Förra veckan utlyste jag en tävling där de som gillar sidan för min tredje bok ”Det nya Kina” hade chansen att vinna min första bok i elektronisk form.
Jag har nu ”dragit” vinnarna som blev Hanna Holttinen och Josefin Persson Suorra! Grattis, jag kommer kontakta er via Facebook och sedan maila boken till er.
I går publicerade Expressen en två sidor lång artikel av mig om att bli svartlistad från Kina, samt den allmänt ökade repressionen i landet sedan Xi Jinping blev president och Sveriges stundtals väldigt tveksamma hantering av fallet med kidnappade förläggaren Gui Minhai.
Artikeln är just nu den mest lästa på Expressen kultur, och visade sig dessutom bara vara början på en tirad av artiklar och inslag om Kina och Gui Minhai just denna dag.
Senare samma kväll sände SVT dels ett inslag om Gui Minhais öde på Aktuellt, som inkluderade intervjuer med såväl hans dotter Angela Gui som utrikesminister Margot Wallström. Omedelbart efter aktuellt intervjuades Angela även i SVT:s program Agenda. De båda inslagen kan ses via SVT Play.
I samband med detta publicerade SVT även två artiklar i ämnet på sin hemsida; här och här. De har dessutom lagt upp en tidslinje över fallet Gui Minhai.
Och imorse publicerade Göteborgs-Posten en kulturkrönika av Emanuel Karlsten med rubriken ”Skamligt att glömma Gui och Dawit”. Där fastslås dubbelmoralen i att vi svenskar är självgoda för den tryckfrihetsförordning som vi haft i 250 år, medan vi samtidigt glömmer bort att svenska medborgare som Gui Minhai och Dawit Isaak sitter fängslade i utlandet för saker de skrivit. Ur artikeln:
Det är snart ett år sedan nu. Den 17 oktober 2015 tillfångatogs den svenske förläggaren Gui Minhai, 52 år, i sitt semesterhem i Thailand. Övervakningsbilder visar på ett kindnappningsliknande förfarande. Dagarna som följde försvann även hans kinesiska kollegor i en bokhandel i Hongkong, en efter en. Inga anhöriga underrättades. Tyst från alla myndigheter. Det var bara början.
(…)
Utrikesdepartementet påstår att de tar det på stort allvar och gör vad de kan. Men UD:s facit är inte särskilt smickrande. Sedan 15 år sitter göteborgaren och svensken, Dawit Isaak, i eritreanskt fängelse utan rättegång eller åtal. Även det eftersom att han utövade den svenska tryckfriheten. Som alltså fyller 250 år i år.
Men vad vet vi andra om det. Vi har ju knappt ens vett att uppmärksamma de svenskar som offrar sin frihet så att andra delar av världen ska få uppleva tryckfriheten. Det är så skamligt.
Under eftermiddagen kom även en text från Dagens Nyheters ledarskribent Gunnar Jonsson med rubriken ”En svensk i den kinesiska gangsterregimens klor”. Inte heller han skräder med orden vad gäller vare sig Kinas beteende eller Sveriges utåt sett mycket avvaktande hållning:
President Xi Jinping har dragit åt tumskruvarna under sina fyra år vid makten, och ryckt åt sig en ställning som ingen kinesisk ledare på två decennier. Han utnyttjar en kampanj mot korruption för att jaga verkliga och tänkbara politiska rivaler. Advokater och organisationer som försvarar mänskliga rättigheter förföljs. Censuren är vittomfattande.
I Hongkong har Kina lovat att garantera det politiska systemet, inklusive yttrandefriheten, men blir missnöjt när människor använder sig av den. Valet för en vecka sedan blev en öppen protest mot strypsnaran.
Kina beter sig som en gangsterregim. Sverige måste med större bestämdhet kräva bokförläggarens frihet. Lyssna på Angela Gui.
