I går publicerade ChinaDialogue en artikelserie i tre delar, där författaren efter undersökningar fruktar att omkring en tiondel av allt ris som odlas i Kina är förgiftat av kadmium.
Vid dålig skötsel riskerar kadmium läcka ut i vattnet vid gruvor som utvinner zink, bly och koppar, och ris är efter sallad den gröda som är mest benägen att absorbera kadmium.
Ämnet är farligt för kroppen då det inte försvinner från levern på naturlig väg. Då någon regelbundet absorberar kadmium, drabbas leverns funktion och defekter kan uppstå i ben och skelett.
Författaren besöker en by i södra Kina, där höga värden av kadmium uppmätts i riset, och flera invånare som annars är vid god hälsa har svårt att gå mer än några hundra meter.
Symptomen är desamma som påträffades vid en by i Japan på 1960-talet, som sedan visade sig bero på kadmiumförgiftning av odlingsmarken.
I Kina har läkarna inte satt någon diagnos på sjukdomen, och invånarna i den sydkinesiska byn kallar den för ”mjukfotssjuka”.
Just denna by har dragits med höga kadmiumhalter i riset sedan 1950-talet, då en gruva i närheten opererade helt utan regler och restriktioner.
Bevattningen av jorden skedde tidigare med vatten vars kadmiumhalt var 194 gånger högre än rekommenderat, och 1986 mättes än halt 26 gånger högre än rekommenderat upp i åkermarken.
Äldre byinvånare berättar hur myndigheterna inte tagit emot deras ris och sade att det var förgiftat. Men fattiga jordbrukare i denna och andra byar har ändå ätit riset för att överleva.
Artikeln säger vidare att förutom kadmium finns bland annat arsenik och kvicksilver i stora delar av Kinas odlingsbara jord; ett resultat av de senaste årtiondenas industrialisering och en brist på lagar, eller viljan att följa dem.
Detta kan givetvis få katastrofala följder för Kina. Ris är stapelmat för 65 procent av Kinas befolkning, och landet producerar årligen cirka 200 miljoner ton ris.
I april 2008 köpte ett forskarteam ris från 63 olika marknader i södra Kina. Vid 60 procent av marknaderna fanns mer kadmium i riset än vad som rekommenderas av kinesiska myndigheter.
I en annan undersökning två år tidigare, togs urinprov från 500 invånare i närheten av en flod som misstänktes vara förgiftad av kadmium. Resultaten beskrivs som ”chockerande”; 30 procent av invånarna hade höga halter av kadmium i blodet, och av dessa hade 10 procent halter höga nog för att enligt Kinas egna stadgar behöva specialistvård.
Enligt artikeln kan en tiondel av risskörden – alltså 20 miljoner ton – vara förgiftad med kadmium. Och det är inte särskilt högt räknat, då tidigare rapporter sagt att det rört sig om en femtedel av skörden.
Det värsta av allt, enligt artikeln, är att bönderna inte har någon möjlighet att lösa detta problem själva.
Trots att det finns regler odlar ris fortfarande vid en majoritet av de förgiftade åkermarkerna, och tar sig ut till marknader och affärer landet över. Bönderna själva äter riset, och det finns ”inget som skyddar den kinesiska befolkningen mot detta hot”, avslutar artikeln.
Bland annat Bloomberg och Wall Street Journal har tidigare skrivit kortare artiklar om hotet av kadmium.
