”Svart PR” i Kina: Allt du och ditt företag behöver veta

 

PR och ”Journalistik”
Det är kanske ingen hemlighet att det finns ett mycket ohälsosamt förhållande mellan journalistik och PR i Kina. Detta existerar i en form eller annan i de flesta länder, men är ganska påtaligt vad gäller Kina.

När det kommer till nyheter om marknaden har det länge varit känt att stora delar av den journalistiska branschen i Kina stått redo att täcka de senaste trenderna och de hetaste businessnamnen, men alltid bara till rätt pris. För ett (föredragsvis rött) paket med en rimlig summa pengar kan du i dagens Kina få tryckpress och tv att dyka upp på presskonferenser, skriva välvilligt inställda businessartiklar och profilera företagschefer under suspekt inställsamma former. Som NyTimes David Barboza uttrycker det:

”Want a profile of your chief executive to appear in the Chinese version of Esquire? That will be about $20,000 a page, according to the advertising department of the magazine, which has a licensing agreement with the Hearst Corporation in the United States. Need to get your top executive on a news program by state-run China Central Television? Pay $4,000 a minute, says a network consultant who arranges such appearances. A flattering article about your company in Workers’ Daily, the Communist Party’s propaganda newspaper? About $1 per Chinese character, the paper’s advertising agent said”.

En annan likartad fråga är så kallade Advertorials. Dessa kan ta sig till uttryck i mer politiska former. Häromåret uttrycktes det djup oro på Taiwan över den mediala trend där taiwanesisk press gjort sig beroende av kinesiska advertorials för att överleva ekonomiskt. Fler och fler spaltmeter började täckas av listigt maskerad reklam antingen för den taiwanesiska regeringen eller för fastlandet, där det till slut mynnade ut i att en veteranreporter på China Times, Dennis Huang, sade upp sig i protest mot vad han menade var ”invasionen av vanlig dagspress från advertorials”.

Den nya sortens ”PR”
Med den ökade vikten av sociala medier i Kina, med hundramiljontals användare av mikrobloggar, chatttjänster som Weixin och tusen och åter tusen olika chattrum med sina individuella syften, har det blivit allt viktigare för privata företag och organisationer att kontrollera vad som sägs om dem, och vem som säger det.

Med en mycket tydlig analogi till den typ av åsikts-managment som den kinesiska regeringen bedriver på de flesta plattformar för sociala medier, har samma trend sipprat ut i det privata näringslivet (vilket ju i många fall kan vara en och samma sak.)

I en intensiv och mycket spännande rapport häromdagen skrev det respektabla magasinet Caixin en lång exposé om en ny form av Svart PR som man tidigare inte trott funnits i samma utsträckning. Detaljerna är ibland så chockerande mörka att man undrar om ägarna till de PR-företag som omfattas av skandalen inte borde ha gått vidare till att skriva politiska thrillers á la The Ides of March istället.

Smutsig business
För att sammanfatta innehållet åt er (som först blockerades och raderades från den kinesiska verisonen av Caixin, men nu ligger uppe i en engelsk översättning) handlar det om två PR-företag belägna i Pekings Haidian-distrikt, Xinxun och Yage Times. Sedan ett tiotal år tillbaka har företagen sett en businessmöjlighet i att radera negativ publicitet åt företag på webben och på sociala chattforum. Ofta har det inneburit att man tvingats odla kontakter på den internetmyndighet i Peking som sköter filtrering och censurering av artiklar på webben. Att få en artikel eller bloggpost raderad kunde kosta runt mellan 1000 och 10 000 kronor. Att genom Yage eller Xinxun få en specifik sökterm blockerad över hela internet kunde kosta så mycket som 100 000 kronor. Uppenbarligen omedvetna om det olagliga sina handlingar, hade Yage Times under 2011 gjort vinster på 50 miljoner kronor. I juli förra året stormades de båda företagens kontor av polis, med ett tiotal gripna, och över sextio personer inom olika myndigheter skäliga misstänka för att ha hjälpt företagen med sin verksamhet.

Politiker inblandade
Men detta är bara toppen på isberget för vad kinesiska företag sysslat i termer av Svart PR. Några av de mer häpnadsväckande (och en smula underhållande) detaljerna är där liknande PR-företag mutat sig fram och planterat negativa storys om vissa företag i pressen, för att sedan kontakta samma företag och erbjuda sina raderingstjänster. Några ”PR”-byråer ska även ha skapat fejkade order från myndigheter om att blockera vissa sökord.

Det hela kan te sig aningen absurt om inte underhållande. Men en del av det som ger storyn politisk sprängkraft är att många högt uppsatta politiker ska ha tagit hjälp av företagen i fråga för att få bort pinsamma eller personpolitiskt känsliga ämnen från webben. Yage Times, sägs det, tjänade 60% av hela sin inkomst på beställningsuppdrag från lokala partitjänstemän från stora och mellanstora städer runtom i Kina. Enligt Caixin ska Yage ha jobbat så att de vid första anblick på en negativ story online om en lokal partikader ska kontaktat denne för att erbjuda sina tjänster.

Det värsta är Yage Times och Xinxun bara är två av otaliga liknande firmor i Kina, och att detta nedslag inte på något vis förändrar det faktum att Svart PR är ett verkligt verktyg för alla företag, personer och politiker med ett skelett i garderoben alltför känsligt för att exponera för kinesiskt dagsljus.

Jag rekommenderar ALLA(!) att läsa artikeln i Caixin. Länkar den här.

@rubenevensen

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

2 Comments

Lämna ett svar till Calle Avbryt svar