Tre av Wall Street Journals journalister sparkas ut från Kina efter kritisk ledarartikel

Under gårdagen meddelades plötsligt att tre av Wall Street Journals ackrediterade korrespondenter i Kina måste lämna landet inom fem dagar. Anledningen är, enligt kinesiska utrikesministeriet, ett ledarartikel som tidningen publicerat med rubriken “China Is the Real Sick Man of Asia“.

Rubriken är en anspelning på det historiska begreppet Asiens sjuka man, som användes för att beskriva Kina när landet i mitten av 1800-talet delades upp mellan en rad västerländska makter och Japan i samband med förlust i opiumkrigen och kejsardömets sönderfall. Nu används begreppet i fråga av Wall Street Journal för att beskriva kinesiska myndigheters tveksamma hantering av det härjande coronaviruset.

En känslig historisk referens för att som rubrik för ett känsligt ämne fick alltså regimen att se rött. Kinesiska utrikesministeriet har under veckan upprepade gånger kallat artikeln för diskriminerande och rasistisk, såväl online som under presskonferenserna där utvisningarna diskuterats:

Huruvida artikeln är rasistisk är var och en givetvis fri att skapa sig en egen uppfattning om. Efter att ha läst texten konstaterar jag dock själv att så verkligen inte är fallet, eftersom det är kommunistpartiet och landets ledning som kritiseras i texten, snarare än kineserna som folk eller ens Kina som nation.

Vidare är detta knappast någon av de mer aggressiva, kritiska eller skandalösa texterna som utländsk media har skrivit om Kina på senare år.

Det finns istället flera bakomliggande faktorer som visar på att utvisningarna är del av en större bild, snarare än en reaktion på själva texten. Jag radar nedan upp dessa i punktform, tillsammans med ett par andra i sammanhanget viktiga aspekter:

1) Wall Street Journal har, liksom många andra tidningar, en klar distinktion mellan ledare och nyhetssidor. De tre utvisade journalisterna Josh Chin (byråchef), Chao Deng och Philip Wen hade ingeting med den aktuella ledarartikeln att göra. Texten skrevs av Walter Russell Bard, en kolumnist och akademiker baserad i USA.

2) De tre ovanstående journalisterna har däremot ägnat sig åt en rad annan känslig rapportering, allt från de politiska fånglägren i Xinjiang till artiklar om president Xi Jinpings familj:

3) Beslutet att sparka ut de tre reportrarna med omedelbar verkan och en tidsfrist så kort som fem dagar – för personer som bott i Kina i flera år och har sina liv där – kan därför ses som en varning för övriga utländska medier, inte bara vad gäller kritisk rapportering kring coronaviruset, utan även andra känsliga frågor.

4) Utvisningarna är extrema, även för att vara Kina. Medan andra journalister – bland andra undertecknad – på senare år upplevt visumproblem, så konstaterar Wall Street Journal att detta är första gången sedan Mao Zedongs tid vid makten som så många utländska ackrediterade korrespondenter sparkas ut på samma gång.

Snarare än att hymla med anledningen, så är utrikesministeriet vidare är helt öppet med att det rör sig om straff för rapportering man inte är nöjd med:

5) Åtgärden togs endast en dag efter att amerikanska myndigheter meddelat att fem olika statliga kinesiska medier måste registrera sig som organisationer vilka verkar för en utländsk stats intresse, snarare än som vanliga medier, vilket bland annat New York Times skrev närmare om i veckan:

The State Department told China on Tuesday that its five foremost news agencies — Xinhua, CGTN, China Radio, China Daily and The People’s Daily — will officially be treated as foreign government functionaries, subject to similar rules as diplomats stationed in the United States. The new action was described on Tuesday afternoon by two senior State Department officials.

The decision — debated in Washington for years but never carried out, in part because of concerns over restricting the freedom of the press — comes at a time when the administration has moved aggressively on multiple fronts to fight what officials describe as extensive Chinese influence and intelligence operations in the United States.

Beslutet i sig är inte särksilt märkligt; det handlar ju om “medier” som styrs och finansieras av kommunistpartiet och vars innehåll dessutom officiellt har kallats för propaganda i Kina. New York Times noterar också att denna registrering inte kommer ha någon effekt på de statliga kinesiska mediernas arbetsvillkor eller pressfrihet på amerikansk mark.

Icke desto mindre bemöttes beslutet med ilska i Kina, och det har från flera håll hintats att motåtgärder är att vänta:

Statliga Global Times skrev under gårdagen också mycket riktigt en artikel där utvisningarna kopplades samman med amerikanska myndigheters ovanstående bestämmelser om kategorisering av kinesiska medier.

6) Med punkt nummer fem i bakhuvudet, skulle utvisningarna potentiellt kunna leda till ytterligare en motåtgärd från amerikanskt håll, som i sin tur kan leda till någon slags ond spiral i likhet med det handelskrig som pågår mellan USA och Kina.

Givet att en av de utvisade journalisterna, nämligen Philip Wen, är australiensisk medborgare, kan situationen potentiellt också förvärra Kinas redan alltmer ansträngda relation med Australien, som skulle kunna sluta upp bakom USA i eventuellt vidare käbbel om saken:

De plötsliga och ganska råa utvisningarna beror således inte främst på innehållet i den artikeln som Kinas regim brännmärkt som rasistisk.

Åtgärden är snarast ytterligare ett försök att sprida kinesisk censur utanför de egna nationsgränserna, genom att visa andra utländska medier vad som kan ske om man rapporterar om särskilt känsliga ämnen. Den är också ett bevis på att Kina blir alltmer modigare på denna punkt.

Vidare utgör det inträffade en del av den breda konflikt som just nu pågår mellan USA och Kina. Den rör allt från handel till underrättelseärenden och diplomati och nu också medier och yttrandefrihet.

Slutligen går det notera att utvisningarna knappast inte är det sista som kommer ske i just denna del av konflikten mellan världens två mäktigaste länder. Det ska bli intressant att se eventuella motåtgärder från USA:s håll.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 800 andra artiklar? Överväg då att prenumerera på InBeijing Premium, eller att stödja sidan via Patreon eller Swish (073-0705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

1 Comment

  1. Bra och intressant artikel. Du visar vilken bredd det nu finns medier på nätet. De svenska papperstidningarna och statsteven/radion ligger långt efter.
    Mvh
    Fredrik Dhejne

Kommentera