Starka reaktioner efter attacken på mig från Kinas ambassad

För två veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur kinesiska ambassaden i Stockholm attackerade såväl Expressen som mig personligen på sin hemsida. Sedan dess har fallet rönt stor uppmärksamhet i främst svenska men även utländska medier.

Nästan genast intervjuades jag av Journalisten och Dagens Nyheter, vilket resulterade i artiklarna ”Jojje Olsson om attacken från Kinas ambassad: ’Fler kommer att utsättas’” respektive ”Kinas ambassad till attack mot svensk journalist”.

Jag rekommenderar särskilt artikeln i Journalisten, där mer utrymme ges till att utveckla de frågor jag fick svara på.

Sedan ägde en manifestation för Gui Minhai rum förra fredagen (13 juli) utanför Kinas ambassad i Stockholm, med anledning av att Gui suttit inlåst i 1 000 dagar. Samma dag skrev jag en lång artikel med rubriken ”Därför går ambassadören till attack mot mig” i Expressen.

I artikeln står bland annat om de mail som Kinas ambassad börjat skicka ut till journalister, akademiker och organisationer i Sverige för att smutskasta Gui Minhai med anekdoter om dennes tidigare liv i Sverige.

Manifestationen i sig gav för övrigt upphov till stor uppmärksamhet i media, som i vissa fall forskade vidare kring dessa mail. I artikeln ”Svenska journalister som stöttat Gui Minhai får mail från Kinas ambassad” skriver Sveriges Television att dessutom svenska partiledare(!) fått mailen skickade till sig.

Efter manifestationen gjorde Expressens kulturchef Karin Olsson ett tydligt avståndstagande från den kinesiska ambassadens metoder i texten ”Kinesiska ambassadören skrämmer inte Expressen”. Där står bland annat:

Reportrar utan gränser och International federation of journalists har i veckan fördömt Kinas angrepp på Jojje Olsson och Expressen. Markeringarna är viktiga. Kina måste möta motstånd när de testar om det går att exportera även kväst yttrandefrihet.

Politiker och näringsliv må tassa inför det allt mäktigare Kina. Men Expressen gör det inte. Jojje Olsson gör det inte. Rapporteringen om Gui Minhai och yttrandefriheten kommer att fortsätta opåverkad.

Till helgen uppmärksammade också Fokus – som står för mitt journalistvisum i Kina – fallet. Tidningens politiska redaktör Johan Hakelius skriver bland annat om hur tidningen fått skumma mail när de publicerar texter av mig:

Försöken att misskreditera Jojje Olsson har en lång historia. På Fokus får vi regelbundet mejl, alltid från ospårbara adresser, där han anklagas för att vara CIA-agent, eller något åt det hållet. Efter hans näst senaste artikel kom ett brev av det slaget, sänt från en tysk krypterad server för privat e-post, Tutanota, och undertecknat med det intetsägande namnet »Lars Andersson«:

»Intressant att ni som en svensk sajt främjar och stöder terrorism. Är det verkligen avsikten?

Artikeln Kina spärrar in muslimer i läger är just fejknyheter. Kina har vissa problem med terrorister i västra Kina som vill separerar områden från Kina och göra dom till en islams stat och ett kalifat efter förebilden i Syrien/Irak. Det är alltså en fråga om »Rakhmat Akilov« typ folk som man efter vanlig rättegång sätter i förvar. Rättelser vore nog på plats, och kanske lite bättre val av skribenter som ger mer trovärdighet.

Lars.«

Hakelius skriver även om vart dessa mail kan spåras, samt om en blogg som publicerar smädande artiklar om flera svenska journalister som bevakar Kina. Läs hela hans text ”De kinesiska spåren” för mer information om detta rävspel.

Mellan detta har även Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Norrköpings Tidningar skrivit om attacken mot mig.

Kinas nya ambassadör Gui Congyou har sedan han tillträdde i augusti i fjol varit mycket aktiv med att prångla ut Kinas narrativ kring Gui Minhai till svenska medier och civilsamhälle. Här i en intervju med Svenska Dagbladet under Almedalsveckan.

En reflektion: Samma vecka som den kinesiska ambassaden hängde ut mig på sin hemsida, ringde den taiwanesiska avdelningen av Internationella Journalistförbundet till mig för att höra sig för om min personliga säkerhet. Dess ordförande Ian Chen frågade då hur det kommer sig att medier och civilsamhälle i Sverige verkar stå upp emot Kina, medan motsatsen kan ses i flera andra länder inför Kinas växande ekonomiska makt.

Jag kunde då – faktiskt något stolt – svara att svenska medier väldigt sällan viker sig för hot från utländska makter. Tvärtom har svenska medier en tendens att gå samman för att försvara sin integritet och pressfrihet när den hotas utifrån.

Det kunde ses då 37 svenska tidningar gick samman förra månaden och publicerade ett gemensamt upprop för Gui Minhais frihet. Det kan också ses efter attacken mot mig från Kinas ambassad, vilket jag är mycket tacksam för.

Internationella Journalistförbundet fördömde sedan attacken mot mig i ett meddelande med rubriken ”Sweden: Chinese embassy attacks journalist”. Också Reportrar utan gränser gjorde likadant i ett nyhetsutskick med rubriken ”Chinese embassy attacks Swedish reporter based in Taiwan”.

På engelska har även publikationer som Hong Kong Free Press och Press Gazette uppmärksammat det hela.

Vidare har tiotals medier i den kinesiskspråkiga världen skrivit om attacken mot mig. Bland annat Liberty Times, Voice of America, Storm Media och Apple News.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

2 Comments

  1. Hej Jojje Läser dagens GP om att rädslan för Kinesisk bolagisering i Sverige är grundad på okunskap enligt Fredric Cho. Artikel skriven av Erling Boren.

    • Tack för tipset! Ganska fascinerande artikel, ska försöka skriva om detta i nästa vecka..

Kommentera