Skarp kritik mot WHO över hanteringen av COVID-19 och Kina

BEIJING, CHINA - JANUARY 28: Tedros Adhanom, Director General of the World Health Organization, (L) attends a meeting with Chinese President Xi Jinping at the Great Hall of the People, on January 28, 2020 in Beijing, China. (Photo by Naohiko Hatta - Pool/Getty Images)

Allt fler kritiska röster höjs mot hur Världshälsoorganisationen (WHO) agerat sedan utbrottet av COVID-19 i Kina blev känt. Redan vid ett tidigt skede fick FN-organets ordförande Tedros Adhanom Ghebreyesus särskilt skarp kritik för sin inställsamhet mot Kina.

I slutet av januari besökte Ghebreyesus Peking för att bland annat ösa beröm över president Xi Jinping i ett möte i Folkets stora hall i hjärtat av Peking. Han berömde då Kinas ledarskap för dess hängivenhet och transparens; citat som sedan dess otaliga gånger återgetts av Kinas statliga medier.

Bland annat CNN noterade att antalet insjuknade i Kina ökade snabbt vid den tid som mötet i Peking ägde rum. Samtidigt började uppgifter komma ut om hur kinesiska tjänstemän försökt tysta ner utbrottet i provinsen Hubei genom att mörka information och hota eller straffa läkare eller visselblåsare som varnade om sjukdomen.

Ghebreyesus fortsatte icke desto mindre att hylla Pekings hantering av situationen, även då WHO bara några dagar senare utfärdade tillståndet global hälsokris med anledning av COVID-19, som vid det här laget redan var utom kontroll i Kina.

Då, i slutet av januari, uppgav Ghebreyesus under en presskonferens att han var djupt imponerad av president Xi Jinpings personliga detaljerade kunskap kring virusutbrottet. Michael Ryan, en annan av organisationens chefer, fyllde i att man aldrig tidigare kunnat bevittna den omfattning och hängivenhet med vilken Kina bemött viruset.

WHO:s odelade beröm fortsatte vidare under februari månad, då Ghebreyesus bland annat sade att Kina gör omvärlden till en säkrare plats, samt att hela det internationella samfundet borde erkänna Kinas insatser och visa solidaritet med landet och dess ledarskap.

Budskapet upprepades under flera av organsationens dagliga pressträffar. Exempelvis rapporterade South China Morning Post 13 februari från en sådan pressträff:

The head of the World Health Organisation defended his earlier praise of China’s response to the deadly coronavirus epidemic on Wednesday, questioning critics who disputed President Xi Jinping’s leadership.

At the agency’s daily briefing on the coronavirus – which causes the disease now named Covid-19 – Tedros Adhanom Ghebreyesus, the WHO director general, said that Xi had shown the kind of “political commitment” and “political leadership” expected of countries facing a public health crisis.

Tedros made his remarks even while confirming that the Chinese government still has not approved the exact make-up of an advance team WHO wants to send to China to investigate the virus.

Tidningen noterade då att även fast WHO två veckor tidigare fått grönt jus från kinesiskt håll att skicka ett expertteam till Kina, så hade vare sig FN-organets eller andra länders experter fått tillträde till de drabbade områdena i den utsträckning som utlovats.

Icke desto mindre noterades i samma rapport hur Ghebreyesus vidd pressmötet tillbakavisade kritik genom att säga att Kina ”inte behöver be om att hyllas”, eftersom hela världen på ett enkelt vis med egna ögon kan se de åtgärder som regimen tagit för att bekämpa viruset.

Samtidigt som WHO helt besparat Kina från kritik så har Ghebreyesus själv öppet kritiserat bland annat Japan för hanteringen av ett kryssningsfartyg utanför Yokohama, och USA när landet i ett tidigt skede införde restriktioner gällande resor från Kina.

Då det nu blir allt tydligare att kinesiska myndigheters hantering har förvärrat spridningen av COVID-19, ifrågasätts WHO och Ghebreyesus från flera håll. Mycket pekar på att det nära samarbetet med Kina rentav förvärrat situationen.

I en artikel med rubriken ”Taiwan says WHO failed to act on coronavirus transmission warning”, rapporterade Financial Times i helgen hur FN-organet ignorerat tidiga varningar från Taiwan om att viruset kan spridas mellan människor:

Health officials in Taipei said they alerted the WHO at the end of December about the risk of human-to-human transmission of the new virus but said its concerns were not passed on to other countries.

(…)

Taiwan said its doctors had heard from mainland colleagues that medical staff were getting ill — a sign of human-to-human transmission. Taipei officials said they reported this to both International Health Regulations (IHR), a WHO framework for exchange of epidemic prevention and response data between 196 countries, and Chinese health authorities on December 31.

Taiwanese government officials told the Financial Times the warning was not shared with other countries.

Medan läkare i Kina tystades ner under ett tidigt skede, så spred alltså läkare i Taiwan vidare information man fått från kinesiska kollegor till WHO. FN-organet ignorerade dock varningarna från Taiwan, eftersom Kina blockerar landets medlemskap i organisationen.

Financial Times noterar att kinesiska myndigheter först 20 januari varnade för att ”begränsad” smittospridning mellan människor var möjlig. Taiwans vicepresident säger till tidningen att förseningen innebar ett förlorat tillfälle för såväl Kina som omvärlden att höja beredskapen.

Just uteslutningen av Taiwan från WHO hålls för övrigt fram som ett av de främsta exemplen på Kinas inflytande över organsationen. Taiwan tilläts nämligen att ha en observatörsroll under FN-organets årliga möten fram till 2016.

Efter det fick en ny regering makten in Taiwan, vilket ledde till en försämring i relationen med Kina. Ett av den kinesiska regimens ”straff” mot Taiwans regering sedan 2016 har varit att blockera landets närvaro i flera internationella sammanhang, inklusive WHO.

Många som gräver djupare går ännu längre i sin kritik. Under helgen publicerades en artikel i The Hill med rubriken ”China and the WHO’s chief: Hold them both accountable for pandemic”. Artikelförfattarna framhåller där såväl Kinas ökade finansiering av WHO, som landets stora investeringar i Ghebreyesus hemland Etiopien:

We believe the organization’s director-general, Tedros Adhanom Ghebreyesus, like China’s Xi Jinping, should be held accountable for recklessly managing this deadly pandemic. Tedros apparently turned a blind eye to what happened in Wuhan and the rest of China and, after meeting with Xi in January, has helped China to play down the severity, prevalence and scope of the COVID-19 outbreak.

(…)

China recently pledged $20 million to help the WHO fight the COVID-19 outbreak, for which Tedros thanked Xi. But we note China’s connections to Tedros’s homeland of Ethiopia, now called East Africa’s “Little China” because it has become China’s bridgehead to influence Africa and a key to China’s Belt and Road initiative there. Indeed, China has invested heavily in Ethiopia.

I artikeln noteras också att Ghebreyesus valdes till WHO:s ordförande 2017, utan någon som helst medicinsk utbildning eller erfarenhet av globala hälsofrågor. Han hade tidigare varit hälsominister och utrikesminister i Etiopien.

Detta är uppgifter som även CNN tar tillvara på, då man pekar ut att WHO har en lång historia av skandaler och ineffektivitet. Ghebreyesus valdes som ordförande som en direkt konsekvens av organsationens misslyckade hantering av Ebola-krisen i Afrika i mitten av förra årtiondet. Det tog då fem månader för FN-organet att officiellt utlysa en allmän hälsokris.

CNN framhåller att kritik funnits mot WHO:s struktur och tendens att blanda ihop politik och hälsa redan innan Ebola-krisen. Något som nu dras till sin spets vad gäler hanteringen av COVID-19 och Kina:

But while Ebola may have highlighted some issues, experts had been sounding the alarm for years. In a 2014 report, former WHO consultant Charles Clift wrote that most observers — including many former insiders — agreed that the organization ”is too politicized, too bureaucratic, too dominated by medical staff seeking medical solutions to what are often social and economic problems, too timid in approaching controversial issues, too overstretched and too slow to adapt to change.”

”The WHO is both a technical agency and a policy-making body,” Clift wrote. ”The excessive intrusion of political considerations in its technical work can damage its authority and credibility as a standard-bearer for health.”

The WHO relies in part on data provided by member states, filtered through regional organizations — a structure that was blamed for the delays in declaring Ebola an emergency.

With a government like China’s, with a historical aversion to transparency and sensitivity to international criticism, that can be a problem.

(…)

”If Tedros wants WHO to stay informed about what’s happening in China and influence how the country handles the epidemic, he cannot afford to antagonize the notoriously touchy Chinese government — even though it is clear the country has been less than fully transparent about the outbreak’s early stages, and perhaps still is,” Kai Kupferschmidt wrote in the journal Science this week.

Även CNN noterar hur WHO har hyllat Kinas ”ökade bidrag” kring globala hälsofrågor, samt att
organisationen förutom rent finansiellt också politiskt styrs av sina medlemsstaterna, som bland annat utser ordförande och stakar ut organistionens agenda.

Därför, menar en intervjuad analytiker, har Ghebreyesus inte råd att förolämpa en aktör som är så mäktig men samtidigt så känslig som den kinesiska regimen.

Allt detta är värt att tänka på innan WHO används som källa angående kinesiska myndigheters hantering av COVID-19, eller för den delen allmänna rekommendationer som har att göra med virusutbrottet.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera