Kina har, tillsammans med Ryssland, använt sin plats i FN:s säkerhetsråd för att upprepade gånger rösta ned resolutioner eller andra åtgärder som skulle kunna vara skadliga för Syriens diktator Bashar al-Assad.
Redan 2013 – ett par år efter det syriska inbördeskrigets utbrott – sade Syriens vice premiärminister att Kina, tillsammans med Ryssland och Iran, stöttar Assads regim ”politiskt, militärt och även ekonomiskt”.
Kinas ambassadör i Damaskus gav denna vecka vid handen att Kina är redo att gå längre ändå, genom att hjälpa Assad med att återerövra Syrien, skriver Asia Times:
China’s ambassador to Damascus has reportedly told Syrian media that Beijing is prepared to aid the government’s push to retake territory throughout the country.
Speaking to Syrian pro-government daily Al-Watan, the envoy, Qi Qianjin, expressed China’s support for what he referred to as Syria’s war against terrorists, according to a dispatch from the Middle East Media Research Institute.
På frågan om Kina kan tänka sig att medverka i de kommande striderna svarade ambassadören kryptiskt att Kina ”följer situationen i Syrien” efter regimens senaste framgångar, och att Kinas militär ”är villiga att på något vis delta” sida vid sida med den syriska armén i kommande strider mot terrorister i Syrien.
Även Kinas militärattaché i Syrien, Wong Roy Chang, kom till tals i artikeln. Wong förnekade visserligen att det i dag finns kinesiska militära rådgivare eller specialstyrkor på plats i Syrien. Men han sade vidare att det pågår ett militärt samarbete mellan länderna, samt att såväl Kina som den kinesiska militären vill utveckla samarbetet med Syriens militär.
I intervjun med Al-Watan sade också ambassadören Qi Qianjin att Kinas militär hoppades på ett närmare samarbete med den syriska militären.
Som flera organisationer och analytiker upprepade gånger har varnat för, så har Peking en mer eller mindre uttalad ambition att sprida landets politiska system till andra länder.
Ett steg i ledet är givetvis att inte bara verbalt försvara, utan även aktivt stödja, regimer som Bashar al-Assads, nästan oberoende av vilka övergrepp de gör sig skyldiga till.
Något att tänka på för de som uppmuntrar ett större kinesiskt inflytande internationellt, eller för svenska analytiker och organisationer som förespråkar att ”ett ökat kinesiskt ansvar för världsordningen bör uppmuntras”.
