december 2010

Mer om Li Gang-incidenten, del 3

ChinaGeeks har översatt den tredje och sista delen av journalisten Wang Keqins originalpost om Li Gang-incidenten, byggd på ett besök av hans student hos den avlidna flickans familj.

För mer fakta om Li Gang-incidenten, läs förklaring och länkar från gårdagens post här på InBeijing Bulletin.

Den tredje och sista delen är inte alls lika intressant och fylld med fakta eller detaljer likt del ett och två. Men eftersom jag har lovat att sammanfatta den, så kommer jag så också att göra.

Wang Keqins student skriver här om sina personliga känslor och stämningen hos familjen Chen, då han under sitt besök spenderade en natt i den nu avlidna flickan Chen Xiaofengs rum.

I ”romantisk kinesisk stil” kan vi bland annat läsa: ”(…) traktorn är fylld med olja inför den kommande vintern. Oljan kan värma luften, men den kan inte värma familjen Chens hjärtan (…)”. Mamman har inte lust att äta längre och ”höll sin skål i sina händer, tittade vilset kring bordet, och tog till slut en liten klunk av gröten”.

Tredje posten är en personlig skildring och innehåller egentligen inte mycket av värde, förutom enstaka detaljer som begravningstraditionerna vilka innebär att familjen inte vet vart dottern ligger begravd, samt att bychefen kommer att besöka familjen Chen som ett resultat av att denna student har frågat runt i byn om ”vägen till den avlidna flickan”.

Mer om Li Gang-incidenten, del 2

Tidigare i veckan skrev jag här om nyheter kring Li Gang-incidenten, sedan journalisten Wang Keqin offentliggjort tidigare insamlad information i fallet.

Flera engelska bloggar på internet har översatt Wang Keqins kinesiska originalpost, och i dag kommer jag att sammanfatta vad ChinaGeeks har att säga om originalpostens andra del, som handlar om tystnaden från den avlidna flickans familj, samt problem med kinesiska rättssystemet.

Sammanfattningen av del ett kan läsas här. För er som ännu inte snappat upp vad Li Gang-incidenten handlar om, läs wikipedia eller min bloggpost från oktober då händelsen ägde rum.

Polischefen Li Gang gråter ut i tv, efter att hans rattfulla son haft i hjäl en flicka och allvarligt skadat en annan.

Nedan är en fortsättning från del ett, som främst bygger på information från då Wang Keqins student den 11 november besökte familjen till den avlidna flickan:

Efter ”överenskommelsen” hotades familjen Chen med att gå miste om ersättningen på en dryg halv miljon kronor, om de talade med media eller över huvud taget nämnde något om kompensationen. Vid studentens besök, den 11 november, nästan en vecka efter ”överenskommelsen”, hade Chen ännu inte fått några pengar.

”Bychefen skjuter på det hela tiden, säger att vi ska få pengarna i morgon,” sa en uppgiven far till den påhälsande studenten.

Den avlidna flickans bror berättar också hur familjen inte ville svika sin advokat, inte ville tysta ner händelsen, men kände sig tvingade på grund av pressen. Hade det inte varit för myndigheternas inblandning, hade familjen gått vidare och sökt rättvisa vid laglig instans, menar brodern.

Vidare, den 21 december, meddelar den lokala polisen att förövaren Li Qiming är arresterad och kommer att straffas trots mutan på en halv miljon kronor. Polisen tillägger dock att den ”civila delen av fallet”, det vill säga affären mellan familjerna Li och Chen är avslutad i och med överenskommelsen. Vad som återstår är ”den kriminella handlingen” och alltså kommer Li Qiming att gå upp i rätten mot staten, och inte mot familjen Chen.

När familjen Chen nu är ute ur bilden, anar många att fallet bara kommer att bedömas som ”en trafikolycka” istället för en fara för allmänhetens säkerhet. De första poliserna som var på plats arbetade vid polismannen Li Gangs enhet.

Wang Keqin tillägger att den andra påkörda flickan, som klarade sig med livet i behåll men blev allvarligt skadad, är ute från sjukhuset och tillbaka i skolan samtidigt som hon sköts om av sin mor. Familjen Li har aldrig hört av sig till dem med erbjudande om någon kompensation.

ChinaGeeks kommer snart att översätta och kommentera den tredje och sista delen av Wang Keqins kinesiska rapport i ämnet. InBeijing Bulletin kommer givetvis att återge den så fort som möjligt.

Kinas fastighetsbubbla på väg att spricka?

I november ökade fastighetspriserna i Kina för artonde månaden i följd, ändå ökade även husköpen med nästan 15 procent. Kina har under 2010 byggt 12-15 miljoner fastigheter, och en rad helt tomma städer – så kallade spökstäder – har dykt upp runt om i landet, med fastigheter som köps enbart i investeringssyfte.

Många misstänker att Kinas fastighetsbubbla är på väg att spricka, något som skulle få katastrofala följder inte bara för Kina utan också kännas i den globala ekonomin. Jämför med oroligheterna efter Japans bristande fastighetsbubbla i början av 1990-talet, eller för all del senaste årens globala finanskris, som ju delvis berodde på en orolig amerikansk husmarknad.

Vad ligger då bakom denna växande kinesiska fastighetsbubbla?

Jo, rika kineser vill inte ha sina pengar på banken, eftersom landets inflation är högre än sparräntan. Folk ser sig därför om efter olika investeringsalternativ, varav många utländska sådana är blockerade på grund av Kinas restriktiva valutapolitik. Och då landets handel med värdepapper fortfarande är relativt omogen och ambivalent, utgör fastighetsmarknaden en av få attraktiva investeringsområden.

Detta har lett till en boom i fastighetsköp, och en växande bubbla: En undersökning visar att fastigheter i 35 stora kinesiska städer är övervärderade med i genomsnitt 30 procent, och i städer som Shanghai och Peking mer ändå.

Kinas inflation ligger just över fem procent. Centralbanken höjde förra veckan sparräntan till 2,75 procent, men törs inte höja ytterligare, eftersom det skulle riskera inflöde av utländskt kapital som kan leda till överhettning. Sparräntan i många andra länder ligger ju i dagsläget närmare noll.

En annan orsak till bubblan är att Kinas inflation är ojämnt fördelad. I och med att landet i stort sett bundit sin valuta till den amerikanska dollarn, stiger priserna på handelsvaror minimalt då den orörliga växelkursen innebär ett nästintill orörligt pris.

Då dessa varor står still i värde trots en femprocentig inflation, går andra sektorer, särskilt fastighetsmarknaden, framåt ännu mer.

Ledarna i Peking är givetvis medvetna om problemet och försöker tackla det genom att införa restriktioner som gör det svårare att investera på fastighetsmarknaden. Samtidigt öppnar man sakta upp för global handel med den kinesiska valutan yuan.

Men risken finns att åtgärderna är för små och långsamma, då såväl priser, efterfrågan och antalet spökstäder ökar samtidigt. Flertalet av de tiotalet miljoner nya fastigheter som byggts i år har priser som liknar de i väst, och kan bara bekostas av en liten del av befolkningen.

Man bygger alltså inte för att tillgodose ett behov av bostäder, utan ett behov av investeringar. Då jag själv letade lägenhet i Peking frågade jag ofta agenter och hyresvärdar när bostaden var inköpt och hur värdet hade utvecklat sig. Det handlade ofta om en tredubbling eller mer på 5-6 år.

Och med all säkerhet vore det katastrofalt om denna bubbla plötsligt skulle spricka. Många tror att Kina är en exportdriven ekonomi, men medan exporterna bara utgör fem procent av landets BNP, står fastighetsbyggen för över 60 procent, menar den inflytelserika ekonomen Jim Chanos.

Vad som skulle hända med Kinas ekonomi om byggandet upphör är uppenbart.

Se här för en sammanställning av kinesiska spökstäder från Google Maps: Stora bostadskomplex och allmänna byggnader, omringade av folktomma gator och bilfria parkeringar.

Mer om Li Gang-incidenten

De har på senaste tid varit tyst om incidenten där Li Qiming, son till polismannen Li Gang, hade livet av en kvinnlig student och skadade en annan efter att ha kört rattfull på campus.

Efter olyckan hotade Li Qiming åskådare och vakter med att hans far var en högre polisman, och åkte sedan oberört iväg från platsen. Incidenten väckte en folkstorm på internet som kom att leda till att Li Qiming arresterades de kommande dagarna.

Det rapporterades sedan att Li Gang betalat en ansenlig summa pengar för att få familjen till den avlidna flickan Chen Xiaofeng att lägga ner fallet.

ChinaGeeks reder i dag ut varför det sedan arresteringen varit så tyst om fallet, och vad som egentligen har hänt, genom att översätta en längre bloggpost skriven av journalisten Wang Keqin som undersökt ämnet.

Översättningen gäller första delen av Wang Keqins bloggpost, som förklarar varför familjen Chen plötsligt avskedade sin advokat och försvann från offentligheten.

Olyckan inträffade den 16 oktober, och 4 november tappade media och advokater kontakten med familjen Chen. Ett par dagar senare kom det fram att familjen Chen ”nått en uppgörelse” med familjen Li, och beslutat sig för att släppa fallet.

Den 11 november åkte en av Wang Keqins studenter för att hälsa på familjen Chen i provinsen Hebei. Detaljerna från besöket har inte kunnat publiceras förrän nu, på grund av myndigheternas förbud mot all rapportering av fallet Li Gang.

För två dagar sedan, den 26 december, kom det också till Wang Keqins kännedom att familjen Chen mottagit den utlovade kompensationen motsvarande en halv miljon kronor, varför det nu är säkert att publicera informationen.

Nedanstående historia är alltså byggd på uppgifter från den 11 november, och en redogörelse för förhållandena under vilka familjen Chen bestämde sig för en uppgörelse med familjen Li.

Zhang Kai, familjen Chens advokat, utstod redan från början stor press från många parter att släppa fallet. Plötsligt den 4 november kunde han inte få tag på familjen Chen längre; samtalen gick inte fram, eller besvarades av en manlig röst som sade att numret var fel och lade på luren.

Samma gällde för journalister som försökte kontakta familjen Chen. Universitetet och den lokala polisen kunde inte ge några svar på vad som hänt eller vad familjen höll hus.

Så den 11 november åkte Wang Keqins student till familjen Chens hem i Hebei. Inom ett par minuter dyker bychefen och byns partisekreterare upp och undrar vem studenten är. Efter att ha fått förklarat för sig att hon är en klasskamrat till den avlidna flickan, lämnar partifunktionärerna hemmet, och pappa och storebror Chen kan tala med studenten i lugnan ro.

Först hade familjen Chen varnats av bychefen att incidenten nu inte längre var någon trafikolycka, utan en ”politisk incident”, och att familjen skulle ses som fiender till myndigheterna om de gav fler intervjuer.

”Ni har Zhang Kai som advokat, men familjen Li har hyrt in Zhang Kais lärare, så det finns ingen möjlighet för er att vinna fallet”, fick familjen Chen veta av bychefen.

Pappa Chen berättar sedan hur ”lager på lager” av påtryckningar riktades mot familjen att anta ett anbud om kompensation, samtidigt som de sattes på ett hotell och förbjöds att kontakta omvärlden.

Under hela processen såg familjen Chen inte till någon ur familjen Li, utan allt sköttes av bekanta till Li Gang. Inom kort skrev de på en rad dokument vid hotellet, berättar pappa Chen: ”Allt gick väldigt fort och vi tilläts inte läsa genom eller tänka efter vad vi skrev under. Samma eftermiddag fick vi åka tillbaka till vårt hem”.

Kroppen togs sedan hem till familjen Chen, något som enligt pappan kanske inte hade varit möjligt om de inte accepterat kompensationen.

När ChinaGeeks har analyserat färdigt del två av bloggposten, kommer även den delen att läggas upp här på Kinamedia. Se den den ursprungliga bloggposten på kinesiska här.

Kina ”köper sig in i Brasilien”

ChinaDialogue skriver om hur byggnationen av en jättelik hamn just utanför Rio enligt vissa bara är ett steg i ledet av Kina att lägga beslag på mat och resurser från den sydamerikanska kontinenten.

Den konstgjorda hamnen, med en storlek av 12 000 fotbollsplaner, kostade nästan motsvarande 20 miljarder kronor och kallas för ”världens största industriella hamnkomplex av sitt slag”. Då den öppnar 2012 kommer varje år miljontals ton järnmalm, olja, sojabönor och spannmål fraktas till Kina från dess tio kajplatser.

Världens största fraktskeppsmodell Chinamax, byggt just för att skeppa järnmalm mellan Brasilien och Kina, kommer ensam att kunna ta 400 000 ton last per resa.

ChinaDialogue kallar detta för Kinas medvetna ”going out strategy” – en ekonomisk och politisk strategi av kinesiska företag att investera i utlandet och lägga beslag på naturresurser, energi och mat genom sponsring från Kinas enorma statskassa.

Särskilt viktigt är goda kontakter med regionala stormakter som Sydafrika och Brasilien. Under 2010 års första halvår investerar således kinesiska företag motsvarande 140 miljarder kronor i Brasilien, jämfört med bara 560 miljoner under samma tidsperiod 2009.

Och då Kina nu fått fotfäste i landet tror ChinaDialogue att kinesiska investeringar kan komma att snitta 300 miljarder kronor årligen, då sektorer som telekommunikation och infrastruktur också söker affärsmöjligheter.

Kina är nu Brasiliens i särklass största investerare och Kinas ambassadör påpekar att relationerna har ”gått in i en ny era”.

Michael Klare, författare till en bok inom detta område, menar att Kinas regering är väl införstådda med behovet av naturresurser för sin växande industriella sektor, och därför kan beskrivas som ”planetens shopoholics”. Men han tillägger att ”going out strategy” även handlar om politik, då Kina eftersträvar en världsbild där USA inte ses som ensam supermakt, vare sig militärt, ekonomiskt eller kulturellt.

Många brasilianare har exempelvis börjat studera kinesiska språket, för att få bättre möjlighet att arbeta inom något av de kinesiska företag som nu etablerar sig i landet.

I Brasilien går åsikterna naturligtvis isär huruvida det är fel och ödesdigert att låta Kina köpa in sig i landets resurser, eller om investeringarna gynnar båda länderna.

Förutom Brasilien listar ChinaDialogue även följande kinesiska investeringar i Sydamerika:

* I april lånade China Development Bank ut motsvarande 140 miljarder kronor till oljerika Venezuelas regering.

* Under året har Kina tecknat avtal motsvarande 35 miljarder kronor med Ecuador, gällande dambyggen, oljeutvinning och infrastruktur. Under hela 2009 investerade Kina bara drygt 300 miljoner i Ecuador.

* I början av 2010 investerade kinesiska företag 10 miljarder kronor i peruanska gruvor, vilket gör Kina till Perus andra största handelspartner.

Pekings luftföroreningar återigen ”off the scale”

I slutet av november skrev jag här ett inlägg om Pekings extrema luftförorening, då twitterfeeden @BeijingAir rapporterade ett högsta API-värde om 557 på sin mätare i huvudstadens ambassaddistrikt.

Det då abnormalt höga värdet fick bland annat Jonathan Watts på The Guardian att sparka bakut.

API mäts vanligen i 0-500. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att man med hänsyn till hälsan bör vistas i ett API-värde som över ett dygn snittar under 50, och relaterar nivåer som närmar sig 500 med hjärnskador, hjärtattacker och nervsjukdomar.

I dag då jag lämnade Peking för att åka skidor några mil utanför staden så märktes det att luften var riktigt dålig igen. I morgonrusningen på vägen ut var det svårt att läsa vägskyltarna på avstånd, och då jag stod på berget för att åka nerför såg jag ingen stad i fjärran – bara en stor brun boll av förorening och smuts.

Kollade nyss dagens mätningar från @BeijingAir. Värst var det klockan 21 då API-indexet nådde imponerande 615, en siffra vilken klassas som ”Beyond index”. Genomsnittet för dagen var 447, klassat som ”Hazardous”.

Ska bli intressant att se om denna nya rekorddag uppmärksammas i morgondagens nyheter.

Kina om judar

Judiska tidskriften Forvert sätter sin korrespondent på att undersöka vad kineser tycker om judar och judendom. Inslaget är 10 minuter och på Yiddish, med engelsk text.



Judar tros ha funnits i Kina sedan innan kristi födelse, och under 1900-talet flydde tusentals judar till Kina undan såväl den ryska revolutionen som förintelsen. Synagogor kan i dag hitas i Peking, Shanghai och Hongkong.

Japan antar ny militär agenda

Tidigare i veckan skrev jag om hur Japan diskuterade en omstrukturering av sin armé, till följd av ökade säkerhetspolitiska spänningar i norra Asien. I dag rapporterar bland annat NY Times och BBC hur förslaget nu antagits.

Japans u-båtsflotta kommer öka från 16 till 22 fartyg, flygvapnet kan komma att moderniseras och truppförflyttningar göras från norr till områden i söder som anses mer riskfyllda nu än tidigare.

Åtgärderna är tydligt riktade mot att bemöta potentiella hot från Nordkorea, samt även Kina i dispyten om den ögrupp som kallas ”Senkaku” på japanska och ”Diaoyu” på kinesiska.

De nya riktlinjerna fördömer också Kina i hårda ordalag, och menar att landets ökade militära aktivitet är ”ett orosmoment för regionen och hela världssamfundet”.

”Först och främst måste vi prioritera vår försvarsförmåga i landets södra och västra delar, som gränsar mot Kina”, sade Japans vice försvarsminister i en intervju nyligen enligt Wall Street Journal.

Man kommer också utvidga det militära samarbetet med andra demokratier i regionen, inklusive USA, Indien, Sydkorea och Australien.

Som tidigare skrivits i The Guardian och nu i bland annat The Trumpet, innebär detta i praktiken slutet för Japans fredliga efterkrigspolitik.

Efter andra världskriget, 1946, deklarerade Japan att de ”för alltid ger upp tanken om krig”, och i artikel 9 i landets fredliga efterkrigskonstitution förbjöd japanerna sig själva att ”underhålla en armé kapabel till krig”.

Denna tid är nu alltså förbi, då Japan på nytt moderniserar sin armé, må vara för att omgivningen så kräver. Det nya förslaget kommer också se över Japans frivilliga förbud mot att föra in, lagra eller producera kärnvapen.

Dessutom kan man komma att överge förbudet mot vapenexport, vilket skulle ge landets högteknologiska industri möjlighet att på egen hand utveckla och sälja vapen till omvärlden, vilket då antagligen skulle ske i samröre med bundsförvanten USA.

Årets mat- och hälsoskandaler

China Hush översätter en lista från Southern Metropolis Weekly, innehållandes några av årets kända kinesiska mat- och hälsoskandaler.

På grund av korruption och ett bristfälligt legalt system med knappa stadgar, uppkommer med jämna mellanrum större hälsokatastrofer, som 2008 års ”mjölkskandal”, där sex barn avled och över 300 000 förgiftades efter att ha druckit mjölk förgiftad med melamin.

Även om bara större incidenter likt mjölkskandalen uppmärksammas i utlandet, så sker alltså kontinuerligt ”man-made illnesses” relaterat till mat och hälsa på den ännu omogna kinesiska marknaden.

Exempel på incidenter från listan:

* 24 februari: Minst 250 barn i provinsen Hunan visar sig vara blyförgiftade på grund av industriell förorening. Den skyldiga fabriken hade flera gånger fått varningar från myndigheterna, men kunde ändå obehindrat fortsätta med produktionen. Ett antal av barnens föräldrar arresteras då de försöker uppsöker sjukhus.

* 18 mars: Kinesisk media rapporterar att 2-3 miljoner ton matolja tas upp från kloaker och återanvänds varje år. Det är över 10 procent av landets årsförbrukning. Matolja från kloakerna uppges vara 100 gånger mer giftigt än arsenik.

* 1 april: Yangshen, ett företag som tillverka vaccin, medger att 180 000 enheter av deras rabiesvaccin inte håller måttet.

* 11 juni: Giftiga sniglar säljs varma och redo att äta på en lokal marknad. Enligt uppgifter räcker det med att äta en av dessa sniglar för att avlida.

* 5 augusti: Suspekt mjölkpluver rapporteras orsaka för tidig pubertet, då flera barn påträffas med kvinnobröst.

* 24 november: 150 kilo svamp som blekts med blekmedel beslagtas i staden Nanning.

Global handel med Kinas yuan raketstartar

Skrev i går ett blogginlägg för Finansliv om hur den globala handeln med Kinas valuta yuan blivit mer omfattande än vad som tidigare anats.

Det var i juli i år som kinesiska regulatorer för första gången någonsin lät banker och privatpersoner fritt handla med yuan utanför Kina. I början av december breddades åtgärden, och antalet exportörer som tilläts använda yuan ökade från några hundra till nästan 70 000.

Handeln med yuan har sedan sommaren gått från noll till motsvarande 3 miljarder kronor dagligen, skriver Wall Street Journal.

”Detta är början på en ny era: Ett steg mot en fullt konvertibel yuan och en jätteförändring av världens finansmarknad”, säger Norman Chan, ordförande för Hongkongs centralbank, till tidningen.

Åtgärden gör yuanen mer inflytelserik på bekostnad av den amerikanska dollarn. Kinesiska företag kommer nämligen inte längre vara beroende av dollarn för att göra affärer med utländska företag.

Länder som exporterar sina naturtillgångar till Kina kan nu få betalt i yuan, som sedan kan användas för att köpa varor och tjänster från Kina. Därmed kan kostnaden och besväret att växla till dollar undvikas.

Inom 3-5 år kan omkring hälften av Kinas handel med utvecklingsländerna – totalt värderad till 2 biljoner amerikanska dollar årligen – ske med yuan, enligt banken HSBC.

Vidare uppskattningar gör gällande att 20-30 procent av Kinas samtliga importer inom några år kan komma att betalas med yuan istället för dollar: i dag är den siffran mindre än en procent.

I praktiken går det till så att kinesiska företag nu tillåts sätta in yuan på bankkonton i Hongkong, varifrån pengarna kan överföras till utlänningars konton. Många spår att yuanen inom en snar framtid kan komma att ersätta japanska yen som världens tredje mest handlande valuta efter dollar och euro.

Värdet på yuanen kontrolleras fortfarande av den kinesiska regeringen, så trots de nya handelsmöjligheterna kommer värdet inte stiga eller falla lika hastigt som euron eller dollarn ibland kan göra.

Yuanen beskylls av många att vara undervärderad, och har stigit i värde med 2,4 procent mot dollarn sedan Kina tillät valutan att börja flyta igen i juni i år.

Japans militär kan utökas

Japan genomför just nu sin största gemensamma militärövning någonsin med bundsförvanten USA, då den säkerhetspolitiska situationen i nordöstra Asien blir allt mer ansträngd.

På senare tid har Japan utstått en rad hot från Nordkorea, bråkat verbalt om en ögrupp med Ryssland samt upplevt ett nytt lågvattenmärke i relationen till Kina, efter att japanska flottan frihetsberövat besättningen på en kinesisk fiskebåt.

Simon Tisdall på The Guardian menar att vi nu ser slutet på Japans pacifistiska efterkrigstid. Landet håller nu på att anta ett politiskt förslag som ska göra armén ”mer dynamisk”. Det innefattar inköp av fler och modernare vapen samt närmare samarbete med sina allierade, för att möta ”riktiga eller potentiella hot” från främst Kina och Nordkorea.

Media i Japan uppger att förslaget, som kallas ”Japan’s Basic Defense Program for Fiscal 2011 to 2015”, kommer diskuteras denna vecka. Det har utarbetats av en arbetsgrupp utsedd av regeringen, och skulle innebära ett avståndstagande från artikel 9 i landets konstitution, vilken förbjuder all form av krigföring.

Artikel 9 fastslogs 1947, just efter andra världskrigets slut, och säger också att Japan inte tillåts ha styrkor med ”krigspotential”.

Om premiärminister Naoto Kan antar förslaget, kommer Japans ubåtsflotta utökas från 16 till 22 fartyg, flygvapnet moderniseras och trupper förflyttas till områden där hot från Kina och Nordkorea anses vara föreliggande, skriver The Guardian.

Det kommer även byggas nya militärbaser kring Okinawa, och ordnas så att större mängder trupp kan flyttas snabbare till det område kring ögruppen Diaoyu/Senkakau, som både Japan och Kina gör anspråk på.

Detta ogillas givetvis av flera länder i regionen, inte minst Kina. Naoto Kan försöker lugna skeptiker: ”Förbättra vår försvarsmåga är något som vi måste göra. Det innebär inte något direkt hot mot någon annan nation”.

Förslaget välkomnas dock av USA, som i dag förpliktar sig att försvara Japan militärt. USA föreslår en trippelallians med Japan och Sydkorea, i ett försök att stabilisera situationen i regionen, och förmodligen även öka det egna inflytandet och närvaron där.

Än värre, enligt många, är att förslaget även vill se över Japans ”tre icke-nukelära principer”, som i dag innebär att landet inte får föra in, lagra eller producera kärnvapen inom sina gränser.

Minst en av principerna har redan kränkts, då amerikanska fartyg med kärnvapenbestyckning flera gånger har besökt japanska hamnar, menar bland annat Alex Berkofsky vid International Relations and Security Network.

Många fruktar i och med detta en återgång till den japanska militarismen som i mitten av 1940-talet plundrade och ödelade stora delar av Asien.

Men Berkofsky menar att Japan mer eller mindre tvingas till dessa åtgärder på grund av regionala oroligheter: ”Då Kina fortsatt modernisera sina väpnade styrkor i snabb takt, och Nordkoreas kärnvapenprogram förblir topphemligt, reagerar Japan på liknande vis – bara ifall att”.

Ohälsosamma Shanghai

Det är väl känt att nyfunnen rikedom och en mer västerländsk livsstil i samspel varit katastrofalt för folkhälsan i större kinesiska städer. Och ingenstans verkar situationen vara värre än i Shanghai: Eastday återger en dyster rapport som bland annat håller en tredjedel av stadens invånare som överviktiga.

17 000 invånare i åldern 15-69 ska ha undersökts, varav 31 procent klassas som ”överviktiga” och 9 procent som ”feta”.

Möjligen är det länkat till att bara 17,1 procent av invånarna utövar någon som helst regelbunden fysisk aktivitet, och hela 90 procent inte rör på sig så mycket som man bör, till stor del på grund av stillasittande kontorsjobb.

Vidare är 55 procent av stadens män rökare, av vilka över hälften konsumerar 20 cigaretter eller mer dagligen. Tre fjärdedelar av stadens kvinnor utsätts för passiv rökning i sitt eget hem.

”Det är oroande, eftersom lungcancer är den cancertyp med högst andel dödlig utgång”, citeras en tjänsteman säga i artikeln. Han säger också att cancer i Shanghai i dag är mer utbredd än infektionssjukdomar.

Stadens cancerfall ökar med över en procent årligen, och i fjol drabbades cirka 50 000 shanghaineser av sjukdomen. Nästan en fjärdedel av den vuxna befolkningen har högt blodtryck.

Detta kan givetvis också kopplas till shanghaibornas diet: 60 procent av hushållen använder för mycket olja, och 38 procent av invånarna har för högt saltintag. McDonalds och KFC är två av stadens billigaste och mest populära restaurangkedjor.

Samtidigt uppger 21,6 procent av befolkningen att de dricker alkohol regelbundet, och 8,7 procent dricker enligt undersökningen skadliga mängder.

Hjärtsjukdomar och cancer rapporteras i dag vara de två vanligaste dödsorsakerna i ett Shanghai som blir allt mer ohälsosamt.

Fem döda i ny kinesisk rattfylleskandal

Tv och internetsajter har här i Kina under dagen rapporterat hur en berusad tjänsteman i provinsen Henan dödat fem personer efter rattfylla.

Olyckan ska ha inträffat under lördagen, då förövaren backade sin postbil över en grupp ungdomar. Av gruppens sju ungdomar ska tre ha avlidit omedelbart, och två avlidit senare på sjukhus, skriver statliga nyhetsbyrån Xinhua.

Detta är den senaste i en rad skandaler där rattfulla tjänstemän inom den civila sektorn visat vårdslöshet i trafiken, inte sällan med dödlig utgång. I oktober körde dessutom en son till en polisman i Hebei ihjäl en ung student under alkoholpåverkan. Han hotade åskådarna med sin fars position, och tycks nu ha klarat sig utan något vidare straff efter att hans betalat den avlidna flickans familj.

Wall Street Journal skriver också om incidenten, och läger till att den stökiga provinsen Henan länge haft ett envist problem med supande tjänstemän.

För tre år sedan förbjöd myndigheterna i en stad i provinsen så kallade ”blöta luncher” bland myndighetsanställda – en åtgärd som bedöms direkt ha sparat över 40 miljoner kronor i uteblivna utgifter, och dessutom ökat effektiviteten bland personalen.

Irritationen bland kinesiska internetanvändare är tydlig i samband med händelser likt detta. En typisk kommentar vid en av landets nätportaler sade: ”Jag brukade beskriva mig själv som patriot, men nu har jag sett för mycket..”

En rad incidenter som blivit kända via internet har den senaste tiden försämrat ryktet och förtroendet för myndighetsanställda i Kina. Forskaren Yuyu Li, baserad i Storbritannien, sammanfattar för Wall Street Journal vad det innebär.

Kinesiska aktier för utlänningar

Evaluserve rapporterade förra veckan att det snart kan bli enklare för utländska investerare att köpa kinesiska aktier, i och med ett rykte om en sammanslagning av landets A- och B-aktier.

I dag kan endast B-aktier köpas med utländsk valuta, då de skapades just för att ge utländska investerare tillgång till den kinesiska aktiemarknaden. Men B-aktierna är till antalet cirka 10 gånger färre än A-aktierna, och i stort sett alla nya börsintroduktioner görs med A-aktier.

Många investerare jobbar hårt för att få tillgång till den minst sagt attraktiva kinesiska aktiemarknaden: Exempelvis har Kinas största börsindex, Shanghai SSE Composite Index, stigit med 243 procent de senaste fem åren.

Aktiemarknaden i Kina är fortfarande inne i sin mognadsprocess, och visar inga som helst tecken på avmattning, utan tvärtom ökar intresse och förtroende oavbrutet.

En undersökning visar att över tre fjärdedelar av 150 tillfrågade kinesiska företag föredrar att registrera sig på någon av de börserna i fastlandskina, i stället för i Hongkong eller utlandet, vilket tidigare var vanligt.

Vid Shanghai och Kinas näst största börsindex i staden Shenzhen, finns sammanlagt just över 2 000 företag listade, till ett sammanlagt börsvärde av cirka fjorton biljoner kronor, vilket är 10 gånger mindre än i USA.

Tillväxtpotentialen är därmed enorm. Kinas ekonomi är ju nämligen ”bara” 3-4 gånger mindre än USA:s, och växer betydligt fortare. Om relationen mellan ekonomins och aktiemarknadens storlek ska vara relativ, bör alltså värdet på den kinesiska aktiemarknaden minst dubblas inom en snar framtid.

I oktober förra året öppnade också fastlandskinas tredje börsindex i Shenzhen, vilket ofta kallas ”Kinas Nasdaq”, och riktar sig till små och mellanstora företag.

Skulle det bli fritt fram för utländska investerare att köpa aktier i Kina, kan det verkligen innebära ett paradigmskifte i världsekonomiska förhållanden.

Wikileaks: Kinesiska politiker bakom Googleattack

The Guardian och NY Times publicerar dokument från Wikileaks som menar att några av Kinas högsta politiker låg bakom cyberattacken mot Google i december förra året.

Även om misstänksamheten varit uppenbar, så har varken Google eller amerikanska politiker tidigare rent ut velat beskylla kinesiska politiker för attacken som fick sökmotorn att fly det kinesiska fastlandet och flytta sina servrar till Hongkong.

I de nu offentliggjorda dokumenten framgår dock dessa misstankar i all sin klarhet.

Enligt dokumenten som skickades till USA:s utrikesminister Hillary Clinton från amerikanska diplomater i Kina, hävdar en ”väl placerad kontakt” i USA:s ambassad att cyberattacken delvis var dirigerad av kineiska politbyråns ständiga utskott – den mäktigaste gruppen politiker i hela landet.

Det sägs att Li Changchun, en av det ständiga utskottets nio medlemmar, fann bistra artiklar och kommentarer på Google, efter en sökning på sitt eget namn.

Tillsammans med ytterligare en av politbyråns politiker ska han sedan försökt få Google att radera en rad länkar från sökmotorns kinesiska version, samt haft uppsikt över inbrott i flera av Googles mailkonton, tillhörande kinesiska dissidenter.

Google vägrade emellertid tillmötesgå de kinesiska kraven, och flyttade ut från Kina i början av 2010.

En annan attack från 2008 som ”tidigare inte varit känd” nämns också i dokumenten. Hackerattacker från Kina ska då ha inhämtat 50 megabyte data bestående av en rad email samt en lista med mailadresser och lösenord.

I USA har Hillary Clinton fördömt Wikileaks som en attack vilken hotar amerikanska medborgare såväl som världsfreden. I Kina har man istället försökt tysta ner händelsen: Det är nästintill helt tyst om Wikileaks i media, dess internetsida är givetvis blockerad och en rad kinesiska hackare har arresterats.

Korea och wikileaks – relevans

Sedan wikileaks tidigare i veckan offentliggjort en rad dokument rörande Kinas relation till Nordkorea, har kommentarerna och spekulationerna på varit många.

Dokumenten gjorde ju gällande att Kina var redo att acceptera ett enande av koreahalvön under Sydkoreas ledning, och hur ledarna i Peking tröttnat på de alltmer bekymersamma nordkoreanska politiska handlingarna.

Men Daily Telegraphs tidigare Kinakorrespondent Richard Spencer menar att dokumentens innehall inte ska tas på för stort allvar, och att Kina absolut inte kommer överge Nordkorea for en lang tid framöver. Dokumenten som läckt ut ar framst byggda på diplomatiska källor, och på den nivån avslöjas sällan några viktigare hemligheter.

Spencer menar vidare att det är en diplomats uppgift att föra vidare allt han hör, och att stora delar av rapporterna följdaktligen ar byggda på gissningar, skvaller och första intryck. Exempelvis menade diplomater så sent som förra året att Kim Jong-il inte avsåg lämna över makten till nagon av sina söner, vilket ju visade sig vara fel.

Pa grund av att diplomater rapporterar först och analyserar senare, menar Spencer att dokumenten även ofta är fyllda med motsägelser. Exempelvis säger en rapport att Kim Jong-il är vid dålig hälsa, och att regimen kommer kollapsa bara 2-3 år efter hans död. En annan rapport vid samma tid menar att Kim är klar och skärpt, och inte ens har behövt upphört med att dricka sprit.

Mot denna bakgrund har det alltså väldigt liten betydelse att en Sydkoreansk diplomat för vidare något som han hört fran en kinesisk diplomat säga om att en del yngre kinesiska politiker tröttnat på Nordkorea, menar Spencer.

Han tycker att vi istället bör döma Kinas relation till Nordkorea efter handingar. Och Kina fördömer sällan något som Nordkorea gör, utan anser istället att USA bär skulden för stämningarna på koreahalvön, menar Spencer. Kina lät även Nordkorea skeppa kärnvapen till Iran från Pekings flygplats 2007, då liknande rapporter om ”kinesisk frustration” mot Nordkorea cirkulerade.

Chun Lin på The Guardian menar att Kinas historiska band till Nordkorea fortfarande är starka, och att man än i dag minns den dryga miljon kinesiska soldater som stupade för nordsidan i Koreakriget för 60 år sedan. Enligt henne har Kina har desto fler och större anledningar att krisitisera USA:s handlande, än att ta avstånd från Nordkorea.