september 2019

Published on

Mina bilder: Tiotusentals demonstrerar för Hongkong och emot Kina i centrala Taipei

Under dagen genomfördes protester för Hongkong och mot det kinesiska kommunistpartiets ökade inflytande i en dryg handfull städer i Taiwan, som en del av de globala ”anti-totalitära” demonstrationer som 29 september hålls i tiotals städer världen över.

Då dessa demonstrationer arrangeras med anledning av situationen i Hongkong, torde evenemanget vara allra störst i Taipei, då Taiwan lever under ett direkt och reellt hot från Kina. Arrangörer satte siffran på 100 000 deltagare som trotsade hällregnet för att ta sig ut på Taipeis gator.

Budskapen var tydliga: Taiwan riskerar stå näst på tur om Kinas inflytande i Hongkong får öka utan motstånd. Därför ville många av demonstranterna i Taipei att inte bara civilsamhället utan även landets myndigheter på bästa möjliga vis hjälpa aktivisterna i Hongkong.

Fler aktivister från Hongkong var på plats för att närvara vid arrangemanget, och under marschen hördes ofta slagord på kantonesiska – det språk som talas i Hongkong – snarare än kinesiska som ju talas här på Taiwan.

De cirka 20 organisationer som arrangerade dagens march i Taipei formulerade på förhand fyra krav. Dels att Hongkongs myndigheter ska tillmötesgå de fem krav som stadens proteströrelse enats om, dels att stadens myndigheter ska lätta på alla restriktioner för studenter som vill studera i Taiwan.

Till Taiwans myndigheter ställde man vidare två krav; vägra det kontroversiella ”fredsavtal” med Kina som vissa politiker från oppositionspartiet Kuomintang har föreslagit, och gör det enklare för för invånare från Hongkong och Macao som vill söka asyl för att bosätta sig på Taiwan.

Som vanligt då det gäller Taiwan gick allt fredligt och ordnat till – förutom en liten grupp motdemonstranter med lojalitet gentemot regimen i Peking som gjorde sitt bästa för att störa evenemanget från den plats de tilldelats av polis:

Den kantonesiska sångerskan Denise Lin, som rest till Taiwan för att närvara vid dagens demonstration, fick vidare röd färg hälld över sig av samma grupperingar som ovan.

Ni kan läsa närmare om det utökade samarbetet mellan såväl politiker som civilsamhälle i Hongkong och på Taiwan i artiklar jag denna månad skrivit för Axess och Dagens Arena.

Se nedan också några av de bilder som jag tog från dagens demonstration i Taipei:

Ta först en titt på denna video för att få en uppfattning om stämning och ljudnivå.

”Befria Hongkong, vår tids revolution” är en vanlig ramsa på Hongkongs gator som nu också spridit sig utanför staden.

En av många hemmagjorda skyltar under dagens demonstration.

Budskapet vad gäller Kina var klart och tydligt.

En lång rad av tusentals paraplyer ringlade sig genom centrala Taipei under den regniga söndagen.

Demonstrationen lockade familjer, inklusive nästa generation.

Som vanligt i Taiwan så tycker en del om att klä ut sig på ett sött vis.

De flesta skyltar var, givetvis, skrivna på kinesiska. Här med vasst budskap riktat åt såväl Kina som det taiwanesiska oppositionspartiet Kuomintang.

Här ytterligare en skylt om hur Hongkong och Taiwan står inför samma slags hot från Kina.

Skyltar om vit terror, ”svart” polis och att inte backa från de fem krav som demonstranterna i Hongkong har ställt.

Ett budskap som flera bör ta till sig av.

Många par spenderade söndagen tillsammans genom att demonstrera, snarare än att göra något annat mer typiskt romantiskt på sin dejt.

Published on

Kina öppnar världens största flygplats, ska öka antalet årliga flygresor till 1,6 miljarder

I veckan öppnade Daxing International Airport (PKX) i södra Peking. Den sjöstjärneformade flygplatsen är världens största, kostade över 100 miljarder kronor att bygga och är designad att i framtiden kunna hantera över 100 miljoner resenärer årligen.

Den internationella flygplatsen i Daxing är inte bara viktig för att öka Pekings kapacitet och underlätta trafiken vid Beijing Capital International Airport i stadens nordöstra delar, som redan är världens andra största med drygt 49 miljoner passagerare om året.

Den är också ett steg i ledet i Kinas uttalade målsättning att ha 450 kommersiella flygplatser i landet till år 2035, vilket enligt Bloomberg nästan är dubbelt så många som fanns vid årskiftet.

Bloomberg rapporterar vidare att öppningen av flygplatsen – just innan 70-årsdagen av Kinas grundande 1 oktober i år – är en symbolfråga för president Xi Jinping, som personligen invigde flygplatsen och ser flygindustrin som en framtida nyckelsektor:

Xi has identified aviation as a key strategic industry. The president attended an official opening ceremony for the new airport, designed by the late Zaha Hadid, on Wednesday. Within two decades, annual passenger traffic in China’s skies will reach 1.6 billion, according to the International Air Transport Association, more than the country’s population today.

Utvecklingen innebär enligt International Air Transport Association att det år 2037 kommer genomföras 1,6 miljarder flygresor i Kina, jämfört med drygt 600 miljoner i fjol och blott 268 miljoner år 2010. (Som en jämförelse görs det varje år drygt 36 miljoner flygresor i Sverige.)

Siffrorna innebär att Kina kommer överta USA som världens största flygmarknad år 2022.

Jättebygget i Daxing är inte bara världens dyraste och största flygplats någonsin, med en yta på 100 fotbollsplaner. Den kommer även bindas samman med centrala Peking 46 kilometer bort genom Kinas snabbaste tunnelbana, som transporterar resenärerna i upp till 160 kilometer i timmen.

Det är också världens första flygplats med gates på två våningar, för att kunna utöka kapaciteten ytterligare. Vidare finns skanning av ansikten och papperslös check-in som tillhandahålls av Huawei och den statliga teleoperatören China Unicom.

Kinas våldsamma expansion av flygtrafiken innebär givetvis ökade utsläpp, i en tid då flyget ofta kommer i korselden av miljöskäl. Detta rör dock inte kinesiska myndigheter i ryggen.

I artikeln ”China denounces U.N. aviation emissions plan in blow to industry efforts”, förklarar Reuters hur Kina helt enkelt förkastat ett förkastat FN-avtal som enligt nyhetsbyrån skulle utgöra en ”milstolpe” för ambitionen att minska de globala utsläppen från internationella flygresor:

China has denounced a landmark U.N. deal that caps emissions from international flights, in a setback for an industry eager to placate the growing international movement to curb air travel’s impact on the environment.

In a paper posted ahead of the U.N. aviation agency assembly that kicked off on Tuesday, China – once a critical early supporter of the 2016 U.N. plan – joined Russia in arguing the proposal would unfairly penalize emerging and developing countries because it raises costs.

Enligt Reuters står flygtrafiken i dag för cirka 2,5 procent av de globala utsläppen av koldioxid; en andel som förväntas öka under de kommande årtiondena.

Svenskar flyger visserligen fem gånger mer än det globala genomsnittet. Men med Kinas förväntade ökning på cirka en miljard flygresor till år 2037, framstår en minskning av våra 36 miljoner årliga resor som en strimma i himlen.

Published on

Förföljelse av islam sprider sig till flera muslimska folkgrupper i Kina

Förtrycket mot uigurer och andra muslimska minoriteter i regionen Xinjiang har uppmärksammats av flera medier och organisationer den senaste tiden. Över en miljon uigurer har, utan föregående rättsprocess, tagits till politiska fångläger i en gigantisk omskolningskampanj där lojalitet måste sväras mot Kinas kommunistparti snarare än mot religion eller egen kulturell identitet.

Som många analytiker fruktat, har denna kampanj nu spridit sig för att innefatta muslimer också i andra delar av Kina. Detta har under den senaste veckan skildrats i artiklar som ”A Crackdown on Islam Is Spreading Across China” (New York Times) och ”‘Boiling us like frogs’: China’s clampdown on Muslims creeps into the heartland, finds new targets” (Washington Post).

Den folkgrupp som nu hamnat i korselden är Hui, en muslimsk minoritet med cirka 10 miljoner medlemmar bosatta främst i nordvästra Kina. I Washington Post beskrivs hur förtrycket mot hui-muslimerna har ökat gradvis under årets gång:

Members of the Hui minority, who number 10 million, hoped that the state crackdown would not arrive here, in the fertile valleys and loess hills of Gansu province, as it had in Xinjiang, the homeland of the other major Muslim ethnic group in China, the Uighurs.

Hope faded in April. Government cranes began appearing ominously over Hui mosques. A video surfaced on social media showing workers taking apart the Gazhuang mosque’s gold dome, then smashing it into the prayer hall. Local Hui saw an unmistakable metaphor: The Communist Party, which once handled religious life here with a light touch, now ran roughshod over it.

“Women were crying; others, like me, couldn’t believe what was happening,” said Ma Ha, a 40-year-old owner of a noodle shop. “We had 40 years of religious freedom. The winds are changing.”

Kampanjen framhålls som anmärkningsvärd med anledning att Hui är en folkgrupp som är ännu mer integrerad i det kinesiska samhället än Uigur. De talar kinesiska och har vare sig något territoriellt anspråk eller någon historia av sammanstötningar med kinesisk polis.

Kampanjen mot hui-muslimerna har förvisso inte gått lika långt som den mot uigurerna. Det pågår exempelvis ingen internering i fångläger. Den digitala biometriska bevakningen och kontrollen är heller inte på samma nivåer som i Xinjiang.

Icke desto mindre visar kampanjen upp de tecken som vid ett tidigt stadium ägde rum på platser som Xinjiang och Tibet. Idéer, symboler, produkter och kulturella yttringar som inte anses vara kinesiska nog har nu blivit föremål för förbud och förtryck.

Flera av de rivna moskéerna ersätts mu med byggnader som innehåller kinesisk arkitektur, exempelvis traditionella kinesiska tak snarare än kupoler av arabiskt snitt.

Vidare har arabisk skrift förbjudits på allmän plats, tillsammans med försäljning av koranen. En imam som Washington Post talar med vittnar om hur lokala religiösa publicister har fängslats. Han framhåller även hur självcensur har slagit hårt mot alla religiösa vanor i området, då alla oroar sig för att på något vis uppröra myndigheter eller polis och därmed arresteras.

New York Times uppmärksammar likaledes hur en av de högsta partitjänstemännen i provinsen Ningxia hyllade åtgärderna i Xinjiang under ett besök där, och lovade att utöka säkerhetssamarbetet mellan de båda regionerna. Tecken som tyder på att förföljelsen av hui-muslimerna bara har börjat.

New York Times ger även en bakgrund till utvecklingen:

Islam has had followers in China for centuries. There are now 22 to 23 million Muslims, a tiny minority in a country of 1.4 billion. Among them, the Hui and the Uighurs make up the largest ethnic groups. Uighurs primarily live in Xinjiang, but the Hui live in enclaves scattered around the nation.

The restrictions they now face can be traced to 2015, when Mr. Xi first raised the issue of what he called the “Sinicization of Islam,” saying all faiths should be subordinate to Chinese culture and the Communist Party. Last year, Mr. Xi’s government issued a confidential directive that ordered local officials to prevent Islam from interfering with secular life and the state’s functions.

Inte heller här vill kinesiska myndigheter att omvärlden ska få reda på vad som sker. Civilklädd polis hindrade två av New York Times reportrar att ta sig in i en delvis riven moské i Gansu.

Förutom i Gansu och Ningxia, har moskéer tillhörandes Hui stängts ner i Yunnan, inre Mongoliet och Henan. Vidare har bland annat Islams finansiella seder och bruk förbjudits, samtidigt som skolor vilka undervisar i religion eller arabiska inte längre tillåts skicka studenter utomlands.

Även i New York Times drar intervjuobjekt paralleller till förtrycket mot religion under kulturrevolutionen. Inte någon gång förutom denna digra period i Kinas historia, har lokala muslimer upplevt så stora hinder mot att utöva sin kultur som i dag.

Samtidigt visar kampanjen mot uigurerna i Xinjiang inga tecken på att mattas av. I veckan har otäcka videos läckt ut på hundratals kedjade muslimer med ögonbindlar vid en tågstation, med största sannolikhet på väg att fraktas till ett av regionens politiska fångläger.

Published on

Nya siffror: Kina står för över hälften av all planerad ny kolkraft i världen

I veckan gav ny statistik från Tyskland vid handen att Kina står för lejonparten av världens alla framtida planerade kolkraftverk.

Reuters citerar statistiken, som visar att de kolkraftverk som Kina planerar utgör 226,2 gigawatt, vilket är mer än dubbelt så mycket som Indien planerar, trots att den kinesiska kolindustrin redan i dag är betydligt större än den indiska motsvarigheten.

Enligt Reuters utgör siffran såväl mer än Tysklands totala kolkraft i dag, som 40 procent av alla världens planerade kolkraftverk i en tid då utsläppen av växthusgaser enligt flera rapporter måste minska snabbt:

The projects approved by China amount to nearly 40% of the world’s total planned coal-fired power plants, according to the Global Coal Exit List database run by German environmental organization Urgewald and 30 other partner organizations.

The new China projects would be more than Germany’s existing installed power capacity of around 200 GW by the end of 2018.

Ovanstående rubrik statuerar att Kina utgör över hälften av all världens planerade kolkraft. Anledningen till detta är att kinesiska företag inte bara bygger kolkraftverk i Kina utan även i länder, oftast längs med jätteprojektet de nya sidenvägarna.

För att få fram den sammanlagda andelen frågade jag Lauri Myllyvirta, forskare för Greenpeace med data från Kina som fokus, huruvida siffran 226,2 gigawatt även inkluderar de kolprojekt som Kina finansierar och bygger utomlands:

Sammantaget ger detta alltså en lågt räknad summa på 300 gigawatts kapacitet av de planerade kinesiska kolkraftverken, vilket är närmare 60 än 50 procent av världens totala.

För att förstå mer om hur Kina finansierar kolkraft av låg standard utomlands, läs ”China’s Belt and Road Plan Is Destroying the World” via The National Interest.

Läs alternativt inlägget ”Äntligen får svenska medier upp ögonen för klimathotet från Kina” här på InBeijing från april i år, som innehåller en länk till journalisten Ola Wongs intervju med forskaren Karl Hallding på detta område.

Ovanstående siffror kommer mot bakgrund att Kina redan i dag släpper ut i särklass mest växthusgaser i världen. Som jag tidigare påpekat – bland annat här på InBeijing och i Expressen – så stor och faller klimatmålen med huruvida kinesiska myndigheter kommer ta krafttag mot kolindustrin, vilket uppenbarligen alltså inte tycks ske.

Ytterligare en fingervisning om detta gavs genom att Kina förbjöd de protester för klimatet som denna helg arrangerades världen över med Greta Thunberg som inspiration. Bland annat The Guardian rapporterar:

No protests were authorised in China, the world’s biggest source of greenhouse gas emissions, but Zheng Xiaowen of the China Youth Climate Action Network said Chinese youth would take action one way or another.

Kina har även tidigare förbjudit barn och skolelever att strejka för klimatet.

Enligt Reuters kommer Kina stå i fokus under nästa veckas klimattoppmöte i FN i New York.

Published on

Dagens Nyheter publicerar propaganda betald av Kinas myndigheter

Den som införskaffar Dagens Nyheter i dag, får på köpet en ”annons” om den pågående proteströrelsen i Hongkong, betald av kinesiska myndigheter.

Där får läsaren bland annat veta att man inte ska tro på det man läser på sociala medier, då myndigheterna minsann gör allt för att lösa konflikten på fredlig väg.

Annonsen, som täcker en helsida, innehåller flera lögner och tveksamma uppgifter, bland annat:

1) ”Vi stödjer helhjärtat principen ’ett land, två system’, vilken ger konstitutionell garanti för Hongkongs fortsatta utveckling och framgång som ett fritt och öppet samhälle och en öppen ekonomi”.

Men som jag skrev här på InBeijing så övergav Kina ensidigt sommaren 2017 avtalet ”Sino-British Joint Declaration”, som ligger till grund för ”ett land, två system”. Utrikesministeriets talesman lät veta att detta avtal nu är ett historiskt dokument utan realistisk betydelse, eftersom Hongkong nu redan har tillhört moderlandet i 20 år.

Vidare har Hongkong fallit dramatiskt på flera internationella rankingar vad gäller politiska och civila rättigheter sedan ”ett land, två system” implementerades, vilket knappast innebär att system är en garanti för ett fritt och öppet samhälle – snarare tvärtom.

2) ”Våld löser inget” och ”Vi förlitar oss på rättstatsprincipen” är citat som låter bra, och i denna annons har udden riktad mot demonstranterna.

Men som bland annat Amnesty International visade i rapporten ”Hong Kong: Arbitrary arrests, brutal beatings and torture in police detention revealed” som släpptes i går, så är det polis som har stått för det värsta och mest utbredda våldet denna sommar.

Och vad gäller ”rättsstatens principer” så har Kinas inflytande över Hongkongs rättsystem ökat betydligt på senare år. Massarresteringar av över 1 300 demonstranter har ägt rum, samtidigt som inte en enda polis tagits ur tjänst. Såväl arresteringar som rättegångar har beskyllts för att vara politiska på ett vis som påminner om hur lagen används för att kväsa missnöje på Kinas fastland.

3) ”Vi vill uppriktigt diskutera viktiga frågor, missnöje, problem och lösningar på ett lugnt, respektfullt och meningsfullt sätt”.

Om det är något som Hongkongs myndigheter fått kritik för under de 100 dagar som protesterna pågått, så är det bristen på försök till dialog eller kompromiss. Enligt flera analytiker är det just denna tondövhet som fått situationen att eskalera.

När Hongkongs myndigheter nu har inlett en dialog, så gör man det på premisserna att man inte kommer ge efter för något av demonstranternas krav, vilket fått många att undra vad tanken bakom samtalen egentligen är.

Kort sagt så är annonsen ett försök att måla upp proteströrelsen som våldsam och oresonlig, medan lokala och kinesiska myndigheter är ansvarstagande och och kompromissvilliga. Se annonsen i sin helhet nedan:

Nu är kinesisk propaganda i västerländska medier förvisso inget nytt, inte ens i Sverige. Som jag uppmärksammade här på InBeijing 2016, så publicerade Svenska Dagbladet samma sommar en helsida betald av Kinas ambassad, fylld med lögner om Kinas territoriella expansion i det Sydkinesiska havet.

I början av 2017 gick danska Berlingske, en av världens äldsta tidningar, ett steg längre genom att publicera en elva sidor lång bilaga om bland annat Tibet och diplomati, även den betald av Kinas ambassad i Danmark.

Men det är oerhört svårt att förstå hur Dagens Nyheter hösten 2019 kan ta emot kinesiska pengar för att publicera denna slags propaganda, särskilt efter de många uppmärksammade hot som Kinas ambassad på sistone utfärdat mot svenska journalister och forskare vars åsikter inte faller regimen på läppen.

Nu är det förvisso ”Folkrepubliken Kinas särskilda administrative region Hongkong” som står som avsändare för annonsen i Dagens Nyheter.

Men sedan 1997 tillhör Hongkong icke desto mindre Kina, och det är därför kinesiska pengar som har bekostat denna annons, vars exakta motsvarighet för övrigt dykt upp på engelska i flera medier globalt, vilket tyder på en internationell propagandakampanj initierad från centralt håll.

Globalt spenderar Kina stora pengar på att köpa utrymme i utländska medier. Särskilt via en månatlig bilaga vid namn ”China Watch” som publiceras i dussintals tidningar världen över, inklusive stora namn som New York Times och Wall Street Journal. Denna bilaga redigeras och betalas för av China Daily, en tidning som tillhör Kinas kommunistparti.

Den som är ytterligare intresserad av dessa mekanismer kan djupdyka in i reportaget ”Inside China’s audacious global propaganda campaign” via The Guardian.

Jag har även själv skrivit närmare om detta bland annat i Expressen, i artiklar som ”Så sprider västmedier Kinas propaganda” (2017) och ”Sju av Kinas ’journalister’ jobbar ostört i Sverige” (2018).

Nedan några reaktioner från Twitter angående dagens annons i Dagens Nyheter:

A
Published on

Nationaldagsfirande i Hongkong ställs in på grund av protester

De fyrverkerier som årligen hålls vid Victoria Harbour i Hongkong för att fira Kinas nationaldag 1 oktober ställs i år in. Det rapporterade bland annat AP under gårdagen, med hänvisning till ett officiellt uttalande av stadens myndigheter:

An annual fireworks display in Hong Kong marking China’s National Day on Oct. 1 was called off Wednesday as pro-democracy protests show no sign of ending.

The city issued a terse statement saying the show over its famed Victoria Harbour had been canceled “in view of the latest situation and having regard to public safety.”

Spekulationerna har varit vida angående om hur Kinas regim har tänkt hantera nationaldagen i Hongkong med tanke på den pågående proteströrelsen där. En teori innefattar inblandning av kinesisk militär eller paramilitär polis för att bringa protesterna till halt innan 1 oktober.

Nu verkar det alltså istället som att Kina inser riskerna med att ett nationaldagsfirande blir föremål för aktivister som tidigare bränt upp samt kastat den kinesiska flaggan i sjön, eller i alla fall överskuggas av demonstrationer som sannolikt skulle resultera i större uppslutning än fyrverkerierna vid hamnen.

Detta är bara en av många förödmjukande konsekvenser som proteströrelsen innebär för Kinas myndigheter. Lagom till nationaldagen har aktivister i Hongkong även lanserat en så kallad ny nationalsång vars engelska titel är ”Glory to Hong Kong”, som bland annat sjöngs istället för den kinesiska nationalsången av supportrar under den senaste internationella fotbollsmatchen i Hongkong förra veckan.

”Glory to Hong Kong” sjungs nu även flitigt på gator och torg under de pågående protesterna. Det vore givetvis en stor propagandaförlust för kinesiska myndigheter om denna sång skulle ljuda även under firandet för 70-årsdagen för folkrepubliken Kinas grundande.

En version av låten med engelsk text kan ses nedan via Youtube:

I veckan kom också tecken på att protesterna börjar spilla över till det kinesiska fastlandet. I södra Kina finns tiotals miljoner invånare som liksom i Hongkong har kantonesiska som modersmål. I artikeln ”Activists rally over Guangzhou dissident’s arrest”, rapporterar Hongkongs public service RTHK om hur en dissident i staden Guangzhou arresterats efter att blott ha delat ”Glory of Hong Kong” online.

Enligt RTHK ska aktivisten, som heter Lai Rifu, ha förts iväg av 20 män från sitt hem denna måndag tillsammans med sin sjuåriga son. Nästa dag meddelade polis Lais familj att han är häktad för gummiparagrafen ”picking quarrels and provoking trouble”.

Under gårdagen ägde en mindre demonstration till Lais fördel rum utanför kinesiska myndigheters högsta kontor i Hongkong. Lokala parlamentariker har också fördömt den godtyckliga arresteringen.

Nationaldagen 1 oktober kommer dock firas genom en stor militärparad i Peking där flera nya kärnvapen förväntas visas upp, vilket jag tidigare skrivit om här på InBeijing.

Published on

Därför kvittar det om Kina mutar till sig Taiwans sista diplomatiska allierade länder

På grund av historiska skäl som ”Ett Kina-politiken” så kan ett land i dag enbart ha diplomatiska med antingen Kina eller Taiwan. Och på grund av realpolitiska skäl som att Peking sedan 1971 representerar Kina i FN, samt att Kina i dag är världens näst största ekonomi, så är det bara 16 av världens länder som har diplomatiska relationer med Taiwan.

Så sent som år 2016 var antalet 22. Men efter att Tsai Ing-wen från Democratic Progressive Party (DPP) samma år blev president så har alltså sex stycken länder övergivit sina diplomatiska relationer med Taiwan till fördel för Kina.

Det senaste landet att så göra blev Salomonöarna, som nu i veckan etablerade diplomatiska relationer med Peking efter att ha utlovats ”bistånd” värt närmare fem miljarder kronor.

Mellan 2008 och 2016 var det däremot inget land som övergav Taipei för Peking. Anledningen till detta var att det dåvarande regeringspartiet Kuomintang (KMT) accepterade ett avtal vid namn ”1992 års konsensus”, som förenklat innebär att Kina och Taiwan är ett och samma land.

Taiwans president Tsai Ing-wen och Salomonöarnas motsvarighet Manasseh Sogavare ”during better times” i Taipei 2017, när Salomonöarna fortfarande var en av Taiwans kvarvarande diplomatiska allierade.

Tsai Ing-wen gick dock till val på att förkasta detta avtal, vilket har fått Peking att sedan 2016 på allehanda vis straffa Taiwan och dess nya regering. En metod som detta sker genom är alltså att muta till sig diplomatisk relationer med de få kvarvarande stater som fortfarande erkänner Taiwan.

När Salomonöarna nu i veckan ”bytte sida” så resulterade detta i en rad rubriker om hur Taiwan snart riskerar stå utan allierade och därmed bli totalt isolerat internationellt. Vid sidan av dessa rubriker finns dock också ett antal mer nyktra och kunniga analyser, som framhåller att det i praktiken absolut inte spelar någon roll huruvida länder som Salomonöarna erkänner Taiwan eller inte.

En av de bättre analyserna skrevs av J. Michael Cole och publicerades i dag i Nikkei Asian Review med rubriken ”Loss of Solomon Islands is no significant blow to Taiwan”. I artikeln står bland annat:

But the loss of the Solomon Islands, along with other recent defections — and defections sure to follow — does not undermine Taiwan’s ability to exist as a de facto country. Its constructive ties with significant economies and democracies, the main focus of President Tsai Ing-wen’s administration, are much more important.

(…)

The loss of small, impoverished countries as allies will have little real impact on Taiwan’s independence. Over the past three years, Taiwan has compensated for losses — three in four months at one point — by deepening ties with major democracies and economies, albeit at the unofficial level, and enacting a New Southbound Policy that has boosted exchanges with Southeast Asia.

Cole framhåller att Taiwan under Tsai Ing-wen har ökat såväl ekonomiskt som kulturellt och akademisk utbyte med flera länder trots att man inte har officiella relationer med dessa.

Detta har främst skett genom ”New Southbound Policy”, ett politisk initiativ med den uttalade ambitionen att minska det ekonomiska beroendet av Kina genom att närma sig andra länder i Sydostasien. (För den som är mer intresserad så skrev jag om New Southbound Policy för lokal media här på Taiwan redan i februari 2017.)

Förutom Sydostasien så har Taiwan sedan 2016 dessutom utvecklat sina relationer ytterligare med flera västerländska demokratier, inklusive USA, som nyligen även godkände den första försäljningen av stridsflygplan modell F-16 till Taiwan sedan 1992.

Allt detta betyder givetvis mer för Taiwans överlevnad och status än huruvida små, korrupta länder som Salomonöarna och Burkina Faso på pappret väljer att erkänna Taiwan eller inte.

Ytterligare poänger som Cole gör i sin analys, eller som tidigare gjorts i liknande analyser då länder den senaste tiden har lämnat Taipei för Peking, innefattar:

* Det lilla antalet små länder som fortfarande har diplomatiska relationer kan visserligen rösta till Taiwans fördel i exempelvis FN:s generalförsamling. Men det faktum att de är så få och deras inflytande så marginellt, gör ändå ingen skillnad för Taiwan i detta avseende.

* Majoriteten av de länder som har lämnat Taipei för Peking sedan 2016 är korrupta diktaturer eller autokratier. När Sao Tome och Principe etablerade diplomatiska relationer med Kina 2016 – vilket jag skrev här på InBeijing – så skedde detta först efter att det lilla afrikanska landet begärt närmare två miljarder kronor från Taiwan. När kravet inte tillmötesgick, fick man istället pengar från Kina.

Det finns givetvis vare sig möjlighet eller intresse från den taiwanesiska regeringens håll att tävla med Kina i så kallad ”checkboks-diplomati”, det vill säga att försöka bjuda över Peking i reella summor för att behålla ”vänner” i form av små diktaturer. Dessa resurser kommer till bättre nytta annorstädes.

* Det finns exempel på hur de ”bistånd” som Kina har utlovat till de länder som övergivit Taiwan inte har betalats ut, eller materialiserats i form av lån av den sort som blivit vanliga i samband med Kinas nya sidenvägar, och sätter mottagarlandet i ekonomisk och därmed även politisk beroendeställning eller skuld till Kina.

* Trots att relationen med Kina försämrats under Tsai Ing-wen, och trots att ytterligare sex länder övergivit sina diplomatiska relationer med Taiwan sedan 2016, så har antalet utländska turister till Taiwan stigit och slagit ny rekord. Vidare visar handel och annan ekonomisk data nu upp snarlika siffror som innan 2016. Detta beror alltså på att den nuvarande regeringens uttalade ambition att lägga energi på att kultivera relationerna med länder som man inte har diplomatisk relationer med ger önskat resultat.

Kort sagt: Det är viktigare att öka handeln med Filippinerna, turismutbytet med Indonesien samt stärka de diplomatiska relationerna med USA, än att med miljarder dollar tävla med Kina om Burkina Fasos eller Salomonöarnas gunst.

Icke desto mindre så används händelser som Salomonöarnas sidbyte i propagandasyfte av medier eller politiker som står Kina nära. Pekings syfte med att muta till sig de diplomatiska relationerna med Taiwans sista allierade, är att påverka det kommande presidentvalet på Taiwan i januari 2020 till Tsai Ing-wens nackdel och KMT:s fördel.

Peking vill nämligen se att KMT återtar makten på Taiwan. Det skulle sannolikt inte bara innebära att ”1992 års konsensus” på nytt omfamnades av Taiwan, utav även att landet skulle överge initiativ som New Southbound Policy för att återigen ge Kina mer ekonomiskt och därmed även politiskt inflytande.

Detta kan också ses genom att kinesiska myndigheter i veckan samtidigt utfärdade ett hot att man kommer göra Taiwan helt utan politiska allierade om Tsai Ing-wen väljs på nytt i januari, vilket South China Morning Post rapporterade om i artikeln ”Re-elect President Tsai Ing-wen in 2020 and Taiwan will lose all its allies, Beijing warns”.

Även om Taiwans vara eller icke vara på intet vis står och faller med de 16 länder som fortfarande erkänner Taipei diplomatiskt, så vill Kina givetvis ge intrycket att så är fallet. Och på så vis skrämma Taiwans väljarkår att göra KMT:s Kina-vänliga, populistiska kandidat Han Kuo-yu till ny president.

Alla som skriver, forskar om eller bevakar Taiwan har således ett ansvar att förstå det oviktiga i att länder som Salomonöarna mutas över av Peking, istället för att bidra till att sprida kinesisk propaganda om faran med detta för Taiwan.

Avslutningsvis några reaktioner från Twitter, inklusive längst ner en karta med de 16 länder som fortfarande har diplomatiska relationer med Taiwan:

Published on

Häpnadsväckande tystnad då Kina kidnappar ännu en utländsk medborgare

Det är otäckt hur kidnappningar och godtyckliga gripanden av utländska medborgare i Kina nu verkar ha blivit så vanliga att de inte ens längre skapar rubriker. Som bekant så har Gui Minhai nästa månad suttit fängslad i fyra år utan rättegång, i vad som på flera vis utgör ett utomrättsligt bortförande.

Likaledes har kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor hållits inlåsta i över åtta månader utan att få träffa familj eller advokat, som en ren och skär hämnd för att Huaweis finanschef Meng Wanzhou greps på en flygplats i Kanada.

Nu i veckan kungjorde kinesiska myndigheter att man häktat den taiwanesiska medborgaren Lee Meng-chu, som förra månaden åkte till Hongkong med anledning av protesterna där. Lee fotograferade kinesiska trupper vid gränsen till staden Shenzhen; bilder som senare publicerades i en taiwanesisk tidning.

Lee försvann sedan spårlöst då han 20 augusti reste från Hongkong till Shenzhen. Sedan dess har familj eller vänner inte kunnat kontakta Lee, och kinesiska myndigheter har heller inte gett någon information som vad som hänt honom.

Under gårdagen meddelade dock kinesiska myndigheter kort att Lee Meng-chu är under utredning för att ha ägnat sig åt illegala aktiviteter som hotar den nationella säkerheten, rapporterar bland annat The Guardian. Inga detaljer gavs angående processen eller om var Lee befinner sig.

Lee har alltså kidnappats under en resa till Kina, efter att han tagit fotografier då han befann sig i Hongkong relaterade till protesterna där. En händelse som borde få alla utländska medborgare som befinner sig i Hongkong eller Kina att tänka en extra gång vad gäller personlig säkerhet.

Taiwans myndigheter skräder inte med ord eller krav vad gäller Lee Meng-chus öde. Under gårdagen krävde president Tsai Ing-wen fullständig information om varför och under vilka omständigheter Lee har gripits.

På Twitter säger Taiwans utrikesminister Joseph Wu följande:

Som framgår ovan, så avråder Taiwans myndigheter sina medborgare från att resa till Kina eller Hongkong på grund av säkerhetsskäl. Detta är nämligen inte den första taiwanesiska medborgaren som kidnappas av Kina på senare år.

I mars 2017 försvann aktivisten Lee Ming-cheh när han bytte flyg i Macao på väg till Kina. I november samma år dömdes Lee till fem års fängelse för ”försök till omstörtande verksamhet”. Jag skrev närmare om kontroversen här på InBeijing när det begav sig, i texten ”Kina dömer kidnappad taiwanesisk aktivist till fem års fängelse”.

Detta är heller inte den första kidnappningen som sker i samband med protesterna i Hongkong. I mitten av augusti försvann även Simon Cheng, anställd vid det brittiska konsulatet i Hongkong, spårlöst under en kortare jobbresa till fastlandskina.

Cheng, som är hongkongesisk medborgare, tilläts återvända till Hongkong först 15 dagar senare. Enligt kinesiska myndigheter var gripandet ett straff för att Cheng brutit mot allmänna säkerhetslagar. Statlig kinesisk media anklagade – utan bevis – Cheng för att ha köpt sex under sin resa.

Men som bland annat New York Times understryker denna vecka, så är det allmänt vedertaget att gripandet av Cheng främst var en varning till såväl lokala aktivister som brittiska myndigheter att hålla låg profil angående situationen i Hongkong.

Trenden med kidnappade utländska medborgare i Kina är minst sagt oroväckande. Dels har det inför 17 oktober, som alltså är fyraårsdagen av Gui Minhais försvinnande, varit så gott som helt tyst om Guis öde de senaste månaderna.

Dels höjer utländska medier knappt längre på ögonbrynen då utländska medborgare, i detta fallet Lee Meng-chu, försvinner spårlöst för att sedan förklaras vara i kinesisk fångenskap utan detaljer om var eller under vilka omständigheter.

Det ligger i allas intresse att såväl uppmärksamma som ställa krav på kinesiska myndigheter vad gäller dessa utländska medborgares utomrättsliga gripanden i Kina – annars riskerar vi få en situation där dessa försvinnanden blir så vanliga att det inte ens längre innebär nyhetsvärde.

Nedan några reflektioner från Twitter, inklusive bilder på Lee Meng-chu:

Ann Linde Sweden's new Minister for EU and Trade attends a press conference after a government reshuffle on May 25, 2016 in Stockholm. / AFP / TT News Agency / Jonas EKSTROMER / Sweden OUT (Photo credit should read JONAS EKSTROMER/AFP/Getty Images)
Published on

Ann Linde ny utrikesminister – så här säger hon om Kina

I dag blev det klart att Ann Linde, tidigare handelsminister sedan maj 2016, blir Sveriges nya utrikesminister, efter att Margot Wallström avgått av personliga skäl. Jag har tidigare här skrivit om Linde ett par gånger i relation till Kina; nu är det givetvis relevant att återge vad hon tidigare sagt och gjort på denna front.

Till att börja med vill jag medge att jag inte är tillräckligt bevandrad i svensk politik för att göra någon slags helhetsbedömning av Ann Linde eller hennes lämplighet som utrikesminister. Nedanstående uppgifter rör blott hennes agerande gällande Kina.

Ann Linde tillhör skolan som är av uppfattningen att bara vi ökar ekonomiskt och annat utbyte med Kina, så kommer politiska reformer där att ske per automatik.

Så här svarade hon 2017 på en fråga gällande om det är aktuellt att från EU:s håll skärpa handelspolitiken gentemot Kina, då kinesiska myndigheter har fler begränsningar på plats mot europeiska länder än vice versa, vad gäller bland annat investeringar och export:

Kinas ekonomiska utveckling under de senaste årtiondena har möjliggjort för flera hundra miljoner människor att lyfta sig ur fattigdom. En förutsättning för detta har varit handel och kontakter med omvärlden. Regeringen anser att fungerande handelspolitiska relationer stärker förutsättningarna för förbättringar av MR-situationen i Kina.

Förvisso ska Linde ha en eloge för formuleringen ”möjliggjort för flera hundra miljoner människor att lyfta sig ur fattigdom”, snarare än att påstå att det är Kinas regim som lyft dem ur fattigdom. Men samtidigt är det en utdaterad och rent av felaktig bild av Kina att situationen för mänskliga rättigheter skulle stärkas i takt med handelspolitiska relationer.

För Kina har nämligen aldrig varit så involverad i vare sig världshandel eller den globala ekonomin som i dag. Ändå har situationen för mänskliga rättigheter blivit stadigt sämre under de senaste fem åren. Värt att notera är också att bara en dag efter Lindes ovanstående uttalande, så paraderades den svenska förläggaren Gui Minhai återigen på statlig kinesiska tv i ett framtvingat ”erkännande”.

Linde utvecklade själv sin inställning vad gäller Kina, handel och mänskliga rättigheter i en lång debattartikel i Sydsvenskan med den allomfattande rubriken ”Jag vill utveckla samarbetet med Kina kring hållbart företagande för att förbättra arbetsvillkor, bekämpa miljöförstöring, motverka korruption och stärka kvinnors ställning.”

Artikeln publicerades i samband med Stefan Löfvens så kallade ”affärsresa” till Kina, i syfte att öka det ekonomiska utbytet med landet, vilket skulle försvåras om regeringen samtidigt ställde krav vad gäller Gui Minhai.

I ovanstående artikel nämner Ann Linde mycket riktigt inte ens Gui Minhai, och använder termen ”mänskliga rättigheter” blott två gånger. I artikeln står däremot att läsa:

Under de senaste åren har den svenska exporten till Kina vuxit mycket kraftigt. Den svenska delegationen omfattar över 40 företag samt representanter för en rad myndigheter, organisationer, fack, forskning och finansieringsinstitut. Resan ingår i ett systematiskt främjarsamarbete som har fått namnet Team Sweden.

Resan till Kina är den största satsning Team Sweden hittills gjort. Förutom politiska överläggningar om handel, klimat och innovation, är syftet att bidra till att öppna dörrar för svenska företag och samtidigt öka möjligheterna för kinesiska investeringar i Sverige.

(…)

Jag kommer att verka för att vår Team Sweden-resa till Kina ska bidra till detta och till att stärka svenska företags möjligheter att göra affärer i Kina.

Att investeringar och affärer står högst upp på Ann Lindes agenda vad gäller Kina, märks också tydligt i och med att hon flera gånger öppet motsatt sig den utökade kontroll av kinesiska investeringar i EU som flera europeiska länder förespråkar.

Ökad kontroll, menar Linde, skulle innebära att Sverige går miste om viktiga kinesiska investeringar. Dagens Industri utvecklar hennes tankegång i artikeln ”Ann Linde: Oron över Kinas inflytande överdriven”, där det bland annat står:

Överdriv inte de säkerhetspolitiska konsekvenserna av tilltagande kinesiska investeringar i Sverige och EU. Det uppmanade Sveriges handelsminister Ann Linde i ett tal på Dagens industris världenkonferens på onsdagen.

”Vi kan inte sälja allt till Kina, men det skriks lite väl mycket”, konstaterade Ann Linde – en känga mot dem som varnar att strategiska snarare än kommersiella intressen ligger bakom tilltagande kinesiska investeringar i svensk infrastruktur och svenska företag.

(…)

Handelsministern sågade dock det förslag på screening, eller kontroll, av kinesiska investeringar som EU-kommissionen nyligen presenterat med stöd av bland andra Frankrike och Tyskland.

Det bygger på en ”alldeles för dålig analys”, konstaterade Ann Linde, som tillade att förslaget kommer att omarbetas och ge större utrymme för enskilda länder att fatta egna beslut.

En av hennes främsta svenska meningsmotståndare i denna fråga är Ulf Kristersson, som flera gånger understrukit nödvändigheten med ökad kontroll av kinesiska investeringar av säkerhetsskäl. För mer ingående läsning om frågan och de olika synpunkterna, läs texten ”Ulf Kristersson gör nya, hårda uttalanden om Kina” här på InBeijing.

Sist men inte minst så står det även om Ann Linde i min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”. Detta med anledning av att hon vägrat ställa upp i Uppdrag Granskning, som i slutade av 2016 gjorde ett program om relationen mellan handel och mänskliga rättigheter vad gäller Kina.

Då jag pratade med Sven Bergman, producent för Uppdrag Granskning, sade har att näringsminister Mikael Damberg nekade till att ställa upp på en intervju och istället hänvisade till handelsminister Ann Linde, som inte heller ville låta sig intervjuas i denna känsliga fråga.

Läs här ett utdrag från detta kapitel, inklusive delen om Ann Linde och Sven Bergman.

Visst är ovanstående en känslig fråga – men om man nu som Linde har en stark övertygelse om att ökad handel med Kina även påverkar politik och mänskliga rättigheter i en positiv riktning, varför kan man då inte stå för denna synpunkt i tv?

Sammanfattningsvis, vad gäller Ann Linde som utrikesminister, så kan vi sannolikt förvänta oss en relation med Kina där handel och investeringar har första prioritet.

Bekymmersamma förhållanden som mänskliga rättigheter, politisk utveckling och Gui Minhai kommer troligtvis hanteras med uttjatade – och bevisat felaktiga – floskler om att handel leder till öppenhet.

Published on

Gui Minhais kollega drar in över en miljon kronor genom crowdfunding för att öppna ny bokhandel på Taiwan

Näst efter Gui Minhai, så är Lam Wing-kee den mest uppmärksammade av de fem kollegor som kidnappades hösten 2015 på grund av den bokhandel de drev tillsammans i Hongkongs shoppingdistrikt Causeway Bay. Medan Gui nästa månad har suttit fängslad i fyra år utan rättegång, så lyckades Lam som genom ett mirakel att fly från sin fångenskap redan juni 2016.

Detta skedde genom att Lam lovade kinesisk polis att åka till Hongkong för att hämta bland annat en databas över bokaffärens kunder, och sedan återvända till fastlandskina för att överlämna denna information till polisen.

Väl i Hongkong anordnade dock Lam istället en presskonferens, där han berättade att han blivit kidnappad och hotad till att ”erkänna” brott, samt att han inte avsåg att återvända till fångenskapen.

Denna uppmärksamhet omöjliggjorde i princip för kinesiska myndigheter att föra bort Lam på nytt. Tack vare Lams modiga vittnesmål kan vi också försäkra oss om att även Gui Minhais ”erkännanden” framtvingats genom hot.

I juni 2016 åkte Lam Wing-kee till Hongkong på order av kinesisk polis. Men istället för att återvända med den information han lovade att förse polisen med, utlyste Lam en presskonferens där han berättade om sin kidnappning.

Lam Wing-kee har sedan dess fortsatt kampen för civila och politiska rättigheter i Hongkong, och skapade denna vår nya rubriker. Detta eftersom han bestämt sig att lämna Hongkong för att bosätta sig på Taiwan. Ett beslut som Lam motiverade med att Hongkong inte längre är säkert nog att vara kvar i, med anledning av det kontroversiella utlämningsavtal med Kina som startade sommarens proteströrelse.

Redan innan Lam flyttade till Taiwan så talades det om att Causeway Bay Books – den bokhandel han drev tillsammans med Gui Minhai – skulle öppna på nytt i Taipei. Våren 2017 gjorde jag en kortare intervju med Lam, som resulterade i artikeln ”Hong Kong Bookseller Lam Wing-kee Touts Plan to Open Store in Taiwan as ‘Symbol of Resistance’” för Taiwan Sentinel.

Nu har Lam slutligen gjort slag i saken. Förra veckan startade han en crowdfunding-kampanj för att öppna en ny bokhandel i shoppingdistriktet Ximending här i Taiwans huvudstad. Kampanjen, som pågår till 4 november, har som mål att dra in 2,8 miljoner taiwanesiska dollar, vilket motsvarar drygt 850 000 kronor.

Detta mål har redan nåtts och det med råge. Sedan i fredags har kampanjen redan dragit in över fyra miljoner taiwanesiska dollar, vilket alltså motsvarar drygt 1,2 miljoner kronor. Insamlingen har i helgen uppmärksammats av flera medier, som också citerar Lam angående insamlingen och tanken bakom den.

Skärmdump från Lam Wing-kees crowdfunding-kampanj, som dragit in över en miljon kronor på bara några dagar.

Lam menar att crowdfunding är det enda alternativet för att finansiera en ny bokhandel för känslig litteratur i Taiwan, eftersom det medför en alltför stor politisk risk att förlita sig på blott en eller ett par finansiärer.

Vidare säger Lam att han inte har några planer på att återvända till Hongkong, trots att utlämningsavtalet med Kina nu ska skrotas. Han tror nämligen inte att den personliga faran för honom att stanna i Hongkong upphör även om avtalet inte blir av.

Om allt går som planerat kommer den nya bokhandeln nu att öppnas i mitten av nästa år. Och det vore svårt att föreställa sig varför så inte skulle ske. Taiwans myndigheter har nämligen välkomnat det ökade antalet invånare från Hongkong som vill bosätta sig här med öppna armar.

”Vi välkomnar dem”, sade Taiwans inrikesminister förra månaden, med anledning av att antalet invånare från Hongkong som kommit för att bosätta sig i Taiwan ökat med 30 procent under sommaren, och sammantaget nästan fördubblats hittills i år jämfört med samma period i fjol.

En stor del av denna ökade invandring från Hongkong till Taiwan bedöms ha att göra med de pågående protesterna samt den oroliga politiska situationen i allmänhet i Hongkong. Taiwan har ingen övre gräns på antal personer från Hongkong som tillåts bosätta sig i landet.

Också Taiwans president Tsai Ing-wen har sagt att asylansökningar från aktivister i Hongkong ska hanteras enligt ”humanitära principer”, vilket jag i juli skrev närmare om i inlägget ”Dussintals personer flyr Hongkong för att söka politisk asyl i Taiwan och Tyskland” här på InBeijing.

Published on

Företaget som sköter Stockholms tunnelbana tar myndigheters och polis parti under protesterna i Hongkong

Under de senaste veckorna så har MTR Corporation Limited, företaget som driver Hongkongs tunnelbana, hamnat i korselden då de beskyllts för att springa myndigheternas och polisens ärenden under de pågående protesterna i Hongkong.

Hongkongs tunnelbana – som går under namnet MTR (Mass Transit Railway) – är en av världens mest välanvända, särskilt vad gäller andel av befolkningen som dagligen åker i den; i en stad med 7,4 miljoner gör drygt fem miljoner resor med MTR varje dag.

Alla som har varit i Hongkong vet att MTR är stadens själva livsnerv. Det är därför knappast överraskande vare sig att tunnelbanan varit centrum även under protesterna, eller att företaget som driver systemet hamnat i kläm mellan demonstranter, polis och myndigheter.

Det är också tydligt hur MTR Corporation Limited främst valt att hörsamma order från myndigheter och polis. Detta har skapa ilska bland demonstranterna, som bland annat har beskyllt företaget för följande:

* Stängning av linjer och stationer i anslutning till demonstrationer
* Transport av poliser mellan stationer på annars avstängda tunnelbanelinjer
* Att i maskopi med polisen ha hindrat protester vid stadens flygplats
* Att ha fördömt demonstranternas, men inte polisens, våldsamheter
* Vägra ha lämnat ut övervakningsfilmer som dokumenterat polisvåld

Särskilt den sista punkten har orsakat mycket rabalder efter kravallpolisens extremt våldsamma stormning av stationen Prince Edward, som jag skrev närmare om här på InBeijing förra veckan.

Sedan dess har Prince Edward, Mongkok och andra närliggande stationer varit samlingsplatser för demonstranter som krävt ut övervakningsfilmer, lagt ner blommor för att hedra offren vid stormningen eller helt enkelt slagit sönder delar av utrustningen.

I artikeln ”Unrest breaks out in several Hong Kong districts, as MTR takes brunt of protesters’ anger” skriver Hong Kong Free Press att uppretade aktivister vandaliserade minst fyra stationer bara under gårdagen:

Throughout the afternoon, protesters staged sit-ins at various MTR-owned malls across Hong Kong, including Kowloon Bay’s Telford Plaza and Shatin’s Citylink Plaza.

The Hong Kong rail operator has been accused of colluding with the police and has been criticised for refusing to hand over CCTV footage of an incident in Prince Edward MTR station last Saturday. On the night in question, baton-wielding police stormed the platform and deployed pepper spray, making several arrests and leaving several injured. Netizens have since circulated an unverified rumour that there were deaths during the mass arrests.

On Saturday evening, some protesters vandalised turnstiles and ticket machines at stations including Sha Tin, Sha Tin Wai, Tai Po Market and Tseung Kwan O.

Vänligen notera att detta inlägg inte är ett ställningstagande vare sig för eller emot MTR eller demonstranternas vandalisering av företagets utrustning och egendom, vilket är en kontroversiell fråga även inom den pågående proteströrelsen.

Det är blott en konstaterande att då det privata företaget MTR ställs inför krav och tvingas välja sida mellan aktivister och kinesiska myndigheter, så verkar företaget utan att blinka lyda de kinesiska myndigheternas order.

I sammanhanget är det också högst intressant att MTR Corporation Limited genom ett dotterbolag vid namn MTR Nordic sedan 2009 är ansvarig för driften av Stockholms tunnelbana. Dess nuvarande kontrakt med Storstockholms Lokaltrafik (SL) sträcker sig till 2023.

Vad skulle detta då potentiellt kunna få för konsekvenser för Sverige? Med utvecklingen i Hongkong i åtanke, verkar det exempelvis sannolikt att MTR skulle lämna ut information även om svenska resenärer om kinesiska myndigheter så efterfrågade.

Skulle MTR kunna gå ännu längre för att blidka kinesiska myndigheter också på svensk mark? Det är i alla fall inte otänkbart att man tillfälligt kan stänga stationer även i Stockholm om det skulle finnas politiska anledningar att så göra.

Som Magnus Fiskesjö vid Cornell University noterar nedan, så skulle MTR exempelvis kunna försvåra för folk som i morgon vill ta sig till Mynttorget för att medverka vid en stöddemonstration just för protesterna i Hongkong, som är planerad till klockan 17 måndag eftermiddag:

Vänligen se nedan en samling tweets som med all tydlighet visar den ilska som MTR har dragit på sig från demonstranterna i Hongkong:

Published on

Stödmanifestation för Hongkong i Stockholm på måndag

Måndagen 9 september, klockan 17:00, hålls en stödmanifestation vid Mynttorget i Stockholm för proteströrelsen i Hongkong och dess krav på bland annat allmän rösträtt och en oberoende utredning av polisvåld under sommarens demonstrationer.

Bland talarna finns såväl en riksdagsledamot, som en sinolog och en chefredaktör.

Initiativtagare till eventet är författaren och debattören Kurdo Baksi, tillsammans med Romina Pourmokhtari, ordförande i Liberala Ungdomsförbundet, samt entreprenören och företagaren Örjan Winkvist.

I ett pressmeddelande för evenemanget säger initiativtagarna bland annat följande:

Som bekant demonstrerar miljontals modiga människor i Hongkong för sina grundläggande mänskliga rättigheter. De motsätter sig ytterligare inskränkningar av Hongkongs självbestämmande och kräver en mera demokratisk samhällsordning. Inte minst vill de slå vakt om yttrande- och pressfriheten.

Tyvärr har inte demonstrationerna i Hongkong erhållit stort stöd av Sverige. Protesterna inleddes i mars sedan ledningen i Hongkong lagt fram ett förslag till en ny utlämningslag, som skulle göra det lättare att utlämna efterlysta personer till Fastlandskina.

(…)

Det är nu oerhört angeläget att omvärlden visar solidaritet med befolkningen i Hongkong och uppmanar myndigheterna där att verka för att tillmötesgå demonstranternas grundläggande krav. Att med polisiärt eller militärt våld tysta protesterna i Hongkong vore katastrofalt för Hongkong och skulle få allvarliga följder för bland annat världshandeln.

Talare som är bekräftade för måndagens evenemang innefattar:

* Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna
* Helena Giertta, chefredaktör för Journalisten
* Torbjörn Lodén, sinolog
* Claes Wahlin, kulturjournalist
* Aida Badeli, språkrör för Grön ungdom
* Romina Pourmokhtari, ordförande för Liberala Ungdomsförbundet

Mynttorget är beläget i Gamla stan i Stockholm, just bredvid det kungliga slottet och i närheten av riksdagen.

För eventuella frågor om evenemanget, maila Kurdo Baksi.

Published on

Solidarity rally for Hong Kong to be held in Stockholm on Monday

A solidarity rally for the ongoing protest movement in Hong Kong and its five demands will be held at the public square of Mynttorget in central Stockholm this coming Monday, September 9, at 5 pm.

Among the handful of speakers already announced at the rally is a Swedish parliamentarian and the Editor-in-chief for the Swedish Journalist Union membership magazine.

The rally is organised by author and social commentator Kurdo Baksi, together with Romina Pourmokhtari, chairperson for the youth wing of the Liberal Party, and Örjan Winkvist, businessman and entrepreneur.

In a press release, the organisers state:

”In this dire situation, it is of outmost importance that the international community shows solidarity with the people of Hong Kong and urges its government to accommodate the fundamental demands of the protesters. To use police or military to silence the protests would be a disaster”.

The speakers for Monday’s event includes:

* Fredrik Malm, parliamentarian for the Liberal Party
* Helena Giertta, Editor-in-Chief for Journalisten
* Torbjörn Lodén, sinologist
* Claes Wahlin, journalist
* Romina Pourmokhtari, chairperson for the youth wing of the Liberal Party
* Aida Badeli, chairperson for the youth wing of the Green Party

Mynttorget (pictured above) is located in the old town in central Stockholm, just next to the Royal Castle and nearby the Swedish parliament.

For any questions about the event, please contact Kurdo Baksi.

Published on

Fortsatt kaos i Hongkong – en sammanställning

Situationen i Hongkong utvecklas i en så pass rasande takt att det är svårt att hålla koll på allt som är viktigt. Särskilt denna vecka har flera händelser inträffat som visar på hur kaosartade förhållandena kring den pågående proteströrelsen har blivit.

Senast jag skrev om Hongkong här på InBeijing var i lördags, då polis bland annat stormade tunnelbanestation Prince Edward för att urskillningslöst slå med batonger och spruta pepparsprej på misstänkta demonstranter. Se en rad bilder och filmklipp på det kaoset här.

Polis uppgav att 40 personer arresterades bara under denna aktion, och 159 stycken under den gångna helgen som helhet. Sammanlagt sades 1 117 personer ha arresterats sedan protesterna började.

Vanligtvis har protester och andra aktioner i Hongkong ägt rum främst under helgerna. Men just denna vecka har mycket utspelat sig även under veckodagarna, varav flera händelser som är av största vikt för situationens framtida utveckling.

Visserligen skulle jag kunna skriva en text om varje händelse för att på så vis driva upp sidvisningarna på InBeijing. Men det skulle bli rörigt för er läsare, så istället ämnar jag att nedan i detta lite längre inlägg återge de viktigaste händelserna sedan mitt förra inlägg:

SÖNDAG

Dagen efter det uppmärksammade kaoset vid stationen Prince Edward, gav sig tusentals aktivister ut för att på nytt störa trafiken vid stadens flygplats.

Demonstranterna utsatte flygplatsen för vad man kallade ett ”stresstest”. Efter en domstolsorder som förbjudit demonstranter att ta sig in på flygplatsen så är terminalerna numera bevakade av poliser. Strategin var därför att störa infrastrukturen kring flygplatsen, inklusive transporterna till och från terminalerna.

På detta vis lyckades man störa trafiken på flygplatsen i flera timmar, med försenade och inställda avgångar som följd. Bland annat kastade man metallrör och annat skräp på rälsen till det snabbtåg som förbinder flygplatsen med staden, samt byggde barrikader eller på annat vis blockerade bussar och annan trafik. Många passagerare tvingades helt enkelt promenera till eller från flygplatsen i den fuktiga sommarhettan.

När polisen sedan dök upp så retirerade flera av demonstranterna till området Tung Chung i närheten av flygplatsen, och slog även sönder områdets station som också är en hållplats för flygplatståget.

Det är här på sin plats att säga att långt ifrån alla som deltagit i Hongkongs protester stödjer våldsamma metoder eller skadegörelse likt denna. Samtidigt är det värt att notera att allmänhetens fördömande främst har riktat sig mot poliskåren; varhelst poliser nu dyker upp i staden får de utstå smädelser och glåpord från lokalbefolkning i alla åldrar.

Något lika utbrett fördömande av demonstranternas radikala handlingar existerar inte. Tvärtom kunde det allmänna stödet anas under söndagskvällen i en händelse som kom att kallas ”Hongkongs Dunkirk”.

de tusentals aktivister som hade tagit sig till flygplatsen med hjälp av allmän transport kunde på kvällen inte ta sig tillbaka till staden igen. Förutom att vara strandsatta så riskerade de även att arresteras av polisen som vid det här laget översvämmade området.

Då började hundratals bilar åka skytteltrafik mellan Hongkong och stadens flygplats, i syfte att plocka upp och transportera aktivisterna. Se nedan en bild på en av bilköerna under denna aktion:

Rekommenderad läsning: ”Masked protesters wreak havoc on Hong Kong airport and trash railway station, forcing desperate travellers to head to city on foot” (South China Morning Post)

MÅNDAG

Denna måndag nådde sommarlovet i Hongkong sitt slut, och stadens studenter återvände återigen till skolorna. Men inte alla av dem återvände dock till klassrummen, då en två dagar lång strejk utlysts och efterföljdes av tiotusentals studenter. Se en rad bilder och filmklipp från denna strejk nedan:

Som kan ses av den sista tweeten så har polis patrullerat såväl skolor som tunnelbana i veckan. Man har bland annat utfört kroppsvisitering och andra slags kontroller på studenter och personer i och utanför skolan, samt hindrat aktivister från att fortsätta störa stadens tunnelbana.

Strejken – som myndigheterna kallar ”olaglig” – fortsätter alltjämt och har även utvidgats till att innefatta sittprotester i Tamar Park i närheten av Hongkongs regeringsbyggnad varje kväll även under veckodagarna:

Rekommenderad läsning: ”Video: Student tackled in playground by Hong Kong police, as class boycott enters second day” (Hong Kong Free Press)

TISDAG

Under tisdagen skedde två saker som var av största vikt för situationen i Hongkong. Till att börja med hade Reuters kommit över hemliga ljudinspelningar av stadens regeringschef Carrie Lam, som under ett möte sade att hon genast skulle avgå om hon hade ”valmöjlighet” att så göra, och samtidigt be om ursäkt för det kaos hon orsakat Hongkong.

Under detta möte med en grupp affärsmän, sade Lam även att hon har ”väldigt små möjligheter” att påverka situationen i dagsläget, eftersom situationens allvar nu har blivit en fråga om nationell säkerhet och territoriell integritet för centralregeringen i Peking.

”Olyckligtvis”, sade Lam, så måste hon i egenskap av regeringskris ”tjäna två härskare”, dels Hongkongs befolkning och dels centralregeringen i Hongkong. Ett faktum som i dagsläget lämnar henne med mycket lite manöverutrymme.

Den läckta ljudinspelningen skapade förståeligt nog stort rabalder, eftersom uppgifterna de facto innebär ett brott mot Hongkongs konstitution, enligt vilken Kina inte ska styra Hongkongs politik i andra avseenden än försvars- och utrikespolitik. Uttalandena blottar givetvis även tvivel och svaghetstecken hos regeringschefen och därmed potentiellt ännu fler politiker som utåt sett fördömer proteströrelsen och dess krav.

Situationens allvar syntes även i att Carrie Lam redan samma dag under en presskonferens förnekade att hon någonsin övervägt att avgå. Medan hon uttryckte sin ”besvikelse” för att någon läckt inspelningen, så försökte hon ändå inte bestrida dess autenticitet.

Annan viktig information från denna ljudinspelning var att Kina inte har några planer alls på att sätta in militär i Hongkong, då det skulle påverka såväl stadens status som Kinas internationella rykte negativ. Istället är man från Pekings håll beredd på att spela ”the long game” och vänta till protesterna dör ut, ungefär som var fallet under 2014 års paraplyrevolution.

Vidare fortsatte sammandrabbningarna mellan polis och demonstranter på flera platser i Hongkong under veckans början. Rapporter har kommit om ytterligare upptrappning av polisens våldsutövning. Samtidigt har stadens aktivister en vana att återvända till platser där oroligheter tidigare har skett, i syfte att visa att man inte låter sig skrämmas iväg.

Båda dessa faktorer smälte samman vid Prince Edward återigen under gårdagen, och ledde nästan till det första bekräftade dödsfallet till följd av polisvåld sedan protesterna startade. För andra kvällen i rad samlades folk vid Prince Edward för att visa sitt missnöje med lördagens stormning av stationen. Polis använde återigen pepparsprej för att skingra folksamlingen.

Någonstans i kaoset brottades en aktivist ned av sex stycken poliser på ett vis som innebar att han förlorade medvetandet. Fradga ska ha kommit ur munnen på vederbörande, som inte tilläts vårdas av medicinsk personal på plats, utan istället hölls fortsatt fastlåst i handbojor på marken trots att han inte rörde på sig.

Enligt uppgifter ska det handla om en 15 år gammal pojke, som överlevde men just nu vårdas på sjukhus där han ska genomgå operationer. Det är svårt att bekräfta allt som uppges, men pojken i fråga ska ha fått allvarliga skador i nacke eller ryggrad.

Någon förklaring behövs knappast angående vad ett dödsfall skulle innebära för den redan bubblande avskyn mot Hongkongs polis och myndigheter – särskilt om det handlar om en tonåring misshandlas ihjäl av sex stycken poliser i tunnelbanan.

Det är inte bara vid Prince Edward som sammanstötningar ägt rum under veckan. Under såväl måndag som tisdag har oroligheter även uppstått såväl på gator som utanför polisstationer, med tiotals arresterade som följd. Något relativt ovanligt, då dessa saker tidigare alltså främst skett under helgerna.

Rekommenderad läsning: ”Video: Man passes out during arrest in Prince Edward, as Hong Kong riot police search bus passengers” (Hong Kong Free Press)

ONSDAG

Under onsdagen kom Carrie Lam åter att stå i centrum. Tidigt i dag meddelades nämligen att Lam kommer skrota det kontroversiella utlämningsavtal med Kina som var själva orsaken till att proteströrelsen tog form i början av juni. Likaledes är skrotandet av detta avtal ett av de fem krav som den ledarlösa proteströrelsen har enats kring.

Det finns alla anledning att tänka en extra gång vad detta skulle innebära. Visst kan det upplevas som ett svaghetstecken att ge in för demonstranternas krav, och visst kan det ses som en framgång för proteströrelsen att få myndigheterna att backa.

Men samtidigt skulle denna eftergift sannolikt medföra en del sympati för myndigheterna hos det bredare folklagret, samt kanske även få många potentiella demonstranter att stanna hemma eftersom det var denna fråga som saken rörde under rörelsens första början.

Det är också den enklaste av de fyra punkterna att ge upp för myndigheterna, då det blott handlar om ett enstaka avtal som inte ens fanns på bordet innan denna sommar.

Andra krav – framför allt en utredning av polisvåldet samt nyval och reformer av valsystemet – är i dagsläget viktigare för många demonstranter, som har svurit på att inte ge upp innan alla fem krav har tillmötesgått.

Förutom ovanstående uppgifter vill jag också dra er läsares uppmärksamhet till tre stycken artiklar som utgör i sammanhanget viktig och intressant läsning:

”Why everyone should care about what is happening in Hong Kong, despite all the world’s troubles” – Då det pågår så mycket problem runtom i världen, har många kanske svårt att förstå varför man bör bry sig om just situationen i Hongkong. Detta kan särskilt gälla svenskar, vars geografiska och kulturella avstånd till staden är stor. I Hong Kong Free Press läggs här flera anledningar fram till varför vad som sker i Hongkong är extra viktigt.

”‘I thought I was about to die’: Eyewitnesses describe brutal beatings by Hong Kong police” – En läkare som av misstag hamnade vid stationen Prince Edward under lördagens våldsamma händelser där ger en ögonvittnesskildring för Los Angeles Times.

”“We long to see a Hong Kong free from tyranny”” – I denna spänstiga och välformulerade text för The Economist berättar Joshua Wong om unga aktivisters tankar, målsättningar och offervilja. (Kan även läsas tillsammans med texten ”The People of Hong Kong Will Not Be Cowed by China” som Wong skrivit för New York Times tillsammans med aktivisten Alex Chow.)

Published on

Följ utvecklingen i Hongkong via InBeijing och denna bok

Den pågående proteströrelsen i Hongkong är sannolikt den pågående allra viktigaste politiska händelsen i Asien just nu; den är i vilket fall som helst den största utmaningen mot Kinas myndigheter sedan Xi Jinping blev landets president 2013.

Då bevakningen av Kina ofta bortprioriteras av svenska medier, har InBeijing som målsättning att vara den svenska nyhetskälla som bevakar de pågående protesterna oftast och mest utförligt.

Bevakningen av situationen i Hongkong här på InBeijing har bland annat skett genom publicering av följande artiklar bara den senaste månaden:

”Filmklipp och bilder från Hongkongs våldsamma svarta lördag” (1 sep)
”Reuters avslöjar Pekings inblandning i hanteringen av protesterna i Hongkong” (31 aug)
”Därför kommer det smälla i Hongkong denna helg” (30 aug)
”Skarpa skott och vattenkanoner när våldet återvänder till Hongkongs gator” (26 aug)
”Hongkongs polis avslöjar flera detaljer om sin hantering av protesterna” (19 aug)
”Aktivister i Hongkong arresterade för att ha skändat Kinas flagga” (17 aug)
”Första beviset på inblandning av kinesisk polis i Hongkong” (14 aug)
”Skarp upptrappning av våld mot demonstranter i Hongkong” (12 aug)
”Vad vill egentligen demonstranterna i Hongkong?” (7 aug)
”EXTRA: Scener från måndagens kaos och sammanstötningar i Hongkong” (5 aug)
”Omfattande generalstrejk lamslår Hongkong” (5 aug)

Vidare har jag också flera gånger skrivit mer ingående om Hongkong i det veckovisa fördjupande mail som jag skickar ut till de 63 läsare som just nu sponsrar InBeijing via Patreon.

För att förstå vad som egentligen sker i Hongkong just nu så är det givetvis även viktigt med en helhetsbild i form av en historisk bakgrund.

I min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” (2018), som fokuserar på fallet med den kidnappade svenska förläggaren Gui Minhai som var verksam i Hongkong, finns en gedigen bakgrund om stadens utveckling sedan Kina tog över styret från Storbritannien 1997.

Bland annat går boken i detalj genom de avtal som tecknades i samband med överlämningen, samt de tidigare protester mot ökat kinesiskt inflytande som ägt rum de senaste två årtiondena. Där förklaras även hur bland annat rättsystem, medier, utbildningsväsende samt civila och politiska rättigheter som helhet förändrats under kinesiskt styre.

Nyligen har jag fått hem en ny uppsättning exemplar av ”De kidnappade Kinasvenskarna” till min adress i Sverige. Det innebär att den som från och med i dag beslutar sig för att sponsra InBeijings rapportering med fem dollar i månaden, genast får ett exemplar av denna bok hemskickad till sig.

Genom att stödja InBeijing med fem dollar i månaden gör och får du alltså följande:

1) Du bidrar till att jag här på InBeijing kan skriva längre och mer frekvent om Hongkong, i artiklar som är öppna för alla svenska läsare att ta del av gratis. Rent krasst: ju mer pengar InBeijing drar in, ju mer tid kan jag ägna åt bloggen.

2) Du får varje vecka ett fördjupande mail som endast skickas ut till prenumeranter, och som flera gånger har gått ännu mer på djupet vad gäller situationen i Hongkong.

3) Du får ett friexemplar av ”De kidnappade Kinasvenskarna”. (Boken kostar 208 kronor via Adlibris.)

Sponsringen sker enkelt via Patreon och saknar bindningstid eller andra gömda avgifter. Det går också att sponsra InBeijing med tre dollar i månaden, och ta del endast av det veckovisa nyhetsbrevet för dem som redan har läst eller av andra anledningar inte är intresserade av boken.

Ditt stöd är mycket värdefullt i en tid då rapporteringen om vad som sker kring Kina är viktigare än någonsin.

Published on

Filmklipp och bilder från Hongkongs våldsamma svarta lördag

I fredags skrev jag här på InBeijing en text med rubriken ”Därför kommer det smälla i Hongkong denna helg”. Detta med anledning av att stadens polis dels förbjudit demonstrationer denna helg, dels arresterat en dryg handfull aktivister under veckoslutet.

Tyvärr så stämde min gissning om att detta skulle väcka ilska snarare än att skrämma bort de aktivister som nu protesterat på Hongkongs gator under tre månader.

I kombination med de lokala myndigheternas brist på lyhördhet eller dialog, märktes frustrationen mer än tidigare då inte bara brandbomber och gatstenar kastades mot polis, utan en stor eld även tändes mitt på gatan i området Wan Chai, där polisen har sitt högkvarter.

Demonstranter har även slagit sönder biljettautomater och annan utrustning vid flera tunnelbanestationer, då MTR – företaget som även driver tunnelbanan i Stockholm – beskyllts för maskopi med myndigheter och polis efter att ha stängt flera stationer kring områden där protester planerats.

Polisen kom i sin tur att svara med betydligt grövre våld än vad man använt tidigare. Under gårdagen sköts två skarpa varningsskott, samtidigt som vattenkanoner sprutade ut en blå vätska med kemikalier för att märka ut aktivister som senare kunde gripas.

Men främst har det uppmärksammats hur polis under gårdagen i det närmaste urskillningslöst använde sig av tårgas, pepparsprej och batongslag för att bland annat rensa tunnelbanestationer. Otäcka videoklipp visar kravallpoliser som slår och slår och slår för vad som verkar vara nöjes skull, då flera av ungdomarna som får stryk inte ens grips utan lämnas kvar på marken.

Eller kanske är det inte bara för nöjes skull. Som jag skrev för Expressen i artikeln ”Så kommer Kina krossa upproret i Hongkong” för ett par veckor sedan, så är det sannolikt att proteströrelsen kommer nötas ned genom politiserade rättegångar och ökat våld mot demonstranterna.

Detta är en linje som New York Times också är inne på, och under helgen beskrev närmare i artikeln ”Beijing’s Hong Kong Strategy: More Arrests, No Concessions”.

Den våldsamma stormningen av tunnelbanestationen Prince Edward under gårdagen (se videos nedan), samt det faktum att över 1 000 demonstranter arresterats medan ännu inte en enda polis misstänks för våld i tjänsten, är ju utan tvekan faktorer som i själva verket gör det farligt att ge sig ut på gatorna i Hongkong.

Något utmärkande i filmklippen nedan är att flertalet av de ungdomar som arresteras blöder från huvudet.

Andra uppmärksammade företeelser under denna röriga helg är att demonstranter som tros vara civilklädda poliser kastat brandbomber för att få aktivisterna att framstå i dålig dager, samt hur en västerlänning övermannats av ett tiotal poliser efter att ha kritiserat deras metoder.

Se nedan en samling klipp från Hongkong denna helg, som med önskvärd tydlighet visar allvaret i situationen:

Söndagen har inte varit i närheten av lika våldsam som lördagen, även om det pågår en hel del oroligheter vid Hongkongs flygplats; oroligheter som jag säkert får anledning att återkomma till här på InBeijing under den kommande veckan.