september 2010

Published on

Japansk premiärminister sitter kvar

Japans sittande premiärminister Naoto Kan – landets sjunde på fyra år – vann i dag en omröstning över partiledarposten mot partikamraten och tillika rivalen Ichiro Ozawa, rapporterar bland annat NY Times.

Det politiska läget i Japan är milt uttryckt stormigt. Naoto Kans parti Democratic Party of Japan (DPJ) avbröt ett nästan 50-årigt maktmonopol från Liberal Democratic Party (LDP) i och med valseger i augusti förra året. Sedan dess har man redan bytt partiledare en gång, och kunde så ha gjort igen om dagens omröstning slutat annorlunda.

I ett avancerat system där lagstiftare, lokala tjänstemän och partiledare har olika värde på sina röster, fick Kan 721 poäng mot Ozawas 491.

En jämförbar situation hade varit om Fredrik Reinfeldt efter valet 2006 hade ersatts omgående av Jan Björklund, som genast tvingades genomgå en röstning om statsministerposten mot Anders Borg. Allt medan Japans ekonomi och välstånd störtdyker oavbrutet.

Inte blir situationen mer lättförståelig av att Ichiro Ozawa, mannen som nästan blev Japans nya president i dag, tidigare haft flera framträdande roller för oppositionspartiet LDP under sin cirka 25 år där. Han var också partiledare i DPJ 2006-2009, men tvingades avgå just innan valet, efter oklarheter kring finanasieringen av valkampanjen.

Ichiro Ozawa, invald i Japans parlament första gången 1969, har fått smeknamn som ”Shadow Shogun” och ”The Destroyer”, då att han anses styra mycket bakom stängda dörrar, och har en vana att bryta sig ur och skapa allianser. Han har efter 40 år i politiken ett brett kontaktnät bland byråkrater och lagstiftare.

Naoto Kan, som varit premiärminister i tre månader, lider av samma kritik som sin föregångare Yukio Hatoyama. Det diskuteras för mycket och görs för lite konkret.

– Med Kan vid makten kommer det alltid tillsättas en kommitté eller utredningsgrupp innan något börjar hända. Med Ozawa finns en känsla att saker faktiskt kan ske omgående, säger en företrädare för JP Morgan i Japan till NY Times.

Det största bekymmret för Japan i dagsläget är dess valuta, då yenen nu står i sin högsta kurs (mot amerikanska dollar) på femton år.

Det har drabbat landets exportbaserade industrier hårt, i och med att det blir dyrare för utländska kunder att köpa varor från landet. Ekonomin har stannat av och Japan fick tidigare i år finna sig att bli degraderade till världens tredje största ekonomi efter att ha passerats av Kina.

Ozawa hävdar att han skulle ta till mer konkreta åtgärder för att hejda yenens ökande kurs. Samtidigt får han kritik för att vara den sortens politiker som Japan måste överge; att hans ledarstil saknar transparens och tillhör de gamla byråkrater som lyckades köra ”det japanska undret” i botten.

Men efter inkonsekvens och ledarbyten har den japanska opinionen tappat tålamodet med de relativt oerfarna politikerna i DPJ. Det visades inte minst då partiet förlorade sin majoritet i landets överhus efter val i juli i år, vilket gör det ännu svårare för dem att driva genom sin politik.

Medan Japan fortsätter att brottas med sjunkande BNP, stigande arbetslöshet och en åldrande befolkning, drar allt fler politiska krafter åt helt olika håll.

Published on

Arnold blickar åt Kina för hjälp

Enligt Reuters sade Kaliforniens guvernör Arnold Schwareznegger i dag att den amerikanska delstaten kommer söka Kinas hjälp att finansiera och bygga höghastighetståget mellan Los Angeles och San Francisco.

Kalifornien mottog tidigare i år drygt 15 miljarder kronor för ändamålet från amerikanska regeringens stimulanspaket.

Då Schwarzenegger under sitt besök i Shanghai i dag träffade en grupp amerikanska affärsmän, menade han att många länder kommer vara med i budgivningen om höghastighetståget men att ”vi främst kommer se till Kinas möjligheter att bygga och finansiera projektet”.

Redan i våras skrev kinesiska regeringen samarbetsavtal med Kalifornien att bistå med pengar och dela med sig av teknik, uppger NY Times. Kalifornien har nämligen stora ekonomiska problem, och har ännu inte kunnat lägga fram någon budget för detta verksamhetsår.

Enligt Reuters skulle delstaten ha stora problem att på egen hand iscensätta omfattande projekt som höghastighetståg. Det lukrativa kinesiska erbjudandet ses också som ett led i landets ambitioner att bli exportör av mer avancerad teknologi.

Samtidigt som Kalifornien inte kan få till stånd en budget, och USA:s regering efter mycket besvär lyckats undvara knappt 60 miljarder svenska kronor för höghastighetståg, satsar Kinas regering 2 200 miljarder kronor för att bygga ut sitt järnvägsnät under perioden 2006-2012.

Reuters menar att om Kalifornien själva skulle bygga höghastighetståg, skulle det krävas ”en mix av investeringar från delstaten, regeringen och privata finansiärer.” Samtidigt är de kinesiska företagen som bygger tåg helt statliga, och backas upp med statliga medel samt lån från de kapitalstarka statliga bankerna.

Dessa företag har utvecklat en väldigt kostnadseffektiv teknik för att bygga snabba tåg, och är redan involverade i projekt i ett tiotal länder världen över. Amerikanska tjänstemän vid transportmyndigheten har under året varit i Kina för att studera tekniken på plats, uppger Reuters.

– Vi har bemästrat teknologin till fullo, och har övertag på exportmarknaden då vi kan bygga billigare och fortare än andra företag, sade en ansvarig vid Kinas järnvägsministerium till China Daily tidigare i år.

En ironi som Reuters missar, men som NY Times underströk tidigare i år, är hur kinesiska arbetare denna gång kommer till USA för att dela med sig av sin teknik och hjälpa till att finansiera ett projekt som USA själva inte har råd med.

För 150 år sedan byggdes nämligen den amerikanska stambanan också av kinesiska arbetare, men då som underbetalda grovarbetare under vidriga förhållanden.

Relaterade länkar: NyTeknik

Published on

Omstritt handelsavtal giltigt

BBC påminner i dag om att ett av 2000-talets mest omstridda handelsavtal trädde i kraft under helgen.

”The Economic Co-operation Framework Agreement” (ECFA) är ett bilateralt avtal mellan Kina och Taiwan, som minskar skatten på 539 taiwanesiska varor på export till Kina, och 267 kinesiska varor som exporteras till Taiwan.

Avtalet tros vara till stort ekonomiskt gagn för Taiwan, och ses som ett led i den kinavänlige presidenten Ma Ying-jeous försök att föra landet närmare Kina.

ECFA har dock splittrat landet, då avtalets motståndare menar att det gör Taiwans ekonomi mer beroende av Kina. Taiwans parlament röstade enhetlig för ECFA i slutet av augusti, trots bojkott från oppositionspartiet och gatuprotester från hundratusentals civila taiwaneser.

Handeln mellan Kina och Taiwan var redan innan avtalet värd omkring 110 miljarder amerikanska dollar, vilket kan jämföras med 5,5 miljarder dollar för handeln mellan Kina och Sverige (2005).

Enligt BBC kommer ECFA att reducera på skatterna på taiwanesiska varor värda 14 miljarder dollar, men bara 3 miljarder av de kinesiska varorna. Taiwans regering menar att avalet kan skapa en kvarts miljon jobb och få Taiwans ekonomi att växa med nästan två procent.

Taiwans ekonomi är starkt inriktad på tillverkning och export. Taiwanesiska varor på export till Kina utgör ungefär tre fjärdedelar av den totala handeln länderna emellan.

Något förenklat kan sägas att Taiwan kortsiktigt vinner ekonomisk vinst på avtalet, medan att det också binder landets ekonomi närmare ett Kina som vill inget hellre än att införliva Taiwan i folkrepubliken. BBC:s korrespondent menar att ytterliggare förhandlingar inom andra handelssektorer är att vänta mellan länderna.

Taiwan har styrts av en egen regering sedan 1949, då nationalistpartiet Kuomintang flydde till ön efter att ha förlorat ett långdraget inbördeskrig mot kommunistpartiet. Taiwan har också en egen valuta och demokratiska val.

Ma Ying-jeou tillhör partiet Kuomintang, som förespråkar bättre relationer med det kinesiska fastlandet. Han fick 58,45 procent av rösterna i presidentvalet 2008, och har sedan dess också hunnit med att etablera direkta transportlänkar i form av flyg och båt mellan länderna, vilket inte har existerat sedan inbördeskrigets slut 1949.

Presidentkandidaten i oppositionspartiet Democratic Progressive Party (DPP) fick stöd av 41,55 procent av väljarna för två år sedan, och det är många av dem som nu fasar över ECFA. DPP, som förespråkar fullständig självständighet från Kina, styrde landet 2000-2008 och förde då en aggressiv politik med ständigt nya lågvattenmärken länderna emellan som resultat.

I Taiwan finns alltså två ungefär jämnstora partier med helt skilda åsikter angående relationen till Kina, och varje utrikespolitisk handling ger potentiellt upphov till protester och våldsamheter.

Kina ser Taiwan som en utbrytarprovins, och har erbjudit en återförening med viss autonomi, som i fallet med Hongkong.

Samtidigt visar årliga undersökningar alltid att de flesta taiwaneser föredrar det nuvarande läget, utan vare sig självständighetsförklaring eller återförening.

Published on

Diplomatisk kris – igen

En diplomatisk kris mellan Kina och Japan har uppstått under veckoslutet, efter att japanska flottan tidigare i veckan frihetsberövat kinesiska fiskare som vistats vid de omstridda öarna Diaoyu eller Senkaku.

För några timmar sedan uppgav NY Times att Kina ställer in ett sedan länge planerat bilateralt möte angående gasfyndigheter, som ett direkt resultat av att Japan i går beslutade förlänga arresteringen av skeppets kapten och frihetsberövningen av de fjorton fiskarna.

Den kinesiska fiskebåten togs om hand sedan den ”kolliderat” med ett fartyg från japanska kustbevakningen.

Kina anser sig ha historiska argument nog att göra anspråk på de obebodda och blott 7 kvadratkilometer stora öarna som i dag administreras av Japan. Båda länderna är dock överens om att öarna geografiskt sett faktiskt är en del av Taiwan, som var under japanskt styre under andra världskriget, och nu ses av Kina som en ”utbrytarprovins” från fastlandet.

Jiang Yu, taleskvinna för Kinas utrikesdepartement, fördömde under lördagen i hårda ordalag Japans beslut att inte släppa de kinesiska fiskarna.

– Japan har brutit mot internationell lag och sunt förnuft. Beslutet är absurt, illegalt och orättfärdigt. Om Japan fortsätter på den inslagna vägen kommer de att få smaka på sin egen beska medicin, sade hon under lördagen, och varnade samtidigt att ”värre är att vänta”.

WSJ China Real Time Report skrev i går en analys om läget, och citerade också Jiang Yu under fredagen säga att Kina kommer skicka ut en ”law enforcement vessel” till området. Och under lördagen väckte ett kinesiskt fartyg den japanska regeringens irritation, då det försökte stoppa japanska kustbevakningens kartläggningsarbete cirka 30 mil nordväst om Okinawa.

Samtidigt uppgav, enligt NY Times, den japanska nyhetsbyrån Kyodo i dag att regeringen där anser det vara ”olyckligt att Kina egenhändigt ställer in de viktiga samtalen”.

Under fredagen återgav Kyodo också ett uttalande från japanska ambassaden i Peking: ”Händelserna ägde rum på japanskt vatten, och behandlas nu i enighet med japansk lag”.

Japanska ambassaden i Peking – traditionellt populär för anti-japanska demonstrationer – vaktades under lördagen av fler poliser än vanligt, uppger NY Times. Dock hade bara några få tiotal kineser sökt sig dit och inga våldsamheter uppstod.

Historia är en stor anledning till den ofta ansträngda relationen mellan Kina och Japan. Många kineser anser att Japan har svårt att inse och be om ursäkt för våldsamheterna under andra världskriget, och ser anspråket på Senkaku/Diaoyu som en japansk kolonial kvarleva.

Situationen har lett till många upprörda kommentarer från kinesiska internetanvändare.

EDIT: China Hush har bilder från protesterna utanför japanska ambassaden.

Published on

Dyra japanska självmord

BBC skriver i dag om en myndighetsrapport från Japan, vilken menar att landets många självmord kostar upp till 234 miljarder kronor varje år. Japan har den i särklass högsta självmordsfrekvensen bland världens utvecklade ekonomier; under fjolåret valde över 32 000 japaner att ta sitt eget liv.

Det betyder att närmare 26 av 100 000 japaner tar sitt liv varje år, vilket motsvarar ett självmord var femtonde minut. Enligt en artikel i thailändska The Nation från juli i år, så är motsvarande siffra för Storbritannen 9, och för USA 11.

Naoto Kan – Japans sjätte premiärminister på fyra år – säger sig ta statistiken på allvar, och ser den som ett bevis på ”en förfall såväl ekonomiskt som känslomässigt”. En kommission ska nu tillsättas för att minska antalet självmord.

Tolv år i rad har antalet självmord i Japan varit över 30 000, citeras en japansk minister i BBC:s artikel. Om dessa i stället hade varit yrkesverksamma, beräknas de alltså ha kunnat bidra med motsvarande 234 miljarder kronor till den japanska ekonomin.

BBC:s korrespondenter menar att attityden mot depression är helt annorlunda än i väst. I ett ”stoiskt och konsensusbaserad samhälle” förväntas man kunna uthärda och kompromissa.

Terapi är något som inte är populärt i Japan, och doktorer erbjuder på sin höjd mediciner för psykiska åkommor. Särskilt den äldre generation japaner anser att mentala sjukdomar är ”ett stigma” som kan övervinnas bara man försöker tillräckligt hårt, menar korrespondenterna.

Enligt en artikel i The Times från 2008, begås drygt 70 procent av alla japanska självmord av män. Självmord är vidare den vanligaste dödsorsaken bland alla män 20-44 år gamla, och bland kvinnor i åldern 15-34.

PÅ WIkipedia finns en hel artikel om självmord i Japan, med källor i form av tidningar och undersökningar. Där kan läsas att självmord i dag är nära länkat till arbetslöshet, då över hälften av alla som tar livet av sig är utan jobb, trots att arbetslösheten endast ligger kring fem procent.

Antalet självmord steg kraftigt då Japans ekonomi havererade i början av 1990-talet, och finanskrisen vid slutet av detta årtionde innebar en ytterligare ökning.

Traditionellt har självmord varit ”tolererat” i Japan, och en accepterad utväg för misslyckade politiker, militärer eller andra tjänstemän. Det är också ett frekvent ämne i landets populärkultur, då hedervärda karaktärer i filmer och tidningar oftar tar sitt liv. Uttryck som ”harakiri” och ”kamikaze” har ju blivit kända även i väst.

Att denna romantiska inställning lever kvar kunde ses 2007, då en japansk kabinettminister tog sitt liv medan en utredning om förskingring pågick. Han hyllades sedan som ”en sann samuraj” av Tokyos dåvarande borgmästare.

Published on

Xinhua – journalistikens framtid?

Newsweek skrev i dagarna om ett ämne som diskuteras flitigt vid universitet och medieföretag världen över: Är den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua journalistikens framtid?

Mediasektorn är inne i sin förmodligen största kris någonsin; ny teknik innebär att nyheter är gratis på internet, tidningarnas upplagor minskar, och med det blir också reklamintäkterna mindre. Mitt i denna utveckling kom även finanskrisen, och media var en av de sektorer som drabbades hårdast.

Men Xinhua, som ägs av kinesiska staten, dras inte med några ekonomiska bekymmer. Bara de senaste året har Xinhua startat en ny engelsk nyhetskanal, slutfört byggnationen av Pekings högsta skyskrapa, etablerat kontor på toppen av skyskrapa vid Times Square i New York samt lagt fram planer på att öka antalet utländska nyhetskontor från 120 till 200.

Enligt Newswek har Xinhua snart 6 000 journalister anställda utanför Kina.

De nya satsningarna uppskattas vara värda ”miljarder dollar”, medan i princip varje medieföretag i väst tvingas till nedskärningar. Ett av Xinhuas mål med dessa satsningar är att ”bryta västs nyhetsmonopol och verbala hegemoni”, enligt ett uttalande av företagets vd Li Congjun i fjol.

Och enligt Newsweek är Xinhua ett lockande alternativ för fattigare länder, då de erbjuder sina tjänster som nyhetsbyrå cirka tio gånger billigare än AP, AFP och Reuters. har råd att erbjuda sina tjänster billigare, gör dem till ett bättre alternativ för ett flertal länder.

Kapitalstarka Xinhua behöver nämligen inte gå med vinst, och för kunder som fortfarande inte har råd med den relativt låga avgiften finns ”Xinhua aid program” som erbjuder alla tjänster gratis.

Bara de senaste månaderna har Xinhua tecknat avtal med statliga medier i Vietnam, Turkiet, Kuba, Mongoliet, Malaysia, Nigeria och Zimbabwe. Enligt Newsweek är det svårt att veta hur många människor Xinhua når ut till, då de ofta verkar i områden som saknar tillförlitlig statistik, men Xinhua bedöms ha etablerat sig starkare i Afrika och Asien än någon annan av världens nyhetsbyråer.

Ytterligare en anledning till Xinhuas popularitet är att såväl myndigheter som mediekonsumenter i många av dessa länder föredrar nyheter från ett annat annat perspektiv än det västerländska.

Newsweek går dock hårt åt kvalitén på Xinhuas nyheter, och nämner särskilt dess världsbild: Som statlig kinesisk byrå anser Xinhua att Dalai Lama är kriminell, Falun Gong är en ond sekt och att massakern på den Himmelska fridens torg aldrig har ägt rum. Man betonar också att Xinhua fortfarande samlar ”känsliga nyheter”, exempelvis från upploppen i Tibet och Xinjiang, för att sedan lämnar dessa till myndigheterna i rapportform.

Xinhua är medveten om sin dåliga image i många länder, och i ett försök att förbättra denna har nyhetsbyrån bland annat öppnat en bokaffär i London och inlett samarbete med Förenta nationernas barnfond för att hjälpa barn i nöd över hela världen.

Det återstår dock enligt Newsweek att se om kvalitén på Xinhuas nyheter når upp till en standard som gör nyhetsbyrån till ett fullvärdigt alternativ till de stora byråerna i väst. Man hävdar även att ”det är känt att kinesiska tjänstemän använder västerländska medier för riktigt information” – ett påstående som Newsweek dock inte anger någon källa för.