Mitt inlägg tidigare i veckan om den överkörda tvååringen i Foshan fick tusentals läsare och 104 likes på Facebook. Vore därför passande att följa upp med vad som hänt sedan dess.
Bakgrund: en tvåårig flicka kördes över av två bilar, och medan hon kämpade för sitt liv i sju minuter passerade 18 fotgängare som alla helt ignorerade det döende barnet.
Den nittonde fotgängaren var en kvinnlig sopsamlare, som stannade och tog upp flickan, och sedan såg till så att föräldrarna hittade till henne.
Vid det laget var flickan redan så allvarligt skadad att hennes liv inte gick att rädda. Hon avled på sjukhus av skadorna.
Bilden föreställer Yue Yue, den tvååriga överkörda flickan, på sjukhuset efter olyckan
Detta fall har styrt upp en stor och intressant debatt på internet och i medier, såväl i Kina som utomlands.
Till och med statliga China Daily menar ”flickans tragedi avslöjar en förtroendekris”, och kallar det hela för ett uppenbart bevis på en kollaps för människors förtroende för varandra.
Men det är inte första gången detta sker.
Bara i år har flera situationer uppstått, där kineser helt ignorerat landsmän i livsfara, och ofta är det utlänningar som fått gripa in:
* En mor knivhöggs av sin son på Shanghais flygplats, och fick hjälp av en utlänning efter att flera kineser valt att bara gå förbi henne.
* En kinesisk äldre man som ramlat ihop på gatan i Xian ropar på hjälp. Han plockas upp av en kaukasisk kvinna. Hon får ingen ytterligare hjälp av förbipasserande, och tar in mannen i en liten närliggande butik. ”Ta ut henne, det kommer bara bli problem”, sade butiksägaren.
* En kinesisk kvinna försöker ta självmord genom att hoppa i sjön i centrala Hangzhou. En amerikanska hoppar efter för att rädda henne, medan de kinesiska åskådarna håller sig passiva.
* En kvinna i Shanghai är dyngfull mitt på ljusan dag, då en man tar av henne tröjan och suger hennes nakna bröst helt öppet på en gågata. Ingen av de förbipasserande reagerar.
I Kina finns i allmänhet en rädsla att lägga sig i olyckor och våldsamheter, eftersom det kan leda till att man själv blir inblandad och stämd.
Enligt en undersökning med 5 000 svarande skulle 87 procent inte hjälpa en gammal person som ramlat omkull på gatan, av rädsla för att själva få skulden.
Men även som utlänning går man inte säker. En av InBeijings läsare som heter Sigrid lämnade i mitt förra inlägg denna kommentar:
Har själv upplevt att bli anklagad när jag försökt hjälpa en person i en trafikolycka. En motorcyklist körde omkull då han körde mot rött ljus och höll på att krocka med en person, och började blöda mycket från huvudet. Jag sprang bort och försökte hjälpa honom upp. Polisen kom snart och motorcyklisten anklagade mig för att ha orsakat olyckan och ville att jag skulle betala ersättning, sjukhusräkningar etc.
Jag satt på polisstationen i över 3 timmar och blev först lössläppt efter att två vittnen förklarade att det inte var jag som orsakat olyckan. Extremt tacknämlig att dessa två killarna som bevittnat det hela la sig i, följde med till polisstationen och hjälpte mig. Jag har lärt mig att man ska inte hjälpa nån i en olycka i Kina, tyvärr. Ring ambulans/ropa på hjälp men gå inte fram till den skadade personen. Specielt om man är en laowai. Jag är säker på att motorcycklisten såg sin chans att mjölka en utlänning på pengar.
Vad är det då som skiljer Kina från andra länder i denna fråga?
Mycket handlar antagligen om ett opålitligt rättsväsende och en korrumperad polisstyrka, där det inte finns någon garanti för ett rättvist utslag i domstolen.
Dessutom menar vissa att Kinas snabba ekonomiska utveckling och enbarnspolitik skapat en generation av egoister.
The Guardian hävdar också att den politiskt turbulenta Kulturrevolutionen (1966-76) med sitt angivarsystem satt spår hos många kineser:
In the 1960s and 1970s, the country was caught up in the political frenzy of the cultural revolution. A whole generation lost their youth, spending a precious decade in rural China or in labour camps. Four decades on, China has been transformed into a major economic power. However, China still hasn’t completely recovered from this period; the same lack of trust and the instinct for self-preservation that helped a generation survive the political shocks of their youth, has not gone away. It is a trauma that is rarely spoken of or dealt with personally.
One of my relatives was sentenced to a labour camp for many years during the cultural revolution after speaking up for a friend who had been denounced as a counter-revolutionary. That period is a reminder to him and his family to never get involved in other people’s business.
Oavsett vad denna mentalitet beror på, så har fallet med den överkörda flickan i Foshan slutat på sämsta tänkbara vis.
Då det stod klart att flickan levde efter kraschen startades en insamling på internet för vårdkostnaderna, där minst en kvarts miljon kronor hade skänkts redan i går.
Det nytända hoppet blev dock om intet då flickan avled under fredagen.
Det blev också stor uppståndelse kring Chen Xianmei, den gamla sopsamlaren som hjälpte flickan.
Hon fick en belöning av myndigheterna, som hon valde att skänka bort till flickans föräldrar.
Sedan började journalister, politiker och beundrare att söka upp henne på arbete och i hem för att få kommentarer och lämna donationer.
Det hela slutade med att hon blev så besvärad att hon ansågs sig tvungen att fly från Foshan.
