Om Zara Larsson och Sarah Sjöströms samarbete med Kinas regim

Under gårdagen skrev jag här på InBeijing om hur politiker och företagsledare är redo att gå över lik för att ta del av Kinas ekonomiska utveckling, med anledning av att Volkswagens vd förnekade all kännedom om de politiska fånglägren i Xinjiang.

Detsamma gäller även artister och idrottare, inklusive svenska sådana. Zara Larsson och Sarah Sjöström är två olyckliga exempel, då de båda just har skrivit kontrakt med det kinesiska telekombolaget Huawei som ansikten utåt för marknadsföringskampanjen ”Dare to Challenge”.

Huawei uppger sig ömsom för att vara ett privatföretag, ömsom för att vara ett ”kollektiv” som ägs av de anställda. Men enligt ny forskning som jag skrev om här på InBeijing förra veckan, så ägs och kontrolleras Huawei de facto av kinesiska myndigheter.

Ett samarbete med Huawei är således ett samarbete med just kinesiska myndigheter. Särskilt med tanke på den intressekonflikt som just nu äger rum mellan å ena sidan Huawei och Kinas regim, å andra sidan västerländska underrättelsetjänster och politiker oroade för Huaweis spionage för Kinas räkning, samt med tanke på att Huawei enligt kinesisk lag måste förse landets regim med information.

Bakom företagets påkostade och gladlynta marknadsföring finns vidare en sida av Huawei som är långt mörkare än de anklagelser för spionage i utlandet som fått flera västerländska regeringar att förbjuda bland annat Huaweis inblandning i utbyggnad av 5G-nät.

Huawei spelar nämligen en viktig roll i förföljelsen mot uigurer och andra muslimska minoritetsfolk i regionen Xinjiang. Detta är ingen hemlighet är eller ens något som är öppet för diskussion. Exempelvis framhåller The Globe and Mail följande i artikeln ”Huawei’s partnership with China on surveillance technology raises concerns for foreign users”:

Chinese technology company Huawei has begun working on advanced security technology together with the Public Security Bureau in the country’s far western Xinjiang region, which is becoming a pilot zone for advanced new surveillance and population-control techniques.

(…)

Huawei will provide the region’s police with technical support, help build up human technical expertise and “meet the digitization requirements of the public security industry,” a local government website paraphrased Fan Lixin, deputy director of the Xinjiang Public Security Bureau, as saying.

Zara Larsson och Sarah Sjöström har alltså valt att – för en icke offentliggjord summa pengar – bli ansikte utåt för ett företag som assisterar Kinas regim med vad som ofta kallas folkmord (genocide) i regionen Xinjiang, inklusive upprättandet av vad som ofta benämns som koncentrationsläger dit över en miljon muslimer förts utan föregående rättsprocess.

Det är därför ingen överdrift att jämföra samarbete med Huawei i dag med ett samarbete med något av de många tyska företag med nära band till Nazityskland på den tiden det begav sig.

Och med facit i hand hade väl vare sig Larsson eller Sjöström velat ha samarbeta med bolag som assisterade den nazityska regimen med etnisk förföljelse eller folkmord?

Begreppet ”att stå på rätt sida av historien” har sällan varit mer aktuellt. Men uppenbarligen är lukrativa kontrakt viktigare än så för Larsson, Sjöström och många andra, som exempelvis Sofia Björnerfors, nytillträdd pr-chef för Huawei i Sverige som intervjuas i Resumé om företagets nya marknadsföringskampanj.

Tipstack till Magnus Fiskesjö, tidigare kulturattaché vid Sveriges ambassad i Peking som nu undervisar vid Cornell University, genom följande tweets: