DN har FEL FEL FEL om Kinas spökstäder

I sedvanlig ordning bemöter svensk dagspress Kinas årliga Nationella Folkkongress med en armada av inbjudande faktarutor, ”vår expert svarar på dina frågor” och sensationella artiklar som letar symbolvärde kring var den kinesiska nationen står i nuläget.

En av dessa, på DN:s onlineversion (möjligtvis bläddrade jag förbi den i print idag), gjorde mig aningen bekymrad.

Skärmbild (1)

Detta med så kallade ”spökstäder” eller ”ghost towns” i Kina är något som verkar fascinera läsare något alldeles oerhört. Det är inte sällan man får läsa i världspressen om Ordos i Inre Mongoliet, en monstruös miljonstad i anslutning till ingenting, vars lägenheter och mark är fullständigt uppköpt och färdiginvesterad men där ingen bor. Tillsammans med Zhengzhou och ställen som Dongguan ska dessa spökstäder, som hämtade ur fiansiella sci-fi-thrillers, vara symboliska exempel för ett sorts ekonomiskt vansinne i Kina där landet har växt så snabbt och okontrollerat att en bostadsubbla av astronomiska mått står för dörren.

Vet inte om det är skadeglädje eller önsketänk hos läsare i Väst. Men törsten efter dylika artiklar verkar göra att alla publikationer tvunget måste inkludera något som spekulerar i kopplingen mellan spökstäderna och Kinas kommande finansiella kaos. Jag har själv tittat på besöksstatistiken för Inbeijing någon gång och märkte att väldigt gamla artiklar om Kinas spökstäder fortfarande drar väldigt många klick, och en av de söktermer på Google som ofta drar in besökare till sidan just är ”Kina + Spökstäder”. Det sitter idag förstås klick-analytiker våldsamt mycket skickliga än er undertecknade i DN-skrapan i Stockholm och konstaterar: Spökstäder, det måste vi skriva mer om. Garanterat klick-monster.

Jag är ingen ekonom men jag vet när och var någonstans jag ska lyssna till bättre informerade personer. Och när det kommer till just Kinas spökstäder är jag fullständigt övertygad om att det handlar mer om sensation och mindre om ett tydligt tecken på var Kinas ekonomi är på väg i för riktning. Mycket av den hysteri och sensationalism som omger fenomenet bygger på satellitbilder tagna ur sin kontext (ofta ligger ”städerna” i anslutning till ett större urbant område och är i vissa fall nybyggda stadsdelar som ännu ej hunnit bebos) och uttalanden från välkända investerare utan egentlig kunskap om den kinesiska ekonomin.

Ta till exempel Jim Chanos, en beryktad internationell investerare, som hade följande att säga om Kinas ekonomi 2010:

’China is on an economic treadmill to hell’ and the country’s bubble is ’Dubai times 1,000’

Men sanningen är att experter långt mer kunniga än folk som Chanos menar att spökstäderna enbart är isolerade företeelser utan egentlig koppling till det bredare tillståndet i den kinesiska ekonomin. Lyssna till exempel på Tom Miller från den respektabla forskningsfirman GK Dragonomics när han i poddradioprogrammet ”Sinica” fullständigt krossar Chanos och hela idén med spökstäder som någonting av verkligt värde för analyser av den kinesiska ekonomin:

Så, det jag vill säga med den här inlägget är att DN är klicksugna opportunister och borde investera pengar i att syndikera Ola Wongs kolumner istället. Eller Joe Olssons, för den delen.

@rubenevensen

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

5 Comments

  1. I och för sig kan det påpekas att just Ola Wong nyligen har beskrivit kinesiska byggnadsprojekt som kapitalförstörning:

    “Men kakelplattorna skevade, det var sprickor i betongen och heltäckningsmattan buktade av mögel, vilket bevisades av flickvännens akuta utbrott av mögelallergi.
    Managern förklarade att det beror på att hotellet är så gammalt. Hur gammalt då?
    –Åh, det är redan sex år!
    Problemet är att hon har rätt. Kinesiska hus har en genomsnittlig livslängd på 25–30 år. Sen måste allt byggas om igen. För dessa betongdagsländor använder Kina 40 procent av världens stål och cement årligen, enligt vice-ministern Qiu Baoxing. ” http://tinyurl.com/d8nb2zs

    Men naturligtvis är kapitalförstörning inte samma sak som en nära förestående ekonomisk krasch, och om jag ska gissa tror jag inte Kina kommer att krascha. Inte för att vad jag gissar spelkar någon roll (frågan är hur mycket man ska tro på ekonomernas gissningar, som naturvetare ska jag förakta ekonomer eftersom det inte är någon riktigt vetenskap).

  2. Har själv bott i ett ex antal förbluffande unga, förbluffande nedgångna kinesiska hyreshus och hotell och sett det first hand. Men som du säger finns det en tendens att överdriva dåliga byggen och obebodda städer som något med symboliskt värde för resten av ekonomin.

    Och vad gäller ekonomer… hehe, förstår din frustration. Hur en hel yrkeskår misslyckades med att förutspå subprimkrisen 2008 är bortom ens förstånd. Men ibland är den trots allt en vetenskap, dock väldigt tänjbar och ständigt förändrande. Ibland kunde ekonomer göra lite gott genom att lyssna på statsvetare (och vice versa förstås). Särskilt i Kinas fall. Och särskilt som det är en ganska viktig grund för investerare och våra politiker att fatta viktiga beslut.

  3. Joe Olsson har ju själv skrivit på detta sätt… Om hur Kinas fastighetsbubbla kunde ha spruckit här om året och vad det var. InBeijing verkar ha en väldig förkärlek till att kritisera andra journalister men borde kanske fokusera mer på kvalitén på sin egen journalistik. Anar ett lillebrorskomplex.

    • Precis. Jag tror fortfarande att Kina står inför en ekonomisk kris under de kommande åren, vilket mycket beror på onödiga/olönsamma investeringar i form av byggprojekt och infrastruktur. Så min åsikt skiljer sig något från Rubens där. Men det är bara bra för debatten att olika åsikter kommer till tals här på InBeijing.

      Dock tror jag inte längre att fastighetsmarknaden kommer krascha i Peking, Shanghai, Guangzhou och en rad andra stora städer ännu. De drar nämligen folk på grund av arbete och studier, lite som Stockholm och Göteborg i Sverige.

      Men då det gäller mindre städer vars stigande fastighetspriser hittills har berott nästan uteslutande på spekulation finns det en klar risk, ett exempel är Sanya på Hainan, som jag skrev om för ett tag sedan: http://inbeijing.se/bulletin/2013/01/24/tusentals-kinesiska-tjansteman-saljer-av-sina-lagenheter/

      Man måste alltid minnas att det enorma landet Kina inte är en marknad, utan flera.

      Däremot håller jag i allt väsentligt med Ruben om att DN:s rapportering från Kina kan förbättras. ”Nyheten” om spökstaden är en omskrivning från CNN, med bilder från Wikimedia. Varför skickar de inte dit sin egna korrespondent, eller extra personal som de gjorde under ledarbytet i USA?

      Citatet ”xxx, säger biträdande professorn Victor Teo vid Hongkonguniversitetet till CNN” bör inte höra hemma i Sverige största morgontidning. Ring honom själva!

  4. På grund vissa tekniska problem 死眼儿 med att, som i mitt fall, bidra till en sida som inte har sin egen SKYSKRAPA, är det naturligt att vissa artiklar bryter från åsiktskonsekvensen, vilket ju kan vara beklagligt, men inte bör vara något att deppa eller gnälla över. Visste inte att man hade dylika krav på svensk dagspress, alltså att Hanne Kjöller och Henrik Brors skulle skriva under någon sorts Wolodarsisk åsiktsregim? Man kan ha en generell ideologisk linje, men den går aldrig ned på detaljnivå. Inte ens i reguljär tryckpress.

    Sedan får man gärna komma med konstruktiv kritik eller en egen infallsvinkel, och undvika det där onödiga om komplex. Bara för att du sitter bakom en pseudonym och tangentbord betyder det inte att du förlorar allt ditt hyfs.

    Och håller med Joe. Tycker man kan kräva lite mer av en tung outlet som DN. Jag personligen aspirerar inte på att jämföra mig själv med något sådant, vilket ju vore en alldeles makaber nivå av storhetsvansinne. Som du märkte klistrade jag in ett löp från DN och lät en sida av det argumentet tala för sig själva.

    Vänligen,

Kommentera