Kinas ambassad attackerar Expressen och mig på sin hemsida

I veckan har Kinas ambassad i Stockholm – via ett långt pressmeddelande på sin hemsida – attackerat en artikel i Expressen och gjort ett försök till att smutskasta mig, som intervjuas i den berörda artikeln.

Artikeln i fråga har rubriken ”Så straffas svenska journalister av Kina”, och radar upp exempel på hur kinesiska myndigheter hindrat svenska journalister från att utföra sitt arbete. (Jag skrev närmare om artikeln här på InBeijing.)

Ambassaden säger i sitt pressmeddelande att Expressens artikel är full av fördomar och lögner och ”oacceptabel”, samt att man skickat ett brev till tidningen för att protestera.

I texten ger man sig alltså också på mig personligen. Först skriver man om det välkända faktumet att jag – likt de flesta andra frilansare – inte hade något journalistvisum i Kina. Sedan målar man ut mig som skamlig och vilseledande med mera enligt nedan:

Olsson’s deceptive and shameful behavior fully indicates that he is not an honest or credible person. People with even just a little common sense and independent judgment have no difficulty in seeing that the articles he wrote about China are filled with false and exaggerated content intended to maliciously smear China. He has not been to China for 2 years. He is not staying in Beijing, yet he use ”InBeijing” as his brand. He does not understand the situation in China but poses as a ”China expert”. Where is the credibility of those fabricated articles?

Pressmeddelandet innehåller givetvis även en hel del prat om hur Kina har gått in i en ny era och blivit ett alltmer öppet land, hur förhållandena för journalister i Kina förbättrats, att landet styrs enligt kinesisk lag och så vidare.

Detta bortser givetvis från en hel del fakta som jag tidigare skrivit om här på InBeijing, och som lätt går att hitta i rapporter från världens tongivande medier eller civilorganisationer.

Som exempelvis rapporten ”Access Denied: Surveillance, harassment and intimidation as reporting conditions in China deteriorate” från Foreign Correspondents’ Club of China (FCCC), som genom intervjuer med 117 utländska journalister i Kina visar att arbetsklimatet under det senaste året försämrats betydligt.

Istället kallar kinesiska ambassaden i sitt pressmeddelande FCCC för en ”oregistrerad olaglig” organisation, helt ”utan legitimitet”.

Man avslutar sedan genom på nytt framhålla att det finns möjlighet att rapportera fritt från Kina – men bara om man skriver vad Kina vill, eller ber om ursäkt när regimen tycker man skrivit fel:

We always welcome more foreign journalists to pay attention to and report on China. We also welcome more foreign friends to work, study and live in China and become a bridge linking China with the world. It is hoped that the Swedish media will abide by professional ethics and principles and report on china objectively, impartially and non-selectively, so as to play a constructive role in enhancing mutual understanding between our two peoples. It is also hoped that Expressen will have the courage to publish our letter and let the readers hear different voices and learn about the truth. Otherwise, this can only be another regrettable proof of our point of view on ”media tyranny”. The Chinese Embassy in Sweden is willing to conduct open and candid dialogues on relevant topics with Expressen and its readers in an positive and constructive manner.

Allvaret av detta pressmeddelande ska inte underskattas. Det är nämligen inte någon unik, enstaka produkt från Kinas ambassad, utan ett steg i ledet i vad som till synes är en ny strategi att påverka svenska medier, samhällsdebatt och i förlängningen även svensk politik.

Sedan Gui Congyou tillträdde som ambassadör i augusti 2017 har den kinesiska ambassaden blivit betydligt mer aktiv på detta område. Bland annat bjöd ambassadören nyligen in sig själv till Sveriges Radio, där han i programmet Konflikt ville ”rätta till” tidigare rapportering om Kina, och lade mycket tid på att smutskasta Gui Minhai.

Vidare har ambassaden sedan Gui Congyou tog över i allt större utsträckning börjat kontakta svenska journalister som skriver om Kina. Dels för att bjuda in dem till ambassaden för att på olika vis vinna deras sympatier, dels återigen för att ”rätta till” vad de skrivit om Kina.

Man riktar sig också mot civilsamhället. Som jag tidigare i år skrev i Expressen, så skickade ambassaden personal till ett panelsamtal i ABF-huset i november förra året, för att även smutskasta Gui Minhai och prångla ut regimens narrativ om hans situation.

Detta är inget som endast sker i Sverige. Tvärtom har det gått ännu längre i andra länder. Som jag skrev i InBeijings nyhetsbrev vecka 26, ringde Kinas ambassad i Australien nyligen ringt och hotade en producent av ett nyhetsprogram där, för att ett inslag om Kinas nya sidenvägar skulle ställas in.

Det är också på sin plats att vi utövar självkritik (pun intended) då vi frågar oss hur Kinas ambassad vågar agera allt mer djärvt på detta område. Som jag skrev i senaste numret av Fokus, så anser många att fallet Gui Minhai har varit ett vis för Kina att ”testa” hur långt man egentligen kan gå.

Och med bakgrund av att vår regering tillmötesgått Kina med tyst diplomati, samt den relativa tystnaden i civilsamhälle och medier kring Gui Minhai, känner nog Kinas ambassad att det inte direkt finns några risker med att trappa upp sina påverkansoperationer.

Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige sedan augusti 2017. Bilden från den kinesiska ambassadens hemsida, där en kort biografi över Guis bakgrund också kan läsas.

Det är inte osannolikt att Gui Congyou – bild ovan – innan han tillträdde fick instruktioner från centralt håll om att arbeta mer för att påverka vad svenska medier skriver om Kina i allmänhet, och om Gui Minhai i synnerhet.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera