Denna avdelning vill ge inspiration att resa till Kina. Det sker främst genom en närmare presentation av fem städer: Peking, Shanghai, Hongkong, Hangzhou och Xi’an.
InBeijing Bulletin söker inte att konkurrera med traditionella reseguider genom att ange en rad hotell, restauranger eller platser av intresse. I stället ligger tyngden på stadsprofiler, fakta och historiska bakgrunder till varje resmål, vilket ska stimulera nyfikenheten att besöka dessa.
Dessutom har jag lagt till egna foton, samt delar om hur man bäst upplever de typiska turistmålen, tillsammans med ”mitt tips” som förtäljer en lite mindre känd aktivitet eller plats vid varje stad som man inte bör missa.
Nedan finns också grundläggande information och användbara länkar om att resa i Kina, fördelat under olika huvudrubriker, av vilka ”Vett, etikett & allmänna tips” (längst ner) torde vara av särskilt stor nytta.
BILJETT & VISUM
Flybiljetter till Kina går oftast att få för omkring 4 000 kronor tur och retur, om man är beredd att mellanlanda i Östeuropa eller Qatar på åtminstone en av sträckorna.
Tvärtemot charter så gäller tumregeln att flyget blir billigare ju tidigare du bokar, gärna 2-3 månader innan avresa.
Några sidor som är värda att kolla upp för detta är Orbitz, samt de svenska versionerna av Travelstart och Momondo.
Större flygbolag tar vanligtvis en bra bit över 6 000 kronor för tur och retur med mellanlandning i någon Västeuropeisk stad.
Det är även värt att besöka Air Chinas svenska sida. Med jämna mellanrum har de kampanjer där det går att få direktflyg Sverige-Kina tur och retur för cirka 5 000 kronor.
Sökning på Momondo som visar flera flygbiljetter Stockholm-Peking tur och retur för under 4 000 kronor.
Visum till Kina har länge varit ett huvudbry för många svenska turister. Proceduren har nu förenklats betydligt, även om visumet också har blivit något dyrare.
Sedan våren 2011 har kinesiska ambassaden nämligen satt upp ett servicecenter på Karlaplan i Stockholm, dit man kan gå själv och fylla i blanketterna samt få hjälp av svensktalande personal.
Man kan också ansöka om visum vid konsulatet i Göteborg, där fortfarande de gamla priserna och den någon besvärligare handläggningen återstår. Det kommer dock även upprättas ett liknande servicecenter även i Göteborg under hösten 2011.
En populär och enkel lösning är att gå genom svenska sidan Mittens Rike. De har hjälpt tusentals svenska turister att få visum till Kina, och går enkelt att kommunicera med på svenska genom mail eller telefon.
Se deras visumservice för nerladdning och tydlig förklaring om hur man fyller i visumblanketten, samt vad annat som behövs skickas med i ansökan.
Tack vare samarbete med ambassaden kan de ordna med visum på bara en dag och skicka med express till hela Sverige.
Om man är på resande fot i Asien, är det också enkelt och billigt att ordna med kinesiskt visum från Hongkong. Där går det oftast att få en månads visum redan samma dag.
Här finns en bra svensk guide om detta, komplett med information om vart man ska vända sig och vilka dokument /foton man måste ha med sig.
För att få det ordnat med både biljetter, visum och resplan erbjuder svenska Kinalotsen en hel rad spännande paketlösningar.
Man kan resa enligt deras rekommenderade rutter, eller skräddarsy en resa med de städer eller det tema man önskar.
Personerna på Kinalotsen har länge bott i eller kommer från Kina, och har som koncept att med små vinstmarginaler visa resenären ett Kina som är få turister förunnat.
OBS!! Just nu kan du få 500 kronor rabatt på Kinalotsens resa ”Minoriteter, Sockertoppsbergen och Shanghai”, 19 okt – 7 nov 2011. Läs mer om rabatten här!
TÅG & FLYG I KINA
Att resa inrikes i Kina har blivit allt enklare på senare år. Flygbiljetterna är mycket billiga, och en rad internetsidor där dessa kan bokas online på engelska och betalas med Visa eller Mastercard har blivit allt fler och bättre.
Själv använder jag mig alltid av sidan eLong. Efter säker och snabb betalning erhåller man en biljett på mailen som inte ens behöver skrivas ut; det räcker med passet för att flyga inrikes i Kina.
Incheckningen stänger vanligtvis 30 minuter före avgång.
Kina har också satsat tusentals miljarder kronor på att bygga ut sitt nät av snabbtåg. Dessa hypermoderna tåg går redan, eller kommer inom de närmsta åren att börja gå, mellan de flesta större kinesiska städer.
Ett av de snabbtåg vars sträckor expanderar fort i Kina, och kommer göra det möjligt att på ett bekvämt och billigt vis utforska stora delar av jättelandet.
Sedan juni i år kan den drygt 1 300 kilometer långa sträckan Peking-Shanghai avverkas på mindre än fem timmar. Det är kortare tid än det tar för X2000 att åka 600 kilometer Stockholm-Östersund.
Att åka tåg har flera fördelar gentemot flyget: De ankommer nästan alltid i tid, man behöver inte checka in 30 minuter innan, man slipper många av säkerhetskontrollerna samt besväret att ta sig ut till flygplatsen som ofta ligger i stadens utkanter.
Dessutom får man som turist se mer av landet, samtidigt som man gör en god insats för miljön.
Till skillnad mot flyget kan man dock inte ännu köpa kinesiska tågbiljetter på internet. I stället kan man få tag på dem på följande vis:
1) Direkt vid någon av tågstationerna (火车站). Observera att det ofta är långa köer, och inte säkert att ta med sig väskorna dit och få biljett till sin destination redan samma dag. Om man ankommer med tåg till en ny stad, och vill köpa en biljett därifrån med avgång några dagar senare, är tågstationen optimalt.
2) Biljettkontor eller resekontor runt om i staden. Det statliga biljettkontoren är ofta små – ibland bara en lucka – och märkta med tecknen 火车票 eller 售(火车)票.
Liksom på tågstationen är det här nödvändigt att kunna tala kinesiska eller åtminstone ha destinationerna nerskrivna med kinesiska tecken på en lapp. Vid en lokal resebyrå (旅行社) kan det fungera med engelska.
3) Fråga vid ditt hotel eller hostel. De hjälper ofta till med att boka biljetter som levereras till hotellet mot en mindre avgift. Det går givetvis också bra att fråga en kinesisk vän.
Viktigt att beakta är dock att både tåg- och flygbiljetter blir mycket dyrare och i vissa fall omöjliga att få tag på under de kinesiska helgdagar som infaller tidigt i maj, tidigt i oktober samt under det kinesiska nyåret som infaller januari-februari beroende på år.
SHOPPING & PRISNIVÅ
Kina brottas med en envis inflation, som har inneburit en höjd prisnivå de senaste åren, främst i landets större städer.
Landets valuta håller också att öka i värde, och personligen märker jag en stor skillnad i levnadskostnad i dag jämfört med 4-5 år sedan.
Men med det sagt så är shopping fortfarande något som är fantastiskt billigt för varje svensk turist.
Shopping i Kina – fantastisk inflationen till trots
Utbudet skiljer sig givetvis mycket åt vid olika städer och platser. Riktiga märkeskläder eller äkta elektronik är inte alls så mycket billigare här än i Sverige – om än alls (undantaget skatteparadiset Hongkong).
Blir därför inte förvånad om du kliver in en H&M-butik och upptäcker att kläderna är lika dyra som hemma, trots att de är gjorda i Kina. Kostar en Rolex bara en bråkdel av priset i Europa så är den givetvis inte äkta.
Vad som däremot är populärt – och betydligt billigare än i Sverige – är märkeskopior eller kläder utan känt märke. Detta kan vara skor från ett kinesiskt företag, eller t-shirtar med rockbands- eller turistmotiv.
Även här varierar både priser och kvalité stort. Det kan vara rena skräpvaran, men också något med likvärdig kvalité som H&M, vars kläder ju också ofta går sönder.
Alltid då man handlar varor utan prislapp, eller varor i en affär som inte är äkta, måste det prutas. Det finns inga ”regler” om vad som är ett bra pris; bäst är att först bestämma sig för hur mycket man är villig att betala för en vara, och sedan betala det priset eller inte handla alls.
Några riktmärken för icke-äkta kläder kan dock ges enligt följande:
Skor (falsk Converse, Nike eller Puma), cirka 60 kronor
T-shirt (falskt märke eller motiv i tryck), cirka 40 kronor
Jacka (falsk Canada Goose eller Fjällräven), Cirka 180 kronor
Klocka (hyfsad Rolex-kopia), cirka 50 kronor
Väska (medelstor axelrem med mönster i färg), cirka 50 kronor
Scarf (falsk burberry), cirka 40 kronor
Mest valuta för pengarna då det gäller kläder, får man tveklöst om man besöker en skräddare.
Dessa är ofta skickliga hantverkare, materialet är billigt och arbetskostnaden nästan pinsamt låg. I alla större kinesiska städer går det att sy upp skjortor för cirka 80 kronor, eller en hel kostym för under 1 000 kronor. Observera att även här kan priserna skilja sig åt om materialet är finare.
Skräddare vid större turistmarknader talar ofta hyfsad engelska, och har flera kataloger och modeller som man kan välja bland. Det går också ta med sig egna bilder, eller egna kläder så att de kan göra nya i samma storlek.
Te produceras i Kina och är naturligtvis billigare och av bättre kvalité här. Nästan varje större mataffär har en avdelning för te som ger hyfsad valuta för pengarna. Prova annars kedjan Wu Yu Tai Tea Shop.
Hantverk är annars någonting som ger betydligt bättre valuta för pengarna här. Kineserna är skickliga hantverkare, arbetskostnaden minimal och produktionen ofta storskalig.
Dessa varor köps med fördel på marknader eller vid mindre butiker som inte är riktade mot turister eller rika kineser. I regel ger ett område eller en affär mer valuta för pengarna ju fler lokala invånare som handlar där.
Pan Jia Yuan (Dirt Market) i Peking är ett perfekt exempel på en marknad vars popularitet man märker så fort man sätter sin fot där. Det säljs ofta även billiga souvenirer och hantverk direkt på gatan. Även här kan en rad prisexempel ges:
Mindre kinesisk målning på rispapper, cirka 30 kronor
Armband och halsband, från cirka 10 kronor styck
Prydnadssaker/figurer, från någon krona styck
Skydd till iPhone/mobil, cirka 20 kronor styck
Tekanna-set med sil och koppar, cirka 40 kronor
Skor och väskor i läder, från någon hundralapp
Andra varor som ger särskilt bra valuta för pengarna är te, tyger, sportartiklar och glasögon/linser. För mer information om shopping, vänligen se mina tidigare publicerade cityguider från Peking och Hongkong (öppnas i Scribd).
VETT, ETIKETT & ALLMÄNNA TIPS
Som turist i Peking har man ofta en hel rad frågor och funderingar redan innan ankomst. InBeijing ska här försöka besvara de vanligaste.
Detta sker i punktform, tillsammans med andra saker och företeelser som är viktiga att uppmärksamma:
Pengar
Kinas valuta kallas bland annat för yuan, kuai eller renminbi (RMB). Den är värd ungefär lika mycket som en svensk krona; se dagens växelkurs här.
Många växlar till sig yuan på banken eller Forex redan innan de kommer till Kina, vilket är ett onödigt vis att förlora hundralappar på.
I alla större kinesiska städer kryllar det av bankomater, där det givetvis även går att använda det Visa eller Mastercard man har fått från sin svenska bank.
Uttagsavgiften är cirka 30 kronor, och man kan få ut upp till 3 000 kronor vid varje uttag, till en betydligt bättre växelkurs än i Sverige.
Allra bäst är det givetvis om man har ett ICA-kort; då slipper man även uttagsavgiften.
För att få så mycket yuan som möjligt för sin kronor, bör man alltså göra större uttag i en bankomat. De finns redan på flygplatsen i så gott som alla städer, och man behöver därför inte ha en enda yuan med sig då man landar i Kina.
Engelska
Majoriteten av kineserna pratar ingen engelska alls. Detta är viktigt att tänka på som besökare, då det särskilt gäller mer lågutbildade och underbetalda yrken som taxichaufförer eller servitriser.
Det är ingen vits med att säga ”please go to xxx”, eller ”can you please take me to xxx” till en taxichaufför. Denne förstår inte, och det förvärrar bara situationen.
Kan du namnet på kinesiska, säg det bara utan krångla till det. Se också till att du har en karta med kinesiska tecken att peka på, eller ett namnkort med adressen på platsen dit du vill.
Har du någon matallergi, är det extremt viktigt att du får detta nedskrivet på en lapp av exempelvis personalen på ditt hotell.
Sannolikheten är nämligen stor att servitören inte kan engelska, och försöker komma över denna pinsamhet genom att nicka, le och låtsas förstå.
Fråga om vägen i Kina är enkelt, då skyltar oftast även innehåller fonetisk latinsk stavning på gator och platser
Med det sagt så ska man ändå inte låta språket bygga en mur mellan resenären och invånarna.
Det går oftast utmärkt att fråga om vägen – helst på kinesiska eller med karta – vilket inte sällan leder till att den tillfrågade vandrar med dig en bit och pekar ut platsen.
Många kineser, särskilt yngre, är dessutom ivriga att träna sin engelska. Chansen är stor att någon kommer hälsa på dig, eller fråga vart du kommer i från eller hur gammal du är.
Det uppskattas då om man svarar enkelt och glatt, och ställer enkla frågor tillbaka.
Vad som däremot sällan uppskattas är att dra en harrang akademisk engelska som få kineser förstår något av.
Vid matbordet
Reglerna vid ett kinesiskt matbord får många utlänningar att skruva på sig av nervositet. Hur ska man hålla pinnarna? Ska jag fylla på någons glas? Är det OK att rapa?
De goda nyheterna är två; måltiden är i Kina inte lika kantad av ritualer som exempelvis Japan eller Korea, och som västerlänning är man ofta förlåten om man skulle bryta mot de få ”regler” som finns, då alla antar att du inte har någon aning om dessa ändå.
Vill man dock ändå undvika de mest grundläggande reglerna kan man tänka på följande;
1) Stick aldrig ner pinnarna så de fastnar i risskålen och står rakt upp. Detta påminner om rökelser vilka används för att hedra de döda.
2) Då du lägger ifrån dig pinnarna, låt dem inte peka direkt mot en person. Detsamma gäller pipen på tekannan.
3) Fyll gärna på någons glas så fort det blir halvtomt eller mer. Fyll på ditt eget glas sist.
4) Detsamma gäller maten; var inte rädd att lägga över något från de gemensamma rätterna i någons skål. Det anses väldigt artigt.
5) Man delar sällan på notan. Acceptera gärna att någon bjuder dig – men låt det ske först efter att du själv grabbat din plånbok och ”låtsas” att du och vill betala måltiden.
Det finns även en en del saker som kineserna ofta gör vid matbordet, exempelvis röka och spotta på golvet. Detta sker överallt och det finns ingen anledning för en turist att försöka ändra på detta.
Kineserna är inte så noga med regler kring matbordet – och grisar gärna själva ner ganska ordentligt
Tiggare
Den ekonomiska utvecklingen i Kinas större städer lockar givetvis till sig tiggare från fattigare delar av landet.
Dessa kan ibland vara påstridiga då de ser en utlänning – men känn ingen press för det. Majoriteten av kineserna själva ger inga pengar till tiggare, och ingen kommer därför heller klandra dig för att avstå.
Senaste tiden har det i Kina uppdagats en skandal med ligor som rövar bort och vanställer barn, för att sedan skicka ut dem på gatan att tigga. Det är givetvis en aktivitet som inte bör stödjas, oavsett hur synd det kan verka vara om barnet i fråga (som ändå inte själv får del av pengarna).
Personligen tycker jag det kan vara motiverat att länga några yuan åt utsatta människor som spelar ett instrument eller på andra vis försöker underhålla omgivningen.
Det känns bättre än att skänka pengar som sedan förskingras av Sida, eller går till att bekosta Johan af Donners lyxliv genom Röda korset.
Smaken är givetvis som baken, bäst är bara att inte skänka tiggare allt för mycket uppmärksamhet och tid, såvida inte syftet med resan är samaritarbete.
Dricks
Dricksa aldrig. Inte någonstans.
I Kina tar man det i regel för heder att utföra det arbete man åtagit sig, för det pris som gjorts upp. Det gäller även restauranger och taxichaufförer.
Ger du dricks kommer mottagaren oftast vägra acceptera, och springa ut på gatan för att ge tillbaka dina pengar.
Givetvis finns det undantag som bekräftar regeln, och vissa finare barer och hotell har börja ta en serviceavgift som är inbakad i notan. Men ingen i Kina kommer någonsin klandra dig för att inte ge dricks.
Dricks är inget man behöver bekymra sig över efter avslutad måltid i Kina
Säkerhet
Personligen känner jag mig säkrare i kinesiska storstäder än exempelvis Göteborg och Stockholm, och ser ytterst sällan några oprovocerade våldsamheter här.
Det sista man vill som kines är att hamna i oråd med polis och myndigheter, varför de flesta avstår brott och våldshandlingar, särskilt mot turister, vilket lär ge strängare straff än om offret är kines.
Gatorna är väldigt lugna även sent på helgkvällarna, och någon fylla på allmän plats syns sällan till. Det går att vandra ensam i stort sett överallt utan att behöva se sig om över axeln.
Med det sagt är det givetvis alltid lönt att vara lite streetsmart. Det har hänt att plånböcker och kameror försvinner på trånga bussar och tunnelbanevagnar.
Undvik att provocera någon genom att oförskämt tala illa om politik eller Kina som nation.
Du behöver heller aldrig bära med dig ditt pass i Kina. Lämna det gärna på hotellet, eftersom ett borttappat visum innebär både besvär och extra kostnader.
Alkohol och tobak
Öl är den vanligaste måltidsdrycken i Kina efter te. Världens största öltillverkare är kinesisk, och Kina är också det land som konsumerar mest öl i världen.
Det är alltså inte konstigt att du kan se öl till salu överallt. Till skillnad mot Europa finns det inga som helst restriktioner angående var ölen kan säljas, eller minimiålder på inköparen.
Kinesisk öl är oftast ljus, lättdrucken och av en styrka på just under 4 procent. Den serveras ofta i flaskor som är 33 eller 66 cl stora; den större varianten är vanlig på restauranger, och den mindre på barer och nattklubbar.
Den större varianten är också billigast; ca tre kronor i en affär, eller dubbla vid lokala restauranger. Mindre flaskor kan kosta från 10 kronor och uppåt, medan västerländska öl ofta är lika dyra som i Sverige.
En flaska 15-procentig sprit på em koreansk restaurang i Peking. Pris cirka 20 kronor.
Världens största alkoholsort är också kinesisk och heter baijiu (白酒), vilket rakt översatt blir ”vit alkohol”.
Det säljs alltså mer baijiu i världen än vodka, rom eller whisky.
Baijiu är oftast gjord med potatis som bas, och håller en styrka på minst 46 procent. Det är ingen idé att blanda ut den, och vanligtvis förtärs spriten rent i vanliga dricksglas, helst under måltid.
Vin och utländska spritsorter blir snabbt allt populärare i Kina, främst hos den växande medelklassen. Räkna dock med att en hel del falsk eller utspädd sprit förekommer vid de billigare barer som säljer drinkar av västerländskt snitt.
Kineserna är också det folk som röker i särklass mest; ungefär var tredje cigarett som röks i världen tänds på här.
Cigaretter är ofattbart billiga – bara några kronor per paket – och trots en ny lag om rökförbud blossas det på lite överallt, inklusive restauranger, tåg och apotek(!)
Tänk inte på att ha något att göra med droger här. Straffen är oerhört stränga, och har du tur blir du bara utkastad ur landet med omedelbar verkan och portad på livstid.
Har du otur väntar fängelse eller avrättning, som döms ut för denna typ av brott utan urskillning mellan kineser och utlänningar.
Med denna grundläggande information i ryggen, kan du nu läsa om någon av de fem städer vilka beskrivs närmare som resmål här på InBeijing Bulletin: Peking, Shanghai, Hongkong Hangzhou samt Xi’an.
Saknar du någon information? Har du någon resefråga som inte besvaras här? Maila gärna mig!