Tiananmen Redux (2014), av Johan Lagerkvist
Gör en lista över vĂ„r generations viktigaste politiska hĂ€ndelser, och risken Ă€r stor att du glömmer bort massakern vid Himmelska fridens torg 1989. Det vill Johan Lagerkvist Ă€ndra pĂ„ genom att i sin nya bok framhĂ„lla massakern som den enstaka hĂ€ndelse vilken bidragit mest till att forma det moderna Kina – som verkar vara en förskrĂ€cklig nation att leva i.
Lagerkvist radar upp de samtida problemen; vÀxande klassklyftor, miljöförstöring, korruption, övervakning, sjÀlvmord, brist pÄ empati, moralisk utvattning och en befolkning likgiltiga inför det mesta som inte innebÀr personlig profit.
DÄ jag sjÀlv bor i Kina kan jag, tyvÀrr, skriva under pÄ en stor del av detta. Lagerkvist ska ha en eloge för att han inte skrÀder med orden. Det gÀller Àven beskrivningen av partiets hÄrdföra ledare som gjorde allt för att hitta en ursÀkt att slÀppa lös militÀren. De fÄr hÀr verkligen en historiens kompromisslöst hÄrda dom, utan att Lagerkvist försöker hitta nÄgon mellanvÀg som ursÀktar deras ofattbara handlingar. Gott sÄ.
Ett problem uppstĂ„r dock dĂ„ massakern anges vara avgörande för alla de ovanstĂ„ende samhĂ€llsproblemen. Snarare brukar kulturrevolutionen nĂ€mnas som orsak för dessa – forskare likt Frank Dikötter gĂ„r Ă€nnu lĂ€ngre tillbaka i tiden och menar att en kultur av fusk och ljug etablerades redan under svĂ€ltkatastrofen det stora sprĂ„nget (1958-61).
Lagerkvists argument lyckas inte helt övertyga att hĂ€ndelserna 1989 har satt vĂ€rre spĂ„r i samhĂ€llet och det kollektiva minnet – Ă€ven om det givetvis inte kan uteslutas. Teorin blir ocksĂ„ svagare av bokens brist pĂ„ ny kunskap. I motsats till den redan nĂ€mnde Dikötter sĂ„ har inga djupdykningar gjorts i tidigare outforskade arkiv; kĂ€llorna bestĂ„r frĂ€mst av redan publicerade böcker.
Till skillnad frÄn exempelvis Ola Wongs alster ges heller inte sÀrskilt stor plats Ät personliga erfarenheter eller möten. De nya citat som Lagerkvist bidrar med Àr korthuggna och kommer oftast frÄn icke namngivna personer vilka sedan försvinner spÄrlöst ur boken.
Syftet med Tiananmen Redux torde dock varken vara forskning eller nÄgon semi-biografi, utan helt enkelt att lÀsarna ska förstÄ vidden av vad som hÀnde i Peking den dÀr ödesdigra vÄren 1989. Och i denna kategori torde boken vara oövertrÀffad i Sverige.
Den första och lĂ€ngsta delen – som beskriver rĂ€vspelet bakom beslutet att sĂ€tta in armĂ©n – höll mig vaken en hel natt, och detta trots att jag redan lĂ€st de flesta av kĂ€llorna. Lagerkvist har varit extrem noggrann i sin dramaturgiska berĂ€ttelse, dĂ€r de allmĂ€nna sinnesstĂ€mningarna Ă„terges tillsammans med detaljer om politiska tjĂ€nstemĂ€n som svettades pĂ„ panna och överlĂ€pp av nervositet under samtal med studenterna.
I bokens tvÄ sista slÀpper dock Lagerkvist fram statsvetaren och forskaren i sig sjÀlv aningen för mycket. Den tidigare snabba rytmen av relevant information förbyts mot utvecklingar av och bollande med olika experters ekonomisk-politiska teorier.
Det spekuleras Ă€ven en hel del. Lagerkvist konstaterar att âutan Tiananmen hade Kina inte nĂ„tt supermaktsstatus pĂ„ tre Ă„rtiondenâ, punkt slut. NĂ€hĂ€, och varför inte det dĂ„? Liksom tidigare recensenter pĂ„pekat skulle utvecklingen varit fullt möjlig Ă€ven om man gĂ„tt demonstranterna till mötes snarare Ă€n att skjuta ihjĂ€l dem.
De protesterande torde nĂ€mligen sjĂ€lva ha varit positivt instĂ€llda till marknadsekonomiska reformer. Ett Kina med mindre spĂ€nningar och mer frihet skulle kanske rent av kunnat vĂ€xa Ă€nnu snabbare. Ă terigen Ă€r det förvisso möjligt att Lagerkvist har rĂ€tt – men han kan ocksĂ„ vara fel ute och utan klara bevis Ă€r det dĂ€rför svĂ„rt att bara nicka och hĂ„lla med.
Förmodligen skulle boken ocksĂ„ mĂ„ bra av att kortas ner. Exempelvis finns tvĂ„ stycken om digital övervakning. Det första pĂ„ drygt tio sidor fokuserar pĂ„ NSA och Edward Snowden, utan att knappt nĂ€mna Kina. Andra stycket Ă€r kortare och ocksĂ„ det fullt av referenser om lĂ€get i USA och Europa. Det Ă€r förstĂ„eligt att situationen i Kina mĂ„ste sĂ€ttas i kontext – men dĂ„ kontexten blir sjĂ€lva huvudĂ€mnet tappar i alla fall jag fokus och blĂ€ddrar framĂ„t allt snabbare.
Detta Àr varken första eller enda gÄngen som Tiananmen Redux uppvisar tendensen att glida ifrÄn Àmnet nÄgot. Det resulterar ofta i intressanta perspektiv och jÀmförelser, men tyvÀrr ocksÄ ofta i mer eller mindre fristÄende historier om brittiska elitförband eller stadstorgens utveckling i det antika Grekland.
Utflykter likt dessa frĂ„ntar dock inte boken dess viktiga budskap; att Kina bakom sina tillvĂ€xtsiffror brottas med enorma problem som till stor del beror pĂ„ landets fruktansvĂ€rda förflutna – mĂ„ det handla om massaker eller kulturrevolution. Samt att det finns en bubblande frustration i samhĂ€llet pĂ„ grund av att förgriparna fortfarande sitter vid makten.
Det Àr ocksÄ uppfriskande att se en svensk akademiker som tar i frÄn tÄrna för att förmedla detta till allmÀnheten.
OMDĂME: KĂP
InBeijing bedömer böcker enligt en skala med tre olika omdömen. De verk som Ă€r intressanta och inspirerar pĂ„ ett vis som litteratur bör göra fĂ„r betyget ”KĂP”.
Fascinerande böcker som sticker ut nĂ„got alldeles extra fĂ„r omdömet ”MĂSTERLIG”, medan alster som utmĂ€rker sig sĂ€rskilt negativ fĂ„r nöja sig med etiketten ”UNDVIK”.
VÀnligen maila tips pÄ böcker med koppling till Kina eller Asien som du tycker bör recenseras hÀr. LÀngden pÄ InBeijings recensioner kommer alltid ligga pÄ drygt 3 000 tecken, oavsett vilken lÀngd eller kvalité boken i frÄga hÄller.
Tidigare recensioner:
The Last Days of Old Beijing, av Michael Meyer (MĂSTERLIG)
The Search for a Vanishing Beijing, av M.A. Aldrich (UNDVIK)