augusti 2012

Published on

Utbildningsradion gör ambitiös programserie om Kina

I början av året fick jag ett mail från Dan Gerell, producent på Utbildningsradion. Han sade att de hade planer på att göra 36 stycken radioinslag på plats i Kina, om allt från politik och samhälle till kultur och språk.

Nu är dessa program klara, och har börjat läggas ut här på Utbildningsradions hemsida.

De är alla omkring en halvtimme långa, och väl gjorda med bra efterforskning och intervjuer på plats. De angriper olika företeelser i Kina från den nyfikna nybörjarens perspektiv, och man skulle kunna kalla programmen ”Kina för dummies”.

I avsnittet ”Ett annat liv”, om pengar och självförverkligande, hör ni en kortare intervju med mig där jag pratar om Kinas fastighetsmarknad.

Hittills har 18 av de 36 programmen publicerats, och ett nytt läggs ut via Utbildningsradion varje vecka.

Klicka på bilden för att komma till programmet ”Ett annat liv”, där jag intervjuas om Kinas fastighetsmarknad

Published on

Ny rapport: Afrikanska krig förs med vapen från Kina

Washington Post skrev i går en lång och uppmärksammad artikel om hur allt fler kinesiska vapen återfinns i händerna på afrikanska soldater, rebeller och mördare.

Det handlar om kinesisk vapen och ammunition som funnits vid flera konflikthärdar som är belagda med vapenembargo; bland annat Kongo, Sudan, Somalia och Elfenbenskusten.

Mycket riktigt påpekar Washington Post att det inte bara är kinesiska vapen som används i Afrika. Vapen från USA, Ryssland och Frankrike skördar också otaliga offer över hela kontinenten.

Men en skillnad sägs vara att Kina vägrar att samarbeta med, och ofta öppet motarbetar, FN då organisationen försöker utreda och stoppa vapenhandeln i Afrika.

Då avslöjanden har gjorts, svarar kinesiska myndigheter med att begränsa FN:s utredare genom sin plats i säkerhetsrådet, snarare än att införa regler och kontroller hos de egna vapentillverkarna.

Flera gånger ska man ha blockerat publiceringen av negativa rapporter, och dessutom hindrat utredare att få tillträde till flera afrikanska krigszoner samt Nordkorea, för att spåra ursprunget av vapen som används i dessa länder.

Allt fler vapen i Afrika kommer från kinesiska tillverkare

Som exempel ges hur en utredning av FN i fjol kom fram till att stora mängder ammunition som användes i Sudan var tillverkad i Kina.

Kina svarade med att hindra publiceringen av rapporten, och beskylla tysken Holger Anders, som ledde utredningen, för att vara oprofessionell.

Holger Anders gav då en samling hylsor till de kinesiska FN-diplomaterna så att de själva kunde analysera dessa.

Då blev Kinas svar att förhindra förnyelsen av Holger Anders kontrakt, som därmed blev utestängd från FN:s säkerhetsråd och förflyttas till Elfenbenskusten.

Enligt Stockholm International Peace Research Institute säljer Kina vapen till 16 afrikanska länder söder om Sahara (exklusive Sydafrika), och står för 25 procent av marknaden där, störst andel av någon utländsk aktör.

Det senaste årtiondet sägs Kina ha gått från världens största vapenimportör, till världens sjätte största tillverkare. Mellan perioden 2002-06 till 2007-11.

En intervjuad tjänsteman vid fredsinstitutet menar att Kinas vapen ännu inte är sofistikerade nog att sälja till väst, och att man istället då vänder sig till Afrika: ”De måste börja någonstans”.

Samtidigt finns misstankar om att kinesiska diplomater och politiker inte kan kontrollera eller ens påverka landets vapenexportörer, som lyder direkt under Kinas armé, landets kanske mäktigaste organisation vid sidan av kommunistpartiet, som armén enligt konstitutionen är fristående från.

Som exempel nämns att kinesiska vapentillverkare hade möten med Gaddafis regim i juli i fjol, efter att Kinas utrikesministerium röstat för ett vapenembargo mot Libyen.

Utrikesministeriet sade att mötena ägde rum utan dess vetskap.

Men Washington Post menar att kinesiska diplomater i FN ändå tycks göra allt för att de kinesiska vapentillverkarnas olagliga exporter inte ska avslöjas:

Beijing’s diplomats have worked assiduously to limit the experts’ ability to do their jobs, pressing for budget cuts that would curb their ability to travel to carry out investigations and attend specialist conferences. China has refused numerous requests by the North Korea panel to visit Beijing to discuss its own efforts to enforce sanctions, and it blocked the publication of the panel’s annual report in 2011.

“It has had a bit of a chilling effect,” said a council diplomat. “It has made the panels a little gun-shy because their reports might not see the light of day if they are too blunt.”

Jag har tidigare på InBeijing skrivit följande poster i ämnet:

Kinesiska vapen i Afrika (22 okt 2010)
Kina säljer kärnkraft till Pakistan (25 mars 2011)
Analys: Kina sålde vapen till Gaddafi (7 sep 2011)

Published on

Broar rasar i Kina, men säljs ändå till USA

Under gårdagen läste jag två artiklar med ett intressant samband, som också visar på en global trend inom många viktiga industrier.

Till att börja med så rasade en del av en 1,5 kilometer lång bro i nordkinesiska staden Harbin (哈尔滨), med tre döda och minst fem skadade som följd.

Bron kostade två miljarder kronor att bygga, och öppnade för bara nio månader sedan. Att den redan rasat ger upphov till debatt om den egentliga kvalitén på de kinesiska infrastrukturprojekt som förs upp i allt snabbare takt.

Det är nämligen den sjätte bron som rasar i Kina sedan juli förra året. Dessa olyckor har uppmärksammats allt mer efter den tågkrasch som kostade minst 40 kineser livet i närheten av staden Wenzhou (温州) förra sommaren.

Och samtidigt är det ett kinesiskt företag som bygger den nya bron mellan San Francisco och Oakland. De sista delarna av jättebron håller nu på att skeppas över 1 000 mil från Shanghai till den amerikanska västkusten.

Kostnaden för denna ”Bay Bridge” beräknas till närmare 50 miljarder kronor; en av de dyraste byggnader som någonsin uppförts, enligt NY Times.

Bay Bridge förstördes av en jordbävning 1989, och byggs nu upp igen – i Kina

Fackföreningar i USA är givetvis rasande över att man inte gett amerikanska företag jobbet, utan istället pritoriterar ”kinesisk stål med låg kvalité”.

Politiker i Kalifornien kontrar med att man sparat ”hudratals miljoner dollar” på att beställa bron från Kina, snarare än att låta amerikanska företag bygga den.

Så istället har det statliga kinesiska företaget Shanghai Zhenhua Heavy Industries Company nu kunnat ge 3 000 arbetare jobb i och med bygget av denna bro.

En intervjuad kinesisk arbetare berättar hur han vanligtvis jobbar från sju på morgonen till elva på kvällen, ofta sjudagar i veckan, för en lön på 100 kronor om dagen. Det är sedan kinesiska fartyg som skeppar bron till USA.

Billigt må det alltså vara, men kanske har amerikanska fackföreningar också en poäng då de ifrågasätter säkerheten, med tanke på de broar som rasar samman Kina.

Utvecklingen mot att köpa billigare påverkar också ståltillverkare utanför Kina negativt.

De kinesiska ståltillverkarna behöver nämligen inte gå med vinst, eftersom de är statligt subventionerade. Regeringen är beredd att betala för att hålla stålverken igång, snarare än att tiotusentals kinesiska arbetare skulle förlora sina jobb.

Mycket riktigt rapporteras det också i dag om att en tredjedel av Kinas alla ståltillverkare gick med förlust under första halvåret 2012.

För ett par veckor sedan skrev jag för magasinet Finansliv om hur även svenska SSAB drabbas av att de kinesiska aktörerna får stålpriset att sjunka allt lägre.

Relaterat: SvD

Published on

Publicerat: Kinesiska ordlekar på internet

I aktuella numret av Språktidningen finns en artikel av mig, som handlar om hur kineser använder ordlekar och slanguttryck för att komma runt censuren på internet.

Det finns ett särskilt språk som kallas ”internet-språket” (网络语言), vilket myntat flera termer som sedan även anammats i kinesiskans dagliga tal.

Skillnaden mot i väst torde vara – vilket framgår i artikeln – att de kinesiska ordlekarna är ”på allvar”.

För att lura internetpolisen och kunna tala om politisk känsliga frågor, eller om en viss film eller bok, måste man hitta på termer, som sedan riskerar att blockeras om de blir för populära.

Läsning för alla som använder internet i Kina, eller är intresserade av yttrandefrihet på internet. Läs nedan eller i fullskärm via Scribd.

Published on

1 200 arresterade efter räder mot triader i södra Kina

De kinesiska triaderna är organisationer som påminner om Japans Yakuza eller Italiens Cosa nostra. Maffia, helt enkelt.

Södra Kina – främst Hongkong – har kommit att bli deras centrum. Detta då många kriminella flydde fastlandskina efter kommunisternas maktövertagande 1949, samtidigt som Hongkongs hamn och fria handel ger bra förutsättningar för triadernas traditionella inkomstkällor.

Än i dag existerar det i triaderna interna hierarkipyramider och invigningsceremonier för nya medlemmar, som kan spåras ända tillbaka till 1700-talet.

Hongkongs ”storhetstid” som centrum för triadverksamheten var 1950-talet, med över 300 olika triader och 300 000 medlemmar inklämda i en stad vars yta är mindre än Örebro.

Men med relativt väl fungerande rättssystem och polisstyrka har Hongkong gradvis sedan dess lyckats marginalisera triadernas verksamhet i staden.

Sedan 1994 riskerar man dryga böter och 3-7 års fängelse bara för att vara medlem i en triad.

Med tiden och globaliseringen har många triader också börjat likna moderna företag, och flyttat delar av verksamheten utomlands, till bland annat USA, Storbritannien, Australien.

Liksom japanska Yakuzan, utmärker sig Hongkongs triader med hjälp av maffiga tatueringar

Fortfarande ställer triaderna dock till med nog bekymmer i Hongkong och södra Kina för att polisen ska kunna motivera en stor insats för att hindra deras framfart.

Guardian Weekly skriver i dag om ”Operation Thunderbolt”, en kampanj där polisen i Hongkong samarbetat med sina kollegor i den närliggande provinsen Guangdong, och kasino-ön Macao.

Över 1 700 räder har lett till 1 200 arresteringar mot kriminell gängverksamhet i området.

Unga poliser har under en tid låtit sig rekryteras av triaderna, för att sedan arbeta undercover och få fram information nödvändig för att göra tillslag.

Polisen noterar oroande att växande arbetslöshet, i spåren av finanskris och osäker tillväxt, i dag gör det lättare än på länge för triaderna att rekrytera unga män.

Man har kunnat beslagta stora mängder kontanter, droger, sprit, cigaretter och porrfilmer.

Prostitution, människosmuggling, pengatvätt, och beskyddaravgifter fortsätter vara andra stora inkomster för triaderna, som är svårare att avslöja med bevis.

Dessutom hålls triaderna ansvariga för den lavinartat stigande konsumtionen av metamfetamin i Hongkong.

De mytomspunna triaderna har blivit populära i populärkulturen världen över. Bilden är från spelet ”Sleeping Dogs”.

Södra Kinas triader är kända för att vara ”osynliga”, och till och med bidra till att Hongkong är en världens säkraste storstäder, nästan helt befriad från synligt våld.

Under mitt år i Hongkong såg jag ingenting som kunde urskiljas vara organiserad brottslighet.

Jag visste dock att förarna till de minibussar jag varje morgon åkte med till universitetet, betalade nästan 10 000 kronor i månaden till triaderna.

I utbyte ser triaderna till att inga andra förare kör samma rutt, och de som väljer att betala får således fler kunder och kan tjäna mer pengar.

Under min tid i staden höggs även bossen för triaden Sun Yee On ihjäl av tre knivmän utanför Shangri-la Hotel i centrala Hongkong.

Sun Yee On är Hongkongs största triad, med över 55 000 medlemmar och ev verksamhet som sträcker sig till centraleuropeiska länder som Holland och Belgien.

Mordet tros ha utförts av 14K, en rivaliserande triad, också baserad i Hongkong, med omkring 20 000 medlemmar.

För den som vill läs mer om Hongkongs triader rekommenderas den nya boken Eating Smoke, skriven av en britt som jobbade som dörrvakt i Hongkongs undre värld, blev drogberoende och involverad i triadernas verksamhet i 15 år.

Se intervju med författaren Chris Thrall via Time Out Hong Kong.

Ett annat hett ämne online var de demonstrationer mot Japan som pågick under september månad 2012
Published on

Upptrappning i bråk Kina-Japan om bestridd ögrupp

Den ögrupp som på kinesiska heter Diaoyu och på japanska Senkaku, har ofta varit källa till konflikt mellan de båda länderna. Nu i veckan var det dags för upptrappning igen.

Det började med att 14 aktivister från Kina, Taiwan och Hongkong gjorde gemensam sak under onsdagen, genom att landstiga på ögruppen med respektive lands flaggor. De arresterades omgående av japansk kustbevakning, som patrullerar området då ögruppen administreras av Japan trots att den är obebodd.

En väldig uppståndelse följde i kinesiska media, där politiker och skribenter krävde att de 14 aktivisterna genast skulle släppas fria.

I fredags tilläts sedan de 14 att lämna Japan och flyga till Hongkong, vilket i statliga tidningar beskrevs som en ”diplomatisk seger” för Kina, och som bevis för att det kinesiska inflytandet på Japan växt sig allt större.

Sällsynt: Kinas och Taiwans flagga bredvid varandra, här under aktivisternas landstigning på Diaoyu/Senkaku under onsdagen.

Detta inflytande kände i så fall inte de japanska aktivister av, som under söndagen landsteg på ögruppen i en liknande aktion för att hissa japanska flaggor.

Anledningen sades vara att hedra japanska soldater som mist livet där under andra världskriget, vilket i veckan slutade för exakt 67 år sedan. Av de cirka 150 japaner som åkte ut med båt till området, valde knappa tiotalet att simma in ända till land.

Aktionen sågs dock som extra störande för Kina, eftersom de aktivister som gick i landet i själva verket är politiker. De tillhör ultrakonservativa och nationalistiska japanska partier, som har makt lokalt eller till och med sitter i regeringen.

Japanska kustbevakning ska under aktionen ha uppmanat simmarna att återvända till sina båtar, men inte ingripit eller arresterat dem. Officerare uppges dock ha tagit sig ombord på några av aktivisternas båtar för att förhöra dem.

Då händelsen rapporterades startade genast en våg av stora anti-japanska protester i flera kinesiska städer.

Bilder har under dagen kablats ut på Twitter, föreställandes folkmassor som bränner flaggor och skanderar skällsord. Stora mängder polis och militär har skickats ut på gatan för att hålla dessa i schack.

Enligt kinesiska nyhetsbyrån Xinhua, kan demonstranterna räknas i tusental i bland annat Guangzhou, Shenzhen, Shenyang, Hangzhou, Harbin och Qingdao.

Protester utanför japanska ambassaden i Peking, innan de kinesiska aktivisterna släpptes fria i fredags

En stor anledning till bråket om ögruppen är de gasfyndigheter som gjorts där, och de stora fiskebestånd som finns i omkringliggande vatten.

Också nationell prestige spelar in. Det är ingen slump att situationen förvärras i samband med en minnesdag för andra världskriget, då många anser att Japan inte tagit ansvar för de grymheter som landet då gjorde sig skyldigt till.

För två år sedan uppmärksammade jag här på InBeijing hur en ”kollision” mellan en kinesisk fiskebåt och fartyg från den japanska kustbevakningen utlöste en diplomatisk kris länderna emellan, och satte i gång stora demonstrationer på gatorna i både Peking och Tokyo:

Diplomatisk kris – igen (11 september 2010)
Nya demonstrationer i Kina, Japan (17 oktober 2010)
Nya anti-Kina protester i Tokyo (8 november 2010)

Då liksom nu, lovade kinesiska demonstranter att bojkotta japanska varor.

Experter menar dock att länderna är alltför ekonomiskt beroende av varandra för att någon sådan bojkott kommer ske, eller för att incidenter kring ögruppen över huvudtaget ska få några större konsekvenser för handeln länderna emellan.

Detta kan komiskt illustreras av en bild som cirkulerat på Twitter i dag, på en kinesisk demonstrant med en tröja vars text ilsket klargör ”bojkotta alla japanska produkter!”. Om halsen har en kamera av märket Canon:

Kinesisk demonstrant som inte riktigt lever som han lär

Published on

Protester i Kina mot ”utbildning i arbetsläger”

Sedan 1950-talet kan Kinas myndigheter skicka folk på ”utbildning i arbetsläger” (re-education through labor), upp till fyra år helt utan åtal.

I lägren väntar sedan en kombination av kroppsarbete och politisk indoktrinering. Det är en händig men inte alltid rättvis metod för myndigheterna att få undan besvärande personer på.

Enligt officiell statistik från 2008 fanns sammanlagt 160 000 fångar i 350 sådana läger.

Scen från kinesiskt arbetsläger, dit fångar kommer utan rättegång

Nu i veckan uppmärksammar flera utländska medier fallet med Tang Hui, mor till en 11-årig flicka som rövades bort av kriminella och tvingades in i prostitution.

Då Tang Hui högljutt menade att de kriminella inte straffades hårt nog, så dömdes hon till 18 månaders utbildning i arbetsläger.

Detta ledde till en folkstorm på internet, som gjorde att Tang Hui förra fredagen faktiskt släpptes fri och kunde återvända hem.

Frustrationen inför Tang Huis öde var tydlig bland Kinas internetanvändare, bland annat genom detta inlägg, som postades om över 10 000 gånger på mikrobloggen Sina Weibo:

Tang Hui’s case reveals to us the barbarous manners and the inhumanity and ineffectiveness of the law enforcement agencies … If you offend local officials you will be thrown into prison without trial or evidence. Over the last 45 years there have been millions of victims, and it will cause suffering in the future, too. Without the abolition of re-education through labor, the citizens will know no safety.

Fallet har även tagits upp i flera stora kinesiska tidningar, och fått tio kinesiska advokater att i veckan skriva ett öppet brev till Kinas säkerhetsministerium (Ministry of Public Security) och rättsministerium (Ministry of Justice).

Advokaterna menar att möjligheten att skicka folk till arbetsläger utan rättegång leder till maktmissbruk.

En av advokaterna som intervjuas av Wall Street Journal, säger att det blir svårt att överge systemet på kort sikt, men menar att det behövs ”tekniska justeringar” eftersom detta straff används allt mera godtyckligt.

I en undersökning på mikrobloggen Sina Weibo ville dock 98 procent av de svarande att systemet genast skulle överges.

Undersökningen togs sedan bort, vilket fick bloggare att skämta om att den också skickats till arbetsläger för utbildning.

Published on

Simmerskan Ye Shiwen grundlöst anklagad för doping

Dopinganklagelserna har haglat efter att den 16-åriga kinesiskan Ye Shiwen i veckan simmat hem OS-guld och slagit världsrekord.

Särskilt högljudd har den amerikanska tränaren John Leonard varit, genom att bland annat i The Guardian kalla resultaten för ”misstänksamma” och ”störande”, samt göra jämförelse med dopingavstängningarna i damsimningen efter OS i Atlanta 1996.

Även från svenskt håll har tveksamhet uttryckts. Hans Chrunak, tidigare förbundskapten för svenska simlandslaget och nu ”simexpert” på SVT, hade i tv-studion följande med Marie Lehmann efter Ye Shiwens prestation:

HC: Ja, jag tänker att det är mycket, mycket märkligt i vilket fall som helst. Jag vet inte vad man ska jämföra med. Det finns inte.
ML: Men kommer hon från ingenstans, eller..
HC: (Avbryter) Ja, jag har aldrig hört henne förut, och det spelar ju mindre roll, för de är ju rätt många kineser och deras namn låter likadant (…)

Chrunak visar upp en förbluffande rasism okunnihget, eftersom Ye Shiwen vann två VM-silver 2010, och tog ett VM-guld 2011.

Allt detta understryker SVT:s Jonas Karlsson i sin krönika, där man också kan se Chrunaks uttalanden. I krönikan säger Karlsson också:

Underbarn är ingenting nytt, men då de heter Phelps och Sjöström så är det lätt-googlade, och hundratals artiklar dyker upp. Västerländska idrottare kommer aldrig från ingenstans; de har en story, ett namn, ett ansikte. Men då de kommer från Kina, ja då tycks simmarna snarare vara skyldiga tills motsatsen bevisas.

Han påminner också om att ”hyllningskören i Sverige var unison” då Sarah Sjöström 15 år gammal slog världsrekord och tog VM-guld i Rom. Även Chrunak stämde in i denna kör, utan misstankar om doping.

Att alla kinesers namn ”låter likadant” gör Ye Shiwens prestation misstänksam för Hans Chrunak

Kanske tänker Chrunak att det är mer sannolikt att en kinesiska dopar sig, än en svenska. Trots att de kinesiska simmarna gör 15 000 dopingtester om året, fler än både USA och Australien, och trots att Ye Shiwen klarat alla sina test både innan och under olympiaden.

Bristen på självdistans blir då obehaglig om man tänker på att svenska häcklöperskan Ludmilla Engqvist medvetet dopade sig med anabola steroider för bara ett drygt årtionde sedan.

Men just i det tillfället kanske man med Chrunaks rasism tankesätt kan se henne som ryska, och inte lika svensk som då hon sprang hem OS-guldet i Atlanta 1996.

Relaterat: DN, DN, GP, SVD