Det kinesiska telekomföretaget Huawei har varit i rampljuset på senare tid. USA, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Japan och andra demokratier har på kort infört olika sorters förbud på företagets produkter eller tjänster.
Detta är sammankopplat med rädsla för spionage, vilket jag tidigare här på InBeijing beskrivit närmare i inlägg som ”Det verkliga problemet med Huawei och andra kinesiska aktörer” och ”Det stormar ordentligt kring Huawei, som kan komma att bygga ut Sveriges 5G-nät”.
Huawei har på olika vis försökt avvisa denna oro. Detta främst med hänvisning till att man inte är i beroendeställning till Kina myndigheter, utan är ett privat företag där de anställda själva utgör majoriteten av ägandet.
Bolagets okonventionella och icke-transparenta struktur har fått många analytiker att kämpa med att definiera såväl Huaweis ägarstruktur som relation till kinesiska staten. Huawei är en av få kinesiska teknikjättar som inte ens överväger en börsintroduktion, och först 2010 offentliggjordes företagets styrelse.
Som jag skrev i en lång artikel för Veckans Affärer i december, så beskriver Huawei sig själv vare sig som statligt eller privat utan som ett ”kollektiv”. Grundaren Ren Zhengfei sägs äga mindre än 1,5 procent av aktierna, medan resterande ska innehas av de anställda själva genom en slags fackföreningskommitté.
Nu i veckan kom dock en rapport från två forskare som med goda underlag menar att Huawei i praktiken är ett statligt företag. Den femton sidor långa rapporten är författad av Donald C. Clarke vid George Washington University Law School och Christopher Balding vid Fullbright University i Vietnam, som tidigare även undervisat i ekonomi vid Peking University i närmare ett årtionde.
Rapporten ”Who Owns Huawei?” sammanfattas i sin korthet av de båda författarna och kan laddas ner gratis via denna länk. Förutom deras fynd innehåller texten även en del intressant fakta om själva företaget.
Rapporten sammanfattas ytterligare på flera ställen på internet, bland annat av Telecom.com under rubriken ”New research claims employees do not own Huawei”:
On one side, the authors commented, “if Huawei Holding is in fact controlled by a trade union committee, then given the way such bodies are supposed to operate in China, it makes sense to think of it as state-controlled and even state-owned.” (P.12). Otherwise, if Huawei Holding is not actually owned and controlled by the trade union or its committee, Huawei has not been telling the truth. Then it is up to Huawei to make its case. “The information necessary to do so is in Huawei’s control,” the scholars said. (P.11)
Men tanke på att all facklig aktivitet utanför statens kontroll är förbjudet i Kina, menar forskarna alltså att Huawei de facto är statligt kontrollerat om det ägs av en fackföreningskommitté som bolaget själva påstår.
I Kina har nämligen myndigheterna monopol på facklig organisering, främst genom All-China Federation of Trade Unions, världens största fackförening som alla andra kinesiska fack måste ansluta sig till.
Detta är definitivt något att fundera över samtidigt som Huawei för tillfället är involverade i budgivningen gällande utbyggnaden av Sveriges 5G-nät. Vill vi att ett företag som ägs eller kontrolleras av den kinesiska regimen ska ha ansvar för vitala delar av vår tekniska infrastruktur?
