augusti 2018

Blir IKEA nästa företag som tvingas be om ursäkt till Kina?

För ett par veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur kafékedjan 85C tvingades utfärda en ursäkt och ett politiskt ställningstagande för att inte riskera förlora sin viktiga verksamhet i Kina. Anledningen till detta var att man sålt en kopp kaffe till Taiwans president Tsai Ing-wen.

När Tsai mellanlandade i USA stannade hon nämligen till vid en av kedjans butiker, vilket uppmärksammades av kinesiska internetanvändare som anklagade 85C för separatism och en ambition att vilja ”dela Kina”.

Kritiken blev så högljudd att till och med det kinesiska myndigheter snart gick in och sade att man ”aldrig kommer tillåta” ett företag som stödjer taiwanesisk självständighet att verka i Kina.

Av rädsla för att förlora andelar på den viktiga kinesiska marknaden var 85C snabba med att utfärda en förödmjukande offentlig ursäkt. Man tackade Kina för utbildningen, underströk sitt stöd för 1992 års konsensus vilket stipulerar att det bara finns ett Kina, och uttryckte även önskan för en ”fredlig återförening” av Kina och Taiwan(!)

Detta är bara ett av många exempel på hur företag under de senaste två åren tvingas utfärda ursäkter som har med Taiwan att göra, för att blidka en alltmer aggressiv nationalistisk opinion i Kina. Och mycket tyder på att IKEA står näst på tur.

Såväl kinesiska internetanvändare som statlig media har nämligen uppmärksammat hur möbeltillverkaren misslyckas att med önskvärd tydlighet visa på sin paketering att Kina och Taiwan är ett och samma land. Global Times, som ges ut av partitidningen Folkets Dagblad, skrev i går:

Chinese netizens have called on Ikea to abide by the one-China principle, after discovering that the company’s packaging lists the Taiwan island on par with China.

A Sina Weibo user claimed on August 11 he bought a vase at an Ikea store and found that its packaging refers to Taiwan the same way as China and other countries.

”[The company] earns Chinese people’s money but tries to separate China?” the user asked.

Another user said on August 20 that he bought kitchen items but discovered that the products’ illustration depicts Taiwan as a country, together with China, Japan, India and the Philippines.

Tidningen rapporterar vidare att IKEA på sin hemsida inte heller tydligt visar att Taiwan tillhör Kina, då man listar landet endast som ”Taiwan” och inte ”Taiwan, provins i Kina”.

Denna dödssynd var precis vad som låg bakom att dussintals flygbolag tidigare i år kontaktades av kinesiska myndigheter med krav på att ändra definitionen av Taiwan, eller riskera få problem avgångar till och från Kina, vilket genast fick SAS att pliktskyldigt uppdatera sitt bokningssystem.

Agget mot IKEA verkar vara ännu större än det mot SAS. I alla fall online, där tiotusentals internetanvändare nu ropar efter inte bara en bojkott av IKEA, utan efter att företaget ska kastas ut från Kina.

För den som läser kinesiska kan retoriken – och antalet kommentarer/likes – på sidan Toutiao tjäna som exempel. Där finns i skrivande stund över 27 000 kommentarer, varav majoriteten spyr ut sin avsky mot IKEA på grund av märkningen av köksprodukterna och vasen.

Hur kommer IKEA nu agera? South China Morning Post har varit i kontakt med företaget, som ännu inte svarat på hur man avser hantera situationen.

Debaclet är ännu ett exempel på konsekvenserna av det farliga nationalistiska sentiment som Kinas regim har pumpat upp genom att konstant understryka vikten av att ta över Taiwan med våld om så behövs, samt ondskan av Taiwans nuvarande regering.

Detta leder till att en rusig allmänhet genom framförallt internet letar upp exempel på företag eller personer som på minsta lilla vis kan misstänkas avvika från kommunistpartiets retorik, för att sedan fördöma och karaktärsmörda dem som ett slags bevis på sin egen lojalitet.

För att inte verka svag måste sedan regimen – som i exemplet med 85C – agera på ett vis som de facto innebär att nationalistiska internetanvändare nu formar Kinas utrikespolitik.

Denna mekanism, som vi sett många tidigare i historien, beskrivs närmare av Michael Cole på Taiwan Sentinel i en text med rubriken ”China’s Dangerous ‘Bottom-Up’ Ultranationalism and the 85℃ Incident: a Warning”.

Läs gärna tidigare artiklar på InBeijing om hur Kina pressat myndigheter och företag att rätta sig efter deras politik och retorik vad gäller Taiwan:

SAS viker sig genast då Kina hotar och bötfäller utländska företag över Taiwan” (24 maj 2018)
Kinas internationella utfrysning av Taiwan alltmer uppmärksammad” (7 maj 2018)
Mannen som förlorade sitt jobb för en ’like’ på Twitter som ogillades i Kina” (27 mars 2018)
Hur det gick till när Skatteverket ändrade namn på Taiwan till ’provins i Kina’” (23 mars 2018)
Kina fördömer Margot Wallströms uttalanden om Taiwan” (27 december 2018)
Kina stänger ute Taiwan från Världshälsoorganisationen” (12 maj 2017)

Reportage om fångläger för kinesiska muslimer och Kinas flyktingspionage i Sverige

I veckan publicerade Amnesty Press det kanske viktigaste reportaget jag någonsin skrivit för ett svenskt magasin. Det handlar om de läger för politisk omskolning dit en miljon av Kinas muslimer tagits helt utan föregående rättsprocess.

Texten skildrar även hur flera svenska medborgare och flyktingar hotas av Kinas regim, som fört deras familjemedlemmar till dessa läger då de vägrat spionera för den kinesiska regimens räkning.

Omfattningen av det lägersystem som sedan början av 2017 upprättats för muslimer i provinsen Xinjiang har blivit känt för omvärlden först under det senaste året. I Sverige är existensen av cirka en miljon lägerfångar i västra Kina dock fortfarande nästan okänd, liksom den behandling som fångarna utsätts för.

Som jag berättar i reportaget är politisk indoktrinering, förödmjukelse och självkritik dagliga inslag i lägren. Dålig kost i kombination med straff som misshandel och isoleringsceller för de som inte visar total underkastelse har även lett till flera dödsfall.

Vad som just nu sker i Xinjiang kallas för ”den största massinlåsningen av en minoritetsbefolkning som pågår i världen i dag”. För att förhindra information om detta har kinesiska myndigheter inte bara isolerat Xinjiang. Man har också vänt sig till uigurer om är bosatta i utlandet, med krav på att de ska återvända till Kina eller spionera på andra uigurer.

Uigurerna utgör den största muslimska etniska minoriteten i Xinjiang, som också drabbats allra hårdast av det ökade förtrycket där. På bilden en uigur jag intervjuade i Stockholm, som inte vet var hans 76-åriga mor befinner sig eller hur hon mår.

Inför detta reportage har jag träffat och intervjuat fem stycken uigurer boendes i Sverige. Såväl svenska medborgare som personer med permanent uppehållstillstånd och asylsökande har hamnat i den kinesiska säkerhetstjänstens när.

Gemensamt för dem alla är de tragisk historier som innefattar hämnd mot familjemedlemmar hemma i Kina vid vägran att samarbeta med den kinesiska regimen:

Adam Galif kom till Sverige år 2010 för att studera, och det tog bara någon vecka innan säkerhetstjänsten hälsade på hans kvarvarande familj i Xinjiang.

– Min pappa sade att jag behövde kontakta en ”vän” som just hade besökt honom. Personen skickade ett par dagar senare ett mejl till mig, där han sade att eftersom jag är kinesisk medborgare så måste jag lämna information om andra uigurer som bor i Sverige, minns Adam Galif.

Adam Galif valde istället att kontakta Säpo och sökte asyl. Sommaren 2011 fick han permanent uppehållstillstånd. Pressen mot pappan fortsatte dock:

– De kallade mig förrädare och sade att det är emot kinesisk lag att söka asyl i Sverige. Om jag inte jobbade för säkerhetstjänsten skulle pappa sättas i fängelse, säger Adam Galif.

I samtliga fall kan man se en upptrappning av förföljelserna på senare tid, vilket sammanfaller med konstruktionen av lägersystemet.

Det senaste året har exempelvis Adam Galif helt tappat kontakten med sin familj. Han har dock hört från en anhörig att över 20 släktingar antingen har fängslats eller hamnat i läger för politisk omskolning.

Intervjuerna visar förutom upptrappningen också på hur förföljelse och skuldkänslor sliter de drabbades tillvaro i stycken:

Haimiti Tuogeluke är född 1987, men ser liksom de andra jag intervjuar betydligt äldre ut. Han har bott i Sverige i nio år och har permanent uppehållstillstånd. Senast han träffade sina föräldrar var i Turkiet år 2014. I januari i år fängslades de båda:

– Min syster kontaktade mig och sade att det beror på att jag är i Sverige och ägnar mig åt politiska aktiviteter och söker asyl.

I april skickades systern till läger för politisk omskolning. Haimiti Tuogeluke medger att han deltagit i vissa politiska aktiviteter, men inte varit med och organiserat. Ändå sägs han utgöra ett hot mot Kinas säkerhet. Han har nu helt slutat kontakta släktingar i Xinjiang, och försöker heller inte tänka för mycket på den ohjälpliga situationen eftersom den redan förstört hans psyke och privatliv.

Ytterligare en av de intervjuade söker just nu asyl i Sverige. Just efter att jag intervjuat honom fördes han son bort en andra gång och är nu spårlöst försvunnen, vilket sannolikt hänger samman med att mannen slutat spionera på andra uigurer.

Reportaget ger alltså tydliga exempel på hur Kina exporterar sitt förtryck till utländska demokratier, inklusive Sverige. Kinas ambassad i Stockholm har flera gånger ertappats med flyktingspionage mot uigurer och tibetaner. Även SÄPO kommenterar den oroande utvecklingen i artikeln.

En av de intervjuade uigurerna, som nyligen fick veta att hans familj fängslats eller satts i läger för politisk omskolning på grund av att han söker asyl i Sverige.

Hela reportaget sträcker sig över sexton sidor. De svenska uigurernas öde värvas där med information om den upptrappade situationen i Xinjiang. Där är polistätheten nu högre än i Östtyskland just innan murens fall, uppbackat av ett övervakningssamhälle av teknologi och biometrisk data som saknar motstycke i världen.

Artikeln kan läsas i textform helt gratis via Amnesty Press hemsida. Det finns också som PDF här nedan, eller i större version via Scribd.

Växande problem för kinesiska företag utomlands (1/2)

I veckan meddelade Australien ett förbud för de kinesiska företagen Huawei och ZTE att medverka i utbyggnaden av 5G-nät på kontinenten. Beslutet grundar sig i säkerhetsskäl, då båda bolagen har dokumenterat nära kontakter med Kinas regim och militär.

Detta är ingen liten nyhet och heller inga små företag det handlar om. Huawei passerade nyligen Ericsson som världens största telekomföretag. Företaget är också världens tredje största tillverkare av smartphones, bakom Samsung och Apple. ZTE är världens fjärde största telekombolag och ligger på tio-i-topp-listan vad gäller smartphones.

Förvisso utgör den australiensiska marknaden inte en särskilt stor del av Huaweis verksamhet. Men samtidigt är förbudet bara ett av många likartade som på senare tid implementerats mot kinesiska telekomföretag.

Huawei har under flera års tid inte tillåtits bjuda på kontrakt från amerikanska myndigheter eller militär, på grund av risk för spionage.

Vidare erbjuder flera av USA:s största teleoperatörer AT&T och Verizon inga av Huaweis produkter vid tecknande av abonnemang, och kedjor som BestBuy säljer inte ens Huaweis telefoner. Huawei får heller inte investera i andra amerikanska företag.

Nu i augusti skrev Donald Trump under en order som går ännu längre: amerikanska myndigheter och dess anställda eller samarbetspartners får av säkerhetsskäl nu inte längre använda några alls av Huaweis eller ZTE:s produkter.

I år har även brittiska myndigheter fått upp ögonen för de potentiella farorna med Huawei och ZTE. I juli varnade Storbritanniens säkerhetskommitté för att Huaweis utrustning kan utgöra ett hot mot den nationella säkerheten.

I maj varnade även de brittiska myndigheter som överser landets cybersäkerhet för ZTE som en säkerhetsrisk.

Produkter och utrustning från Huawei och ZTE stöter på patrull i allt fler västländer.

De två telekomföretagen har på senare år fått kontrakt uppsagda i långt fler länder än så. Samtidigt återspeglar de problem som Huawei och ZTE brottas med en tydlig trend i att allt fler kinesiska företag börjar få bekymmer utomlands.

Den snabbt ökade mängden kinesiska utlandsinvesteringar har väl knappast undgått någon. Men under det senaste dryga året har en rad regler och bestämmelser försvårat för kinesiska företag att investera i flera demokratier, vilket också hänger samman med fara för säkerhet med framför allt risken för teknikstöld.

I mars i år stoppades en affär värd 117 miljarder dollar som skulle ha inneburit att den amerikanska chiptillverkaren Qualcomm förvärvades av Broadcom, som har ett nära samarbete med Huawei och förser närmare hälften av ZTE:s telefoner med mikrochip.

Affären föll genom för att Donald Trump personligen satte stop, efter varningar från Committee on Foreign Investment in the United States. Vid månadsskiftet gav Trump vidare denna kommitté ökade befogenheter att överse utländska investeringar relaterade till högteknologi, infrastruktur och persondata.

Också Tysklands förbundskansler Angela Merkel blockerade i augusti i år ett kinesiskt bud på ett tyskt företag för första gången någonsin. Leifeld Metal Spinning AG, tillverkare av verktygsmaskiner, kommer därmed fortsätta vara tyskt.

Tyskarna har varit på tårna ända sedan den Midea, en kinesisk tillverkare av vitvaror, för två år sedan köpte en tysk robottillverkare vid namn Kuka. Affären skapade stort rabalder i Tyskland, och bara ett par månader senare blockerade tyska myndigheter på USA:s inrådan ett kinesiskt bud på chiptillverkaren Aixtron.

Berlin håller till och med på att ändra sin lagstiftning. Tidigare har myndigheterna kunnat stoppa affärer som innebär att tyska företag till 25 procent eller mer köps upp av utomeuropeiska aktörer. Nu planerar man sänka denna gräns till 15 procent.

Tillsammans med finansministrarna i Frankrike och Italien, lämnade den tyska finansministern ett förslag till Europakommissionen i början av 2017 gällande etableringen av en mekanism på central nivå inom EU som överser utländska investeringar utifrån. Förslaget debatteras fortfarande, men har stött på motstånd från Sverige och en handfull andra länder.

Storbritanniens myndigheter utarbetar nu också lagar på egen hand för att kunna utöva större inflytande över utländska investeringar; något som enligt bland annat Financial Times görs med udden riktad mot Kina på grund av nationell säkerhet och riskerna för teknikstöld.

Den ökade rädslan för teknikstölder är inte obefogad. Tvärtom beror den på en uttalad industriplan vid namn ”Made in China 2025”, som kinesiska myndigheter offentliggjorde 2015. Den innefattar ambitionen att Kina år 2025 ska vara världsledande inom högteknologisk tillverkning, och i det närmaste självförsörjande gällande delar som mikrochip och halvledare vilka behövs för denna slags produktion.

Planen ses dock på med oro av många politiker, företag och forskare. Den sägs innebära en utstuderad teknikstöld, av kinesiska företag med statliga subventioner som sedan skyddas på den inhemska marknaden.

Den som är ytterligare nyfiken på ”Made in China 2025”, kan med fördel läsa mitt reportage om denna industriplan i det kommande numret av tidningen Affärsvärlden.

Enligt industriplanen ”Made in China 2025” siktar Kina på att bli världsledande inom tio områden av högteknologisk produktion fram till år 2025.

Vidare har även jätteprojektet med de nya sidenvägarna (BRI) på senare tid kommit att omfattats av växande kritik. Detta gäller främst det faktum att många av de investeringar som görs i relation med BRI helt enkelt inte är lönsamma, utan en slags vita elefanter som sätter de ofta fattigare mottagarländerna i skuld till Kina.

Denna ekonomiska skuld kan sedan användas av Kina för att kräva politiska tjänster, eller rent av för att ta över land i de länder som inte klarar av att betala tillbaka sina skulder.

Ett av de tidigaste och mest berömda exemplen på detta är hamnen Hambantota i södra Sri Lanka, som byggdes för kinesiska pengar men visade sig vara olönsam. Som ev del av betalningen har ett statlig kinesiskt företag nu helt enkelt tagit över hamnen och 60 kvadratkilometer intilliggande land i 99 år.

Annan kritik mot BRI innefattar brist på transparens, usel arbetsrätt, favorisering av kinesiska företag, stöld av mark från bönder och minoritetsfolk, samt inte minst miljöproblem vad gäller såväl koldioxidutsläpp som förstörelse av dammar och skogar. Läs exempelvis:

EU ambassadors band together against Silk Road” (Handelsblatt)
Eight countries in danger of falling into China’s “debt trap”” (Quartz)
After A Brief Silence, Skeptics Of China’s Belt And Road Initiative Are Speaking Up Again” (Forbes)
China’s $8 trillion construction programme ’riskiest environmental project in history’” (The Independent)

Inställningen till kinesiska företags verksamhet och investeringar utomlands har alltså genomgått en fundamental omvärdering bara de senaste två åren.

Samtidigt som det självklart finns all anledning att fortsätta göra affärer med Kina, så har allt fler myndigheter och företag börjat inse farorna förknippade med detta vad gäller bland annat nationell säkerhet och teknikstöld.

Även i Sverige pågår det givetvis en debatt om dessa potentiella risker kontra eventuella ekonomiska fördelar.

I nästa inlägg här på InBeijing kommer jag uppmärksamma läget i den svenska debatten. Vilka politiker, affärsmän och forskare har vilken inställning till kinesiska investeringar och företag? Har denna inställning förändrats på senare tid?

Kinas ambassadör fördömer Bokmässan, intervjuas och skriver i SvD

Den kinesiska ambassaden i Stockholm har blivit alltmer aktiv under årets gång. Det gäller främst lögner om och smutskastning av Gui Minhai, men även attacker mot andra texter eller aktörer som den nya ambassadören anser vara ”Kina-fientliga”.

Jag tänkte nu ge tre exempel på detta bara från denna vecka.

För två dagar sedan uppmärksammade jag här på InBeijing den formella inbjudan som Bokmässan i Göteborg utfärdade till Gui Minhai. Den publicerades som ett öppet brev i Dagens Nyheter, och skickades även till såväl Kinas ambassad som det svenska Utrikesdepartementet i Stockholm.

Det Kinas ambassad knappt två dagar att reagera på inbjudan genom ett pressmeddelande på sin hemsida med rubriken ”’Inviting Gui Minhai’ Is a Show of Ignorance of Law”.

I pressmeddelandet målas Gui Minhai ut som en man med kriminellt förflutet i såväl Sverige som Kina, och inbjudan som en förnedring mot hela bokmässans ära. Läs den i sin helhet via ambassadens hemsida, eller ett utdrag här nedan:

When it comes to such a person who has repeatedly committed serious crimes, some people from the Gothenburg Book Fair, Svenska PEN and SvF keep talking about “rule of law”, “human rights”, “freedom” and “respect”, but never ask the Swedish Government to deal with his offences in accordance with law or respect the Chinese side’s handling his case according to law. On the contrary, they try to make excuses for Gui Minhai and unreasonably demand the Chinese side to release him. Where does their spirit of rule of law go? How can they face the victims of Gui Minhai’s offences? Do they have even a shred of respect for China’s judicial sovereignty? A book fair should be a platform for disseminating truth and facts and promoting justice. But these people should extend an invitation to a criminal! Isn’t it the utmost insult to a book fair?

The claim “China forced Gui Minhai to make TV confessions” is a total lie, a fictitious invention that they want to hype up. Gui Minhai said on different occasions that he hopes the Swedish side will stop playing up the case. He also publicly rejected the so-called “Voltaire award” of SvF. But to realize their hidden political agenda, certain forces continued to hype up the issue and imposed the “award” on him despite his rejection. Is that “respect”? Is that “human rights”? If they truly care about Gui Minhai, they should respect his decision. We urge certain forces, media and individuals, including SvF, Svenska PEN and organizers of the Gothenburg Book Fair, to cease and desist, stop hypocritical behaviors, and bring back their rationality and conscience. We urge them to have some respect for rule of law, for human rights and for democracy, and to respect China’s judicial sovereignty and the right of relevant Chinese authority to handle the case under the law.

Ambassaden fortsätter också bjuda in journalister och redaktioner till sina lokaler på Djurgården, för att där prångla på dem sitt narrativ om Gui Minhai, samt låta dem veta att svenska medier och politiker bör hålla sig ifrån att ens kommentera vad som sker med den svenske medborgaren.

Detta budskap levererades med full tydlighet när Svensk Bokhandel var på besök vid Kinas ambassad för en intervju, som resulterade i artikeln ”Fortsatt kinesisk smutskastning av Gui Minhai” som publicerades under gårdagen.

Artikeln är kort, men ger icke desto mindre en bra bild av den bemästrande attityd med vilken Kinas nya ambassadör behandlar inte bara fallet Gui Minhai utan hela det svenska samhället. Saxat från artikeln:

Ambassadören Gui Congyou anländer sist. I rummet finns den politiske sekreteraren vid ambassaden, samt tre andra män, varav en är tolk. Ambassadören pratar varken svenska eller engelska, när SvB träffar honom på ambassaden på Djurgården i Stockholm.

(…)

Ambassadören börjar intervjutillfället med att läsa ett långt stycke, om hur svenska medier och andra borde låta Kina sköta sina egna affärer. Sedan blir det tillfälle till frågor.

Flera personer hävdar att de blev kontaktade av er. Kan ni förstå att det är känsligt i ett land som Sverige?

– På listan av undertecknade ser vi många som saknar kunskap om fakta i det här fallet. Även en del av dem är tvingade att visa sitt namn i listan. Om Svenska Förläggareföreningen har frihet att samordna [delta i] ett sådant antikinesiskt uttalande och tvinga någon att lämna sitt namn på listan så har vi på ambassaden självklart våra friheter att förklara faktum, säger ambassadören Gui Congyou.

(…)

Undertecknarna, de som blev tvingade att vara med. Vilka var dessa?

– Det här är deras personliga integritet som jag inte vill kränka.

Var befinner sig Gui Minhai?

– Där han ska vara.

Svensk Bokhandel talar även med Kurdo Baksi, som arrangerade det upprop vilket ambassadören hävdar att flera personer ”tvingades” skriva under eller fick sitt namn uppsatt på utan vetskap. Baksi bekräftar att så givetvis inte är fallet, utan att det handlar om ännu en lögn från ambassadens håll.

Vidare publicerade Svenska Dagbladet i veckan en debattartikel som ambassadören Gui Congyou själv författat. Den handlar om Kinas nya jätteprojekt med de nya sidenvägarna (BRI), som innefattar investeringar på tusentals miljarder kronor i bland annat infrastruktur och olje- och gasledningar.

Är det någon som är nyfiken på vad detta projekt egentligen innebär? I så fall erbjuder ambassadören en rad floskler glasklar förklaring. Han menar också att vi bör har förtroende för projektet, med argumentet att kommunistpartiet faktiskt säger att det är bra:

BRI, som framställdes av Kinas president Xi Jinping, är ett viktigt initiativ för internationellt samarbete. Kärnan i initiativet är att man ska bygga vinn-vinn-samarbeten runt den infrastrukturella anslutbarheten med samlade fördelar och krafter från olika håll.

(…)

BRI är ett genomskinligt initiativ som följer internationella regler. BRI som ett storskaligt globalinitiativ kan inte lyckas utan regler. I den gemensamma kommunikén från det första BRI-forumet för internationella samarbeten utfärdades tydliga löften om transparens och regelstiftning, där man lyfte fram projektens ekonomiska, sociala och hållbara egenskaper samt goda samordningar i ekonomisk tillväxt, samhälleliga framsteg och miljöförvaltning. På grund av dessa kan världen ha förtroende för BRI:s framtid.

Debattartikeln är i sig lite märklig. För den kommer som svar på en tidigare debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”Sverige bör få EU att ställa tydliga krav på Kina”, som också handlar om BRI.

Skribenterna till denna artikel är inte ens särskilt negativt inställda till BRI, utan påpekar blott att vi samband med samarbetet även bör ställa krav på Kina vad gäller transparens och hållbar utveckling.

Men för en politruk som Gui Congyou upplevs detta visst ändå som en attack. Kina har ju redan sagt att projektet är transparent och hållbart! Inget annat än total underkastelse är tydligen gott nog.

Ännu en journalist kastas ut från Kina

I dag offentliggjorde Megha Rajagopalan att kinesiska myndigheter vägrar förnya hennes journalistvisum, vilket innebär att hon efter sex år som journalist i Kina nu måste lämna landet.

Rajagopalan har jobbat för en rad medier och var fram till alldeles nyligen Buzzfeeds byråchef i Peking.

Hon har gjorts sig känd för flera banbrytande reportage om politik och mänskliga rättigheter, inklusive prisbelönt journalism från regionen Xinjiang där en omfattande kampanj mot områdets muslimer nu pågår.

Rajagopalan meddelade själv denna nyhet via sin Twitter tidigare i dag:

Att Rajagopalans visum inte förnyas är ytterligare ett bevis på det försämrade arbetsklimat för utländska journalister i Kina, som Foreign Correspondents’ Club of China (FCCC) sammanfattade tidigare i år i sin rapport ”Access Denied: Surveillance, harassment and intimidation as reporting conditions in China deteriorate”.

Journalister som i Kina rapporterar om känsliga ämnen måste helt enkelt ha med i beräkningarna att de plötsligt kan tvingas lämna landet. Något som givetvis är oerhört effektivt, då det bidrar till självcensur, som är den allra mest effetkiva formen av censur.

Rajagopalan satt tidigare i styrelsen för FCCC, som i dag kommenterade händelsen enligt följande:

De ökade etniska motsättningarna i västra Kina, framförallt i Xinjiang, är en av de mest känsliga frågorna i hela Kina i dag.

Det är värt att notera hur en annan journalist, nämligen fransyskan Urusla Gauthier, också kastades ut från Kina i slutet av 2015, just på grund av sin rapportering om Xinjiang.

Kinesiska myndigheter krävde då att Gauthier offentligt skulle be om ursäkt för sina texter från Xinjiang. Detta vägrade hon givetvis, och kastades därmed ut från landet.

I dag är det mer på sin plats än någonsin tidigare att läsa ”This Is What A 21st-Century Police State Really Looks Like”, en av Rajagopalans mest uppmärksammade artiklar som tidigare i år belönades med Human Rights Press Awards.

Utvisningen av Rajagopalan har under dagen uppmärksammats i en rad internationella medier, bland annat New York Times och Washington Post.

Gui Minhai bjuds in till Bokmässan i Göteborg

I ett försök att dra uppmärksamhet till den fängslade förläggaren Gui Minhais situation, så bjuds han nu in till den årliga bokmässan i Göteborg sista helgen i september.

Inbjudan publicerades alldeles nyss i Dagens Nyheter, och har även skickats till såväl Kinas ambassad i Stockholm som svenska Utrikesdepartementet.

Bakom initiativet står Bokmässan, Svenska PEN och Svenska Förläggareföreningen. Inbjudan publiceras som ett öppet brev och kan ses som en vädjan till kinesiska myndigheter att låta Gui Minhai resa. Jag återger brevet i sin helhet här nedan:

21 augusti 2018

Kära Gui Minhai,

Vi vill härmed varmt välkomna dig till Bokmässan i Göteborg 27–30 september 2018. Vi önskar särskilt att du medverkar i ett seminarium under fredagen då vi gemensamt vill lyfta oron kring situationen i Kina.

Vi är intresserade av din berättelse. Ett tema för på årets Bokmässa är respekt, och vi är säkra på att du med dina erfarenheter från både Sverige och Kina kan ge oss viktiga perspektiv på litteraturen, det fria ordets villkor och just respekten, eller bristen på respekt för mänskliga rättigheter.

Vi inser förstås att det finns ett problem med vår inbjudan.

Som läget är just nu kan du inte resa till Bokmässan, eller någonstans över huvud taget. Sedan nästan tre år sitter du fängslad i Kina. Den 17 oktober 2015 lämnade du din semesterbostad i Pattaya i Thailand och försvann spårlöst. Tre månader senare sände den statskontrollerade televisionen i Kina ett filmklipp där du berättade att du rest till Kina frivilligt för att ta ditt straff för en trafikolycka du skulle ha orsakat redan 2003.

Uttalandet, där du även uppgav att du inte ville ha någon hjälp utifrån, var uppenbart fabricerat av de kinesiska myndigheterna. Om du kunde komma till Bokmässan vore det intressant att höra mer även om den saken. Blev du tvingad till det uttalandet? Riktades hot mot dig?

I oktober 2017 släpptes du plötsligt. Enligt officiella kinesiska uttalanden var du nu fri, men fick fortfarande inte lämna landet, och den 20 januari i år greps du på nytt. Den här gången skedde det inför ögonen på svenska diplomater. Senare tvingades du göra ett nytt uttalande där du anklagade den svenska regeringen för att använda ditt fall i en kampanj mot Kina.

Kinesiska medier används ofta på det sättet. Intellektuella och oppositionella visas upp i tv för att läsa upp fabricerade erkännanden och hyllningar av den kinesiska regimen. Uttalanden som ofta är framtvingade genom tortyr och som sedan sprids vidare i hela det kinesiska medielandskapet. De anklagade döms av allmänheten redan innan rättegång har hållits. En genomtänkt strategi för att kväsa yttrandefriheten i Kina. Hur kan vi, med gemensam kraft, förändra den situation som är?

Med detta öppna brev, med en officiell inbjudan till dig, Gui Minhai, vill vi också vädja till de kinesiska myndigheterna – låt oss få välkomna Gui Minhai till Sverige och Göteborg – fristad för författare. Vi hoppas också att den svenska regeringen intensivt arbetar vidare med ditt fall.

Om ingenting händer står inbjudan kvar. År efter år.

Det finns en plats för dig, Gui Minhai, på Bokmässan.

Och i väntan på att du blir fri och själv kan välja vart du ska resa, vad du ska säga och vilka böcker du ska ta dig an som förläggare kommer den platsen att vara tom.

Frida Edman, mässansvarig Bokmässan i Göteborg

Jesper Bengtsson, ordförande Svenska PEN

Eva Gedin, ordförande Svenska Förläggareföreningen

Kristina Ahlinder, direktör Svenska Förläggareföreningen

Eva Bonnier, ordförande Svenska Förläggareföreningens freedom-to-publish-kommitté

Kristenn Einarsson, ordförande IPA – International Publishers Association (Internationella Förläggarföreningen)

Detta är av flera orsaker ett mycket viktigt initiativ. Till att börja med så fanns det endast en (1!) programpunkt som angick Gui Minhai på förra årets bokmässa. I årets upplaga ska det läggas betydligt mer energi på att uppmärksamma att en svensk förläggare suttit inspärrad i världens största diktatur i snart tre år.

Detta är i sin tur mycket viktigt med tanke på den smutskastningskampanj som Kinas ambassad i Stockholm under flera månaders tid fört mot Gui Minhai. Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så har ambassaden kontaktat dussintals redaktioner, organisationer, sinologer och till och med partiledare för att sprida ett falskt narrativ om Gui Minhai.

Detta narrativ går ut på att Gui under sin tid i Sverige skulle ha gjort sig skyldig till svindleri och allehanda brott, som bland annat lett till att två kinesiska studenter i Göteborg tog livet av sig. Vidare menade ambassaden att Gui flydde Sverige för att undkomma rättvisan när skandalen väl rullades upp.

Om vi inte markerar mot denna smutskastning så vinner Kinas ambassad. De segrar med spridningen av sitt falska och rent ut sagt äckliga narrativ, vilket är fyllt av lögner och desinformation.

För att bemöta smädelserna mot Gui har jag skrivit en mindre bok som blev klar denna vecka. Där intervjuas flera personer som kände och jobbade tillsammans med Gui Minhai under hans tid i Göteborg, och därmed kan kontra ambassadens anklagelser med fakta.

Boken är ett samarbete med Nordstedts, Expressen och Svenska Förläggareföreningen. Jag kommer själv att närvara vid Bokmässan i Göteborg under den sista helgen i september, då boken kommer lanseras.

Under bokmässan kommer jag bland annat medverka i ett seminarium om Gui Minhai och utvecklingen i Kina under fredagseftermiddagen. Bland övriga medverkande finns Angela Gui, Jesper Bengtsson (svenska PEN), Kirstenn Einarsson (Internationella Förläggareföreningen) och Frida Edman (mässansvarig vid Bokmässan).

2018 års bokmässa ska bli bokmässan där svenska medier och civilsamhälle inte bara lyfte Gui Minhais situation på allvar, utan även markerade mot den kinesiska ambassadens försök att karaktärsmörda honom.

1 400 av Googles anställda protesterar mot censurerad sökmotor i Kina

Tidigare denna månad skrev jag här på InBeijing om läckta uppgifter på att Google planerar lansera en censurerad sökmotor i Kina. Informationen kom från en källa inom Google som upplevde moraliska problem med projektet.

Trots att bara ”några hundra” av Googles 88 000 anställda kände till projektet – som kallas för Dragonfly – så läckte uppgifterna ut. Det ska handla om en app till Android, vilken eventuellt ska drivas som ett samriskbolag tillsammans med ett kinesiskt företag.

När informationen först kom upp till ytan i början av augusti så vägrade Google att vare sig bekräfta eller förneka Dragonfly.

Men misstankarna om att företaget planerar vika sig för den kinesiska internetcensuren har dock mötts med stort motstånd inom de egna leden. I veckan rapporterade New York Times att cirka 1 400 anställda skrivit under ett brev till ledningen som ifrågasätter utvecklingen och efterlyser mer transparens inom Google.

I brevet stod bland annat att de anställda behöver veta vilka produkter Google utvecklar, för att kunna göra etiska val och funderingar. Men att som läget är nu så förs personalen istället bakom ljuset.

De anställda framhöll även att en censurerad sökmotor likt projekt Dragonfly skulle stå i motsats till Googles moraliska kod om att ”inte vara elak”.

Efter att också detta brev läckt ut så valde Google – hör och häpna – att inte kommentera huruvida brevet var äkta eller inte. Dock så kommenterade vd Sundar Pichai uppgifterna om Dragonfly i ett framträdande i torsdags.

Där sade Pichai, enligt CNN, att någon lansering av en censurerad sökmotor inte är nära förestående, men medgav samtidigt att man undersöker möjligheterna till återinträde på världens största marknad:

”We are not close to launching a search product in China,” Pichai said, according to a source with knowledge of the conversation.

”And whether we would do so, or could do so is all very unclear,” he said. ”But the team has been in an exploration stage for quite a while now and I think they are exploring many options.”

Google hade sin sökmotor på Kinas internet i censurerad version fram till mars 2010. Då lämnade man Kina med motiveringen att man ”inte längre kan fortsätta censurera våra sökresultat”.

Beslutet motiverades med Kinas allt strängare censur och yttrandefrihet, samt det faktum att landets myndigheter försökt hacka sig in i Googles system.

Nu verkar det alltså som att landets 800 miljoner internetanvändare hägrar mer än den moraliska kompass som 2010 ledde till att google drog sig ur Kina. Det verkar dock som att företagets anställda påminna sin ledning om det bedrägliga i situationen.

Kafé ber Kina om ursäkt efter besök från Taiwans president

Under det senaste året har vi sett allt från hotellkedjor till flygbolag och klädkedjor på olika vis ändra sitt sortiment eller sin benämning på Taiwan, för att inte riskera förlora möjligheten att bedriva affärsverksamhet i Kina eller på andra vis straffas av landets regim.

Den så kallade ”Taiwan-frågan” har drivits otroligt hårt av Kina under Xi Jinping. Man har med hjälp av mutor fått länder i Afrika och Centralamerika att säga upp de diplomatiska kontakterna med Taiwan, och lyckats få såväl idrottsevenemang som barnkörers(!) framträdanden i utlandet inställda.

Det är tydligt att Kinas ”soft power” ligger utanför begreppets vanliga definition. Den mjuka makt som Kina utövar för att sprida sitt kulturella och politiska inflytande kallas istället ofta för ”sharp power”; en slags morot och piska utformad för att få utländska organisationer, näringsliv, akademiker och regeringar att rätta in sig i ledet.

Den ständiga risken att förlora tillträde till eller affärsmöjligheter med den ekonomiska stormakten får aktörer inom ovanstående områden att ständigt gå på tårna. Ett extremt exempel på detta kunde ses när Taiwans president Tsai Ing-wen i dag mellanlandade i USA, inför ett statsbesök till ett par av Taiwans få kvarvarande diplomatiska allierade i Central- och Syamerika.

Under sin mellanlandning gjorde Tsai ett kort besök vid ett kafé tillhörandes kedjan 85C. Då Tsai följs åt av en samling journalister, så började snart bilder cirkulera på presidenten inne på kaféet, där hon bland annat köpte en kopp kaffe, talade med personalen och signerad en kudde.

85C är en taiwanesisk kedja med stor närvaro i Kina. Faktum är att jag själv köpte bakelser där ibland under min tid i Peking. Genast så började fotografier cirkulera på den kinesiska mikrobloggen Sina Weibo, där nationalistiska användare ilsket krävde att 85C skulle ”lämna Kina” eller postade inlägg om hur ohygieniska företags produkter är.

Även statlig kinesisk media vägde in med sin kritik mot kaffekedjan, och anklagade dem för att ta ståndpunkter politiskt.

Livrädda för att förlora intäkter från Kinas stora marknad var 85C snabba med att utfärda en slags förklaring eller ursäkt, där man säger sig stödja det kontroversiella ”1992 års konsensus”, som Taiwans nuvarande regering inte har erkänt. Shanghaiist rapporterar:

In response to the online outrage, 85C published an apology on its official Weibo page early this morning. In the statement, the company voiced its support for the Chinese government, as well as the “1992 Consensus,” an understanding of sorts in which Taiwan and China agreed that there was only “one China.”

The company went on to say that it opposes any behavior or remarks that “divide the feelings of compatriots on both sides of the strait,” vowing to “uphold the cross-strait family.” The statement even refers to Tsai in Chinese state media parlance, not as Taiwan’s “president” but as the “leader of the Taiwan authority.”

Vidare uttryckte 85C stöd för kommunistpartiet, och prisade kinesiska myndigheter för deras hjälp med kaffekedjans affärsverksamhet i Kina.

Efter detta fortsatte dock 85C att kritiseras av kinesiska bloggare på Sina Weibo, men fick nu även ilskna kommentarer från taiwanesiska användare på Facebook.

Vad finns det egentligen att säga om detta – att ett kafé måste be om ursäkt för att Taiwans president köper kaffe där, eller annars förlora sin affärsverksamhet i Kina?

Någon i mitt flöde noterade hur denna reaktion från kinesiska bloggare inte är så lustig, med tanke på all den nationalistiska propaganda som kommunistpartiet det senaste året prånglat angående vikten att inkorporera det demokratiska Taiwan under kommunistpartiets styre.

FN grillar Kina över politiska fångläger för en miljon muslimer

De senate månaderna har flera rapporter kommit om hur minst en miljoner muslimer låsts in i läger för politisk omskolning, utan någon som helst föregående juridisk process. Trots detta har omvärlden varit relativ försiktig med att fördöma eller ens kommentera situationen.

Detta gäller dels demokratier som värnar om sin handel med Kina. Dels gäller det även politiska och religiösa ledare i muslimska länder, som annars är snabba att fördöma västerländska politikeras uttalande om islam eller karikatyrer i obskyra danska tidningar.

Kinas ekonomiska makt i kombination med dess aggressiva nationalistiska diplomati skrämmer, helt enkelt.

I fredags var det dock dags för FN:s kommitté mot etnisk diskriminering (U.N. Committee on the Elimination of Racial Discrimination) att hålla sitt årliga sammanträde om situationen i Kina. Och där höll man minsann inte tyst om vad som sker i Xinjiang.

Den närvarande panelen uppgav att man tagit del av ”flera tillförlitliga rapporter” om att en miljon uigurer hålls i ”massiva hemliga interneringsläger”.

Gay McDougall, en av panelens medlemmar, återgav uppskattningar om att två miljoner muslimer nu antingen sitter i läger eller utsätts för regelbunden politisk indoktrinering i Xinjiang. McDougall citeras bland annat av Reuters:

“We are deeply concerned at the many numerous and credible reports that we have received that in the name of combating religious extremism and maintaining social stability (China) has changed the Uighur autonomous region into something that resembles a massive internment camp that is shrouded in secrecy, a sort of ‘no rights zone’,” she told the start of a two-day regular review of China’s record, including Hong Kong and Macao.

Denna vecka var det dags för Kina att svara på kritiken. Som väntat avfärdades den inte bara, utan framhölls som konspiratoriska lögner. Man vidhöll att det vare sig existerar några läger för politisk omskolning eller godtyckliga gripanden i Xinjiang.

Delegationen menade vidare att alla etniska minoriteter åtnjuter den fulla religionsfrihet som garanteras i Kinas konstitution, och dessutom har fått sina liv klart förbättrade tack vare den ekonomiska utveckling som myndigheterna har drivit på.

Ett visst käbbel uppstod sedan i FN när Gay McDougall noterade att den kinesiska delegationen inte förnekade alla uppgifter, genom att hävda att de muslimer i Xinjiang som har en fallenhet för religiös extremism just nu ”får hjälp” att utbilda sig och hitta arbete. McDougall fick dock inget svar på hur många individer detta omfattar.

I dag kommenterade Kinas utrikesministerium också saken. Dess talesman Lu Kang skrädde inte med orden, och menade att rapporterna från Xinjiang har tagits fram av ”anti-kinesiska krafter” med hemliga agendor. Reuters återger:

Anti-China forces are behind criticism of policies in the far western region of Xinjiang, the Chinese foreign ministry said on Tuesday, after a U.N. panel aired accusations that a million ethnic Uighurs may be held in internment camps there.

(…)

But foreign ministry spokesman Lu Kang said the “ulterior motives” of anti-China forces were behind the “unfounded” slandering of anti-terrorism measures,

“Any defamatory rumors are futile,” Lu said in a statement, adding that the situation in Xinjiang was stable with communities of all ethnicities getting along and good momentum in economic development.

“People of all ethnic groups in Xinjiang cherish the current situation of living and working in peace and happiness.”

Givetvis har också den statliga tabloiden Global Times vägt in på ämnet. Detta genom en ledarartikel med rubriken ”Protecting peace, stability is top of human rights agenda for Xinjiang” som publicerades just innan den kinesiska delegationen svarade på kritiken under gårdagen. Där stod bland annat att läsa:

Through the strong leadership of the Communist Party of China, the national strength of the country and the contribution of local officials, Xinjiang has been salvaged from the verge of massive turmoil. It has avoided the fate of becoming ”China’s Syria”or ”China’s Libya.” Xinjiang is operating under the rule of law and ethnic unity. As business recovers, the region’s future is promising.

(…)

The turnaround in Xinjiang’s security situation has avoided a great tragedy and saved countless lives, thanks to powerful Chinese law and the strong ruling power of the Communist Party of China. What the West has been hyping has destroyed numerous countries and regions.

(…)

Xinjiang is China’s territory. It is led by the Communist Party of China and operates according to Chinese laws. Whoever tries to incite violent confrontation there will only head down a dead end and national solidarity is the only way forward for Xinjiang’s future.

De tuffa ordalag med vilka Kina slår ifrån sig kritiken visar att förtrycket i Xinjiang och lägren för politisk omskolning knappast kommer upphöra plötsligt.

Nu vet dock regimen att man har omvärldens ögon på sig – synd bara att det på grund av Kinas ekonomiska makt skulle ta över ett år innan kritik av denna magnitud kunde framföras.

Svensk läkare har fått träffa Gui Minhai

Utrikesdepartementet uppgav precis att svensk medicinsk personal i dag för första gången kunnat träffa Gui Minhai, som suttit inlåst i Kina i över 1 000 dagar utan rättegång.

Expressen och Dagens Nyheter återger uppgifterna, som ännu inte går att finna på regeringens hemsida. Enligt utrikesminister Margot Wallström är besöket välkommet. Men hon vill inte gå in på några som helst detaljer, då ”det fortsatta arbetet omfattas av sekretess”.

Det framkommer inte huruvida läkaren kunnat undersöka Gui Minhai, som enligt tidigare uppgifter visat symptom på den livshotande nervsjukdomen ALS, vilken i genomsnitt ger en drabbad patient mellan två och fyra år att leva.

Det är oklart varför besöket tillåts äga rum just nu. Det är dock värt att notera hur uppmärksamheten kring Gui Minhais fall tilltagit under sommaren. Särskilt i form av det upprop med krav på hans frihet som publicerades i juni publicerades i 37 svenska tidningar samtidigt.

Senaste Sverige skickade en läkare till Kina för besöka Gui Minhai var i början av mars, och då gick det inte lika smidigt.

Trots förhandsgarantier om att läkaren skulle få träffa Gui så blev han avvisad när han väl anlände till Kina. Händelsen föranledde en protest från Utrikesdepartementet.

InBeijing kommer givetvis följa upp så fort mer information är tillgängligt om förutsättningarna och resultaten kring dagens läkarbesök.

Xi Jinping stöter på motstånd i Kina

Det senaste veckorna har allt fler rapporter kommit om hur Xi Jinping och hans politik i allt större utsträckning ifrågasätts i Kina. Kritiken ska enligt uppgift inte enbart komma från akademiker, utan tvivlet sägs vara utbrett även bland politiker och näringsliv.

I slutet av juli publicerade Xu Zhangrun, professor i juridik vid prestigefyllda Tsinghua University, ett öppet brev med kritik mot Xi Jinpings politik som fått mycket uppmärksamhet. Bland annat New York Times citerar delar av brevets innehåll:

“People nationwide, including the entire bureaucratic elite, feel once more lost in uncertainty about the direction of the country and about their own personal security, and the rising anxiety has spread into a degree of panic throughout society,” Professor Xu wrote in an essay that appeared on the website of Unirule Institute of Economics, an independent think tank in Beijing that was recently forced out of its office.

“It’s very bold,” Jiang Hao, a researcher at the institute, said in an interview. “Many intellectuals might be thinking the same, but they don’t dare speak out.”

Xu framhåller att president Xi Jinpings hårdhänta politik har förstört årtionden av reformarbete i Kina. Han uppmanade vidare Kinas parlament att upphäva det beslut som fattades i mars och gav president Xi Jinping möjlighet att styra landet på livstid.

Det är osäkert vad som kommer ske med Xu, som just nu befinner sig på gästprofessur i Japan. Flera andra akademiker har dock slutit upp bakom kritiken, varav en blev gripen av polis i sitt hem mitt under en direktsänd intervju med Voice of America.

Ett stort antal rapporter har dock kommit under augusti att missnöjet med Xi Jinpings politik är utbrett även inom den politiska världen i Kina. Detta sägs bero mycket på det handelskrig son just nu utspelar sig med USA, där den kinesiska sidan spelat högt men misslyckats.

Bland annat Bloomberg skildrar hur Kinas inställning till konflikten med USA har varit idel högtravande, vilket potentiellt lett till en allvarligare situation än vad som annars varit nödvändigt:

In May, entering trade negotiations with the U.S., China projected swagger and self-confidence. Xi dispatched Liu He, his top economic adviser, to the U.S. with the official designation of his “personal envoy.” Liu returned to proclaim victory: There would be no trade war, he said in nationally televised interviews. Then came the shock. Trump imposed $50 billion in tariffs on China. That’s since escalated to a threat to impose a 25 percent tariff on $200 billion worth of Chinese goods, prompting the country to warn the U.S. against “blackmailing” it over trade. Meanwhile, a slowing economy makes China more vulnerable to damage from a trade war, which economists predict could cut as much as half a percentage point from growth.

Chinese academics, economists, and some officials have begun to question whether the leadership could have done more to avoid the confrontation. As carefully worded essays circulate on the WeChat forum, the grumbling has begun to echo around the halls of government. One Finance Ministry official says China made a “major misjudgment” of Trump’s determination to confront the country. Others wonder if China underestimated the durability of American power.

Även Reuters rapporterar om inhemska tvivel mot den propaganda och nationalism som Xi Jinping och hans närmaste medarbetare valt att hantera handelskriget mot USA med.

A growing trade war with the United States is causing rifts within China’s Communist Party, with some critics saying that an overly nationalistic Chinese stance may have hardened the U.S. position, according to four sources close to the government.

(…)

A backlash is being felt at the highest levels of the government, possibly hitting a close aide to Xi, his ideology chief and strategist Wang Huning, according to two sources familiar with discussions in leadership circles.

Wang Huning – som ska var arkitekten bakom slogan ”den kinesiska drömmen” – anklagas för att ha överdrivit sin användning av propaganda för att höja upp Kinas läge i såväl handelskriget som andra frågor till onaturliga höjder.

Källor som Reuters har talat med medger att Kinas förutsättningar på många vis är sämre än vad det högsta ledarskapet försöker ge sken av, och att man missbedömt situationen i synnerhet vad gäller handelskriget med USA.

I förlängningen tycks detta även ha lett till en diskussion bland många kinesiska politiker – som sannolikt på olika vis känner sig åsidosatta – om lämpligheten med att Xi Jinping centraliserat så oerhört stor makt kring sin egen person.

”Ett stort motstånd har under de senaste veckorna formats kring Xi Jinpings absoluta makt”, kommenterade Richard McGregor nyligen.

Nyligen sade även Jerome Cohen att ”välinformerade kinesiska källor” under sina besök i USA berättat för honom om det interna slitningarna som existerar i Kinas ledarskap.

Även om de flesta rapporter är överens om att Xi Jinping än så länge sitter säkert vid makten, så är det värt att notera när så många och kunniga analytiker och medier på samma gång varnar för en alltmer utbredd kritik mot hans hårdföra ledarskap.

Den som är ytterligare intresserad kan läsa följande artiklar:

Is Xi Jinping’s Bold China Power Grab Starting to Backfire?” (Bloomberg)
Cracks appear in ’invincible’ Xi Jinping’s authority over China” (The Guardian)
Chinese leadership is facing a rare backlash for its handling of the US trade dispute” (CNBC)
Xi Jinping sees some pushback against his iron-fisted rule” (Washington Post)
As China’s Woes Mount, Xi Jinping Faces Rare Rebuke at Home” (New York Times)
Handling of U.S. trade dispute causes rift in Chinese leadership: sources” (Reuters)

Protester när Kinas kampanj mot islam sprider sig till fler provinser

Jag har tidigare här på InBeijing skrivit om den pågående kampanjen mot islam i västra Kina. Flera källor uppger nu att omkring en miljon muslimer låsts in i läger för politisk omskolning i provinsen Xinjiang, dit de tagits utan någon som helst föregående rättsprocess.

Personerna kan sedan hållas i lägren i flera månader och i vissa fall längre än ett år. Där tvingas de avsäga sig sin tro och på olika vis svära trohet åt kommunistpartiet och Xi Jinping. För den som inte lyder väntar straff i form av våld, stresspositioner eller isoleringscell.

Senare denna månad kommer ett långt reportage som jag skrivit på detta ämne att publiceras i ett svenskt magasin. Då kommer jag lägga ut artikeln som PDF här på InBeijing, och beskriva situationen i Xinjiang närmare. Den som är intresserad kan tills dess läsa ”Kina spärrar in muslimer i läger” som jag skrev i Fokus i juni.

Situationen i Xinjiang har eskalerat betydligt sedan den hårdföre Chen Quanguo blev partichef i provinsen 2016. Men den har också stöd från högsta ort. Redan 2015 deklarerade president Xi Jinping att all religion i landet ska ”kinesifieras”, och i våras befordrades Chen Quanguo till politbyrån som tack för sina insatser.

I maj släppte forskaren Adran Zenz en rapport som visade att lägersystemet i Xinjiang som redan håller cirka en miljon uigurer fortfarande är under utbyggnad. Det finns alltså inga tecken på att kampanjen kommer avstanna, trots tilltagande kritik från omvärlden.

Snarare tvärtom. För i veckan har flera medier rapporterat om hur myndigheterna försökt riva en stor moské i Weizhou. Denna stad ligger i provinsen Ningxia som är hem åt drygt två miljoner medlemmar av en muslimsk etnisk minoritet vid namn hui.

Bland annat South China Morning Post återger hur tusentals huier i veckan samlades utanför moskén i Weizhou för att hindra den från att rivas. De tycks också ha lyckats, för enligt det ursprungliga dekretet skulle den ha rivits i dag med förevändningen att den saknat tillstånd vid uppförandet:

The stand-off in the town of Weizhou in Tongxin county, in the Ningxia Hui Autonomous Region, is the latest, and possibly largest, conflict in a recent campaign to rid the region of what Beijing regards as a worrying trend of Islamisation and Arabisation, as the ruling Communist Party doubles down to “Sinicise religion”.

According to a notice said to have been issued by the Weizhou government on August 3 and shared online, the mosque’s management committee had been given a deadline of Friday to demolish the building on the grounds it had not been granted the necessary planning and construction permits.
If the management committee failed to comply, the government would “forcefully demolish it according to the law”, the notice said.

Tidningen beskriver vidare hur en lokal tjänsteman under gårdagen gått till moskén för att försöka få folk och gå hem med löftet att den inte kommer rivas, innan lokala myndigheter kommit överens med invånarna om en ny byggplan för en moské på samma ställe.

Platsen har haft en moské i över 600 år, men nyligen byggts upp på nytt eftersom den slogs sönder under kulturrevolutionen, tillsammans med otaliga andra moskéer, kyrkor i tempel över hela Kina. Den nyaste utbyggnaden av moskén i Weizhou blev klar i fjol, och många muslimer i området undrar nu varför den plötsligt ska rivas när det inte var några problem under konstruktionen.

Videoklipp som South China Morning Post har sett visar ett tiotal kinesiska flaggor händer från moskén, samt ett bar banners med texter som ”Visa resolut stöd för Kinas kommunistparti, försvara etnisk enighet, slå vakt om trosfriheten”.

Tidningen noterar också att vi ett besök i Ningxia i april, så hade islamiska artefakter och arabisk text plockats ner från gator och byggnader runtom i hela provinsen. Två andra moskéer tvingades också ta bort sina kupoler tidigare i år.

Just detta kan också vara ”problemet” med moskén i Weizhou från myndigheternas synpunkt. Den stora byggnaden innehåller nämligen nio kupoler, fyra minareter och flera halvmånar. Det stämmer inte väl in med myndigheternas officiella kampanj att bannlysa ”arabisk stil” från stadsbilden i provinser där etniska minoriteter bor.

Hui har mestadels lämnats ifred på grund av sin moderata religionsutövning, samt faktumet att de flesta talar kinesiska. Ett undantag var 2012, när hundratals huier drabbade samman med polis i samband med att en moské skulle rivas i staden Tongxin. Flera demonstranter ska då ha dödats, och dussintals skada.

Bara hoppas att inget liknande kommer ske när myndigheterna nu med ännu större målmedvetenhet går lös på områdets islamiska arkitektur och religionsutövning.

I september kommer min nästa bok!

Sedan förra veckan är jag tillbaka i Taiwan och i normala arbetsrutiner. Det innebär att jag kunnat lägga tid på min nästa bok, som kommer publiceras i samband med bokmässan i Göteborg i slutet av september i år.

Denna bok är kortare än mina fyra tidigare, och har två syften. Dels att beskriva utvecklingen av fallet Gui Minhai sedan han rövades bort av kinesiska säkerhetsagenter på ett tåg i januari i år. Dels att bemöta den smutskastningskampanj som Kinas ambassad i Stockholm nu utsätter Gui Minhai för.

Som jag tidigare uppmärksammat här på InBeijing så genomfördes det största uppropet hittills för Gui Minhais frigivning i början av juni, då 45 personer skrev under en text som publicerades samtidigt i 37 tidningar. Bland signaturerna fanns sinologer, författare, ordföranden inom föreningslivet och även en partiledare.

Två månader senare har två tredjedelar av dessa – minst 31 stycken – mottagit mail, brev, sms eller telefonsamtal från Kinas ambassad i Stockholm. Budskapet har varit att svartmåla Gui Minhai, främst med brott han påstås ha gjort sig skyldig till under sin tid i Sverige.

Min nya bok är ett samarbete mellan Svenska Förläggareföreningen, Nordstedts och Expressen. I dag uppmärksammas den i tidningen Journalisten under rubriken ”Jojje Olsson kartlägger kinesiska ambassadens smutskastningskampanj av Gui Minhai”:

Den 5 juni skrev 45 personer under ett upprop där man krävde att Gui Minhai (bilden) skulle friges. I mitten på juli fick bland annat undertecknad ett brev med ”information” om vad Gui Minhai har gjort i Sverige. Ett brev vars syfte uppenbart var att misskreditera honom.

Journalisten Jojje Olsson samlar just nu in det ambassaden skickat ut till underteknarna av uppropet, som en del av sitt nya bokprojekt.

Journalisten har även intervjuat mig, och i artikeln svarar jag på frågor som hur dessa brev ska tolkas och huruvida vad som står i dem är sant.

Ytterligare läsning för den som vill veta mer om den kinesiska ambassadens försök att smäda Gui Minhai, svenska medier och mig personligen:

Sveriges Radio P1 om Kinas ambassads attacker mot mig och svenska medier” (29 juli)
UD svarar på Kinas ambassads attack mot mig och Expressen” (27 juli)
Kinas nya ambassadör intervjuas av Expressen, resulterar i tre olika versioner” (23 juli)
Starka reaktioner efter attacken på mig från Kinas ambassad” (19 juli)
Kinas ambassad attackerar Expressen och mig på sin hemsida” (6 juli)
Obehaglig intervju med Kinas ambassadör i Sveriges Radio” (8 juni)

Kina vill hjälpa Bashar al-Assad att återerövra Syrien

Kina har, tillsammans med Ryssland, använt sin plats i FN:s säkerhetsråd för att upprepade gånger rösta ned resolutioner eller andra åtgärder som skulle kunna vara skadliga för Syriens diktator Bashar al-Assad.

Redan 2013 – ett par år efter det syriska inbördeskrigets utbrott – sade Syriens vice premiärminister att Kina, tillsammans med Ryssland och Iran, stöttar Assads regim ”politiskt, militärt och även ekonomiskt”.

Kinas ambassadör i Damaskus gav denna vecka vid handen att Kina är redo att gå längre ändå, genom att hjälpa Assad med att återerövra Syrien, skriver Asia Times:

China’s ambassador to Damascus has reportedly told Syrian media that Beijing is prepared to aid the government’s push to retake territory throughout the country.

Speaking to Syrian pro-government daily Al-Watan, the envoy, Qi Qianjin, expressed China’s support for what he referred to as Syria’s war against terrorists, according to a dispatch from the Middle East Media Research Institute.

På frågan om Kina kan tänka sig att medverka i de kommande striderna svarade ambassadören kryptiskt att Kina ”följer situationen i Syrien” efter regimens senaste framgångar, och att Kinas militär ”är villiga att på något vis delta” sida vid sida med den syriska armén i kommande strider mot terrorister i Syrien.

Även Kinas militärattaché i Syrien, Wong Roy Chang, kom till tals i artikeln. Wong förnekade visserligen att det i dag finns kinesiska militära rådgivare eller specialstyrkor på plats i Syrien. Men han sade vidare att det pågår ett militärt samarbete mellan länderna, samt att såväl Kina som den kinesiska militären vill utveckla samarbetet med Syriens militär.

I intervjun med Al-Watan sade också ambassadören Qi Qianjin att Kinas militär hoppades på ett närmare samarbete med den syriska militären.

Som flera organisationer och analytiker upprepade gånger har varnat för, så har Peking en mer eller mindre uttalad ambition att sprida landets politiska system till andra länder.

Ett steg i ledet är givetvis att inte bara verbalt försvara, utan även aktivt stödja, regimer som Bashar al-Assads, nästan oberoende av vilka övergrepp de gör sig skyldiga till.

Något att tänka på för de som uppmuntrar ett större kinesiskt inflytande internationellt, eller för svenska analytiker och organisationer som förespråkar att ”ett ökat kinesiskt ansvar för världsordningen bör uppmuntras”.

Google ska lansera censurerad sökmotor i Kina

I veckan avslöjade The Intercept hur Google planerar att lansera en kinesisk sökmotor som ska blockera webbsidor och sökningar relaterade till demokrati, mänskliga rättigheter och andra känsliga områden.

Programmerare och ingenjörer från Google ska sedan våren 2017 ha jobbat med att ta fram en Android-app för den kinesiska marknaden. Utvecklingen – som går under kodnamnet Dragonfly – har snabbats upp sedan Googles vd Sundar Pichai i december i fjol träffade Wang Huning, som i och med sin plats i politbyråns ständiga utskott är en av Kinas sju mäktigaste politiker.

Detta enligt uppgifter och interna dokument från Google som The Intercept tagit del av. Enligt uppgift ska appen också redan ha demonstrerats för kinesiska myndigheter, och kan komma att lanseras inom sex till nio månader, beroende på när tillstånd ges från Kinas håll.

The Intercept beskriver sökmotorns funktion enligt följande:

Documents seen by The Intercept, marked “Google confidential,” say that Google’s Chinese search app will automatically identify and filter websites blocked by the Great Firewall. When a person carries out a search, banned websites will be removed from the first page of results, and a disclaimer will be displayed stating that “some results may have been removed due to statutory requirements.” Examples cited in the documents of websites that will be subject to the censorship include those of British news broadcaster BBC and the online encyclopedia Wikipedia.

The search app will also “blacklist sensitive queries” so that “no results will be shown” at all when people enter certain words or phrases, the documents state. The censorship will apply across the platform: Google’s image search, automatic spell check and suggested search features will incorporate the blacklists, meaning that they will not recommend people information or photographs the government has banned.

Uppgifterna kommer från en källa inom Google, som upplever etiska och moraliska betänkligheter med detta beslut som tas av ”en handfull chefer” inom företaget utan transparens eller möjlighet till allmän granskning. Av Googles 88 000 anställda, är det blott ”några hundra” som alls känner till projekt Dragonfly.

Det är oklart om Google även jobbar med en sökmotor till stationära datorer. Men Android-appen har ändå potential att nå en stor majoritet av Kinas cirka 800 miljoner internetanvändare. Av dessa använder nämligen 95 procent mobila plattformar, och där har Android 80 procent av marknaden för operativsystem i Kina.

Utvecklingen av Dragonfly sker vid en rad av Googles kontor i USA och Kina. Sökmotorn planeras sedan drivas som ett samriskbolag tillsammans med ett kinesiskt företag, vilket får en extra varningsklocka att ringa hos de med kännedom om infrastrukturen för Kinas internet.

Detta skrev jag i år närmare om i en artikel med rubriken ”Apple lämnar över iCloud till kinesiska myndigheter”. Där förklarar jag hur Apple, genom att gå med på Kinas krav att driva iCloud i Kina som ett samriskbolag med ett kinesiskt företag, de facto lägger alla kinesiska användares personliga information och data i polisens händer.

Om det The Intercepts uppgifter stämmer, så kommer alltså Google att göra likadant. Det skulle då exempelvis bli möjligt för kinesiska myndigheter att ha koll på vilka användare som söker efter vilka termer eller försöker komma åt vilka webbsidor.

Dragonfly utgör en tväromvändning från Googles tidigare policy vad gäller Kina, som även den beskrivs närmare av The Intercept:

PREVIOUSLY, BETWEEN 2006 and 2010, Google had maintained a censored version of its search engine in China. At the time, the company faced severe criticism in the U.S. over its compliance with the Chinese government’s policies.

During a February 2006 congressional hearing that focused on the activities of American technology companies in China, members of the House International Relations Committee called Google a “functionary of the Chinese government” and accused it of “abhorrent actions” for participating in censorship. “Google has seriously compromised its ‘don’t be evil’ policy,” declared Rep. Chris Smith, R-N.J. “Indeed, it has become evil’s accomplice.”

The controversy eventually became too much for Google. In March 2010, it announced that it was pulling its search service out of China. In a blog post published at the time, the company cited Chinese government efforts to limit free speech, block websites, and hack Google computer systems as reasons why it “could no longer continue censoring our results.”

En förklaring till utvecklingen – förutom Kinas 800 miljoner internetanvändare – kan vara att den nya ledningen under vd Sundar Pichai inte har lika stora moraliska betänkligheter kring censur som Sergey Brin och Larry Page tidigare hade.

Amerikanska myndigheter har i ett uttalande redan protesterat mot Googles planer på en ny kinesisk sökmotor som censurerar och blockerar innehåll online, vilket givetvis vore en stor seger för Kinas vision för ett hårt kontrollerat internet.

Google har valt att vare sig bekräfta eller dementera Dragonfly. Kinesiska myndigheter avfärdade dock under gårdagen uppgifterna som falska.

Relaterad läsning:

Google, Seeking a Return to China, Is Said to Be Building a Censored Search Engine” (New York Times)
Google’s Secret China Project Sparks Fury Among Workers” (Bloomberg)
Google might return to China. Here’s why that’s so controversial” (CNNMoney)
Google reportedly plans to launch censored search engine in China as soon as next year” (ABC News)

Mentalsjukhus för kvinna som skvätte bläck på porträtt av Xi Jinping

För exakt två veckor sedan skrev jag här på InBeijing en artikel med rubriken ”Vad händer om man skvätter bläck på ett porträtt av Kinas president?”.

Bakgrunden var att en 28-årig kvinna vid namn Dong Yaoqiong hade hällt bläck på ett porträtt av Xi Jinping samtidigt som hon avfärdat Kinas kommunistparti, och sedan lagt upp ett videoklipp av sin aktion på Twitter.

Det tog sedan bara några timmar innan polis knackade på Dongs dörr och förde bort henne under förevändningen att hon ”attackerat statliga ledare”, en brottsrubricering som inte ens existerar i Kina, då landets konstitution tvärtom garanterar medborgarnas rätt att framföra kritik mot myndigheterna.

Jag tänkte nu följa upp denna första artikel genom att kort leverera svaret: För den som skvätter bläck på Kinas president väntar mentalsjukhus.

Detta är i alla fall vad som tycks ha skett med Dong, som sedan min senaste artikel tagits till mentalsjukhus, rapporterar bland annat Hong Kong Free Press:

The protester who splashed ink on a poster of Chinese President Xi Jinping has been sent to a psychiatric hospital by authorities, according to US-backed news outlet Voice of America.

VoA cited several local activists as saying that the protester – who Twitter activists identified as Dong Yaoqiong – was sent to the Third Hospital of Zhuzhou in Hunan province.

(…)

One of the Hunan activists told VoA that he tracked down Dong’s mother, who was named by the news outlet as Zhou Lianjiao, on Sunday. Zhou said an expert arranged by Shanghai authorities determined that Dong had a mental illness, with the Zhuzhou hospital giving a concurrent diagnosis. It is unclear what illness she was diagnosed with.

Dong Yaoqiongs familj hoppas att hon ska få en medicinsk utvärdering av oberoende experter, så att Dong kan släppas fri. Detta verkar dock osannolikt, eftersom kinesisk polis till och med stoppat den advokat som anhöriga hyrt för att ta sig an Dongs fall, enligt Radio Free Asia.

Fallet utgör ett tydligt exempel på den behandling som aktivister eller andra besvärliga individer riskerar genom att ifrågasätta Kinas regim.

Dessa kan utan någon föregående rättsprocess tas till ”mentalsjukhus” som drivs av Kinas säkerhetsministerium, och hållas där i flera års tid, vilket bland annat Wall Street Journal förklarat närmare i artikeln ”Political Psychiatry: How China Uses ‘Ankang’ Hospitals to Silence Dissent”.

Det är nu där Dong Yaoqiong befinner sig, samtidigt som hennes far och en aktivist som hjälpt pappan att sprida kunskap om fallet nu sitter i husarrest.

Det är dock värt att notera hur flera aktivister – de stora riskerna till trots – har tagit efter Dong Yaoqiong och den senaste månaden postat flera bilder och filmer online på porträtt av Xi Jinpings som svärtats ner med bläck eller andra material.

Och trots riskerna har kritik mot Xi Jinpings politik på senare tid även blivit allt mer omfattande bland akademiker och kulturpersonligheter.

New York Times uppmärksammade så sent som i går hur Xu Zhangrun, en professor i juridik vid det prestigefyllda universitetet Tsinghua, just framfört den hårdaste kritiken hittills från en akademiker mot Xis ledarskap:

Censorship and punishment have muted dissent in China since Mr. Xi came to power. So Xu Zhangrun, a law professor at Tsinghua University in Beijing, took a big risk last week when he delivered the fiercest denunciation yet from a Chinese academic of Mr. Xi’s hard-line policies, revival of Communist orthodoxies and adulatory propaganda image.

“People nationwide, including the entire bureaucratic elite, feel once more lost in uncertainty about the direction of the country and about their own personal security, and the rising anxiety has spread into a degree of panic throughout society,” Professor Xu wrote in an essay that appeared on the website of Unirule Institute of Economics, an independent think tank in Beijing that was recently forced out of its office.

“It’s very bold,” Jiang Hao, a researcher at the institute, said in an interview. “Many intellectuals might be thinking the same, but they don’t dare speak out.”

Det återstår att se vilka repressalier som väntar Xu, samt om också hans kritik kan skapa några ringar på vattnet.