oktober 2010

Published on

Diplomatiskt bakslag för Kina

BBC skriver i dag hur Japan och Vietnam tecknat ett samarbetsavtal under det pågående ASEAN-mötet i Vietnams huvudstad Hanoi. I avtalet lovar Vietnam att förse Japan med de viktiga sällsynta jordartsmetaller jag skrev om tidigare i veckan. I utbyte ska Japan hjälpa Vietnam att bygga två kärnkraftsreaktorer.

Avtalet är med största sannolikhet ett resultat av den politik Kinas har fört de senaste månaderna, då man begränsat exporten av dessa jordartsmetaller till väst, och helt avbrutit den till Japan efter senaste tidens diplomatiska bråk.

BBC pekar just ut avtalet som ett steg i den japanska processen att göra sig mindre beroende av ett allt mer ambivalent Kina.

Alltså har Kinas relativt aggressiva politik angående jordartsmetallerna resulterat i att Japan och Vietnam – två länder ofta i konflikt med Kina – närmat sig varandra. Japans premiärminister Naoto Kan kommenterade: ”Dessa projekt symboliserar starten av en nära relation och ett strategiskt partnerskap mellan två länder [Vietnam och Japan] över en längre tidsperiod”

Avtalet kan ses följa en trend. NY Times skriver i dag en artikel med rubriken ”Kinas snabba utveckling får grannländerna att alliera sig”.

Man hävdar där att Kinas militära expansion och dess handelspolitik sprider oro i regoinen, och ”får många av Kinas grannländer att återuppta gamla allianser och skapa nya, för att bättre kunna försvara sina intressen mot den nya supermakten”. Samtidigt ger det också USA en möjlighet att åter hävda sig i regionen, enligt NY Times.

Exempelvis välkomnar Vietnam återigen USA:s inblandning i regionen, då Vietnam har svårt att på egen hand hävda sig mot Kina i den territoriella konflikten länderna emellan om några ö-grupper vid Sydkinesiska havet.

Barack Obama åker kommande vecka på en tio dagar lång resa till fyra asiatiska demokratier; Indien, Japan, Sydkorea och Indonesien. Resan väntas resultera i en hel del nya avtal och samarbeten, och förstärka det som i NY Times kallas Asiens ”demokraticirkel”.

NY Times menar alltså att många länder i regionen är oroliga för hur Kina kommer agera som supermakt. Detta på grund av senaste tidens exportrestriktioner av jordartsmetaller, som visar att ledarna i Peking är beredda att använda handel som ett politiskt vapen.

Vidare så klagar Kinas handelspartners ”allt mer högljutt” på att landet undervärderar sin valuta, och med sin makt försöker påverka bilaterala avtal med svagare länder.

Allt detta, i kombination med Kinas växande flotta som allt oftare agerar utanför nationens egna gränser, får Enligt NY Times länder som Japan, Sydkorea, Vietnam och Singapore att åter vilja se ett ”amerikanskt paraplyförsvar” i regionen.

”Den vanligaste kommentaren jag fått från asiatiska ledare under mina resor de senaste 20 månaderna är: ’Tack, vi är så glada att ni spelar en aktiv roll i Asien igen'”, citeras USA:s utrikesminister Hillary Clinton säga.

Vidare citeras en före detta Kinarådgivare åt president Bill Clinton, fortfarande politiskt aktiv i regionen: ”De flesta av Kinas grannländer kommer till oss och säger ’vi är mycket oroliga över Kina'”.

Kina å sin sida menar att man genomgår en ”fredlig utveckling”, och inte har för avsikt att agera militärt för att få genom sina intressen. Man hänvisar ofta till att landet inte varit inblandat i någon väpnad konflikt sedan gränskriget mot Vietnam för 30 år sedan.

Enligt NY Times har alltså denna ”fredliga utveckling” nu bedrivits på ett vis som oroar regionens andra länder så pass att de allierar upp sig, och dessutom eftersöker större amerikansk närvaro i området.

Published on

Blodstänkt fastighetskarta

WSJ China Real Time Report uppmärksammar i dag hur en samling internetanvändare under ledning av en anonym bloggare sammanställt en karta kallad ”Kinas blodstänkta fastighetskarta”.

Kartan, som ligger på Google Maps, vill märka ut de ställen där våldsamheter uppstått då byggbolag tagit över land från privata fastghetsägare eller hyresgäster. Kartan finns i en ”öppen version”, där offer för sådana händelser själva kan lägga upp information.

Bland symbolerna på kartan märks: Varningsskyltar för massprotester, sängar för dödsfall, och eldsvådor där förtvivlade civila satt eld på sig själva i protest. Det finns även en ”granskad version” av kartan, där endast verifierade fall märkts ut.

På grund av boomen i Kinas fastighetsmarknad de senaste åren, har tvisterna mellan fastighetsägare och de ofta myndighetsbackade byggföretagen ökat, menar WSJ China Real Time Report.

Det handlar ofta om ägare till fastigheter på dyrbar mark, som inte vill lämna sina hem för den ofta undermåliga ersättning de erbjuds av byggföretagen. Särskilt inte eftersom värdet på marken växer oavbrutet. Byggföretagen har då vid flera tillfällen hyrt in lokala busar för att flytta de boende med våld.

Fastighetsägarna för ofta en ojämn kamp mot byggföretagen, som har pengar, makt och kontakter. Bråken har resulterat i flera dödsfall, och desperata fastighetsägare sätter ibland eld på sig själva som en sista åtgärd då slaget är förlorat.

Så skedde under förra månaden, vilket EWSN återger här – varning för starka bilder.

Problemet är känsligt för Kinas regering, då det belyser två aspekter som landets befolkning avskyr särskilt mycket: Korruption och olikhet inför lagen. Olaglig beslagtagning av andras land och fastigheter är ett ständigt hett debatterat ämne vid internetportaler och chattrum landet över.

Även denna karta har skapat reaktioner hos internetanvändare i Kina. ”Afrika har sina ’blood diamonds’, Kina har sina ’blood apartments”, kommenterar en användare och får medhåll av flera.

Samtidigt är många uppgivna inför situationen, exempelvis bloggaren och kolumnisten Hu Jinliang som menar att ”kartan ger ett starkt intryck, men den kan inte göra någonting för att ändra impulsiva handlingar hos giriga personer som tjänar på att ta över andras land”.

Då WSJ når initiativtagaren bakom kartan för en kommentar, säger den anonyma bloggaren att han inte är redo att tala med utländsk media.

Till en kinesisk tidning sade han tidigare, fortfarande anonymt: ”Kommer det en dag då vi inte längre har våldsamma demoleringar, så kan denna karta berätta för kommande generationer att det fanns en tid då utvecklingen gick fort, och att många fick betala dyrt för den”.

Published on

”I Afrika lyckas Kina med vad väst inte klarar”

ChinaDialogue lade just upp en intervju med akademikern Li Anshan från Beijing University. Han är expert på relationen Kina-Afrika, och svarar här på kritik kinesiska företag ofta får gällande sin verksamhet i Afrika, vilken enligt ChinaDialogue bland annat innefattar:

* Ökning av korruption
* Brott mot mänskliga rättigheter
* Miljöförstöring
* Samröre med diktaturer

Nedan sammanfattas Li Anshans svar på de tre frågor som nämns i intervjun. Han återger situationen i Afrika så som det kan förmodas att stora delar av de kinesiska myndigheterna vill se den. Hela intervjun, med fakta och kompletta svar, kan läsas här.

ChinaDialogue: Hur ser du på kinesiska företags uppträdande i Afrika? De representerar ju Kinas image och intressesfärer på hela den afrikanska kontinenten.

Li Anshan: Jag är av den generella uppfattningen att kinesiska företag i Afrika ger mer positiva än negativa intryck. (…) Ett exempel är arbetstillfällen. I Sudan är Kina involverat i Khartoums oljeraffinaderi och dambygget vid Merowe. Dessa två projekt användes som kampanjslogans då landets president i år gick till nyval. Bara dammen vid Merowe, byggt av ett kinesiskt företag, anställer 16 000 lokala arbetare. Det är ingen liten siffra.

Dessa projekt ökar också det tekniska kunnandet hos den lokala arbetskraften. Oljeraffinaderiet som byggs med hjälp av ett kinesiskt företag i huvudstaden Khartoum sysselsätter nu 1 100 lokala arbetare, en ökning från de 200 vid projektets början. Alla dessa mottar utbildning, och standarden är väldigt hög. Sudan importerade tidigare sin olja, men har nu en oljeindustri komplett med utvinning och förfining, som i dag gör landet till en oljeexportör. Många afrikanska ledare som har sett oljeraffinaderiet i Khartoum säger att de vill ha ett precis likadant.

(…) Många kinesiska projekt innefattar även satsningar på infrastruktur som motorväg och järnväg; ofta kommer kontrakten i bunt och det bidrar till att utveckla Afrika i stort.

ChinaDialogue: Men omvärlden har riktat kritik mot det vis som Kina har kombinerat ”bistånd” och ”investering” i Afrika. Anklagelserna gör gällande att kombinationen av bistånd och ekonomisk aktivitet skapar en ny sorts kolonialism.

Li Anshan: Jämförelsen [mellan europeisk kolonialsim och Kinas aktiviteter] är absurd. Kolonialsim sker med tvång, medan relationen Kina-Afrika är byggd på ömsesidig nytta och vinst. (…) [Nigerias konsul i Hongkong] sade 2007 att landet ville göra affärer med Kina. Varför? För att vi kan diskutera och förhandla som jämlikar, en status som Afrika aldrig tilldelas av väst.

(…) I april i år besökte jag ett sockerföretag vid Malis andra största stad Ségou. Fabriken byggdes med hjälp av kinesiskt bistånd, men efter färdigställandet och överlämnadet till Mali gick den inte med vinst, och tvingades fortsätta vara ett gemensamt projekt. fabrikens vd var en kinesiska kvinna, men vice-vd var malier, liksom många av de högre tjänstemännen.

Då förtaget började gå med vinst, innebar det viktig utveckling för det omkringliggande området, som nu är en mindre stad med bostadsområde och skola; utvecklingen var rörande att se. En europeisk akademiker på samma resa tvivlade, och sade att ”bistånd är bistånd, affärer är affärer, varför blanda ihop de båda?” Men vad du än gör, så länge det innebär framsteg för området, så är det något bra.

Västerlandets traditionella biståndsmodell håller på att dö ut i Afrika. Under tiden har Kina kombinerat bistånd och investeringar sedan 1990-talet, och det har lett till enorm stimulation för de involverade projekten.

Zambiska akademikern Dambissa Moyo skrev i fjol boken ”Dead Aid”, som blev kontroversiell i väst. Hon menade att senaste halvseklets biljontals biståndsdollar inte har lett till något positivt alls i Afrika, utan tvärtom ställt till med stor skada. Jag anser att den västerländska modellen här inte går att underhålla, och att Kina istället ska se till sina egna erfarenheter.

ChinaDialogue: Det finns nu minst 2 000 kinesiska företag med verksamhet i Afrika. Om vi bortser från de statliga företagen, hur ser du på inflytandet i Afrika hos privata företag, exempelvis de många handelsföretagen?

Li Anshan: Privata kinesiska företag har alltid agerat som pionjärer. Givetvis finns det en rad problem som vi måste erkänna, exempelvis bristfällig förståelse av lokala omständigheter, brist på respekt för lokala lagar och en tendens bland dessa privata företag att isolera sig själva från lokalbefolkningen. (…) Men de nischade privata företagen kan fylla områden där andra inte arbetar eller investerar.

Kinas regering – särskilt ambassader och konsulat i Afrika – måste skydda dessa företags legala rättigheter, men också komma med information angående lokala investeringsförhållanden och lagar. Det pågår en förbättring inom dessa områden, som till exempelvis offentliggörandet av intervjuer med våra handelsattachéer. Att ge privata företag rådgivning i dessa områden kommer minska problemen, och innebära att Kinas utrikesministerium inte behöver lägga lika mycket tid på tillbakavisande av kritik.

Published on

Min far heter Li Gang!

Den senaste veckan har en mycket intressant historia rullats upp i Kina, som tydligt visar internets makt, och den kinesiska befolkningens djupa avsky mot korrumperade politiker och tjänstemän.

Det hela började den 16 oktober, då Li Qiming skjutsade sin flickvän till skolan. Det var kväll, och utanför Hebei University körde han på två yngre kvinnor. Den ena dog, den andra skadades allvarligt, men Li Qiming fortsatte oberört färden utan att stanna bilen, och släppte av sin flickvän vid universitetets port.

Li Qiming var nämligen full. Då han sedan stoppades av universitets vakter, var han ointresserad av vad som just hänt, och sade istället: ”Arrestera mig om ni törs, min far heter Li Gang!”

Li Gang är en hög polistjänsteman i provinsen Hebei. Li Qiming körde vidare, hemåt, i höstnatten.

Sedan började en enorm kampanj på internet.

Personer som sett händelsen spred ordet: Hur Li Qiming hade kört i 40 där det bara var tillåtet att köra 5 km/h. Hur han hade åkt förbi och ignorerat offren inte bara en utan två gånger. Hur han arrogant utmanat vakter och åskådare att våga anmäla honom. Hur han kört vidare utan ånger.

Det söktes reda på Li Qimings konton vid diverse internetportaler och messengerprogram. Hans telefonnummer offentliggjordes. Det framgick vilka klasser han tog, och vilken tid han var där. En mängd foton på honom publicerades.

Många av Kinas över 400 miljoner internetanvändare krävde rättvisa, och hatiska kommentarer fälldes över Li Qiming vid otaliga forum och chatrum över hela Kina.

Irritation väcktes över att Li Qiming, 22 år gammal och student, körde en bil värd över en kvarts miljon kronor. Internetanvändare fortsatte forska och kom fram till att Li Gang äger fem hus.

Video över hur Li Qiming och hans far Li Gang gråter ut ”av ånger” i kinesisk statlig television. Många menar att deras tårar är fejkade.

Li Qiming blev slutligen arresterad i söndags, den 24 oktober. Hade denna incident skett för tio år sedan, är det troligt att Li Qiming hade kunnat lämna platsen och aldrig blivit arresterad eller ens behövt höra om denna olycka någonsin igen.

Men internet har förändrat dagens Kina till den grad att Li Qiming förmodligen ska vara glad att han är i polisens förvar just nu.

Internetanvändares efterforskningar har till och med resulterat i avslöjanden om korruption och plagiat som annars hade passerat obemärkt. Man hittade även bevis för att universitetrektorns avhandling var byggd på plagiat.

Roland Soong vid EastSouthWestNorth återger händelseförloppet, och anmärker på hur statliga TV-kanalen CCTV skildrat det hela.

Han ger skarp kritik åt CCTV:s till synes objektiva rapportering, där man låter far och son Li gråta ut i fem minuter, men inte ägnar särskilt mycket tid åt offren eller deras familjer. Det verkar som man söker sympatisera med förövaren, och i synnerhet med dennes far, som gråter oavbrutet i över två minuter på grund av den oreda som sonen ställt till med.

”Om inte CCTV gör en 180-graders helomvändning, förlorar kanalen all trovärdighet då det gäller att rapportera om liknande situationer i framtiden”, menar Roland. Han förklarar också på ESWN varför många tror att tårarna från far och son Li är fejkade.

Fallet Li Qiming kommer följas noga tills straff utmäts. I september i fjol blev en man i provinsen Sichuan dömd till döden efter att ha dödat fyra då han var full bakom ratten. Straffet ändrades sedan till livstids fängelse.

Men olikt Li Qiming, hade denne man ingen hög polistjänsteman till far.

Published on

Världens tillverkning sker på Kinas nåder

The Guardian skrev i går om oroligheter och bekymmer sedan Kina begränsat exporten av de 17 sällsynta jordartsmetaller som är essentiella för världsekonomin.

Utan dessa metaller är det omöjligt att tillverka datorer, bilar, mobiltelefoner, vapen, vindturbiner, vissa läkemedel och en hel rad andra högteknologiska produkter. ”Om du inte har tillgång till [dessa] sällsynta jordartsmetaller så kan du inte tillverka något. Det är därför det är panik”, säger en intervjuad handlare.

Kina utvinner nämligen 97 procent av dessa jordartsmetaller. För en tid sedan började man begränsa exporten av dessa, och ”branschen chockades” då Kina nu under andra halvåret av 2010 begränsar exporten med 72 procent jämfört med föregående år, uppger The Guardian.

Från kinesiskt håll hävdar man att åtgärden beror på den miljöförstöring som är förknippad med att utvinna metallerna, samt en önskan säkerställa behovet av metallerna till sin egen växande tillverkningsindustri.

NY Times gick under förra veckan hårt åt Kina för denna åtgärd. Man citerar tjänstemän inom den amerikanska industrin säga att Kina infört denna begränsning i smyg, och att båtlaster av dessa metaller ”försenats under flera veckor”.

Man uppger att Kina blockerade exporten av dessa metaller till Japan under förra månadens diplomatiska bråk mellan de båda länderna, och hävdar vidare att ”restriktioner angående export av dessa metaller [till USA och Europa] infördes under måndagen [18 oktober]”.

NY Times gör även gällande att det inte går att lita på Kina i denna fråga: Man citerar en rapport från statliga China Daily, som menar att exporten av dessa metaller förväntas minska med 30 procent under nästa år – en uppgift som landets handelsministerium motsätter sig och kallar för ”totalt grundlös och falsk”.

Det går alltså inte få några klara besked om situationen från Kina, då handelsministeriet motsäger statliga media. Kina ska dessutom ha nekat till ett embargo av denna export mot Japan, trots att de nästan inte exporterat några metaller alls till Japan på över en månad nu.

Under söndagen uppmanade japans handelsminister Kina att börja skeppa metallerna till Japan igen, efter att en kinesisk minister förklarat hur ”tullproceduren skärpts” för exporten av dessa.

Betydelsen av de sällsynta jordartsmetallerna ska absolut inte underskattas. BBC menar att utan dessa metaller skulle ”stora delar av den moderna ekonomin stanna upp”. Man liknar situationen med Mellanösterns monopol på olja – men mer extremt och dessutom viktigare för världsekonomin.

BBC menar till och med att metallerna är ett starkt trumfkort för Kinas ledare då andra frågor diskuteras internationellt, och en anledning till att Kina inte behöver ”lyda väst”.

Efter de senaste månadernas oroligheter har priserna på dessa metaller ökat dramatiskt. The Guardian tar metallen samarium som exempel: I juli kostade samarium cirka 4,5 amerikanska dollar per kilo, nu är priset uppe i 35 dollar.

The Guardian pekar dock även ut att endast cirka en tredjedel av dessa metaller finns i Kina. Således finns det en potential för andra länder att utvinna metallerna på egen hand, även om det är bekvämt att importera från Kina.

Men etablering av en sådan industri tar tid, och fram tills dess är ”utländska regeringar oroliga” för Kinas politik i frågan, menar tidningen.

Kina sitter alltså på 97 procent av de metaller som är nödvändiga för tillverkning av de varor som driver den globala ekonomin. Man begränsar nu kraftigt exporten av dessa. Och förutom i Sveriges Radio, så har det mig veterligen inte gått att få någon information om detta i svensk media.

För den som vill läsa mer om metallernas betydelse, utan senaste tidens anklagelser, rekommenderas denna artikel från BBC daterad 2009.

Published on

Kinesiska vapen i Afrika

Flera medieföretag, bland annat BBC och The Guardian, rapporterar hur Kina försöker stoppa en FN-rapport rörande vapenexport till Sudan, som skulle strida mot det existerande vapenembargot mot Sudan. Rapporten från FN innehåller anklagelser att kinesisk ammunition har använts av sudanesiska trupper, bland annat i strider mot FN-förbanden i Sudan.

BBC menar att rapporten skulle ha offentliggjorts efter att den presenterats för FN:s säkerhetsråd i onsdags.

Men då säkerhetsrådet sammanträde mötte rapporten skarp kritik från Kina, som menar att bevisen är otillräckliga och att ammunitionen antingen kan ha smugglats in till Sudan från andra afrikanska länder, eller sålts till Sudan innan vapenembargot trädde i kraft.

Enligt rapporten ska ett dussintal olika sorter av kinesisk ammunition ha använts av sudanesiska regeringsstyrkor under de senaste två åren, i strider mot rebeller och FN-trupper i Darfur. Märkningen visar att en del av ammunitionen är tillverkad 2009.

FN:s säkerhetsråd införde ett vapenembargo mot Sudans regering redan 2005, uppger AP och The Guaridan.

Säkerhetsrådets fem länder – Kina, USA, Ryssland, Storbritannien och Frankrike -har alla vetorätt, och Kina stoppade därför publiceringen av rapporten, och kräver nu att dess författare återkommer med ”starkare bevis” under nästa vecka.

Kinesiska diplomater ifrågasätter metodologin, och menar att det inte ges några konkreta bevis för anklagelserna om kinesisk vapenförsäljning i strid mot embargot: ”Anklagelserna är grundlösa, och det är högst olämpligt att föra fram yrkanden likt dessa utan tillräckliga bevis”, säger Kinas utrikesministeriums talesman Ma Zhaoxu, enligt The Guardian.

BBC:s korrespondent tillägger dock att Kina enligt embargot har rätt att sälja vapen Sudan så länge de inte används i Darfur.

Kina står närmare Sudans regering än något land i väst, då man är en stor uppköpare av sudanesisk olja. Kina har med hjälp av investeringar utvecklat Sudans oljeindustri, och samtidigt skaffat nära relationer till dess regering, uppger The Guardian.

I januari väntar en folkomröstning där landets mer oljerika delar söker självständighet från den sudanesiska centralregeringen, som då skulle förlora sin största inkomstkälla. Enligt FN har konflikten i landet sedan 2003 krävt 300 000 dödsoffer och tvångsförflyttning av 2,7 miljoner människor.

Samtidigt som FN-rapporten anklagar Kina för att dess ammunition används i Sudan, presenterar USA historiens största vapenaffär, då man planerar att sälja avancerad vapenteknik för 400 miljarder kronor till den absoluta monarkin Saudiarabien.

Published on

Nya protester i Tibet

BBC rapporterade i dag hur ”minst 1 000” tibetanska studenter under tisdagen demonstrerat mot vad de anser vara ett försvinnande av eget språk och kultur.

Studenterna invänder mot Kinas skolreform, som innebär att alla lektioner och textböcker i Tibet – undantaget tibetanska och engelska språkklasser – kommer vara i mandarin. Demonstrationen ska ha gått lugnt till, och deltagarna lämnade gatorna under eftermiddagen, efter att lokala politiker kommit ut för att samtala med dem.

BBC citerar en lärare i provinsen: ”Kineserna genomför reformer som påminner om Kulturrevolutionen. De [reformerna] hotar inte bara vårt modersmål, utan strider direkt mot den kinesiska konstitutionen, som ska skydda våra rättigheter”.

Organisationen Free Tibet menar att 5 000-9 000 personer deltog under demonstrationerna, och citeras i BBC säga: ”Det tibetanska språket raderas systematiskt ut, som en medveten taktik i Kinas ambition att cementera ockupationen av Tibet”.

ENligt The Guardian har Free Tibet uttryckt oro för att deltagare i demonstrationen kommer att anhållas eller på annat vis straffas under de kommande veckorna. Lokala myndigheter och polis ska inte ha svarat på The Guardians telefonsamtal.

Enligt BBC anser Kinas regering att de bidrar med utveckling och möjligheter till ett Tibet som länge varit eftersatt. Läskunnighet, inkomst och industriell produktion i Tibet har mångdubblats sedan Kina med våld införlivade området 1950-51.

Tisdagens protester ägde rum i Tongren, provinsen Qinghai. Här utspelade sig oroligheter under de tibetanska protesterna 2008, då dussintals människor fick sätta livet till.

Enligt uppgifter till The Guardian ska likartade demonstrationer även ägt rum i provinsen Gansu föregående vecka, efter att studenter där tvingats använda kinesiska textböcker.

Published on

Möt Kinas nästa president

Xi Jinping. Så heter med stor sannolikhet Kinas nästa president. Media världen över rapporterade under måndagen att han valts till vice ordförande i Kinas militärkommitté – en post som nuvarande presidenten Hu Jintao också fick just innan han tillträde som landets högsta ledare.

– Det verkar vara helt klart. Efter dagens utnämning, pekar allt på att han (Xi Jinping) blir Kinas nästa ledare, säger en redaktör och politisk analytiker i Hongkong till LA Times.

Xi Jinping är sedan tidigare även vicepresident, men i Kinas komplicerade nätverk av politiska titlar, anses han alltså först efter denna befordran som en säker efterträdare till den faktiska presidentposten. Detta tros ske 2013, då Hu Jintao är menad att formellt dra sig tillbaka.

Kinas förmodade nästa president tillhör den grupp som småelakt kallas för ”kronprinsarna”; söner till inflytelserika politiker som var med och öppnade Kina under Deng Xiaopings ledning från 1970-talets slut. Kontakter är oerhört viktigt i kinesisk politik, och Xi Jinpings far tillhörde kärnan av kommunistpartiets första ledargeneration.

Kronprinsarna är även kända för att nå och behålla sina inflytelserika poster genom utbildning vid prestigefyllda universitet, och Xi Jinping har en akademisk bakgrund med examen som Kemisk ingenjör och en doktorstitel i Juridik. Han ansågs av min professor vid University of Hong Kong vara ärketypen av Kinas nya ”teknokrater” – välutbildad, kunnig och hårt arbetande.

Då hans far kom i onåd hos Mao under Kulturrevolutionen, skickades Xi Jinping som sextonåring själv till landsbygden för att skörda spannmål och vakta får. Han blev kvar i sex år och kunde alltså börja studera igen först 22 år gammal.

China Daily återger i all hast Xi Jinpings väg till makten: Det sägs att han efter år av hårt arbete i den östra provinsen Fujian, blev befordrad till guvernör där 2000, och 2002 fick möjligheten att bli guvernör i den närbelägna och rikare provinsen i Zhejiang.

Han ska sedan ha ansvarat för en industriell omstrukturering som ”säkerställde Zhejiangs ställning som en av de rikaste och ekonomiskt snabbast växande provinserna i Kina”.

Med denna bedrift i bagaget blev han 2007 partichef i Shanghai, och samma år invald som en av nio medlemmar av kommunistpartiets politbyrås ständiga utskott; den absout högsta maktinstansen i Kina, som har sista ordet i landets alla viktiga beslut.

Det handlar alltså om en politiker som stigit i graderna med hjälp av såväl kontakter som skicklighet.

På det personliga planet anses Xi Jinping – i alla fall av sin fru – vara ”frugal och jordnära”. Även Robert Lawrence Kuhn, amerikan och författare till boken ”How China’s Leaders Think”, anser att Xi Jinping har en ”väldigt varm personlighet. Han ger inga vibrationer av en ledare som är imponerad av sig själv”.

Henry Paulson, före detta amerikansk finansminister, beskriver enligt The Guardian Xi Jinping som ”en man som verkligen vet hur man tar sig över mållinjen”.

The Guardian menar också att Xi Jinping är ”ett säkert val”, som kommer prioritera Kinas inslagna väg av ”fredlig ekonomisk utveckling” utan några dramatiska ändringar på det politiska planet. Man tillägger dock att det är svårt att veta vad Xi Jinping föredrar rent ideologiskt; ”hans politiska preferenser förblir oklara”.

Även NY Times menar att det är svårt att veta var Xi Jinping står politiskt, då ledare på uppgång i Kina ofta undviker djärva kommentarer för att inte få en viss politisk stämpel på sig.

Xi Jinping blev i fjol utsedd till en av världens mest inflytelserika personer av Time Magazine, och brittiska tidskriften New Statesman håller honom som världens mest fjärde inflytelserika person 2010.

Published on

Zambiska gruvarbetare skjuts ihjäl av kinesiska förmän

Afrik News rapporterade i söndags, hur kinesiska förmän i fredags öppnade eld mot zambiska gruvarbetare, sedan dessa protesterat mot arbetsvillkor och löner vid en kinesiskägd gruva i Zambia.

Minst elva gruvarbetare togs till sjukhus med skottskador, och två kineser omhändertogs av polisen. Två av gruvarbetarna ska senare ha avlidit.

Omständigheterna kring skottlossningen är oklara, och uppgifterna om vad som egentligen hände varierar fortfarande, tre dagar efter incidenten.

AFP rapporterar att tolv gruvarbetare skadades då förmännen ”på måfå öppnade eld mot protesterande arbetare”. Man använder dock uttrycket ”mainly Chinese managers fired randomly”, vilket indikerar att lokala chefer också kan ha varit inblandade.

Enligt BBC skadades ”minst elva” arbetare, och de två kineser som nu är arresterade av zambisk polis kommer åtalas för mordförsök. De ska ha öppnat eld efter att ha känt sig hotade av protesterna. BBC uppger också att Kina investerat över 2,5 miljarder kronor i den zambiska gruvindustrin, och att de kinesiska investeringarna i landet kommer öka.

Reuters nämner att elva arbetare skottskadades, och påminner också om att fem zambiska gruvarbetare sköts av kinesiska överordnade vid en liknande incident 2005.

Även statliga kinesiska tidningen Global Times skriver om incidenten, och talar med en arbetare vid gruvan som menar att ”förmännen drar av från arbetarnas löner då de inte behöver gå ner i gruvan för att arbeta”. En annan arbetare sade att skottlossningen uppstod efter att de protesterande börjat kasta sten.

Global Times talar också med en tjänsteman vid Kinas ambassad i Zambia, som medgav att incidenten ägt rum, men också framhåller att samarbetet länderna emellan präglas av optimism, och att det är ”icke-objektiv av vissa medier att överdriva konflikten”.

Kinas enorma investeringar i Afrika har ofta debatterats bland politiker och i media under de senaste åren. Flera böcker och dokumentärer har utkommit i ämnet. Främst hörs två av åsikter vitt skilda läger i frågan:

1) De som anser att Kina är ute efter Afrikas naturresurser, och gärna kallar Kinas investeringar på kontinenten för ”kolonialisering”. Att Kina inte ställer några krav om demokrati eller arbetar för mänskliga rättigheter i Afrika, ses som bevis för att de endast är ute efter resurserna och inte efter att förbättra kontinentens levnadsstandard.

2) De som anser att Kinas investeringar i Afrika är pragmatiska, skapar arbete och tar kontinenten från det bidragsberoende som årtionde av bistånd lett till. Man pekar främst på investeringar i infrastruktur och industri, men även de många gratis doktorer och lärare som Kina skickat till Afrika.

Båda sidor har har ett överflöd av fakta att hänvisa till, och ingen har kunnat lägga fram lysande bevis på vare sig version 1 eller 2.

Published on

Nya demonstrationer i Kina och Japan

Under gårdagen tog folk över gatorna i Tokyo och tre kinesiska städer för att visa sitt missnöje över senaste tidens händelser mellan Japan och Kina.

China Media Project menar att tiotusentals kineser deltog i demonstrationerna, och postar en rad bilder från Chengdu och Xian, där deltagarna viftar med plakat som ”Vi kommer försvara Diaoyu Islands till döden!” samt ”Älska vårt Kina, bojkotta japanska produkter.”

Diaoyu är en ögrupp som administreras av Japan, men som båda länderna gör anspråk på. Minst en japansk restaurang ska ha slagits sönder i samband med demonstrationerna, uppger BBC.

I Tokyo marscherade hundratals demonstranter till Kinas ambassad för att lämna ett brev, medan de bar på banderoller som deklarerade landets ärvda rätt till Senkaku Islands, menade att Japan är i fara och uppmanade att ”Inte glömma de kinesiska inkräktarna”.

Senkaku är japanska namnet på Diaoyu, och ”kinesiska inkräktare” hänvisar till incidenten i början av september, där en kinesisk fiskebåt kolliderade med skepp ur den japanska flottan.

Problemen kring denna ögrupp gjorde sig påminda i veckan, då Japans utrikesminister krävde av Google Maps att ta bort det kinesiska namnet ”Diaoyu” från sina kartor.

Incidenten har lett till ett nytt lågvattenmärke i relationen länderna emellan. Trots att deras ledare i förra veckan kom överens att förbättra relationerna, verkar det alltså som att invånare i de båda länderna fortfarande har svårt att glömma grannfejden, som historiskt går hundratals år bak i tiden.

Statliga China Daily citerar i dag Kinas utrikesministeriums talman säga att demonstrationerna är ”förståeliga”, men uppmanar demonstranterna att hålla sig rationella och inom lagens ramar: ”Det är förståeligt att några personer uttrycker sin ilska mot senaste tidens japanska felaktiga ord och handlingar”, sade talmannen.

Misstänksamheten mellan länderna går djupt, särskilt sedan Japans ockupation av Kina andra världskriget.

Många hävdar att Japan inte ”har bett om ursäkt” för sin framfart under denna konflikt, och ofta under det senaste årtiondet har landet fått kritik för att exkludera krigsbrott från textböcker i skolan, samtidigt som många av landets premiärministrar besökt Yasukuni Shrine, som av många utanför Japan ses som en hyllning till Japanska krigsförbrytare.

Published on

Pekings tjänstemän tränas i sociala medier

AFP rapporterar att statstjänstemän i Peking fått motta träning i sociala medier som Twitter och MSN, för att så effektivt som möjligt kunna ”kartlägga och guida allmänhetens åsikter”.

Kommunistpartiets skola i Peking tillhandahåller utbildningen för högre tjänstemän för att dessa ska ”förstå hur information sprids och känna av aktuella strömningar, för att bättre kunna svara på plötsliga kriser”, citeras statlig kinesisk media säga i AFP:s artikel.

I ett samhälle där medierna kontrolleras hårt, har internet blivit forum för att uttrycka missnöje, särskilt i chattrum och på bloggar, menar AFP.

Enbart förra året öppnade ”tiotals miljoner” kineser twitter-liknande mikrobloggar. Dessa kommer man under tjänstemännens utbildning att fokusera på.

Internet är ett ständigt slagfält i Kina, där myndigheterna också själva försöker använda sociala medier för att öka sin popularitet.

Det ryktas bland annat om att myndigheterna betalar vissa frilansande internetanvändare motsvarande 50 öre för varje för myndigheterna positiv post vid forum och kommentatorsfält. Dessa frilansar har kommit att döpas till ”50-cents-armén” i debatten.

Published on

Öppet brev för press- och yttrandefrihet

China Media Project har kommit över och översatt ett ”öppet brev”, undertecknat av 23 veteraner inom kommunistpartiet, bland annat Li Rui (Mao Zedongs tidigare sekreterare) och Hu Jiwei (tidigare redaktör för partiorganet Folkets Dagblad). De vill se riktig press- och yttrandefrihet i Kina, samt att landet ska överge sin omfattande censur.

Brevet lämnades den 11 oktober över till Nationella folkkongressens stående kommitté, som i teorin är Kinas högsta statliga institution.

Översättningen från kinesiska till engelska publicerades i dag på China Media Project och kan ses i sin helhet här. Nedan reciterar jag lite av innehållet på svenska:

—

(Rubrik) Gör artikel 35 i Kinas konstitution gällande, överge censur och erkänn medborgares rätt till yttrandefrihet samt pressfrihet: Ett brev till Nationella folkkongressens stående kommitté

Artikel 35 i Kinas konstitution, som antogs 1982, framlägger med klarhet att: ”Medborgare i Folkrepubliken Kina åtnjuter yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet, organisationsfrihet, samt rätt att anordna parader och demonstrationer.” I 28 år har denna artikel inte följts, utan istället blivit neglegerad av detaljer och regler som talar om dess ”realiserande”. Denna slags falska demokrati, med formellt erkännande men konkret förnekande, är en skamfläck i demokratins historia i världen.

(…)

Då vår nation grundades 1949, skrek vårt folk ut att de hade blivit befriade och nu är sina egna herrar. Mao Zedong sade: ”Från denna stund har Kinas befolkning rest sig”. Men än i dag, 61 år efter nationens grundande, och efter 30 år av öppenhet och reform, har vi ännu inte etablerat yttrande- och pressfrihet ens till den grad som kunde åtnjutas i Hongkong under kolonialt styre. Än i dag, måste många böcker som diskuterar politik och samhällsfrågor publiceras i Hongkong. Detta var inget som kom i och med återlämnandet av Hongkong (1998), utan är en gammal taktik som daterar bak till kolonialtiden. Ställningen bland kineser på fastlandet som ”sina egna herrar” är nästan obefintlig. Det är pinsamt av vår nation att marknadsföra sitt politiska system som en ”socialistisk demokrati” med kinesiska förtecken”.

(…)

Våra specifika krav är följande:

1. Överge partiets kontroll över media, tillåt utgivare att verka självständigt, inför ett system där chefer och redaktörer också i realiteten är ansvariga för det som publiceras.

2. Respektera journalister och stärk deras position. (…)

3. Överge restriktioner angående medias rätt och möjlighet att agera allmänhetens övervakare, och låt dem utföra fri rapportering över hela landet.

4. Internet är ett viktigt forum för informationsutbyte och diskussion, samt för medborgare att framföra sina åsikter. Undantaget information som verkligen rör statshemligheter eller strider mot medborgares rätt till privatliv, ska censuren inte godtyckligt radera texter och kommentarer på internet. ”Internetpolisen” måste upphöra, (…)

5. Det ska inte finnas några tabun gällande kommunistpartiets historia. Kinesiska medborgare har rätt att veta felaktigheterna hos de parti som styr landet.

6. (…) Det är inte tillåtet i demokratiska samhällen för det styrande partiet att använda medborgarnas skattepengar för att skapa en mediasektor som hyllar dem själva.

7. Tillåt fri spridning i Kina av böcker och magasin som publiceras i Hongkong och Macao, som ju nu har lämnats åter till Kina. Vi är medlemmar i Världshandelsorganisatoinen (WTO), och redan ekonomiskt integrerade med omvärlden – att då fortsätta vara kulturellt stängda går emot den uppdragna linjen för öppenhet och reform. Hongkong och Macao erbjuder väl utvecklad kultur just på tröskeln till Kina, och böcker och magasin därifrån välkomnas och åtnjuter förtroende bland den kinesiska befolkningen.

8. Omstrukturera propagandaorganen, (…)

Vi representerar oss själva, och hoppas på er yttersta uppmärksamhet,

(Undertecknat av 23 inflytelserika veteraner inom kommunistpartiet)

—

Det är alltså ett starkt och ärligt brev som framförs av en rad respektabla namn. Det är oklart vad det hela kommer leda till, och det är osannolikt att brevet kommer förekomma i någon öppen debatt inom Kina.

Men det är svårt att motsätta sig många av brevets argument, och kanske tar det ändå den interna debatten om dessa frågor till en ny nivå.

Published on

Wen Jiabao i unik intervju

CNN GPS publicerade i går på video en intervju med Kinas premiärminister Wen Jiabao. Det är första gången på över två år som Wen ger en intervju till en västerländsk journalist, och videon bör ses i sin helhet av alla som är intresserade av Kina och dess politiska utveckling.

Det är Fareed Zakaria, också redaktör för tidskriften Time, som utför intervjun. Han ger först en bakgrundsprofil av Wen Jiabao, som ofta kallas för ”folkets premiärminister”, då han exempelvis visade visa sympatier med demonstranterna på Himmelska fridens torg 1989, och personligen besökte provinsen Sichuan efter jordbävningen 2008 som krävde drygt 70 000 människors liv. Han är också den enda av Kinas högre politiker som frekvent syns i media.

Då han nu intervjuas av en västerländsk journalist får han frågor om censur och demokrati som sällan eller aldrig tas upp i kinesisk media. Han hintar att han själv arbetar hårt inom partiet för att förbättra villkoren för kineser att uttrycka sitt eventuella missnöje med regeringens arbete, och säger att yttrandefrihet är oumbärligt.

Wen Jiabao skrev tidigare under året en artikel i China Daily där han prisade den reformvänlige politikern Hu Yaobang – som varit tabu och raderad ur Kinas historieskrivning sedan 1989.

Men Wen Jiabao är ingen extrem reformist själv. Han har tidigare kallat Dalai Lama för en våldsam separatist, och under denna intervju anser han att Fareed Zakaria ”missförstår” situationen med internetcensur i Kina, och svarar sedan undvikande att de flesta kineser sätter tilltro till kommunistpartiet i denna fråga.

Ekonomi är annars det dominerande ämnet i intervjun, och Wen Jiabao ger sin synpunkt på finanskrisen, inflation och korruption.

Han talar också i detalj om Kinas enorma ekonomiska stimulanspaket på över 8 biljoner svenska kronor, som hållit den kinesiska ekonomin växande under finanskrisen och som många analytiker tror kan medföra en ekonomisk bubbla och en rejäl baksmälla.

Det nu kanske hetaste ämnet mellan Kina och USA – värdet på den kinesiska valutan – diskuteras givetvis också. Många i USA vill ju som bekant straffa Kina med ekonomiska sanktioner, då de anser att regeringen där avsiktligt håller sin valuta undervärderad för att främja den inhemska exportindustrin.

Wen Jiabao nämner exempelvis att för en iPod som i USA säljs för 299 dollar, får den kinesiska tillverkaren endast 4 dollar, medan mycket av det kvarvarande går till den amerikanska ekonomin. Han säger också att det i Kina finns 22 000 amerikanska exportföretag, och för USA att införa sanktioner på importvaror från Kina, vore att sanktionera också mot sina egna företagare.

För den som inte kan ladda hela videon, sammanfattar AFP intervjun i en kortare text.