oktober 2012

Published on

Wen Jiabao hyr advokater för att granska NY Times

Jag skrev förra veckan om hur NY Times webbsida blivit blockerad här i Kina, sedan tidningen publicerat en artikel som avslöjar hur premiärminister Wen Jiabaos närmaste familj tillförskansat sig tillgångar på upp emot 20 miljarder kronor.

Wen Jiabao påpekar ofta att han kommer från en fattig familj och motsätter sig korruption. Trots detta har familjen berikat sig sedan slutet av 1980-talet, då premiärministern började stiga i den politiska hierarkin.

Avslöjandet kommer i ett känsligt läge för Kinas kommunistparti, som ju genomför ett ledarbyte i början av november. Reaktionerna mot NY Times blev därför som väntat starka och fördömande.

Utrikesministeriets talesman Hong Lei menade vid en presskonferens inför utländska reportrar att artikeln har skrivits med dolda motiv:

There are always some voices in the world who do not want to see China develop and become strong. They try every means to smear China and the Chinese leaders and create instability in China. Their scheme is doomed to failure.

The Communist party of China and the government and people will eliminate any disruptions and firmly follow the path of socialism with Chinese characteristics.

Vidare bekräftade Hong Lei att att Wen Jiabaos familj hyrt in advokater för att se över NY Times artikel.

Två advokater gjorde i söndags ett officiellt uttalande om att familjen Wens påstådda förmögenhet ”inte existerar”.

Vilka åtgärder advokaterna kan ta emot tidningen är oklart.

NY Times kinesiska hemsida ”is no more” i Kina

Kinesisk statlig media har inte nämnt NY Times rapport. Folkets dagblad publicerade dock under måndagen en artikel på sin webbsida som menade att NY Times de senaste åren varit skandalomsusad och ”inte längre är värd något förtroende”.

NY Times engelska och kinesiska sida är fortfarande blockerade. Sökningar på ”NY Times” eller relaterade nyckelord besvaras vid Kina mikrobloggar med ett felmeddelande.

The Guardian påpekar att politisk makt och rikedom går hand i hand i Kina, där de 70 högsta medlemmarna av Kinas lagstiftande organ är goda för i snitt 8 miljarder kronor.

Published on

NY Times avslöjar premiärminister som korrupt, blockas på Kinas internet

Wen Jiabao är i Kina känd som ”folkets premiärminister”, då han ofta värnar om de som har det svårt, bland annat genom att besöka olycksplatser efter jordbävningar och tågkrascher.

Han framställer gärna även sig själv som en moralens högfader i ständig kamp mot korruption.

”Ledare på alla nivåer måste leda genom exempel i kampen mot korruption”, sade Wen i ett uppmärksammat tal 2007 inför sin andra period som premiärminister.

Han riktade sig främst mot högre politiker: ”De måste se till så att deras familj, vänner och nära kollegor inte utnyttjar myndigheternas inflytande”.

Därför är NY Times långa artikel om familjen Wens rikedomar som publicerades i dag extra intressant.

Wen Jiabao har nämligen flera gånger talat om sin uppväxt i norra Kina som ”extremt fattig”, med en lärare till mot och grisuppfödare till far.

Men sedan Wen började röra sig mot den politiska toppen har familj och vänners finansiella situation ändrats drastiskt.

Premiärministerns mor, nu en 90 år gammal änka, hade enligt NY Times tillgångar värda minst en miljard kronor för fem år sedan.

Denna miljard kommer från en enda investering gjord i hennes namn i ett kinesiskt finansbolag.

Wen Jiabaos fru är okänd för de flesta kineser. Men bland Kinas elit är hon känd som ”diamantdrottningen”, men syfte på hennes förkärlek till ädelstenar.

Och sedan maken blev toppolitiker har hennes affärer fått en rejäl skjuts, menar NY Times. Hon kontrollerar nämligen den statliga instans som utfärdar certifikat i Kinas hårt reglerade handel med diamanter.

I denna position har hon blivit kontaktperson för många som vill sälja ädelstenar i Kina. Det har också gett henne investeringsmöjligheter, och hon ska också ha använt den statliga institutionens pengar för affärsprojekt tillsammans med släkt och vänner.

Då hon 2007 på en mässa i Peking köpte ett par örhängen för 1,5 miljon kronor, censurerades händelsen i kinesisk media och på internet.

Wen Jiabao är känd som folkets okorrupta premiärminister

Parets son, utbildad ingenjör i USA och Kanada, är för många känd genom sitt västerländska namn Winston Wen.

Enligt NY Times har hans affärer utmärkt sig som lukrativa och aggressiva även mätt med kinesiska toppolitikers måttstock.

Genom kontakter har han startat och sålt teknikfirmor till rika affärsmän, samt skaffat ett stort inflytande och ägande i statliga giganter som China Mobile och Union Mobile Pay.

2005 startade han investeringsfonden New Horizon Capital som nu förvaltar över 20 miljarder kronor. En del affärer har varit av misstänksam art, som när fonden tjänade över 300 miljoner på att köpa en andel av ett kinesiskt läkemedelsföretag just innan detta börsnoterades.

Också Wen Jiabaos lillebror sägs ha tillgångar på upp emot 1,5 miljarder kronor. Hans affärsverksamhet med återvinning och behandling av avloppsvatten har fått statliga subventioner och kontrakt på över 200 miljoner kronor.

Enligt NY Times utredning har Wen Jiabaos vänner och familj nu tillgångar på närmare 20 miljarder kronor, av vilka 80 procent tillhör nära familj som mor, fru, bror, son, svärdotter, fruns syskon och svärdotterns föräldrar.

Efter att NY Times publicerade artikeln blockerades genast deras internetsida här i Kina.

Samma mönster kunde ses tidigare i år, då Bloomberg skrev en lång artikel om tvivelaktig förmögenhet och tillgångar i Kinas nästa president Xi Jinpings familj.

Jag uppmärksammade fallet på InBeijing, samt faktumet att även Bloomberg då genast blockerades på Kinas internet, och är än i dag censurerat här.

NY Times tillägger dock att det är oklart hur mycket Wen Jiabao vet om eller samtycker med sin familjs rikedomar.

Enligt Wikileaks-dokument som släpptes 2010 är premiärministern väl medveten om vad som pågår.

Samtidigt som han inte gillar det, så har han varken möjlighet eller vilja att göra något åt sin familjs berikande, enligt dokumenten.

Published on

Publicerat: Europas arbetslösa drar österut

I senaste numret av Arbetet (tidigare LO-tidningen) finns en artikel av mig vilken skildrar en spansk arkitekt som jobbar i Peking.

Det är nämligen inte bara i norra Europa som sydeuropéer söker jobb då hemmamarknaden sviker. Många tar sig bokstavligen talat till andra sidan jorden för att arbeta.

Detta gäller särskilt en yrkesgrupp som arkitekter, då Kinas byggboom innebär enorma möjligheter att designa påkostade och utmanande projekt.

Som ni kan se i artikeln så innebär flytten från Europa till Kina dock att man tvingas ge upp förmåner som kollektivavtal och lagstadgad betald semester, som tagit ett sekels facklig kamp att upprätta.

Men hur mycket betyder egentligen dessa, då det inte finns några arbeten till att börja med?

Läs artikeln här nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Published on

Publicerat: Hutonghotell i Peking

Vana läsare av InBeijing vet säkert att jag en förkärlek till Pekings hutonger; den unika och snabbt försvinnande bostadsform med historia från Djinghis Khans dagar på 1200-talet.

Har tidigare lagt upp foton och filmer från hutongerna på InBeijing, och skriver mycket om ämnet i min bok som kommer ut nästa år.

Försöker också sprida medvetenheten om hutongernas skönhet bland svenskar genom tidningar och magasin, som exempelvis med ett uppslag om hutong-hotell i det senaste numret av RES.

Hutongerna har ju fått lite av en renässans på senare år, och många har gjorts om till barer, restauranger och hotell.

I reportaget finns tips om fem stycken hutong-hotell i Peking, som ger möjligheten att under Kina-resan uppleva kultur och historia som inte fås vid karaktärslösa våningshus till lyxhotell.

Denna gång är det inte jag som fotat, utan bilderna kommer istället från NY Times videojournalist Jonah Kessel, tillika min vän och granne.

Läs artikeln här nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Published on

Publicerat: Nya ledare, ny ekonomi i Kina

I senaste numret av Aktiespararen finns ett långt reportage av mig, som handlar om hur Kinas ledarbyte kan komma att påverka landets ekonomi.

Som jag skrivit tidigare så har den nya generationen ledare ett annorlunda tankesätt än den sittande administrationen, då många av dem fått sin ungdom förstörd av Kulturrevolutionen, och föredrar ofta västerländska influenser framför sovjetryska.

Rent ekonomiskt så vet de nya ledarna också om att Kina måste ta steget från statliga investeringar i byggsektorn, till att öka den inhemska konsumtionen.

Varför, och hur detta ska ske, kan ni läsa i den infogade artikeln här nedan, som också finns i fullskärm via Scribd.

Missa inte heller min långa artikelserie i tre delar om Kinas ledarbyte, för tidningen Finansliv.

Published on

Min artikelserie om Kinas ledarbyte

Som ni säkert vet, så kommer Kina byta ut stora delar av sitt politiska ledarskap den 8 november i år.

Då hålls kommunistpartiets 18:e partikongress, där sju av nio medlemmar av politbyråns stående utskott – Kinas högsta politiska instans – kommer dra sig tillbaka.

President Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao kommer med största sannolikhet ersättas av Xi Jinping och Li Keqiang.

Som läsare kanske ni märkt att jag hittills skrivit relativt lite om denna moderna Kinas största politiska händelse som bara äger rum vart tionde år.

Anledningen är att jag gjort en artikelserie om detta ledarbyte på min blogg för tidningen Finansliv.

I går skrev jag klart den tredje och sista delen i denna serie, som kan läsas gratis på Finansliv.

Del 1 handlar om hur den gamla administrationen under Hu Jintao och Wen Jiabao styrt Kina de senaste tio åren, och vilket arv de lämnat efter sig:

För att sammanfatta Kinas ledarskap de senaste tio åren, används ofta termer som ”enkla vägen ut”, och skjuta problemen framför sig. Till ovanstående lista kan man också lägga till hårdnad censur, uteblivna lagreformer, dåliga banklån, allvarliga miljöföroreningar, en bostadsbubbla och stagnerande utrikespolitiska relationer.

Så trots att de tio senaste årens tillväxt har varit stabil (dock något sjunkande: 9,1 procent i fjol och en prognos på under 8 procent i år, jämfört med en snittillväxt på över 10 procent 2002-10) så är utländska bedömare överens om att Hu och Wen skapat problem, snarare än att lösa dem.

I del 2 beskrivs de nya ledarna, samt vilka förväntningar som ställs på dessa i media och på Kinas gator:

Överlag har den nya generationens ledare mer förståelse och kontakt med västvärlden. Xi Jinping är en humoristisk minglare som skämtar obekymrat på engelska, och har satt sin dotter att plugga vid Harvard.

Det kan jämföras med sittande presidenten Hu Jintao, som gillar rysk kultur och inte gett en enda intervju sedan 2007. Liksom många andra av fjärde generationens politiker, beundrar Hu rysk kultur, och är uppväxt med Sovjetunionen som förebild.

Del 3 tar upp vilka utmaningar de nya ledarna står inför, och framför allt vilka förändringar som är realistiskt att förvänta sig efter ledarbytet:

Rent generellt kan man dock urskönja en konservativ och en mer liberal fraktion inom Kinas politiska elit.

Den förstnämnda prioriterar ren BNP-tillväxt, gärna i de redan välutvecklade kustområdena, och ger inte kritiker något utrymme i media eller på gatorna. Den sistnämnda är mer bekymrad över miljö, klasskillnader och säger sig jobba för ett ”harmoniskt” samhälle.

Artikelserien har fokus på ekonomi och politik. De tre inläggen är relativt långa, men ger en bra bakgrund och bild över vad man kan förvänta sig inför Kinas kommande ledarbyte.

InBeijing kommer givetvis fortsätta skriva om förväntningar inför, och resultat efter, den 18:e partikongressen.

Published on

Angående Mo Yan och Nobelpriset

Visst var det väl många som undrade ”vem?”, då det blev klart att kinesiska Mo Yan tilldelats årets Nobelpris i litteratur.

Och jag ska inte låtsas vara märkvärdigare än någon annan: Jag hade inte hört talas om Mo Yan för bara några veckor sedan, och än mindre läst någon av hans böcker.

Därför tänker jag inte ge mig in på att försöka recensera hans litteratur, utan istället skriva något om utnämningen som sådan.

I kinesisk media stoltseras det nu nämligen med att man har fått sin ”första nobelpristagare” någonsin.

Det stämmer givetvis inte, eftersom människorättsaktivisten Liu Xiaobo (刘晓波) vann Nobels fredspris 2010.

Även Dalai Lama var – trots ett liv i exil i Indien – tekniskt sett kinesisk medborgare då han fick samma utmärkelse 1989.

Dessutom har en annan kinesisk författare redan fått Nobelpriset i litteratur. Han heter Gao Xingjian (高行建) och tilldelades litteraturpriset år 2000.

Då hade dock Gao sedan tre år varit medborgare i Frankrike; det land där han sedan 1987 levt i exil för att hans verk ogillades av kinesiska myndigheter.

Redan under Kulturrevolutionen brände Gao en hel trave med manuskript, av rädsla för fängelse, misshandel eller värre.

Då han sedan skrev om Massakern vid himmelska fridens torg 1989, förbjöds alla hans tidigare och framtida verk i Kina. Självklart vet heller inga kineser om att Gao vunnit Nobelpriset.

Mo Yan – rätt man med rätt relationer

Annat är det med Mo Yan, som är medlem i Kinas kommunistparti, och vice ordförande i statliga Chinese Writers’ Association. I en intervju med Time 2010 beskrev han censur som något positivt.

”Det finns vissa riktlinjer för att skriva i varje land”, sade han då till Time, och menade att detta gör författaryrket mer utmanande och estetiskt.

Mo Yans goda relationer till myndigheterna har dock inte ens räddat honom från Kinas hårda censur. Flera av hans verk är förbjudna i Kina, bland annat ”Big Breasts and Wide Hips”, då den anses framställa nationalistpartiet Kuomintang i alldeles för god dagar jämfört med kommunisterna under det inbördeskrig som rasade i Kina fram till 1949.

Shanghaiist påpekar att Mo Yans foglighet inför kommunistpartiet ofta drar till sig kritik från kinesiska demokratikämpar och dissidentförfattare:

An especially sore point among dissidents was Mo’s involvement in a book released to mark the 70th-anniversary of Mao Zedong’s notorious “Speech at Yan’an Forum on Art and Literature”. Mo was one of a 100 writers and artists who hand-copied paragraphs from the speech, which said that writers who failed to integrate their work into the Communist revolution would be punished.

Ett annat lågvattensmärke nåddes då China Writers’ Association valde att hålla helt tyst om Liu Xiaobos nobelpris eller faktumet att denne satt och fortfarande sitter i fängelse på mycket tveksamma grunder.

Mo Yan har också själv vuxit upp under mycket tuffa förhållanden; under Kulturrevolutionen fick han snällt hoppa av grundskolan för att istället valla boskap, och äta bark eller gräs för att överleva.

Han gick sedan med i kinesiska armén, och fick möjligheten att plugga litteratur vid Folkets befrielsearmés högskola 1984. Det är i diktaturens militär som Mo Yan har lärt sig, och senare lärt ut, litteratur.

Och egentligen heter årets prisvinnare inte Mo Yan, utan Guan Moye, en pseudonym som på kinesiska betyder ”prata inte”, som han själv valde som en påminnelse att inte vara för frispråkig då han höll tal och föreläsningar i Kina.

Mo Yans foglighet gör att Shanghaiist frågar sig om han verkligen är värd ett Nobelpris i litteratur.

Samma anledning får också den kände regimkritiska konstnären Ai Weiwei att efter Mo Yans utmärkelse kalla Nobelpriset för ”en skymf mot mänskligheten”.

Själv säger jag ”Grattis!” – Mo Yan har utan tvivel litterära kvalitéer, och det kan inte kan vara lätt att leva och verka som författare i Kina.

Utmärkelsen hade dock känts långt bättre och mer rättvis om Liu Xiaobo och Gao Xingjian hade kunnat få samma bemötande i Kinas medier och samhälle.

Time belyser skillnaden:

When Liu’s 2010 prize was announced international news channels in China went dead, his wife Liu Xia was placed under a tight form of house arrest from which she has yet to emerge, and China’s relations with Norway, which hosts the Peace Prize, fell into a length deep freeze. But the news of Mo Yan’s prize was immediately acclaimed. The official Xinhua News Service plastered a banner headline announcing the Nobel across its web page, and Mo Yan quickly became the hottest topic on Sina Weibo, the Chinese microblog service. State-run broadcaster CCTV relayed the news during its widely viewed 7 p.m. broadcast minutes after the Swedish Nobel Committee made the announcement in Stockholm. The CCTV announcer called Mo Yan “the first writer of Chinese citizenship to win the Nobel Literature Prize.”

Relaterat: DN, DN, DN, SVT, SVT, AB, DN, SvD, DN, DN, DN, SR, SvD, SVT, SVT, SvD, SVT, SVT, SvD, DN

Published on

Kinesiska telekombolag förbjuds i USA

Under måndagen kom en uppmärksammad rapport från den amerikanska kongressen, som menade att de kinesiska telekombolagen Huawei och ZTE har nära band till Kinas myndigheter, och att deras verksamhet i USA underlättar för kinesiskt spioneri.

De båda företagen anses därför utgöra ett hot mot USA:s säkerhet. Amerikanska företag avråds att göra affärer med telekombolagen, och House of Intelligence vill att staten att stoppar alla förvärv och fusioner som Huawei och ZTE har på gång i USA.

House of Intelligences ordförande sade i samband med rapporten:

Huawei and ZTE seek to expand in the United States, but as a result of our investigation, we do not have the confidence that these two companies with their ties to the Chinese government can be trusted with infrastructure of such critical importance

Enligt Bloomberg fanns det i rapporten flera exempel på hur Huawei ägnat sig åt mutor, illegal invåndring och korruption.

De två kinesiska företagen förnekar anklagelser om att deras utrustning skulle användas för spioneri, och kallar kongressens rapport med följande avrådningar för ”politiskt motiverade”.

I en tid av misstro, protektionism och mindre handelskrig är frågan känslig, och Kinas myndigheter reagerade kraftigt över rapporten, och menar att den hotar försämra relationen länderna emellan.

En talesman för Kinas utrikesministerium uttryckte under måndagen sitt hopp om att ”amerikanska kongressen kan ge upp fördomar, respektera fakta och arbeta för att främja de ekonomiska samarbetet mellan Kina och USA, snarare än att göra motsatsen”.

Huaweis logo

Rapporten kommer också bara ett par veckor efter att USA:s president Barrack Obama stoppat en kinesisk vindkraftsanläggning på amerikansk mark.

Irritationen är förvisso ömsesidig, då amerikanska myndigheter ofta klagar över de tuffa villkor som utländska företag möter i Kina, samt kinesisk brist på respekt för immaterialrätt och patent.

Men liksom med vindkraften, så kan man anta att det bakom rapporten även ligger en rädsla för att de snabbt expanderade kinesiska telekombolagen ska ta marknadsandelar från amerikanska konkurrenter.

I januari 2011 skrev jag här på InBeijing om hur just Huawei och ZTE expanderar snabbt i Europa, och till och med tar marknadsandelar från Ericsson i utbyggnaden av 4G-nätet i Norge.

Jag uppmärksammade samtidigt att belgiska telekombolaget Option – tillsammans med en rad fackföreningar – anmälde Huawei och ZTE till Europadomstolen, för att de på ”ett orättvist sätt” gynnats av lån och subventioner från Kinas myndigheter.

Fackföreningarna framhöll att kinesiska företag inom telekominfrastruktur ökat sin sammantagna marknadsandel i Europa, Mellanöstern och Afrika från 12 procent (2008) till 31 procent (2010).

Ett konkurrenskraftigt bud från Huawei att installera ett mobilnät i Londons tunnelbana innan Olympiska gick också om intet, även då uppgav engelsmännen ”nationell säkerhet” som skäl att välja en annan leverantör.

Under sommaren fick Huawei av samma anledning heller inte vara med och lägga bud på en bredbandsutbyggnad värd över 200 miljarder kronor i Australien.

Relaterat: SR, SvD, Affärsvärlden,CS

Published on

Publicerat: Mitt besök vid Volvos fabrik i Chengdu

I somras var jag på uppdrag av Ny Teknik och besökte Volvos nya fabrik i centralkinesiska jättestaden Chengdu. Det flera sidor långa reportaget publicerades den 12 september, i Ny Tekniks bilaga Automation.

Ny Teknik har som policy att inte skicka runt några PDF via mail, varför jag här nedan istället postar några egna bilder och texten, som publicerades på Ny Tekniks hemsida 25 september.

Läs också gärna ett blogginlägg som jag skrev för tidningen Finansliv från hotellrummet i Chengdu, just efter besöket vid Volvos fabrik.

Arbetare svetsar vid bygget av Volvos nya fabrik

VOLVO BYGGER FÖR NYA HEMMAMARKNADEN

Nästa höst står Volvos första Kina-fabrik klar. Produktionen kommer att skilja sig mycket från anläggningarna i Torslanda och Gent. Ny Teknik är på plats i staden Chengdu ett drygt år innan produktionen startar.

Det är blött på golven vid fabriken i Chengdus utkanter. Alla tak är ännu inte på plats, och arbetet har försvårats något av att det regnat oavbrutet i nästan en vecka.

Fabriken ser väldigt liten ut, vilket också är meningen att den ska vara.

– Målet har varit att bygga en så kompakt fab­rik som möjligt, samtidigt som vi har gjort den flexibel och förberedd för kommande modeller, säger Göran ”Frasse” Kollback, ansvarig för karossfabriken.

Karossfabriken ligger vägg i vägg med pressverket, sedan följer en målningsverkstad och slutmonteringen. Den kompakta designen gör att bilen kan forslas ur hand i mun under hela produktionen, vilket är viktigt för att underlätta logistiken och flödet i den minimerade fabriken.

– Tillverkningsprocessen ska bli mer komplett här än i Europa. Hela bilen kommer sättas ihop på plats i fabriken, säger Göran Kollback.

Göran ”Frasse” Kollback vid Volvos anläggning i Chengdu

I fabrikens olika delar kan man se arbetare stå och prata, spela kort eller ta en tupplur. Och på det närliggande kontoret berättar John-Erik Hermansson, som är general manager för fabriken i Chengdu, att detta är en anledning till att det går så pass fort att bygga fabriken.

– Tack vare låga löner kan vi ha många anställda som står och väntar på att grejerna ska komma till fabriken. I samma sekund som materialet anländer påbörjas arbetet.

John-Erik Hermansson påpekar också att de lokala myndigheterna varit väldigt tillmötesgående, och menar att det hade tagit dubbelt så långt tid att bygga samma fabrik i Europa.

– Det handlar om subventioner av el och mark, och snabba beslut utan krångel. Något sådant existerar inte i Europa.

John-Erik Hermansson anser att det pågår en tävling mellan lokala myndigheter i Kina om att locka till sig utländska företag. Chengdu verkar ha lyckats med just bilindustrin, för i närheten av Volvos nya fabrik har också Toyota och Volkswagen anläggningar.

Den billiga arbetskraften innebär också att antalet robotar i Chengdu blir väldigt få; här kommer att finnas 42 robotar, jämfört med 850 i Torslanda. Och då ska kapaciteten i Chengdu ändå bli 120 000 fordon om året, mer än hälften av Torslandas. Det innebär att det används mind­re än en tiondel så många robotar per producerad bil här.

– Mycket kan göras så billigt manuellt, att det inte blir lönsamt att investera i maskiner. Vi kommer dock behöva anställa ungefär dubbelt så många arbetare här, jämfört med en liknande fabrik i Europa, säger John-Erik Hermansson.

Arbetare tar sig en powernap på golvet i vad som ska bli Volvos nya fabrik

Bland annat kommer en semiautomatisk lösning för gifte mellan chassi och kaross att användas i slutmonteringen. I Europa sker detta helt automatiskt, utan någon handpåläggning. Men här står montörer och kontrollerar att karossen sänks ner rätt över motorpaketet och att allt sitter ihop som det ska, för att sedan skicka vidare bilen till nästa ställe där alla skruvar dras i manuellt.

Det manuella arbetet kan ses ända in i målningsverkstaden. I Torslanda sker i princip all målning med hjälp av robotar. Men inte här.

– All exteriör målning ska ske med hjälp av robotar, men invändigt kommer primer (grundfärgen) och baslack målas manuellt. Invändigt kommer faktiskt all målning att göras manuellt, förutom klarlacken, som ju kräver en robot, säger Christer Wikström, som sköter installationen av all produktionsutrustning i Chengdu.

Att fabriken är mer kompakt ses också tydligt på insidan. Här ska bara fem banor finnas – plus en inspektionsbana där ingenting byggs – jämfört med Torslandas 15 banor. Två banor vardera finns i pressverket och karossfabriken, där mainline är U-formad. Själva monteringsfabriken är formad som ett T, vilket får fördelen att hela banan, som där följer väggen, har access inåt från ytterväggen, där delarna lastas av och forslas in.

– Vi kommer att ha en i stort sett truckfri fabrik, där de få transporter av delar som behövs sköts av elektriska dragare med släp, säger Christer Wikström.

Man kommer i stället att försöka ha så mycket direktleveranser som möjligt, och köra in delarna direkt dit där de ska monteras. Truckar förekommer främst vid logistikcentret eller där motorn ska sättas in.

– Vi tar med oss lärdomarna från våra två fab­riker i Europa, för att kunna göra en bra layout redan från början. Förbättra logistikflödet, underlätta införseln av material, lappa och laga, säger John-Erik Hermansson.

John-Erik Hermansson har sitt kontor i nya ägaren Geelys lokaler, just bredvid Volvos nya fabrik.

Något helt nytt för Volvo blir den skalbara plattformen, som i framtiden ska kunna användas för alla Volvos modeller.

– Vi vill givetvis minimera antalet plattformar. Tidigare hade vi tre stycken att jobba med i Europa, men efter att vi brutit med Ford så utvecklar vi nu vår egen plattform, säger Christer Wikström.

Det är plattformen som även kommer användas i framtida kinesiska Volvo-fabriker.

Ett bekymmer med fabrikens läge är dock den långa frakttiden. Från Europa – via hamnen i Shanghai 160 mil bort – tar det 80 dagar att skeppa delar till centralkinesiska Chengdu. Det kan bli kostsamt, särskilt som man till en början kommer behöva importera över hälften av delarna.

– Vi kommer jobba med lokaliseringsgraden, och har en målsättning att nå 80–85 procent. Det är fullt möjligt, eftersom Volkswagen här bredvid ligger på 85–90 procent, säger Christer Wikström.

Redan i dag kan man tillverka stötfångare, innertak och inre paneler lokalt. Men det kommer bli svårare med vissa karossdelar, växellådor och motorer. Fabriken började byggas våren 2011, och planen är att börja producera under hösten 2013. Första modellen blir en S60, som ska modi­fie­ras för den kinesiska marknaden, och till en början kommer den att produceras i en takt av ungefär 30 000–40 000 om året.

– Just nu utreder vi vilken som blir vår nästa bil i Kina, det kommer nya bud varje dag. Men vi kan räkna med att det dröjer två år tills ytterligare en modell börjar byggas här, säger Christer Wikström.

Det mesta har gått enligt planerna, vissa förseningar har gjort att man ligger kanske åtta–tio veckor efter i schemat. Endast mindre ändringar har fått göras. Exempelvis ville man från början ha ännu färre robotar, 34 stycken, men fick alltså lägga till åtta extra för att mycket blev svårt att göra manuellt.

Ett gäng glada arbetare svetsar och röker

FAKTA / 120 000 Fordon om året

* Fabriken ligger i centralkinesiska staden Chengdu, med sex miljoner invånare. Här finns också Toyota och Volkswagen.

* Började byggas våren 2011, produktionen beräknas starta hösten 2013. Man kommer ha en kapacitet på 120 000 fordon om året.

* Man kommer ha en tiondel så många robotar per producerad bil jämfört med Torslanda, men ungefär dubbelt så många anställda som en fabrik med samma kapacitet hade krävt i Europa.

* Fabriken blir nästintill truckfri; delar körs direkt till den delen av fabriken där de ska monteras, och många transporter ska ske med elektriska mopeder.

* Kommer arbeta med Volvos första skalbara plattform. Den ska användas för att bygga samtliga modeller i Chengdu, och också finnas i Volvos framtida Kina-fabriker.

FAKTA / Så ska Volvo växa i Kina

* Tack vare nya ägaren Geely har Volvo fått in en fot på världens största bilmarknad. Här ökade bilförsäljningen med 45 procent 2009, och 32 procent 2010. Sedan ett par år tillbaka säljer självaste General Motors fler bilar i Kina än i USA.

* Bilarna som byggs i Kina ska säljas på denna marknad, och Volvos ledning har flera gånger varit noggranna med att påpeka hur de nya fabrikerna inte ska påverka anställningar eller aktiviteten vid fabrikerna i Europa.

* De nya ägarna har nämligen stora planer för Volvo: 200 000 bilar ska säljas årligen i Kina redan 2015, jämfört med drygt 45 000 bilar i dag. Tre fabriker planeras i Kina, och 70 miljarder kronor ska investeras fram till 2015. Globalt vill man bygga 800 000 bilar om året före år 2020; ungefär dubbelt så många som i dag, och lika många som Audi.

* Kina ska helt enkelt bli en andra hemmamarknad, säger Volvos nya ägare. Man ska också anpassa bilarna till marknadens efterfrågan, genom att bygga större och lyxigare.

* Men Kina har ekonomiska problem, och under 2011 ökade bilförsäljningen bara med 5,2 procent. Under juli månad i år sjönk antalet sålda Volvo-bilar med 28,4 procent, jämfört med samma månad i fjol. Samtidigt steg försäljningen för bland annat Audi och BMW, och Volvo har fortfarande bara kring fem procent av marknaden för lyxbilar i Kina.

Kinesisk ingenjör vid Volvos nybygge i Kina

Published on

Nordkoreansk soldat skjuter två, flyr till Sydkorea

Under lördagen flydde en nordkoreansk soldat över gränsen till Sydkorea, rapporterar bland annat BBC.

Soldaten ska ha skjutit två av sina överordnade, och sedan tagits i förvar av sydkoreanska styrkor för förhör.

Det var bara 500 meter mellan vaktposterna, och enligt sydkoreanska källor hördes sex skott innan soldaten rörde sig söderut.

Trots att det ofta är väldigt nära mellan de som vaktar gränsen, så sker väldigt få av de nordkoreanska avhoppen till fots här.

Senast en nordkoreansk soldat flydde till fots över gränsen var 2010.

Den 38:e breddgraden – som delar de två koreanska länderna – är nämligen världens mest hårdbevakade gräns, där det uppskattningsvis finns en miljon soldater och minst lika många landminor.

Nordkoreanska soldater på vakt längs med världens mest hårdbevakade gräns

Av de över 24 000 nordkoreaner som flytt till syd sedan Koreakrigets slut 1953, har nästan alla tagit sig dit via ett tredje asiatiskt land, ofta Kina.

CNN påpekar att antalet avhoppare på senare år ökat stadigt; från bara några hundra per år på 1990-talet, till över 2 000 per år under 2000-talet.

Sedan den förre diktatorn Kim Jong-il avled i december i fjol, och styret togs över av sonen Kim Jong-un, har en rad motstridiga rapporter kommit från Nordkorea.

Vissa källor menar att förtrycket och antalet avrättningar ökat under Kim Jong-un, då denne måste sätta sig i respekt hos landets hårdföra generaler.

Samtidigt har det de senaste veckorna rapporterats att vissa steg ha tagits mot en marknadsekonomi: Bönder ska nu få sälja sina överblivna grödor, likt under Kinas första reformer i slutet av 1970-talet.

Klart är i alla fall att Sydkorea ser på hotet från norr med lika stort allvar som någonsin.

Nu i helgen kom nämligen också uppgifter om att Sydkorea – efter godkännande från USA – utökar antalet missiler samt dess räckvidd, så att de kan nå hela Nordkorea.

Tidigare artiklar från InBeijing om Nordkorea innefattar:

Rapporter om ökat förtryck, mer avrättningar i Nordkorea (1 jun 2012)
Nordkoreas diktator död, vad händer nu? (19 dec 2011)
Även armén svälter i Nordkorea (29 jun 2011)
Nordkoreanska droger allt vanligare i Kina (22 jun 2011)
200 000 nu i nordkoreanska fångläger (4 maj 2011)

Published on

Publicerat: Kineser dricker allt mer alkohol

Delar i dag med mig av en artikel för Accent, där jag skriver om hur alkoholförbrukningen i Kina ökar stadigt.

De senaste årtiondena har kineserna fått allt mer pengar och fritid, vilket innebär att Kina nu konsumerar mest sprit i världen, och mer än dubbelt så mycket öl som tvåan USA.

En ny ökning i av drickandet pågår nu i och med ”kvinnans frigörelse” i Kina, då kvinnor börjar tjäna mer pengar och oftare möts tillsammans utanför hemmet, på restauranger, barer och klubbar.

Samtidigt lever också den gamla kulturen med att dricka på jobbet kvar, och dyr alkohol fortsätter vara en populär gåva vid högtider och i affärssammanhang.

I artikeln intervjuas kineser med hög alkoholkonsumtion, samt en analytiker med fokus på alkoholmarknaden i Asien.

Text och foto av mig. Läs nedan, eller i fullskärm via Scribd.