juli 2010

Kärnkraft på frammarsch i Kina

I dag skriver China Daily att konstruktionen av en ny kärnkraftsreaktor påbörjats i den södra provinsen Guangxi. Projektets ”första fas” sägs kosta cirka 26 miljarder kronor och skapa 965 000 nya arbetstillfällen. Den ”andra fasen” kommer sedan kräva investeringar på omkring 75 miljarder kronor.

Kina har i dag 11 kärnkraftverk i drift, men bygger i detta nu 23 nya, rapporterade China Daily tidigare i juli.

Men planerna är, naturligtvis, mer långtgående än så. Kina har i dag en kapacitet i sina kärnkraftverk på 9 gigawatt electrical (GWe). Enligt World Nuclear Association planerar Kina att nästan tiodubbla sin kapacitet till 80 GWe år 2020. Kapaciteten ska sedan ökas till 200 GWe år 2030, och 400 GWe år 2050.

Kina planerar alltså att öka kapaciteten från sina kärnkraftverk med mer än 44 gånger.

Som en jämförelse genererar USA i dag 80 GWe, medan Sveriges 10 reaktorer tillsammans producerar 6 GWe energi. Hela världens samlade kärnkraftsreaktorer i dag 370 GWe – allt enligt siffror från World Nuclear Association.

Särskilt framhåller Kina att merparten av landets nya reaktorer kommer använda sig av en avancerad teknik som i media kallas ”den fjärde generationens kärnreaktorer”, och som i Kina fått namnet ”China Experimental Fast Reactor”. Kina bygger i dag nämligen sina reaktorer på egen hand, och är snart helt oberoende av andra länder då det gäller design och byggnation. För definitioner och teknisk fakta, se World Nuclear Associations profil på Kina.

De nya reaktorerna syftar naturligtvis till att tillmötesgå Kinas snabbt växande energibehov, samt att minska landets beroendet av fossila bränslen för framställning av energi.

Kina passerade i år för första gången USA som världens största energikonsument, och över två tredjedelar av Kinas energiproduktion kommer fortfarande från den smutsiga kolindustrin.

Längst och snabbast i världen

China Daily skriver i dag att Kina satsar närmare 900 miljarder kronor på att fördubbla sitt nät av höghastighetståg till år 2012. Över 6 000 kilometer nya spår kommer läggas, och expandera landets totala höghastighetsräls till 13 000 kilometer, sade chefekonomen vid landets järnvägsministerium i går.

Med cirka 7 000 kilometer höghastighetståg har Kina i dag ett större nät än något annat land i världen. Under 2012, då de nya banorna blir färdiga, har Kina ett längre nät av höghastighetståg än världens alla andra länder tillsammans.

Med de nya satsningarna har Kina sedan 2006 spenderat omkring 2 200 miljarder kronor på sina höghastighetståg.

Som jämförelse har USA i dag endast en höghastigetslinje – med en spårlängd på 730 kilometer – och fick efter mycket bekymmer nyligen loss drygt 60 miljarder kronor till sin nya satsning på höghastighetståg.

De nya tågen är så populära att flygindustrin håller på att konkurreras ut. Bloomberg rapporterade tidigare i år att många kinesiska flygbolag sänkt sina biljettpriser med upp till 80 procent. Många resenärer föredrar ändå tåget, då det går åt mindre tid för säkerhetskontroll och incheckning, samt att tågstationerna ofta ligger mitt i stadens centrum, och inte en bit utanför som flygplatserna.

De nya tågen produceras helt i Kina och exporteras nu världen över. Kina bygger redan höghastighetståg i Turkiet, Saudiarabien och Venezuela, och har nyligen skrivit kontrakt med Indonesien och Argentina. Potentiella stormarknader som Ryssland, Brasilien och Indien studerar nu enligt People’s Daily kinesiska höghastighetståg för eventuell import.

Kina för också samtal om att exportera sin sofistikierade teknik till USA.

– Vi har bemästrat teknologin till fullo, och har övertag på exportmarknaden då vi kan bygga billigare och fortare än andra företag, säger en ansvarig vid Kinas järnvägsministerium till China Daily.

De kinesiska företag som bygger och exporterar tåg är statliga, och backas upp med statliga medel och lån från de statliga bankerna.

Det stora projektet med höghastighetståg i Kina var först planerat att färdigställas år 2020. På grund av finanskrisen sköt dock kinesiska staten till pengar för att skapa arbete och hålla landets ekonomi i gång. Exempelvis innebar den nya järvnvägen mellan Peking och Shanghai över 100 000 nya jobb.

Då den står klar sommaren 2011 kommer restiden mellan Kinas två viktigaste städer att ha kapats från tolv till fyra timmar. Tåget kommer upp i en hastighet av 380 km/h, vilket kan jämföras med 204 km/h som högsta tillåtna hastighet för X 2000 i Sverige.

Den som är mer intresserad av Kinas höghastighetståg kan lyssna på denna podcast från BBC eller se min karta från Google Maps om upplägg och restider vid de viktigaste stambanorna i expansionen.

Dyster miljörapport från Kina

Den ekonomiska återhämtningen har inneburit att luftkvalitén i kinesiska städer försämrats jämfört med förra året, skriver China Daily i dag.

En rapport från landets miljöskyddsmyndighet visade att kvalitén på luften nådde eller översteg ”nivå 2” i landets 113 största städer 91 procent av dagarna under första halvåret 2010, vilket är en försämring mot fjolåret.

– Det är första gången sedan 2005 som luften blir sämre jämfört med föregående år, säger en talesman för myndigheten, och lägger till att kampen mot föroreningar måste tas på större allvar.

Rapporten från landets miljömyndighet, som kom i måndags, drar en klar parallell mellan ekonomins återhämtning och luftens försämrade kvalité. Många bygg- och industriprojekt har påbörjats sedan konjukturvändningen, samtidigt som bilförsäljningen skjutit i höjden.

Rapporten visade också att över en fjärdedel av ytvattnet i landets vattendrag är så förgiftat att det bara kan användas till jordbruk eller industri. Det är också en ökning, då samma siffra i fjol var just under en fjärdedel.

– Statistiken visar att mer än hälften av Kinas vatten i dag är så förorenat att det inte kan göras till dricksvatten, säger vd:n vid en kinesisk miljögrupp till China Daily.

Han tillägger att kvalitén på havsvattnet längst med hela landets östkust också förvärras, då nya industrier sätts upp som dumpar sina avfall i havet. Främst är det olja- och kemikalieindustrier som är bekymmersamma.

Måndagens ovanligt dystra rapport visar också att 189 av 443 städer i undersökningen drabbades av surt regn under årets första sex månader.

Kinesiska myndigheter får ofta kritik för att förvränga statistik om miljötillståndet i landet, inte minst luftkvalitén i större städer som Peking och Shanghai. Anklagelser menar att mätstationerna sätts upp i stadens utkanter, eller vid områden med lite industrier och trafik.

Den amerikanska ambassaden har satt upp sin egen mätstation vid sin plats i centrala Peking, och rapporterar varje timme resultatet av sina mätningar för luften och ozonlagret via Twitter.

Japan i kris

Japans export växte under juni långsammare än årets tidigare månader, rapporterar BBC i dag. Också landets BNP växte långsammare under årets andra kvartal, 1,5 procent, jämfört med 2,1 procent under årets första kvartal. De nya siffrorna oroar ytterligare ett land i djup ekonomisk och politisk kris.

Mycket negativt har skrivits om Japan i internationell press de senaste månaderna, och även Japans premiärminister sade i juni att Japan riskerar en stadskollaps på grund av sina stora skulder. Time Magazine sammanfattade under helgen de flesta av landets problem i en längre artikel.

Till att börja med upplever Japan en politisk kris, med sex premiärministrar på fyra år. Missnöjda väljare gav förra sommaren Demokratiska Partiet (DPJ) mandat att styra landet, efter att Liberaldemokraterna (LDP) haft makten nästan oavbrutet i 50 år. DPJ:s oerfarna ledare visade sig dock oförmögna att genomföra de ändringar man gick till val på, och tidigare denna månad förlorade partiet sin majoritet i parlamentets överhus.

Den exportledda ekonomiska modellen med konsensusbaserat beslutfattande, baserat på samspel mellan politiker och byråkrater, gjorde Japan till hela världens ekonomiska avund under 1980-talet. Landet spåddes gå om USA som världens största ekonomi.

Sedan förändrades världen, men inte det konservativa Japan. Samma system och modell gör i dag landet trögstyrt och oflexibelt, byråkratin är kostsam och i princip har ekonomin inte växt alls sedan 1990.

Tokyos oroliga börsindex Nikkei nådde sin högsta punkt i december 1989, och har sedan dess fallit till att i dag vara värd en dryg fjärdel av toppnoteringen. Japans statsskuld är över 200 procent av BNP; den högsta relativa skulden i hela den industrialiserade världen.

Kina kommer med all sannolikhet att 2010 ersätta Japan som världens näst största ekonomi.

Ett av väldigt få på senare år framgånsrika japanska företag är klädkedjan Uniqlo, som anpassat sig till den globala marknaden och planerar att införa engelska som sitt officiella språk. Uniqlos vd Tanashi Yanai intervjuades i går av Mainichi Shimbun. Han tror att Japan är ekonomisk slutkört och att politikernas viktigaste uppgift nu är att undvika total kollaps.

Yanai hävdar att Japan måste följa globaliseringen, tillåta invandring och ingå så många frihandelsavtal som möjligt. Demografin är en annan huvudvärk för landet, då befolkningen blir allt äldre och de i arbetsför ålder allt färre. Enligt Asia Times Online innebär Japans låga födelsetal att landets befolkning på cirka 130 miljoner sjunka till hälften inom 70 år, och till en tredjedel inom 100 år. Ändå hålls invandringen till ett minimum.

Time Magazine publicerar i samband med artikeln en rad sentimentala fotoessäer på bland annat ”japansk designs höjdpunkter”, och ”Japan 1980 och nu”.

Pekings befolkning närmar sig 20 miljoner

People’s Daily skriver i dag att antalet invånare i huvudstaden har ökat snabbare än myndigheterna tidigare trott, då antalet pekingbor nu räknas till 19,72 miljoner. Enligt riktlinjer för stadens utveckling som drogs upp i början av 2000-talet, skulle det inte finnas över 18 miljoner invånare i Peking innan år 2020.

Myndigheternas nya utredning visar att den snabba befolkningsökningen främst beror på så kallad ”flytande befolkning”, invånare från andra kinesiska städer som söker sig till Peking för arbete eller annan försörjning. Under de senaste fyra åren har nya födslar adderat 482 000 invånare till huvudstaden, medan ”flytande befolkning” stått för en ökning på 1,52 miljoner.

För att räknas som invånare i Peking måste man inneha ett ”hukou” – permanent uppeshållstillstånd – som fås vid födsel i Peking, eller om man anses ha en viktig funktion att fylla för staden. Utan detta uppehållstillstånd har man inte rätt till att nyttja stadens sociala förmåner som utbildning eller sjukvård.

Av befolkningen i Peking håller 12,46 miljoner hukou, medan 7,26 miljoner utgörs av arbetare som levt i staden under minst ett halvår, och därför också lagts till i befolkningsstatistiken.

Rapporten tillägger också att den ”flytande befolkningen” mycket väl kan vara över tio miljoner, eftersom många tillfälliga arbetare funnits i staden kortare tid än ett halvår, eller struntat i att alls registrera sig. Det skulle innebära att det verkliga antalet människor i Peking är fler än 22 miljoner.

Ökningen av befolkningen har mest bestått av unga vuxna i arbetsför ålder, vilket enligt People’s Daily har ”bidragit till stadens utvecklingsboom”. Man tillägger dock en oro för ansträngningar på infrastruktur, miljö och resurser som vatten och el som den hastigt växande befolkningen innebär.

Kinas omfattande urbanisering är oerhört komplex, eftersom den tar talang och arbetskraft från landsbygden till städerna. Och det är just skillnaden mellan stad och landsbygd som ursrungligen motiverar den ”flytande befolkningen” att lämna landsbygden.

Det finns bättre karriärsmöjligheter, sjukvård och utbildning i städerna. Och ju längre utvandringen av kompetens från landsbygden fortsätter, desto större blir skillnaden och desto svårare blir det att vända trenden.

(Bild: Pexels)

Kina nu världens största energikonsument

Kina har passerat USA som världens största energikonsument, skriver Wall Street Journal. International Energy Agency (IEA) menar att Kina i fjol konsumerade 4 procent mer energi än USA.

– Det här är starten på en ny era i energihistorien, säger IEA:s chefekonom Faith Birol till WSJ, och hänvisar till att USA oavbrutet har varit världens största energikonsument i över 100 år.

För tio år sedan konsumerade Kina bara en tiondel så mycket energi som USA. Tronskiftet beror på Kinas snabba ekonomiska utveckling – med oavbruten årlig tvåsiffrig ökning av BNP – men också på att finanskrisen slagit mycket hårdare mot USA än Kina.

Förstaplatsen är dock allt annat än tillfällig, då Faith Birol säger att Kina förväntas bygga ut sin kapacitet av energiframställning med 1 000 gigawatt under de kommande 15 åren. Det är ungefär lika mycket som USA:s nuvarande årliga energiframställning.

Kinesisk statlig media tillbakavisar IEA:s rapport, och menar att byråns data inte är tillförlitliga. Kinas energibyrå säger dock att landet har passerat USA i framställningen av förnyelsebar energy, något som IEA ”saknar förståelse om”.

Kinas energibehov var relativt lågt under landets tidiga industrialiseringsfas ända fram till tidigt 1990-tal, då fokus låg på tillverkning av lågprisvaror. I början av 1990 blev Kina en nettoimportör av olja, och särskilt efter medlemskapet i World Trade Organization 2001 har energibehovet varje år ökat kraftigt.

Sedan dess har Kina ökat exporten och gradvis ställt om sin produktion till mer avancerad teknologi, vilket kräver mer energi.

WSJ menar att Kinas ökande energibehov kan mattas av om dess industriella expansion minskar i takt, samtidigt som regeringens försök att effektivisera användningen av energi lyckas. Om några år kommer dessutom urbaniseringen i Kina att stanna av, och många enorma infrastuktur- och bostadsprojekt vara färdigbyggda.

Men tidningen säger också att det kan gå åt andra hållet. I och med att Kina blir rikare och inkomsterna ökar, konsumerar landets invånare som aldrig förr.

Låglöneproduktion i Kina ett minne blott?

China Daily ställer i dag frågan hur länge utländska företag har råd att tillverka varor i Kina. Senaste tidens utveckling med höjda löner, brist på arbetskraft och en rad strejker har fått många företag att blicka mot länder som Vietnam eller Bangladesh.

En rad faktorer gör att det i dag är svårare att exploatera kinesiska arbetare än tidigare. Enbarnspolitiken har lett till en yngre generation som är mer kräsen och färre till antalet än tidigare. Utbildningsnivån är i dag högre och allt färre vill ta ett fabriksjobb.

Kinas ekonomi har växt fort och statens många stimulanspaket skapar jobb vid byggen eller infrastrukturprojekt, med minst lika bra lön som fabriker, dessutom med större anställningstrygghet och närmare hem för många. Enligt China Daily steg lönen för en produktionsarbetare med 14 procent bara under de senaste året.

Förenklat så har de senaste årens utländska investeringar tillsammans med en växande inhemsk ekonomi gjort att det snart finns mer arbete än arbetare.

Denna situation blev tydlig i slutet av februari – just efter det kinesiska nyåret – då bland annat NY Times rapporterade om akut arbetsbrist vid fabrikerna i södra Kina. Många arbetare som hade åkt hem under nyåret vägrade komma tillbaka på grund av låga löner och dåliga villkor.

De som återvände kunde välja mellan flertalet arbetsgivare som flockades utanför arbetsförmedlingarna med desperata plakat. Många chefer tvingades ner på verkstadsgolvet för att hålla produktionen i gång.

Företaget Foxconn tvigades tidigare i år lätta på arbetsbördan och höja lönerna med 70 procent efter en rad uppmärksammade självmord. Minst tolv anställda vid Foxconn i Kina, som producerar varor åt bland annat Apple, har i år tagit livet av sig genom att hoppa från taken på fabriksområdet. Företagets arbetare kunde tidigare få anmärkningar och löneavdrag bara de talade med varandra, något som uppenbarligen inte längre accepteras av den nya generationen unga kineser.

Kina har under 2010 också sett en rad banbrytande strejker. Toyota fick stoppa sin produktion sedan arbetare upprepade gånger strejkat för högre lön, en indikation att landets demografi har stärkt arbetarnas förhandlingsposition, enligt The Guardian.

Produktionen kunde inte återupptas innan Toyota givit efter för arbetarnas krav.

Nya begränsningar på internet i Kina

NY Times rapporterar i dag hur kinesiska mikrobloggsajter som liknar Twitter den senaste veckan har begränsats, samtidigt som många privata bloggar har stängts ner. Också Reuters kallar de senaste veckornas nedstängningar för en ”clampdown” mot landets internetanvändare.

I Kina finns en rad webbtjänster som liknar Facebook och Twitter, delvis för att underlätta regeringens kontroll av landets nätanvändare. Facebook och Twitter är båda helt blockerade i Kina sedan förra året.

Under torsdagen upptäckte användare av Kinas största nätportal Sina, med 20 miljoner medlemmar, att det inte gick att posta utländska länkar på bloggarna. Portalen Sohu gick ännu längre och stängde helt ner sin sida under föregående veckoslut, för att åter öppna i måndags utan sökfunktion bland bloggarna eller möjlighet att posta länkar som alls går utanför den egna sajten.

Advokaten Liu Xiaoyuan, känd för att vara kritisk och frispråkig, hävdade i veckan att hans blogginlägg på Sohu togs bort efter mindre än fem minuter. En annan bloggare vid samma portal postade en lista på 61 bloggar som tagits bort av Sohu, och kallade händelsen för 14 juli-massakern.

Ansvariga för portalerna säger till NY Times att sajterna har stängts ner för underhåll, och att de fortfarande bara är i ”test mode” och därför behöver justeras. Samtidigt säger två av de anställda under anonymitet att den senaste veckans åtgärder beror på direkta direktiv från myndigheterna.

– Jag kan inte ge några detaljer, men ni vet om hur situationen ser ut i Kina. Dessa tjänster är fortfarande nya i Kina, och då problem uppstår som påverkar pålitligheten så måste vi justera dem för att förbättra stabiliteten, säger en anonym redaktör vid nätportalen Sohu till NY Times.

Reuters talar om de senaste veckornas skärpta kontroll som något av det mest omfattande sedan myndigheterna i mitten av 2009 trappade upp övervakningen av internet i Kina. Då tillkom nya regelverk mot bland annat onlinespel, e-handel och kartsajter.

BBC har tidigare uppskattat antalet internetpoliser – statligt anställda i Kina med uppgift att övervaka internet – till 50 000. Även om majoriteten aldrig märker av denna tysta ordningsmakt, så kan upprepade regeringsfientliga uttalanden i chattrum eller bloggar leda till böter eller i värsta fall fängelse.

Antalet internetanvändare i Kina nådde tidigare i veckan 420 miljoner, och det blir allt svårare för myndigheterna att kontrollera innehåll och aktiviteter online.

Singapore noterar världens högsta tillväxt

I veckan har flera länder offentliggjort sin BNP-utveckling för årets andra kvartal. Singapore Ministry of Trade and Industry rapporterade en ekonomisk tillväxt på hela 19,3 procent, jämfört med samma period föregående år. Med den siffran har landet världens snabbast växande ekonomi.

Även om tillväxten är snabbare än de flesta bedömare kunnat ana, så påpekar de också att Singapore är på väg ut ur en ekonomisk kris. Under fjolårets andra kvartal växte ekonomin med endast 1,3 procent. Bloomberg skriver att Singapore 2010 kan komma att överta Kinas titel som Asiens snabbast växande BNP, och leda vägen för regionens tillväxt som är viktigare än någonsin för en global ekonomisk återhämtning.

Den lilla statsstaten med 4,7 miljoner invånare och en av världens största hamnar, har en exportbaserad ekonomi och drabbas hårt av global lågkonjukturer. Under detta års första hälft har ökad tursim och export av framför allt olja och elektronik bidragit till ett ekonomiskt uppsving

Samma mönster av ekonomisk återhämtning kan ses i Korea, Taiwan och Hongkong.

Kina å sin sida rapporterade en ekonomisk tillväxt på 10,3 procent under årets andra kvartal. Det är en minskning från fjolårets BNP-ökning med 11,9 procent under samma period.

Denna minskning är dock önskad, då Kinas regering finner en årlig ekonomisk tillväxt med omkring 8 procent lättast att kontrollera. Regeringen har nu via de statliga bankerna strammat åt lånevillkoren för privatpersoner, företag och lokala politiker, samt försvårat spekulation på fastighetsmarknaden.

Många länder har ännu inte rapporterat andra kvartalets BNP-utveckling 2010, men motsvarande tillväxt under årets första kvartal var 3,0 procent för Sverige och 2,7 procent för USA.