november 2011

Video: Kina Afrikas nya kolonialherrar?

Vill här uppmärksamma en video på temat relationen Kina-Afrika.

Filmen heter ”The Colony”, och fokuserar på Kinas investeringar i Senegal. Filmmakarna har särskilt tittat på integrationen bland de kineser som åker till Senegal för att arbeta, och finner stora inslag av korruption och rasism.

Intervjuer med Brent Huffman och Xiaoli Zhou – de två bakom filmen – kan läsas här och här.

I sin nuvarande form är The Colony 28 minuter lång, men ska så småningom bli en timme.

Video: Bara en kandidat då Kina går till val

Skrev tidigare här som hastigast om det personval som hölls i november i Kina.

Enligt vissa är detta Kinas första staplande steg på väg mot demokrati. Enligt andra är det ett riggat skådespel.

Tidigare rapporter gör nämligen gällande hur kandidater som inte tillhör kommunistpartiet hindrades från att bedriva kampanjer, delta i valet eller ens gå utanför sitt hem.

En bonde i södra Kina som lyckades vinna 7 000 av 9 000 röster i sitt distrikt arresterades genast, och befinner sig enligt uppgift fortfarande i husarrest.

Al-Jazeeras Melissa Chan publicerade i helgen ett videoreportage som visar hur invånarna i ett mindre samhälle i provinsen Shandong (山东) bara har en enda kandidat att rösta på då de går till valurnorna.

Den enda kandidaten är givetvis medlem av kommunistpartiet; ett scenario som går igen i flera byar och samhällen över hela Kina:



Starka citat från Taiwans presidentkandidater

Valet på Taiwan i januari 2012 är en av årets viktigaste frågor för Kina, som riskerar att inte alls nämnas i svensk press.

Kort sagt så står valet mellan det lite mer Kina-vänliga partiet Kuomintang (KMT), och ett mer Kina-skeptiskt i Democratic Progressive Party (DPP).

Relationen mellan Kina och Taiwan har förbättrats betydligt under de senaste fyra åren efter att KMT fick makten 2008, efter åtta år av DPP-styre.

Men situationen på Taiwan i stort blir allt sämre, med ökad arbetslöshet och växande klassklyftor.

DPP:s kvinnliga presidentkandidat Tsai Ing-wen leder därför knappt över KMT:s Ma Ying-jeou.

I opinionsundersökningar från tidigare i veckan får Tsai Ing-wen 48,6 procent av väljarstödet, jämfört med 44,1 procent för Ma Ying-jeou.

För de kinesiska ledarna i Peking är dessa två kandidater som natt och dag.

Om Tsai Ing-wen vinner valet kan vi räkna med en tvärvändning av de senaste årens politiska utveckling, vilket kan ses av hennes citat från dagens Shanghaiist:

My definition of the ’status quo’ would be ’Taiwan is the ROC [Republic of China], the ROC is Taiwan, and Taiwan is a sovereign and independent country.

Det skulle kunna utlösa en konflikt, eftersom Kina hotar med militär attack om Taiwan förklarar sig självständigt.

Men även om Ma Ying-jeou vinner valet kommer han inte dansa efter Peking-regeringens pipa, utan även han se till vad han tror är bäst för Taiwan, särskilt vad gäller landets politiska system. Även han citeras i dagens Shanghaiist:

You know, quite a lot of mainland tourists now, more than 2.6 million, have come to Taiwan. They have done a lot of consumption in Taiwan, and spurred a tourism boom. At the same time, moreover, they have also got a sense of Taiwan’s democracy and freedom.

A lot of them didn’t go out during the evening. Instead, they lock themselves up in their hotel rooms, watching the political talk shows to see our people criticizing their president. [laughter] Well, that’s democracy. That’s, you know, freedom of expression.

But after a while, they began to ask why they couldn’t do the same when they go home? So, this is a very powerful question, and gradually they will make some changes, not only in our cross-strait relations, but also in their own internal system.

Parodisk rättegång mot hänsynslösa folkmördare, dag 5

Skrev tidigare i veckan här om den FN-stödda rättegången mot tre av de Röda khmerernas tidigare ledare, som inleddes i Kambodjas huvudstad Phnom Penh under måndagen.

De åtalade utgörs av Nuon Chea (andre högste ledare), Ieng Sary (chefsideolog) och Khieu Samphan (utrikesminister). De är alla i 80-års-åldern och de sista överlevande av de Röda khmerernas högsta ledare.

Oändliga uppsatser kan skrivas om brotten de åtalas för, vilka i rätten sammanfattas till krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.

Under Röda khmerernas styre 1975-79 miste cirka två miljoner kambodjaner livet – en fjärdedel av landets befolkning.

I veckan har de åtalade levererat delar av försvarstalen; i tisdags skrev jag om hur Nuon Chea sade sig ”handlat i nationens intresse”, för att avvärja det påstådda hotet om total ödeläggelse från grannen Vietnam.

I onsdags var det Khieu Samphans tur att tala, och han lade då stora delar av skulden på det inträffade på USA.

Han menar att Kambodja blev sönderbombat av USA under vietnamkriget, och att många kambodjaner därför slöt Röda khmererna som sedan blev lämnade med en svår uppgift i att styra det ödelagda landet.

De åtalade menar att amerikanska före detta diplomaten Henry Kissinger också borde föras upp till denna domstol, eftersom situationen aldrig hade sett likadan ut utan hans beslut om bombningarna.

Vidare menar Khieu Samphan att han i själva verket inte hade del i besluten, och i stort var ovetande om alla mord som skedde under denna period.

Han ifrågasätter även domstolens legitimitet, eftersom han 1996 blev lovad rättslig immunitet av Kambodjas statsöverhuvud för att överlämna de Röda khmererna.

Khieu företräds av den kända franska advokaten Jacques Verges, som tidigare försvarat bland annat Slobodan Milosevic och Carlos Sjakalen.

Jacques Verges beskriver vittnesmålen som ”en novell av Alexandre Dumas”, och menar att det scenario som målas upp för Kambodja 1975-79 är för hemskt för att kunna vara verkligt.

”Allt ni har sagt är överdrivet och saknar därför betydelse”, sade Verges, som är en gammal vän till Khieu Samphan och sägs ha levt med Röda khmererna under deras tid vid makten.

Den av ålder sjuklige Ieng Sary sade inte mycket alls till sitt försvar, annat än att han var ”väldigt trött” och att hans ”hjärta kanske inte tillåter honom att fortsätta läsa” sitt anförande.

Det ser alltså ut som om Kambodjas folkmördare helt kan slippa straff.

Khieu Samphan har visserligen helt rätt i att USA:s bombningar ödelade Kambodja, och personligen skulle jag också vilja se fredspristagaren Henry Kissinger i internationell domstol.

Men detta gör ju givetvis inte att de Röda khmererna är oskyldiga till de kommande fyra årens totala vansinne.

Det är en skymf mot lag, rätt och framför allt offren om dessa tre herrar någonsin får se dagens ljus igen.

Rättsfallen mot de Röda khmererna har pågått sedan 2006 och kostat cirka 700 miljoner kronor.

De har hittills resulterat i att en fängelsechef med smeknamnet ”kamrat Duch” dömts till 35 års fängelse; ett straff som sedan kortades ner till 19 år.

Alla de övriga Röda khmererna av betydande rang har hunnit dö, eller blivit för sjuka för att kunna närvara vid någon rättegång.

De åtalade har också påpassligt nog lagt en stor del av skulden på de Röda khmerer som inte längre finns i livet.

I hopp om att få till en dom mot de sista tre, så har åtalen nu delats upp på flera mindre punkter, vilka ska göra att fallen kan avslutas fortare.

Just nu: Världens grymmaste ledare i pinsam rättegång

I går startade rättegången mot tre av de Röda khmerernas tidigare frontfigurer. Under deras styre 1975-79 dödades minst en fjärdedel av Kambodjas befolkning.

Det hindrade inte Nuon Chea – den andre högsta ledaren i dåtidens Kambodja – att i dag förklara sig oskyldig till alla anklagelser om mord och tortyr:

”Jag handlade i landets bästa intresse”, sade den skraltiga 85-åringen bakom sina mörka solglasögon i den FN-stödda rättegång som nu pågår i huvudstaden Kambodja.

Åldern är aktsam även för de andra som nu står åtalade; före detta statschefen Khieu Samphan är 80 år gammal, och före detta utrikesminister Ieng Sary har hunnit blivit 86 år.

Även de förväntas skylla stora delar av brotten på de ledare som redan hunnit gå ur tiden.

Nuon Chea, chefsideolog för Röda khmererna, bedyrade i dag sin oskuld. Många vittnen ska ha gråtit av såväl sorg som ilska.

De pinsamma rättegångarna har nämligen dragit ut på tiden så pass att diktatorn Pol Pot redan har dött, och åtalen fått läggas ner mot en av de huvudmisstänkta eftersom denne nu lider av Alzheimer.

De FN-stödda rättegångarna mot de Röda khmererna startade redan 2006, och innehåller tiotusentals dokument och otaliga åldriga vittnen som alla ska höras.

Först efter sju års arbete kunde en tidigare fängelsechef med smeknamnet Duch i fjol dömas till 35 års fängelse.

Straffet förkortades senare till 19 år.

Nu är rätten i färd med att dela upp anklagelserna för att över huvud taget hinna dömma de åtalade innan deras hälsa blir för dålig för att vistas i rättssalen.

De tre står åtalade för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord.

Vid maktövertagandet 1975 utrymde de Röda khmererna alla städer och satte hela befolkningen i tvångsarbete på landsbygden enligt en egen kommunistiskt inspirerad ideologi.

Intellektuella dödades direkt. Cirka två miljoner andra dukade under av svält, utmattning eller summariska avrättningar.

Hade det inte varit för Vietnams invasion 1979, hade nog merparten av de övriga fem miljonerna också fått sätta livet till.

Ett citat från den dåtida ledningen menade att det ”endast behövdes en miljon kambodjaner för att bygga upp en ren och stark nation”.

Det är svårt att betvivla de brott som begicks under denna tid, och givetvis hade utrikesministern, vice ledaren och chefsideologen en betydande skuld i dessa.

Det finns ingen kambodjansk familj som inte drabbades av vansinnet, och ändå måste de i dag stå och lyssna på hur mördarna bedyrar sin oskuld, och hinner trilla av pinn innan de förklaras skyldiga.

En förödmjukelse utan like offrena. Och så undrar folk varför många libyer vill att rättegången mot Gadaffis medbrottslingar ska ordnas Libyen och inte internationellt.

Plastikkirurgi på frammarsch i Kina

AFP hade i helgen ett videoinslag om plastikkirurgins ökande omsättning i Kina.

Enligt officiell statistik öppnade 50 000 nya kinesiska kliniker för plastikkirurgi bara under 2009.

Under samma år utfördes tre miljoner ingrepp, och industri omsätter nu närmare 15 miljarder kronor årligen här.

Att trimma ner käkarna för att få ett smalare ansikte är ett vanligt ingrepp, liksom att genom ett snitt på ögonlocket ordna så kallade ”dubbla ögonlock”.

I filmen från AFP talar man om ”kulturella anledningar”, att man i Kina ”dömer personer efter utseendet”. (Då AFP blockerar sina videos på externa nyhetssidor så måste ni klicka är vidare ovan för att se hela filmen om plastikkirurgi via Youtube.)

Många går genom operationer för att enklare får arbete, och då man i Kina skickar in sitt CV sägs det vara obligatoriskt att bifoga fotografi.

Och om man ser på kinesisk tv så upptäcker man ganska fort att en majoritet av popstjärnor och tv-hallåor har smalare näsor och skarpare käkpartier än genomsnittet.

Till skillnad mot i väst så är det också oftast föräldrarna som betalar sina unga barns operationer; det ses som ett sätt att trygga en högre framtida inkomst.

En intervjuad läkare menar att 60-70 procent av kunderna är i åldern 18-23 år.

Dock har fenomenet i Kina ännu inte nått samma hysteri som i Sydkorea.

Här görs flest skönhetsingrepp per person i hela världen.

Enligt en artikel i NY Times från november i år, har en femtedel av alla kvinnor 19-49 år i huvudstaden Seoul genomgått någon form av skönhetsoperation.

Där finns ett särskilt område med hundratals kliniker vilka genom tveksamma reklammetoder övertygar allt fler unga koreaner om ingreppens nödvändighet.

Industrin har också de sydkoreanska myndigheternas fulla stöd, då den anses öka antalet utländska turister.

Såväl i Kina som i Sydkorea förekommer olyckor, och patienter har avlidit både efter ingreppens direkta följder, som av självmord efter missnöje med resultatet.

Mitt inlägg tas bort av Kinas internetpolis

Nu har även jag personligen erfarit Kinas internetpolis. Det skedde i dag på Sina Weibo – Kinas motsvarighet till Twitter.

I går natt postade jag nämligen ett meddelande på kinesiska, innehållande länk och bild på den man som satte eld på sig själv vid Himmelska fridens torg 21 oktober i år.

Trots att hundratals vittnen fanns på plats varav flera tog kort, är händelsen nästan helt okänd i Kina.

Därför väckte min ”tweet” stor uppståndelse, och blev ompostad 156 gånger mellan klockan 01 och 09 kinesisk tid.

Sedan snappades den upp av internetpolisen, som tog bort posten på samtliga användares sidor utan min egen(!?)

Jag upptäckte det hela vid niotiden på morgonen, då en vän via sms på telefonen berättade att posten var borttagen. Det gick då inte längre att kommentera den på Sina Weibo.

Sina Weibo används på ett helt annat vis än Twitter, då det är den enda källan för otaliga kineser att snappa upp nyheter och händelser likt denna.

Över 150 ”retweets” under åtta timmar nattetid är givetvis en snabb spridning.

Men ännu snabbare är den förbluffande fart med vilken internetpolisen sniffar upp och tar ner inlägg likt dessa.

Min post på Sina Weibo som nu inte existerar längre

Man sätter eld på sig själv vid Himmelska fridens torg

Under dagen har internationell media snappat upp att en man satte eld på sig själv i protest vid Himmelska fridens torg 21 oktober i år.

Den tragiska historien visar inte bara på desperation hos offret, utan även hur oerhört effektivt Kina kan mörka en händelse likt detta, som inte förekommit i varken inhemsk eller utländsk media förrän nu.

Händelsen skedde vid den bro som finns mellan Himmelska fridens torg och Förbjudna staden, mitt i huvudstadens hjärta.

Offret ska ha varit en man från provinsen Hubei (湖北) som var missnöjd med ett domslut i de av kommunistpartiet kontrollerade domstolarna.

Efter att han börjat brinna släcktes elden genast av vakter som sedan tog hand om mannen.

Trots att händelsen bevittnades av hundratals åskådare så har inga (eller otroligt få) uppgifter om detta återgetts i media eller på internet.

Men The Telegraph publicerade i dag en artikel med en läsare med efternamnet Brown som vittne. Han befann sig på platsen, tog även kort på händelsen, och kommenterar:

Han gjorde det precis framför mig. Han klev över ett lågt staket just framför cykelbanan vid porträttet av Mao Zedong. Han var bara 2-3 meter från mig, sade något i all hast som väckte uppmärksamhet hos en närstående polis, och tog sedan fram en tändare och satte eld på sig själv.

Utan att vara melodramatisk såg han mig rätt i ögonen och tände eld på sig själv. Polismannen ryggade först tillbaka och tog sedan en brandsläckare från sin motorcykel och släckte elden.

Då myndigheterna i Peking fick se den bild Brown tagit, medgav de för The Telegraph att händelsen ägt rum. De beskriver händelseförloppet via fax:

Runt klockan 11 den 21 oktober 2011, gick en man med efternamnet Wang fram till en plats i närheten av bron [vid Himmelska fridens torg] och satte plötsligt eld på sina kläder. Poliser vid platsen släckte elden inom 10 sekunder och skickade mannen till sjukhus för behandling”.

Det var The Telegraph som snappade upp och i dag skrev om denna händelse som kanske annars aldrig hade blivit känd

Detta är det första (kända) fallet av någon som sätter eld på sig själv vid Himmelska fridens torg sedan 2001.

Då var det fem anhängare av Falun gong som tände på, för att protestera mot myndigheternas förtryck av deras organisation.

Två av anhängarna dog då – den yngsta en flicka endast 12 år gammal.

Brown säger sig vara förbluffad av hur snabbt säkerhetsstyrkorna vid torget reagerade:

”Gatusoparna återgick till arbetet direkt efter händelsen. Någon som kommit 5-10 minuter senare hade aldrig kunnat ana händelsen. Då vi stod på balkongen och såg över torget fanns inga tecken på vad som inträffat. Allt var bortsopat”.

Han sade också att flera kineser tog kort på händelsen, och är därför överraskad att inget dykt upp i nyheterna eller på internet.

På något vis har vidarespridning av det hela hindrats.

Varje år rapporteras runt om i Kina en handfull fall av demonstranter eller missnöjda invånare som sätter eld på sig själva, då de uppenbarligen inte ser någon annan utväg för vad de betecknar som orättvisa.

Bara i år har minst elva tibetanska munkar satt eld på sig själva, då de anser att deras kultur undertrycks av de kinesiska myndigheterna.

Det senaste om Ai Weiwei och skattekravet på 15 miljoner

Har lovat att här följa fallet Ai Weiwei, och den skattesmäll på 15 miljoner som han åkte på för två veckor sedan.

Enligt många utfärdades bötesbeloppet utan skäliga grunder, och misstankar gör gällande att det snarare är ett försök från myndigheternas sida att tysta ner den regeringskritiska konstnären.

Då Ai Weiwei offentliggjorde böterna, startades en insamling för honom dels på internet, och dels via personliga donationer av personer som tog sig till hans studio i utkanten av Peking.

Böterna – som utfärdades utan styrkande dokument – skulle betalas senast i dag, under hot om arrest och fängelse.

Insamlingen har nu resulterat i att drygt halva beloppet dragits in, vilket behövs som säkerhet för att starta ett rättsfall i domstolen vid sådana här fall i Kina.

Därför har Ai Weiwei i dag betalat cirka 8,5 miljoner till skattemyndigheten, och startat ett rättsfall som kan komma att pågå ett år eller längre.

(Detta var för övrigt just den utveckling jag tippade då jag förra veckan blev intervjuad av Sveriges Radio)

I samband med betalningen sade Ai Weiwei till BBC: ”Jag känner mig upprörd och hjälplös. Hela processen är skandalös”.

Han är inte ens säker på att han får tillåtelse att överklaga: ”Detta sker inte i enighet med lagen, men i Kina går det inte att bråka med [myndigheterna]”.

Också Reuters citerar konstnären:

The whole procedure, up till today, every step has been illegal and unreasonable. There’s been no explanation, so it’s very hard for us to expect that our appeal for an administrative review will have a reasonable answer.

Even if I’ve paid the money, they can even stop the process for an appeal for an administrative review. Even if I’ve applied for an administrative review, they can ignore me. So we harbour no hopes. The only thing we can do now is bring this matter into the open, so the public can see.

(…)

From the beginning, why did they do all this? It’s obviously not because of money, they want to achieve a political motive. They want people to believe I’m a tax evader, that I’m a liar or whatever.

Because of this matter, it’s caused society to increase its distrust in government, its distrust in law, distrust in government power, distrust in state organs. Who, in this issue, is the liar? Who is the one who doesn’t dare to discuss this matter openly?

Varken kinesiska skattekontoret eller någon statlig myndighet har alls kommenterat omständigheterna.

Fortsätt följa InBeijing för den mest noggranna svenska bevakningen av detta fall.

Blind människorättsadvokat i husarrest bekymmer för Kina

I fyller en blind människorättsadvokat vid namn Chen Guangcheng 40 år. Födelsedagen kommer dock knappast bli särskilt god.

Sedan Chen i september i fjol släpptes från ett fyraårigt fängelsestraff, har han nämligen suttit i en ovanligt strikt husarrest.

Endast hans mor tillåts komma med livsmedel, medan Chen med fru och barn inte får lämna huset alls.

Chens brott var att som självutbildad advokat hjälpa de svaga i rätten; bönder som fråntagits land, och kvinnor som tvingats till abort eller sterilisering.

Tidigare i år lyckades Chen lägga upp en video på internet där han berättar om de taskiga villkoren för husarresten.

Såväl han som hans fru ska ha misshandlats svårt som vedergällning.

Chen Guangcheng drar allt mer uppmärksamhet till sig – och de lokala myndigheterna svarar med hårdare bevakning och mer våld

De senaste veckorna har fallet fått allt mer uppmärksamhet i media och på internet, och aktivister har rasat sedan ett amerikanskt filmbolag nyligen skrivit kontrakt med de lokala myndigheterna om att spela in en film i samma stad där Chen hålls i husarrest.

Bara under denna månad har flera personer försökt hälsa på Chen Guangcheng, bara för att bli bortjagade, slagna eller arresterade.

Så i dag, då Chens födelsedag just har inletts, kommer uppgifter om att hundratals personer försökt närma sig hans bostad för att uppmärksamma han födelsedags, men blivit slagna på flykten av polis och civilklädda vakter.

Samma vakter kastade även sten efter efter reporter från CNN då denne tidigare i år försökte göra ett inslag om det hela.

Den blinda advokaten har blivit Kinas mest kända aktivister, och ännu en krutdurk samlingspunkt för de som motsätter sig myndigheternas brutala metoder.

Fallet uppmärksammas också internationellt; under det pågående APEC-mötet på Hawaii pressade Hillary Clinton Kina om Tibet och Chen Guangcheng.

Även i Hongkong hålls i dag stora protester till Chens fördel.

Samtidigt försöker kinesisk statlig media slå bort myndigheternas ansvar, särskilt på central nivå.

Global Times hävdar att fallet är ”en lokal angelägenhet” som ska hanteras av de lokala myndigheterna, och att dessa hindras i sitt jobb av all uppståndelse kring fallet.

Tillsammans med Ai Weiwei utgör nu Chen Guangcheng ett av de känsligaste ämnena på Sina Weibo, där meddelanden rörande de båda jagas ner och tas bort av den kinesiska internetpolisen.

UPPDATERAT 13 NOVEMBER:

Amnesty uppmuntrar i dag via The Guardian allmänheten att stödja Chen Guangcheng genom att skicka mail till de lokala myndigheterna i staden Linyi, där Chen sitter i husarrest.

Via denna länk kommer man till en sida med ett redan ifyllt formulär som skickas direkt till Linyis borgmästare efter att man fyllt i sina egna uppgifter.

Följande beskrivning ges också av Chen Guangchengs situation:

The authorities have gone to extreme lengths to cut Chen Guangcheng’s family off from the world. Their computer has been confiscated and their internet connection and phone line blocked. Security personnel have flooded Dongshigu village, Shandong province, which is where they live, and surveillance cameras are keeping watch on their home. Neither Chen nor his wife Yuan Weijing have been allowed to leave the house in the past 12 months, not even to shop for groceries or visit the doctor. Their six-year-old daughter has only recently been allowed to attend school.

(…)

In a letter published by American NGO ChinaAid in July this year, Yuan described how 70 plainclothes security personnel stormed her house and beat her and her husband for more than two hours. In March, she wrote, security officials raided her house several times. They confiscated personal property, including family photos and toys belonging to the couple’s daughter, and sealed up windows with metal.

Val i Hongkong, Taiwan och Kina(!)

I svensk press ältas det för fullt om vem som ska bli republikanernas presidentkandidat i det amerikanska valet i november nästa år.

Samtidigt pågår det val i såväl Hongkong och Taiwan, som på det kinesiska fastlandet(!)

För rapporter om detta är det – givetvis – InBeijing som är din mest pålitliga svenska källa:

HONGKONG

Tidigare i veckan kom resultaten från de lokalval som hållits i Hongkongs 18 olika distrikt. Det handlar om att rösta på personliga kandidater, som antingen tillhör något parti eller är ”självständiga”, det vill säga politiska vildar med egen personlig agenda.

Det står klart att de pro-demokratiska partierna tappade ännu mer röster till de partier som har nära band till Kinas regering i Peking.

Enligt Washington Post så vann de så kallade pro-Peking-partierna 124 av 336 platser. De pro-demokratiska partierna fick endast 53 platser.

Samtidigt skriver Voice of America att de Peking-stödda partierna fick ”43 procent av de 412 platserna”, och att 54 platser gick till de pro-demokratiska partierna.

Vilka av siffrorna som än stämmer, så är alla källor överens om att de pro-demokratiska partierna tappat en handfull platser sedan det senaste valet 2007, och att Peking-partierna vunnit i popularitet.

Röstdeltagandet var endast 41 procent – vilket ändå sägs vara nytt rekord för dessa lokalval.

Der är alltså tydligt att det finns ett ökat förtroende för Kina bland de som röstar, och det mesta tyder på att en politiker med nära band till Peking kommer vinna nästa års viktiga val av ny ”Chief Executive”.

TAIWAN

Om bara två månader går ett för Kina ännu viktigare val av stapeln; presidentvalet på Taiwan.

Det politiska klimatet på Taiwan är turbulent och kännetecknas av två tydliga läger; Kuomintang (KMT) som vill närma sig Kina, och Democratic Progressive Party (DPP) som vill ta avstånd från Kina och utropa självständighet.

President Ma Ying-jeou (KMT) vann valet 2008 med 58-41 mot DPP:s kandidat. Han tog över efter åtta år av DPP-styre, och skyndade sig att normalisera relationerna med Kina.

Relationen Kina-Taiwan var mycket turbulent 2000-2008, och stod väl vid flera gånger på randen till krig, då DPP provocerade genom att tala om självständighet och att ansöka om FN-medlemskap.

Ma Ying-jeous första år kännetecknades istället av stabilitet; flygtrafik återupptogs över Taiwan-sundet, och ett omfattande handelsavtal skrevs med Kina.

Men de senaste två åren har stora delar av Taiwans befolkning blivit allt mer missnöjda. Klasskillnader och arbetslöshet har blivit allt större, inkomst och barnafödande allt mindre.

Det banar väg för DPP som alternativ, och dess kvinnliga presidentkandidat Tsai Ing-wen har gått starkt framåt i opinionsmätningarna.

Det kommer bli ett mycket jämnt val, som för Kina faktiskt betyder natt eller dag; KMT och DPP kan faktiskt beskrivas som vän och fiende till regeringen i Peking.

Om Tsai Ing-wen vinner valet kan vi förvänta oss en total omvärdering av relationerna Kina-Taiwan, och minst fyra år av spänningar de två länderna emellan.

Tsai Ing-wen och det Kina-fientliga partiet DPP är en mardröm för ledarna i Peking

KINA

Även i Kina har det i dagarna faktiskt hållits val. Det handlar likt i Hongkong om att rösta fram representanter på lokal nivå.

Det sägs att det är tillåtet för vem som helst att delta, men samtidigt får representanterna inte bedriva några personliga valkampanjer.

Telegraph rapporterar dock att verkligheten ser än värre ut; många kandidater som inte tillhör kommunistpartiet har fått sitt namn stryket från listan och i vissa fall blivit förföljda av myndigheterna.

Det rapporteras om att kandidater som velat (men ändå inte kunnat) ställa upp har blivit stoppade i dörren av polis på väg till vallokalerna.

En bonde i södra Kina som lyckades vinna 7 000 av 9 000 röster i sitt distrikt arresterades genast, och befinner sig nu i husarrest.

Myndigheterna verkar oroliga över möjligheten att bedriva kampanjer på internet, och just innan valet samlade man cheferna för 40 stora kinesiska internetföretag och gav dem direktiv att ytterligare skärpa censuren.

Mitt i alla farsliknande scenarion dyker det också upp anklagelser om att president Hu Jintaos egen valsedel var inkorrekt, vilket kunde ses då tv-kamerorna följde honom under hans röstningsförfarande.

Rapport från Ai Weiweis studio – insamling och anklagelser

I helgen skrev jag att en insamling anordnats på internet för att samla pengar till konstnären Ai Weiweis plötsliga skattesmäll på 15 miljoner kronor.

Ai Weiwei är ofta kritisk mot kinesiska myndigheterna i sin konst, och skattenotan ses av många som en hämnd för hans verksamhet, snarare än att vara baserad på exakta uträkningar.

Denna insamling har nu dragit ihop cirka 6 miljoner kronor.

Al-Jazeeras korrespondent Melissa Chan lade i går upp ett nyhetsinslag på YouTube, där hon besöker Ai Weiweis studio och även får en kortare intervju med konstnären och hans assistenter.

I videon kan även ses hur det går till då personer kommer till studion för att skänka kontanter:



Se Al-Jazeeras video från Ai Weiweis studio genom att klicka på play

Samtidigt menar statliga tidningen Global Times att Ai Weiwei i och med detta potentiellt har gjort sig skyldig till ”illegal fundraising”.

De ifrågasätter även om Ai Weiwei verkligen behöver pengarna, med tanke på hans ”utsvävande livsstil” och planer på att köpa en konstnärsstudio i Berlin.

Shanghaiist skriver också att Ai Weiweis mor har lagt ut familjens hus till salu för att kunna bidra med böterna.

Hon har också tagit ner en bild av henne själv och president Hu Jintao, som tidigare hängde på familjens vägg.

Men även om det finns nog med pengar är det inte säkert att fakturan kommer betalas: Ai Weiwei säger i ovanstående video att ”betala böterna vore som att erkänna att jag gjort fel”.

Det återstår nu ungefär en vecka av den deadline som myndigheterna gav konstnären att betala bötesbeloppet, under hot om fängelse.

InBeijing kommer följa händelseförloppet noggrant.

11 tibetanska munkar bränner sig själva, 10 000 protesterar i Kina

De senaste månaderna har minst elva tibetanska munkar satt eld på sig själva i västra Kina. Det är känt att minst sex av dessa har avlidit, medan de andras tillstånd är oklart.

Den senaste incidenten skedde i torsdags, då en kvinnlig munk satte eld på sig själv i en tibetansk del av provinsen Sichuan (四川).

Enligt en aktivistgrupp i New York har detta nu lett till att omkring 10 000 tibetaner från hela provinsen samlats kring ett tempel i regionen för att hedra denna nunna, skriver Washington Post.

Gruppen menar också att det samhälle där klostret ligger nu är belägrat av kinesisk militär. En tidigare politisk fånge uppges säga:

The streets are crawling with Chinese security personnel. A cinema hall near the monastery has been turned into an army base housing up to 2,000 troops. The whole town is under siege.

Washington Post understryker dock svårigheterna med att verifiera uppgifterna.

En lokal politiker sade sig vara obekant med uppgifterna och lade på luren. Den lokala säkerhetsbyrån svarar inte alls, och kontaktade lokalbor säger sig inte ha sett några stora folkmassor.

Det oroliga området är sedan länge i praktiken avspärrat för utländska journalister.

Sedan mars i år har minst nio män och två kvinnor – samtliga tibetanska munkar eller nunnor – satt eld på sig själva i protest mot vad de anser vara kinesiskt förtryck mot tibetanska seder och bruk.

Dalai Lama sade nyligen att självmorden beror på Kinas ”brutala och ologiska politik” gällande Tibet.

Myndigheterna i Peking anklagar i stället Dalai Lama och hans exilregering för att uppmuntra tibetaner att sätta eld på sig själva, eftersom detta förfarande var okänt bland munkarna fram till för två år sedan.

Amnesty International nöjer sig med att påpeka att incidenterna visar på ”en ny nivå av desperation” bland den tibetanska befolkningen.

I augusti i år skrev jag om hur tre munkar dömdes till fängelse, sedan de i ett kloster tagit hand om en munk som satt eld på sig själv.

Detta innebar att munken i fråga inte kunde få adekvat vård och avled av sina skador, menar domstolen som dömde de tre till 10-13 års fängelse.

Källor vid klostret menade istället att polisen slog ihjäl munken snarare än att släcka elden.

Återigen är det svårt att avgöra vad som är riktigt, då journalister var förbjudna i området kring detta kloster, som stormades och belägrades av kinesiska säkerhetsstyrkor i april i år.

Dalai Lama leder sedan 1959 en tibetansk exilregering i den indiska staden Dharamsala.

De söker numera inte självständighet för Tibet, men vill se ”en genuin autonom tibetansk region” innanför Kinas gränser.

Kinesiska myndigheterna å sin sida menar att Tibet alltid har varit en del av landet, och rättfärdigar sitt styre där med den starka ekonomiska utveckling som regionen upplevt de senaste årtiondena.

Konstnären Ai Weiwei ska böta 15 miljoner, insamling pågår

Den frispråkige och regimkritiska kinesiska konstnären Ai Weiwei har på senare tid ofta hamnat i klammeri med rättvisan myndigheterna.

Under våren arresterades han i nästan tre månader, utan förklaring eller anledning från polisens sida.

Han släpptes sedan fri i juni på villkor att inte tala med utländsk media, och uppdateringarna på hans tidigare så aktiva twitter-konto upphörde nästan helt.

Sedan dess har det varit relativt tyst kring Ai Weiwei, men den senaste veckan har saker och ting börja hända igen.

Han tilldömdes nyligen böter på 15 miljoner för skattebrott, vilket i efterhand sades vara en av anledningarna till arresteringen tidigare i år.

Givetvis anser Ai Weiwei att detta bötesbelopp är ”en hämnd [från myndigheterna] för hans aktivism”, särskilt som beloppet måste betalas inom 15 dagar under hot om att återvända till fängelset.

Penn-Olson påpekar också att myndigheterna har konfiskerat Ai Weiweis bokföring, och inte presenterat några bevis på hur man kommit fram till summan 15 miljoner.

Bötesbeloppet presenterades i all sin korthet i ett detaljfattigt dokument på två sidor som Ai Weiwei scannade in och lade upp på internet vid Google Documents.

I en intervju med Reuters säger också konstnären att han kommer ”slåss till döden” mot taxeringsbeslutet.

Det blev i dag klart att han inte står ensam i sin kamp, då en insamling har startats på internet för att betala hela bötesbeloppet.

Via kinesiska betaltjänsten Alipay, kan internetanvändare nu skänka valfri summa till ändamålet. Efter bara några timmar hade cirka en halv miljon kronor samlats in.

Ai Weiwei är så känslig för de kinesiska myndigheterna att hans namn är helt censurerat för sökning på världens största mikroblogg Sina Weibo.

Frågan är nu vad myndigheterna kommer göra mot denna insamling.

För företaget Alibaba, som äger Alipay, är det givetvis dåligt för myndighetsrelationerna att verka som ett medel genom vilket insamlingar hålls till förmån för kinesiska dissidenter.

Skulle Alibaba å andra sidan stänga ner insamlingen, riskerar man istället förarga de miljontals kinesisk internetanvändare som vill ha mer frihet på internet och i samhället.

Ai Weiwei har blivit en slags samlingspunkt för kineser (och utlänningar) som motsätter sig de kinesiska myndigheternas censur och begränsningar av yttrandefriheten.

Miljontals människor har kommit att följa hans uttalanden och handlingar. I oktober i år blev han utsedd till världens mest inflytelserika konstnär av magasinet ArtReview.