Nordkorea och Kina de största vinnarna efter möte mellan Trump och Kim i Singapore

Dagen efter att USA:s president Donald Trump träffat Nordkoreas diktator Kim Jong Un i Singapore, framstår det klart och tydligt att nordkoreanerna dragit det längsta strået. USA har å sin sida endast endast gjort uppoffringar, utan någonting som helst i utbyte.

Som flera skarpsynta analytiker konstaterat, så är det viktigt att förstå att de två ledarna inte alls har skrivit under något avtal. Dokumentet de skrev under tillsammans innehåller inga detaljer, krav eller tidsplaner som ju är förutsättningar för ett avtals existens.

Det av många hyllade ”avtalet” bör därför kallas ”dokumentet”, en viktig distinktion som utgör en enrom skillnad. Om man tittar närmare på dokumentet så innehåller texten vidare ingenting nytt under solen. Som exempelvis The Guardian framhåller, så är formuleringarna i stort sett identiska med den överenskommelse som Kim Jong Un ingick med Sydkoreas president Moon Jae-in i slutet av april.

The Guardian analyserar dokumentets innehåll närmare. En av formuleringarna är: ”The United States and the DPRK will join their efforts to build a lasting and stable peace regime on the Korean Peninsula.” Ingenting sägs här om att ersätta 1953 års vapenstillestånd med ett fredsavtal, vilket är en förutsättning för fred på Koreahalvön. Detta skulle även kräva medverkan från Kina och andra parter som var inblandade i konflikten och vapenstilleståndet från 1953.

Vidare är de ”säkerhetsgarantier” som Trump lovade Kim helt ospecificerade, och därmed lika värdelösa i ord som Kims påstådda ambition att avveckla sin kärnvapen. Ambitionen beskrevs med följande formulering: ”Reaffirming the April 27, 2018 Panmunjom Declaration, the DPRK commits to work towards complete denuclearisation of the Korean Peninsula.”

Detta uttalande, påpekar The Guardian, är ihåligt inte bara för att det misslyckas med att återspegla USA:s på förhand uttalade krav om total och verifierbar nedrustning av Nordkoreas kärnvapen. Formuleringen är också problematisk eftersom den inte formulerar vad som menas med ”complete denuclearisation”.

Det är viktigt att ha klart för sig att detta uttryck har olika betydelse för de båda parterna. För Nordkorea betyder ”total nedrustning av kärnvapen” att USA:s trupper i Sydkorea försvinner.

Som jag skrev tidigare i år i Fokus så utgör tillbakadragandet av de 35 000 amerikanska soldaterna på Koreahalvön en långsiktig strategisk målsättning för såväl Nordkorea som Kina. Gårdagens överenskommelse måste ses i ljuset av detta. Och om USA drar tillbaka sina trupper, finns det samtidigt inga som helst garantier för att Nordkorea skulle skrota sina kärnvapen. Regimen har nämligen flera gånger tidigare gått emot sina löften på denna punkt.

Icke desto mindre finns det dock tecken på att Trump kan komma att göra just detta. Han har i samband med mötet uttryckt sin önskan om att ”ta hem” sina soldater från Sydkorea eftersom de innebär en stor ekonomisk utgift. Under gårdagen deklarerade han även ett stopp på de regelbundna militärövningar som USA håller med Sydkorea i området.

Detta är givetvis till stor gagn också för Kina, som inte vill ha amerikanska trupper på sin bakgård. Som jag skrev i måndagens nyhetsbrev så vore en överenskommelse likt den som nu ingåtts den bästa tänkbara utgången för Kina, vars främsta intresse inte är att Nordkorea ska överge sina kärnvapen.

För Kina är det viktigare att landet – helst efter kinesisk modell – ska utveckla sin ekonomi och bli accepterad av världssamfundet till den grad att sanktionerna mot Nordkorea upphör, samtidigt som landet kan etablera normala handelsrelationer med omvärlden.

Bara på så vis kan Nordkorea blir en tillförlitlig, stabil buffertzon mellan Kina och de amerikanska trupperna i Sydkorea. För Kina spelar de övergrepp som Nordkoreas regim gör sig skyldiga till inrikespolitiskt ingen som helst roll i sammanhanget.

Och faktumet att Kim Jong Un under gårdagen kunde ses skaka hand med USA:s president skänker den legitimitet till regimen i Pyongyang som både Nordkorea och Kina eftersöker. Särskilt som detta skedde helt utan eftergifter från Nordkoreas sida. En total seger för Kim.

Som många analytiker uttryckt – på förhand och i efterhand – så fanns här en möjlighet för USA att utkräva eftergifter från Nordkorea, eftersom det skulle vara katastrofalt för dess pressade unga diktator om mötet slutade i ett misslyckande. Men för Trump var det viktigare att se bra ut i tv, må vara med en helt urvattnad och substanslös överenskommelse.

Det finns dessutom tecken på att Trump erbjöd ännu mer eftergifter från USA:s sida. I dag rapporterar nämligen nordkoreansk statlig media att Trump sade sig vara beredd att lyfta en del av sanktionerna mot Nordkorea. En stor propagandaseger för Kim, givetvis.

Se nedan en rad intressanta inputs från mötet via Twitter, kompletta med länkar till vidare analyser:

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera