juli 2011

Published on

Fler dödsoffer efter nytt våldsdåd i Xinjiang

Under gårdagen ska minst sju personer dött och cirka 30 skadats, efter att två personer attackerat en folkmassa med kniv i staden Kashgar (喀什), provinsen Xinjiang (新疆).

Mycket kring dådet är fortfarande oklart, vilket inte minst visas av att statlig China Daily tidigare i dag skrev att dödsfallen uppkom efter två explosioner.

Man ändrade sedan uppgifterna till att det var knivdåd, och i likhet med nyhetsbyrån Xinhua nämner man att två explosioner kunde höras någon timme innan dådet, och att reportrar var på väg till platsen.

Enligt BBC – som citerar en lokal myndighetskälla – ska förövarna ha dödat en lastbilsförare, kört bilen rätt in i en folkmassa och sedan hoppat ur för att på måfå attackera förbipasserande med kniv.

Folkmassan ska sedan ha dödat den ena förövaren och tagit den andre till fånga.

En lokal tjänstemän ville inte kommentera detaljer då fallet var under utredning, men bekräftade att de båda gärningsmännen tillhörde den muslimska minoritetsbefolkningen Uigur.

Xinjiang är Kinas största provins, dess läge strategiskt viktigt och jorden rik på mineraler och olja

Enligt kinesiska medier är Xinjiang ett konstant mål för många terroristgrupper, som också låg bakom det gisslandrama som kostade 18 människor livet i Xinjiang för knappt två veckor sedan.

En grupp gärningsmän hade befäst sig på en polisstation, och enligt China Daily skrikit ut fraser som ”Allah är den enda guden”.

På något vis avled sedan fyra av gruppens gisslan. Kinesisk polis stormade då byggnaden och sköt ihjäl alla 14 gärningsmän på platsen.

Rapporteringen kring incidenten var fåordig och lämnade många frågetecken inte minst hos utländsk press som inte var närvarande. Vissa källor säger att över 20 personer omkom.

Mycket av spänningarna lever givetvis kvar sedan de etniska upploppen som 2009 krävde nästan 200 dödsoffer.

Det började då med ett dödligt slagsmål i en leksaksfabrik på andra sidan Kina, och via internet och telefon spreds bilder och uppgifter om dödade uigurer.

Uigurer strömmade då ut på gatorna i Xinjiangs provinshuvudstad Urumqi och attackerade personer ur majoritetsgruppen Han.

Han-kineserna bildade också civila mobbar som utkrävde hämnd, och staden var på randen till inbördeskrig då polis och militär efter ett par dagar intog gatorna.

Med jämna mellanrum har sedan rapporter kommit om att uighuriska män ”försvunnit” under oklara omständigheter.

I alla fall utländska medier är oftast överens om att Kinas myndigheter valt att sätta hårt mot hårt i Xinjiang, en politik som alltså har resulterat i två våldsamma terrordåd på lika många veckor.

Xinjiang kallas för östra Turkestan av många grupper som vill se provinsen som självständig – inte minst World-Uyghur-Congress, vilken av Kina stämplats som en illegal terroristorganisation.

Kina lär dock aldrig tillåta att detta sker.

Förutom ett strategiskt viktigt läge med landgräns mot åtta länder, sitter Xinjiang också på den största reserven av olja och gasresurser i hela Kina.

Xinjiangs befolkning består i dag av 45 procent uigurer, 41 procent Han-kineser, samt ett antal mindre etniska och religiösa grupperingar.

UPPDATERING: Nu under söndag kväll kinesisk tid kommer det uppgifter från CNN om att den totala dödssiffran för helgens våld i Kashgar är minst 14.

Reuters rapporterar också att undantagstillstånd införts i området, och att minst 100 uigurer har arresterats.

Statliga nyhetsbyrån Xinhua citerar under måndagen kinesiska myndigheter säga att gärningsmännen tränats på terroristskolor i Pakistan.

Där har de bland annat lärt sig hur man gör bomber och använder vapen.

Enligt myndigheterna heter organisationen ”East Turkistan Islamic Movement”, och undervisar regelbundet medlemmar i att göra bilbomber och självmordsattacker, innan de sänds till provinsen Xinjiang för att iscensätta detta.

Man går samtidigt ut med en efterlysning av två uiguriska muslimer, och lovar motsvarande 100 000 kronor i belöning för tips som leder till arrestering.

Dödssiffran efter helgens våldsamheter har samtidigt stigit till minst 18.

Published on

Wen Jiabao sen till olycksplatsen, ljuger om sin hälsa

Då det sker jordbävningar, översvämningar eller annat elände i Kina, brukar den drabbade platsen ofta besökas av premiärminister Wen Jiabao (温家宝).

Han kallas ofta ”farfar Wen”, och är tack vare sin ödmjuka stil väldigt populär bland det kinesiska folket. Han har också flera gånger visat signaler om att vilja driva Kina mot ett mer demokratiskt och liberalt håll.

Dock tog det fem dagar för Wen Jiabao innan han i torsdags dök upp på olycksplatsen för den tågolycka vid staden Wenzhou (温州) som föregående helg tog minst 40 liv.

I sitt tal förklarade han sin försening med att ha varit sjuk och sängliggande i elva dagar, och att doktorn just motvilligt gått med på att skriva ut honom från sjukhuset.

Det tog dock inte många timmar innan journalister och internetanvändare hittade officiella bilder på Wen Jiabao då han, till synes med sedvanlig energi, närvarar vid möten och tar i hand med flera utländska affärsmän och politiker under den senaste veckan.

En hel bildserie över detta finns på Ministry of Tofu, och Shanghaiist har sammanställt en kortare lista över Wen Jiabaos aktiviteter de senaste dagarna:

18 juli: Wen tar emot Iraks premiärminister
19 juli: Wen leder ett möte med Kinas statsråd om klimatförändringar och hållbar utveclking
20 juli: Wen leder en arbetssession i Kinas statsråd
21 juli: Wen företar sig ett möte med Kameruns president
24 juli: Wen tar emot en delegation från japanska handelsministeriet
27 juli: Wen leder ännu en arbetssession i Kinas statsråd

Olyckan skedde på kvällen den 23 juli. Då Wen Jiabao torsdagen 28 juli talade om att han varit ”sängliggande i elva dagar”, skulle det innebära att han så varit sedan 17 juli.

The Guardian påpekar också att sjukdomen om kommentaren var märklig, eftersom de ledande politikernas hälsa vanligtvis är ett känsligt ämne.

Statlig media väljer inte att ifrågasätta Wen Jiabaos sjukdom, och China Daily publicerar i stället en bild på premiärministern som besöker barn på sjukhuset.

Vidare citerar man Wen Jiabaos löften om att en särskild utredning ska tillsättas för att gå till botten med detta, och att de ansvariga samt inblandade korrupta tjänstemän kommer straffas hårt.

Alla har dock inte förtroende för den utredning som Kinas statsråd nu ska tillsätta.

En kinesisk professor i juridik menade redan 26 juli att en särskild öppen utredningsgrupp bör tillsättas, vars utredning allmänheten skulle ha full insyn i.

Detta vore helt i linje med artikel 71 i Kinas konstitution, menar professorn, även om denna artikel aldrig tidigare använts, och förmodligen inte kommer tas i bruk denna gång heller.

Hans förslag hade dock fått 10 000 kommentarer och postats om av 45 000 användare på Kinas motsvarighet till Twitter.

Shanghaiist har lagt upp en rad ljudinspelningar av de avlidnas som för fram sin klagan och sitt missnöje med järnvägsministeriet direkt till Wen Jiabao då han var i Wenzhou, och på Caixin finns ett bildspel föreställandes premiärministerns besök.

Annat intressant att uppmärksamma i samband med tågolyckan:

* Den officiella dödssiffran har stigit till 40.

* Kompensationen för de avlidnas familjer har höjts ett par gånger, och nu ska 915 000 yuan per dödsfall betalas ut till de anhöriga, i stället för tidigare utlovade 500 000 yuan (1 yuan = 0,98 SEK).

* Mardrömmen höll på att upprepas då ett tunnelbanetåg i dag började åka baklänges i Shanghai.

* Vagnarna på det nya snabbtåget Peking-Shanghai har sedan olyckan ofta i stort sett varit tomma, då allmänhetens förtroende verkar svikta.

* Företaget som levererade trafik- och ljussignaler på den olycksdrabbade sträckan höll en presskonferens, där de inte svarade på några frågor, men i stället svarade i mobiltelefonen då det ringde.

Published on

Efter tågolyckan i Kina: Statliga medier kritiserar staten

Tidigare i veckan skrev jag om den tågolycka i Kina som krävde minst 39 liv, samt hur media och tjänstemän gjorde sitt bästa för att tona ner detta.

För att få bakgrund och förstå omständigheterna föreslår jag att du läser de två första inläggen innan du fortsätter med detta.

Omedelbart efter att olyckan i lördags kväll var ett faktum, gick Kinas centrala propagandadepartement ut med följande direktiv till landets medier:

Även om uppmaningarna stort sett följdes, så har det också förekommit några tillfällen då statlig media gått direkt emot myndigheternas direktiv.

Jag kommer nedan ge exempel och även infoga videoklipp på kinesiska:

1) Nyhetsankaret Qiu Qiming, som tidigare bland annat kritiserat fördomar mot homosexuella, går hårt åt Kinas nuvarande utveckling i sitt program ”24 timmar” (24小时) på CCTV 13:



Qiu Qiming säger:

”Vill vi fortfarande ha den här farten [på landets utveckling] om ingen är säker? Kan vi dricka mjölk som är säker? Kan vi bo i ett hus som inte ramlar in? Kan vägarna vi åker på i städerna undvika att kollapsa? Kan vi känna oss säkra då vi åker tåg? Och om någon allvarlig olycka händer, kan vi då inte behöva bli snabbt begravda i vagnarna? Har vi råd att ge folk en grundläggande känsla av säkerhet? Snälla Kina, sakta ner. Om du är för snabb, lämnar du många människors själar bakom dig [i utvecklingen]”

Han talar givetvis om alla de skandaler som skett bland landets livsmedel, fastigheter eller andra områden, då många politiker är besatta av en snabb utveckling i siffror och låter säkerheten komma i andra hand.

2) Nyhetsuppläsaren Qin Fang på CCTV 2 brister ut i gråt då hon talar om den tvååriga flicka som återfanns vid liv, efter att järnvägsministeriet uppgett att sökandet efter överlevande var slut.



Då hon sedan återfår rösten, ställer hon fyra frågor direkt till järnvägsministeriet, och menar att dessa ”inte kan undvikas, utan måste besvaras”:

* Var detta verkligen ännu en olycka som orsakades av blixtoväder?
* Varför visste inte tåget som bakifrån att det framförvarande tåget hade fått stopp?
* Varför rensades tågvagnarna undan så hastigt innan fler liv kunde räddas?
* Varför har det ännu inte publicerats någon lista med passagerarnas namn?

Qin Fang avslutar sedan genom att säga:

Som en mor, då jag ser [barnets] tårar, nöjer jag mig i likhet med många andra inte med snabba svar och förhastade slutsatser. Vi ser fram emot en utvärdering av ordet ”utveckling”. Vi vill inte att fler barn ska bli föräldralösa, eller att fler föräldrar ska förlora sina barn. Det är det verkliga ”miraklet” vi vill uppnå.

3) Stjärnankaret Bai Yansong, går under sitt eget program på CCTV 13 hårt åt järnvägsministeriets talesman Wang Yongping.



Wang Yongpoing sade ju på en presskonferens just efter olyckan att han hade fullt förtroende för vad han kallade Kinas ultramoderna och avancerade teknologi för snabbtåg.

Bai Yansong kom med följande invändningar:

Teknologin må vara avancerad, men är ledningen och skötseln avancerad? Är era standardprocedurer angående driften avancerad? Är översikten avancerad? Är er respekt för människor avancerad? Är alla små detaljer avancerade? Till syvende och sist, är er sammantagna förmåga till att operera tågen avancerad? Endast då vi med säkerhet kan säga att hela system håller hög standard, så kan vi ha fullt förtroende för systemet”.

Han drar sedan en (lite långsökt) parallell med en människokropp, och menar att även om man ser hälsosam ut på insidan, så kan man ha en mental sjukdom, och då är kontentan ändå inte att föredra.

Då Bai Yansongs nyhetsprogram inte sändes dagen därpå, började rykten florera om att myndigheterna stängt ner hans program. Efter ytterligare en dag syntes han dock i tv igen.

De statliga nyhetskanalernas trendbrott, tillsammans med lokala tidningars modiga och aggressiva rapportering samt ännu en folkstorm på internet, gör att denna tågolycka flyttat fram de kinesiska mediernas gränser och mod inför överheten ytterligare en liten bit.

Published on

Nya tuffa restriktioner av internet i Peking

Denna vecka har flera medier skrivit om hur myndigheterna i Peking nu tvingar restaurang- och kaféägare att installera en mjukvara i sin router som identifierar de som surfar på internet.

Gratis wi-fi erbjuds gratis på nästan alla kaféer i Peking, varifrån det går att använda internet utan att bli identifierad som enskild användare.

Det ska det alltså nu bli ändring på, då ägare ägare till platser som erbjuder wi-fi nu måste köpa ett program av myndigheterna för motsvarande 20 000 kronor.

Alternativet är att böta en nästan lika stor summa och riskera att bli av med serveringstillståndet.

Tilltagets anledning sägs vara att ”kriminella använder sig av internet på dessa platser för utpressning, smuggling, spel om pengar samt spridning av felaktig information och datavirus”.

Många misstänker dock givetvis att åtgärden främst syftar till att skärpa censuren på internet, och stänga ännu en dörr för de som via internet avser att anonymt förmedla åsikter som inte faller samman med regeringens.

Sedan länge har de som hyr en stationär dator vid något av Kinas tusentals internetkaféer behövt visa up id-kort för att styrka sin person och föras in i registret.

Hur det än må vara med anledningen, så har den nya policyn mötts av stor kritik, och kommer slå hårt främst mot ägare till mindre kaféer.

”Från allmänhetens perspektiv är detta orättvist. Det är bara ett vis att stärka kontrollen över informationsflödet”, säger en kaféägare till NY Times.

Av flera tillfrågade ägare säger sig ingen vara beredd att installera den nya mjukvaran.

Många har valt att helt enkelt stänga ner sin router, och inte längre erbjuda internet till kunderna.

En bokhandlare sade att hon ”vägrar vara en del av det orwellianska övervakningssystem som tvingar kunderna att avslöja sin identitet för en regering som vill kartlägga hur internet används”.

Intäkterna har i vissa fall snabbt minskat med en tredjedel då internet stängts av.

Andra vägrar stänga av sin fria wi-fi och menar att de endast kan tänka sig att installera mjukvaran om den är gratis.

Peking är stort och nya lagar tar tid att genomföra. Många hoppas att dessa bestämmelser kan komma att revideras, just som var fallet med det nationella datafiltret kallat ”Green Dam”, som skulle reglera innehållet på internet i hela Kina, men stoppades efter omfattande protester.

Kina har redan några av världens tuffaste internetrestriktioner, och bara under förra året blockerades över en miljon sidor. Inlägg på bloggar och twitter tas också ofta bort om de innehåller känsliga ord.

Published on

Media och tjänstemän vill tona ner kinesisk tågolycka

Sent under lördag kväll kinesisk tid – lördag eftermiddag svensk tid – orsakade en tågolycka vid staden Wenzhou (温州), provinsen Zhejiang (浙江), minst 39 dödsfall och över 200 skadade.

Första dagen efter olyckan gick rapporterna mest ut på att fastställa skadorna, anledningen och ifrågasätta säkerheten av den stora och billiga expansionen av snabbtåg.

Detta har i dag på många håll utvecklats till ilska, dels då många menar att olyckan hade kunnat undvikas, men också på grund av stort missnöje med myndigheternas agerande efter att katastrofen väl inträffat.

Till att börja med läckte riktlinjerna för medias rapportering från Kinas centrala propagandadepartement (som vanligt) ut på internet.

Flera kinesiska journalister har under dagen bekräftat för bland annat Reuters att de mottagit följande order från myndigheterna:

Givetvis har statliga tidningar och tv under dagen följt direktiven, och även på engelska CCTV 9 – en engelskspråkig kanal riktad till utländska tittare – var det ovanstående historier som gällde.

Men det finns undantag. En intressant jämförelse har dragits upp av Shanghaiist, där de stora statliga och partibundna tidningarnas förstasidor läggs bredvid ett antal mindre lokala tidningar.

De största tidningarna har alla en ceremoni inom militären som huvudnyhet, medan många av de mindre lokala tidningarna trycker upp bilder från olycksplatsen på ettan.

De lokala tidningarna ute i provinserna är nämligen alltid svårare för myndigheterna att kontrollera.

Under eftermiddagen hölls även en presskonferens med järnvägsministeriet, om än under mycket märkliga omständigheter.

Enligt Shanghaiist hade en hop journalister som tröttnat på att vänta till slut tagit sig in i mötesrummet på lyxhotellet där konferensen skulle hållas.

Ingen av tjänstemännen var kvar där, och enligt (obekräftade) rykten ska först bara fyra journalister fått inbjudan till konferens – alla från de största tidningarna och den officiella nyhetsbyrån.

Hur den än må vara med det, så blev en kortare presskonferens till slut av. Flera journalister ställde då under en mycket hetsig atmosfär en rad frågor till järnvägsministeriets talesman Wang Yongping.

[youku id=”XMjg4MTA3OTI0″]

Video från presskonferens där järnvägsministeriets talman grillas av kinesiska journalister (på kinesiska)

Det är för övrigt samma Wang Yongping som för bara några veckor sedan slog sig för bröstet och sade att Kinas snabbtåg var så tekniskt överlägset Japans snabbtåg Shinkansen, att de två ”inte kunde nämnas i samma andetag”.

Han gjorde sig även nu impopulär med en gång, genom att hävda att den ”egentliga dödssiffran, enligt min information, är 35”.

Han blev sedan tillfrågad om det barn – två eller fyra år gammal – som räddats från en av vagnarna flera timmar efter att myndigheterna sagt att det inte var någon idé med att söka efter fler överlevande.

”Det var ett mirakel”, svarade Wang Yongping. ”Nej, det är inget mirakel!” ropade flera reportrar, till synes missnöjda med såväl myndigheternas agerande som tjänstemannens svar.

Den lilla flickan togs till sjukhus, och enligt rykten kan hennes liv räddas men benen behöva amputeras. Hennes båda föräldrar ska ha mist livet i olyckan.

Wang Yongping fick också försvara det agerande av flera grävmaskiner, som enligt videofilmer såg ut att försöka begrava de urspårade tågvagnarna, medan kroppar fortfarande funnits där inne.

En ”kamrat” hade sagt till Wang Yongping att grävmaskinernas syfte inte var att begrava vagnen, utan att underlätta räddningsarbetet. Döm själva av videon nedan:

[youku id=”XMjg3OTE2NTQ0″]

Kinesiska grävmaskiner går bryskt åt vagnarna, som fortfarande innehåller kroppar av döda, och potentiellt överlevande, människor.

Ingen blir heller särskilt nöjd då talmannen säger: ”Många kan tro att det här är ett säkerhetsproblem orsakat av själva snabbtågssystemet. Jag vill säga att Kinas teknologi inom detta område är ytterst modern, når upp till standarden och att vi fortfarande har förtroende för tekniken”.

Mitt under konferensen stormade sedan en journalist som varit med på tåget och överlevt olyckan in i rummet. Det fick Wang Yongping att ställa sig upp, buga, och be om ursäkt å hela järnvägsministeriets vägnar.

Journalisten går hårt åt Wang Yongping, som i sin tur lovar ”kompensation” även till de resenärer som inte behövt uppsöka sjukhus.

Då Wang Yongping sedan ska till att lämna presskonferensen blir han blockerad av reportrar som vill ställa ännu fler frågor. Se ett bildspel över dramat här.

Förutom järnvägsministeriets ursäkt har också tre mellanchefer hastigt avskedats efter olyckan, och många också vill se järnvägsministerns avgång.

Kinas förra järnvägsminister fick nämligen lämna sin post tidigare i år, då det uppdagats att han tagit emot nästan en miljard kronor i mutor.

Översiktsbild från olycksplatsen. Se Caixin för bildspel med fler foton.

Som vanligt är internet den plats där mest ilska ventileras. Många förbannar myndigheterna å det grövsta, och lovar heligt att aldrig mer åka snabbtåg.

ChinaGeeks har sammanställt ett par undersökningar som cirkulerar på Kinas egna Twitter, kallat Weibo (微波).

En sådan poll ställe frågan hur kinesiska myndigheter har hanterat olyckan. Av fler än 55 000 svarande väljer 93 procent alternativet ”Väldigt missnöjd – myndigheterna visar brist på respekt för mänskligt liv”.

En annan undersökning ställde frågan om olyckan var ”natural” eller ”man-made”. Över 98 procent av de 18 000 som svarat ansåg olyckan vara ”man made”.

Kinesiska internetanvändare har också sammanställt ett spreadsheet med uppgifter om de avlidna, för att säkra den egentliga dödssiffran.

Denna tågolycka kan vara början på något stort, då det tack vare internet inte fungerar att gömma undan skandaler på samma vis som de äldre kinesiska ledarna är vana vid.

Åtminstone verkar olyckans efterspel ha höjt modet hos Kinas journalister, och ilskan hos dess internetanvändare.

Published on

Minst 35 döda då två kinesiska snabbtåg krockar

Sent i går kväll kolliderade två snabbtåg i provinsen Zhejiang (浙江), med minst 35 döda och över 200 skadade som följd.

Det ena tåget stod still efter ett strömavbrott på grund av blixtnedslag, medan det andra tåget till synes ovetande körde vidare på samma spår tills krocken var ett faktum.

Då de båda tågen dessutom krockade på en bro, föll tre av vagnarna cirka 20 meter ner till marken, och en fjärde stod vertikalt med nosen i marken och ändan lutandes mot bron.

Reaktionerna på internet och i media är starka, då många menar att olyckan hade kunnat undvikas.

Till att börja med kördes de båda tågen av två olika företag: Shanghai Railway Bureau och Nanchang Railway Bureau.

Kommunikationen mellan dessa två företag verkar ha varit bristfällig, även om det enligt Caixin finns ett varningssystem för att undvika just denna typ av olyckor.

Systemet går ut på att en lampa tänds i förarloket om det finns ett annat tåg inom fyra kilometers avstånd på samma räls, och ytterligare en lampa vid två kilometers avstånd, vilket tydligen inte var tillräckligt effektivt.

Dessutom har Kinas snabbtåg de senaste veckorna plågats av en hel rad driftstopp och andra problem relaterade till väder, vilket enligt många vore orsak nog att titta närmare på säkerheten.

Bild från olycksplatsen. Ett omfattande bildspel kan ses här.

Exempelvis stannade det nyinvigda snabbtåget Peking-Shanghai två gånger på tre dagar (10 och 12 juli).

Dessutom skrev nyhetsbyrån Xinhua (新华) tidigare samma kväll som olyckan, att ett tåg på samma sträcka (Xiamen (厦门)-Hangzhou (杭州) stannade av samma anledning (blixtnedslag).

Trots detta fortsatte tågen köra, och Xinhua tog till och med bort informationen om det tidigare tågstoppet från sin webbsida.

Det har också tidigare framförts stor oro för att säkerheten har fått kliva åt sidan under konstruktionen av Kinas snabbtåg – i stället har lågt pris, hög hastighet och kort byggtid prioriterats.

Som en jämförelse har Frankrikes snabbtåg TGV sedan starten 1981 aldrig drabbats av en dödsolycka, och japanska Shinkansen sedan starten 1964 bara av en; då en passagerare klämde sig i dörren.

Det har också förekommit en hel del korruption inom Kinas järnvägsministerium, som ledde till att själva järnvägsministern tvingades avgå i februari i år.

Allt detta är ett hårt slag mot bygget av snabbtåg i Kina. Ledarna i Peking satsar nämligen ofattbara sex biljoner kronor och en hel del internationell prestige på att länka ihop sitt enorma land med nya, moderna och inhemskt producerade snabbtåg.

Det är givetvis heller ingen vidare reklam för de kinesiska tågtillverkarna, som har stora globala ambitioner.

Kinesiska företag levererar redan tåg och delar till över 60 länder, och är nära kontrakt för att bygga kompletta sträckor snabbtåg med räls och vagnar i bland annat Ryssland, Brasilien, Kalifornien och Chicago.

Bild från olycksplatsen. Ett omfattande bildspel kan ses här.

Reaktionerna efter olyckan är många. Vansinniga kinesiska internetanvändare bedyrar att de aldrig mer ska åka snabbtåg, och förbannar landets medier för att utelämna många viktiga detaljer i rapporteringen om olyckan.

Samtidigt besökte Kinas vice premiärminister genast platsen, järnvägsministeriet har bett om ursäkt och allmänt pågår det ett stort räddningspådrag med extra bemanning på sjukhusen och all tänkbar katastrofhjälp.

Tre höga tjänstemän har redan avskedats, och en rad tåg tillfälligt tagits ur trafik.

Samtidigt verkar vissa myndigheter också ta avstånd från olyckan. Enligt ChinaGeeks har tjänstemän sagt att olyckan inte var ett resultat av för hög hastighet eller bristande säkerhet, och att de inblandade tågen inte är av kinesisk original design, utan byggda i samarbete med Japan.

Märkligt nog har det de senaste veckorna pågått ett högljutt diplomatiskt bråk där Kina har slagit från sig anklagelserna om att de alls skulle ha kopierat japansk teknik, och menar i stället att de förbättrat och utvecklat tågen på egen hand.

Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig, och vilka konsekvenser denna dödliga olycka får för snabbtågens framtid.

Published on

Cameron och Clinton varnar Afrika för Kina

Daily Mail skrev tidigare i veckan hur brittiska premiärministern David Cameron under sitt besök i Afrika höjde ett varningens finger för ”Kinas auktoritära kapitalism”.

Vid ett tal i Nigerias huvudstad Lagos talade han om att bemöta den ”kinesiska invasionen” av Afrika med hjälp av demokratiska reformer.

Kinas politiska system är inte hållbart i längden, menar Cameron: ”Då folk blir rikare kräver de politisk frihet. [Kinas modell] kan inte leva upp till detta.”

Han sade vidare att ”auktoritär kapitalism” skrämmer bor investerare, eftersom tillgångar plötsligt kan konfiskeras av staten.

Daily Mail kallar David Camerons ord för ”de mest kritiska av en brittisk premiärminister i modern tid” mot Kinas växande globala inflytande.

De skarpa uttalandena påminner mycket om Hillary Clintons, då hon i mitten av juni deltog i ett tv-program i Zambia.

På frågan om Kina var en modell för att styra ett land, svarade den amerikanska utrikesministern ”på lång sikt, medellång sikt, eller ens kort sikt, nej det tror jag inte”.

Hon sade även att Kina gör allt för att undertrycka ett fritt internet, och sysslar med nykolonialism i Afrika.

”Vi såg under kolonialtiden att det är enkelt att komma till ett land, roffa åt sig resurser och sticka. Då detta sker blir det inte mycket över till befolkningen där. Vi vill inte se någon ny kolonialism i Afrika”, fortsatte Clinton.

”Jag tror vi kommer börja se allt fler problem som får större uppmärksamhet under de kommande 10 åren”.

Att två av USA:s och Storbritanniens högsta ledare uttalar sig kritiskt om Kina på bara några veckor, kan delvis bero på de båda ländernas minskade handel med denna allt viktigare del av världen.

Bloomberg påpekar att USA:s handel med Afrika söder om sahara endast motsvarar tre procent av USA:s totala import, och en procent av dess totala export.

Av importen är cirka 90 procent av olja.

Kina å andra sidan har under det senaste årtiondet mer än tiofaldigat sin handel med Afrika, som i fjol uppgick till nästan 500 miljarder kronor.

Över en miljon kineser beräknas ha flyttat till Afrika under denna tid, och handelsavtal har tecknats med över 40 av kontinentens länder.

Folkets Dagblad skrev också i maj i år att den befintliga Kina-Afrika-fonden, som underlättar kinesisk investering i Afrika, ska femdubblas inom fem år.

Published on

Kaotisk mentalvård i Kina

Caixin skriver i dag en längre artikel om hur illa det är ställt med mentalvården i Kina.

Samtidigt som det inte finns resurser att vårda de som skulle behöva akut hjälp, händer det ofta att fullt friska människor spärras in på mentalsjukhus.

Caixin berättar hur Chen Deming, invirad i ett lakan med tygsäck över huvudet, lämnades av utanför ett mentalsjukhus av sin fru.

Det tog honom sedan två månader att komma ut från institutionen, trots att han snabbt lyckades övertyga läkarna om att han var fullt frisk.

I Kina finns nämligen en ”oskriven regel” som säger att bara samma person som lämnar in en patient kan hämta ut densamma.

Och Chen Demings fru var upptagen med att länsa hans bankkonto, sälja hans aktier och familjens juvelaffär för att sedan försvinna under jorden.

Det var i stället Chens syster som efter mycket om och men lyckades få honom utskriven och friskförklarad.

Chen är inte ensam: Det är inte ovanligt att mentalsjukhus används av lokala myndigheter för att spärra in aktivister eller andra invånare som kan hota den politiska stabiliteten.

Även arbetsgivare har på detta vis blivit kvitt problematiska anställda, skriver Caixin.

”Sjukhus kan, utan att tidigare diagnosticerat eller ens träffat en person, helt enkelt kidnappa denne för att spärra in under tvång”, säger en advokat till Caixin: ”Det finns ingen rättighet att motsätta sig intagningen, och förmyndare utses utanför lagen”.

Mycket riktigt sägs andelen tvångsintagna i Kina ligga kring 70 procent – en enligt Caixin betydligt högre siffra än i de flesta utvecklade länder.

70 procent skulle betyda att 300 000 personer skrevs in under tvång bara under 2008.

En intervjuad forskare sade sig vara ”chockad” efter ett besök vid Kinas en av Kinas mest ansedda mentala institutioner.

Hon menar att diagnoser gjordes på 20 minuter, och jämför med Japan, där två doktorer gemensamt måste ta ett beslut efter timmar av samtal med den potentiella patienten.

Situationen har sett ut såhär i 26 år – lika långt tid som myndigheterna debatterat en ny lag för landets mentalvård.

I juni i år presenterades denna lag, som snart kan komma att bli den första lagen någonsin rörande vård av mentalsjukdomar i Kina.

Andra aspekter av den nya lagen rör givetvis själva behandlingen; det har aldrig funnits några riktlinjer eller förbud angående mediciner, elchocker eller isoleringsceller innanför väggarna på Kinas mentalsjukhus.

Det är oftast inga glamorösa anläggningar som väntar Kinas mentalpatienter, vilket kan ses av detta bildspel.

Mentalpatient i provinsen Hunan binds fast i sin säng. Officiella lagar eller restriktioner angående be handling av mental sjuka finns fortfarande into i Kina.

Samtidigt som hundratusentals patienter tas in under tvång, finns det också ett enormt antal kineser som verkligen är i behov av hjälp för mentala åkommor, men aldrig får det.

Caixin citerar statistik från Kinas hälsoministerium, som menar att cirka 100 miljoner kineser lider utav någon form av mental sjukdom.

Av dessa beräknas 16 miljoner vara så svårt sjuka att de helt eller delvis tappat kontrollen över sina egna handlingar. 10 procent av dessa anses vara direkt farliga.

Alltså finns det enligt officiell statistik omkring 1,6 miljoner kineser som på grund av mental sjukdom kan skada såväl sig själva som andra.

Väldigt få av dessa får någon egentlig hjälp, vilket även NY Times skrev en artikel om i slutet av förra året.

Man menar där att det inte någon annan stans i världen finns ett större missförhållande mellan personer som skulle behöva mental vård, och hur många som egentligen får det.

Den aktade tidskriften The Lancet uppskattar att cirka 173 miljoner kineser lider av någon mental sjukdom (73 miljoner fler än Kinas egen statistik).

Mentalpatient i ett aktivitetsrum någonstans i provinsen Hunan.

Det stora antalet mentalt sjuka i Kina förklaras med dess turbulenta historia, där politiska kampanjer vilka lett till svält och förföljelser finns i nästan alla äldre kinesers minne.

Man påpekar även att mentalvård är något nytt i Kina, som inte existerade vid kulturevolutionens slut för 35 år sedan, då mentalsjukdom var något borgerligt som skulle botas genom att läsa litterära verk av Mao Zedong.

Mentalvårdens utbredning i Kina är därför fortfarande liten, resurserna knappa och de få professionella läkarna åtnjuter ingen respekt bland allmänheten.

Samtidigt ses mentala sjukdomar fortfarande med stor skam i Kina, och familjer ofta föredrar att spärra in mentalsjuka medlemmar i hemmet än att ge dem adekvat vård, menar NY Times.

Avsaknaden av sjukförsäkring gör också att många fattiga familjer inte kan bekosta denna omfattande typ av vård, även om de hade velat.

Tidningen tar också upp flera våldsfall utförda av mentalt sjuka personer i Kina. Även fjolårets rad av attacker mot skolor runtom i landet, som resulterade i 21 studenters död, länkas samman med mentalsjuka våldsmän.

Det återstår att se om Kina nu klarar utmaningen i att skapa en lag om som innebär såväl korrekta diagnoser som en ändring av allmänhetens inställning till mentala sjukdomar.

Bilden föreställer en av de mentalsjuka som tvingades till slavarbete i provinsen Xinjiang – en härva som avslöjades i fjol.

Published on

Kina allt fetare men ännu långt från USA

En ny amerikansk studie kartlägger övervikten i Kina, och jämför den med samma fenomen i USA.

Det slås fast att Kina fortfarande ligger långt bakom USA i andelen överviktiga, men också att mönstren och kriterierna för personer som blir överviktiga ser helt olika ut i de båda länderna.

Övervikt har först på senare år blivit ett bekymmer i Kina. 1965 utgjorde kött endast 6 procent av den kinesiska kosten – en siffra som 2005 hade ökat till 27 procent.

Fenomenet är så nytt att Kinas hälsoministerium för inte ens har någon statistik på landets överviktiga.

I stället har den amerikanska studien hämtat fakta genom intervjuer med över 9 000 studenter vid kinesiska högstadie- och gymnasieskolor, i sju olika städer och med olika inkomstnivåer.

Enligt en allmänt vedertagen skala är en person överviktig om body mass index är 25-29,9 och feta vid 30 eller över.

Studien uppskattar att 25 procent av alla vuxna kineser är överviktiga, jämfört med två tredjedelar i USA.

En klar samhällsskillnad är att främst de kineser som har det gott ställt ekonomiskt riskerar fetma. I USA är det i stället främst de fattiga som är överviktiga.

Det förklaras med att USA:s fattiga saknar kunskap och pengar att köpa bra mat. Samtidigt har Kinas fattiga inte råd med lika mycket kött eller snabbmat som sina rikare landsmän.

Epidemin har därför ännu inte nått den vidsträckta kinesiska landsbygden, hem åt nästan halva landets befolkning.

En annan skillnad kan ses i att kineser som äter mycket grönsaker fortfarande riskerar fetma. Skillnaden är att de nu även har råd att äta mycket kött tillsammans med nyttigheterna.

I USA äter många fattiga och överviktiga lite grönsaker över huvud taget.

Andra sannolika anledningar till den ökade kinesiska fetman är en allmänt högre konsumtion, samt den enbarnspolitik som resulterat i att barn utan syskon skäms bort av familjens alla medlemmar.

Samtidigt blir västerländsk snabbmat och stillasittande kontorsarbete allt vanligare.

Fetman i sig är givetvis ett hälsoproblem, och har starkt bidragit till att Kina nu har flest diabetespatienter i världen.

Vissa studier menar att över 90 miljoner kineser i dag har diabetes, jämfört med nästan ingen för några årtionden sedan.

Published on

Tårgas och 231 arresterade vid protester i Hongkong

Under fredagen samlades stora folkmassor i Hongkong för att protestera i samband med 14-årsdagen för den gamla brittiska kolonins överlämning till Kina.

Det slutade med våldsamheter, tårgas och 231 arresterade demonstranter.

Det är oklart hur många som deltog i de årliga och på förhand planerade demonstrationerna. Polisen säger 58 000, men organisatörerna menar att 218 000 personer fanns i marschen, som startar vid Victoria Park och slutar vid Hongkongs myndighetsbyggnader.

Oroligheter startade sedan en skara vägrat lämna området kring dessa byggnader då demonstrationen nått sitt slut.

Ett dödläge uppstod, som bröts efter några timmar då polisen använde tårgas för att skingra de kvarvarande demonstranterna. Flera personer handfängslades sedan för att köras iväg i polisfordon.

Av de 231 som arresterades släpptes alla – varav 52 mot borgen – efter att polisen tagit deras uppgifter.

Polisen säger att arresteringarna skedde för att återställa ordning och säkerhet, samt motverka trafikstörningar.

Andra, bland annat en lagstiftare, menade att demonstranterna bara genomförde en lugn sittning, och att arresteringarna var ogrundade.

Över huvud taget är arresteringar likt dessa ovanliga i Hongkong, som fick behålla bland annat demonstrationsrätten efter överlämningen från Storbritannien till Kina 1997.

Sedan dess har protestmarscher hållits på årsdagen av överlämnandet 1 juli, vilka allmänt allmänt som en indikation på allmänhetens nöje eller missnöje med politikerna.

Årets deltagarantal var det högsta på flera år, och berodde bland annat på ett lagförslag om att minska folkets möjlighet att genom röstning påverka vilka som ska sitta i stadens lagstiftande organ.

Klagomål framförs också om att den nuvarande regeringen i Hongkong låter sig påverkas för mycket av ledarna i Peking, vilket enligt många minskar den politiska friheten.

En annan ständig källa till ilska är de höga fastighetspriserna, som gör att många unga inte har råd att köpa bostad och därmed också får svårt att gifta sig.

Omkring hälften av alla Hongkongs invånare bor i allmännyttiga bostäder.

Finansparadiset Hongkong är nämligen det av alla världens utvecklade länder med störst inkomst- och klasskillnader.

Här liknar prisnivåerna de i västra Europa, men ändå sattes stadens första minimilön till just under 30 kronor i timmen tidigare i år.

Unga vuxna och gamla är de grupper där fattigdomen ökar snabbast, och enligt en rådgivande byrå till regeringen lever nu 1,26 miljoner av stadens 7 miljoner invånare i fattigdom.

Det är oklart vilket mått som används, och regeringens egna uppskattning av fattigdom sträcker sig endast till 760 000 personer – vilket också visar på de skilda världar som stadens politiker och invånare lever i.

Allt detta fick deltagarna i en 1 juli-demonstration att för första gången kräva att Hongkongs nuvarande högsta politiska ledare Donald Tsang ska avgå.

Varningar har utfärdats om att allmänhetens missnöje i Hongkong nu närmar sig rekordnivåerna under 2003.

Då tågade en halv miljon hongkong-bor på gatorna, vilket fick regeringen att avstå från en ny ”nationell säkerhetslag”, och den dåtida politiska högsta ledaren att avgå.