2011

Shanghais hamn störst i världen 2011

I början av året skrev jag här om hur Shanghais hamn under 2010 passerade Singapores dito, för att bli världens största hamn räknat i antal miljoner ton behandlat containergods.

Enligt Wall Street Journal befäster Shanghai denna topposition även under 2011.

Man påpekar visserligen att årets statistik ännu inte är fullt sammanställd, men att Shanghais hamn enligt egen statistik nu redan har behandlat över 30 miljoner TEU, som är standardmåttet för en container.

Det innebär en tillväxt på 9 procent, medan många av omvärldens hamnar dras med negativa tillväxtsiffror.

Enligt de lokala myndigheterna i Shanghai innebär detta att stadens hamn blir världens största även i år, om ingen ”oförutsedd dramatisk ökning i aktivitet” sker i Singapore under december månad.

Containrar som fraktas till och från Kina har blivit en allt vanligare syn sedan landets inträde i Världshandelsorganisationen 2010

Det är nu tio år sedan Kina gick med i Världshandelsorganisationen (WTO) 2011. Innan dess behandlade Shanghai hamn bara en dryg tredjedel av antalet containrar som dåtidens största hamn i Hongkong mäktade med.

Hongkong förlorade förstaplatsen till Singapore 2005, som i sin tur förlorade densamma till Shanghai 2010.

För Shanghais del tog det nämligen rejäl efter 2003, och siffran för behandlat antal TEU har tredubblats sedan dess.

Man planerar också att utöka denna industri med bland annat skeppsbygge, förbättring av infrastruktur och skatteåterbäring på exportvaror.

det är en del av myndigheternas plan att göra Shanghai till ett globalt finanscenter och världens ledande fraktstad till år 2020.

Det finns dock en uttalad oro för ett möjligt kinesisk handelsunderskott, och att den sura världsekonomin ska försvåra tillväxten för denna industri.

Av världens tio största hamnar finns nio i Asien – endast Rotterdam i Holland bryter den asiatiska dominansen genom att klämma in sig som nummer tio på listan.

VIDEO: Kinas första transsexuella berättar sin livshistoria

Hittade i dag en intressant video, där Jin Xing, Kinas första ”officiellt transexuella person” berättar sin livshistoria.

Jin var alltid intresserad av sång, dans och musik, och tog sig upp till en respektabel grad vid militärens avdelning för denna sorts uppträdanden.

Hon märkte dock tidigt att något kändes fel, och fick till slut möjligheten att byta kön.

I dag bor hon i Kina, driver en dansskola, är gift med en fransk man och har tre adoptivbarn.

En framgångssaga i det ur denna aspekt ofta mycket fördomsfulla Kina.



Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.

”Hoppas hela din familj är mjölkförgiftad!”

I den senaste av Kinas otaliga turer kring matsäkerhet, har det cancerframkallande ämnet aflatoxin påträffats i produkter från mejerijätten Mengniu (蒙牛).

Det var vid ett stickprov under föregående helg som myndigheterna hittade det farliga ämnet i mjölk som såldes i provinsen Sichuan (四川).

Mengniu gick därefter ut med en ursäkt via sin hemsida, och bedyrade att övriga produkter var säkra. Man ska också ha förstört ett stort parti mjölk med högt värde av aflatoxin.

Men såväl konsumenter som allmänheten verkar ta företagets garantier med en gnutta tvivel.

Användare av kinesiska mikrobloggen Sina Weibo tar tillfället i akt att racka ner på ett företag många menar spelar hasard med konsumenternas säkerhet och hälsa.

Det kinesiska språket ger med sina skrivtecken utrymme för stor fantasi och annorlunda meningsformer. En ny och het förolämpning bland internetanvändare är nu: ”Jag hoppas hela din familj dricker Mengniu!

Ett urval av Mengnius producer i en kinesisk livsmedelsaffär

”Mengniu” är ett av de mest använda orden på Sina Weibo just nu. En användare menade att företaget varit likgiltiga inför 1,3 miljarder liv, och använt landets alla människor som försöksdjur.

En skämtbild på en sjuk yngling med slogan ”Mengniu – svärmors val” cirkulerar också på mikrobloggen.

Då Hongkongs börsindex öppnade i dag efter fyra dagars helg, rasade Mengnius aktie med 21 procent.

Reaktionerna kan framstå som överdrivna. Men många kineser har ledsnat på bristande matsäkerhet – och särskilt att mjölk, som ofta dricks av barn, flera gånger drabbats.

Mengniu var inblandade i den stora mjölkskandal som ägde rum 2008, då minst sex kinesiska barn dog och ytterligare minst 300 000
förgiftades av melamin.

Också efter det har landets konsumenter ovetande flera gånger druckit sur mjölk.

I januari i år arresterades cirka 100 personer för att medvetet ha tillsatt melamin i över 2 000 ton mjölkpulver.

Och i april i år blev det känt att tre barn avlidit och ytterligare 35 förgiftats av mjölk som innehöll nitrat.

Det finns också ett utbrett missnöje med hur myndigheterna ofta vänder bort blicken, eller till och med ställer sig på de stora företagens och industriernas sida.

Statlig domstol dömde i fjol en journalist till 2,5 års fängelse för ”störande av allmän ordning”, efter att denne rapporterade om mjölkskandalen 2008.

Efter mjölkskandalen 2008 åkte jag på uppdrag av tidningen Lantmannen till inre Mongoliet, där Mengniu är baserade, och skrev om företagets samarbete med skandinaviska mejerijätten Arla.

Se artikeln nedan, eller i fullskärm via Scribd:



Läs gärna även tidigare artiklar från InBeijing om (bristande) matsäkerhet i Kina:
Årets mat- och hälsoskandaler (16 december 2010)
”En tiondel av Kinas risskörd förgiftad av kadmium” (2 april 2011)
Ilska och oro över matsäkerheten i Kina (13 april 2011)
Kinas senaste matskandaler: Explodernade meloner och fisk matad med p-piller (17 maj 2011)

Kina har inte längre råd med sina snabbtåg?

Kina kommer spendera ungefär hälften så mycket pengar på att bygga järnväg under 2012, jämfört med vad som tidigare var planerat.

Det var tänkt att cirka 700 miljarder kronor skulle gå till att expandera landets järnväg under kommande år, men denna budgeten ska nu skäras ner med 42 procent, enligt Wall Street Journal.

Som orsak uppges bland annat den tågolycka i Wenzhou i juli i år, där minst 40 personer fick sätta livet till, och allmänhetens förtroende för de inhemska snabbtågens effektivitet och säkerhet nådde absolut botten.

Men WSJ påpekar också att Kinas järnvägsminister Sheng Guangzu medger att det uppstått problem med finansieringen:

But he [Sheng Guangzu] acknowledged the heavily indebted ministry no longer has a blank check to spend, saying ”there is still much to be done to collect sufficient funds for railway projects,” according to Xinhua.

Expansion av järnväg – och framför allt snabbtåg – var en av de största initiativen av Kinas regering för att låta BNP fortsätta växa 2008 då stora delar av världen slungades in i en finanskris.

Men Internationella valutafonden (IMF) och en rad kreditvärderingsbolag varnar nu för att detta resulterat i stora skulder hos lokala myndigheter, och hos banker som utfärdat dessa lån till järnvägsministeriet.

Enligt Xinhua har järnvägsministeriet nu 2 000 miljarder kronor i skulder.

Trots att man mottagit stora summor från regeringen saknade järnvägsministeriet pengar och fick under andra halvan av 2011 avbryta konstruktionen av projekt som sammanlagt utgör en spårlängd på över 10 000 kilometer.

De kinesiska snabbtågen har bekymmer med såväl hastighet som finansiering

Totalt spenderade Kina cirka 470 miljarder kronor på järnväg under 2011, jämfört med planerade 700 miljarder.

Nya strängare regler för landets statliga banker gör också att det kommer bli svårare för det skuldsatta järnvägsministeriet att få nya lån.

Järnvägsministern Sheng Guangzu hoppas ändå på stöd från myndigheterna, och säger att man även kommer utfärda mer obligationer för att dra in pengar till järnvägsbygget.

Men flera kinesiska järnvägsföretags aktier sjönk i värde efter att de nya besparingarna offentliggjorts, och intresset för järnvägsministeriets obligationer kan väl också antas vara svalare än tidigare.

Det återstår också tvivel över säkerheten. Senast förra veckan tvingades man spränga sönder 16 helt nya betongpelare i provinsen Jilin, sedan ingenjörer påpekat att de kanske inte håller för järnvägstrafik.

Det kan helt enkelt vara så att Kina inte har råd att fortsätta expandera sin järnväg i samma takt som man planerade från början.

Varken regering, ministerium, banker, lokala myndigheter eller järnvägsföretag kan/vill bekosta utbyggnaden.

Detta trots att Kina behöver ny järnväg, då dess tåg ofta är överfulla och rälsen övertrafikerad.

Kanske är detta det senaste tecknet på att kineserna har bekymmer med ekonomin.

Enligt prognoser kommer landets tillväxt mattas av betydligt de kommande åren. Man brottas med en envis inflation och en fastighetsbubbla som enligt många redan har spruckit.

För att underlätta finansiering har regeringen dock infört skattelättnader för inköp av järnvägsministeriets obligationer 2011-2013.

Ministeriet beräknar att man kommer påbörja byggnation av 6 366 kilometer ny räls under 2012.

Relaterat: SvD, SvD, DN, GP

Kinas fastighetsbubbla har spruckit, ekonomin står inför kollaps! (Del 2)

(Detta är andra delen i serien om hur Kinas fastighetsbubbla har spruckit, och hur detta kan komma och påverka ekonomin i Kina och omvärlden. I första delen går att läsa om de tecken som visar på att bubblan redan har spruckit; i denna del tar jag upp vilka konsekvenser det kan få.)

När Kinas fastighetsbubbla spricker kommer en rad aktörer att drabbas. Alla – från köpare till säljare och myndigheter – har tagit beslut i tron om att värdet på nya bostäder ska fortsätta öka i samma hysteriska takt som tidigare.

Nu kommer ju denna ökning utebli, och i vilken omfattning det drabbar ekonomin i Kina och världen går bara spekulera i.

Men en sak är säker; det finns risk att det går riktigt, riktigt illa.

Som bland annat Paul Krugman nämner så har Kinas BNP de senaste åren bestått till nästan hälften av investeringar.

Det är en oerhört hög siffra, som i Sverige är mindre än hälften så stor. I USA står konsumenterna för cirka 70 procent av BNP.

Tack vare dessa investeringar har Kinas ekonomi kunnat fortsätta växa tvåsiffrigt under föregående år av ekonomisk oro, medan stora delar av omvärlden brottats med mindre roliga siffror.

Och av dessa investeringar har nästan hälften skett i fastighetssektorn.

Det handlar alltså om enorma summor; under de senaste åren har cirka en fjärdedel av Kinas gigantiska BNP gått till att bygga fastigheter.

verkligheten har nu kommit ikapp, och dessa kommer tappa en stor del av sitt värde.

Ytterligare ett bostadsområde byggs på kredit, någonstans i Kina.

Hur kan då detta påverka marknadens olika aktörer?

Det beskrivs enklast med en lista, aktör för aktör, från den lilla köparen till den stora centralregeringen och hela landets ekonomi:

1) Fastighetsköparen
I Kina finns det två typer av fastighetsköpare; de som köper för att bo och de som köper för att investera. De senare har drivit upp priserna, då cirka 60 miljoner lägenheter står helt tomma i Kina i dag, köpta endast som investering.

Det är uppenbart hur dessa investerare drabbas; värdet på fastigheterna sjunker. I vissa fall handlar det ”bara” om rika människor som förlorar sina pengar.

Men i många fall handlar det om folk som belånat sig för att spekulera i fastigheter, och nu inte har möjlighet att betala tillbaka sina skulder.

I Kina är det ofta svårt för privatpersoner att få lån av banken, och därför har det varit vanligt med så kallad ”grey lending”, där pengarna kommer från andra källor.

Dessa kan ofta vara lånehajar eller andra skumma organisationer, vilket visas av att ett flertal personer i staden Wenzhou de senaste månaderna har flytt landet, gått under jorden eller rent av tagit livet av sig, sedan de förlorat pengar de satsat på fastighetsmarknaden.

För köparen som verkligen har tänkt bo i sitt nya hem, är det givetvis surt då man lägger ner sina besparingar på något som sjunker 30-50 procent i värde över natten.

Det var det som skedde då 300 fastighetsköpare slog sönder ett säljkontor i Shanghai i oktober i år. Byggbolaget fick inte sålt de nya lägenheterna, och sänkte plötsligt priset med 30 procent.

Fastighetsköparen förlorar alltså såväl pengar som förtroende för myndigheterna då bubblan spricker.

Än värre för ekonomin så blir fastighetsköparen mindre villig att konsumera om värdet på bostaden sjunker. Det går att jämföra med att börsen störtdyker i Sverige, eftersom kinesiska investerare hellre och oftare köper hus än aktier.

Kinas högsta önskan är nämligen att låg- och medelklass ska börja konsumera mer, så man slipper vara beroende av export och investeringar för att behålla ekonomisk tillväxt. Nuvarande utveckling på fastighetsmarknaden hjälper knappast.

2) Investerare och sparare inom andra områden
Vid en nyligen genomförd undersökning erkände 60 procent av alla tillfrågade börsnoterade kinesiska företag att de investerat pengar i fastighetssektorn.

Och varför skulle de inte, då avkastningen varit 20-30 procent om året?

Undersökningen är givetvis oroande för kinesiska sparare. Hur kan man veta att det där lågriskföretaget inom läkemedelssektorn man investerat i verkligen innebär låg risk, om företaget i sin investerat i en marknad som befinner sig i fritt fall?

Dessutom finns det anledning att tro att många kinesiska börsnoterade företag sysslar med så kallad ”grey lending”, som ofta är knutet till fastighetssektorn.

Det finns också uppgifter om att exempelvis förvaltare av pensionsfonder har låtit investera i fastighetsmarknaden. Bubblan kan alltså få digra konsekvenser för företag och investerare inom alla områden.

Kinesiska fastighetsköpare börjar vända bort blickarna från marknaden

3) Byggbolagen
De statliga byggbolagen har investerat enorma summor pengar som nästan alltid lånats ut av landets statliga banker.

Från att beslut om bygge tas till att ett bostadsprojektet står färdigt tar det givetvis ett antal år. Men byggbolagen har ju räknat med att priserna ska fortsätta öka, och därmed belånat sig till projekt som ännu inte är färdigbyggda, eller som kanske inte ens börjat byggas.

Byggbolagen kommer alltså ha stora problem med att sälja av de fastigheter som nu är under konstruktion, vilket har visats av att man har tvingats sänka priserna på nya lägenheter i flera städer.

I andra fall har man erbjudit en lyxbil ”på köpet” av en ny fastighet, eller 30 procent rabatt vid förskottsbetalning kontant. Knappast tecken på en rationell marknad.

Dessa byggbolag kommer alltså tappa otaliga miljoner i intäkter, och i många fall inte kunna betala tillbaka sina lån. Hade de inte varit statliga hade givetvis allesammans också gått i konkurs.

Vidare drabbas även företag som tillverkar cement, betong, entreprenadmaskiner och annat.

4) De lokala myndigheterna
Kina påminner lite om en republik, där lokala myndigheter i 33 olika provinser (inkluderat autonoma regioner, städer på provinsnivå och särskilda administrativa områden) bedriver egen politik och fattar egna beslut inom ramarna för centralregeringens direktiv.

Försäljning av mark är den i särklass största inkomsten för dessa lokala myndigheter, som i vissa fall överstiger 50 procent av områdets totala intäkter alla kategorier.

Den funkar så att myndigheterna med morot eller piska kör iväg de som råkar bo på marken som byggbolaget vill åt. Man har sedan auktion på markbiten och det bolag som bjuder högst kan börja bygga där.

Men då efterfrågan för fastigheter faller, är byggbolagen givetvis inte längre lika intresserade av marken.

Jag såg detta för första gången i Wall Street Journal i november i år.

Då hade en rad auktioner just blivit utan köpare, och en undersökning visade att priset per kvadratmeter land sjunkit med nästan hälften jämfört med två år tidigare.

De lokala myndigheterna är ofta skuldsatta över öronen, och många av dess representanter skor sig på den korruption som förekommer i fastighetssektorn.

Skulle lokala myndigheter plötsligt förlora sin största inkomstkälla har de bara två alternativ:

* Ta större areal mark från sina invånare att sälja till ett lägre pris, för att behålla samma intäkt. Då riskerar man protester och social oro, som senast i sydkinesiska byn Wukan.

* Hitta andra inkomstkällor, eller helt enkelt skära ner på sina egna löner, förmåner och utgifter.

Att marken tappar i värde är ju givetvis också en käftsmäll för de redan nämnda byggbolagen. De har ofta köpt mark dyr mark för ett par år sedan som de ännu inte börjat bygga på. Den är ofta nästan värdelös i dag.

Kinesiskt byggolag river bostäder medan invånare ser på

5) De statliga bankerna
Kinas byggbom är baserad på två sorters krediter; ”grey lending” som jag nämnde ovan, och så ofantliga lån från statliga banker till statliga byggbolag.

Fastighetsspekulanter och främst byggbolag som lånat pengar av bankerna riskerar nu att helt enkelt inte kunna betala tillbaka, eftersom värdet på bostäderna sjunker.

Lånen togs ju med antagandet att fastigheterna skulle fortsätta öka i värde.

Då människor går under jorden eller tar livet av sig så uteblir tillbakabetalningen. Detsamma gäller då byggbolag går i konkurs.

Bankerna riskerar alltså att stå där med otaliga miljoner i värdelösa lån, som aldrig kommer betalas tillbaka, för att pengarna från en första början aldrig har funnits. De har skapats i och med att värdet på fastigheterna ökat.

Tack vare huvudlösa lån till byggbolag och infrastrukturprojekt beskrivs nu kinesiska banker av några analytiker ”vara byggda på kvicksand”.

Enda anledningen till att många av bankerna alls kan överleva är att de är statliga och uppbackade av myndigheternas kassakista. Men lånen knutna till fastighetsmarknaden kan komma att bli en blytung börda.

6) Centralregering och nation
Egentligen lite fel att para ihop dessa två som aktörer, men centralregeringen säger sig ju alltid handla i landets bästa.

Och vad som vore värst för båda är givetvis en hastig inbromsning av ekonomin.

Det har blivit allt tydligare i media och rapporter om att Kinas tillväxt kommer mattas av, frågan är bara med hur mycket.

I årtionden har man kunnat visa upp en tvåsiffrig tillväxt, och flera gånger har man kämpat för att hålla den nere och inte överhetta ekonomin.

Nu talas det i stället om problem med ekonomin, och att man under 2012 för första gången sedan 1998 kommer visa upp en tillväxt på under 8 procent.

Detta beror på flera orsaker; ett minskat exportbehov från en omvärld i finanskris, handelskrig men framför allt en värdeminskning och byggstopp inom fastighetssektorn.

Detta torde göra centralregeringen särskilt nervös, eftersom dess makt ju mer eller mindre bygger på ekonomiska prestationer.

Det var inte en slump att säkerhetschef Zhou Yongkang – en av Kinas nio mäktigaste politiker – i början av december uppmanade lokala politiker att ”förbereda sig för negativa effekter av den ekonomiska utvecklingen”. Financial Times sammanfattade:

His comments are the clearest sign yet that Beijing is worried that the global economic crisis could lead to serious domestic social unrest. Mr Zhou’s remarks, published by the state-run Xinhua news agency on Saturday, came at the end of a week which saw evidence of a slowdown in Chinese manufacturing, an easing in credit policy to avert a sharper slowdown, and two outbreaks of violence.

Han uppmanade vidare lokala myndigheter att ”hitta bättre metoder för ordning i samhället”, vilket enligt FT är ett samlingsnamn för allt från censur till att undertrycka protester.

Missnöjet pyr redan runt om i hela Kina, och att de lokala myndigheterna lägger beslag på land för egen vinning är en av de vanligaste källorna till protester och våldsamheter.

En riktigt krasch på fastighetsmarknaden skulle alltså kunna sänka tillväxten rejält, och innebära en hel del oro runt om i Kina.

Bilder från förra veckans protester i Wukan. Det var bråk om beslagtaget land som startade oroligheterna här.

Övriga noteringar
Vissa påstår att den kinesiska fastighetsbubblan kan påverka hela världsekonomin. Carl Cederström på placera.nu kallar Kinas fastighetsmarknad för ”världens viktigaste marknad”, och den marknad som ”har mest betydelse för världsekonomins fortsatta hälsa och därmed för ditt och mitt jobb”.

Detta eftersom Kina konsumerar 50 procent av världens järnmalm, betong och kol, varav merparten går till fastighetssektorn. Dessutom går två tredjedelar av allt stål som konsumeras i Kina hit.

Han delar därmed många andras tankar om att minskad kinesisk efterfrågan kan komma att dra in världen i en ny ekonomisk recession.

Själv tycker jag det är för tidigt att spekulera om detta; det räcker nog med att spekulera vad som kommer hända inne i Kina först.

De senaste månaderna har vi märkt att priset på nya lägenheter har sjunkit, medan de investerare och fastighetsägare som har suttit på flera lägenheter avvaktat med att sälja.

Det har inneburit att det i vissa områden faktiskt är billigare att köpa helt nya lägenheter, än att köpa begagnade.

Den så kallade ”förstahandsmarknaden” (nya lägenheter) har alltså av flera skäl sett priserna dyka, medan ”andrahandsmarknaden” (begagnade lägenheter) har stått relativt stilla.

Även fast det än så länge bara är förstahandsmarknaden som drabbats så har det gett tydliga effekter.

Det riktigt farliga är om priserna där fortsätter sjunka, och lägger sig under de på andrahandsmarknaden.

Då kan nervösa investerare som sitter på flera lägenheter få för sig att det är dags att sälja. Då kan paniken sätta in.

Då blir Kina ett Japan 1989 eller ett USA 2007.

Kinas fastighetsbubbla har spruckit, ekonomin står inför kollaps! (Del 1)

(Detta är del 1 av en artikel i två delar, som behandlar Kinas fastighetsbubbla och vilka effekter den får för Kinas och omvärldens ekonomi. I dag skriver jag om fastighetsbubblans krasch, i morgon om hur den riskerar dra med sig Kinas och delar av världens ekonomi i sitt fall.)

Som första svensk journalist går jag i dag ut och förklarar att den kinesiska fastighetsbubblan har spruckit.

Sedan några år tillbaka har Kinas tillväxt till stor del byggt på statliga investeringar, av vilka cirka hälften varit fastigheter.

Då det finns få investeringsalternativ i Kina, och inflationen är högre än bankens sparränta, har många av landets rika köpt på sig fastigheter, vilket setts som idiotsäkert då dessa ofta dubblat sitt värde på bara ett par år.

Denna konstanta och alltför snabba värdeökning har skapat en bubbla, vilken spruckit just nu de senaste veckorna.

Jag får medhåll av bland andra advokaten Steve Dickinson på China Law Blog, som ger exempel från sin bostadsort Qingdao (青岛).

I går skrev han att de utannonserade priserna för nya bostadskvarter i Qingdao har fallit med i genomsnitt 30 procent sedan juni i år.

Detta är givetvis en chock för en marknad där priserna stigit fort och oavbrutet de senaste åren, och mycket av handeln sker på kredit.

Bostäder uppsmällda i otillgänglig öken i inre Mongoliet, för att sedan säljas till investerare.

I Qingdao, och säkert i flera andra städer, har en kedjereaktion uppstått.

På grund av prisfallet, som går att bevittna tydligt på internet och i annonser, köper ingen nya lägenheter längre.

Därför sjunker priset ännu mer, och rabatter på 50 procent är inte ovanliga.

Därmed har bygget av många påbörjade bostadsprojekt stoppats, vilket i sin tur innebär det att försäljningen av land i stort sett upphört, och den största inkomsten landets lokala myndigheter försvunnit.

Förlorare då efterfrågan sjunker blir inte bara de redan skuldsatta lokala myndigheterna, utan även de köpare som köpt en lägenhet just innan prisfallet.

I sin andra artikel, publicerad i dag den 21 december, ger Steve Dickinson ett konkret exempel på detta.

På grund av efterfrågan betalar man i Kina nämligen handpenning och hyra långt innan hemmet är färdigt och klart att flytta in i.

Ett par i 30-års-åldern, Steves vänner, köpte i april i år en 90 kvm stor lägenhet i en förort en bit utanför Qingdao. Det var kvinnan som pressade på för köpet, eftersom hon enligt stark tradition inte ville gifta sig innan paret ägde en bostad att flytta in i.

Mannen tjänar cirka 6 000 kronor i månaden, kvinnan cirka 2 000 kronor i månaden, vilket är hyfsade löner för utbildade unga kontorsarbetare i Qingdao.

Priset på lägenheten var cirka 830 000, och handpenningen 350 000. Den skulle vara färdig att flytta in i till slutet av 2012.

Paret köpte lägenheten genom en kombination av 10 års besparingar från båda familjerna, och ett banklån som ska betalas av med cirka 4 700 varje månad i 20 år.

Det är över hälften av de bådas kombinerade inkomst före skatt.

Sedan inträffade mardrömmen. Priset på lägenheterna i det ofärdiga bostadsområdet började sjunka, och i november såldes de för 30 procent lägre pris än vad det unga paret betalat.

Om priset fortsätter sjunka ytterligare – vilket många fruktar – kan det till och med ske att byggbolaget helt enkelt avbryter konstruktionen.

Det finns inget i det redan underskrivna kontraktet som ger det unga paret rätt till de låga priser som gäller nu. Och det finns heller inget som garanterar att de får tillbaka handpenningen om bygget upphör.

Då står de där utan lägenhet och med banklån.

Kinesiska fastighetspekulanter har all anledning att tänka om

Steve Dickinson understryker att detta scenario inte är spekulationer – utan vad som faktiskt nu sker i Qingdao och otaliga andra städer i Kina.

Detta är verkligheten, här och nu.

Jag har i över ett års tid följt frågan nära och varje vecka bloggat om den för magasinet Finansliv.

Hela tiden har utvecklingen varit oroande, men det är först de senaste 5-6 veckorna som siffrorna blivit tydligare, och som allt fler ”experter” blivit överens om att kraschen är eller snart kommer att bli verklighet.

Ekonomiprofessor Paul Krugman jämförde i dagarna Kina med 1980-talets Japan eller 2007 års USA.

En ekonomi där tillväxten kommer av en byggbom som finansieras av ökade krediter via instrument utanför bankerna.

Han påpekar att investeringar nu står för nästan hälften av Kinas BNP, medan inhemsk konsumtion endast står för 35 procent (jämfört med cirka 70 procent i USA).

Än värre så kommer över hälften av dessa investeringar nu från fastighetssektorn, vars andel av BNP har dubblats sedan år 2000.

En annan insatt analytiker som menar att kraschen är ett faktum är Patrik Chovanec, amerikansk ekonomiprofessor vid universitetet Tsinghua här i Peking.

Han uppmärksammade bland annat att 300 ilskna fastighetsägare slog sönder ett säljkontor i Shanghai, och hur flera personer som investerat i bostäder i staden Wenzhou flytt Kina eller i flera fall tagit livet av sig.

Videon är från Ordos; en spökstad där mängder av fastigheter säljs för att sedan stå helt tomma.

Det är statistiskt klarlagt att bostadspriserna sjunker över stora delar av Kina, och att det går fort.

Marknaden har varit uppbyggd på osunda mekanismer. Köparna har varit investerare och upp till 60 miljoner av landets alla hem stort tomma.

Trots dålig kvalité och tomma spökstäder har priserna fastighetspriserna fortsatt öka med i snitt kanske 20-30 procent varje år under de senaste 6-8 åren.

Det är en utveckling som inte kan hålla. Och kraschen har just inträffat.

I morgon kommer jag skriva om vad detta kan innebära för Kinas och världens ekonomi.

För de som vill ha hela bakgrunden till Kinas fastighetsmarknad på svenska, se dessa länkar till mina artiklar på Finanslivs hemsida:

Statlig media listar Kinas 10 bästa investeringar (18 dec 2010)
Är Kina nästa fastighetsbubbla att spricka? (27 dec 2010)
Hur man stoppar en fastighetsbubbla (26 feb 2011)
Ny räntehöjning i Kina. Varför? Vad händer nu?/ (5 maj 2011)
Därför misslyckas Kinas nya börs (24 maj 2011)
Hur går det på världens viktigaste marknad? (20 aug 2011)
Fler varningstecken från Kina (4 okt 2011)
Husbubblan: 300 fastighetsägare slår sönder säljkontor i Shanghai (25 okt 2011)
Även markpriserna sjunker i Kina (15 nov 2011)
Köp inte Kina! Kinesiska företag kommer rasa! (5 dec 2011)
Oro för kollaps av Kinas ekonomi allt mer utbredd (19 dec 2011)
Kinas fastighetsbubbla har nu spruckit (21 dec 2011)

Relaterat: SvD, SvD

Kinas upprorsby Wukan vägrar förhandla, förbereder marsch till närliggande stad

Lovade att här följa händelseutvecklingen i den kinesiska byn Wukan, vars invånare jagat iväg polis och kommunistparti och sedan en dryg vecka är under belägring.

Det har varit oroligt här sedan september i år, då byborna stoppade ett försök från lokala myndigheter att beslagta land för att sälja till statliga byggbolag.

Tusentals av Wukans sammanlagt 20 000 invånare stormade då de lokala myndighetsbyggnaderna, och jagade ut en partisekreterare som styrt byn i 30 år.

Så i början av december körde fyra minibussar utan registreringsskyltar in i Wukan och kidnappade fem bybor som antogs ha med tidigare protester att göra.

Efter några dagar blev det känt att en av dessa män, vid namn Xue Jinbo, dött ”av hjärtattack” i polisens förvar.

Polisen har dock vägrat lämna tillbaka kroppen och byborna misstänker – förmodligen helt riktigt – att polisen slagit ihjäl Xue.

Bild från protesterna i Wukan, tagen under föregående söndag eller måndag

Sedan dess har den utjagade polisen slagit en ring runt byn, och försöker enligt uppgift svälta fram en kapitulation.

Wukans invånare, genom historien kända för att vara styvnackade, har dock organiserat ett eget försvar och slagit tillbaka attacker från polisen.

Enligt Financial Times har man också upprättat en egen administration som styr de nästan 20 000 invånarna nu när de lokala politikerna slagits på flykten.

Nu i söndags sade Wukan nej till samtal med de lokala myndigheterna, och menar att inga förhandlingar kan äga rum innan Xue Jinbos kropp lämnats tillbaka tillsammans med de andra fyra kidnappade männen.

Enligt Telegraph så planerar Wukans invånare dessutom en protestmarsch mot den närliggande staden Lufeng.

I Lufeng finns myndigheter med visst ansvar över situationen i Wukan, och byns tillfälliga ledare vill organisera en marsch med omkring 6 000 deltagare för att kräva tillbaka Xues döda kropp.

Under lördagen sade en representant för Wukan: ”Vi ger de lokala myndigheterna och polisen fem dagar att lämna över Xues kropp. Annars ska vi klättra över barrikaderna, marschera till Lufengs stadshus och försöka ta tillbaka hans kvarlevor”.

Om han håller sitt ord kommer marschen inledas på torsdag, såvida kroppen inte lämnas tillbaka.

Polisen har tidigare visat en benägenhet att ta till våld mot Wukans invånare, utan urskiljning på män och kvinnor, barn och gamla.

”Om de har vapen har vi stenar. Om de vill att vi dör så gör det inget. Vi har ändå inget land kvar”, sade en bybo till Reuters.

En annan bybo tror dock inte att en större protestmarsch kommer förtryckas med våld, utan säger till Reuters:

Parents can’t harm their children. The central government should use Wukan as an example to solve all the land grab disputes. If they don’t meet our requests, the country will be in danger. The rich-poor gap has been widening. Look at how our land has been taken by corrupt officials.

Se 25 bilder från protesterna i Wukan via Wall Street Journal.

Följ händelseutvecklingen i Wukan på svenska via min Twitter.

Norkoreas diktator död, vad händer nu?

I lördags dog Nordkoreas diktator Kim Jong-il under en tågresa, uppger landets statliga medier i dag.

Dödsorsaken sades vara hjärtfel, orsakat av ”mental och fysisk ansträngning efter oavbrutna resor för att hjälpa bygga en blomstrande nation”.

Då det redan finns oräkneliga rapporter om Kim Jong-ils maktmissbruk och Nordkoreas orationella beteende regionalt och internationellt, är det mer intressant att undersöka vad som kommer i och kring Nordkorea nu.

Den plötsliga nyheten har skapat oro och en rad spekulationer. Nordkorea ska under måndagen ha provskjutit missiler, och Sydkoreas militär har ”intagit högsta beredskap” men ”inte observerat några ovanligt stora truppförflyttningar”.

Ledarens yngste son Kim Jong-un, ännu inte 30 år fyllda och en ”avbild av sin far”, är den som sedan en tid tillbaka spås ta över makten i den slutna diktaturen.

I ett pressmeddelande under måndagen kallades Kim Jong-un för ”Den store efterföljaren”, vilket påminner om fadern Kim Jong-ils smeknamn ”Den käre ledaren”, och farfadern Kim Il-sungs ”Den store ledaren”.

Många fruktar dock att tillräckligt med tid inte funnits för att förbereda Kim Jong-uns maktövertagande, och att den unge ledaren kan få problem med respekt och inflytande över landets äldre generaler.

Det finns därför risk för maktkamp.

Choson Exchange är en organisation registrerad i Singapore som arbetar med nordkoreanska universitet och företag.

De har genom parollen ”building trust through academic cooperation” god insikt i Nordkorea, och svarar i dag via sin hemsida på några frågor om den närmaste framtiden:

What Should We Expect in the Coming Weeks?

* Expect a short-term and immediate lockdown in North Korea with restrictions on travel and communications as authorities move to stabilize the situation in preparation for mourning.

* While many are proclaiming instability and provocations as the next phase, the immediate situation at this point will mainly be images of sobbing North Koreans as elites attempt to present a unified front to external parties even if internally things are very different.

* Watch for the funeral committee – the order on the list has significance in terms of people’s political position in this immediate period (but will matter a lot less as the political situation evolves over the year).

What will the political re-ordering look like?

* Factional re-ordering will happen behind the scenes. This process will create winners and losers.

* Most pundits believe that Kim Jong Eun has not had enough time to prepare to lead, but so far, it appears that a protocol is in place with KCNA rapidly identifying Kim Jong Eun as the rallying point for the nation in its announcement, and a funeral community organized with Kim Jong Eun as its head.

* We should be keeping an eye out for the individual movements such as the immediate roles North Korea’s power couple Jang Sung Taek and Kim Kyong Hui take.

* At the institutional level, we should be keeping an eye out for the role of the National Defense Commission in the medium term as this is the governing institution Kim Jong Il put in place and it delineated the chain of command in a country where most institutions do not communicate horizontally with each other.

What Are the Next Steps?

* Even if North Korea is more active in reaching out, it could also paradoxically be harder to reach an agreement (especially one that is adhered to) while the internal situation is in flux.

* But it is important for countries to reach out early and aggressively with variety of programs and opportunities to offer a new generation of leadership an “open path” to positive change.

* It will also be easier for leaders in the US and South Korea to reach an agreement with North Korea unburdened by the presence of Kim Jong Il.

Kina är Nordkoreas enda bundsförvant och också det enda land som i större grad har makt att påverka spelet bakom kulisserna då en ny administration ska skapas i Pyongyang.

Newsweeks Melinda Liu påpekar att det sedan länge ryktats om en Kina-vänlig palatskupp i Nordkorea, där kinesiskt vänligt sinnade affärsmän och teknokrater skulle få makten.

Då skulle man kunna införa ekonomiska reformer likt de som tog det utblottade kommunistkina ur fattigdom i början av 1980-talet.

Det finns dock också tecken på att Kina helhjärtat kommer stödja Kim Jong-un, för att undvika kaos och oreda i landet.

Kina vill nämligen undvika en potentiell flyktingström från Nordkorea till Kinas redan fattiga nordöstra delar, vilket riskerar bli följden om Pyongyangs ledarskap kollapsar.

Vissa förberedelser för politiska och ekonomiska reformer under en diktator har redan setts i och med Kim Jong-ils besök vid ekonomiska frizoner i Kina i somras, och upprättandet av den industriella zonen Kaesong.


Nordkoreansk tv visar i dag bilder på hur landets invånare gråter i hysteri över Kim Jong-ils död..

Också The Diplomat publicerar en rad aktuella frågor, med svar från Scott Snyder, ordförande för ”Program on U.S.-Korea Policy” vid amerikanska ”Council on Foreign Relations”:

Speculation is now bound to turn to the succession. His youngest son, Kim Jong-un, is seen as the most likely successor – can we assume that he will be taking over?

Kim Jong-un has clearly been designated as the successor, fully backed by Kim Jong-il and his family. He has been named the head of Kim Jong-il’s funeral committee. It’s likely that there’s a collective leadership system in place to manage during the transition, but all developments over the course of the past year have signaled that Kim Jong-un is the expected successor, and that he has been gaining power within the North Korean system in preparation for taking on this role.

Has he had time to consolidate power?

This transition comes much earlier than was the case when Kim Jong-il took over for his father, Kim Il-sung. There will inevitably be speculation regarding whether or not the military will support the succession process. But it’s too early to tell for sure what sorts of difficulties may arise as the younger Kim takes the reins of power.

How much of a risk of instability is there now?

I believe the initial shock of transition will work to the advantage of those who support the anticipated succession arrangements, but it’s also entirely plausible to imagine that there will be some testing and maneuvering behind the scenes during this relatively fluid period.

Kim Jong-un has apparently begun to put his own people in place, but it’s hard to imagine that such a process is complete or irreversible. There are many fissures within North Korean society, and relatively few individuals who can bridge those gaps to project power across the system. This works in the favor of the Kim family, which remains at the center of power.

What we don’t know is whether there might be cleavages within the family or other disconnects between the family and the bureaucracy that might emerge as points of conflict as the process unfolds.

How do you think average North Koreans will view his death?

Average North Koreans know how to mourn, and will do so collectively en masse for Kim Jong Il in the same way that they did it for Kim Il Sung. But the intensity of personal grief is likely to be muted this time compared to Kim Il-sung’s death. This announcement is probably being greeted by great uncertainty regarding the future and what the transition will mean for life in the North.

Liksom de flesta bedömare är ovanstående bara överens om en sak: Inget vet egentligen vad som pågår.

Efter det plötsliga dödsfallet kommer det med all sannolikhet uppstå en maktkamp, och utgången är omöjlig att gissa sig till.

Den största direkta faran består Kim Jong-un nu kommer försöka blidka landets militär, för att vinna respekt hos äldre och mäktiga generaler.

Detta sades vara just vad som skedde då Nordkorea i slutet av förra året bombade en sydkoreansk ö med artilleri.

För de som är intresserade av Kim Jong-un, skriver The Telegraph ett kortare personporträtt av den unga och för många okända ledaren.

En fantastisk bilserie vid namn ”Kim Jong-ils liv i 59 bilder” kan ses via ChinaSmack.

En mindre serie bilder av Kim Jong-il och Kim Jong-un kan ses via NY Times.

Se mer nyheter om Nordkorea via Kinamedia här.

Senaste från Wukan; video med polisvåld

Den sydkinesiska staden Wukan genomgick i dag sin femte dag av belägring och öppen konflikt mot myndigheterna.

Som jag skrev i går har invånarna gjort uppror efter att byns mark sålts av, och en bybo som beskyllts för protester avlidit i polisens förvar.

Polis och representanter för kommunistparti är jagade på flykt. Polis har slagit en ring runt Wukan; inga förnödenheter kommer in, ingen av de 20 000 byborna kommer ut.

Charlie Custer på ChinaGeeks har lyckats ladda ner en video med polisens våld inifrån Wukan, innan byborna körde i väg dem.

Videon togs givetvis genast bort från internet i Kina, men Custer har klippt ihop de mest intressant delarna och laddat upp den på Vimeo.

I den åtta minuter långa videon ger han också en bakgrund till vad det är som sker. Bilder på protester, övervåld och skadade bybor. Rekommenderas:



Telegraphs korrespondent Malcolm Moore lämnade Wukan i går, efter att som ensam västerländsk journalist följt händelseutvecklingen på plats.

Nu verkar det dock som om västerländska reportrar har det enklare att ta sig in; Tom Lasseter twittrar live från Wukan, och BBC har just laddat upp en video med Martin Patience på plats.

Lasseter skriver att allt verkar lugnt inne i byn; invånarna spelar kort och bemötandet är vänligt.

Patience noterar dock att byn tyfligt är i upprorsstämning, och mannen som tros blivit ihjälslagen av polisen har blivit någon slags martyr.

Ett stort foto av honom cirkulerar inne i byn, och samtidigt förbereds mannens begravning.

Reaktionerna från myndigheterna är också oklara. Det verkar dock som att de lokala myndigheterna har tagit en tuffare ställning.

Enligt Telegraph säger borgmästaren i länet med byn Wukan under sig: ”Myndigheterna kommer resolut slå till mot alla som organiserar eller väcker [ilska hos] byborna”.

Han menar också att de 1 000 poliser som i söndags slogs tillbaka med våld, var på väg in i Wukan för att frita 60 personer som ”blivit fångade på ett hotell”.

Två bybor har pekats ut som syndabockar av borgmästaren. En av dessa män citeras i Telegraph:

I know the danger, but the interests of the village come above my personal safety. But I am staying in busy central areas and always in a crowd because I am worried that they might try to snatch me. We will keep fighting.

Telegraph spekulerar också i om myndigheterna försöker svälta ut byn, eftersom en lastbil med ett ton ris stannar utanför dess portar.

Polisen erbjuder ris och matolja till alla som skriver sitt namn på en lista (oklart vad för slags lista).

Samtidigt länkar ChinaGeeks till en kinesisk nyhetsrapport som säger att lokala tjänstemän i Wukan nu står under utredning för att ha missbrukat sin ställning.

Det kan enligt ChinaGeeks vara ett tecken på att centralregeringen i Peking åtminstone delvis kan komma hjälpa invånarna i Wukan.

Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.

Ny film med Christian Bale: propaganda eller blockbuster?

Bland annat Wall Street Journal och BBC uppmärksammar i dag att kinesiska regissören Zhang Yimous nya storfilm har premiär här i Kina på fredag.

”Flowers of War” har en budget på nästan 700 miljoner kronor och Christian Bale i huvudrollen.

Filmen behandlar det känsliga ämnet Nanjing-massakern; en människoslakt strid under andra världskriget, då japanska styrkor intog staden Nanjing och dödade uppemot en kvarts miljon kineser på ett fåtal veckor.

Massakern har ofta varit källa till konflikt mellan de moderna staterna Kina och Japan, då sistnämnda land har haft bekymmer med att erkänna förbrytelserna.

Ämnesvalet tvingar därför fram den oundvikliga frågan: Är detta en historiskt korrekt film, eller ett statligt finansierat försök av Kina att via filmduken berätta sin version av historien?

Regissören Zhang Yimou – som tidigare ansvarat för uppsättningen av bland annat de Olympiska spelens invigning 2008 – är nämligen av vissa beskylld för att ofta lyssna till regeringens direktiv och önskan.

WSJ tvivlar på att ”Flowers of War” kan bli den internationella blockbuster som såväl filmteam som myndigheter önskar.

Man menar att filmen är alldeles för onyanserad; att kinesiska rollfigurer framstår som rätt genom goda, medan japanerna avbildas som djävulen själv.

En japansk soldat som jagar kinesiska skolflickor genom en katedral skriker vid ett tillfälle: ”Löjtnant! Kom upp hit, vi har hittat oskulder!”

Att spela på kinesiska nationalistiska känslor och inta ”offerrollen”, kan göra att filmen får problem att slå utomlands, enligt WSJ.

Huvudpersonen Christian Bale går dock, givetvis, ut och försvarar filmens status som historiskt korrekt snarare än propaganda.

”Det är en film om människor och hur vi svarar på krisartade situationer”, säger Bale enligt BBC.

Han menar att den som avfärdar filmen som propaganda inte har tittat tillräckligt noga; det handlar främst om hur svårståenden kan få människor att förvandlas till såväl rovdjur som hjältar.

BBC poängterar att kinesiska myndigheters inblandning i produktionen av filmer utgör en riktig björntjänst för landets filmindustri.

Det finns nämligen ett uttalat mål att använda filmen som medel för att sprida kinesisk kultur och ”rätt” version av historien:

China’s film industry is the world’s third largest, both in terms of the number of films produced and box office takings.

But, with a few high-profile exceptions, its films have not made an impact on the world stage and are struggling to take on the challenges of Hollywood productions at home.

It is a matter of concern for China, which is becoming more assertive in its attempts to export its own view of the world, having seen the ”soft power” prowess of US films and television shows.

”Chinese filmmakers and the Chinese governmental groups that oversee the film industry recognise that film and story-telling can be a powerful tool to introduce Chinese people and culture to the outside world,” says Rance Pow, founder of Artisan Gateway, a Shanghai-based film and cinema consultancy.

”And that’s something they’d like to encourage,” he adds.

Detta hämmar friheten och kreativiteten bland kinesiska regissörer och filmmakare, hävdar bland annat den kända regissören Jia Zhangke, som i somras gick till attack mot systemet.

Resultatet av översynen kan exempelvis ses i de påkostade filmerna The Founding of a Republic (2009) och The Founding of a Party (2011).

De båda filmerna behandlar Folkrepubliken Kinas historia från en kommunistisk-romantisk vinkel.

Medan de kanske gick hem väl hos många kineser tack vare snygga specialeffekter, så avfärdades de som ”propaganda” och ”skräp” bland merparten av mina kinesiska vänner med högre utbildning eller kritiskt tänkande.

Nuon Chea: ”Det var Vietnam!”

Har skrivit här tidigare om den FN-stödda rättegången som pågår mot tre tidigare ledare av de Röda khmererna, inklusive Nuon Chea.

De åtalas för krigsbrott, folkmord och brott mot mänskliga rättighetermed bakgrund av sina ledande positioner då de Röda khmererna ledde Kambodja 1975-79.

Så många som två miljoner kambodjaner – en fjärdedel av landets befolkning – dukade dessa år under av svält, sjukdomar och avrättningar.

Denna vecka fortsatte de åtalades försvarstal, och Röda khmerernas chefsideolog Nuon Chea skyllde Kambodjas olycksår på grannlandet Vietnam.

Han insisterade på att Vietnam hade för avsikt att ”sluka Kambodja likt en pytonorm slukar en hjort”, och att massmorden som ägde rum i själva verket utfördes av Vietnam:

”Jag vill inte att kommande generationer ska missuppfatta historien…Jag vill inte att de ska missuppfatta Röda khmererna som dåliga människor och kriminella, för det finns ingen sanning i det…Det var Vietnam som dödade kambodjaner”.

Själv sade sig Nuon Chea – som var nummer två i Röda khmerernas ledarhierarki – från barndomen ha utvecklat ”en passion för rättvisa”, efter att ha sett franska kolonialherrar och markägare ”behandla kambodjanska bönder som slavar”.

Chefsideologen menade vidare att han och övriga medlemmar i Röda khmerernas politbyrå inte var onda människor, vilket påminner om då han i november sade sig ha ”handlat i nationens bästa intresse”.

Under november gav även tidigare statschefen Khieu Samphan sitt vittnesmål.

Hans lade skulden för det inträffade på USA, som han menade lade grunden till de svåra åren genom att bomba sönder Kambodja under vietnamkriget.

Rättegångarna mot de Röda khmererna har pågått sedan 2006 och kostat cirka 700 miljoner kronor.

De har hittills resulterat i att en fängelsechef med smeknamnet ”kamrat Duch” dömts till 35 års fängelse; ett straff som sedan kortades ner till 19 år.

De tre som nu står åtalade är de sista Röda khmer-ledarna vid livet. De är alla runt 80 år gamla och vid dålig hälsa.

Påpassligt nog lägger de, förutom på utländska makter, också en stor del av skulden för det inträffade på de av sina tidigare kamrater som inte längre finns i livet.

Enligt AFP samlas hundratals kambodjaner varje dag utanför domstolen, samtidigt som insatta påpekar att det kommer ta lång tid på grund av allt från frekventa toalettbesök till bristfälliga vittnesmål avbrutna av ålderskrämpor.

Många fruktar att ingen av ledarna kommer hinna få något straff för de overkliga grymheter som begicks under denna nattsvarta tidsepok, vilken hastigast beskrivs av Simon Kent vid Toronto Sun, som själv befann sig i Kambodja 1975:

The Khmer Rouge were efficient, cold-blooded murderers.

A few days after they assumed full control in 1975 they ordered concrete poured into Phnom Penh’s major sewers.

Then they turned off the water and electricity and emptied the hospitals of patients.

They announced Year Zero and all history of what they called Democratic Kampuchea was to begin from that moment onwards.

“Dear Leader” Pol Pot’s agrarian revolution required the abandonment of the capital and movement of all city dwellers to the countryside.

What follows is some of what I heard, first-hand, from the survivors.

Tens of thousands of men, women and children, everyone from the young to grandparents, were marched into the fields.

Those who fell by the wayside were shot on the spot. No time for burials. Relatives just had to keep marching.

The Khmer Rouge asked anyone wearing glasses to step to one side. They were shot. In their perverted belief system, anyone with glasses was an intellectual, to be killed.

Soft hands? You were unaccustomed to the toil of the proletariat and shot.

Speak a foreign language? Possess a university degree? Pregnant or carrying a child? All executed by the roadside.

(…)

Before I left Cambodia I went to the infamous killing fields, where those who eventually stopped toiling in the fields were murdered.

It was a square kilometer pile of bones and bits of discarded clothing, paper, trenching tools and open pits of more bones.

So, in a way, Nuon Chea is right. The Khmer Rouge weren’t “bad people”.

They were far worse. They robbed a country of an entire generation. They deserve to pay the ultimate price for their foul work.

Chef för statlig tv: Journalister bör vara ”statens verktyg”

Hu Zhanfan, nyligen utnämnd chef för statliga nätverket CCTV, jämförs på internet med nazi-Tysklands propagandaminister Joseph Goebbles efter ett citat om journalister som verktyg.

I somras yttrade Hu nämligen bland annat följande citat, som nu snappats upp av kinesiska internetanvändare:

The first social responsibility and professional ethic of media staff should be understanding their role clearly and be a good mouthpiece.

Den högsta chefen för Kinas statliga tv-nätverk menar alltså att journalister i första hand ska vara statens verktyg.

Han varnade också journalister som inte tar på sig rollen som statens verktyg, att de ”aldrig kommer gå långt i sina karriärer”.

Som vanligt då det gäller frågor om media, har China Media Project gjort ett bra jobb och översatt delar av ett tal som Hu gav i januari i år.

Då sade chefen för Kinas tv bland annat så här:

A number of news workers have not defined their own role in terms of the propaganda work of the Party, but rather have defined themselves as journalism professionals, and this is a fundamentally erroneous role definition. Strengthening education in the Marxist View of Journalism and raising the quality and character of news teams is not just very necessary, it is a matter of extreme urgency.

China Media Project noterar också att Hu Zhanfan på intet vis ses som konservativ i Kina, utan att han i vissa kretsar tvärtom ses som alltför liberal då det gäller frågor om media och pressfrihet.

Läs mer om CCTV:s expansion i Europa här.

Kina ”förbereder sig för inhemska oroligheter”

En väldigt intressant artikel i Financial Times i går, citerar Kinas säkerhetschef Zhou Yongkangs uppmaning till lokala politiker att ”förbereda sig för negativa effekter av den ekonomiska utvecklingen”.

Zhou sade det vara nödvändigt att ”hitta bättre metoder för ordning i samhället”, vilket enligt FT är ett samlingsnamn för allt från censur till att undertrycka protester.

Som medlem i politbyråns ständiga utskott är Zhou Yongkang en av Kinas nio högsta politiker.

Han sade också åt lokala politiker att sluta med ”fåfänga projekt”, alltså slösaktiga byggnader och annat som enbart är till för prestige.

Dessa uttalanden, som kom i lördags, sammanfattas av FT:

His comments are the clearest sign yet that Beijing is worried that the global economic crisis could lead to serious domestic social unrest. Mr Zhou’s remarks, published by the state-run Xinhua news agency on Saturday, came at the end of a week which saw evidence of a slowdown in Chinese manufacturing, an easing in credit policy to avert a sharper slowdown, and two outbreaks of violence.

På kort tid har nämligen många tecken visat på en inbromsning av den kinesiska ekonomin.

Många tror att landets BNP-ökning, som under tiotals år legat kring 10 procent, kan komma att minska till 8 eller rent av 7 procent under 2012.

Tillsammans med häftig inflation skapar denna utveckling stort missnöje runtom i Kina.

Zhou Yongkangs kommentarer kom efter en tid av flera våldsamma protester; i fredags vältes flera polisbilar av hundratals uppretade invånare i staden Xi’an, och helgen innan uppstod regelrätt slagsmål mellan elektronikarbetare och polis i Shanghai.

Det är alltså ett system för att hantera dessa former av missnöjesyttringar som säkerhetschefen menar saknas.

Han kallar det för ”social management system with Chinese characteristics to suit our socialist market economy”.

FT noterar att då Kina sist gick genom en period av minskad tillväxt och hög inflation, så slutade det med massakern på Himmelska fridens torg.

Video: Kina Afrikas nya kolonialherrar?

Vill här uppmärksamma en video på temat relationen Kina-Afrika.

Filmen heter ”The Colony”, och fokuserar på Kinas investeringar i Senegal. Filmmakarna har särskilt tittat på integrationen bland de kineser som åker till Senegal för att arbeta, och finner stora inslag av korruption och rasism.

Intervjuer med Brent Huffman och Xiaoli Zhou – de två bakom filmen – kan läsas här och här.

I sin nuvarande form är The Colony 28 minuter lång, men ska så småningom bli en timme.

Video: Bara en kandidat då Kina går till val

Skrev tidigare här som hastigast om det personval som hölls i november i Kina.

Enligt vissa är detta Kinas första staplande steg på väg mot demokrati. Enligt andra är det ett riggat skådespel.

Tidigare rapporter gör nämligen gällande hur kandidater som inte tillhör kommunistpartiet hindrades från att bedriva kampanjer, delta i valet eller ens gå utanför sitt hem.

En bonde i södra Kina som lyckades vinna 7 000 av 9 000 röster i sitt distrikt arresterades genast, och befinner sig enligt uppgift fortfarande i husarrest.

Al-Jazeeras Melissa Chan publicerade i helgen ett videoreportage som visar hur invånarna i ett mindre samhälle i provinsen Shandong (山东) bara har en enda kandidat att rösta på då de går till valurnorna.

Den enda kandidaten är givetvis medlem av kommunistpartiet; ett scenario som går igen i flera byar och samhällen över hela Kina:



Starka citat från Taiwans presidentkandidater

Valet på Taiwan i januari 2012 är en av årets viktigaste frågor för Kina, som riskerar att inte alls nämnas i svensk press.

Kort sagt så står valet mellan det lite mer Kina-vänliga partiet Kuomintang (KMT), och ett mer Kina-skeptiskt i Democratic Progressive Party (DPP).

Relationen mellan Kina och Taiwan har förbättrats betydligt under de senaste fyra åren efter att KMT fick makten 2008, efter åtta år av DPP-styre.

Men situationen på Taiwan i stort blir allt sämre, med ökad arbetslöshet och växande klassklyftor.

DPP:s kvinnliga presidentkandidat Tsai Ing-wen leder därför knappt över KMT:s Ma Ying-jeou.

I opinionsundersökningar från tidigare i veckan får Tsai Ing-wen 48,6 procent av väljarstödet, jämfört med 44,1 procent för Ma Ying-jeou.

För de kinesiska ledarna i Peking är dessa två kandidater som natt och dag.

Om Tsai Ing-wen vinner valet kan vi räkna med en tvärvändning av de senaste årens politiska utveckling, vilket kan ses av hennes citat från dagens Shanghaiist:

My definition of the ’status quo’ would be ’Taiwan is the ROC [Republic of China], the ROC is Taiwan, and Taiwan is a sovereign and independent country.

Det skulle kunna utlösa en konflikt, eftersom Kina hotar med militär attack om Taiwan förklarar sig självständigt.

Men även om Ma Ying-jeou vinner valet kommer han inte dansa efter Peking-regeringens pipa, utan även han se till vad han tror är bäst för Taiwan, särskilt vad gäller landets politiska system. Även han citeras i dagens Shanghaiist:

You know, quite a lot of mainland tourists now, more than 2.6 million, have come to Taiwan. They have done a lot of consumption in Taiwan, and spurred a tourism boom. At the same time, moreover, they have also got a sense of Taiwan’s democracy and freedom.

A lot of them didn’t go out during the evening. Instead, they lock themselves up in their hotel rooms, watching the political talk shows to see our people criticizing their president. [laughter] Well, that’s democracy. That’s, you know, freedom of expression.

But after a while, they began to ask why they couldn’t do the same when they go home? So, this is a very powerful question, and gradually they will make some changes, not only in our cross-strait relations, but also in their own internal system.

Parodisk rättegång mot hänsynslösa folkmördare, dag 5

Skrev tidigare i veckan här om den FN-stödda rättegången mot tre av de Röda khmerernas tidigare ledare, som inleddes i Kambodjas huvudstad Phnom Penh under måndagen.

De åtalade utgörs av Nuon Chea (andre högste ledare), Ieng Sary (chefsideolog) och Khieu Samphan (utrikesminister). De är alla i 80-års-åldern och de sista överlevande av de Röda khmerernas högsta ledare.

Oändliga uppsatser kan skrivas om brotten de åtalas för, vilka i rätten sammanfattas till krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.

Under Röda khmerernas styre 1975-79 miste cirka två miljoner kambodjaner livet – en fjärdedel av landets befolkning.

I veckan har de åtalade levererat delar av försvarstalen; i tisdags skrev jag om hur Nuon Chea sade sig ”handlat i nationens intresse”, för att avvärja det påstådda hotet om total ödeläggelse från grannen Vietnam.

I onsdags var det Khieu Samphans tur att tala, och han lade då stora delar av skulden på det inträffade på USA.

Han menar att Kambodja blev sönderbombat av USA under vietnamkriget, och att många kambodjaner därför slöt Röda khmererna som sedan blev lämnade med en svår uppgift i att styra det ödelagda landet.

De åtalade menar att amerikanska före detta diplomaten Henry Kissinger också borde föras upp till denna domstol, eftersom situationen aldrig hade sett likadan ut utan hans beslut om bombningarna.

Vidare menar Khieu Samphan att han i själva verket inte hade del i besluten, och i stort var ovetande om alla mord som skedde under denna period.

Han ifrågasätter även domstolens legitimitet, eftersom han 1996 blev lovad rättslig immunitet av Kambodjas statsöverhuvud för att överlämna de Röda khmererna.

Khieu företräds av den kända franska advokaten Jacques Verges, som tidigare försvarat bland annat Slobodan Milosevic och Carlos Sjakalen.

Jacques Verges beskriver vittnesmålen som ”en novell av Alexandre Dumas”, och menar att det scenario som målas upp för Kambodja 1975-79 är för hemskt för att kunna vara verkligt.

”Allt ni har sagt är överdrivet och saknar därför betydelse”, sade Verges, som är en gammal vän till Khieu Samphan och sägs ha levt med Röda khmererna under deras tid vid makten.

Den av ålder sjuklige Ieng Sary sade inte mycket alls till sitt försvar, annat än att han var ”väldigt trött” och att hans ”hjärta kanske inte tillåter honom att fortsätta läsa” sitt anförande.

Det ser alltså ut som om Kambodjas folkmördare helt kan slippa straff.

Khieu Samphan har visserligen helt rätt i att USA:s bombningar ödelade Kambodja, och personligen skulle jag också vilja se fredspristagaren Henry Kissinger i internationell domstol.

Men detta gör ju givetvis inte att de Röda khmererna är oskyldiga till de kommande fyra årens totala vansinne.

Det är en skymf mot lag, rätt och framför allt offren om dessa tre herrar någonsin får se dagens ljus igen.

Rättsfallen mot de Röda khmererna har pågått sedan 2006 och kostat cirka 700 miljoner kronor.

De har hittills resulterat i att en fängelsechef med smeknamnet ”kamrat Duch” dömts till 35 års fängelse; ett straff som sedan kortades ner till 19 år.

Alla de övriga Röda khmererna av betydande rang har hunnit dö, eller blivit för sjuka för att kunna närvara vid någon rättegång.

De åtalade har också påpassligt nog lagt en stor del av skulden på de Röda khmerer som inte längre finns i livet.

I hopp om att få till en dom mot de sista tre, så har åtalen nu delats upp på flera mindre punkter, vilka ska göra att fallen kan avslutas fortare.

Just nu: Världens grymmaste ledare i pinsam rättegång

I går startade rättegången mot tre av de Röda khmerernas tidigare frontfigurer. Under deras styre 1975-79 dödades minst en fjärdedel av Kambodjas befolkning.

Det hindrade inte Nuon Chea – den andre högsta ledaren i dåtidens Kambodja – att i dag förklara sig oskyldig till alla anklagelser om mord och tortyr:

”Jag handlade i landets bästa intresse”, sade den skraltiga 85-åringen bakom sina mörka solglasögon i den FN-stödda rättegång som nu pågår i huvudstaden Kambodja.

Åldern är aktsam även för de andra som nu står åtalade; före detta statschefen Khieu Samphan är 80 år gammal, och före detta utrikesminister Ieng Sary har hunnit blivit 86 år.

Även de förväntas skylla stora delar av brotten på de ledare som redan hunnit gå ur tiden.

Nuon Chea, chefsideolog för Röda khmererna, bedyrade i dag sin oskuld. Många vittnen ska ha gråtit av såväl sorg som ilska.

De pinsamma rättegångarna har nämligen dragit ut på tiden så pass att diktatorn Pol Pot redan har dött, och åtalen fått läggas ner mot en av de huvudmisstänkta eftersom denne nu lider av Alzheimer.

De FN-stödda rättegångarna mot de Röda khmererna startade redan 2006, och innehåller tiotusentals dokument och otaliga åldriga vittnen som alla ska höras.

Först efter sju års arbete kunde en tidigare fängelsechef med smeknamnet Duch i fjol dömas till 35 års fängelse.

Straffet förkortades senare till 19 år.

Nu är rätten i färd med att dela upp anklagelserna för att över huvud taget hinna dömma de åtalade innan deras hälsa blir för dålig för att vistas i rättssalen.

De tre står åtalade för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.

Vid maktövertagandet 1975 utrymde de Röda khmererna alla städer och satte hela befolkningen i tvångsarbete på landsbygden enligt en egen kommunistiskt inspirerad ideologi.

Intellektuella dödades direkt. Cirka två miljoner andra dukade under av svält, utmattning eller summariska avrättningar.

Hade det inte varit för Vietnams invasion 1979, hade nog merparten av de övriga fem miljonerna också fått sätta livet till.

Ett citat från den dåtida ledningen menade att det ”endast behövdes en miljon kambodjaner för att bygga upp en ren och stark nation”.

Det är svårt att betvivla de brott som begicks under denna tid, och givetvis hade utrikesministern, vice ledaren och chefsideologen en betydande skuld i dessa.

Det finns ingen kambodjansk familj som inte drabbades av vansinnet, och ändå måste de i dag stå och lyssna på hur mördarna bedyrar sin oskuld, och hinner trilla av pinn innan de förklaras skyldiga.

En förödmjukelse utan like offrena. Och så undrar folk varför många libyer vill att rättegången mot Gadaffis medbrottslingar ska ordnas Libyen och inte internationellt.

Plastikkirurgi på frammarsch i Kina

AFP hade i helgen ett videoinslag om plastikkirurgins ökande omsättning i Kina.

Enligt officiell statistik öppnade 50 000 nya kinesiska kliniker för plastikkirurgi bara under 2009.

Under samma år utfördes tre miljoner ingrepp, och industri omsätter nu närmare 15 miljarder kronor årligen här.

Att trimma ner käkarna för att få ett smalare ansikte är ett vanligt ingrepp, liksom att genom ett snitt på ögonlocket ordna så kallade ”dubbla ögonlock”.

I filmen från AFP talar man om ”kulturella anledningar”, att man i Kina ”dömer personer efter utseendet”. (Då AFP blockerar sina videos på externa nyhetssidor så måste ni klicka är vidare ovan för att se hela filmen om plastikkirurgi via Youtube.)

Många går genom operationer för att enklare får arbete, och då man i Kina skickar in sitt CV sägs det vara obligatoriskt att bifoga fotografi.

Och om man ser på kinesisk tv så upptäcker man ganska fort att en majoritet av popstjärnor och tv-hallåor har smalare näsor och skarpare käkpartier än genomsnittet.

Till skillnad mot i väst så är det också oftast föräldrarna som betalar sina unga barns operationer; det ses som ett sätt att trygga en högre framtida inkomst.

En intervjuad läkare menar att 60-70 procent av kunderna är i åldern 18-23 år.

Dock har fenomenet i Kina ännu inte nått samma hysteri som i Sydkorea.

Här görs flest skönhetsingrepp per person i hela världen.

Enligt en artikel i NY Times från november i år, har en femtedel av alla kvinnor 19-49 år i huvudstaden Seoul genomgått någon form av skönhetsoperation.

Där finns ett särskilt område med hundratals kliniker vilka genom tveksamma reklammetoder övertygar allt fler unga koreaner om ingreppens nödvändighet.

Industrin har också de sydkoreanska myndigheternas fulla stöd, då den anses öka antalet utländska turister.

Såväl i Kina som i Sydkorea förekommer olyckor, och patienter har avlidit både efter ingreppens direkta följder, som av självmord efter missnöje med resultatet.

Mitt inlägg tas bort av Kinas internetpolis

Nu har även jag personligen erfarit Kinas internetpolis. Det skedde i dag på Sina Weibo – Kinas motsvarighet till Twitter.

I går natt postade jag nämligen ett meddelande på kinesiska, innehållande länk och bild på den man som satte eld på sig själv vid Himmelska fridens torg 21 oktober i år.

Trots att hundratals vittnen fanns på plats varav flera tog kort, är händelsen nästan helt okänd i Kina.

Därför väckte min ”tweet” stor uppståndelse, och blev ompostad 156 gånger mellan klockan 01 och 09 kinesisk tid.

Sedan snappades den upp av internetpolisen, som tog bort posten på samtliga användares sidor utan min egen(!?)

Jag upptäckte det hela vid niotiden på morgonen, då en vän via sms på telefonen berättade att posten var borttagen. Det gick då inte längre att kommentera den på Sina Weibo.

Sina Weibo används på ett helt annat vis än Twitter, då det är den enda källan för otaliga kineser att snappa upp nyheter och händelser likt denna.

Över 150 ”retweets” under åtta timmar nattetid är givetvis en snabb spridning.

Men ännu snabbare är den förbluffande fart med vilken internetpolisen sniffar upp och tar ner inlägg likt dessa.

Min post på Sina Weibo som nu inte existerar längre

1 2 3 10