Kinas nya museum ”visar partiets version av historien”

Kinas nyöppnade nationalmuseum fick tidigare i veckan kritik av NY Times för att censurera historien. Bland annat avbildas kulturrevolutionen bara med ett foto och två rader text.

Museet, beläget mitt i centrum just bredvid Himmelska fridens torg, har varit stängt i ett årtionde ”för renovering”. Stängningen tros också bero på olika uppfattningar bland landets ledare.

Enligt personer inblandade i renoveringen som NY Times talat med, har det varit på förslag att på ett någorlunda ärligt och öppet vis avbilda bland annat kulturrevolutionen och det stora språnget – politiska kampanjer iscensatta av Mao Zedong som båda kostade miljontals kineser livet.

I stället kom utställningen att fokusera på kommunistpartiets triumfer, samt lyfta upp hur alla Kinas etniska minoritetsfolk tillsammans åstadkommit ”briljanta prestationer”.

”Kommunistpartiet vill berätta sin version av historien. De oroar sig för att dess legitimitet ifrågasätts om andra versioner får utmana, säger en kinesisk historiker som NY Times talat med.

”Ett statligt museum i Kina handlar sällan om historia; det handlar om vilken bild kommunistpartiet för tillfället vill ge av sig själva”, fyller en intervjuad professor från Hongkong i.

Kinas nationalmuseum har nu åter öppnat efter att ledarna kommit överens om utställningens innehåll

Just detta museum, i hjärtat av Peking, har alltid byggt på partiets önskan om legitimitet.

Redan vid invigningen 1959 beskylldes museet av dåvarande premiärminister Zhou Enlai för att inte lägga tillräcklig vikt vid ”den röda linjen av Mao Zedongs tankar”.

Sedan dess har museet varit stängt oftare än öppet. Det bommade igen vid kulturrevolutionens start 1966, och öppnade inte förrän 13 år senare.

Då, med start 1979, gick museet genom en rad ”nyöppningar”, efter att diskussioner bland ledare och tjänstemän flera gånger ledde till stängning och ändring av utställningen.

Sedan 2001 har det dock varit konstant stängt. Det året vann Peking värdskapet för Olympiska spelen, och flera politiker såg museet som ett kommande fönster att visa landets historia för alla turister som väntades komma.

Nya meningsskiljaktigheter om innehållet gjorde dock att man inte kunde få upp en utställning i tid till 2008, och museet återinvigdes först i mars i år.

Renoveringen ska ha kostat cirka 2,5 miljarder kronor, och museet är nu världens största räknat till golvyta.

Tjänstemän från progapangadepartementet ska ha sagt att utställningen bör ”fokusera på värdefulla föremål”. Över 2 500 sådana, många från kejsartiden, har hämtats hit för det syftet.

Vad gäller den moderna historien, är berättelsen enligt NY Times att Kina länge förnedrades av länder i väst. Sedan avsatte några ”välmenande men politiskt missleda nationalister” landets kejsare.

Efter kommunisternas ”oundvikliga seger” 1949 tog det 30 år att bygga socialsim, och sedan har Kina under 30 år av liberaliseringar och reformer även lyckats blivit rikt.

”Utställningen ignorerar konflikter, vilket riktig historia inte bör göra. Därför kallar jag den inte för riktig historia, utan för propaganda”, säger en anonym professor i Peking till NY Times.

Tidningen menar dock att brister kan ses vid många museum runt om i världen; i USA behandlar man exempelvis inte slavar och indianer så brett som många önskar.

Men samtidigt menar man att museum i Kina är mer extrema, och att situationen förvärras av att många kineser inte kan få någon kompletterande information från internet, tv eller utbildning.

En bildserie från NY Times angående museet kan ses här.

Relaterat: SvD

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera