juni 2011

Även armén svälter i Nordkorea

I måndags dök det på internet upp utsmugglat videomaterial från Nordkorea, som visade på en försvårad matsituation i landet.

Barn driver omkring på gatorna och tigger, men det rapporteras även att den alltid så prioriterade armén nu lider av matbrist, vilket i så fall skulle vara första gången någonsin.

En ung kadett vid armén säger i videon att ”alla är svaga”, och att 50 av 100 män i hans trupp är undernärda.

Videomaterialet är – med livet som insats – utsmugglat av en nordkorean som tränats av en japansk redaktör för ett magasin som skriver specifikt om Nordkorea.

Det ska ha tagit månader att samla ihop materialet, som också innehåller scener från en torgmarknad där försäljare tvingas skänka ris till armén, samt byggnationen av en ny privat järnväg åt Kim Jong-un, son till Nordkoreas diktator och enligt många landets nya ledare.

Filmsnutten dök först upp på Australian Broadcasting Corporations hemsida, men togs sedan bort på grund av copyright.

Jag märkte dock under kvällen att precis samma filmsnutt fortfarande ligger kvar i botten av denna bloggpost på Washington Post.

I går kom också uppgifter från biståndsarbetare att matransonerna i Nordkorea minskat dramatiskt.

På vissa ställen i landet förväntas folk överleva på 150 gram mat dagligen; en halvering jämfört med 18 månader tidigare.

Biståndsarbetaren säger att hon ser fler undernärda barn nu, och ”fler människor på kullar och fält, som letar rötter, gräs och örter”.

Hon frågar sig när situationen kommer ändras ”från kronisk undernäring till akut undernäring”.

Premiärminister Wen Jiabao besöker ett Europa i kris

Kinas premiärminister Wen Jiabao landade under lördagen i England. Han kom från ett besök i Ungern, och åker i början av nästa vecka vidare till Tyskland.

Wen Jiabao besöker ett Europa i kris, och i media diskuteras vad det kapitalstarka Kina egentligen vill med Europa.

Såväl The Guardian som BBC påpekar att Kina nyligen skrivit ett kontrakt på att sköta Greklands största containerhamn i Piraeus, vilket sägs vara ”Kinas största investering i Europa”.

Valet av Ungern som land att besöka tyder också på att Kina planerar fler investeringar i södra och östra Europa.

Under lördagen sade Wen Jiabao nämligen att Kina ska köpa ungerska stadsobligationer, och även förlänga en kredit till landet på motsvarande nästan 10 miljarder kronor.

I dag klargjorde han också att Kina kommer fortsätta investera i flera länders statsskulder, och ”låna ut pengar till länder som har svårt att få lån”.

En nyligen utförd studie menar att 40 procent av Kinas investeringar i Europa har gjorts i Spanien, Portugal, Italien, Grekland och Östeuropa.

Wen Jiabao sade även att Kina helhjärtat stöder euron, samtidigt som man investerar flitigare i Europa för att undvika ett allt för stort beroende av en opålitlig dollar.

Kina behöver nämligen den europeiska marknaden för sin fortsatta ekonomiska tillväxt. Sedan förra året är Europa Kinas största exportmarknad, före USA på andra plats.

Wen Jiabao vill också jämna ut handelsbalansen, genom att göra det enklare för europeiska företag att etablera sig i Kina.

Kina har alltså ett egenintresse av att se ett stabilt Europa, men vissa menar att Kina också har andra motiv.

Ju mer Kina investerar i ett land, desto mer beroende blir det landet av Kina. På så vis kan Kina få politiskt stöd i EU då beslut ska fattas i handelsfrågor, eller angående det vapenembargo som Europa införde mot Kina sedan Himmelska fridens torg 1989.

Att de kinesiska investeringarna inte bara leder till gott kan också ses vid containerhamnen i Grekland.

Många fartyg där tas nu till Kina för reparation.

Grekiska jobb försvinner därmed, och fackföreningen där har ännu inte accepterat att kineserna tagit över styret av hamnen.

Samtidigt har Kina frigivit två frihetsberövade dissidenter i samband med Wen Jiabaos europaresa.

De båda – en konstnär och en människorättsaktivist – har väckt stor uppmärksamhet i utlandet. Frigivningarna ses av vissa som signaler på att kineserna är beredd till eftergifter.

Men oavsett hur det är med politiken, ekonomin och intentionerna så kommer vi få se fler kinesiska investeringar i Europa, fastslår BBC.

I brist på lån från EU kommer exempelvis Grekland tvingas att sälja ut flygplatser, järnväg och statliga företag.

Det vill man givetvis göra till högstbjudande, och ”en tiggare kan inte välja sina pengar”.

Nordkoreanska droger allt vanligare i Kina

Newsweek publicerade i veckan en intressant artikel om droghandeln Nordkorea-Kina, som får antalet drogberoende i Kina att växa fort.

Det handlar främst om drogen metamfetamin som i allt större mängder förs över gränsen till den nordkinesiska provinsen Jilin (吉林), och sedan säljs vidare till andra delar av Kina.

Newsweek besöker gränsstaden Yanji, som för 20 år sedan officiellt hade fyra drogberoende invånare. I dag är siffran passerat 2 000.

Enligt lokala politiker är mörkertalet stort, och många tror den egentliga siffran är 5-6 gånger högre.

Den ökade införseln beror på att ekonomin i Nordkorea är så usel att försörjningsmöjligheterna blir allt färre, varpå fler vågar ta risken att framställa droger att föra över gränsen och sälja i Kina.

”Att sälja [metamfetamin] är det enklaste viset att tjäna pengar”, säger en intervjuad avhoppare från Nordkorea, och lägger till att alla som rör sig över gränsen känner till den omfattande handeln.

Metamfetamin är enligt Newsweek enkelt att framställa både med tanke på de få ingredienser och den lilla yta som behövs för att sätta upp ett labb. Det bergiga Nordkorea med många övergivna fabriker sägs vara idealt för hemlig tillverkning.

Rapporter gör också gällande att den relativt billiga drogen används flitigt inne i Nordkorea, såväl som läkemedel för verklighetsflykt.

”Det finns så lite hopp i Nordkorea, därför har metamfetamin blivit så populärt. Folk har gett upp”, säger en intervjuad redaktör till ett japanskt magasin om Nordkorea.

Det spekuleras också i statens inblandning, då myndigheterna här tidigare varit inblandade i flera smuggelhärvor.

Nordkoreanska diplomater har blivit haffade med att smuggla allt från falska sedlar till ädelstenar, och sedan 1970-talet finns även bevis för att regeringen odlat opium för export, vilket skedde vid såväl fångläger som skolor.

En rapport från den amerikanska kongressen 2008 fastslår: ”Det finns starka indikationer på att den nordkoreanska regimen har varit inblandad i tillverkning och smuggling av olagliga droger”.

Ytterligare en intervjuad flykting från Nordkorea säger till Newsweek: ”[Myndigheterna] ger oss inte ens ris eller förnödenheter. Tror ni de alls kommer göra något åt droghandeln?”.

Newsweek påpekar att Kina är försiktiga med att i ordalag fördöma Nordkorea för denna handel, trots att den drabbar invånare i Kinas nordöstra delar svårt.

En intervjuad tjänsteman vid en anti-drogenhet i Jilin säger att Kina officiellt inte nämner att drogerna kommer från Nordkorea, för att ”inte skada den goda relationen” mellan länderna.

Nyligen påbörjades dock en aktion mot droghandeln med kodnamnet ”Strong Wind”. Men situationen är svår att göra något åt, menar Newsweek:

Unlike other drugs, it’s nearly impossible to trace the origin of meth. Still, officials, residents, and experts believe that much of the methamphetamine consumed in this Chinese region is manufactured across the border in North Korea, a longtime exporter of drugs.

Om myndigheterna gör förtjänst på droghandel, så blev det i veckan också känt vad delar av pengarna går till att inhandla.

Bland annat AFP skrev i veckan hur nordkoreansk polis köpt hjälmar, sköldar och tårgas från tillverkare i norra Kina.

Detta för utrusta en särskild piketstyrka, som ska kunna slå ner protester och uppror, sedan nordkoreanska ledare blivit allt mer oroade över utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika.

Omkring 3 000 nordkoreaner flyr varje år över gränsen till Sydkorea. BBC skriver i dag hur Sydkorea beslutat bygga ut anläggningarna som finns för att ta hand om dessa flyktingar.

Kritiserad Ban Ki-moon omvald som FN-chef

FN:s sydkoreanske generalsekreterare Ban Ki-moon blev i dag omvald till en andra period vid posten, som formellt kommer ta vid 1 januari 2012 och vara i fem år.

Ingen annan kandidat kunde ställa upp i valet, eftersom FN:s säkerhetsråd enhälligt ställde sig bakom sydkoreanens fortsatta ledarskap.

Ban Ki-moon tog över som generalsekreterare 2007, och har på senare tid fått mycket beröm för sitt arbete med klimatförändringar och behandlingen av protestvågen i Nordafrika och Mellanöstern.

Han beskriver sig själv som någon som ”balanserar, harmoniserar och medlar”, och lovade 2006 att reformera FN till en organisation som ”lovar mindre och utför mer”.

Inför detta valet lovade han att fortsätta leda FN genom att bygga broar i en värld under ständig förändring.

Anhängare menar att Ban Ki-Moon är en medlare och administratör av världsklass, och ordförande Joseph Deiss i FN:s generalförsamling sparade inte på smickret då valet i dag var klart, och sade följande enligt BBC:

In a complex, difficult international environment, you have strengthened the role and the visibility of the United Nations by adopting reform measures, launching exciting, innovative initiatives, and calling faithfully and constantly for respect for human rights, the rule of law and the other values rooted in our charter.

Det är mycket fina ord från flera håll. Men Ban Ki-moon har också fått ta emot skarp kritik för sitt ledarskap.

Han sägs hålla alltför låg profil internationellt, vilket var en av anledningarna till att han alls valdes till generalsekreterare 2006.

Världssamfundet – eller främst de västerländska stormakterna – ville då se någon med lägre profil än den tidigare chefen Kofi Annan, som ifrågasatte USA:s agerande under FN i Irak-kriget.

Just som väntat kritiseras nu sydkoreanen för att vara tam mot stormakterna på bekostnad av de små länderna.

Även traditionellt FN-vänliga Norges förre FN-ambassadör Mona Juul kallade 2009 Ban Ki-moon för ”den osynlige mannen”, som saknar såväl ledaregenskaper som karisma.

Ban Ki-Moon har heller än i dag inte officiellt tagit avstånd från att Kina håller nobelpristagaren Liu Xiaobo fängslad.

Svenska Inga-Britt Ahlenius tillhör en av Ban Ki-moons största kritiker. Hon var till förra sommaren FN:s tredje mäktigaste tjänsteman, i egenskap av chef för FN:s interna granskningsorgan OIOS.

Hon sammanställde efter sitt arbete en slutrapport som gick hårt åt Ban Ki-moon, men fick medhåll av många.

Ahlenius menade att FN under Ban Ki-moon är på väg att falla isär och driver mot irrelevans.

En lite längre artikel, läsvärd för alla med intresse av FN och internationella relationer, hittas i DN i form av utdrag från en ny bok av tidningens förra politiske redaktör Niklas Ekdal.

Här sammanfattas flera punkter av kritik mot Ban Ki-moons ledarstil, tomma handlingar och ovilja att ta åt sig någon kritik alls. Utdrag från boken i artikeln:

På eftermiddagen denna varma fredag, när turisterna flockas på Manhattan och de många amerikanska flaggorna skvallrar om att det varit Fourth of July några dagar tidigare, åker Ban Ki-moon från sitt kontor vid Hudsonfloden de fem kvarteren till 380 Madison Avenue, mellan 46:e och 47:e gatan. Här ligger OIOS temporära lokaler, granskningsorganet som är speciellt inrättat för att bistå generalsekreteraren i det svåra uppdraget att leda FN.

Det är första gången han är där. Ban Ki-moon har varit upptagen med annat, inte minst med att resa jorden runt i syfte att säkra en andra mandatperiod för sig själv.

Det är som om en storögd amerikansk president skulle bli guidad till FBI, Högsta domstolen eller kongressen efter tre år i Vita huset.

När Ban Ki-moon tillträder som generalsekreterare gör han sig av med alla Kofi Annans närmaste medarbetare och rekryterar sina egna på korta kontrakt. Inga-Britt Ahlenius kommer han inte åt – hon har ett femårigt mandat beslutat av generalförsamlingen. Det irriterar honom förstås. Till ledande diplomater säger han att ”Hon brister i respekt för mig”, och ”Jag kan inte arbeta med henne”.

”Jag vill höra era synpunkter”, säger Ban inbjudande då han tillträder – men när personalen tar honom på orden blir han mest irriterad och betraktar det som bristande lojalitet.

Nu begär undergeneralsekreteraren för ekonomiska och sociala frågor, kinesen Zukang Sha, ordet. Han är ansvarig för de funktioner som ska slås ihop till den nya kvinnomyndigheten, och anser att han bör höras i tillsättningsprocessen.

Något i denna diskussion triggar Ban Ki-moon. Det är ingen hemlighet att han har försökt att bli av med Sha, i stort sett den enda av undergeneralsekreterarna som då och då artikulerar egna synpunkter. I sådana situationer kan det vara en fördel att komma från ett land med permanent plats i säkerhetsrådet.

Ban Ki-moon skäller ut kollektivet av medarbetare: ”Ni är här för en begränsad period, men ni bevakar bara era revir. Jag kan byta ut er! Ni måste sätta er över era avdelningars intressen. Ni är i första hand mina seniora rådgivare, inte avdelningschefer.”

Så mycket för team building.

Off the record medger diplomater och FN-anställda i sekretariatet att Ahlenius kritik är befogad; ledarskapet i toppen är svagt. Utåt manifesteras emellertid tystnadens kultur i New York under dessa heta sommarveckor.

Ban Ki-moon har gett sina närmaste medarbetare, undergeneralsekreterarna, tidsbegränsade förordnanden som förlängs ett år i taget. Alla är beroende av regimen. Bohag har flyttats, barn har satts i dyra skolor, dörrar måste hållas öppna till nästa jobb. Man tiger och lider under en inkompetent ledning i stället för att sjunga ut offentligt.

”Jag får ett allt starkare intryck att atmosfären i sekretariatet och framför allt i dess högre nivåer ändrats väsentligt med Ban Ki-moon i ledningen”, säger den svenske diplomatveteranen Hans Blix.

I tidskriften Foreign Policy konstaterar journalisten James Traub att endast Vita huset har makten att lyfta bort Ban Ki-moon efter en mandatperiod. Traub öppnar med en minnesvärd bild:

”I maj 2006 kom Ban Ki-moon ut offentligt som sökande till tjänsten som FN:s generalsekreterare. Efter ungefär tjugo minuter av Bans monotona och underliga engelska, hans utstuderat intetsägande svar på frågorna, hade jag fallit i djup sömn. Då borde jag ha insett att han var den perfekta kandidaten för jobbet”.

James Traub gör som många andra en poäng av att Ban Ki-moons färglöshet inte är någon slump. För Bushadministrationen och dess FN-hatande FN-ambassadör John Bolton var Ban Ki-moon själva ”botemedlet mot Kofi Annans farliga karisma”, Annan som under invasionen i Irak hade följt Dag Hammarskjölds exempel och ifrågasatt en självsvåldig supermakt.

”Har FN råd med fem år till under Ban Ki-moon?” frågar sig James Traub.

Relaterat: DN, DN,SVD, SVD, GP, EXP

Kina lockar informatörer med pengar och medborgarskap

Lokala politiker i sydkinesiska staden Zengcheng söker hjälp från allmänheten för att få tag på migrantarbetare skyldiga till de protester som skedde där tidigare i juni.

Genom en notis på lokaltidningens internetsida lockar man informatörer med kontant belöning upp till cirka 10 000 kronor, samt möjligheten till att bli mantalsskriven i Zengcheng.

Protesterna startade den 10 juni, sedan en gravid kvinna som också var migrantarbetare hamnat på sjukhus efter bråk med den lokala ordningspolisen.

Den 12 juni hade flera polisbilar satts i brand, och tiotals personer arresterades senare.

Notisen låter veta att polisen har svårt att hitta de skyldiga, och framför enligt The Guardian följande meddelande:

The public security departments call on the broad masses of city residents not to be incited by people with ulterior motives, but to keenly struggle against criminal lawbreakers and actively reveal the identities of these criminal lawbreakers.

Notisen visar på stor misstänksamhet mellan polis och migrantarbetare, vilka antas ha varit nästan uteslutande ansvariga för protesterna och våldsamheterna 10-12 juni.

Den för också tankarna några årtionden tillbaka i tiden, då kineserna uppmuntrades att rapportera om varandra till myndigheterna, vilket fick ödesdigra konsekvenser inte minst under Kulturrevolutionen.

Zengcheng ligger i provinsen Guangdong (广东), som enligt vissa uppgifter kan ha så många som 30 miljoner migrantarbetare.

Dessa är i regel fortfarande mantalsskrivna (har ett ”hukuo” 户口) i sin hemprovins, och kan därför inte utnyttja sjukvård, skolgång och subventionerat boende i det relativt välmående Guangdong.

Paradoxen är uppenbar, då det är just detta system med mantalsskrivning som placerat migrantarbetarna på samhällets lägsta trappsteg till att börja med.

Nu ska de alltså skvallra på sina likar för att få klättra upp ett steg.

Korrupta politiker för ut 800 miljarder ur Kina

I veckan uppmärksammades en rapport i lokaltidningen Shanghai Daily, enligt vilken korrupta kinesiska politiker och tjänstemän sedan mitten av 1990-talet fört ut cirka 800 miljarder kronor ur landet.

Enligt rapporten som publicerades redan 2008 av Kinas centralbank Bank of China, så har över 16 000 politiker och statliga tjänstemän fört ut pengarna, med USA, Kanada, Australien och Holland som främsta destinationer.

Pengarna har oftast satts in på utländska konton eller investerats i exempelvis fastigheter, sedan överföringarna maskerats som affärstransaktioner mellan kinesiska staten och privata företag.

En annan vanlig procedur är att föra ut pengar med hjälp av en hustru eller älskarinna som emigrerar till ett av ovanstående länder.

Summor och antal sägs dock vara ”uppskattningar”, eftersom all officiell statistik om detta saknas.

Det är oklart vem som arbetat fram rapporten, vilken är stämplad som ”konfidentiell”, och föreslår att Kina vid sidan av att straffa korrupta tjänstemän även bör se över transaktioner som görs till utlandet.

Ju högre tjänst, desto större risk för emigration”, stod det i reporten som lade till att politiker och tjänstemän med lägre befattning och mindre pengar ofta överför dessa och utvandrar till närliggande länder som Thailand, Malaysia, Mongoliet eller Ryssland.

Kinas regering har nyligen sagt att korruption är landets värsta fiende, och lovat hårdare åtgärder mot de skyldiga.

Exempelvis fick Shanghais före detta borgmästare Chen Liangyu 18 år i fängelse 2008, efter att ha fällts för korruption och förskingring.

Men den totala summan i denna rapport motsvarar ungefär två procent av hela Kinas BNP, och är säkert ett känsligt ämne i en tid då protesterna mot korruption och maktmissbruk bara blir fler, större och våldsammare.

Rapporten har också tagits bort från Bank of Chinas hemsida, men cirkulerar bland kinesiska internetanvändare, skriver Wall Street Journal.

Bank of China vägrar kommentera rapporten.

Relaterat: DN

Värsta översvämningarna i Kina på 50 år

Först drabbades flera områden kring Yangtze-floden av den värsta torkan på 70 år. Nu härjar där i stället de värsta översvämningarna på över 50 år, under vilka minst 105 personer har mist livet, och över en halv miljon evakuerats.

De stora skadorna beror på att lera som torkat upp lätt lossnar och orsakar jordskred. Dessutom är det dokumenterat att regn i Kina i dag faller intensivare och under kortare perioder än tidigare, vilket kan bero på klimatförändringar och miljöförstöring.

Minst 40 floder i de berörda områdena har nu vattennivåer över varningsnivån, och myndigheter rapporterar ständigt om nya dammar och vallar som riskerar brista, skriver The Guardian.

Detta skapar abnorma förhållanden, och områden som tidigare var helt torrlagda visas nu på tv med vägar och byggnader helt under vatten.

Värst drabbad är provinsen Zhejiang (浙江), där vattenståndet vid vissa delar har stigit till det högsta på 50 år.

Ett område har haft 405 millimeter nederbörd bara under juni månad, vilket kan jämföras med en genomsnittlig årsnederbörd på drygt 500 millimeter i Stockholm.

Också i grannprovinsen Jiangxi (江西) har över 120 000 invånare evakuerats med hjälp av militär. Övriga drabbade provinser innefattar Hubei (湖北), Hunan (湖南), Sichuan (四川), Guizhou (贵州).

De tre ravinernas damm – världens största – har tidigare fått kritik för att bidra till torkan i dessa områden.

Dammen skulle därmed också kunna vara en orsak till de jordskred som orsakat dödsfall, enorma materiella skador och förstört stora arealer jordbruksland.

Samtidigt som Yangtze svämmar över i östra Kina, rapporteras också torka vid flodens västra delar, närmare tillflödet från bergen i Tibet.

Enligt väderleksrapporter kommer regnet dra vidare västerut, till de redan drabbade områden i provinsen Sichuan, innan det kan mattas av under söndagen.

Kinesisk regissör attackerar landets censur

Jia Zhangke (贾樟柯), en av Kinas mest kända filmproducenter, gick i onsdags hårt åt den censur som landets regissörer måste verka under.

Han kallade rådande censur för en naiv ”överdriven kulturrenhet”, och fick tidigare under året överge en filmidé efter att att censurmyndigheten låtit honom veta att den bröt mot Kinas anti-pornografiska lagar.

Jia Zhangke tackade tidigare också nej till att göra en historisk spionfilm om Kinas inbördeskrig: ”Gör jag den filmen här så måste jag framställa alla kommunister som superhjältar”, förklarade han under en konferens i Shanghai under onsdagen.

Denna film gjordes av en annan regissör, och hade premiär i onsdags. Den förväntas ses på bio av 30 miljoner kineser och slå en rad nya kassarekord.

Sedan Jia Zhangke vann guldlejonet vid Venedigs filmfestival 2006, har han blivit en av Kinas mest berömda och inflytelserika regissörer. Men för att komma tid har han många gånger fått brottas med landets myndigheter.

Vid samma konferens talade även filmproducenten Wilfred Mann från Hongkong, och menade att poliser alltid måste framställas som goda i actionfilmer, och att romantiska komedier inte får innehålla några kärleksaffärer innan giftermålet.

Det märkliga med dessa kommentarer, pekar The Guardian ut, är att de återgavs i sin originella form och utan kritik av en officiell kinesisk nyhetssida.

Kinesisk statlig media brukar ju givetvis inte rapportera objektivt om de inskränkningar som myndigheterna förser landets konstnärer med.

Kinas censurmyndighet för film består av cirka 30 personer, ”allt från filmvetenskapare till medlemmar av kvinnoförbund och kommunistpartiets ungdomsorganisation”, säger en kinesisk filmkritiker till The Guardian.

Endast 20 icke-kinesiska filmer om året tillåts visas vid landets biografer.

Tidigare i år förbjöds tidsresor i kinesiska tv-draman, eftersom de kan få Kina att framstå som ett bättre land än innan kommunistpartiet tog makten.

Mer information om censur och film i Kina kan ni få genom att lyssna på detta nio minuter långa inslag jag under förra året gjorde för Kino i Sveriges Radio P1.

Statliga Invest Sweden ljuger om Kina i sin årsredovisning

Invest Sweden är en statlig myndighet under UD, som varje år får 60 miljoner kronor från staten för att främja utländska investeringar i Sverige.

SVD Näringsliv har under veckan kunnat avslöja att myndigheten farit med osanning genom fantasisiffror och rena lögner, angående såväl sin egen roll i kinesiska investeringar samt hur många svenska jobb de skapat.

Tydligaste exemplet är Geelys investering i Volvo, som enligt Invest Sweden har skapat 400 nya jobb i Sverige.

Då SVD kontaktar Volvo visar det sig att siffran är mycket lägre:

”Det faktum att vi fick nya ägare för Volvo 2010 skapade i sig inte några nya jobb här. Vi vet inte riktigt vad Invest Sweden syftar på när man talar om 400 nya jobb”, säger Per-Åke Fröberg som är press- och talesman för Volvo.

SVD åter hör av sig till Invest Sweden menar pressinformatör Lotta Hammar att den rapporterade siffran handlar om ”uppskattningar” om hur många jobb som Geelys investering kan komma att skapa i Sverige.

Generaldirektör Per-Erik Sandlund erkänner också att det som står i den statliga myndighetens årsredovisningen faktiskt ännu inte har hänt, och säger att han möjligen kommer ”uttrycka sig annorlunda framöver”.

Invest Sweden har även redovisat uppgifter som rakt av är lögn. Myndigheten anser sig exempelvis ligga bakom etableringen av en kinesisk firma för håravfallsprodukter, som de säger har skapat sju jobb i Sverige.

Men den kinesiska ägaren till firman säger till SVD att han aldrig hört talas om Invest Sweden, och har dessutom inga anställda.

Detsamma gäller en etablering av ett kinesiskt läkemedelsföretag i Huddinge. Men då SVD ringer dess vd säger han sig ”aldrig ha jobbat” med Invest Sweden.

Myndigheten säger också att de lockat China Development Bank till att ”investera” i Sverige, men även det är enligt SVD ett rent faktafel, då det enda som skett är att två av bankens representanter har sökt Stockholm.

Enligt SVD:s undersökning rör det sig om 60 svenska jobb skapat av kinesiska investeringar som Invest Sweden tar åt sig äran av.

Det är en tiondel mindre än de 600 nya jobb som anges i myndighetens egen årsredovisning, och det visar sig att uppgifter överdrivits eller hittats på i sju av tio fall.

Invest Sweden har också en historia av att dra till sig kinesiska företag som ställt till med problem, skriver SVD.

Exempelvis företaget Fanerdun, som bröt mot svenska säkerhetsregler och försökte sälja svenska medborgarskap efter att man etablerat sig i Kalmar.

Bolaget gick i konkurs och svensk domstol kopplades in. Ändå anser sig Invest Sweden ha skapat fem svenska arbetstillfällen genom Fanerdun.

Det finns många vis för ett litet exportland som Sverige att dra nytta av Kinas fantastiska ekonomiska utveckling.

Men det är sorgligt att se hur det sker genom att lata myndigheter med överbetalda tjänstemän diktar upp siffror för att få behålla statliga anslag och bra anställningsförmåner.

Våldsammare än på länge i Kina

De senaste veckorna har det kommit mer rapporter än vanligt om våldsamheter i Kina. Särskilt vänder de sig mot lokala myndigheter och och polis.

”Massincidenter” är det samlingsnamn som används för oroligheter i Kina, där protester eller våldsamheter uppstår efter att allmänheten känner sig orättvist behandlad av myndigheter eller stora företag.

En professor vid ett av Pekings mest ansedda universitet säger att 180 000 massincidenter ägde rum 2010, vilket är dubbelt så många som 2006.

Och det verkar som att antalet kommer öka ytterligare under 2011.

I alla fall så är de flesta stora medier överens om att de rapporter som kommit de senaste tre veckorna visar på fler, större och våldsammare missnöjesyttringar än vanligt.

Kinamedia sammanställer nedan de mest rapporterade incidenterna i Kina de senaste veckorna. Klicka på länkarna för att läsa mer:

1) Den 25 maj tog sig tusentals mongoliska studenter ut på gatorna i en rad städer i inre Mongoliet, för att protestera mot bristen på rättvisa efter att en mongolisk fåraherde körts ihjäl av ett kolföretag i färd med att konfiskera hans mark.

Demonstrationerna var de största i regionen på över 20 år, och ledde till hundratals arresteringar. Flera skolor spärrades av, internet stängdes ner och polisnärvaron ökade på gatorna. Föraren till kolföretagets lastbil dömdes hastigt till döden i en rättegång som pågick i blott sex timmar.

2) Den så kallade Jiangxi-bombaren satte 26 maj av tre bomber i en mindre stad i provinsen Jiangxi (江西). Tre personer omkom och ett antal skadades tillsammans med bilar och byggnader.

Bomberna gick av vid de lokala myndighetsbyggnaderna samt en åklagares kontor, och den skyldige visade sig ha sökt rättvisa hos dessa utan resultat i över ett årtionde sedan hans nybyggda hus rivits av lokala politiker som ville bygga något annat där.

3) I staden L-i-c-h-u-a-n, provinsen Hubei (湖北), sattes pansarfordon in för att kväsa protester som startade 6 juni efter att foton läckt ut på internet som visade hur en tjänsteman torterats till döds under sin arrest. Han var känd för sitt anti-korruptionsarbete, och misstankar gör gällande att han sattes dit av lokala politiker som förlorade pengar på hans agerande.

Minst 1 500 demonstranter ska ha tågat mot myndighetsbyggnaderna med krav på ”rättvisa”, och kastat stenar och flaskor mot polisen på vägen. De blev bortjagade av pansarfordon och elbatonger. Två poliser och flera tjänstemän ska ha arresterats. Se foton och läs mer här.

4) Kvällen den 9 juni ringde förskräckt en journalistkollega på Kinas statliga tv CCTV till mig. Då hennes kollega slutat jobbet, blev hon konfronterad av en man utanför tv-kanalens kontor. ”Jobbar du på CCTV?”, frågade han. Då svaret blev ”ja” skar han henne i ansiktet med kniv så att näsan lossnade.

Tydligen var mannen från en annan provins och hade rest till Peking för att framföra klagomål om orättvis behandling. hans aggressioner vände sig tydligen delvis mot statlig media. ”Jag är rädd”, sade min klasskamrat och berättade att flera personer samlas utanför deras kontor nästan varje dag för att uttrycka missnöje.

5) Tusentals personer satte eld på ett dussintal polisbilar i staden X-i-n-t-a-n-g under en demonstration som startade 10 juni och upphörde först tre dagar senare. Upprinnelsen ska ha varit ett bråk mellan lokal polis (Chengguan) och en gravid kvinna, där kvinnan skadats och förts till sjukhus.

De protesterande var, liksom kvinnan, fattiga migrantarbetare från andra provinser, som tydligen kunde identifiera sig med offret. Fortsatta rapporter kommer i dag om hur poliser patrullerar de avstängda gatorna för att kunna kontrollera situationen.

6) Den 10 juni gick också en bomb av utanför de lokala myndigheternas byggnader i staden Tianjin. Två personer ska ha skadats, och förövaren sade sig vilja ”hämnas på samhället”.

Dessutom ligger flera krutdurkar och väser. Pågående översvämningar i centrala Kina har kostat hundratals människor livet, och tros delvis bero på bygget av världens största damm.

Flera hundra människor och barn har också blyförgiftats i provinsen Zhejiang (浙江), där myndigheterna fått kritik för att se mellan fingrarna med problemen och istället prioritera ekonomisk tillväxt.

Som tidigare påpekats flera gånger, gör ökad användning av internet och mobiltelefoner i Kina att små protester snabbt kan växa sig stora.

Det går också att se tydligt se hur de kinesiska myndigheterna blir allt mer nervösa över detta, då man i ovanstående fall har slagit till snabbt och hårt mot såväl tjänstemän som poliser och demonstranter.

Pansarbilar rullar in i kinesisk stad efter upplopp

Det är oroligt på kinesiska gator igen, denna gång i staden Lichuan i provinsen Hubei (湖北).

I slutet av maj arresterades en myndighetstjänsteman där för misstankar om mutbrott. Den 4 juni kom uppgifter om att han ”kände sig sjuk”, varpå han kördes till sjukhus där han avled senare under dagen.

Bilder som cirkulerar på internet visar en blåslagen kropp som förmodligen gett upp i sviterna av misshandel och tortyr under arrestens gång.

Bilderna kommer från tjänstemannens familj, som först ska ha stoppats av polis men senare lyckats fotografera. Se dessa bilder här på ESWN.

Det ihjälslagne tjänstemannen hade enligt uppgift ett gott rykte om sig att vara omutlig, och misstankar finns att han arresterats på grund av sitt anti-korruptionsarbete som drabbade andra myndighetsanställda på ett negativt vis.

Efter att myndigheterna släppt en dunkel notis på internet där det stod att ”dödsorsaken är under utredning”, gick vänner, kollegor och andra som fått nys om situationen man ur huse.

Redan i tisdags – två dagar efter dödsfallet – samlades en uppretad folkmassa utanför de lokala myndighetsbyggnaderna. De ska ha förstört delar av byggnaden och kastat ägg, flaskor och sopor mot polisen.

Enligt AFP rör det sig om minst 1 500 demonstranter, medan ESWN talar om 20 000.

Hundratals militärfordon, bland annat flera pansarbilar, rullade senare in i Lichuan för att kväsa protesterna tillsammans med den så kallade Folkets beväpnade polis.

En av bilderna från protesterna som nu pågår i LC. Se fler här.

AFP rapporterade också för en dryg timme sedan att två tjänstemän i LC redan arresterats, och statlig media rapporterade att en vice ordförande för de lokala myndigheterna avskedats.

Enligt Wall Street Journal rör sig detta även i detta fall om en konfiskering av land, då den avlidne tjänstemannen i LC ska ha försökt stoppa en av myndigheterna uppbackad affär angående landområden rika på naturresurser.

Bilder har också visat hur polisen attackerat folkmassorna med elbatonger. Två poliser ska ha arresterats för detta.

Att först slå till mot demonstranterna, och sedan gripa de ansvariga, påminner om hur myndigheterna tidigare i veckan försökte lösa det fall med en överkörd herde i inre Mongoliet.

Det är tydligt att centralregeringen i Peking blir allt mer nervös över de allt mer ofta förekommande våldsamheter som har att göra med att gemene man känner sig illa behandlade av lokala politiker eller stora företag.

Samtidigt finns det ännu inga uppgifter om att protesterna i Lichuan har upphört.

Kinas premiärminister Wen Jiabao kallade tidigare i år korruption för ”det största hotet mot Kina”, och statistik från fjolåret visar att 96,5 procent av de tjänstemän som åtalats för detta brott arbetar på lägre nivå – så kallad ”county level” – vilket betyder att de stora bovarna oftast kommer undan helt ostraffat.

Wall Street Journal citerar en professor från Hongkong som säger att antalet så kallade ”massincidenter” – alltså större uttryck för folkligt missnöje – var under fjolåret 127 000. Det kan jämföras med 9 000 i mitten av 1990-talet.

En anledning sägs vara att dessa missnöjesyttringar tidigare främst ägde rum på den utarmade landsbygden, men att invånare i mindre och mellanstora städer nu allt oftare agerar på liknande vis mot korruption, maktmissbruk eller konfiskering av land och egendom.

Två dödsstraff i veckan i Kina – inre Mongoliet och Xi’an

Har tidigare skrivit här om de oroligheter som blossat upp i inre Mongoliet sedan ett kolföretag kört ihjäl en fåraherde då denne inte ville få sin mark beslagtagen.

Tusentals mongoliska studenter protesterade i slutet av maj utanför de lokala myndigheternas byggnader runtom i provinsen, i de största demonstrationerna som hållits i regionen på över 20 år.

Enligt vissa källor gav protesterna också utlopp för allmänt missnöje, då mongoler har kommit att bli en i vissa avseenden förtryckt och fattig minoritet som bara utgör 5 av 24 miljoner av inre Mongoliets befolkning.

Många mongoler anser att deras kultur och traditionella livsstil hotas av en ekonomisk utveckling som främst gagnar Kinas myndigheter och etniska kineser.

Efter stora problem och våldsamheter i bland annat Tibet (2008) och Xinjiang (2009), är Kinas regering måna om att kväsa etniska konflikter med alla till buds stående medel och metoder.

Först spärrade man av flera skolor i provinsen, arresterade omkring 100 demonstranter och ökade polisnärvaron på gatorna.

Nu har man också delat ut dödsstraffet till föraren i lastbilen som körde över den mongoliske herden.

Rättegången tog endast sex timmar, och innebar också att den person som satt bredvid föraren fick livstids fängelse. Dessutom dömdes två andra anställda i kolföretaget till tre års fängelse vardera, efter att de hindrat polisen från att ta sig ända fram till brottsplatsen.

Polisen sade senare att den mongoliske herdens kropp hade dragits under fordonet i 145 meter innan han omkom.

The Guardian menar att rättegångens hårda domar och snabba överläggningar visar hur allvarligt myndigheterna ser på situationen, och hur måna de är att gå missnöjda mongoler till mötes för att lugna ner etniska spänningar.

Tidigare i veckan avrättades också en 21-årig student, sedan han kört över en fattig kvinna i staden Xi’an (西安). Efter olyckan gick han ut ur bilen och högg ihjäl kvinnan med kniv, då han fruktade att hon skulle ställa till besvär genom att anmäla honom för bilolyckan.

Han flydde sedan platsen, men lämnade in sig själv tillsammans med sina föräldrar fyra dagar senare.

Även här handlar det till viss del om att tillfredställa allmänheten, då den avrättade tillhör den så kallade ”rika andra generationen”, och hade två föräldrar som arbetade inom försvarsindustrin.

Dessa ungdomar till rika och priviligerade föräldrar anses ofta handla omoraliskt och främst tänka på sig själva, vilket fick stor uppmärksamhet i ”Li Gang-incidenten”.

USA och WTO hindrar kinesisk vindkraft

Vindkraft i Kina är ett ämne jag följer noga, bland annat genom en längre artikel i mars i år om satsningarna på vind i Kinas nya femårsplan.

Kina gick redan förra året om USA och blev det land med mest installerad vindkraft i världen. Ändå har projektet bara börjat; kapaciteten av vindkraft var planerad att ytterligare tiofaldigas fram till år 2020, främst för att minska Kinas beroende av den smutsiga och farliga kolindustrin.

Men i början av 2011 lade USA in en protest till Världshandelsorganisationen (WTO) angående den kinesiska utbyggnaden av vindkraft.

Detta då amerikanarna anser att de kinesiska myndigheterna ägnar sig åt ”olagliga subventioner”, genom att ekonomiskt sponsra tillverkare av vindkraft för att dessa ska kunna öka produktionen.

De kinesiska företagen blir därmed mer kostnadseffektiva än de amerikanska, något som enligt politiker och fackföreningar i USA hotar jobben hos amerikanska vindkraftstillverkare.

Kinesiska företag har nämligen börjat blicka åt exportmarknaden för vindkraft, då de tack vare bidrag från myndigheterna har möjlighet att erbjuda billiga turbiner åt länder som inte har kunskap att bygga egna, eller råd att betala de priser som råder på marknaden i dag.

Jag skrev en längre post i januari i år om president Barrack Obamas och fackföreningen United Steelworkers beslut att anmäla Kina till WTO i detta ärende.

Bland annat citerade jag då en professor brittisk professor i The Guardian, som menade att alla nationer bör samarbeta för att minska världens utsläpp, snarare än att sätta käppar i hjulen för varandra.

Han kallade USA:s anmälan för ”fruktansvärd ur global synpunkt”, och menade att det sände fel signaler till hela världens industri för grön energi. Han sade att USA bör fokusera på att skapa egna jobb utan att hindra denna positiva utveckling.

Och i dag rapporterar flera medier att WTO efter ett halvårs utredning ger USA rätt i frågan.

Kinesiska myndigheter ska nu sluta att subventionera den egna tillverkningen av vindkraft, för att företagen inte ska få ”en orättvis fördel” mot de amerikanska.

En amerikansk representant i WTO sade till BBC att han var mycket glad över utfallet, som kommer i en tid med besparingar och hög arbetslöshet i USA.

”Vi utmanade subventionerna så att amerikanska företag kan tillverka vindturbiner och sälja till Kina”, säger han. ”Det leder till bra och välbetalda arbeten här hemma”.

USA Today skriver att frågan var av stor betydelse på grund av konkurrensen mellan amerikanska och kinesiska företag inom området grön energi, och lägger till att det återstår att se om liknande anmälningar kan göras mot andra sektorer inom denna industri i Kina, exempelvis solenergi där Kina i dag tack vare samma slags statliga subventioner är världsledande.

Vi kommer alltså se en minskad tillverkning av grön energi, för att säkra jobben i USA.

Statliga China Daily säger att beslutet kan kännas hos kinesiska tillverkare, även om smällen inte blir så stor som den kunde ha blivit för ett par år sedan. Många kinesiska vindkraftsföretag har nämligen växt sig stora nog att vara lönsamma.

Man nämner kinesiska Goldwind som exempel. De har redan etablerat tillverkning i USA och sålde 80 vindturbiner på den amerikanska marknaden i fjol.

5 000 skilsmässor i Kina varje dag

Enligt ny officiell statistik ansökte fler än 460 000 par om skilsmässa mellan Januari och Mars i år; alltså i genomsnitt 5 000 par varje dag.

Det är en ökning från fjolåret med 17,1 procent, och även sjunde året i rad som en ökning av skilsmässor noteras i Kina.

Statistiken från Kinas civildepartement visar enligt China Hush att 1,2 miljoner par gifte sig under 2010, samtidigt som 1,96 miljoner par skiljde sig under samma år. I större städer som Peking och Shanghai räknas skilsmässorna vara tre gånger vanligare än giftermålen.

InBeijing Bulletin kan dock med säkerhet säga att en av siffrorna inte stämmer, eftersom antalet nya giftermål 2010 i själva verket är 12 miljoner, då den felaktiga uppgiften 1,2 miljoner beror på ett decimalfel.

Men antalet skilsmässor har i varje fall ökat, vilket beror på ”förändringar i samhället och den sociala omgivningen”, enligt en i Folkets dagblad intervjuad tjänsteman vid en kinesisk organisation som forskar i familjeplanering och giftermål.

Han menar att för 30 år sedan var giftermål i Kina byggt på ekonomiskt samarbete och förökning av familjen och det lokala kooperativet. Att skiljas var då också något som påverkade en persons rykte mycket negativt.

I dag är det annorlunda, med privata besparingar och en ändrad mentalitet inför skilsmässor. Också enbarnspolitiken har förändrat vikten av familjesammanhållning.

Kort sagt har folk i dag möjlighet att skiljas, då det inte drabbar dem lika hårt ekonomiskt eller socialt som tidigare.

Skilsmässor var mycket ovanligt i Kina 1949-79, men i och med den modernisering av ekonomi och samhälle som sedan tog vid, började antalet skilsmässor också öka, och har oavbrutet så gjort fram till dags datum, enligt China Hush.

En intervjuad expert inom sexualkunskap säger: ”Tidigare kunde en professor vara gift med en jordbrukare hela livet ut. Men i dag flyttas giftermålets fokus till känslor, kulturell matchning och sexuell tillfredsställelse”.

Situationen i Kina ”liknar allt mer den i väst”, menar den ovan nämnda tjänstemannen, och påpekar att den sexuella revolutionen nu även nått hit. Dessutom har människor i dag större frihet samt mer tid och pengar att ägna sig åt olika sorters event och underhållning än tidigare.

I Kina, liksom i många andra länder, är otrohet nämligen den största anledningen till skilsmässa.

Intressant är också att se på olika åldersgrupper. Flest skilsmässor äger rum i åldern 22-35, medan andelen sjunker i åldersgruppen 36-50 för att sedan öka bland par som är äldre än 50 år.

Detta förklaras med att äldre par inte längre har någon ekonomisk anledning att vara tillsammans då det enda barnet avklarat högskolan och försörja sig själv.

Det fastslås också att antalet skilsmässor är lägre ju högre utbildning paret har.

Årsdag, massakern vid Himmelska fridens torg

I dag var det 22 år sedan massakern vid Himmelska fridens torg ägde rum i centrala Peking.

Det finns egentligen ingenting att säga om bakgrunden eller händelseförloppet som inte står på Wikipedia eller i någon mer seriös historiebok.

Dessutom förblir stora delar av detta dunkelt och hemligt, på grund av kinesiska regeringens effektiva mörkläggning, och olikheterna i alla de otaliga versionerna från andra källor.

Ingen vet ens hur många som miste livet då stridsvagnar och kulsprutor drabbade samman med beslutsamma studenter och pekingbor vid gryningen den fjärde juni nittionhundraåttionio.

En rapport från Sovjetunionen säger 10 000, medan Nato uppskattar antalet till 7 000.

Kinesiska Röda korset uppgav att 2 600 dödades den fjärde juni; en högre anställd i samma organisation sade senare anonymt att siffran snarare var 5 000.

Västerländska diplomater samt Amnesty talade tidigt om 1 000 döda, medan den kinesiska regeringens officiella version fortfarande bedyrar att endast 241 personer gick ur tiden.

I ett nyligen publicerat dokument på Wikileaks citeras källor från den amerikanska ambassaden säga att ingen alls dödades på torget, utan bara runtomkring.

Ingen vet heller vad som egentligen var i görningen. Vad ville de som protesterade? Avsätta kommunistpartiet? Ha demokrati?

Frågan är mycket komplicerad. Olika versioner säger att demonstranternas ambition var allt från att inför demokratiska val, till att endast minska korruptionen bland det högsta ledarskiktet.

Vid ett seminarium i Hongkong frågade jag personligen Han Dongfang vad som var syftet med protesterna.

Han sade att de flesta studenterna inte hade en aning om vad demokrati var för något, men att de ville se mindre orättvisor i samhället samt rättigheten att uttrycka sig fritt.

Det handlade enligt Han Dongfang inte om att störta det styrande partiet.

Och Han Dongfang borde veta detta bättre än någon av oss andra; han var nämligen en av de få studenter som var kvar på torget då stridsvagnarna rullade in, och lever i dag i exil i Hongkong eftersom han skulle arresteras så fort han sätter sin fot i Kina igen.

Så dödssiffran är oklar, demonstrationernas bakgrund och syfte är också oklart. Att diskutera något av detta är alltså bara att spekulera.

Det pågår också en ständig debatt om huruvida detta var ett oförsvarligt brott mot mänskligheten, eller ett nödvändigt ingrepp för att säkra den stabilitet som enligt många Kinas fortsatta utveckling står och faller med.

Även detta är bara spekulationer, eftersom ingen möjligtvis kan veta vad som hade skett om de som demonstrerat fått sin vilja igenom.

Här börjar debatten gränsa till filosofisk/moralisk snarare än politisk, och det hela blir bara mer komplicerat av att det inte finns något facit.

Vad som är mer intressant än att diskutera dessa frågor är att kolla på hur det ser ut i dag, samt filmer och böcker från dem som faktiskt var där.

I Peking är givetvis polisnärvaron stor vid torget, där tusentals turister i dag spatserade omkring som vilken vanlig dag som helst.

Få här har någon större kunskap om denna händelse, och inte är de särskilt intresserade heller. I en bil på väg hem alldeles nyss frågade jag en kinesisk vän om han visste vad det var för årsdag, och han svarade ”nej”.

Jag nämnde svaret, och han sade ”just det”. Han är en god vän till mig och vet vad jag arbetar med. Hade han varit nyfiken hade han kunnat fråga mig för mer information, men det gjorde han inte.

Myndigheterna är fortfarande måna om att lägga locket på, och har nu i dagarna erbjudit skadestånd till mödrar åt de studenter som avled för 22 år sedan. Men något ”förlåt” kunde de bestämt inte få.

Den enda platsen i hela Kina där denna dag uppmärksammas är (förutom internet) Hongkong, där över 100 000 människor under dagen samlades i en central park för att tända ljus.

För den som vill fördjupa sig i detta ämne rekommenderar jag denna bok med personliga reflektioner från en politiker som var involverad i beslutsfattandet kring massakern och och denna film som innehåller otroliga foton av det som skedde.

Samtida nyhetsrapporter är också intressanta och redan klassiska. Se BBC:s nyhetsinslag från fjärde juni nittonhundraåttionio (länk till youtube), samt denna artikel från The Guardian dagen efter.

Kuriosa: Det är ”tack vare” massakern vid Himmelska fridens torg som jag bor i Kina . För någon handfull år sedan vann jag en tävling med den B-uppsats jag skrev vid mitt svenska universitet, där en flygbiljett till Kina var första pris.

Ämnet på uppsatsen var ”Himmelska fridens torg i svensk media”. Jag beslutade mig för att använda biljetten för att studera kinesiska i ett halvår, och har omöjligen kunnat slita mig från detta fantastiskt intressanta land sedan dess.

Uppsatsen tänker jag inte lägga upp här, men om någon vill ha en kopia går det bra att maila mig.

Vissa datum, årtal och titlar har inte skrivits ut i samma format som är brukligt på denna bulletin för att undvika engelska sökmotorer.

Ny rapport om Kinas miljöförstöring

Kinesiska myndigheter släppte i går sin årliga rapport om tillståndet för landets miljö. Även om man försöker belysa de områden som marginellt förbättrats, så är det omöjligt att bortse från allvaret i den omfattande förgiftningen av land, luft och vatten som pågått de senaste årtiondena.

Rapporten är författad av Kinas miljödepartement, som uppgraderades från byrå till ministerium 2007, och nu har större makt än tidigare att stoppa och stänga ned aktiviteter som hotar miljön.

I fjol gav ministeriet avslag till 59 projekt sammanlagt värda drygt 100 miljarder kronor, och ställde även in byggnationen av en sträcka snabbtåg som gick genom ett känsligt område.

Miljödepartementet rapporterar också att man nått många av de mål man satt upp för fem år sedan angående kvalité av och luft och vatten.

Men även tjänstemännen bakom rapporten kallar Kinas miljösituation för ”mycket allvarlig”, och påpekar särskilt då läget på landsbygden, som förvärrats då flera stora fabriker flyttats från städerna för att förbättra luftkvalitén där.

Stor oro uttrycks också över förgiftning från tungmetaller och bly, som lett till oräkneliga cancerfall.

Kina kallas ofta för ”världens mest förorenade land”, och tar hand om inte bara sina egna utan även en stor del av omvärldens avfall för återvinning och produktion.

Ett enkelt vis att överblicka Kinas miljöläge i olika områden är denna artikel av Jonathan Watts, The Guardians miljökorrespondent för Asien.

Han har gjort ett ”scorecard” där han citerar och kommenterar myndigheternas nya rapport, och sedan ger betyg från A (världsklass) till F (grovt och farligt misslyckande).

Områdena som bedöms är: Rent vatten, kustvatten, luftkvalité, tungmetaller, jordbrukets förorening, uppsatta miljömål, ekologisk mångfald, ekonomisk bestraffning/värdesättning av miljöförstöring/miljö, koldioxidutsläpp/klimatförändring, torka och dammar, utveckling av isolerade områden samt sammanlagd poäng.

Det delas genomgående ut ganska låga poäng, med ett slutbetyg av D+ för miljödepartementets ansträngningar, men E för det egentliga resultatet.

Särskilt illa är ekologisk mångfald (F) och rent vatten (F).

Två femtedelar av flodvattnet kan leda till sjukdom, och en sjättedel är så förgiftat att det inte går att använda till någonting alls. Fyra av tio sjöar är gröna och kvävs under algförgiftning.

Det medges en viss förbättring av luftkvalitén jämfört med fem år sedan, men betyget blir ändå D+ på grund av lågt satta mål.

Det påpekas också att Kinas jordbruksland håller på att förvandlas till en giftig toalett, på grund av allt gödsel, avloppsavfall och kemiska industrier.

I tre kategorier bedöms miljödepartementet ha gett så lite information att betygssättning är omöjlig.

17-årig kines säljer njure för att köpa iPad 2

En 17-årig gymnasieelev i den fattiga provinsen Anhui (安徽) ville ha råd med en dator och en iPad 2. För detta sålde han sin njure till ett illegalt sjukhus för motsvarande 22 000 kronor.

Då gymnasieeleven sedan kom hem med de nya elektroniska apparaterna blev hans mor givetvis misstänksam. Efter att han erkänt proceduren, kontaktade mamman genast polisen och konfronterade sjukhuset där operationen ägde rum.

Det visade sig då att såväl ”kirurgerna” som sjukhuset saknade licens för ingreppet. Sjukhuset försvarade med att de inte visste vad som pågick, eftersom de hyr ut avdelningar av sjukhuset till affärsmän som organiserar svart handel med människoorgan.

Sköterskor på sjukhuset ska ha sagt att de mest avancerade kirurgiska verktyg de förfogar över är de som används för omskärelse.

Kina har ett enormt problem med illegal handel av människoorgan. Det beror på att allt fler rika kineser är beredda att betala bra för att slippa de långa köerna för transplantation vid landets sjukhus.

Min klasskamrat från journalistskolan i Hongkong skrev i slutet av februari en mycket bra artikel i ämnet för statliga China Daily.

Där framgår att 1,5 miljoner kineser varje år är i behov av organtransplantation, men att bara 10 000 sådana operationer sker årligen, mycket på grund av en brist på donerade organ, vilket är något helt nytt i det kinesiska samhället.

På en miljon invånare donerar endast 0,03 personer något organ lagligt i Kina, jämfört med 17,8 i Europa. En ny lag som kan ge dödsstraff för illegal organhandel trädde i kraft i Kina från 1 maj i år.

Vid ett rättsfall i Peking i mitten av februari i år sprängdes en ”organhandelsliga” som tjänat över 100 miljoner kronor på detta.

Vittnen hade sålt njurar till dem för motsvarande 40-50 000 kronor styck; en mycket stor summa för någon av de hundratals miljoner kineser som fortfarande tjänar omkring en amerikansk dollar om dagen.

Dessa säljs sedan vidare för omkring 200 000 kronor. Givetvis vet ingen hur många organ som handlas på Kinas svarta marknad, men det kryllar av reklam om transplantationer på såväl internet som offentliga toaletter, står det i artikeln.

Protester då Kina köper 400 000 fotbollsplaner odlingsbar jord i Argentina

Det kommer klagomål från Argentina angående kinesernas inköp av jordbruksland där.

Ett kinesiskt jordbruksföretag skaffade sig förra året rättigheter att köpa 320 000 hektar land i Patagonien, ett avtal som också innehöll bevattning och tillgång till områdets flygplats.

En fotbollsplan är i fullmått cirka 0,7 hektar stor.

Initiativet syftar till att förse den kinesiska befolkningen med mat, då jordbrukslandet i Kina inte är nog för den ekonomiska utveckling och urbanisering som gör kött, mjölk och behandlad mat allt vanligare på kinesiska matbord.

I Argentina är det främst sojabönor som ska odlas och skeppas tillbaka till konsumenter i Kina.

The Guardian skriver att det har hållits tyst om avtalet, som har blivit känt för allmänheten under de senaste veckorna sedan kinesiska ingenjörer har börjat arbeta i området.

”Kinesiska och indiska intressenter har kommit till Argentina i en strid ström de senaste fem åren, och skulle gladeligen köpa allt vårt land, oavsett kostnad”, säger en advokat som The Guardian talat med.

De möter dock motstånd från argentinska lagstiftare och aktivistgrupper, som uttrycker oro för exploatering av jordbrukslandet utan hänsyn till miljön.

De fruktar att odlingen av sojabönor kommer föra med sig skogsskövling, användning av kemikalier och hota såväl ekosystem som vattenförsörjning i området.

Enligt uppgifter har redan dammar delvis skurit av Negro-flodens flöde, och kineserna planerar att omgående investera över 120 miljoner kronor för att säkra bevattningen.

Att snabbt växande asiatiska ekonomier köper jordbruksland i utlandet är visserligen ingen ny företeelse.

Samma kinesiska företag som ska förvalta marken i Argentina tecknade 2008 ett avtal som gav dem rätten till 200 000 hektar i Filippinerna.

Det sydkoreanska konglomeratet Daewoo köpte samma år hälften av all odlingsbar mark i hela Madagaskar.

Den affären omfattade ofattbara 3,2 miljoner hektar.

Siffror från International Land Coalition och Oxfam visar att 1 200 utländska uppköp av land världen runt sedan år 2000 omfattar 80 miljoner hektar.

Merparten av affärerna har skett efter 2007, och 60 procent av den uppköpta landmassan återfinns i Afrika, där befolkningen själva ofta har svårt att äta sig mätta.

Ett moraliskt argument som väl kommer få allt större utrymme i debatten är riktigheten i att afrikaner, för internationellt låga löner, brukar sitt eget land för att maten sedan ska skickas någon annanstans.

En miljon miljonärer, och 26 miljoner i Peking

Bloomberg rapporterar att antalet dollarmiljonärer i Kina ökade med 31 procent under 2010 jämfört med året innan. Det finns nu 1,1 miljoner hushåll goda för en miljon dollar i Kina, enligt en amerikansk konsultgrupp vars undersökning citeras i artikeln.

USA ligger fortfarande i topp med 5,22 miljoner sådana hushåll, och Japan på andra plats med 1,53 miljoner.

Bloomberg påpekar dock att värdet av egna företag och fastigheter inte räknats med i undersökning, vilket gör att man missar en stor del av Kinas växande antal fastighetsinvesterare.

Exkluderat är även konst, vin och lyxbåtar – tre flugor bland nyrika kineser.

”[Undersökningen] underskattar med råge rikedomen som finns bland folk i Kina”, säger en av författarna till rapporten som är baserad i Hongkong.

Wall Street Journal ifrågasatte tidigare i år en undersökning som visade att det fanns 150 dollarmiljardärer i Kina, och menade att antalet snarare kunde vara 500, vilket då vore fler än i USA.

Många i Kina försöker dölja sin rikedom av flera anledningar, inte minst växande klasskillnader och avsaknaden av självständiga domstolar.

Hur det än må vara med den saken, så framgår det även i Bloombergs artikel att Indien har 190 000 hushåll goda för en miljon dollar eller mer, och ligger därmed på elfte plats just innan Kanada.

Flest miljonärer per invånare finns i Singapore, där hela 15,5 procent av befolkningen kan beteckna sig som sådana. Tvåa i den kategorin kommer Schweiz med 9,9 procent.

Även Hongkong går starkt framåt, och har i dag 200 000 miljondollars-hushåll, jämfört med 120 000 år 2005. Den lilla staden med sju miljoner invånare har alltså fler miljonärer än hela Indien.

Då vi redan talar miljoner, är det på ett sidospår värt att återge myndighetssiffror från dagens Caixin, vilka uppskattar att Pekings befolkning kommer växa till 26 miljoner år 2020.

Enligt den senaste folkräkningen, utförd under fjolåret, uppgår huvudstadens invånarantal nu till 19 miljoner.

Fler än sju miljoner uppskattas vara invånare som inte är permanent registrerade i Peking, och utgörs främst av tillfälliga arbetare (migrantarbetare) som vistats här ett halvår eller längre.

I samband med den nya uppskattningen om 26 miljoner, säger flera demografer att myndigheterna har underskattat Pekings befolkningsmängd under 50 års tid.

Det officiella målet är att det ska bo 18 miljoner i Peking år 2020.

Stora frågetecken reses nu om hur mycket folk Peking egentligen kan klara av att hålla, särskilt oroande är enligt Caixin vattenförsörjningen.

Extremt svår torka i Kina

Ständigt kommer det rapporter om hur torkan längst med Kinas största flod Yangtze nu bara blir värre. Över fem procent av Kinas totala odlingsbara yta har drabbats, och över fyra miljoner människor ska nu ha problem med att hitta dricksvatten.

Tusentals sjöar och bifloder har torkat ut helt, och längst med själva Yangtze är vattenstånden på många ställen de lägsta som setts på 70 år.

Situationen har lett till höjda priser på mat, och enligt myndigheternas uppgifter har priserna i Shanghai på ris stigit med 20 procent, och grönsaker 16 procent den senaste månaden.

Drabbade provinser innefattar främst Anhui (安徽), Hubei (湖北), Hunan (湖南), Zhejiang (浙江), Jiangxi (江西) och Jiangsu (江苏).

Bristen på regnfall är en av orsakerna; regnfallet som kom under mars månad vid Yangtzes mitt och lägre delar var mindre än halva den mängd som föll under mars förra året. Shanghai har inte haft så lite regnfall under årets första fem månader sedan 1873.

En annan orsak är enligt många världens största damm – De tre ravinernas damm – som håller upp stora mängder vatten uppströms för hydroelektriska syften.

Jag skrev redan för ett par veckor sedan om problemen med denna damm, som nu ska släppa ifrån sig fem miljoner kubikmeter vatten (två miljoner olympiska simbassänger) för att underlätta torkan.

McClatchy Newspapers Kinakorrespondent skrev tidigare i veckan en lång artikel om vilken roll De tre ravinernas damm spelar i torkan.

Där framkommer det att oktober förra året var första gången någonsin som denna enorma damm nådde full kapacitet, vilket enligt intervjuade ”skedde på bekostnad av vattenförsörjningen nedströms”.

Alla de hårdast drabbade områdena ligger nämligen nedanför dammen.

Till och med en vice partisekreterare i området säger till McClatchy att ”dammen möjligen kan ha något med torkan att göra”. Från officiellt håll har man ännu inte erkänt detta, med har låtit dammen släppa ifrån sig stora mängder vatten med utebliven elproduktion som följd.

Det framgår även i artikeln att många jordbrukare helt övergivit risskörden och i stället planterat exempelvis bomull, som kräver mindre vatten. De som ändå satsar på ris räknar med en skörd mindre än hälften så stor än förra året.

Torkan har även lett till att fartyg av en viss storlek inte kan trafikera Yangtze, och att vissa djurarter i floden är allvarligt hotade.

Yangtze är världens tredje största flod, och ofta kallad ”den kinesiska civilisationens vagga”. Det är också den flod i hela världen där mest varor fraktas i dag.

Väderleksrapporter säger att det ska komma regn 2-5 juni i flera områden längs med floden, vilket otvivelaktigt behövs för att hålla de mångtusenåriga jordbrukssamhällena här vid liv.

Se ett bildspel över torkan från Reuters. Läs även min artikel ”Norra, torra Kina” om svårigheten med vatten i landets norra delar.

Relaterat: DN, SVD