Nya, häpnadsväckande uppgifter om Gui Minhai och Anna Lindstedt

Det står nu klart att rättegången mot Anna Lindstedt, Sveriges tidigare ambassadör i Kina, inleds 19 mars. I takt med att rättegången kryper närmare, kommer allt fler uppgifter fram om hur Utrikesdepartementet i allmänhet och Lindstedt själv i synnerhet misskött fallet med Gui Minhai.

Under gårdagen publicerade exempelvis Expressen en lång artikel om Anna Lindstedts förehavanden på ambassaden, med fokus på fallet Gui Minhai och särskilt Lindstedts relation till Guis dotter Angela Gui.

I häpnadsväckande förhör inför rättegången, berättar Angela Gui om hur Lindstedt stundtals i perioder på flera månader ringt henne flera gånger om dagen och ofta gråtit över fallets komplexitet och sin oförmåga att lösa det.

Detta ledde till att det ofta var Angela som fick trösta Lindstedt, snarare än tvärtom. I regel ursäktade sig inte Lindstedt i sin gråt utan fortsatte ofta mellan snyftningarna berätta att hon mådde dåligt. “Det är okej, var inte ledsen“, var ord som Angela då fick använda för att stötta henne.

Det är också sannolikt att kinesiska myndigheter kunde avlyssna samtal och dialog mellan Angela Gui och den gråtande ambassadören, som främst skedde på Facetime och via sms från deras telefoner.

Det underlättade enligt bedömningar till Expressen för kineserna att göra en profil av Lindstedt, hitta hennes svaga punkter och angripa henne därefter.

Anna Lindstedt på bild med Kinas ambassadör i Stockholm och den mystiske affärsmannen Kevin Liu, samma helg som hon lurade Angela Gui till ett hotfullt möte med den sistnämnde.

Dessa är bara några av många uppgifter som Expressen publicerar i sin granskning, baserad på en tidigare hemligstämplad polisutredning samt kontakter med tjänstemän på UD, underrättelseexperter och Angela Gui själv.

Det framgår vidare att personal på ambassaden i Peking redan våren 2017 slog larm om att Lindstedt hanterade fallet Gui Minhai på ett osunt vis som inte alls följde regelboken.

Exempelvis uppger Nina Lissvik, som var konsulär chef på ambassaden i Peking, i polisförhör att hon haft flera samtal om detta med sina chefer i Stockholm.

Det skulle ändå dröja ända tills maj 2018 innan utrikesminister Margot Wallström och kabinettsekreterare Annika Söder kom överens om att Lindstedt måste lämna posten i Peking i förtid, med anledning av hennes hantering av fallet Gui Minhai.

Men från och med maj 2018 skulle det ändå dröja ytterligare åtta månader innan beslutet materialiserades.

Detta enligt Expressen dels eftersom man från UD:s håll ville dölja den verkliga anledningen till förflyttningen, dels eftersom man var rädd att Lindsted – som inte ville lämna sin post – skulle bli “arg” och att detta ytterligare skulle drabba relationen med Kina:

Under hela processen tycks UD:s ledning ha tassat fram väldigt försiktigt med förflyttningen av Anna Lindstedt eftersom hon egentligen inte ville petas från tjänsten i Peking.
– Då gjorde vi bedömningen att det skulle skada våra förbindelser till Kina om Anna blev arg för att vi ville att hon skulle flytta, säger Annika Söder i ett förhör. Hon var vid tiden för förhöret kabinettssekreterare och Margot Wallströms närmaste medarbetare.
Det kom flera larm från Peking-ambassaden till UD i Stockholm om Anna Lindstedts intensiva personliga engagemang i fallet med Gui Minhai.

I förhören uppger nu tjänstemän på UD att Lindstedt inte kunde flyttas i ett tidigare skede eftersom kungen skulle komma på besök – ett besök som sedan ställdes in.

När man sedan väl från UD:s håll beslutat att flytta på Lindstedt, ville man samtidigt skydda henne och utarbetade en rad “talepunkter” för att maskera den egentliga anledningen, skriver Expressen.

Dessa noggrant ombesörjda lögner talepunkter skulle användas i händelse av att någon annan diplomat eller snokig journalist ställde frågor. De innefattade argumentet att rotation av tjänstemän är grundläggande för utrikesförvaltningens arbete, samt att inte medge att förflyttningen var relaterad till fallet Gui Minhai.

Intressanta uppgifter kommer även fram gällande Kevin Liu, en av de affärsmän som närvarade på det möte som ambassadör Lindstedt lurade Angela Gui till i Stockholm i början av fjolåret.

Liu, som alltså hade lyckats manipulera Lindstedt, var stoppad av Migrationsverket och hade inreseförbud i EU. Han lyckades få visum till EU via det finska generalkonsulatet i Hongkong efter att ha sökt i ett annat namn. Expressen utvecklar:

Oklarheter råder kring vem Kevin Liu egentligen är trots att han umgåtts flitigt med svenska företrädare i Peking och besökt ambassaden, synts med statsminister Stefan Löfven under dennes officiella besök i Peking sommaren 2017 och som, något udda, är känd som samlare av nyckelharpor från Sverige. ”Kevins bakgrund är ett mysterium”, skriver migrationssambandsmannen Sebastian Magnusson i en tidigare hemligstämplad rapport. Han konstaterade också att Kevin uppträtt under minst två identiteter.

Det är alltså en ytterst klumpig om amatörmässig bild som framstår av hanteringen av Gui Minhai under den tid som Anna Lindstedt var ambassadör i Peking. Man kan mycket väl tänka sig att denna fars gav kinesiska underrättelseagenter både ett och två goda skratt.

Men det är inte bara Lindstedts hantering av fallet Gui Minhai som väckt uppståndelse. Flera tidigare kollegor eller samarbetspartners till den avsatta ambassadören har hört av sig till mig och andra journalister, för att motsätta sig den bild som UD försökt måla upp av Lindstedt i medier.

“Ambitiös”, “begåvad”, “erfaren” och “socialt intelligent” är ord som ofta har använts för att beskriva Lindstedt.

“Livsfarlig narcissist” är dock ord som personer jag talat med väljer för att beskriva henne. Lindstedt beskrivs vara bra att ha att göra med i medgång – men obehaglig och oförutsägbar i motgång.

I artikeln “China Tries to Put Sweden on Ice” för The Diplomat, skriver jag om detta för en utländsk publik:

Former staff at the Swedish embassy in Beijing, in discussions with The Diplomat, describe Lindstedt differently. “Reckless narcissist” was one description given of the former ambassador, whose aim was to end her career as ambassador to Paris, giving her an incentive to stand out during her stint in Beijing.

According to former embassy staff, it only took a couple of months after Lindstedt’s arrival before the work environment plummeted, and the Swedish Ministry of Foreign Affairs sent a delegation to investigate what was going on. By then, Lindstedt was already breaching rules and routines regarding everything from daily operations to the appointment of important positions at the embassy.

Andra uppgifter innefattar att Lindstedt pushade på för att utan sedvanliga procedurer anställa en av sina närmaste allierade på en säkerhetsklassad position på ambassaden i Peking.

Vederbörande hade nyligen fått svenskt medlemskap, och hade föräldrar som tidigare jobbat för kinesiska myndigheter. En anställning som givetvis skulle ha varit helt omöjlig om det gällde exempelvis Ryssland, och vars detaljer SÄPO enligt mina källor var delvis ovetande om.

Här finns sannolikt en en ruggig historia om misskötsel och svågerpolitik inom UD begravd. Vilka skyddade Lindstedt in i det sista när hon härjade runt på ambassaden, och vad var syftet med det?

Detta är något som jag själv gräver i för tillfället, och hoppas kunna skriva mer om i samband med stundande rättegången.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 800 andra artiklar? Överväg då att prenumerera på InBeijing Premium, eller att stödja sidan via Patreon eller Swish (073-0705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera