maj 2019

Published on

Så används robotar och AI för att censurera massakern vid Himmelska fridens torg

Om mindre än en vecka infaller 30-årsdagen för massakern vid Himmelska fridens torg, som är den allra mest känsliga händelsen i kinesisk nutidshistoria.

Åtgärderna för att stoppa all diskussion och uppmärksamhet kring denna händelse blir särskilt extrema i samband med årsdagarna. Blockerade internetsökningar på termer som ”35 maj” – vilket med lite fantasi blir 4 juni, dagen då massakern inträffade – har länge varit standard.

Ingenting lämnas åt slumpen. 2012 blockerades även sökningar som ”Shanghais börsmarknad”, då detta index föll med exakt 64,89 punkter på årsdagen. Ett tal som även med med lite fantasi kan omvandlas till datumet 4 juni 1989.

Inför årets årsdag dömdes fyra personer till mellan tre och tre och ett halvt års fängelse för att ha designat en dekal till en spritflaska med bilder som kan relateras till massakern. Alldeles nyligen arresterades även en regissör för att blott ha retweetat en bild på denna flaska.

Metoderna för att hitta och censurera material på internet blir allt mer sofistikerade. Reuters publicerade för ett par dagar sedan artikeln ”China’s robot censors crank up as Tiananmen anniversary nears”, som ger vid handen att en allt större del av denna censur sker med hjälp av ny teknik:

Censors at Chinese internet companies say tools to detect and block content related to the 1989 crackdown have reached unprecedented levels of accuracy, aided by machine learning and voice and image recognition.

“We sometimes say that the artificial intelligence is a scalpel, and a human is a machete,” said one content screening employee at Beijing Bytedance Co Ltd, who asked not to be identified because they are not authorized to speak to media.

Two employees at the firm said censorship of the Tiananmen crackdown, along with other highly sensitive issues including Taiwan and Tibet, is now largely automated.

De intervjuade personerna som är involverade i censuren kring Tiananmen menar att tekniken under de fyra år som han utfört sitt arbete blivit ”allt mer exakt”. Inlägg på sociala medier som innehåller bilder, datum och namn associerade med prostesterna och massakern 1989 raderas nu per automatik.

Denna censur inkluderar även bilder, som tidigare var svårare att upptäcka. Även om detta leder till att en del turistfotografier från torget också försvinner, så raderas samtidigt otaliga bilder och memes relaterade till massakern.

Reuters berättar vidare att uppgraderingar av den teknik som används för att censurera material om bland annat massakern vid Himmelska fridens torg drivs på av Cyberspace Administration of China (CAC), en arbetsgrupp som etablerades och leds av president Xi Jinping:

Last November, the CAC introduced new rules aimed at quashing dissent online in China, where “falsifying the history of the Communist Party” on the internet is a punishable offence for both platforms and individuals.

The new rules require assessment reports and site visits for any internet platform that could be used to “socially mobilize” or lead to “major changes in public opinion”, including access to real names, network addresses, times of use, chat logs and call logs.

One official who works for CAC told Reuters the recent boost in online censorship is “very likely” linked to the upcoming anniversary.

“There is constant communication with the companies during this time,” said the official, who declined to directly talk about the Tiananmen, instead referring to the “the sensitive period in June”.

Personer som jobbar med censuren säger till Reuters att de finns en svartlista med termer kring massakern vid Himmelska fridens torg, som AI och robotar enkelt kan hitta.

Vidare är varje internetföretag ansvarigt för att hålla sin plattform ren från referenser till händelsen. Men direktiven är här svepande och om man inte lyckas upprätta en egen effektiv mekanism för denna censur så väntar olika slags straff.

De senaste sex veckorna har enligt Reuters flera populär plattformar som Netease nyhetsapp, Tencent Holdings Ltd’s nyhetsapp TianTian och Sina Corp drabbats av avstängningar från dagar till veckor.

För internetanvändare som postar dessa referenser väntar straff i form av allt från böter till fängelse. Läs mer om några sådana fall i rapporten ”China steps up suppression ahead of Tiananmen crackdown anniversary” från Amnesty International.

De 40 läsare som nu sponsrar InBeijing via Patreon med minst tre dollar i månaden, fick under gårdagen en längre mail som handlade om stämningen inför 30-årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg.

I detta mail fanns bland annat tips och sammanfattningar om nytt material med nu information om massakern som dykt upp inför årsdagen. Vidare förklarades vad det kostar den kinesiska regimen att fortsätta förneka och gömma undan alla minnen av massakern med våld, samt varför det är viktigt att minnas det inträffade.

Vill du ha veckovisa fördjupande nyhetsbrev från InBeijing? Överväg då att prenumerera via Patreon för tre dollar i månaden.

Published on

Här ljuger Kinas ambassadör för svenska medier inbjudna till ambassaden

För en knapp vecka sedan bjöd Kinas ambassadör Gui Congyou in journalister från Sveriges radio, Dagens Nyheter, Svenska dagbladet och Dagens industri till ambassaden för en presskonferens angående handelskriget mellan Kina och USA.

Mötet skildras på den kinesiska ambassadens hemsida, i form av ett inlägg med den talande rubriken ”Ambassador Gui Congyou Holds a Press Briefing on the Trade War Started by the US Against China”.

Texten på den kinesiska ambassadens hemsida är på tok för full med propaganda och tomma klichéer för att återge i sin helhet eller ens försöka beskriva. Jag infogar istället några valda delar nedan:

Ambassador Gui said, first, I wish to state that whether it is a hot war, a cold war, a trade war, a technology war or whatever kind of war, the Chinese side firmly opposes them all. An observation of the over 5000 years of history of the Chinese nation tells us that it is not in our tradition or DNA to wage war against other countries. “Peace and harmony” is the essence of Confucianism of the Chinese nation.

(…)

As President Xi Jinping said, building a community with a shared future for human kind based on shared interests is to deliver benefits to all countries through win-win cooperation, which is a sharp contrast to the economic bullying and selfish philosophy of “America first” of the US.

(…)

Ambassador Gui said, facing foreign invasions and wars imposed by foreign powers, the Chinese nation never feared, retreated or caved. Instead, we rose up and fought back. There is no shortage of such examples in China’s history. Our resistance against the barbaric aggressions, occupation, division and enslavement of Western powers since modern times, especially the 14 years of the War of Resistance against Japan, is ample proof of that.

(…)

Our door is open for trade negotiation with the US. If the US wants to talk, let’s talk, but all talks must be based on equality, trust and mutual benefits. If the US sticks to its gun, we have no choice but to fight it till the end. In fact, the US is ill. It needs to see a doctor to treat the illness, instead of blaming others and shifting the trouble to others.

Vid sidan av historielektioner och sjukdomsparalleller, hade ambassadör Gui också en hel del att säga om själva handelskriget. Enligt texten på ambassadens hemsida upprepade han flera gånger hur konflikten helt och hållet är USA:s fel.

Gui säger bland annat Kina har ”förhandlat uppriktigt med USA” med fred och harmoni som målsättning, men att USA svek sina tidigare löften och plötsligt höjde tullarna på kinesiska importvaror värda 200 miljarder dollar.

Läsare av InBeijing vet redan att det i själva verket var Kina som för ett par veckor sedan i sista stund försökte införa en hel rad omfattande ändringar i det dokument som redan hade förhandlats fram, varpå USA istället för att acceptera ändringarna svarade med höjda tullar.

Vidare försökte Gui Congyou förklara hur USA ignorerar ”grundläggande fakta” angående ekonomiska strukturer och frihandel, bryter mot Världshandelsorganisationens regler och genom sina handlingar inte bara skadar sin egen utan även många andra länders ekonomi, inklusive Sveriges.

Flera gånger påpekar Gui hur den svenska ekonomin kommer lida som en följd av USA:s handlingar, samt att Kina vill hjälpa Sverige genom att utöka det ekonomiska samarbetet länderna emellan.

Denna presskonferens är bara ett steg i ledet i en trend där kinesiska tjänstemän bjuder in utländska journalister till sin diplomatiska beskickningar för att läxa upp dem om vad de bör skriva i känsliga frågor.

I artikeln ”Chinese Officials Tell Foreign Journalists in Hong Kong How to Cover Renditions Plan” avslöjade Radio Free Asia hur kinesiska tjänstemän kallat till sig journalister från bland annat Reuters, Financial Times och CNN för att berätta hur de bör rapportera om det känsliga utlämningsavtal som håller på att ingås mellan Kina och Hongkong.

Journalisterna fick bland annat veta hur de bör ”ingjuta positiv energi” i rapporteringen om det omtalade lagförslaget, som innebär att polis i Hongkong kommer bli skyldig att arrestera och överlämna personer till Kina på förfrågan av kinesiska myndigheter.

Det är dock oklart exakt i vilken utsträckning Kinas ambassadörer ägnar sig åt möten med utländska journalister enligt ovan. Klart är i alla fall att Gui Congyou har ett rykte om sig även internationellt att vara en av de mest aggressiva av Kinas ambassadörer, möjligen i konkurrens med den kanadensiska:

Så hur bör då svenska medier rapportera när de läxas upp i bästa propagandastil av Kinas ambassadör, och hur har de de facto rapporterat efter detta möte?

Efter en snabb koll har jag inte hittat någon rapportering från vare sig Sveriges radio eller Dagens industri baserat på denna ”presskonferens”. Dagens Nyheter och Svenska dagbladet har dock skrivit varsin artikel i ämnet, som skiljer sig markant åt.

De båda artiklarna ligger bakom betalvägg, så jag återger de viktigaste delarna här nedan. I en text med rubriken ”Kinas ambassadör: Handelskriget är USA:s fel”, så återger Dagens Nyheter ambassadörens ord i stort sett oemotsagda.

Visserligen påpekas i alla hast att ambassadörens tal ”går på tvärs med de amerikanska anklagelserna om att Kina i sista sekund backade på flera viktiga punkter”. Men samtidigt citeras Gui Congyou bland annat enligt följande utan såväl kontext eller ifrågasättande:

Han kallar i likhet med flera kinesiska medier den amerikanska politiken för ”ekonomisk mobbning” och menar att den amerikanska filosofin ”America first” är självisk.

Enligt Gui Conghuo [sic] är Kina fortfarande öppet för att samtala med USA och Kina planerar oavsett att öppna upp sin marknad mer mot omvärlden. Kina är också redo att gradvis minska handelsöverskottet mot USA, enligt Gui Conghuo [sic!].

– Men den kinesiska regeringen kan inte tvångsmässigt minska överskottet på kort tid. Om vi gick med på det kravet och tvingade kinesiska konsumenter att köpa amerikanska produkter i stor skala skulle det otvetydigt skada intresset för andra handelspartners till Kina, inklusive Sverige.

(…)

Beslutet att införa skarpa restriktioner mot Huawei att använda operativsystemet Android kallar han ett sätt för den amerikanska regeringen att trycka ner ett högteknologiskt privat företag i Kina. USA och flera bedömare har hävdat att Huawei har starka kopplingar till den kinesiska staten och misstänker att bolaget kan använda sin utrustning till att spionera. Kina ställer sig oförstående.

– Jag förstår inte varför USA som den enda supermakten i världen, den mest utvecklade staten i världen, godtycklig använder sin makt för att trycka ned ett utländskt privat företag, säger Gui Conghuo [sic!!].

Det är olyckligt hur Dagens Nyheter här agerar megafon åt den kinesiska ambassadörens propaganda.

Givetvis ska svenska medier även ge plats år ambassadörens uppfattningar, men att skriva ut dem helt oemotsagda ger för den oinvigde läsaren intrycket att hans ord är fakta. Vidare verkar artikeln vara hopskriven i all hast då man flera gånger inte ens lyckas stava ambassadörens namn rätt.

Svenska dagbladet valde ett mer genomarbetat tillvägagångssätt. Bland annat ger man kontext i form av att Gui Congyou sitter och läser upp ett långt på förhand nedskrivet tal på kinesiska, vilket alltså snarare än en regelrätt presskonferens är ett försök att instruera journalisterna om vad de ska skriva.

Ambassadören var inte lika intresserad av att svara på frågor som att läsa upp sitt långa tal.

Detta visar sig när Svenska dagbladet det enda rätta, som varje svensk journalist bör göra under möten med Kinas ambassadör eller andra kinesiska tjänstemän. Nämligen att ta upp fallet Gui Minhai, vilket mycket riktigt också besvärade ambassadören:

SvD: Vad händer med den fängslade svenska förläggaren Gui Minhai?

– Det här är en träff om handelskriget, svarar Gui Congyou.

Därefter gör han dock en lång utläggning som går ut på att Gui Minhai begått brott i Kina. Något som bland andra Gui Minhais dotter, Angela Gui, upprepade gånger har förnekat. Gui Congyou svarar inte på frågor om var Gui Minhais hålls eller när rättegången blir av.

Detta är vare sig första eller sista gången som Gui Congyou kommer bjuda in svenska journalister för att pådyvla dem kinesisk propaganda i hopp om att den ska återges oemotsagd i svenska medier.

Det är av största vikt att svenska medier vid sådana tillfällen använder sig av Svenska dagbladets tillvägagångssätt, snarare än Dagens Nyheters.

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 21)

Den gångna vekan har det varit sparsamt med uppdateringar här på InBeijing. Dels av personliga skäl, dels för att jag har jobbat på tre långa och krävande artiklar under veckan, som jag hoppas kunna presenterna här inom kort.

Nedan kommer dock en sammanfattning av veckans viktigaste händelser och diskussioner kring Kina med omnejd i form av ett drygt dussintal tweets.

Debatten kring situationen i Xinjiang – där över en miljon etniska minoriteter tagits till politiska fångläger utan föregående rättsprocess – rasar som aldrig förr. Intressant i sammanhanget är att Taiwans utrikesminister Joseph Wu har börjat ta en alltmer frispråkig ton på Twitter gentemot Kina, vad gäller såväl religiöst förtryck som statlig kinesisk media, bland annat genom att kalla partitidningen Folkets dagblad för en ”kommunistisk hjärntvätt” som ”suger”.

Som jag skrev om tidigare i veckan på InBeijing, så är Hennes & Mauritz ett av de företag som påkommits med att köpa produkter från regelrätta arbetsläger i Xinjiang.

Räkna med att 30-årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg som infaller 4 juni kommer ta upp en stor del av diskussionen online under den kommande veckan.

Vidare har Taiwan under veckan visat sin progressiva sida vad gäller såväl att de första samkönade giftermålen i Asien nu ägt rum här, samt att man i hjärtat satt upp en installation i form av en man som utmanar en stridsvagn – en kopia av det berömda foto i samband med massakern vid Himmelska fridens torg.

Published on

H&M köper bomull från arbetsläger i Xinjiang

RÄTTELSE: I en tidigare version av denna text stod det H&M köper garn direkt från Huafu Fashion Co. Detta stämmer inte. Garnet når H&M först efter att ha passerat genom underleverantörer.

Enligt en kartläggning som Wall Street Journal publicerade i helgen, så är Hennes & Mauritz ett av flera företag som använder sig av material som tillverkas i fabriker i västra Kina dit arbetare tagits mot sin vilja.

Medan flera andra bolag nu säger sig ha stoppat inköp från Xinjiang för att utreda saken, är H&M det enda företaget som på frågor från Wall Street Journal blott kort konstaterar att man inte har några planer på att byta leverantörer i regionen.

Wall Street Journal har undersökt en tillverkare vid namn Huafu Fashion Co., som producerar bomullsgarn i regionen Xinjiang. I slutet av 2017 publicerades en video från en av Huafus nyöppnade fabriker, där 600 arbetare i kamouflagekläder står givakt under sin månadslånga ”yrkesutbildning” som genomförs i samarbete med lokala myndigheter.

Fabriken i fråga sägs vara den största i världen för tillverkning av färgat bomullsgarn. Likaledes uppger lokala myndigheter att fabriken är en del av ”införandet av yrkesutbildning på stor skala”.

Wall Street Journal förklarar hur arbetarna har hamnat där och vilken slags utbildning de utsätts för:

Residents there are routinely forced into training programs that feed workers to area factories, according to locals, official notices and state media.

Political indoctrination is a significant component of the programs, which are aimed at ethnic Uighurs and other Muslim minorities, according to official notices. Along with vocational skills, the curriculum covers Mandarin Chinese, the importance of the Communist Party and national unity, Chinese law and how to counter extremism—such as not dressing too conservatively or praying too frequently. The programs can include militarylike drills.

For workers and factory bosses, resistance to such programs could result in detention as suspected extremist sympathizers.

Det handlar alltså om regelrätt tvångsarbete. För de arbetare som vägrar samarbeta finns risken att bli slussad vidare till något av de många politiska fångläger som under de senaste dryga två åren upprättats runtom i Xinjiang.

Detta märktes mycket väl när Wall Street Journal besökte en av Huafus fabriker i Aksu, en stad som tidningen beskriver vara full med taggtråd, poliskontroller och övervakningskameror. Tre fjärdedelar av invånarna är uigurer, som är regionens största muslimska minoritetsgrupp.

Så här beskriver tidningen sitt försök att tala med ett par av de anställda vid Huafus fabrik:

Speaking to residents is difficult; local officials interrupted interviews during The Wall Street Journal’s recent trip to the region. In one interview near the Huafu mill, with officials hovering nearby, 20-year-old Subinur Ghojam and a co-worker said they had come to the factory from a trianing program. ”Before I used to have extremist thoughts, but now they are all gone,” Ms Ghojam said.

After she was heard telling a reporter she had been in a training center, officials took her inot a room in an adjacent restaurant. She then returned and said, ”They say it’s secret. Even spekaing of it is not allowed.”

Två personer med kunskap om H&M säger att garn från Huafu används för att tillverka företagets t-shirts. Garnet ska enligt uppgift också används till produkter för Adidas och Esprit.

På frågor från Wall Street Journal, så uppger Adidas att man har instruerat sina leverantörer med att upphöra köpa material från Huafu medan ärendet utreds. Adidas förbjöd redan 2016 sina leverantörer att anställa arbetare som tillhandahålls av myndigheterna i Xinjiang, på grund av oro för tvångsarbete och diskriminering.

Även Esprit säger att man just nu utreder Huafu. Men H&M nöjer sig däremot med ett kort svar om att man inte har några planer på att leta efter några nya leverantörer i regionen.

Heinz, GAP och Coca-cola är exempel på fler företag som sägs köpa material från arbetslägren i Xinijang, ofta genom långa leverantörskedjor. Se nedan tweet från en av de reportrar som var i Xinjiang för Wall Street Journals räkning:

Detta är förvisso inte första gången som multinationella storföretag kliver över lik för att utnyttja billig arbetskraft i Xinjiang.

Förra månaden skrev jag här på InBeijing om hur Volkswagens vd Herbert Diess sade sig ”inte känna till” att det finns politiska läger i Xinjiang, då han intervjuades om företagets investeringar i regionen.

Det är heller inte första gången Hennes & Mauritz anklagas för att köpa produkter från kinesiska arbetsläger eller fängelser.

China Digital Times sammanfattade liknande företeelser för ett drygt år sedan, i en artikel med rubriken ”H&M, C&A, 3M Investigate Claims of Prison Labor”.

Där berättar den brittiske medborgaren Peter Humphrey hur han under sin fängelsevistelse i Kina tvingades tillverka produkter som sedan såldes till internationella företag.

China Digital Times återger även Hennes & Mauritz policy för leverantörer enligt följande: ”H&M requires its supplier factories to sign a commitment that explicitly says ’forced labour, bonded, prison or illegal labour is not accepted.'”

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 20)

Den gångna veckan har varit relativt lugn vad gäller nyheter om Kina. Mycket fokus ligger fortfarande på handelskriget med USA. Den dramatiska höjningen av amerikanska tullar på kinesiska importer värda 200 miljarder dollar infördes redan förra fredagen.

I början av denna vecka höjda Kina tullar på amerikanska varor värda 60 miljarder dollar. Ingen snabb lösning på denna konflikt finns nu i sikte; det är inte ens klart när förhandlingarna kommer fortsätta.

Vid sidan av detta – med USA:s ekonomi är urstark – kommer andra tecken på svagheter i den kinesiska ekonomin. Se nedan länkar om bland annat avtagande tillväxt och tomma bostäder.

Andra viktiga händelser som kan ses nedan har jag också skrivit närmare om på InBeijing i veckan. Främst då legaliseringen av samkönade äktenskap i Taiwan och hur Norges återigen åsidosatte sina demokratiska principer när en kinesisk toppolitiker var på besök i stortinget.

Lägg särskilt märke till sista länken, som går till nyhetsbrevet Sinocism. Genom att prenumerera på detta nyhetsbrev – som författas av Bill Bishop – är det nästan omöjligt att missa något viktigt som händer i Kina med omnejd.

Länken nedan går till ett nyhetsbrev i veckan som ligger utanför betalväggen. Överväg att prenumerera på Sinocism om du vill ha (nästan) dagliga liknande analyser. En ovärderlig källa särskilt för att hänga med i turerna kring handelskriget och Huawei.

Published on

Taiwan blev i dag första land i Asien att legalisera samkönade äktenskap

Taiwan utmärker sig på flera vis som Asiens kanske mest progressiva land. Man hamnar ständigt i topp bland asiatiska länder i internationella rankingar om allt från pressfrihet till transparens och civila rättigheter.

I dag tog man ännu ett steg genom att som första land i Asien legalisera samkönade äktenskap, rapporterar bland annat BBC:

Taiwan’s parliament has become the first in Asia to legalise same-sex marriage following a vote on Friday.

In 2017, the island’s constitutional court ruled that same-sex couples had the right to legally marry.
Parliament was given a two-year deadline and was required to pass the changes by 24 May.

Lawmakers debated three different bills to legalise same-sex unions – the government’s bill – the most progressive of the three was passed.

President Tsai Ing-wen gick 2016 till val på att legalisera samkönade äktenskap. Men efter att hon fått makten gick processen trögt, vilket beror på ett utbrett motstånd mot samkönade äktenskap i viktiga väljargrupper som inflytelserika religiösa organisationer och äldre, mer konservativa väljare.

Sannolikt ville Tsai inte riskera att uppröra dessa väljargrupper innan mellanårsvalet som hölls i november i fjol. Vidare försvårades också legaliseringen av samkönade äktenskap av det faktum att många parlamentsledamöter, särskilt från oppositionspartiet Kuomintang (KMT), också motsatte sig detta.

I samband med mellanårsvalet hölls också folkomröstningar som gav vid handen att en stor del av väljarkåren motsätter sig legaliseringen av samkönade äktenskap.

Även om resultatet visar på en viss splittring kring frågan, så kan en faktor till folkomröstningarnas utgång ha varit att grupperingar som kämpar emot en legalisering lade ner mycket resurser på att mobilisera sina väljare, vilket också visades av det låga valdeltagandet.

I vilket fall som helst så var folkomröstningarna i november inte lagligt bindande, i motsats till konstitutionsdomstolens beslut 2017 att samkönade äktenskap måste legaliseras inom två år.

Så i dag godkände Taiwans parlament alltså det mest progressiva av de tre förslag som diskuterades, vilket även ger samkönade par möjlighet att adoptera under vissa omständigheter.

Detta skedde trots att mer konservativa politiker och grupper mobiliserat för att urvattna den nya lagen, skriver bland annat Hong Kong Free Press:

Taiwan’s parliament legalised same-sex marriage on Friday in a landmark first for Asia as the government survived a last-minute attempt by conservatives to pass watered-down legislation.

(…)

In recent months conservatives had mobilised to rid the law of any reference to marriage, instead putting forward rival bills that offered something closer to limited same-sex unions. But those bills struggled to receive enough votes.

På Twitter har såväl president Tsai Ing-wen som utrikesminister Joseph Wu under dagen kommenterat folkomröstningen:

Förslaget kunde alltså passera den lagstiftande församling eftersom det mer liberala regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) har en majoritet där.

Hur parlamentet kommer se ut efter valet i januari nästa år är dock oklart. De flesta opinionsundersökningar pekar på att KMT kommer göra framsteg, vilket delvis har att göra med Kinas växande inflytande och påverkan här.

Det kommande valet på Taiwan är givetvis något som jag kommer följa mycket nära här på InBeijing.

Published on

Kaotiska scener när kinesisk toppolitiker besöker norska stortinget

Li Zhanshu, Kinas tredje högst rankade politiker, var i går på besök i norska stortinget. Det ledde till nationalistiska manifestationer utanför Norges lagstiftande församling, samt att en parlamentsledamot inte blev insläppt innan hon tog av sig en tröja som den kinesiska delegationen ogillade.

Inför Lis besök hade en grupp vid namn ”Norway-Wenzhou Chamber of Commerce” sökt tillstånd att demonstrera utanför stortinget. Upp dök ett femtiotal personer med kinesiska flaggor av olika storlekar.

Enligt sinologen Torbjörn Färövik – som var på plats under gårdagen – var folksamlingen en blandning av personer från den kinesiska ambassaden, och personer som den kinesiska ambassaden kommenderat dit.

Färövik berättar på Facebook hur ingen av de medverkande ens kände till ”Norway-Wenzhou Chamber of Commerce”. Organisationen verkade uppdiktad eftersom Färövik inte har kunnat hitta någon information om den, samt det faktum att det inte finns några norska företag i Wenzhou:

I tidningen Verdens Gang uppmärksammade vidare historikern Bård Larsen dagen innan Li Zhanshus besök att Amnesty och andra organisationer blott fått tillstånd att demonstrera en bra bit bort från stortinget, alltså precis som den kinesiska delegationen ”kräver att bli mött”:

Amnesty og andre menneskerettighetsorganisasjoner har fått beskjed om at deres demonstrasjon mot Kinas menneskerettighetsbrudd må skje på Universitetsplassen, et godt stykke unna den kinesiske delegasjonen.

Situasjonen er altså den at det kinesiske statsbesøket vil bli møtt slik det ønsker – og krever å bli møtt: Med applaus og uten kritiske innvendinger.

Även Norges största statliga medieorganisation NRK uppmärksammade detta, och intervjuade personer i stortinget som skyddar beslutet med argumentet att den kinesiska organisationen ansökte först.

Vidare sägs organisationen endast vara registrerad i Kina, men ha en medlem i en norsk parlamentsledamot med kinesisk bakgrund, som kunde hjälpa till med ansökan.

Dagen för Li Zhanshus besök uppstod fler dramatiska scener. Parlamentsledamoten Guri Melby från Venstre hindrades från att komma in i parlamentet på grund av att hon bar en tröja med de kinesiska tecknen för ”frihet” (自由).

Först var det folk från Kinas ambassad som försökte stoppa henne(!), och sedan stortingets säkerhetsvakter med argumentet ”du kan ikke møte den kinesiske delegasjonen med den T-skjorta”.

Först efter att Melby tagit av sig tröjan, kunde hon äntra sin arbetsplats som folkvald norsk politiker.

Torbjörn Färöviks bild av demonstrationen från den okända organisationen ”Norway-Wenzhou Chamber of Commerce”.

Li Zhanshu med sällskap kunde alltså lämna stortinget efter att ha fått precis som man ville ha det. De enda demonstranterna som syntes utanför var påhejarna utskickade ambassaden, och väl inne i stortinget tilläts inga budskap på tvärs med kommunistpartiets agenda.

För att sätta detta i kontext, så är denna form av press något som ofta utövas mot länder gentemot vilka Kina har överhanden eller i alla fall stort inflytande.

Läsare av InBeijing vet sedan tidigare att Kina fryste det ekonomiska och andra utbyten med Norge sedan Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredspris 2010.

Först efter att Norges utrikesminister 2016 läste upp en förödmjukande så kallad ”gemensam diplomatisk skrift” för att blidka Kina, kunde norska företag börja sälja lax och annat till Kina igen.

Kina har Norge lindat kring sitt finger. Något att tänka på medan de kinesiska investeringarna i Sverige ökar.

Published on

Därför höjde Donald Trump tullarna på kinesiska varor ytterligare

Förra veckan skrev jag här på InBeijing om hur Donald Trump tog till Twitter för att hota med en ytterligare höjning av tullarna på kinesiska importvaror. Varningen kom plötsligt, då flera analytiker hade räknat med att de båda sidorna var på god väg att teckna något form av avtal för att bringa det pågående handelskriget till ända.

Tvärtom så höjde Trumps administration under fredagen i enighet med Trumps hot tullarna på 200 miljarder dollar kinesiska varor. Vad var det då som låg bakom detta? Framstående politiker har föreslagit att det helt enkelt handlar om att Trump njuter av att bedriva handelskrig:

Detta är givetvis struntsnack – självklart gillar inte Trump handelskrig. Det påverkar nämligen marknaderna negativt, och uppgången på Wall Street har varit en av de mest återkommande ämnena för allt beröm som Trump gett sig själv under tiden som president.

Det handlar istället om något helt annat, som Reuters var först med att beskriva i artikeln ”Exklusive: China backtracked on almost all aspects of U.S. trade deal – sources”.

Vad som skedde var att Kina – just innan dess vice premiärminister Liu He skulle åka till Washington för att fortsätta de förhandlingar som många trodde närmade sig sitt slut – skickade ett nytt och kraftigt redigerat dokument till USA över de punkter som de båda länderna tidigare kommit överens om.

Ändringarna var så överraskande och omfattande att USA inte kunde acceptera dem, utan istället valde att höja de tullar som man varnat för ända sedan januari. Asia Nikkei Review skrev i dag mer konkret om händelseförloppet:

The U.S.-China trade talks broke down after the Chinese government returned to Washington a significantly reduced version of the U.S. draft, angering President Donald Trump, The Nikkei has learned.

Sources say the original 150-page document, compiled through five months of painstaking negotiations, was cut up and reduced to 105 pages.

(…)

According to sources familiar with U.S.-China relations, Chinese leadership deemed legally binding parts of the draft text to be tantamount to ”an unequal treaty.” All of the sections judged ”unequal” were deleted or revised.

(…)

In this sense, the collapse of the negotiations, which sent shock waves around the world, was predetermined by China’s scrapping as much as 30% of the original draft text, sources say.

Det råder heller inga tvivel från Donald Trumps tweets att ett avtal var nära förestående, men sedan inte materialiserades på grund av de plötsliga ändringar som Kina försökte göra:

Varför genomförde då Kina dessa lika svepande som hastiga ändringar i det avtal som hade kunnat innebära om inte ett slut på så i alla fall eldupphör i handelskriget med USA?

Eftersom förhandlingarna sker bakom slutna dörrar så går meningarna givetvis isär. En version är att kinesiska myndigheter missbedömt USA:s desperation att få till stånd ett avtal. På grund av bland annat penningpolitiska faktorer, ska Kina ha uppfattat svagheter i den amerikanska ekonomin och därmed trott sig kunna komma undan med de sena ändringarna.

En annan förklaring är så enkel som att Kina inte vill genomföra de krav som USA ställer. Handelskriget rör inte bara handelsbalans och tullar. Än viktigare så vill USA att kinesiska myndigheter ska sluta subventionera statliga företag, vilket man menar leder till ojämna konkurrensvillkor. Men samtidigt så vill inte Kina göra några betydande ändringar på sin politiska och ekonomiska modell.

Oavsett anledning så har Kina svarat med en höjning på amerikanska importer värda 60 miljarder dollar som en slags återgäldning. Det står därmed klart att en lösning på handelskriget nu är mer avlägsen än på länge.

Och detta beror alltså inte på något så banalt som att ”Trump likes trade wars”, utan snarare på att förhandlingarna föll samman sedan Kina försökte ändra tidigare överenskommelser i sista stund.

Med tanke på att detta är det största handelskriget i modern tid, så är jag överraskad över den bristen på djupgående rapportering om konflikten i svenska medier. Det är nämligen inte bara världens två största ekonomier som drabbas av vad som sker. Börsindex och tillväxtsiffror världen över står och faller med utvecklingen.

Under gårdagen skickade jag ut en mycket längre och betydligt mer detaljerat förklaring om handelskriget mellan Kina och USA via mail till de 35 prenumeranter som sponsrar InBeijing med minst tre dollar i månaden via Patreon.

Förutom ovanstående fakta ges en bakgrund till handelskriget, exempel på den upptrappade retoriken från båda håll samt en utvärdering om vem som egentligen har övertaget i konflikten.

Vill du också ha dessa fördjupande uppdateringar och analyser om aktuella frågor gällande Kina varje vecka? Överväg då att sponsra InBeijing via Patreon redan nu, så skickar jag gårdagens mail retroaktivt.

Published on

SÄPO:s upprepade varningar för Huawei och kinesiska investeringar

Förra veckan utfärdade Klas Friberg, chef för Säkerhetspolisen (SÄPO), en varning för kinesiska och ryska investerare i en intervju med TT:

Generellt tycker Friberg att det finns anledning att noga följa utländska investeringar i Sverige från antagonistiska aktörer, även om de vid första anblicken ser ut som helt vanliga affärstransaktioner. Både Ryssland och Kina använder sig enligt Friberg av metoder och lagar som gör att de kan kräva av alla sina medborgare och företag att de bistår staten med information.

– Det tycker jag man behöver vara väldigt vaksam med, säger han.

Friberg menar att investerare från Kina och Ryssland ”alltid utgör en risk”, även om de till en början kan verka oskyldiga och deras affärer helt legitima.

Han talar även med TT om utbyggnaden av 5G, med anledning av de kontroverser som uppstått kring den kinesiska leverantören Huawei på sistone. Enligt Friberg är det viktigt att ha ”örnkoll” på vem som levererar utrustningen och bygger upp nätet.

Huawei har som bekant förbjudits från att delta i utbyggnaden av telenät i flera demokratier. I Sverige finns ännu inget regeringsbeslut i frågan, men enligt Göteborgs-Posten ”pågår ett arbete i regeringen för att se till att det finns möjlighet att stoppa 5G-leverantörer som utgör säkerhetshot”.

SÄPO-chefen understryker att utbyggnaden av 5G öppnar upp för sårbarheter och risker, samt att ”allting som hanteras av länder som visar antagonistiska avsikter mot Sverige bör vi värdera och fundera på.” Samtidigt säger Friberg att det i första hand är Ryssland och Kina som utgör underrättelsehot mot Sveriges ekonomi och stat.

Han är dock subtil nog att inte utfärda något tvärnej till att använda Huaweis utrustning i Sverige, utan framhåller att SÄPO:s uppgift blott är att ge råd till regeringen i dessa frågor.

Inte heller vill Friberg uttala sig specifikt om vilka kinesiska investeringar som kan vara problematiska för Sverige redan i dag. Han varnar dock för att länder som ”visar antagonistiska avsikter” kan komma att använda dessa investeringar emot Sverige när det behövs.

Detta är inte första gången som Friberg varnar för Kina. Också i SÄPO:s årsrapport, som presenterades förra månaden, nämndes såväl kinesiska investeringar som utbyggnaden av 5G. Rapporten sammanfattades bland annat av Aftonbladet:

Genom att lagligt köpa in sig i svensk kritisk infrastruktur försöker Ryssland och Kina komma åt känsliga uppgifter för spioneri mot Sverige, enligt Säpo.

(…)

Säpo beskriver Kina som en framväxande supermakt med ambitioner att spionera och påverka långt bortom sina gränser. Sverige ”befinner sig tydligt i den kinesiska intressesfären när det gäller strategiska investeringar och uppköp”.

Inköp från såväl Kina som Ryssland i svensk kritisk infrastruktur, som är viktig för samhällets funktionalitet, kan vara allvarliga.

(…)

Den infekterade frågan om huruvida Sverige bör köpa utrustning till det kommande 5G-nätet från den kinesiska tillverkaren Huawei vill Säpo inte säga öppet, även om man ”har en uppfattning” om inköp från Kina, enligt Klas Friberg. Han konstaterar i årsrapportens förord att bland annat 5G medför att ”sårbarheter i skyddsvärda verksamheter kommer att vara fortsatt stora”.

I förra veckans intervju med TT tillade Friberg att han hoppas den säkerhetsskyddslag som infördes i april ska stärka arbetet med att skydda Sverige, genom att reducera de sårbarheter han samtidigt nämnde.

Friberg menar att såväl svenska myndigheter som företag varit naiva vad gäller säkerhetsfrågor.

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 19)

Nedan följer en sammanfattning av veckans viktigaste artiklar och texter om Kina med omnejd, sammanfattade i form av ett drygt tiotal tweets.

Givetvis har veckan dominerats av de kraschade förhandlingarna i handelskriget mellan Kina och USA, med de nya tullar som infördes på kinesiska exporter till USA under fredagen. De båda sidorna verkar stå längre ifrån varandra än vad som tidigare trots, och en överenskommelse är knappast att räkna med inom någon snar framtid.

Utöver de fortsätter störande rapporter att strömma in om repressionen mot uigurer och andra etniska minoriteter i Xinjiang, samtidigt som en del intressanta rapporter om Kinas militär också har publicerats i veckan.

Published on

Ny rapport och nya kommentarer från UD om Gui Minhai

Tidigare i dag släppte svenska PEN rapporten ”Året runt, dygnets alla dagar – Gui Minhai i det ofria Kina” om fallet Gui Minhai.

Den 33 sidor långa rapporten ger en noggrann genomgång av fallets utveckling från när Gui först kidnappades i Thailand i mitten av oktober, fram till läget i dag efter att Anna Lindstedt nyligen i förtid skickats tillbaka från sin post som Sveriges ambassadör i Peking.

Förutom att kronologiskt beskriva vad som skett, så utdelar rapporten även kraftig kritik mot svenska myndigheters hantering av fallet Gui Minhai. Följande står att läsa i svenska PENs pressmeddelande i samband med rapporten:

Hur ska Sverige förhålla sig till det ekonomiska utbytet med det land som på 2019 års pressfrihetsindex hamnar på plats 177 av 180 och som svarar alltmer aggressivt på kravet om respekt för mänskliga fri- och rättigheter? Kan man som Sverige behålla sin höga svansföring i frågor gällande mänskliga rättigheter samtidigt som man välkomnar miljoninvesteringar från ett land som av organisationen Freedom House definieras som ej fritt?

(…)

”Sverige måste öka ansträngningarna att få Gui Minhai fri, men också söka stöd i internationella fora som FN och EU. Omvärldens undfallenhet vad gäller de allvarliga brotten mot mänskliga rättigheter som pågår i Kina skickar helt fel signaler om att handelsavtal har högsta prioritet och kan ingås till vilket pris som helst. Det är anmärkningsvärt att Gui Minhai inte nämndes med ett enda ord i utrikesdeklarationen”, säger Elisabeth Löfgren, ordförande för Fängslade författares kommitté Svenska PEN.

Rapporten är bland annat baserad på intervjuer med mig, Magnus Fiskesjö (sinolog vid Cornell University, vän till Gui Minhai) och Ulrika Engström (tidigare aktiv i fallet Gui Minhai via svenska PEN).

Den kan läsas i sin helhet här nedan eller via svenska Pens hemsida.

Den senaste tiden har också en rad uttalanden gjorts om fallet Gui Minhai, även från officiellt håll.

I slutet av februari skrev nämligen Utgivarna ett öppet brev till Utrikesdepartementet och utrikesminister Margot Wallström med fyra frågor, med anledning av det möte där tidigare ambassadören Anna Lindstedt assisterade två affärsmän med som på uppdrag av kinesiska myndigheter försökte tysta Gui Minhais dotter Angela Gui.

En av frågorna i det öppna brevet var huruvida Utrikesdepartementet tycker det är acceptabelt att köpslå med pressfriheten i förhandlingar.

Det tog visserligen tre månader, men i helgen svarade Utrikesdepartementets departementssekreterare Johanna Lundgren på det öppna brevet genom en text i Expressen som inleddes med meningen ”Jag vill börja med att be om ursäkt för det försenade svaret. Situationen för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina är mycket allvarlig.”

Svaret bestod främst av pliktskyldiga harranger som ”vi får aldrig titta bort när journalister tystas” och ”Sverige kommer fortsatt att, i alla sammanhang, starkt driva frågan om vikten av fria medier”.

Vi får veta att utrikesminister Margot Wallström minsann senast i utrikesdeklarationen (där Gui Minhai alltså inte ens nämndes) framhöll att Sverige protesterar när yttrandefriheten begränsas, journalister tystas och försvarare av mänskliga rättigheter förföljs.

Vi får också återigen veta att Utrikesdepartementets fokus ligger på Gui Minhais situation, och att ”arbetet pågår me full kraft”.

Men något nytt av substans får vid dock inte veta. Repliken avslutas med en förklaring att Utrikedesprtementet inte kan kommentera fallet ytterligare på grund av SÄPO:s förundersökning mot ambassadör Lindstedt (Precis som om man skulle ha varit frikostig med kommentarer innan dess.)

Förra veckan uttryckte även Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren oro för att tiden utan svenska ambassadör i Peking ska drabba Gui Minhais chanser att släppas fri negativt.

Jonas Sjöstedt, den partiledare som engagerat sig mest för Gui Minhai, varnade för risken att Gui Minhai ska dömas i en skenrättegång. Lundgren berättar hur hon under en resa till Kina nyligen tog upp fallet med ”kinesiska företrädare”.

Läs Sveriges Radios artikel ”Riksdagspolitiker oroliga för Gui Minhai” eller lyssna på inslaget nedan:

För en bakgrund om det möte som Sveriges tidigare ambassadör Anna Lindstedt lurade Angela Gui att medverka vid tidigare i år, se följande artiklar på InBeijing:

”Kinas ambassad hotar Angela Gui, och Sveriges ambassadör lämnar sitt uppdrag i Peking” (9 feb)
”Sveriges ambassadör utreds av UD efter att ha lurat Angela Gui till hemligt och hotfullt möte” (13 feb)
”Hur mycket visste UD om svenska ambassadörens möte med Angela Gui?” (19 feb)
”John Meewella – affärsmannen som hotade Angela Gui under svenska ambassadörens uppsyn” (23 feb)
”Varför lät sig ambassadör Anna Lindstedt manipuleras av de två affärsmännen som hotade Angela Gui?” (27 feb)

Efter att en manifestation hölls för Gui Minhai utanför Kinas ambassad med anledning av pressfrihetens dag, gjorde den kinesiska ambassaden ett nytt utfall på sin hemsida.

I ett meddelande attackerade man där vid namn Kurdo Baksi som arrangerade manifestationen, och mig trots att jag inte befann mig i landet. Se uttalandet nedan eller via den kinesiska ambassadens hemsida:

We noticed that on 3 May, a very small number of people from the media and cultural sector in Sweden who have strong bias and hostility against China, have once again come to the vicinity of our Embassy and made disturbance regarding the Gui Minhai case. We also learned that in the coming days they will hold a so-called ”seminar” on the case. We find the above shocking and we firmly oppose.

We would like to reiterate that we fully respect freedom of press, but any press publication must be based on facts. Those above-mentioned people’s words and publications on the Gui Minhai case have no factual basis, but are purely distortions, fabrications and lies, which cannot hold at all.

Freedom beyond the law does not exist in any country, including in Sweden. Gui Minhai has committed serious crimes in China, and his case must be handled by Chinese judicial authorities according to Chinese law. This represents China’s judicial sovereignty, and no one is allowed to interfere.

A very small handful of people like Kurdo Baksi and Jojje Olsson always pose as ”China issue experts”. Yet all their statements and publications are extremely anti-China. In fact, they know nothing about the real situation in China, and they are in no way ”China issue experts”, but rather ”anti-China experts”. They are physically in the 21st century, but mentally still stuck in the last century’s cold war era, always preaching and inciting antagonism, provocations and confrontations. We strongly advise them to open their eyes to the world, open their eyes to China and open their eyes to look at themselves. Instead of covering up and glossing over themselves through viciously finding fault with others and making up lies, they should follow the trend of the times of dialogue and engagement, peace and development and win-win cooperation.

Published on

Intervju på svenska med fånge från de politiska lägren i Xinjiang

Omar Bekali är en av de många utländska medborgare som hamnat i regionen Xinjiangs politiska fångläger för muslimer. Xinjiang gränsar till bland annat Kazakstan, där Bekali fick medborgarskap 2009.

Bekali brukade dock ofta åka till Kina dels på ärenden som affärsman, dels för att hälsa på sin kvarvarande familj. Men i mars 2017 greps han plötsligt av polis och fördes till de politiska fångläger dit över en miljon utigurer, kazaker och andra etniska minoriteter i Xinjiang tagits de senaste två åren utan någon som helst föregående rättsprocess.

Åtta månader senare släpptes Bekali, vilket sannolikt har att göra med hans status som kazakisk medborgare. Eftersom han i egenskap av kazak också kunde lämna Kina, blev Bekalis vittnesmål om de fruktansvärda omständigheterna i Xinjiangs politiska läger ett av de första och mest omtalade.

I inlägget ”Nya rapporter om politiska omskolningsläger för Kinas muslimer” i maj i fjol återgav jag här på InBeijing Bekalis intervju med nyhetsbyrån AP.

Nu har Amnesty Press träffat Bekali under dennes besök i Stockholm. I går publicerade tidningen en lång intervju där han berättar om gripandet på väg till sina föräldrars hemort samt erfarenheterna därefter:

– Resan brukar vanligtvis ta två timmar, men den här gången tog den nio timmar på grund av det höga antalet säkerhetskontroller. Dagen efter, runt klockan tio på morgonen, kom fem kinesiska poliser hem till mina föräldrar. De grep mig och satte en svart påse på mitt huvud.

Bekali fördes till ett sjukhus där han fick genomgå en omfattande helkroppsundersökning, samt blod- och DNA-prov. Därefter togs han till polisstationen där han slängdes in i en liten källarskrubb. Det som hände sedan är vad som fortfarande uppsöker honom i sömnen.

– Under fyra dagar utsattes jag för den värsta tortyr du kan tänka dig. De slog mig över hela kroppen, spände fast mig i en ”tigerstol” och satte vassa, tunna trådar runt könsorganen.

Omar Bekali anklagades bland annat för att ha hotat rikets säkerhet och underblåst terrorverksamhet. Poliserna lade fram ett dokument och sade åt honom att skriva under och erkänna de påstådda brotten. Han vägrade:

– Jag sade ”ni kan döda mig om ni vill, men jag skriver inte under”.

Efter dygnen på polisstationen berättar Omar Bekali att han fördes till ett omskolningsläger där han slängdes in i ett rum på 16 kvadratmeter där det redan fanns 39 personer.

Han berättar också om dagliga rutiner bestående av att sjunga röda sånger, prisa kommunistpartiet och tacka Xi Jinping, samt ägna sig åt självkritik och avsäga sig sin egen tro och kultur.

Bekali minns också hur de intagna tvingades äta fläskkött. De fångar som vägrade utföra något av ovanstående, utsattes enligt Bekali för ”tortyr på en femgradig skala”.

Denna tortyr varierade från regelrätt misshandel med batonger till stresspositioner eller isoleringsceller, där Bekali själv spenderade 30 dagar i ett sträck.

Upplevelserna spökar fortfarande Bekali i såväl drömmar som vaket tillstånd, särskilt vid middagsbordet. Han vågar heller inte bo kvar i Kazakstan på grund av Kinas växande inflytande där, utan har nu istället bosatt sig Turkiet.

Bekali spenderar också mycket tid på resande för att berätta om vad som egentligen sker i Kinas hemliga politiska fångläger i Xinjiang. Läs hela intervjun med honom här via Amnesty Press hemsida.

Läs även mitt långa reportage i samma tidning med rubriken ”Så skolas Kinas muslimer om”, som publicerades i augusti i fjol och också innehåller intervjuer med flera uigurer.

Published on

Dramatisk upptrappning i handelskriget Kina-USA då Trump hotar höja tullar

Rapporterna om förhandlingarna i handelskriget mellan Kina och USA har varit av varierande innehåll. De senaste månaderna har uppgifter om dödläge varvats med att något slags avtal skulle vara nära förestående.

Det tycktes dock råda en utbredd optimism om att konflikten om inte skulle få så i alla fall närma sig en uppgörelse. Detta ända till i går, då Donald Trump tog till Twitter med hot om att höja tullarna på kinesiska exporter till USA betydligt:

Sedan dess har ett virrvarr av olika uppgifter cirkulerat i olika medier och från olika personer. Vad som verkar ligga bakom Trumps utfall är en frustration över att förhandlingarna går mycket långsammare än vad som var tänkt när han i januari sköt upp det ursprungliga beslutet att redan då höja tullarna på kinesiska varor om de båda sidorna misslyckades att nå ett avtal.

Enligt bland annat Axios så ska Trumps administration ha uppfattat det som att kineserna ägnade sig åt den vanliga förhalningstaktiken att svika löften som de tidigare redan avgett.

Detta skulle enligt New York Times bland annat innefatta att alla beslut som fattas under förhandlingarna också först ska dras i långbänk i diverse kinesiska myndigheter innan de implementeras. Något som innebär såväl längre tid som osäkerhet huruvida Kinas alls kommer införa utlovade eftergifter.

Hur det än står till med anledningarna, så verkar en bakomliggande faktor vara att de båda länder uppfattar sina styrkepositioner fundamentalt annorlunda. Enligt Sinocism ska den kinesiska delegationen ha agerat med större självsäkerhet i år än vad som var fallet under sista halvåret i fjol. Detta tack vare en uppfattning om att landets ekonomi nu är på väg att justeras på ett vis som gör att man kan stå emot eventuella bakslag från konflikten med USA.

Den amerikanska ekonomin går å sin sida från klarhet till klarhet, och visar upp imponerande siffror vad gäller allt från tillväxt till sysselsättning och börsmarknad. Detta har i sin tur lett till en tro att den kinesiska ekonomin inte kan stå emot ökad press från den amerikanska, enligt devisen: ”You guys want to mess around with us? Be my guest”.

Det är svårt att i nuläget avgöra vad Trumps hot om ökade tullar kommer leda till, förutom att marknaderna världen över har fallit dramatiskt under dagen.

Likaledes har handelskriget mellan världens två största ekonomier beskyllts för att ha fungerat som ett sänke för hela den globala tillväxten.

Vidare är det ingen slump att Trump hotar med att den stora tullhöjningen ska infalla just på fredag. Då var det nämligen planerat att premiärminister Liu He skulle landa i Washington med en kinesisk delegation för att hamra ut vad många trodde skulle vara de sista detaljerna inför ett slutgiltigt avtal.

Trumps tweets ses nu av många som en varning till Liu att inte komma till Washington med ett ny uppsättning tomma löften.

Nu är det istället tveksamt om Liu He alls kommer åka till Washington, då den kinesiska sidan måste frambringa någon form av reaktion på Trumps hot för att inte verka svaga. Många röster i Kina, som exempelvis den nationalistiska Global Times redaktör Hu Xijin, föredrar att Kina sätter hårt mot hårt:

Att kinesiska myndigheter togs på sängen av Trumps meddelande kan i alla fall ses av att landets medier ännu inte kommenterat hoten, så här en dag efter att de utfärdats. Landets propagandamyndighet har helt enkelt inte beslutat sig för på vilket vis uppgifterna ska rapporteras.

Kommer Trumps okonventionella taktik röna någon framgång i form av eftergifter och kompromisser från Kinas håll? Eller kommer konflikten dra ut ända tills efter nästa amerikanska presidentval?

Published on

Veckans tweets om Kina

Hur mycket jag än skulle vilja så har jag inte tid att här på InBeijing uppmärksamma alla de viktigaste händelserna relaterade till Kina. Samtidigt som jag bara kan välja att skriva om max en handfull ämnen varje vecka, så sker givetvis långt många fler nyhetshändelser relevanta för landets utveckling.

Jag har tänkt att försöka täcka in ett större antal av dessa händelser genom att varje vecka publicera ett tiotal viktiga tweets om Kina.

Twitter är min i särklass viktigaste källa för nyheter. Majoriteten av de personer jag följer på Twitter, postar främst saker relaterade till Kina med omnejd, vilket gör att jag tack vare min feed sällan missar några större eller viktigare händelser relaterade till Kina.

Tack vare Twitter så går jag sällan eller aldrig in på en särskild tidnings hemsida för att leta runt bland rubrikerna. Så gott som alla artiklar jag läser kommer från länkar i min Twitter-feed.

Jag kommer nu spara de enligt mig viktigaste tweetsen om Kina för att publicera här på InBeijing varje helg. Om du inte har Twitter själv, så kan du i alla fall klicka på länkarna nedan eller få en överblick av utvecklingen genom att bara läsa själva tweetsen.

Vänligen se nedanstående länkar, som inte är graderade efter datum eller relevans. Det enda riktmärket är att tweets som handlar om samma ämne ska ligga efter varandra.

Published on

Har Kina råd med finansieringen av de nya sidenvägarna?

Kinas nya sidenvägar är inte bara världens genom tidernas största projekt alla kategorier. Det är också det mest påkostade, då cirka 10 000 miljarder kronor ska ha avsatts för att finansiera de infrastrukturprojekt som initiativet innefattar.

Under den senaste tiden har dock de nya sidenvägarna stött på en rad problem. Allt från kritik gällande miljö och korruption, till oro för att genom skuldsättning skapa en politisk hävstång gentemot andra länder, vilket bland annat har fått Malaysia att skrota sidenvägsprojekt värda 200 miljarder kronor.

De upprepade motgångarna – samt en växande skepsis mot projektet som sådant – har fått Kina att justera sin tidigare så triumferande retorik kring de nya sidenvägarna.

Från att tidigare ha avfärdat kritik om miljö, korruption, arbetsrätt och skuldfällor så har man under den senaste månaden försökt omprofilera de nya sidenvägarna genom att lova närmare översyn och därmed motverka de problem som man tidigare förnekat existerar.

Det förändrade tonläget kunde också ses under Kinas andra så kallade Belt and Road Forum i Peking förra veckan, där president Xi Jinping talade. Istället för att som tidigare framhålla de nya sidenvägarna som problemfritt win-win-projekt, så talade han nu om åtaganden som att stoppa korruptionen och göra miljöfrågorna centrala.

Vad ligger då bakom den ändrade retoriken från Kinas sida? Många vill tro och hoppas att Kina har tagit åt sig av kritiken. Men en artikel från Bloomberg menar att det snarare handlar om problem med finansieringen, och att landet de facto inte är så rikt som man vill ge sken av:

Many assume that Beijing has moderated its approach in response to the headwinds that its initiative has encountered across Asia, where project after project has run into financial and political trouble. But that’s not the real story — or, at any rate, not the whole story. It matters just as much that the People’s Republic isn’t quite as rich as everyone likes to think.

While Beijing has deep pockets, certainly, they aren’t deep enough to finance the trillions of dollars of infrastructure that Chinese leaders have promised at one time or another.

(…)

Thus, the fact that Beijing wants to reboot the Belt and Road and bring in foreign partners doesn’t necessarily reflect a change of heart. The real issue seems to be that China’s ambitions overshot its purse. What Chinese leaders want, above all, is for global private capital, including from the West, to help sustain the initiative.

Kina behöver helt enkelt hjälp att finansiera megaprojektet. Under förra veckans sammankomst i Peking offentliggjordes det att kinesiska företag investerat cirka 900 miljarder kronor utomlands relaterat till de nya sidenvägarna.

Även om det låter mycket, så utgör summan alltså bara en liten del av vad de nya sidenvägarna beräknas kosta. det bara en liten del av vad projektet ska kosta.

Bloomberg räknar samman att de två bankerna som är relaterade till projektet förfogar över knappt 1 500 miljarder kronor, samt att det även finns en särskild sidenvägsfond som sitter på ytterligare knappt 40 miljarder kronor.

Man citerar vidare konsultfirman Gavekal Research, som uppskattar att kinesiska företag utöver detta har tillgång till ännu knappt 6 000 miljarder kronor från Kinas statliga finanssektor.

Om de kinesiska företagen skulle tillåtas investera alla dessa pengar i utlandet skulle det inte bara lämna kassakistan tom för alla utvecklingsprojekt – inklusive fattigdomsbekämpning och social välfärd – som behövs inrikes i Kina. Det skulle heller inte vara nog för att finansiera de nya sidenvägarna.

Genom enkel matematik – tillsammans med en mer ödmjuk retorik – är det alltså uppenbart att kinesiska myndigheter nu letar efter utländska finansiärer för att kunna driva genom projektet enligt de ursprungliga planerna.

Samtidigt påpekar Bloomberg att de nya sidenvägarna knappast är ett idealt projekt för utländska investerare. Dels för att projektet är utformat främst för att gynna kinesiska företag, dels för att många av de planerade infrastrukturbyggena sannolikt aldrig kommer bli lönsamma.

Om Kina inte klarar av att finansiera initiativet, så rekommenderar Bloomberg istället att man bör minska projektet till en skala som man klarar av att hantera.

Några sådana planer verkar inte finnas i dagsläget. Frågan är nu: Kommer Kina lyckas med att locka utländskt kapital till sitt prestigeprojekt?

Läs mer om förändringar i retorik och verklighet kring de nya sidenvägarna nedan:

”The World Shouldn’t Save the Belt and Road” (Bloomberg)
”Xi Jinping’s Second Belt and Road Forum: Three Key Takeaways” (Bloomberg)
”China’s Belt and Road getting reboot to clean up its image” (The Star)
”Xi Jinping’s wins and losses at second Belt and Road Forum” (The Japan Times)
”Xi Jinping makes plenty of promises on belt and road plan, but can China deliver?” (South China Morning Post)

Published on

Första konkreta bevisen för att Huawei bedrivit spionage i Europa

Huruvida Huawei använder sin produkter för att spionera på utländska användare har debatterats häftigt under de senaste månaderna.

Nu kommer bevis från Vodafone, Europas största telebolag, som visar att det kinesiska telekombolagets mjukvaror togs med bar gärning i Italien för redan ett årtionde sedan, med att innehålla så kallade ”bakdörrar”.

Bloomberg – som under gårdagen var först med att presentera detta scoop i artikeln ”Vodafone Found Hidden Backdoors in Huawei Equipment” – beskriver bakdörrar som en metod att kringgå säkerhetskontroller för att tillgå datasystem eller krypterad data.

I fallet med Vodafone så medför detta risken att tredje part får tillgång till personliga datorer och hemnätverk, enligt dokument från företaget som Bloomberg sett.

Enligt uppgift ska Huawei ha ombetts ta bort dessa bakdörrar, men problemen icke desto mindre ha kvarstått:

Europe’s biggest phone company identified hidden backdoors in the software that could have given Huawei unauthorized access to the carrier’s fixed-line network in Italy, a system that provides internet service to millions of homes and businesses, according to Vodafone’s security briefing documents from 2009 and 2011 seen by Bloomberg, as well as people involved in the situation.

Vodafone asked Huawei to remove backdoors in home internet routers in 2011 and received assurances from the supplier that the issues were fixed, but further testing revealed that the security vulnerabilities remained, the documents show.

Problemet med bakdörrarna ska enligt Vodafone sedermera ha lösts, men kommer enligt Bloomberg ändå att fungera som bevis – eller så kallat ”smoking gun” – för att Huawei ägnar sig åt spionage.

Trots denna händelse som utspelade sig för redan ett årtionde sedan, så har Huawei vunnit flera kontrakt genom det brittiska telebolaget Vodafone. Något som i sig visar på svårigheterna med att avfärda Huaweis konkurrenskraftiga – och tillika statligt subventionerade – produkter, alltså även om konkreta bevis för spionage uppstår.

Vodafone har sedan dess utökat sitt samarbete med Huawei, enligt interna dokument med anledning av företagets billiga produkter och tjänster.

Vidare har Vodafone de facto varit ett av de utländska företag som allra mest högljutt motsatt sig förbud mot Huaweis produkter, med argumentet att utbyggnad av exempelvis telenät skulle blå såväl dyrare som gå långsammare utan Huawei.

Bloomberg bifogar även grafik över hur Huawei under senare år har utökat sin marknadsandel bland annat på Ericssons bekostnad, samt vilka länder som i dagsläget har förbjudit företaget från att medverka i utbyggnaden av 5G-nät:

Som synes så motsvarar alltså de länder som har förbjudit Huawei i dag en knapp tredjedel av världens BNP.

Enligt Bloomberg är det sannolikt att Kanada och Nya Zeeland snart också kommer förbjuda Huawei, medan Sverige tillsamman med åtta länder beskrivs som ”on the fence”, det vill säga i ett stadie av viss tvekan.

Kommer de nya bevisen om Huaweis bakdörrar att påverka dessa beslutsfattandet i dessa länder?

Läs en enklare sammanfattning av de nya uppgifterna i artikeln ”The West Finally Has Its Huawei Smoking Gun” via Bloomberg.

UPPDATERING:

Sedan denna artikel först skrevs, så har flera experter avfärdat Bloombergs påståenden om att fallet skulle utgöra bevis för att Huawei spionerar i Europa. Man menar att dessa bevis all olika anlendingar helt enkelt inte är starka nog.

Du kan läsa mer om dessa anledningar på såväl svenska som engelska:

”Telnet är inte en ’bakdörr’” (Elektroniktidningen)
”Evidence of backdoors in Huawei equipment collapse under light scrutiny” (Tech Republic)