januari 2011

Flyg i blåsväder, hangarfartyg på sjön

Klipp från filmen ”Top Gun” användes av statlig kinesisk tv som falska sekvenser för en flyguppvisning av landets stridsflygplan.

Nyheten uppmärksammade först av Ministry of Tofu förra veckan. En video som visades på statliga CCTV sades föreställa en flygövning utförd av Kinas militär den 23 januari i år.

Men en av sekvenserna, föreställandes en explosion, var direkt kopia från Hollywood-filmen filmen Top Gun med Tom Cruise.

En kinesisk internetanvändare anmärkte först hur det sprängda planet liknade ett amerikanskt F-5, och då foton av explosionen från CCTV och Top Gun ställs sida vid sida, flyger partiklarna efter sprängningen på ett identiskt vis i luften.

Vanligtvis lägger CCTV upp hela sina nyhetssändningar på webben, och inkluderar separat klipp för varje inslag. Sändningen från 23 januari är dock borttagen, och bland de individuella klippen finns inte inslaget om flygplanen med, rapporterar Wall Street Journal.

Tidningen har dock letat rätt på klipp vid kinesiska videosajter, och har i en egen film klippt ihop CCTV:s inslag med sekvensen ur Top Gun bredvid varandra:

Klicka på bilden för att komma till sidan med videon från WSJ, som visar den identiska likheten mellan klippen från CCTV och filmen Top Gun.

Då Wall Street Journal kontaktade CCTV, sade en representant för dess mediaavdelning att kanalen inte hade några kommentarer på anklagelserna om att ha plagierat Top Gun.

Kinas myndigheter har på senare tid pressat på och uppmanat nyhetsorganisationer att avskeda journalister som rapporterar falska nyheter.

Detta för att förbättra trovärdigheten hos landets medier, som är låg på grund av en rad tvivelaktiga rapporteringar. För tre år sedan använde exempelvis Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua en röntgenbild av Homer Simpsons skalle tillsammans med en artikel om genetikens betydelse för sjukdomen MS.

Nu går alltså statlig tv på denna mina.

Vid sidan av detta rapporterar Wall Street Journal också i dag att det cirkulerar bilder på ett kinesiskt hangarfartyg.

En video har lagts upp, vars tidpunkt och upphovsman är okänd. Det verkar handla om bilder på ett hangarfartyg inköpt från Ukraina 1998, som nu rustas upp i nordöstra hamnstaden Dalian (大连).

Risken för kinesiska hangarfartyg oroar landets grannar, eftersom fartygen betydligt ökar räckvidden för attacker från havet. Bedömare har tidigare gissat att Kinas första hangarfartyg kommer bli sjödugligt någon gång 2011-2012.

Klicka på bilden för att komma till videon av hangarfartyget upplags på den kinesiska Youtube-sajten Youku.

Då Kina väl har teknisk kunskap att bygga hangarfartyg, tror de flesta bedömare att det kommer gå undan, och minst fem stycken kan komma att sjösättas under 2020-talet, skriver Wall Street Journal.

Tidningen menar också att detta – tillsammans med Kinas nya stealth-flygplan och missiller vid kusten med förmåga att slå ut fartyg långt ut till havs – tvingar USA att kalkylera om risken av ett ingripande vid en regional konflikt, särskilt då gällande Taiwan.

Videon på hangarfartyget kommer mindre än en månad efter att bilder och en video lagts upp på Kinas första stealth-flygplan J-20. Vanligtvis tas militära bilder och videor likt dessa bort av Kinas internetpolis, men nu får de alltså ligga kvar.

Det handlar förmodligen om en kombination av att skrämma andra länder, och imponera på en nationalistisk opinion, tror WSJ.

Kina förnekar planer om världens största stad

Artikeln från The Telegraph tidigare i veckan som ”avslöjade” kinesiska planer om världens största stad väckte stor uppmärksamhet på nätet.

Nyheten blev en av de mest populära posterna någonsin på InBeijing Bulletin, och ett par dagar senare skrev även Dagens Nyheter och Aftonbladet om staden, som skulle bli till efter en sammanslagning av nio storstadsområden i södra Kinas provins Guangdong (广东).

Aktade medier som Reuters och Time Magazine skrev också om megastaden.

Nyheten bemöttes dock av skepsis bland flera bloggare, och i dag citerar taiwanesiska China Post talesmannen för provinsens lokala partikommitté säga att det inte existerar några planer för den påstådda jättestaden.

”Rapporterna är helt falska”, säger han till tidningen.

Så vad är grejen med Kinas nya jättestad? Förmodligen handlar det endast om åtgärder att integrera ett kluster av storstadsområden för att underlätta för regionens invånare, vilket av rubrikfanatisk internationell press beskrivs som ”världens största stad”.

Givetvis är det betydligt färre tidningar som citerar ovanstående talesman säga att planerna för staden inte finns, än som från början rapporterade om att den skulle byggas.

Dom i fallet Li Gang

Domen har fallit mot Li Qiming, son till högt uppsatta polisen Li Gang, som för ett par månader sedan hade livet av en student och skadade en annan efter att kört bil alkoholpåverkad.

Se denna post för en omfattande bakgrund av fallet.

Sex års fängelse löd domen. Det är betydligt högre än vad hans advokat hoppats på (tre år villkorligt), men också betydligt lägre än vad som hade varit fallet om hans far inte mutat familjen till den avlidna flickan (potentiellt dödsstraff).

Nyhetsinslaget var kort och sakligt. Kommer uppdatera mera då information kommer ut på internet.

Norra, torra Kina

Det har nu gått över tre månader utan nederbörd i Peking; en stad med 20 miljoner invånare som förbrukar nästan en miljon kubikmeter vatten dagligen.

Klimatet i stora delar av norra Kina är ökentorrt, och städerna här förses med vatten från omkringliggande landsbygd eller genom exploatering av det ständigt sjunkande grundvattnet.

The Guardians miljökorrespondent Jonathan Watts skrev tidigare i veckan en artikel från Tianjin (天津) i norra Kina, om hur en hypermodern byggnad för avsaltning av havsvatten potentiellt kan lösa delar av problemet.

Över 10 miljarder kronor har spenderats på anläggningen, vilken kan rymma 200 000 kubikmeter drickbart havsvatten, och beskrivs som ”den största och mest avancerade av sitt slag i Asien”.

Extra besvär har också gjorts för att undvika de miljöproblem som förknippas med avsaltning: Anläggningen tar till vara på och säljer det överblivna saltet, istället för att dumpa det i havet igen. Energieffektivitet prioriteras och överbliven ånga släpps inte ut i luften, utan körs ner i destillationskammare.

Detta är helt i linje med områdets andra anläggningar: I ”Tianjin-Binhai development zone” (滨海新区) pågår en dyr och ambitiös satsning från Kinas regering för hållbar utveckling genom forskning och teknologi.

Här pågår rader av miljöexperiment som exempelvis förgasning av kol, och en hel ekologisk stad med plats för 350 000 invånare ska här byggas från grunden och stå klar om ett årtionde.

Klicka på bilden för information och bildspel om Tianjins ambitiösa eko-stad, som ska stå klar år 2020.

Men, som med mycket annat miljövänligt, så är anläggningen för avsaltning inte lönsam. Det avsaltade vattnet är dyrare (åtta kronor) än annat vatten (fem kronor) per kubikmeter. Därför fortsätter företag och industrier att pumpa vatten från mark, sjöar och vattendrag.

Infrastrukturen är också ett hinder, då det renade vattnet ofta skadar ledningarna och kommer ut gult ur kranen. Så trots anläggningens effektivitet och kostnad, har den ännu inte gått på mer än en fjärdedel av sin fulla kapacitet. Det finns helt enkelt inte kunder, säger dess general manager till The Guardian.

Men han är samtidigt positiv inför framtiden, eftersom vattnet oundvikligen kommer stiga i värde.

Tianjins tio miljoner invånare får i dag klara sig på en tiondel av mängden vatten som är genomsnittet per person i hela världen.

Närliggande Peking är varje år nästan en halv miljard kubikmeter kort om vatten. Det har hittills tillgodosetts genom exploatering av närliggande och icke förnyelsebara källor som sjöar och grundvatten, på bekostnad av områdets bönder och fiskare.

Möjligheten att föra avsaltat vatten från Tianjin till Peking genom 150 kilometer långa ledningar undersöks nu, och en tjänsteman säger till The Guardian att målet för avsaltat vatten kommer stiga 150 procent till 2 miljoner kubikmeter om dagen, då Kinas nästa femårsplan presenteras i vår.

Det spekuleras i att minst 20 liknande anläggningar kommer byggas, och att skatten på avsaltat vatten kommer reduceras.

Men kritiker säger att avsaltning inte är rätt väg att gå. Det kan rubba ekosystemen, skapa ett ytterligare beroende av kol och förflytta fokus från hushållning med vatten, som vore den mest naturliga åtgärden vid överkonsumtion. Priset Kinas industrier betalar för vatten är fortfarande ett av världens lägsta.

Dessutom skulle de planerade anläggningarna tillsammans knappt kunna försörja halva Peking med vatten, om man då helt bortser från övriga städer och platser i norra Kina med liknande behov.

Regeringen har därför företagit sig ett jättelikt byggnadsprojekt, kallat Nord-sydliga vattendelningsprojektet.

Motsvarande 400 miljarder kronor kommer spenderas på att föra vatten från landets fuktiga södra delar till det norra, torra Kina.

Det är främst vatten från Asiens längsta flod Yangtze (长江), som ska forslas till Gula floden (黄河) i norr, och vidare till norra Kinas städer och fabriker.

Men projektet har kantats av problem. Kostnaderna har dragits över – liksom tidsplanen – och vattnet har också visat sig oanvändbart även efter rening, på grund av alla föroreningar som dras med på vägen.

Vattendelningen har också väckt ilska hos Kinas grannländer, då floder som Brahmaputra och Mekong kan komma att få lida. Vattnet som ska till norra Kina kommer nämligen från Himalayas glaciärer, som i dag förser drygt hälften av världens alla människor med vatten genom en rad olika vattendrag.

Slutligen har bekymmer även uttryckts över alla tvångsförflyttningar som projektet kräver. 345 000 människor kommer få ge rum åt en del av den ena linjen som tas i bruk om två år. Peking ska nås av vatten från projektet först år 2014.

Både avsaltning och vattendelning ses som sista minuten-lösningar på en ohållbar vattenkonsumtion i ett snustorrt norra Kina. Resultatet av dessa projekt kommer de närmaste 4-5 åren avgöra om det över huvudtaget är möjligt att behålla regionens megastäder.

Li Gangs son upp i rätten

Jag har tidigare här skrivit om då sonen till en högt uppsatt polis i norra Kina körde över två studenter rattfull, och hånfullt sade till åskådarna: ”Åtala mig om ni törs. Min far heter Li Gang (李钢)”.

Förövaren hette Li Qiming (李启铭) och åkte genast från olycksplatsen, medan den ena studenten avled kort efteråt av skadorna.

Fallet var ett praktexempel på maktmissbruk och korruption i Kina, och efter en storm av reaktioner på internet arresterades Li Qiming några dagar senare av polis.

Kinesisk media försökte sedan måla ut far och son Li som olyckliga offer, och en uppgörelse gjordes med den avlidna studentens familj.

De mottog motsvarande nästan en halv miljon kronor för att inte gå vidare med fallet, och mycket talar för att även denna överenskommelse gjordes under press och hot mot familjen.

Betydelsen av fallet Li gang ska inte underskattas, då det är Kinas tydligaste exempel på internetanvändares makt mot maktmissbruk och korrupta tjänstemän. För ett årtionde sedan hade Li Qiming med all säkerhet helt sluppit följder för sitt vansinnesdåd, men nu tvingas han alltså till rätten efter att fallet uppmärksammats på nätet.

Detta gör givetvis att internetanvändare i Kina inser att de har makt att påverka, och det har nu blivit ett allt vanligare fenomen att bilder och filmer av liknande orättvisor läggs upp på någon av landets många nätportaler.

”Min far heter Li Gang!” (我爸叫李钢) är i dag ett populärt satiriskt uttryck bland många kineser för att helt slå sig fri från skuld efter att ha gjort något uppenbart fel. På InBeijing Bulletin kan du läsa den mest utförliga beskrivningen som finns på svenska om detta banbrytande fall, i och med följande poster:

Min far heter Li Gang!
Min far heter Li Gang! Del 2
Min far heter inte Li Gang!
Mer om Li Gang-incidenten
Mer om Li Gang-incidenten, del 2
Mer om Li Gang-incidenten, del 3
2011 års första ”Li Gang-incident”

Det hela skedde i oktober i fjol, och jag lovade att följa upp utvecklingen av fallet. Nu har det blivit dags, i och med att Li Qimings rättegång ägde rum i hans hemprovins Hebei (河北) under onsdagen, skriver statliga nyhetsbyrån Xinhua.

För även om den avlidna studentens familj inte kommer väcka åtal mot den Li Qiming, kommer han ändå åtalas som förövare mot samhället för att vara rattfull och visat vårdslöshet i trafiken.

Men i stället för dödsstraff – som tidigare dömts för dödsolyckor i trafiken med alkohol inblandat – blir Li Qiming straff betydligt lindrigare. Hans advokat hoppas på tre års villkorlig fängelsedom med hänvisning till att Li Qiming ”bett om ursäkt och kompenserat familjen”.

Rättegången pågick för Li Qiming i drygt en och en halv timme, och straff kommer delas ut ”vid ett senare datum”, skriver Xinhua. Fallet är särskilt viktigt för myndigheterna, då det förutom i Kina även uppmärksammas i omvärlden.

(Start)

Världens största stad under utformning

Stadsplanerare i södra Kina håller på att rita upp världens största stad, skrev The Telegraph i går. Det handlar om att slå samman en rad städer och orter i södra Kina, som då kommer utgöra ett storstadsområde med 42 miljoner invånare.

Under de kommande sex åren ska motsvarande två biljoner kronor (2 000 000 000 000) investeras i cirka 150 större infrastrukturprojekt för att länka samman nätverk för transport, energi, vatten och telekommunikation mellan nio större städer i regionen samt närliggande Hongkong med sju miljoner invånare.

”Efter att städerna integrerats är det meningen att invånarna ska kunna resa runt fritt och ha tillgång till exempelvis sjukvård inom de olika områdena”, citeras chefen för stadsplanering i provinsen Guangdong (广东) säga.

Vidare ska invånare kunna köpa årskort för exempelvis transport inom området, för att utnyttja de över 400 mil nya spår som kommer läggas till och förkorta restiden mellan samtliga nuvarande städer inom området till högst en timme.

Sammanslagningen mellan städerna är enligt The Telegraph en åtgärd från lokalpolitikerna i Kina att bli mer konkurrenskraftiga gentemot industriområden som det kring Shanghai eller Peking.

Vid slutet av detta årtionde tros Kina ha en rad storstadsområden med 50-100 miljoner invånare, samt ännu fler ”små” stadsområden med 10-25 miljoner.

Området känt som ”Bohai Economic Rim” i norr, har redan börjat byggas ihop i och med snabbtåget mellan de två megastäderna Peking och Tianjin (天津), och kan komma att omfatta mer än 250 miljoner människor.

Tillsammans med ovanstående artikel listar The Telegraph även världens största megastäder, samt de nu fem existerande megastäderna i Kina (megastad = 10 miljoner invånare).

Länkar: DN (26 jan), Aftonbladet (26 jan)

(Start)

Obama pressar Hu om Nordkorea

Något konkret verkar ha kommit från Hu Jintaos USA-besök ändå, rapporterade Sveriges Radio tidigare i dag. Barack Obama ska ha varnat kineserna att om de inte förmår det aggressiva Nordkorea att lugna ner sig, måste amerikanarna överväga omdisponering av militära trupper för att möta de koreanska hotet.

Det kan alltså betyda mer amerikansk militär i närheten av Koreahalvön, vilket Kina inte alls vill se.

New York Times skriver att Obama redan i december uttryckt detta för Hu via telefon, och igen resta frågan vid ett privat middagsmöte i tisdags.

I går rapporterades att Sydkorea godtagit Nordkoreas inbjudan om ”militära samtal”, något som förmodligen är länkat till samtalet mellan Obama och Hu.

New York Times menar att koreanska halvön potentiellt är en fråga som kan föra USA och Kina närmare varandra genom samarbete, men konstaterar samtidigt att Kinas ”ändrade ståndpunkt är långt ifrån komplett”. Detta för att Kina ännu inte fördömt vad man menar var Nordkoreas sänkning av ett Sydkoreanskt fartyg i mars förra året, och heller inte planerar straffa Nordkorea för att de offentliggjort en ny anläggning för anrikning av uran.

(Start)

Hu Jintao i USA, inför sista dagen

I tisdags landade Hu Jintao i USA för ett stadsbesök som avslutas i dag. Under de tre dagarna har han varit sällsynt upptagen med att träffa politiker, företagsledare och journalister. Nedan följer en sammanfattning om vad som sagts och gjorts:

Då Hu Jintao besökte USA 2006, bjöd dåvarande presidenten George W. Bush bara på en affärslunch – något som Hu aldrig ska ha förlåtit honom för.

Fyra år och en finanskris senare tar USA besöket mer seriöst. Denna gång står en privat middag i Vita huset samt en stadsbankett på schemat, inklusive parader av trupp med de båda ländernas nationalsånger och tjugotalet kanonsalvor.

Den gemensamma presskonferensen under besökets första dag har uppmärksammats mest. Det är sällan Kinas högsta ledare uttalar sig officiellt utan manuskript, och än mer sällan utländsk media har möjlighet att ställa frågor i direktsändning.

En fråga ställdes om mänskliga rättigheter, som Hu Jintao helt enkelt ignorerade efter att Obama givit sitt svar.

Då en annan reporter senare frågade varför Hus svar uteblivit, hävdade Hu att han ”på grund av tekniska problem med översättningen inte hört frågan om mänskliga rättigheter”.

Hu blev ombedd att svara på frågan igen och gav en svårtolkad replik som innehöll orden ”mycket mer behöver göras [åt mänskliga rättigheter i Kina]”.

Det tolkades av många som banbrytande att Kinas president medgav brister inom detta område.

BBC:s Damian Grammaticas ger dock en nykter analys av hela svaret, som snarare kan ses som en defensiv replik vilken försvarar den nuvarande situationen med hänvisning till Kinas utvecklingsstadium.

Klicka på bilden för att se video och fullt transkript av den uppmärksammade presskonferensen via Wall Street Journal.

Att ämnen som dessa skulle stå för en stor del av agendan blev tydligt då demonstranter redan vid ankomsten välkomnade Hu Jintao med icke smickrande plakat och slogans.

Barack Obama har inte backat då det gäller att ta upp känsliga frågor, men heller inte pressat på för hårt, utan valt en medelväg: Obama säger att USA håller religionsfrihet och yttrandefrihet som universella rättigheter, och Hu replikerar med att belysa ”Kinas utmaningar” gällande ekonomisk och social utveckling.

Besök vid senaten
Hårdare blev dock tonen då Hu Jintao under torsdagen besökte den amerikanska senaten. Flertalet inbjudna ledamöter hade avböjt att närvara vid middagen i Vita huset, och hoppades istället att med Capitol Hill som arena gå hårt åt Hu Jintao gällande mänskliga rättigheter och ekonomi.

En av de mest inflytelserika republikanska senatorerna gav tidigare i veckan en intervju där han kallade Hu Jintao för ”en diktator”.

Inför den samlade senaten svarade President Hu svarade dock bara hastigast på två frågor, innan han gick vidare till ett privat möte med några av de viktigaste senatorerna.

Efteråt sade dessa senatorer till media att pratstunden varit ”givande” och frågor om valuta, religionsfrihet, mänskliga rättigheter och Liu Xiaobo hade förts upp till diskussion.

En av senatorerna menade att ”Kinas ledare har ett ansvar att prestera bättre, och USA:s politiker har ett ansvar att ställa dem till svars”, och särskilt hade demokraten Nancy Pelosi hade talat om den oroliga situationen i Tibet.

Efter mötet sade Hu Jintao i ett tal att Tibet och Taiwan är ”frågor som rör Kinas territoriella integritet och tillhör Kinas viktigaste intressen”.

Ekonomi, valuta och arbeten
Inte oväntat har mycket tid ägnats åt ekonomi. Avtal har tecknats som ger den amerikanska industrin beställningar på över 300 miljarder kronor, bland annat en order av flygplan från Boeing värd 140 miljarder.

USA:s största bekymmer inom ekonomin är dock en påstådd undervärderad kinesisk valuta, svårigheter för amerikanska företag att etablera sig på den kinesiska marknaden samt kinesiska företags brott mot internationella copyright-lagar.

Obama har pressats hårt av mäktiga amerikanska affärsintressen att ta upp dessa frågor med Hu Jintao. Inför besöket författade 84 amerikanska kongressledamöter ett brev till Obama, och förklarade att det amerikanska tålamodet gällande förlorade arbeten till den kinesiska exportindustrin snart är slut.

Hu Jintao lovade i sin tur att amerikanska företag ska kunna verka på samma villkor som kinesiska, och att situationen med copyright och plagiat ska ses över.

Det har dock inte beslutats om några konkreta avtal eller åtgärder, och gällande valutan står den kinesiska presidenten fast vid att ingen hastig värdeökning kommer ske.

Sammanfattningsvis kan sägas att Hu Jintaos tre dagar i Washington inte har lett till något särskilt, utan främst belyst redan tydliga problem vilka båda parter säger sig vilja förbättra utan att för den sakens skull förbinda sig till något.

Tvärtom har Hu Jintao visat sig orubblig på områden som valutapolitik och Tibet. Sista dagen i Kina spenderar Hu Jintao i Chicago, och senare i kväll återvänder han till Peking.

Även The Guardian konstaterar syrligt att Hu Jintaos besök inte lett till något betydelsefullt. En stor del av handelsavtalen var redan uppgjorda i förhand, och man menar att den enda konkreta överenskommelsen som gjorts är att Kina lovat att Washington Zoo ska få behålla två utlånade pandor i ytterligare fem år.

Kinesisk statlig media har undvikt all rapportering om mänskliga rättigheter och fokuserar på vad som kallas vänskap och förbättrade relationer mellan länderna samt vilka möjligheter det kan leda till. Mer om det här.

(Start)

Apple ”hemlighåller” förgiftning av kinesiska arbetare

Apple är mer hemliga om sin produktionskedja än de flesta konkurrenterna. Nu anklagas företaget för att systematiskt förorena miljön och förgifta arbetare i Kina, enligt en ny kinesisk gemensam rapport av 36 olika organisationer.

The Guardian uppmärksammar rapporten som kom ut i går, och säger att Apple ofta utger sig för att vara ett ledande företag då det gäller moraliskt ansvar, men nu kommer på delad sista plats av 29 undersökta större IT-företag gällande insikt i verksamheten.

Rapporten fokuserar på öppenhet och åtgärder vid rapporter om brott mot miljöregler vid produktion.

Många utländska företag, inklusive Apple, förespråkar officiellt stora företags samhällsansvar – s.k. Corporate Social Responsibility (CSR) – men i verkligheten läggs ansvaret för produktion ofta ut på mindre kinesiska företag som ignorerar allt vad regler heter.

Det blir då svårt för utomstående att skylla på moderföretaget, eftersom de inte är direkt inblandade i produktionen, och dessutom ofta hemlighåller namnen på dessa kinesiska företag. Därför har Kina blivit en frihamn för miljöförstörare, menar The Guardians miljökorrespondent Jonathan Watts.

Under de senaste åren har över 3 000 barn i Kina blyförgiftats i samband med föroreningar vid smältverk som ofta tillhör utländska IT-företag. Apple kom på sista plats bland de 29 undersökta företagen vad gäller att bistå med data eller svara på frågor angående gällande produktion och leverantörer.

Rapporten säger att Apples leverantörer flera gånger brutit mot miljöregler, bland annat då det gäller avfallsdumpning, och enligt Global Times ignoreras de anställdas hälsa och välmående helt.

Ännu tydligare blev missförhållandena under våren 2010, då minst ett dussin arbetare tog livet av sig vid Foxconns anläggningar i Kina. Företaget levererar stora delar av Apples datorer och mobiltelefoner.

Som ett konkret exempel framhåller rapportförfattarna incidenten vid leverantören Winteks fabrik i maj, då minst 62 arbetare insjuknat sedan alkohol bytts ut mot kemikalier förknippade med nervskador, för att öka effektiviteten i tillverkningsprocessen.

Medan Nokia och Motorola genast svarade på frågor om Wintek, avstod Apple att kommentera trots ”månader av ansträngning” från rapportens författare. ”Vi svarar inte på individuella anklagelser”, sade Apple.

Hela rapporten kan laddas ner som kinesisk PDF här.

(Start)

Kina större utlånare än Världsbanken

Enligt Financial Times uträkningar har Kina under de senaste två åren lånat ut mer pengar till företag och regeringar i utvecklingsländer, än vad Världsbanken har gjort.

Kina, som ju själv är ett utvecklingsland, lånade under 2009-2010 ut motsvarande 770 miljarder kronor, medan Världsbanken under en två-årsperiod från mitten av 2008 mäktade med att låna ut cirka 700 miljarder kronor.

Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges totala statsbudget för 2010 uppgick till drygt 810 miljarder kronor.

Utlåningen skedde genom två statliga banker: China Development Bank och China Import Export Bank. Dessutom tros siffran vara i underkant, eftersom de kinesiska bankerna till skillnad från Världsbanken inte dras med redovisningsplikt av sina utlån.

Financial Times hävdar att dessa siffror indikerar en av Kina ledd globalisering, som syftar till att minska beroendet av västerländska marknader för kinesiska exportvaror.

Tidningen menar att en stor del av lånen är ”lån-mot-olja-affärer” med Venezuela, Ryssland och Brasilien, samt infrastrukturprojekt i bland annat Ghana och Argentina. Dagens Nyheter pekar på Kinas ökade ekonomiska aktivitet i Afrika.

Annan färsk statistik visar att Kinas reserv av utländska valutor är större än någonsin, och nu uppgår till motsvarande drygt 19 biljoner (19 000 000 000 000) kronor.

Av många ses detta som en fond vilken Kina kan använda för investeringar i utlandet.

Samtidigt fortsätter utländska pengar att strömma in i Kina, då de utländska investeringarna i landet under 2010 utgjorde ett högre belopp än någonsin tidigare. Över 700 miljarder kronor investerades av andra länder i Kina under föregående år, främst från grannar som Hongkong, Taiwan och Japan.

Det är en ökning med hela 17,4 procent från 2009.

BBC:s korrespondent menar att Kina lyckades locka till sig investerare med hjälp av utlån från landets egna banker, då utländska företag ofta hade svårt att hitta finansiering på hemmaplan eller marknaden i väst.

Intervju med Kinas president inför statsbesök

I morgon anländer Kinas president Hu Jintao till USA för ett fyra dagar långt statsbesök. Inför detta har han för ovanlighetens skull låtit sig intervjuats av västerländsk press, med svar som nu publiceras i sin helhet av Washington Post och Wall Street Journal.

De två tidningarna fick skicka frågor till presidenten i mitten av december, och fick tillbaka svaren lagom till statsbesöket. Nedan kommer jag återge de sju frågorna som ställdes, och snabbt sammanfatta svaren. De som vill läsa svaren i sin helhet kan klicka på någon av de ovanstående länkarna.

1) Hur ser du på den nuvarande relationen mellan Kina och USA? Vad anser du vara de områden med bäst framtidsutsikt för samarbete som gagnar båda parterna? Vad anser du vara de största utmaningarna i framtiden för relation mellan båda våra länder?

President Hu inleder svaret med en lång paragraf om hur fantastiskt mycket de båda ländernas relation förbättrats de senaste åren. Han påpekar sedan att Kina och USA har många gemensamma intressesfärer, och därför bör ta gemensamt ansvar i många frågor som världsfred och svältbekämpning.

Han understryker att båda länderna tjänar på en sund relation fri från konfrontation, men erkänner samtidigt att en rad utmaningar existerar. Bland annat menar Hu att båda parter bör ”respektera den andres vägval till utveckling” och ta hänsyn till nationell integritet. Ett svar som av The Guardian ses som finare ord för att avråda USA från inblandning i Kinas inrikespolitik.

2) Trots en ökande mängd utländska investeringar i Asien, har många amerikanska företag klagat på förutsättningarna att göra affärer i Kina. Vilka åtgärder vidtar Kina för att säkerställa ett rättvist affärsklimat för amerikanska och utländska företag i Kina?

Här svarar Hu kortare. Han bestyrker att utländska företag är viktiga för Kinas utveckling, och har arbetar under samma villkor som de kinesiska företagen i landet. Han lovar dock samtidigt att förbättra strukturen för utländska företag, bland annat genom att förstärka lagar gällande rätten till patent.

3) Vad anser du att vi kan lära från 2008 års finanskris? Vilka åtgärder vidtog Kina för att lätta krisens påverkan?

Presidenten talar här om en ekonomisk ojämlikhet mellan norra och södra halvklotet, både vad gäller utveckling och möjlighet att påverka i världssamfundet. I en globaliserad värld måste dessa jämnas ut, samtidig som det nuvarande globala finanssystemet måste ses över, då det är byggt på en världsordning som inte länge är aktuell.

Hus exempel på kinesiska åtgärder innefattar politik för att öka köpkraften hos kinesiska konsumenter, ökade investeringar från regeringens sida och uppgradering av landets teknologi inom en rad olika sektorer. I framtiden ser han en öppnare kinesisk ekonomi och satsningar på forskning som rätt väg att gå.

4) Hur tror du framtiden ser ut för den amerikanska dollarn roll på världsmarknaden? Vad anser du om att gör kinesiska yuan till en global valuta? Många anser att det skulle hjälpa Kinas inflation om yuanen fick stiga i värde, hur ser du på det?

Dagens internationella valutasystem tillhör det förgångna, menar presidenten. Den amerikanska dollarn spelar i dag en väldigt stor roll, och bör därför hållas mer stabil i värde.

Samtidigt medger han att tar långt tid för ett lands valuta att bli erkänd världen över, och att Kinas yuan just har börjat sin resa mot att bli en global valuta, i och med en rad åtgärder den senaste tiden.

Vad gäller värdeändring på yuanen, menar Hu att en rad faktorer ligger bakom värdet på ett lands valuta, och att inflation allena inte är en orsak stor eller viktig nog att justera växelkursen. Han påpekar att yuanen redan är flytande, och att Kina har en plan för att minska inflationen.

5) Hur vill du kommentera vad Kina åstadkommit ekonomiskt och socialt under den elfte femårsplanen? Finns det någon risk att inflationen i Kina går utom kontroll? Följer Kinas politiska reformer samma takt som dess ekonomiska?

En rad fördelar som utveckling bringat med sig tas upp av Hu: Minskning av antalet fattiga kineser, jämnare fördelning av rikedom, förbättrad utbildning och socialt skyddsnät, fortsatt stabil ekonomisk tillväxt.

Han verkar heller inte alls oroad över Kinas inflation, och hävdar att ledningen har förmåga att stabilisera de stigande priserna.

Vidare säger presidenten att en socialistisk demokrati alltid har varit Kinas mål, och pekar på de stora politiska framsteg som gjorts under de senaste 30 åren. Han menar att dessa är framsteg som i karaktär och storlek ”passar Kinas förutsättningar”, samtidigt som han också medger att den politiska reformen måste fortsätta, särskilt då Kinas befolkning på senare tid ”visat ett allt större intresse att medverka i landets inrikes politik”.

6) Kina säger sig föredra fredlig utveckling. Samtidigt har landet under det senaste året blivit mer aggressivt utåt sett. Tror du detta kommer påverka Kinas relation med USA och andra asiatiska grannar?

Hu svarar här kortare, och verkar inte medge att Kina blivit mer aggressivt gällande sin utrikespolitik. Han säger att Kina alltid prioriterar en fredlig utveckling, och att de goda relationerna med grannländerna i dag ”innebär aldrig tidigare skådade möjligheter”.

7) Hur ser Kina på spänningarna i Korea? Tror Kina att en koreansk återförening bringar mer stabilitet en dagens tvåstatslösning? Hur ser du på Nordkoreas mål att framställa kärnvapen?

Hu menar att Kina har goda relationer med de båda koreanska länderna, och stödjer en politik som med dialog och förhandlingar innebär en fredlig återförening av koreanska halvön, vilket ligger i ”hela Koreas intresse”.

Samtidigt säger han, givetvis, att Kina vill se ett Korea fritt från kärnvapen och arbetar med detta genom sitt värdskap för sexpartssamtalen. Han säger sig vara övertygad om att frågan går att lösa genom förhandlingar.

Slut på intervjun.

I västerländsk media ses Hus svar som ett tydligt tecken på att han inte kommer låta sig påverkas märkbart av USA i frågor som mänskliga rättigheter eller valutapolitik.

The Guardian anser att statsbesöket är banbrytande eftersom det sker då USA ”för första gången ser Asien som en viktigare region än Europa”.

Kinesisk media har samtidigt tagit till vara på citat från politiker i USA, som hävdar att detta besöket är ett av de viktigaste till USA på senare tid, och betyder mycket för ländernas framtida relation likväl som USA:s ekonomiska utveckling.

Polistortyr vanligt i Kina

En lokal polischef med efternamn Xie avled inom ett dygn av sin arrestering för misstänkt korruption. Efter att ha sett kroppen – blåslagen, med fem brutna revben och ärr kring anklar och handleder – hävdar hans fru att han torterats till döds.

I och med detta fall belyste The Guardian i går ett stort problem i Kina: Tortyr av ordningsmakten i syfte att framtvinga bekännelser.

I Xies fall gick polisen för långt, men läkarna täckte upp genom att skriva dödsorsaken till ”plötslig hjärtattack”. Xie togs till sjukhus efter att förhörsledarna kallat på medicinsk personal att uppmärksamma hans ”dåliga aptit”.

Statistik från 2009 visar att 1 800 poliser under året stängdes av från sin tjänst till följd av tortyr. En undersökning tre år tidigare visar att 70 procent av landets fångar själva bekänt sina brott under tortyr, eller kände någon annan fånge som tvingats till det.

En intervjuad advokat i Peking säger till The Guardian att mörkertalen är enorma, och att våld av polis i detta syfte förekommer i ”en majoritet” av rättsfallen han och hans kollegor arbetar med.

Ett exempel på hur fel det kan bli är Zhao Zuohai från provinsen Henan, som i fjol släpptes fri efter 10 år i fängelse. Han var dömd för mord, men plötsligt påträffades det påstådda offret levande, och Zhao kompenserades med drygt 300 000 kronor för hans 10 år av förlorad frihet.

En likartad händelse drabbade She Xianglin i provinsen Hubei, som under 1990-talet dömdes till 15 års fängelse för att ha mördat sin fru. Efter elva år dök hon upp levande och She släpptes fri. De båda ”mördarna” hade erkänt brotten under tortyr av polis och förhörsledare.

Först under förra året infördes en rad regler mot tortyr som metod att framtvinga bekännelser. Dessa regler tjänar i dagsläget främst som riktlinjer, menar The Guardian, eftersom de ännu inte kunnat skrivas in i Kinas lagböcker. Eventuella drabbade kan därför ännu inte åberopa dessa regler inför domstol.

Andra fall under senaste året som visar på polistortyr:

1) En man som arresterats för snatteri i provinsen Henan ”dog plötsligt då han drack en kopp varmt vatten” under polisförhör. En sönderslagen kropp återlämnades sedan till mannens familj. Bröstvårtor och genitalier hade skurits av, och en allvarlig skallfraktur åsamkats.

2) En människorättsadvokat som varit försvunnen i två år dök berättade tidigare i veckan om polisens tortyr. ”Omfattningen av den grymhet jag utsattes för går inte att återgr. Mitt liv hängde på en skör tråd i 48 timmar”, sade han till AP.

Kinesisk telekom expanderar i Europa

Nyligen skrev jag här om hur kostnadseffektiv kinesisk vindkraft blir allt mer eftertraktad internationellt och utgör ett hot mot västerländska företag på exportmarknaden.

Samma trend kan ses inom en rad högteknologiska områden, nu senast och tydligast inom telekom, då Caixin skriver hur kinesiska företag vinner allt fler kontrakt för ny telekomutrustning på den europeiska marknaden.

Det belgiska telekomföretaget Option ska tillsammans med en rad europeiska fackföreningar ha rasat över de billiga priserna från de kinesiska företagen Huawei och ZTE.

Option företog sig under hösten en anmälan till Europaparlamentet mot de kinesiska företagen, gällandes främst trådlösa nätverkskort som Huawei och ZTE har möjlighet att leverera betydligt billigare än sina europeiska konkurrenter.

Anmälan backades upp av flera fackföreningar och menade att Kinas regering på ett ”orättvist sätt” gynnade sina företag med stora lån som ”inte ska gå att få på en öppen marknad”.

Fackföreningarna menar kinesiska företag inom telekominfrastruktur ökat sin sammantagna marknadsandel i Europa, Mellanöstern och Afrika från 12 procent (2008) till 31 procent (2010).

År 2009 var vinsten för Huaweis drygt 140 miljarder kronor, och för ZTE cirka 60 miljarder kronor, skriver Caixin.

Samtidigt har europeiska telekomföretag tvingats till stora nedskärningar de senaste åren efter en bister ekonomisk utveckling på hemmamarknaden Europa. Många menar att de kinesiska företagens intåg i Europa bidrar lika mycket till de ofrivilliga nedskärningarna.

Belgiska Option beslutade sig dock nyligen för att dra tillbaka sin anmälan mot de kinesiska företagen, efter något som närmast påminner om en förlikning.

Ett ”partnerskap” mellan Option och Huawei innebär att Huawei accepterar licensieringen av en av Options mjukvaror, och antagligen kommer betala en ”licensavgift” om 33 miljoner euro för de kommande 18 månaderna.

Det ger för stunden välbehövligt kapital till det krisartade belgiska företaget, men en ”insider” menar enligt Caixin att Option nu inte längre är av användning för de kinesiska företagen och nu bara är ”en tillverkare som inte längre tillverkar, och dessutom saknar teknisk kunskap”.

En rad fackföreningar förväntas dock gå vidare med en egen anmälan till Europaparlamentet.

Caixin menar också att företag som Ericsson, Nokia, Alcatel och Siemens på senare tid förlorat stora marknadsandelar till de kinesiska telekomföretagen.

Ett mer konkret exempel av det ges från Swedish Wire, som rapporterade i går att Huawei vunnit en del av ett telekomkontrakt i Norge, som traditionellt varit en marknad dominerad av Ericsson.

Det handlar om utbyggnaden av Norges 4G-nät, där Huawei kommer ansvara för södra Norge, medan Ericsson får nöja sig med norra Norge där bara en femtedel av landets befolkning bor.

”Huawei, som grundades för två årtionden sedan, har på senare tid vuxit snabbt på bekostnad av historiska dominanter för telekomutrustning som Ericsson, Nokia Siemens och Alcatel-Lucent”, skriver Swedish Wire.

Relaterat: DN (27 jan), Affärsvärlden (10 mars), Ny Teknik

Militära kostnader ställs mot grön teknologi

Senaste tiden har det varit tjurigt mellan USA och Kina. I slutet av förra året trissades tonen upp i det valutakrig som ännu pågår. I början av 2011 tog sig USA för att anmäla Kinas vindkraftsindustri till Världshandelsorganisationen (WTO), och denna vecka har det talats om militär kapprustning sedan Kina provflygit sitt första stealth-plan.

Med anledning av omständigheterna skriver Elizabeth McGowan i dag artikeln ”Military v climate spending: How China outguns the US on clean energy” för The Guardian.

McGowan belyser det faktum att samtidigt som USA spenderar sex gånger mer pengar på sin militär än Kina, spenderar Kina dubbelt så mycket som USA på ”clean technology” (förnyelsebar energi, it, miljövänlig transport, elmotorer etc).

Konsekvenserna av att USA prioriterar militär framför miljö då det gäller resurser till forskning och utveckling kan enligt McGowan ses direkt, då Kina bygger världens största nätverk för snabbtåg för tusentals miljarder kronor, samtidigt som USA har problem att bekosta en enda sträcka i Kalifornien.

I artikeln intervjuas Miriam Pemberton, en forskare från Washington, som menar att USA bör skära ner 100 miljarder dollar årligen i sin försvarsbudget för att kunna prestera lika bra som Kina inom området grön teknologi.

Pemberton citerar ur en rapport att små framsteg visserligen gjort de senaste åren: USA spenderar i dag 41 dollar på militären mot varje dollar som spenderas på grön teknologi. 2008 var förhållandet 94 dollar till militären mot varje dollar för grön teknologi.

Kina spenderar enligt samma rapport mellan två och tre dollar på militären för varje dollar som går till grön teknologi.

”Den extrema militära budgetprioriteringen gör att vi hamnar på efterkälken i två av de industrier med störst tillväxtpotential i världen”, säger Pemberton och syftar på vind- och solenergi.

Amerikanska politiker skyller ofta landets stigande arbetslöshet på Kinas politik angående valuta och statliga subventioner, men Pemberton menar att för varje dollarmiljard som spenderas på militär skapas endast 8 555 jobbtillfällen, jämfört med 19 795 arbeten för en liknande investering i transportsektorn.

Årliga militära nedskärningar i storleksordningen 100 miljarder dollar verkar dock otroligt i USA, då beslutet att skära de kommande fem årens militära utgifter med 78 miljarder dollar väckte stor kritik.

Pemberton belyser även att dessa 78 miljarder ”nedskärningar” gäller den redan planerade budgeten, och att USA:s militära utgifter ändå kommer växa under de kommande fem åren.

Krav kommer nu ställas på amerikanska delstater att exempelvis nya snabbtåg måste tillverkas i USA, om delstaten ska få bidrag av centralregeringen för projektet.

Det är steg i rätt riktning för den amerikanska industrin säger Pemberton, men menar samtidigt att det i dagsläget är Kina som bistår med finansiering, teknologi och skarpsinne som behövs för att få upp billiga snabbtåg i USA.

Det är nämligen kinesiska företag som tippas få kontraktet på den tidigare nämnda sträckan för snabbtåg i Kalifornien.

”Det står helt klart att vi ignorerat kärnan i vår infrastruktur”, säger Pemberton och syftar på USA:s oförmåga att bygga egna tåg. ”Istället lägger vi all energi och alla resurser på vapentillverkning”.

Provflygning av Kinas stealth-plan officiell

Under dagen, bara timmar innan amerikanska försvarministerns möte med Kinas president, offentliggjorde den senare att Kinas första stealth-plan ”J-20” provflygits i sydkinesiska staden Chengdu.

Försvarsminister Robert Gates ska ha frågat president Hu Jintao varför denna historiska provflygning äger rum just under hans besök, varpå Hu Jintao sagt att flygningen sedan länge är planerad och inte har något att göra med Gates närvaro.

Bilder av J-20, som liknats vid en större version av världens enda fungerande stealth-plan F-22, läckte ut på internet i slutet av förra året. Det första kända testet ägde rum på flygfältet i Chengdu förra onsdagen, och enligt NY Times hade en komplett provflygning planerats in till förra torsdagen, men avbröts i sista stund på grund av ”dåligt väder”.

Klicka på bilden för att se en film av provflygningen från en kinesisk internetportal (öppnas i nytt fönster)

USA är och med F-22 i dag det enda land i världen med stridsdugliga stealth-plan. Ryssland beräknar vara färdiga med sitt Sukhoi T-50 till 2015, och Kina säger att J-20 kan tas i bruk tidigast 2017.

Gates svarade under föregående helg häftigt mot testet av J-20, och sade att nya pengar skulle investeras av Pentagon för att ”möta den kinesiska upprustningen i Stilla havet”.

Medier som BBC och NY Times skriver nu om risken av en militär kapprustning mellan USA och Kina.

Bekymmer i Vietnam

Vietnams kommunistparti öppnar i morgon sin elfte kongress, ett möte som hålls var femte år för att dra upp riktlinjer för landets politik och ekonomi.

Tidigare har landet spåtts en ljus framtid; med en flitigt arbetande befolkning och en ekonomisk tillväxt den senaste tiden på nästan 10 procent årligen, har Vietnam dubbats som ”Asiens nästa tiger” med möjlighet att bli en av världens tio största ekonomier.

Men inför denna kongress ser läget betydligt värre ut.

Klagomål gör gällande att landets tvåsiffriga inflation drabbar de fattiga hårt, särskilt som förtroendet för och värdet på valutan dong sjunker ständigt. Det gör att importerna blir dyrare för landets regering, och förra året upplevde man ett enormt handelsunderskott på över 80 miljarder kronor.

Som jämförelse hade exportgiganten Kina i fjol ett handelsöverskott på cirka 90 miljarder kronor.

”Hur kan folk vara glada då pengarna förlorar sitt värde?”, frågar sig en intervjuad retoriskt, samtidigt som vietnameserna i allt större utsträckning byter sina dong mot dollar eller guld.

Analytiker låter de statliga ägda företagen bära hundhuvudet, och menar att Vietnam helt misslyckats med sitt försök att bygga upp jättekonglomerat som Samsung i Korea. De klumpigt styrda och ofta korrumperade företagen sägs svälja 40 procent av landets ekonomiska resurser, men bara bidra med 25 procent av BNP.

Skeppsbyggaren Vinashin får i världspressen exemplifiera misslyckandet.

Efter att dess verksamhet utökats till flera andra sektorer som spa & hotell, visade sig företaget oförmöget att gå med vinst och räddades med skattelättnader samt statliga lån. De enorma skulderna kommer förmodligen få Vinashin att gå omkull och skapa oro bland sina 50 000 anställda och hela den vietnamesiska ekonomin.

NY Times menar att befolkningens flit är det enda som för hopp till Vietnam. Exportsektorn består i dag av billiga varor som ris, kaffe och textiler vilka inte bringar in några pengar till det allt mer skuldsatta landet. Försöken att med statliga företag likt Vinashin utveckla en tillverkningsindustri av mer högteknologiska produkter går trögt.

Financial Times tror att få av landets problem kommer lösas under kongressen.

Mötet kommer präglas av försiktighet och kompromiss snarare än att tackla problemen på allvar, menar tidningen, då det tungt byråkratiska Vietnam styrs av en trio (president, premiärminister och kommunistpartiets generalsekreterare) samt en politbyrå med tolv ytterligare medlemmar, istället för ett parlament med mandat att diskutera sig till beslut.

Vietnams ledare har många gånger lovat att öka transparensen i politiken, reformera ledarskapet och minska korruption samt byråkrati.

Inför kongressen rapporterar även The Guardian hur regeringen trappar upp förföljelsen av dissidenter. En företrädare för Human Rights Watch i Asien kommenterar: ”Kommunistpartiet vill tysta all kritik och oro inför sitt viktigaste möte. Trakasserier mot fredliga regeringskritiker än inget nytt i Vietnam, men nu ses en dramatisk ökning av förföljelserna”.

Ända sedan föreningen av Vietnam 1975 har kommunistpartiet uttryckligen förbjudit all politisk konkurrens. Media är kontrollerad av staten och internetsidor som Facebook blockerade.

Bland folket i stort råder ointresse, och en känsla av att politik är något som inte angår gemene man, rapporterar utsända för bland annat Sveriges radio. Kongressen startar i morgon och pågår under åtta dagar.

Alarmerande ökning av kinesiska aborter

Bland annat AP och Washington Post skrev i helgen om det ökade antalet aborter i Kina.

Exakta siffror är svåra att komma över, men myndighetsstatistik visar att antalet aborter steg från 7,6 miljoner till 9,2 miljoner mellan 2007 och 2008.

Det gäller dock bara sjukhus, den riktiga siffran ligger närmare 13 miljoner, menar AP med hänvisning till ”statlig media”. Kina har därmed en av de högsta siffrorna för abort i världen – även räknat per antal födslar.

Anmärkningsvärt är även att aborterna skiftat form: Tidigare utgjorde mödrar en stor del av patienterna, då de på grund av Kinas enbarnspolitik inte ville föda en andra gång. I dag är patienterna nästan uteslutande unga ensamstående kvinnor.

Ökningen beror enligt många på en kombination av liberalare inställning till sex, konservativa samhällsvärderingar och bristande sexualundervisning.

Många kineser förstå inte att skydda sig mot graviditet, och då man väl är bärande, menar en intervjuad doktor att ”skammen över att föda ett barn innan giftermålet är större än skammen att göra abort”.

En ”typisk abortpatient”, 24-åriga ”Nancy” från västra Kina, intervjuas av AP. Hon och pojkvännen använde inte preventivmedel för att de inte ”kände sig bekväma” med det. Graviditet hade det inte talats om varken i hemmet eller skolan.

Nu ligger hon på operationsbordet vid en klinik och vill inte tala om sitt riktiga namn, då hon inte vill att föräldrarna någonsin ska få veta om snedsteget.

Den intervjuade föreståndaren vid samma klinik säger att hon ofta hindras från att lära ut användande av kondomer och p-piller då hon föreläser vid skolor, eftersom ”administratörerna råder mig att hålla mig till menstruation och god dejting-etikett”.

En undersökning finansierad av FN visar att två tredjedelar av över 22 000 tillfrågade kineser i åldern 15-24 ”accepterar sex innan äktenskapet, men har ”mycket bristfällig kunskap om sex och graviditet”.

Av dessa har 22 procent haft sex, men över hälften skyddade sig inte mot graviditet vid första tillfället. En liknande undersökning i USA visade att 46 procent har haft sex, och 85 procent skyddat sig vid senaste tillfället.

Sjukhusen här är inte sena att slå mynt av situationen. Reklam görs på internet och vid landets skolor om utförande av ”smärtfritt artificiellt missfall” – namnet för abort i Kina.

Ett sjukhus i Peking erbjuder ett av regeringen subventionerat paket kallad ”Safe & Easy A+” för motsvarande 900 kronor.

Till skillnad mot väst, finns få abortmotståndare i Kina, och en allmänt osentimental inställning till ofödda barn råder. Här anses inte fostret vara ett liv innan födseln, skriver AP, och aborter i sjunde eller åttonde månaden är inte ovanligt.

Även statliga Folkets dagblad rör i dag vid ämnet. Det påpekas här att antalet aborter innan 1979 var färre än fem miljoner per år, men ökade hastigt till 8,7 miljoner 1981, efter att enbarnspolitiken införts. Antalet aborter var som högst 1983, med 14,4 miljoner, innan den politiska kampanjen lättades något.

Vad Folkets dagblad dock missar att rapportera är att Kina 1983 också steriliserade 21 miljoner invånare, och gav ytterligare 17,8 miljoner kvinnor spiraler av en eller annan sort. Sedan sjönk antalet aborter.

USA svarar på Kinas stealth-plan

NY Times skriver i dag hur USA:s försvarsminister Robert Gates lovar investera mer pengar i ny vapenteknologi, för att ”bemöta den kinesiska upprustningen i Stilla havet”.

Uttalandet kom sedan Kina tidigare i veckan provflygit J-20, sitt första stealth-plan, alltså ett stridsflygplan osynlig för radarskärmar.

Gates sade att stealth-planet, tillsammans med uppgifter om att Kina också utvecklar missiler med förmåga att slå ut amerikanska hangarfartyg, övertygat honom om att uppgraderingar av USA:s vapenarsenal är nödvändiga: ”[De kinesiska vapnen] har potential att påverka vår militära förmåga. Vi måste uppmärksamma detta, och svara genom egna vapenprogram”.

Enligt NY Times inkluderar de amerikanska vapenprogrammen som Gates talar om nya kärnvapendugliga stridsflygplan med längre räckvidd än tidigare.

Gates medger att Kina ligger längre fram i utvecklingen än man tidigare trott, och utfärdar en varning till de kinesiska ledare som tror att USA förfaller som ett resultat av finanskrisen, genom att säga att ”historiens papperskorg är fylld med länder som underskattat USA:s återhämtningsförmåga”.

Kommentarerna kom på Gates flygresa till Peking, där han i dag landar för möten med Kinas president och generaler. Relationen mellan de båda ländernas militärer nådde ett lågvattenmärke i januari förra året, då USA offentligjorde en vapenaffär med Taiwan värd 40 miljarder kronor.

Inget sades dock om kostnad eller finansiering för de nya amerikanska vapenprogrammen, samtidigt som det tidigare i veckan gjordes klart att USA tvingas minska sin planerade försvarsbudget med över 500 miljarder kronor.

Åsikterna om dugligheten av Kinas nya stealth-plan J-20 går isär, skriver branschtidningen AirForceTimes.

Trots att Gates inser nödvändigheten av en egen uppgradering, tvivlar han på J-20s förmåga, och menar att kinesiska stridsflygplan inte kan utgöra något hot mot USA innan år 2020. En amerikansk general hävdar att planet bara är en större och klumpigare kopia av amerikanernas egen F-22, och säger syrligt att det är ”smickrande” att se hur kineserna kopierar USA.

”Det är inte oroande att Kina arbetar på sin femte genrationens stridsflygplan, eftersom de fortfarande har problem med fjärde genrationens stridsplan”, säger talesmannen för USA:s försvarsdepartement.

En amerikansk analytiker och författare inom ämnet säger dock till tidningen att J-20 ”ser ut att ha potential att tävla mot F-22, och vara en effektiv ’F-35-dödare'”.

F-22 och F-35 är båda amerikanska plan vilka klassas som ”femte generationens stridsflygplan”.

Shanghais hamn nu världens största

Hamnen i Shanghai passerade under 2010 Singapore för att bli världens största, med 29,05 miljoner TEU behandlat containergods, jämfört med 28,4 miljoner TEU för Singapore.

Singapore har varit världens största hamn sedan 2005. TEU är standardmåttet för en container.

Bloomberg länkar givetvis samman Shanghais förstaplats med Kinas oavbrutna ekonomiska utveckling, med ett nationellt BNP som de senaste tre årtiondena har stigit med i genomsnitt över 10 procent årligen, och en exportindustri som 2009 gick förbi Tyskland för att bli världens största.

Exempelvis hanterade Shanghai mindre än hälften av Singapores containermängd år 2001.

Utvecklingen kommer också fortsätta, då Kinas regering planerar förvandla Shanghai till ett globalt finanscenter och världens ledande fraktstad till år 2020.

Åtgärderna innefattar skatteåterbäring på exportvaror och förbättringar av infrastrukturen.

Av världens tio största hamnar finns nio i Asien – endast Rotterdam i Holland bryter den asiatiska dominansen genom att klämma in sig som nummer tio på listan.

29,05 miljoner TEU för Shanghai kan jämföras med Sveriges största hamn Göteborg, som årligen behandlar cirka 900 000 TEU.

”USA hindrar Kinas gröna utveckling”

I The Guardians kolumn ”Ordet är fritt” reflekterar i dag professor Kevin Gallagher över USA:s förhållning till Kina gällande förnyelsebar energi.

Han går hårt åt Obamas administration, och menar att de börjat 2011 med att ”på ett oförskämt vis” anmäla Kinas politik inom detta område till Världshandelsorganisationen (WTO).

Situationen är, något förenklat, att Kinesiska staten ger bidrag till inhemska företag inom detta område, så att förnyelsebara energikällor kan byggas i större utsträckning. Amerikanerna kallar detta ”olagliga subventioner” och hävdar att det stjäl jobb från de egna företagen inom samma industri.

Exempelvis adderade Kina 2009 för första gången under ett år mer kapacitet till sin vindkraft än USA.

Under 2010 passerade man också USA för att bli den nation i världen med störst vindkraftskapacitet. Och detta är bara början på Kinas gröna energiutveckling, då Kina enligt Greenpeace kommer dubbla denna kapacitet ytterligare 5-10 gånger fram till år 2020.

Detta är behövligt i ett Kina som nyligen blivit världens största energikonsument, men fortfarande tillgodoser två tredjedelar av energibehovet med smutsigt kol. Enligt regeringens plan räknas Kina år 2020 kunna täcka 15-20 procent av sitt energibehov med förnyelsebar energi.

Detta vill alltså USA nu sätta stopp för, eftersom det påverkar deras egen exportindustri negativt.

Kinesiska vindkraftsföretag har nämligen blivit mer kostnadseffektiva än de amerikanska, och ses som ett hot i förhandlingarna om utländska kontrakt för vindkraft.

Professor Gallagher menar att varje nation bör – tillsammans så väl som på egen hand – göra allt de kan för att minska utsläppet av växthusgaser. Han beskyller nu USA för bångstyrig inställning vid klimatmöten, en tidigare ovilja att finansiera Kinas gröna utveckling och nu även ett försök att rent av hindra den.

Vidare menar Gallagher att USA bör fokusera på att skapa egna jobb, istället för att hindra Kinas utveckling inom ett område minskar utsläppet av växthusgaser.

Ökad global vindkraftskapacitet skulle också lätta trycket på exempelvis oljeindustrin, och ”gagna även amerikanerna genom sänkta priser, samtidigt som planeten räddas”, menar Gallagher.

Han påpekar också att nationer som USA, Storbritannien, Korea och Japan under sin industriella revolution använde sig av politiska åtgärder för att hjälpa sin inhemska industri.

Kinesiska regeringen har lovat att ”titta närmare” på den av USA framförda kritiken, men missnöjet är tydligt och exemplifieras av en kinesisk professor i en kommentar förra månaden till The Guardian:

”Ur global synpunkt är USA:s handlingar fruktansvärda. De sänder en dålig signal till omvärlden, som säger att förbättrad teknologi för förnyelsebar energi inte bör uppmuntras. Det är en käpp i hjulet för den snabba expansionen av vindkraft.”

Ärendet är alltså anmält till WTO, och kommer börja utredas under årets gång.