Kinas nya ambassadör intervjuas av Expressen, resulterar i tre olika versioner

Expressen har gjort en oväntad, men från en professionell synpunkt mycket intressant och givande sak. Efter att Kinas nya ambassadör Gui Congyou attackerat Expressen och mig på sin hemsida – vilket tidningens kulturchef Karin Olsson skriver närmare om i artikeln ”Kinesiska ambassadören skrämmer inte Expressen” – så har tidningen besökt den kinesiska ambassaden för att intervjua ambassadören.

Intervjun fokuserar främst på Kinas den förvärrade pressfriheten i Kina, samt det försämrade arbetsklimatet för utländska journalister i landet. Detta eftersom Kinas ambassadör vid flera tillfällen hävdat att landet är öppet och välkomnande för utländska medier, samt att negativa rapporter beror på att vissa journalister har ”fördomar” mot Kina.

Nedan kan ni se samtliga frågor som publiceras i Expressens intervju som fått rubriken ”Kinas ambassadör: Kritikerna bör rannsaka sig själva”. Tecknen ”(…)” ersätter svaren:

Ni talar om att föra en öppen dialog. Samtidigt går ni till skarp attack på Expressen och andra svenska medier, ni pekar ut och anklagar svenska journalister. Ni skriver att Expressen publicerar lögner. Kan ett sådant tonläge främja en dialog?

(…)

Intrycket är att ambassaden har trappat upp sin medieoffensiv sedan ni tillträdde i höstas. Stämmer det och i så fall varför?

(…)

Nyligen varnade ni den svenska regeringen för att de svensk-kinesiska förbindelserna kommer att försämras om Sverige fortsätter att driva fallet med Gui Minhai, den svenske medborgaren som sitter fängslad i Kina. Är detta ett bra sätt att föra dialog? Kan det inte ses som en form av maktens arrogans, riktad från en stormakt mot ett litet och avlägset land?

(…)

Ni kritiserar vissa svenska medier och journalister, men det är inte bara i Sverige man riktar kritik mot medieklimatet i Kina. Internationella journalistförbundet (IJF) säger i sin årsrapport om pressfrihet i Kina att klimatet för medier i Kina blir värre för varje år. Vad svarar ni på det?

(…)

Nu var det inte enskilda journalister jag citerade utan en årsrapport från IJF, den största internationella journalistorganisationen. Enligt IJF använder ni restriktioner, hot och skrämsel mot journalister och vägrar utländska journalister visum. Intrycket är att Kina försöker dölja något, stämmer det?

(…)

Det är inte bara IJF som riktar skarp mot Kina utan också en respekterad organisation som Reportrar utan gränser (RSF). Den uppmanar de kinesiska myndigheterna att sluta hindra utländska journalister i deras arbete. Kina rankas nästan sist i RSF:s index över pressfrihet i världen. På plats 176 av 180 länder. Hur vill ni kommentera detta?

(…)

Självklart har de flesta länder pressetiska regler och andra begränsningar. Men faktum kvarstår att alla internationella journalistorganisationer riktar kritik mot Kina, ni hamnar i botten när det gäller index över pressfrihet. Ni frågade om journalister på plats i Kina. Det finns just en sådan grupp, Utrikeskorrespondenternas klubb i Kina (FCCC). Den säger att dess medlemmar trakasseras allt mer, rörelsefriheten begränsas och de hotas av utvisning om myndigheterna inte gillar vad de skriver. Hur förklarar ni att alla internationella journalistgrupper är starkt kritiska mot er?

(…)

Kina är ett av de länder som fängslar största antalet journalister, enligt IJF. Under de senaste tio åren förekom fler än 900 kränkningar av mediefriheten i Kina, enligt IJF. Bland dem 190 fängslanden och interneringar, 250 fall av censur och 80 fall av trakasserier och hot. Stämmer siffrorna, hur förklarar ni det stora antalet?

(…)

Artikeln ligger fri att läsa på Expressens hemsida för den som vill se hela svaren på de tuffa frågorna.

Som rubriken antyder, så utgörs svaren återigen av bortförklaringar, vilseledningar, återupprepningar eller påståenden om att ambassadören ”inte känner till” de omständigheter som Expressens reporter Arne Lapidus frågar om.

En vanlig strategi i den kinesiska propagandan är att beskriva de som på något vis kritiserar kommunistpartiet eller den politiska utvecklingen i Kina som en högljudd minoritet. Detta gör Gui Congyou även i denna intervju, genom citat som: ”Ett fåtal svenska och utländska journalister hävdar att Kinas medieklimat blir sämre. De måste tänka igenom hur de själva agerar först.”

När Lapidus då citerar rapporter och uppgifter från Reportrar utan gränser och Internationella Journalistförbundet, säger ambassadören: ”Jag har ingen information om detta”, samt att de som kommer med grundlösa anklagelser bör ”rannsaka sig själva”.

I intervjun finns också rena lögner, som att Kina alltid har ”ställt sig positiva till Sveriges begäran att skicka svenska läkare och diplomater” att besöka Gui Minhai.

Vidare säger ambassadören att han tillsammans med sina kollegor ”nästan varje vecka” träffar svenska UD för att diskutera fallet, och att man nu håller på att ge visum till en svensk läkare med förhoppning att denne ska kunna resa till Kina så fort som möjligt.

Detta är något som nu måste följas upp och hedras – för vanligtvis tar det bara ett par dagar att utfärda visum till Kina. Det har dock gått ett halvår sedan Gui rövades bort på ett tåg i sällskap av två svenska diplomater, när han var på väg till Peking just för att uppsöka läkare.

Det är väldigt vanligt att Kina på olika vis själva använder denna sorts intervjuer när det passar deras syfte. Även Lapidus intervju med Gui Congyou har använts i den kinesiska propagandan – genom att läggas upp på ambassadens hemsida i en kinesisk och en engelsk version som båda skiljer sig något från Expressens artikel.

Givetvis läggs i båda texterna mycket krut på att förklara hur intervjun i sig är ett tecken på Kinas öppenhet. I den kinesiska versionen raderas smidigt nog delarna om Gui Minhai, som inte alls nämns i denna text vars främsta målgrupp är läsare och politiker hemma i Kina.

I den engelska versionen är svaren angående Gui Minhai betydligt längre än i Expressen, då de består mestadels av rappakalja som Expressen sannolikt bedömt inte är värt att publicera. Bland annat säger ambassadören att han ”inte hört talas” om att Gui Minhai tvingats erkänna sina brott på kinesisk tv tre gånger(!)

Vidare lägger ambassadören – i den kinesiska och engelska texten – mycket energi på att svartmåla mig, och frågar rentav Lapidus om jag är modig nog att själv komma till Kinas ambassad för att träffa ambassadören(!!)

Svartmålningen görs, förutsägbart nog, bland annat genom att ta upp spektaklet med min intervju med Dagens Industri för snart fem år sedan. Utdrag från den engelska texten på ambassadens hemsida:

Q: A journalist from Expressen, Mr. Jojje Olsson, had worked in China for many years and has been covering China and written four books on China. But according to our information, his visa application to China has been denied. We would like to know why China refused such a respectable journalist who reports on China?

Gui Congyou: I don’t know this person. Is he truly a journalist? Does he have a certificate in journalism?

Q: I don’t know if he has a certificate in journalism or not. But he does publish articles on newspaper and has written books about China. Usually, we regard such people as journalists. Since he has written books, we may also call him an author.

Gui Congyou: As far as I know, since 2010, Mr. Olsson has repeatedly used invitation letters issued by Chinese business agencies to apply for visas to China for ”business and procurement”. But every time he went into China, he conducted neither business nor procurement, but news reporting. In the last time, he still used an invitation letter for business and procurement to apply for a visa. We told him that his activities in China were seriously inconsistent with what he had claimed, and that if he wanted to go to China for reporting, as an international practice he should apply for a Journalist Visa. But he refused to apply for a Journalist Visa. Then of course, we refused to grant a visa to him, which is also an international practice. Now, although he is not in Beijing, he still uses the blog site ”InBeijing” to publish articles. If you have a chance to meet him, please tell him we recommend that he rename his blog in accordance with his actual address. If he is in Stockholm, use ”InStockholm”. If he is in Chinese Taipei, use ”InChineseTaipei”. This is what we call honesty. He claimed to be an expert on China in Sweden and published a large number of comments and articles to maliciously attack China. As long as someone in Sweden makes a statement different from his point of view, he attacks that person viciously. Do you call this freedom of the press? ! We also learned that in early 2014, when Dagens Industri (DI) was recruiting a reporter to be stationed in China, Mr. Olsson applied for the job. But the night before the interview he got too drunk to be able to attend it, so he asked a friend to pretend to be him. His friend successfully passed the interview, but when DI found in the second interview that he was not the same person as they previously interviewed, they sternly refused to hire him. Do you think what Mr. Olsson did is appropriate? I’m talking about facts now, verifiable facts. You may go check their authenticity if interested. I hope that journalists will follow professional ethics and work in an honest manner. If you see him, you can tell him that I am willing to meet him. I hope he has such courage.

Q: If he comes to the Embassy to apply for a visa again, will you grant it to him?

Gui Congyou: It depends on how he reflects on the dishonest things he has done in the past. In fact, he has cheated many times to get visas in the name of doing business and procurement. According to my knowledge, there are sanctions in Sweden against those who have lost credibility for many times. Whether he can get a visa to China depends on whether he can be an honest person.

Q: You just said that China is more and more open and welcomes more foreign journalists to work there. But now almost all international journalists organizations and reporters working in China are criticizing China, saying that China is becoming less and less open and that freedom of the press in China is worsening day by day. How do you explain it? Is this a conspiracy against the great China by all reporters in the world?

Gui Congyou: As I have said, I have not heard of such comments by any international journalists organization. All major countries and major media outlets across the world have many resident reporters in China. If you would like to know foreign journalists’ work in China, I suggest you do not listen to what others say first. Go to China, have a look around, and learn the truth through your own personal experience. Of course, I am not surprised at all if these criticisms come from Mr. Olsson.

Till att börja med så har jag aldrig försökt mörka eller ens bortförklara mina felsteg vad gäller Dagens Industri. Det handlade dock i första skedet inte om någon intervju, och hela min version av händelseförloppet finns att läsa i inlägget ”Hur jag sumpade drömjobbet på Dagens industri”.

Vidare så är min misslyckade intervju givetvis helt irrelevant för de övergrepp som de kinesiska myndigheterna gjort sig skyldiga till vad gäller Gui Minhai, eller för Kinas försämrade pressfrihet. Här ägnar man sig åt karaktärsmord genom att försöka skjuta budbäraren, och därmed flytta diskussionens fokus från själva övergreppen till en slags debatt om mitt förflutna och min personlighet.

Detta är förresten precis vad man även försöker göra med Gui Minhai genom att skicka mail med falska anklagelser om hans förflutna till svenska medier, organisationer och partiledare(!!!) Detta skrev jag nyligen närmare om i en lång artikel i Expressen Kultur.

Detta är andra gången på kort tid som Kinas ambassad hänger ut mig på sin hemsida, må vara att det denna gången sker genom en intervju. Den första gången skedde detta mer spontant, varpå tidningarna Dagens Nyheter och Journalisten hörde av sig till UD för en kommentar om ambassadens agerande.

Som jag skrev i förrgår så vill UD dock inte kommentera den attack som Kinas ambassad den gången utfärdade mot mig och Expressen på sin hemsida.

Eftersom ingen reaktion eller ens ett uttalande kom efter den första attacken, så bedömer ambassaden givetvis att man kan fortsätta hänga ut svenska journalister som kritiserar utvecklingen och myndigheterna i Kina.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

5 Comments

  1. Om Kina nu verkligen är så öppna och välkomnande mot journalister som ambassadören säger, då borde Expressen omedelbart passa på att be om visum till Xinjiang för en journalist och en fotograf. En journalist som inte tidigare skrivit om Kina. Hänvisa i ansökan till ambassadören. När visum sedan nekas kan Expressen skriva om saken.

    Förresten borde Sveriges Radio passa på att be ambassadören ordna så att Sveriges ambassadör i Kina får tala i kinesisk radio, precis som den kinesiska ambassadören fick lägga ut texten i svensk radio. Det är väl ömsesidighet som gäller?

    I samma anda borde Sverige be om att få göra politiska helsidesannonser i kinesisk press, precis som Kina har fått göra i svensk press (främst Svenska Dagbladet). För ambassadören menar väl allvar med sitt tal om ömsesidig respekt och öppenhet?

    • Ja, bevisen för dubbelspeak från Kinas ambassad är tydliga och överflödiga. Det gäller bara att bemöta ambassadens attacker sakligt och outtröttligt, då kinesiska myndigheter har mycket resurser såväl för att sprida sina lögner, som för att belöna de svenskar – eller andra utlänningar – som är redo att bortse från övergreppen eller rent av försvara dem. Om vi inte bemöter ambassaden klart och tydligt i detta stadium, som kommer det bli ännu svårare framöver.

  2. Förresten, förstasidan på inbeijing.se är ofta helt tom, vad är det som händer? Sabotage eller någon mycket simplare förklaring?

    • Tack för upplysningen. Jag har hört från flera, och också märkt av vid kontroll, att förstasidan ofta är tom eller på andra vis inkomplett via mobil. Via dator är det dock mindre sällan problem. Ska kolla upp detta närmare första veckan i augusti, då jag är tillbaka i normala jobbrutiner efter sommaren igen.

  3. Jag besöker denna sida endast med dator, inte mobil, men ganska ofta är förstasidan tom (men när den är tom kan man ändå komma åt övriga sidor). Ibland saknas även den senaste artikeln (eller kommentaren), ibland inte.
    Förstasidan återgår till normalt läge efter någon dag, men om jag förstått rätt så ät inte du inblandad i detta, är det webhotellet som fixar saken?

Kommentera