I veckans nummer av Fokus finns en artikel av mig om den ökade repressionen mot muslimer i västra Kina. Detta ämne har fått mycket stor uppmärksamhet internationellt, särskilt sedan ett lägersystem för politisk omskolning etablerats i provinsen Xinjiang under det senaste året.
Upp till en miljon muslimer, främst från den etniska minoriteten uigur, tros nu sitta i dessa läger dit de tagits utan någon som helst föregående rättslig process.
Enligt forskare som återges i artikeln övergår polistätheten i Xinjiang nu den i Östtyskland just innan muren föll. Vidare har ett system med ”hembesök” nyligen införts, där partitjänstemän helt enkelt flyttar in hos uiguriska familjer några dagar i månaden för att dokumentera dessa religiösa vanor och påtvinga dem allehanda propaganda.
Detta och mer har jag redan skrivit om här på InBeijing i artiklarna ”Nya rapporter om politiska omskolningsläger för Kinas muslimer” och ”Partitjänstemän flyttar in hos muslimska familjer i Kina”.
Nytt i min artikel i Fokus är dock faktumet att denna repression har spritt sig även till Sverige. Jag har nämligen intervjuat uigurer bosatta i Sverige, som vittnar om hur de under det senaste året hamnat under allt större press från kinesiska myndigheter, ofta via Kinas ambassad i Stockholm:
Fokus kan nu bekräfta att det flyktingspionage som Kina utför på svensk mark inte bara fortsätter, utan även har intensifierats. Nijat Turghun, ordförande för Uiguriska utbildningsföreningen (UUF), berättar att det inte längre endast är uigurer som engagerar sig politiskt som trakasseras. Det senaste året har också andra uigurer kallats till Kinas ambassad på Djurgården för att fotograferas, och pressas sedan regelbundet på information via sociala medier som Wechat.
Turghun berättar att en uigur med flyktingstatus i Sverige fick veta att hans son i Xinjiang gripits för att tvinga mannen att samarbeta. En av styrelseledamöterna i UUF, tillika svenska medborgare, har fått över 20 släktingar gripna varav flera hamnat i läger för politisk omskolning. Gemensamt för de uigurer jag talat med är att de inte längre kan kontakta sina släktingar i det alltmer isolerade Xinjiang.
Kinesiska diplomater har tidigare flera gånger ertappats med flyktingspionage i Sverige. 2010 avslöjade SÄPO att Kinas ambassad spionerade på svenska uigurer, vilket ledde till att två kinesiska tjänstemän utvisades från Sverige. 2012 talade Sverige Radio med en uigurisk kvinna som berättade att Kinas ambassad trots detta fortsatte pressa uigurer på svensk mark på information under hot.
Och i fjol blottlades även en spionskandal där Kinas ambassad samlat in information om tibetaner bosatta i Sverige. Man använde en agent som infiltrerade den tibetanska diasporan i Sverige, vilket jag skrev närmare om i Fokus i mars förra året i en artikel med rubriken ”Kinesiska buren”.
Rapporter om flyktingspionage mot uigurer och tibetaner har kommit från flera länder under de senaste åren, och sker i regel via kinesiska ambassader och konsulat. Det står nu utom tvivel att Kinas ambassad i Stockholm fortsätter med dessa aktiviteter, trots att man flera gånger ertappats såväl som varnats.
Jag vet från mina intervjuer förra månaden att minst ett fall av spionage mot uigurer under det senaste halvåret anmälts till SÄPO. Det är nu viktigt att svenska myndigheter vågar agera, och inte vända bort blicken med anledning av Kinas växande ekonomiska makt.
