april 2014

Published on

Publicerat: Kina går från plast till högteknologi

I det senaste numret av Arbetet finns ett reportage av mig från Kina, om hur landets tillverkningssektor har gått från billiga plastleksaker till avancerade varor som datorer och smartphones.

Denna utveckling är en medveten satsning från myndigheternas sida, som vill öka marginalerna inom tillverkningen, och få en allt större del av landets ekonomi att utgöras av inhemsk konsumtion.

Ökat välstånd och ändrad demografi efter enbarnspolitiken ger också denna utveckling en ordentlig skjuts. Dagens unga kineser är helt enkelt inte villiga att arbeta med samma dåliga villkor som tidigare.

Många unga har nu en ordentlig utbildning; en av dessa intervjuar jag i artikeln, nämligen ingenjören Xiao Fengjun. Han berättar om hur han kom från landsbygden och började arbeta på ett internetföretag i Peking.

Hela reportaget kan läsas här nedan, i större version via Scribd, eller som fulltext via tidningen Arbetets hemsida.

Just denna artikel torde vara av intresse för alla som vill vet mer om Kinas historia. Läs hela uppslaget här nedan, eller i större version via Scribd:

Published on

Läs ”allt” om Kinas tekniska och digitala utveckling

Många läsare är intresserade av Kinas tekniska och digitala utveckling. Samtidigt är det område som nästan inte alls bevakas i Sverige, varför det kan vara svårt att hitta bra källor för de som vill följa denna utveckling.

En av de bästa resurserna för detta är Tech in Asia, en hemsida som bevakar just teknologi i hela Asien. Genom att söka på taggen ”China”, så får man upp alla artiklar som handlar om Kina. (Tryck här för direktlänk till denna sökning)

Tech in Asia skriver flera artiklar angående Kina varje dag, ett axplock av den senaste veckans alster är:

15 new Asian smartphone makers hoping to crush Samsung and Apple (22 april)
Tesla begins sales in China, plans to assemble cars at Chinese factory in future (22 april)
Weibo disappoints with low IPO debut, but shares climb after cold start (18 april)
Linked to prostitution, China’s favorite flirty chat app slammed by state media (18 april)
Yet another Chinese blogger jailed for allegedly spreading rumors on Weibo (17 april)

Som ni kan se så handlar artiklarna om allt från affärer till samhälle och internetcensur. Tech in Asias material är helt gratis. De verkar försörja sig på reklamintäkter, nyhetsbrev och samarbete med olika företag. Missa inte denna källa om du har intresse för denna slags artiklar från Kina!

Published on

”New Citizens Movement” – Kinas nya demokratirörelse

Den senaste tiden har ”New Citizens Movement” skapat stora rubriker i Kina, sedan flera av dess grundare dömts till långa fängelsestraff.

Rörelsen formades 2010, och vill se förbättring vad gäller mänskliga och demokratiska rättigheter i Kina. De vill bland annat se ett mer rättvist utbildningssystem, samt att politiker och tjänstemän ska offentliggöra sina tillgångar.

Dess grundare och medlemmar består av allt från utbildade advokater till aktivister som var med redan vid Himmelska fridens torg 1989. De har ofta arrangerat middagsbjudningar för att diskutera politik och sociala frågor.

New Citizens Movement var länge en liten rörelse som inte gjorde mycket väsen av sig. Men då Xi Jinping 2012 drog i gång en anti-korruptionskampanj, kände sig gruppen redo att offentliggöra flera av sina ståndpunkter, och gick i linje med presidentens retorik ut och krävde större transparens inom politik och näringsliv.

Men istället för stöd från presidenten, anhölls flera av medlemmarna. Rättegången mot gruppens ledare Xu Zhiyong avslutades i januari i år, och domen blev fyra och ett halvt års fängelse för att ha ”samlat en folkmassa och stört den offentliga ordningen”.

xu zhiyongXu Zhiyong bakom galler, där han kommer spendera fyra och ett halvt år, skild från sin nyfödda dotter

Förra veckan dömdes ytterligare fyra medlemmar i stängda rättegångar till mellan två och tre och ett halvt års fängelse med samma brottsrubricering. Domarna ska överklagas, men det finns föga hopp om att de kommer mildras, särskilt med tanke på att en domstol i Peking tidigare denna månad slog fast att Xu Zhiyongs straff står kvar.

Ytterligare fyra medlemmar av New Citizens Movement, utöver de som dömdes i veckan, sitter anhållna och väntar på en rättegång som förmodligen kommer påbörjas inom de närmsta två månaderna.

Man kan fråga sig varför Kinas myndigheter slår till så hårt och så plötsligt mot denna rörelse, vars krav i stort står i enighet såväl landets konstitution som presidentens retorik.

En anledning kan vara att den utgörs av flera medlemmar som tidigare är kända för sin aktivism, varför en kedjereaktion kan utgöras om de samlas och ställer högljudda krav.

Ytterligare ett skäl må vara nervositet inför den kommande 25-års-dagen av den i Kina tabubelagda massakern på Himmelska fridens torg. En av de fyra som dömdes förra veckan medverkade nämligen i protesterna där.

Hur det än må vara med anledningen, så är New Citizens Movement är rörelse att hålla kolla på, särskilt som den fått stort gehör bland allmänheten, och demonstranter dragits till rättegångarna i Peking för att upprepa gruppens krav.

Här kan ni läsa en artikel om gruppens ledare Xu Zhiyong, och här är länken till dess hemsida, vars inledning översatts till engelska av China Media Project:

Standing Firm and Working Tirelessly
– A Preface for the Launch of the New Citizens Movement Website

The website of the New Citizens Movement is now online.

Offline, meanwhile, in the nation’s capital, our colleagues — Xu Zhiyong, Ding Jiaxi, Zhao Changqing, Zhang Baocheng and Li Yuzheng — continue to suffer [at the hands of authorities in Beijing]. Illegal trial proceedings against them move ahead.

Elsewhere in the country, in Hubei, Jiangxi and other places, illegal trials commence and illegal verdicts are announced against other members of the New Citizens Movement. The systematic persecution of the New Citizens Movement and its members is now reaching its culmination.

The authorities, however, have failed to achieve their desired outcome: the collapse of the New Citizens Movement. This is a movement that cannot be stopped.

Six weeks ago, the Ministry of Education ruled at last that students from any of the country’s thirty provinces are now permitted to take the college entrance exam outside their native place of registry [a crucial decision for the children of migrant workers]. Clearly, the push by the New Citizens Movement for greater equality in education has achieved one stage of victory.

When the Decision of the Third Plenum of the 18th Central Committee of the CCP was released four months ago, it included language pledging to “actively carry out trials for systems of transparency for the newly appointed leaders and cadres on relevant matters.” These “relevant matters” must include disclosure of the assets [of government officials]. And ultimately, the authorities will have to respond to the call by the New Citizens Movement for disclosure of the assets of government officials.

The dinner gatherings of members of the New Citizens Movement in various cities have continued unabated, even in the face of tremendous pressure — and even in jittery Beijing.

As ever, it is within the capacity of the authorities to persecute any citizen who speaks up about problems in our society. But now, unlike the past, the authorities cannot possibly turn their backs on the problems themselves. They cannot dismiss the demands of the public.

Social progress entails a definite price. To pay that price, we are prepared to sacrifice ourselves. To pay that price, we are prepared to hazard imprisonment — in order to turn the public’s attention to public affairs, in order to create the pressure necessary to force concessions on the part of the authorities, in order to compel changes to unjust and unfair policies, in order to bring change to the system.

This road of peaceful resistance, of peaceful change, of the New Citizens Movement, has already been opened for us by Xu Zhiyong.

We are not about empty slogans. We are not about abstract grand narratives, or insincere talk of opposition. We are about returning to society and putting down roots, about joining with the lives of ordinary people and leading thousands and tens of thousands to take up and protect the rights that have always been theirs — to become citizens in the fullest sense.

This sort of concrete resistance, grounded in the very substance of life, cannot be defeated. Society provides it with a solid foundation, and life imbues it with tremendous force. False charges, persecution and forced suppression will not avail [against this resistance], but in fact will only steel our resolve.

Just as we understand that all acts of conscience throughout human history have met with adversity, and that suffering is something all acts of conscience must face, we understand that the New Citizens Movement cannot escape adversity. For us, suffering for conscience is a matter of honor.

When we suffer by taking the rights and responsibility of the citizen seriously, by taking freedom, justice and love as our practice, this serves only to iterate the absurdity of the system, and underscore the imperative of change.

Repression will not end the New Citizens Movement, and in fact Xu Zhiyong and the others have drawn new strength from their hardship on behalf of the whole movement. From the courtroom and from their prison cells, they have never ceased their struggle — and they have never rested in their advocacy of the principle of the New Citizen.

The illegal trials against members of the New Citizens Movement resemble the show trials held in Taiwan after the Formosa incident of 1979. They serve only to consummate the New Citizens Movement and to announce it to the world. For the New Citizens Movement, this is an historic moment.

International support for the New Citizens Movement has never ceased, and this too forms an integral part of the movement. International opinion has rushed to the support of the movement, and in places like Munich and Portugal people have even gathered to show their support through “wine and dine” sessions in which they raise their glasses and express solidarity with the New Citizens Movement, calling for peace and justice worldwide. [Translator’s Note: In combination, the Chinese words ”food” and ”drunkenness”, here rendered ”wine and dine,” are homonyms of the phrase ”commit a crime,” a reference to the wrongful trial and persecution of rights defenders. This practice originated in China in 2011.]

All of these supporters know that the spirit and values of the New Citizens Movement — freedom, justice, love and conviction — are core values not meant to destroy, but rather to build, through the routine practice of rights, an order in which love replaces hate and courage replaces anger. They believe this spirit of the New Citizen should be shared far and wide.

The New Citizens Movement represents the rise of civil society in China. It has earned the respect of the world, and it has earned dignity for the Chinese people.

Civil movements in the broader sense — social movements of citizens pursuing their civil and constitutional rights — have continued unabated in China too. In south China, labor movements have advanced through organised rights defence actions. Networks of human rights lawyers have strengthened despite constant pressure. And grassroots NGOs on issues like public welfare, environmental protection and communal self-reliance have found space to grow like never before.

Freedom is our goal, justice is our spirit, and love is our foundation. Through the citizens movement we will galvanise society, rebuild our values, remake our social core. The new society that emerges will lead China’s transition to constitutionalism. This is the prevailing tide of our time, and any attempt to hold it back is destined to fail, like beating back water with a sword.

Attacks on the New Citizens Movement continue. Our brothers and sisters continue to suffer. Though we may not be free of sorrow, we refuse to despair. The work of conscience cannot be beaten down. The New Citizens Movement will not be toppled. And so we remain confident. The strength in our hearts will not be bested.

Xu Zhiyong and the others have already sacrificed their freedom in order to open a road for the New Citizens Movement. This is the road to a free China. It is the road to a better China. We have only to take to this road, to join forces with the New Citizens Movement. We are duty bound to forge ahead.

These are the aims and mission of the New Citizens Movement website. We cannot say for sure what impact our actions will ultimately have — each of us has limitations. But we will stand firm, and we will work tirelessly for our goals.

April 11, 2014

The New Citizens Website
www.xgmyd.com

Published on

”Kinas mäktigaste man” häktad, tillsammans med familj och bundsförvanter

Hur skulle det ha sett ut om Barack Obama under sitt första år som president häktat Al Gore med familj samt hundratals affärsmän som stod Gore nära, och sedan beslagtagit alla deras tillgångar, från bostäder ner till bilar och konstföremål.

Den jämförelsen gör The New Yorker med utredningen om korruption som nu pågår mot Zhou Yongkang, Kinas tidigare säkerhetschef och av Financial Times för två år sedan kallades för ”Kinas mäktigaste man”.

Det är känt att Kinas nya president Xi Jinping inte drar jämt med Zhou Yongkang. Som tidigare medlem i politbyråns ständiga utskott, är Zhou den högsta politiker som någonsin åtalats för korruption i Kina. Därmed har Xi brutit mot ett tabu, en oskriven lag om att politiker på denna nivå inte ska kunna röras.

Förutom Zhou själv, har enligt olika rapporter minst tio släktingar häktats, bland annat hans son, fru och bror. Sammantaget har över 300 bundsförvanter och affärspartner till den tidigare säkerhetschefen häktats under de senaste fyra månaderna.

Deras bankkonton har frysts, hundratals bostäder har beslagtagits, tillsammans med allehanda guldföremål och antikviteter. Enligt Reuters uppgår de beslagtagna tillgångarna till nästan 100 miljarder kronor, vilket är större än hela Albaniens BNP.

zhou kinaKinas tidigare säkerhetschef Zhou Yongkang har all anledning att se bekymrad ut

Under Xi Jinping har det även rensats upp rejält i Kinas korrumperade armé på sistone. Sedan nyåret har en av Kinas mäktigaste generaler och chefen för arméns logistik båda gått samma öde till mötes som Zhou Yongkang. Fyra fordon behövdes för att köra iväg rikedomarna från logistikchefens ena bostad, som bland annat innehöll en staty av Mao i rent guld.

Förutom säkerhetstjänsten och militären, har Xi Jinpings anti-korruptionsvåg även nått in i Kinas lika mäktiga som icke-transparenta oljebolag.

Hur ska man då läsa denna våg av tillslag mot otvivelaktigt korrumperade tjänstemän? En version är att Xi Jinping verkligen tar i med hårdhandskarna mot korruption, men en vanligare uppfattning är att det handlar minst lika mycket om en maktkamp. The New Yorker skriver:

For President Xi Jinping, Zhou’s downfall serves both practical and strategic purposes. The Zhou network runs powerful entities, including oil, gas, and security, and Xi’s maneuver means that he can shore up his authority by replacing Zhou’s allies with his own loyalists, as well as scare low-ranking fence-sitters into something closer to coöperation.

Detta blev tydligt i veckan, då South China Morning Post rapporterade om ytterligare två höga tjänstemän – chef i ett statligt oljebolag och en högt uppsatt tjänstemän i organisationsdepartementet – som står Zhou Yongkang nära häktades, anklagade för korruption.

Och samtidigt som Xi Jinping slår till mot ljusskygga säkerhetschefer och militärer, har även behandlat såväl människorättsaktivister som bloggare på ett hårdare vis än den tidigare administrationen.

Vidare så verkar inte samma hårda principer gälla för presidenten själv. Medieorganisationen Bloombergs hemsida är fortfarande blockerad i Kina, sedan man för två somrar sedan avslöjade korruption hos Xi Jinping själv, inklusive dennes familj och vänner.

Xi verkar alltså rikta anti-korruptionkampanjens udd mot de tjänstemän som inte ligger honom i fatet. Men de stora tillslag som nyligen gjorts, påminner om vad partiveteranen Chen Yun en gång sade: ”Om vi tar korruption för lättvindigt så förstörs landet, men om vi går fram fört hårt mot korruption, så förstörs partiet”.

Meningen är tvådelad; dels så faller majoriteten av kommunistpartiets höga tjänstemän inom ramarna för vad som skulle kallas korrumperade, och dels så finns risken att allmänhetens vrede väcks om en allt för utbredd korruption avslöjas.

Med anledning av detta, är det intressant att notera att de som utreder korruptionen själva också verkar korrumperade. The Telegraph publicerade i veckan en artikel med rubriken: ”Chinese protesters ambush anti-corruption team at luxury hotel”.

Där uppdagades det att de tjänstemän som sänts ut för att bekämpa korruptionen, själva inte nöjer sig med något mindre än det bästa boendet och den bästa servicen.

Published on

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 15

Här kommer ett lite längre nyhetsbrev än vanligt. Det får kompensera för att nyhetsbrevet kommer utgå såväl nästa vecka som veckan därpå, på grund av resor till Shanghai respektive Lijiang.

Under resorna kommer jag dock lägga upp en hel del bilder på Instagram, Twitter och Facebook.

Där kan ni även följa InBeijing för länkar om de senaste nyhetshändelserna från Kina/Asien. Håll till godo med uppdateringarna fram till vecka 18, som alltså blir nästa nyhetsbrev.

VECKAN SOM GICK: NYHETSBREV FRÅN KINA/ASIEN V. 15

EKONOMI & HANDEL

China’s Embrace of Foreign Cars – New York Times rapporterade i veckan från Chongqing, där Fords joint venture med en inhemsk biltillverkare bidragit till att företaget ökat sin marknadsandel i Kina till 4,5 procent. Ford siktar på att ytterligare dubbla denna andel, då kinesiska kunder inte bara köper fler bilar, utan även föredrar utländska märken. År 2000 hade kinesiska tillverkare nästan 70 procent av marknaden i Kina. I dag är siffran endast 45 procent. Röster höjs nu för att på olika vis vis tvinga utländska tillverkare att dela med sig av lönsamhet och teknik.

Monetary easing seen as Beijing’s next move to spur slowing growth – En allt trögare tillväxt kan tvinga Kina att för första gången på två år lätta på sin penningpolitik, skriver South China Morning Post. Tidigare denna månad presenterade ett stimulanspaket med fokus på infrastruktur och skattelättnader för småföretag. Omfattningen var dock inte i närheten av de stimulanser som räddade Kinas tillväxt 2008, och analytiker menar att mer än så här behöver göras för att skapa jobb och hålla igång ekonomin. Uttalanden från tjänstemän pekar nu på att Kina även kan komma att minska kraven angående bankernas penningreserver.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

Beijing Court Upholds Legal Scholar’s Sentence – I fredags uppehöll en domstol i Peking det fyraåriga fängelsestraff som aktivisten Xu Zhiyong dömdes till tidigare i år. Xu är en av grundarna bakom New Citizens Movement, som bland annat kräver demokratiska rättigheter och insikt i kinesiska tjänstemäns tillgångar. Han dömdes officiellt för att ha ”samlat en folkmassa och stört ordningen”. I samband med domen sade Xu att det bara är en tidsfråga innan kommunistparti måste ge efter för krav på frihet.

Two more associates of ex-security tsar Zhou Yongkang detained in graft probes – I förra veckans nyhetsbrev skrev jag om den omfattande utredning som pågår mot tidigare säkerhetschefen Zhou Yongkang, som misstänks för korruption. I egenskap av tidigare medlem i politbyråns ständiga utskott, är Zhou den högsta politiker som någonsin utretts för korruption i Kina. Många ser detta som en maktkamp, då Zhou inte drar jämt med president Xi Jinping. South China Morning Post rapporterade i veckan att ytterligare två tjänstemän som stod Zhou nära nu har häktats.

‘Dangerous’ era of dissent may have begun – Den senaste tiden har många rapporter om oroligheter kommit från Nordkorea, där nya diktatorn Kim Jong-un går hårt fram och konsoliderat sin makt med avrättningar och allehanda utrensningar. Med anledning av detta skrev Nordkorea-kännaren Andrei Lankov i veckan en artikel för NK News, om förändringar i det nordkoreanska samhället, där en yngre och mer utbildad elit börjat intressera sig för politik. Han påpekar med rätta att revolt sällan uppstår då en befolkning svälter och lider som värst, utan först då folk har fått tid och resurser nog att tänka på hur de egentligen har det ställt.

Fresh protests rock Taiwan’s police and parliament – Oroligheterna fortsätter på Taiwan, där 500 demonstranter till helgen omringade en polisstation i Taipei, för att kräva en hög polischefs avgång. Anledning var att denne under fredagen förde befälet över poliser som med våld flyttade demonstranter från Taiwans parlament. Polisaktionen visade sig dessutom vara till föga nytta, eftersom ett par hundra demonstranter återigen vandrade in i parlamentet under helgen, skriver South China Morning Post.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

’Press freedom in Hong Kong has never been worse’, says journalist Ching Cheong – Vid ett möte som i veckan anordnades av Foreign Correspondents’ Club i Hongkong, höjdes röster om att stadens pressfrihet aldrig varit sämre. Under det senaste året har flera attacker utförts mot journalister och redaktörer, senast var det Ming Paos tidigare redaktör Kevin Lau som i februari just undkom med livet i behåll efter att ha attackerats med en köttyxa på öppen gata. Det ses som bevis på att det finns aktörer som försöker tysta Hongkongs relativt frispråkiga media.

QQ reaches 200 million users – I veckan rapporterades att QQ, som är världens största sociala nätverk efter Facebook, kommit upp i 200 miljoner aktiva användare på en och samma gång. Vad gäller aktiva användare varje månad, så kom man förra kvartalet upp i hela 808 miljoner. QQ ägs av Tencent, som även står bakom den snabbt växande appen WeChat/Weixin.

ENERGI & MILJÖ

China’s nuclear power to hit 40m kW by 2015 – I veckan kom ytterligare planer på att Kinas expansion av kärnkraft återfått momentum efter olyckan i Fukushima 2011. I dag finns 17 kärnkraftverk i Kina, som tillsammans har en kapacitet på 14 GW. Denna siffra ska nu öka till 40 GW år 2015, och sedan till 60 GW år 2020, skriver China Daily, som citerar en hög tjänsteman inom sektorn.

China drills 7km borehole in ’roof of world’ in oil and gas hunt – I sin ständiga jakt på olja och gas, har kinesiska ingenjörer nu borrat 7 kilometer ner i den tibetanska högplatån. Det är det djupaste hål som någonsin borrats i sådana extrema förhållanden som den hittills nästan orörda platån utgör. Projektet är kritiserat och omges av hemlighetsmakeri. En intervjuad forskare vägrar avslöja den exakta positionen eller ens vilka oljebolag det är som är aktiva i regionen.

Giant bubbles could be ’built over Beijing parks to save residents from smog danger’ – Den senaste av en rad desperata åtgärder för att erbjuda Pekingborna frisk luft, är genomskinliga jättebubblor med en botanisk trådgård i, där föroreningarna pumpas ut och ersättas med frisk luft. Enligt dess upphovsmän skulle såväl affärer som kontor och bostadshus kunna byggas i bubblorna. Konstruktioner av samma art finns redan på plats i Peking men i mindre skala, bland annat idrottshallar i skolor och den simarena som byggdes inför olympiska spelen 2008.

SAMHÄLLE, KULTUR OCH HÄLSA

Chinese civil society: Beneath the glacier – The Economist uppmärksammade i veckan faktumet att självständig organiseringen inom civilsamhället blomstrar som aldrig tidigare i Kina, vilket märks av faktumet att antalet registrerade NGO:s har ökat från drygt 150 000 vid sekelskiftet, till över en halv miljon i dag. Dessa engagerar sig i allt från migrantarbetare till jordbävningsoffer. Tillväxten beror på en allt större och mer upplyst medelklass, som vill vara med och forma samhället. Eftersom NGO:s i Kina fortfarande måste registrera sig hos myndigheterna, tros ytterligare en miljon stycken finnas utöver det officiella antalet.

Mao’s Little Red Book in China and Beyond – Det är nu cirka 50 år sedan den lilla röda boken med citat från Mao Zedong började cirkulera i Kina. Boken skulle komma att bli en av världens mest tryckta någonsin, och fungera som bränsle under kulturrevolutionens vansinne. The Diplomat intervjuade i veckan Alexander Cook, författare till en bok om boken, med titeln ”Mao’s Little Red Book: A Global History”. Där svara han på frågor som varför försvann så plötsligt i Kina, och vilken betydelse den fick för revolutionära rörelser i övriga världen.

Guizhou police seize more than 10,000 illegal guns in crackdown – Tack vare hårda lagar är skjutvapen något relativt ovanligt i Kina. Den senaste tidens våldsdåd i bland annat Kunming och Xinjiang har dock fått myndigheterna att börja leta noggrant efter olagliga vapen, och i veckan gjorde man sitt största tillslag hittills, då över 10 000 skjutvapen och 120 000 knivar beslagtogs i den sydliga provinsen Guizhou. Femton personer som misstänktes tillhöra kriminella gäng arresterades i samband med tillslaget.

Published on

Publicerat: Mao Zedongs terror

I det aktuella numret av Allt om Historia finns en 10 sidor lång feature av mig om Mao Zedongs år vid makten i Kina. Temat är det lidande som Maos olika politiska kampanjer innebar för kineserna, allt från Det stora språnget och Kulturrevolutionen, till de mindre kända utrensningarna av ”jordägare”, ”kapitalister” och ”högerelement” under kommunistpartiets första år vid makten.

Hur många dödsoffer som Maos tid vid makten i Kina egentligen innebar är omstritt bland historiker, men ny forskning av exempelvis Frank Dikötter visar att antalet kan vara större än man tidigare trott, särskilt som dödskvoter delades ut till varje provins redan under Maos första år vid makten, för att jaga ner riktiga och inbillade motståndare till den nya regimen.

Detta är en av en dryg handfull historiska features som jag skrivit för tidningar som Allt om Historia, Allt om Vetenskap och Populär Historia. De är mycket svårare att skriva än vad jag själv till en början trodde, då det handlar om stora mängder information som ska trimmas ner till en kort text som dessutom ska vara läsvärd.

Tidigare features har handlar om bland annat Vietnamkriget, Opiumkrigen, Förbjudna staden, den stora Kanto-jordbävningen samt Japans härjningar i Asien under andra världskriget.

Just denna artikel torde vara av intresse för alla som vill vet mer om Kinas historia. Läs hela uppslaget här nedan, eller i större version via Scribd:

Published on

Video: Kowloon Walled City, 20 år senare

Wall Street Journal publicerade förra veckan en kortfilm om Kowloon Walled City, en stadsdel som började växa snabbt i Hongkong tack vare dess billiga hyror och strömmen av kinesiska migranter som tilltog efter att kommunistkina etablerades 1949.

Kowloon Walled City blev snabbt världens mest befolkningstäta plats, som var hem åt upp emot 50 000 människor på en yta så liten som 2,8 hektar (126 x 213 meter, alltså som två fotbollsplaner). Det innebär 1,2 miljoner invånare per kvadratkilometer, jämfört med de cirka 27 000 personer per kvadratkilometer som bor på Manhattan.

Förutom att vara tätbefolkat blev Kowloon Walled City även beryktat för att vara laglöst. Här gav sig myndigheterna inte in, varför området kryllade av droger, bordeller, triader samt icke-licensierade doktorer och tandläkare som drog ut tänder för en billig slant.

De 300 byggnader som utgjorde denna labyrint av anarki blev snart vanlig i populärkultur, och romantiserades i såväl litteratur som film. Området blev startpunkten för många migranter som påbörjade ett nytt liv i Hongkong, och här gick de flesta varor att få tag på till ett billigt pris.

Beskedet att Kowloon Walled City skulle rivas mottogs 1992 med blandade känslor. Många var glada att denna skamfläck en gång för alla skulle tas bort från kartan, medan många invånare protesterade mot beslutet, eftersom grannarna hade nära relationer till varandra och området fungerade som en stad i staden, inte helt olikt Pekings hutonger.

I filmen nedan ges en insikt i livet i Kowloon Walled City genom rörliga bilder och intervjuer med tidigare invånare. Mer information, fotografier och grafik kan ses via Daily Mail och South China Morning Post.

Published on

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 14

Det har varit en minst sagt turbulent vecka för min del, då faktumet att jag sumpade ett jobb på Dagens industri lett till flera intervjuer intervjuer och uppmärksamhet i bland annat Aftonbladet, Dagens media samt Mattsson och Helins podcast (med början minut 33).

All information värt att veta om denna händelse kan läsas i mitt tidigare blogginlägg, och det finns egentligen inte så mycket att tillägga, förutom att reaktionerna faktiskt till stor del varit positiva, samt att jag nu vet vem det är som ringt och skvallrat.

Av alla kommentarer och inlägg som denna berättelse renderat, kommer den mest klarsynta från min flickvän. Hon sade: ”Sverige måste vara ett riktigt tråkigt land, eftersom en sådan här händelse hamnar på framsidan av er största tidning. I Kina händer liknande saker hela tiden och passerar oftast obemärkta”.

Sant så sant.

Nu är jag i alla fall hemma i Peking igen, och det missade jobbet på Dagens industri innebär att jag kommer fortsätta skriva här på InBeijing som vanligt!

Missa inte att följa InBeijing på Twitter och Facebook för de senaste nyheterna från Kina/Asien.

VECKAN SOM GICK: NYHETSBREV FRÅN KINA/ASIEN V. 14

EKONOMI & HANDEL

China ”Mini-Stimulus” Is Maxi Mistake – I onsdags offentliggjorde premiärminister Li Keqiang Kinas första ekonomiska stimulansåtgärder för i år, som bland annat innefattar skattesänkningar för småföretag, byggnation av allmännyttiga bostäder och utbyggnad av infrastruktur med fokus på järnväg. Detta stimulanspaket var dock relativt litet i omfattning, och fick de facto börsindex i Shanghai att sjunka under torsdagen. Forbes menar att Kinas ekonomi fortfarande brottas med negativa följder av det enorma stimulanspaket på över 4 biljoner kronor som den gamla administrationen sjösatte 2008.

About 20% of China’s economy is shrinking: Economist – Stimulanser ser sannerligen ut att behövas, eftersom så mycket som 20 procent av Kinas ekonomi håller på att krympa, och resterande 80 procent endast växer marginellt. Det menar i alla fall fristående ekonomen Andy Xie, som också varnar för att en pysande kreditbubbla bidrar till Kinas långsammare ekonomiska tillväxt. CNBC påpekar att Kina fått en dålig ekonomisk start på det nya året, och att ny statistik denna vecka över inköpschefernas aktivitet visade att Kinas tillverkning kan fortsätta minska.

China’s Volvo Romance Rolls On, With Xi’s Backing – Volvos image blir allt bättre i Kina, och under veckan passade president Xi Jinping på att besöka Volvo-fabriken i Belgien, tillsammans med sin fru och Belgiens kungapar. Wall Street Journal skriver att ”myndigheternas romans med Volvo fortsätter blomstra”, särskilt sedan märket tagits med på en lista över bilar som landets politiker och tjänstemän tillåts köpa. Det var jag som först skrev om den lista i svensk press, för magasinet Fokus i november i fjol.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

China’s fifteen-billion-dollar purge – The New Yorker uppmärksammar de tillslag som gjorts mot korruption i Kina på sistone, med fokus på landets tidigare säkerhetschef Zhou Yongkang. Han har kallats ”Kinas mäktigaste man”, och är den högsta politiker som någonsin åkt dit för korruption i Kina. Tillgångar värda 15 miljarder dollar, lika mycket som Albaniens BNP, har beslagtagits från Zhou, hans familj, allierade och affärspartners.

Chances of war between China and Japan increasing, says ex-PLA officer Luo Yuan – Före detta arméofficer Luo Yan, i dag verksam vid en tankesmedja i Peking, varnar för att risken för krig mellan Kina och Japan ökat betydligt på sistone. Han menar att Kina måste vara mer förberedda på krig, eftersom Japan har en ”historia av att göra små incidenter till ursäkt för krig”. Dessutom menar Luo Yan att Kina skulle kunna vinna ett krig mot Japan, vilket dock inte alla militära experter håller med om, med tanke på teknisk underlägsenhet och den brist på erfarenhet som råder inom Kinas militär.

South Korea fires back at North after artillery shells land in disputed waters – Nord- och Sydkorea sköt för någon dryg vecka sedan mot varandra med artilleri, efter att Nordkorea varnat för att de planerar utför ”en ny slags kärnvapenprov”. Efter varningen avfyrade Nordkorea även 500 artilleripjäser mot Sydkorea, av vilka cirka 100 landade söder om en omstridd nationsgräns till havs. Sydkorea svarade med att avfyra 300 pjäser norr om samma linje. Inga pjäser ska ha träffat några landområden, med Sydkorea såg ändå till att evakuera boende på ägarna i närheten.

Taiwan’s Protests Point to a Deeper Crisis – Protesterna fortsätter på Taiwan mot det handelsavtal som skulle öppna landets marknad inom flera områden för kinesiska företag. Bloomberg skriver i veckan att demonstrationen är ett tecken på den djupa kris som Taiwan upplevt de senaste åren, med långsam ekonomisk tillväxt och en större oro för Kinas allt mer högljudda ambition att införliva Taiwan i folkrepubliken. För en dryg vecka sedan demonstrerade hundratusentals taiwaneser på gatorna i huvudstaden Taipei, varpå jag skrev ett inlägg som förklarar situationen närmare.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

Alibaba’s CEO Jack Ma On Fortune Top 50 Greatest Leaders in 2014 – Jack Ma, grundare och vd för kinesiska näthandelsföretaget Alibaba, valdes i veckan in som nummer 16 på Fortune Magazines lista över världens bästa ledare. Detta i fint sällskap, då påve Francis upptar förstaplatsen och Dalai Lama kom nia. Jeff Bezos, som är vd för Amazon, kom med sin tionde plats högst av alla ledare inom IT och data, alltså bara sex platser innan Jack Ma. Apples vd Tim Cook fick nöja sig med plats 33.

ENERGI & MILJÖ

China’s war on smog will be won or lost in polluted Hebei – Provinsen Hebei, som omgärdar Peking, är en av de viktigaste platserna i Kinas nyförklarade ”krig” mot förorenad luft. Reuters uppmärksammar att sju av Kinas tio skitigaste städer finns i Hebei, och att provinsen står för 75 procent av landets ståltillverkning. Således är också kraven på minskade utsläpp som högst just vad gäller Hebei, och bland annat förväntas provinsen minska sin konsumtion av kol till hälften. Denna process kommer dock drabba Hebeis ekonomi och sysselsättningsgrad negativt, och flera höga politiker i provinsen kräver nu ekonomisk hjälp för att klara av omstruktureringarna.

SAMHÄLLE, KULTUR OCH HÄLSA

Pensions and retirement: Paying for the grey – Kinas pensionsålder har inte ändrats sedan 1950, och ligger fortfarande kvar på 50 eller 55 år för kvinnor, och 60 år för män. Samtidigt har medellivslängden sedan 1950 ökat från 45 till 75 år, samtidigt som landets demografi innebär att en allt mindre arbetsstyrka i framtiden måste försörja ett allt större antal gamla. Inom tio år kommer antalet pensionärer i Kina att öka från 200 till 300 miljoner, vilket gör det nödvändigt för myndigheterna att höja pensionsåldern inom de kommande åren. Undersökningar visar dock att 70 procent av kineserna är emot en sådan höjning, särskilt som man anser att landets välfärdssystem inte ger tillräckligt tillbaka för skattepengarna.

Japan braces for era of higher taxes as costs of ageing society rise – Även Japan står inför en demografisk tidsinställd bomb som på många vis är ännu värre än Kinas. Här har myndigheterna redan skridit till verket genom skattehöjningar, och förra veckan höjdes momsen från 5 till 8 procent, med en ytterligare höjning till 10 procent nästa år. Höjningen har fått många japanska hushåll att köpa såväl varor och kuponger i förtid, vilket alltså innebär en tillfällig ökning av konsumtionen. Men om momsökningen i långa loppet hämmar konsumtionen, riskerar den att hota hela den japanska planen för ekonomisk återhämtning, skriver South China Morning Post.

Christians form human shield around church in ’China’s Jerusalem’ after demolition threat – Tusentals kinesiska kristna har arrangerat ett dygnet-runt-försvar där de själva agerar mänskliga sköldar för att rädda en kyrka i staden Wenzhou som myndigheterna vill riva. Denna nya kyrka har tagit sex år och kostat 30 miljoner kronor att bygga. Myndigheterna menar dock att saknar tillstånd, och har märkt fasaden med ord som ”olaglig” och ”rivningsobjekt”. Wenzhou kallas enligt The Telegraph för ”österns Jerusalem”, och stadens många underjordiska kyrkor gör att kommunistpartiet ser på de kristna med stor misstänksamhet.

Framsidan av tidningen Dagens industri
Published on

Hur jag sumpade drömjobbet på Dagens industri

Jag vill börja med att försäkra er alla om att detta inlägg inte är något aprilskämt. Innehållet är nämligen så lustigt, att det skulle kunna misstas för ett sådant.

Den främsta anledningen till att jag spenderat den senaste veckan i Sverige, är en intervju med Dagens industri som ägde rum förra måndagen. Deras korrespondent Jenny Hedelin ska nämligen lämna Kina i sommar, och denna Sveriges mest lönsamma dagstidning söker nu en ersättare.

Efter mailkontakt tidigare i år, bjöd tidningens redaktion in mig på ett möte i Stockholm under mars. Som många av er läsare vet, har jag frilansat från Kina sedan 2007. Det är mycket roligt och stimulerande; jag har skrivit ett par hundra artiklar för över 70 svenska publikationer, och lärt mig en massa nytt på vägen.

Dock är tillvaron som frilans ofta också tröttsam och osäker inkomstmässigt. Även om ytterst få svenska medieföretag har en korrespondent i Kina, så visste jag att om jag bara var uthållig nog, bara fortsatte att producera och vara flitig, så skulle tiden snart komma då jag fick möjlighet att representera ett av dessa som Kina-korrespondent på fulltid.

Tiden verkade alltså nu vara kommen med Dagens industri, som dessutom publicerar den sorts fördjupande artiklar och analyser angående ekonomi som jag själv tycker om att jobba med. Det fanns bara ett – mycket stort – bekymmer.

Då Jenny Hedelin i november i fjol var på besök i Peking, hade vi stämt träff en torsdagseftermiddag. Olyckligtvis fick vi båda förhinder denna dag, och bestämde istället att vi skulle äta frukost på hennes hotell klockan 08 följande fredag.

På torsdagskvällen spelade jag fotboll med mitt svensk-kinesiska lag. Vi vann båda våra matcher, och beslutade oss för att fira med ett par öl. Vid ett tillfälle kring midnatt, nämnde jag för ett par vänner att jag hade ett frukostmöte dagen därpå, och att klockan började bli mycket.

De bästa men även sämsta idéerna kläcks ofta efter ett par öl. Som en del av en vadslagning artade det sig så att min vän, vi kan kalla honom Tobias, skulle åka och äta frukost med Jenny istället för mig, och låtsas vara mig.

Sagt och gjort. Klockan 08 dagen därpå infann sig Tobias på Jennys hotell, presenterade sig som ”Jojje”, varpå de sedan satt ner och talade journalistik i en timme. Tobias, som själv inte är journalist, men känner mig ganska väl, talade bland annat om ”sin” bok, ”sin” bakgrund och utmaningarna att rapportera från Kina.

Innan detta möte ägde rum, anade jag föga hur viktigt det faktiskt var. Då jag träffade Tobias för en golfrunda samma förmiddag, så sade han att Jenny berättat för mig att hon snart ska åka hem från Kina, och att Dagens industri nu funderade på hur de skulle lösa sin Kina-bevakning. Tobias såg det hela som en hint till honom (alltså till mig) om att någon hade uppfattat mig som rätt man för jobbet.

Ångesten satte genast in, och jag funderade på hur problemet nu bör hanteras. Jag skämdes givetvis, och sköt det hela framför mig, försökte förtränga det. Efter en tid skickade jag ett mail till Dagens industri och erbjöd mina tjänster på plats i Kina. De verkade mycket riktigt intresserade, och vi bokade sedermera alltså en intervju i Stockholm i mars.

Detta fick mig givetvis att ytterligare fundera på snedsteget med Jenny. I någon slags naiv positivism, tänkte jag att det kanske ändå löser sig på något vis. Jag var i detta skede för feg för att berätta det hela för vare sig Dagens industri eller Jenny, då risken ju var överhängande att de skulle ge mig kalla handen innan vi ens träffats.

Jag diskuterade problemet med några vänner och min flickvän, och kom sedan fram till att det bästa vore att först ge redaktionen ett personligt intryck, och sedan, om intervjun gick vägen, tala med Jenny och be om ursäkt. Kanske skulle hon ta det hela med ro ändå? Planen var inget optimalt tillvägagångssätt, men som Winston Churchill en gång sade om demokrati, så framstod denna lösning som ”det minst dåliga alternativet”.

Så det var med dubbel nervositet jag satte av mot Dagens industri på intervju förra veckan. Mötet gick bra, och då jag vid ett tillfälle fick frågan huruvida jag träffat Jenny, svarade jag mekaniskt: ”Ja, en gång, i november”, och ställde snabbt en ny motfråga om något som jag nu glömt bort.

Övriga delar av samtalet verkade gå strålande, eftersom redaktionen redan samma eftermiddag hörde av sig med ett erbjudande. För första gången faktiskt någonsin i livet, skulle jag nu få en regelbunden inkomst och betald semester.

Än viktigare, så skulle jag få skriva om frågor som jag brinner för, till en stor och intresserad läsarkrets. Jag skulle även få det i Kina så värdefulla journalistvisumet, och därmed möjlighet att intervjua personer som annars inte är tillgängliga. Drömmen om att sprida information om Kina ”på riktigt” skulle nu bli sann.

Avtalet skulle skrivas under kommande tisdag, alltså i dag, 1 april. Från och med förra veckan, fram till i dag, har jag knappast tänkt på annat än den här soppan som jag ställt till med angående Jenny.

Hur skulle det hela arta sig? Jag var givetvis väl medveten om att problemet blev större ju längre jag sköt det framför mig. Samtidigt hade jag redan gått för långt för att vända om, i alla fall innan jag fått möjlighet att vinna lite förtroende från redaktionen i och med bra rapportering. Jag antar att det är en sorts försvarsmekanism att skjuta på obehagliga ting, särskilt då det står så mycket på spel.

Men, direkt då jag i eftermiddags anlände till Dagens industris redaktion, så märkte jag att något var fel. Dels hade de inte som utlovat skickat mig en förhandskopia på vårt avtal, och nu tog heller inte redaktionschefen mig i hand då hon mötte mig vid kaffemaskinen i receptionen.

Snart jag vid bordet med redaktionschefen och chefredaktören, och redan innan mitt kaffe kallnat kom Jenny på tal. Ynkligt höll jag återigen inne med sanningen ett par minuter, men eftersom det sedan blev så uppenbart att de redan fått vetskap om vad som egentligen skett, så sade jag till slut som det var.

Jag fick det berättat för mig att någon ringt ett anonymt samtal från Peking och tipsat dem om hur det hela förhåller sig. Nu ställdes flera frågor till mig, och ungefär vid ”har du någonsin haft ljust hår?” var det dags att ge upp. Jag kände hur kinderna rodnade då bitarna föll på plats, särskilt som jag ju givetvis inte hade något bra svar på frågan: ”Varför?”.

Så här är det; ibland gör man saker man ångrar och inte kan få ogjort. Särskilt efter ett par öl. Det finns inget som motiverar vad jag gjorde, och särskilt inte att jag sedan höll inne med det hela i tron om att ”det löser sig”.

Syftet med att berätta denna historia är varken att söka sympati eller uttrycka ilska. Av alla de inblandade är det ingen som har gjort fel, förutom jag själv. Detta med att skicka någon annan för att ”spela sig själv”, är ju otroligt dumt, och något man endast ser på film.

Det var nu dags att ta ansvar för mina handlingar, och väl på plats bad jag genast redaktionen om ursäkt. Att de sedan redan beslutat sig för att riva upp avtalet som vi skulle ha tecknat är det inte mycket att säga om; givetvis kan redaktionen inte arbeta med någon de inte har förtroende för.

Syftet här är väl snarare att ”skriva av sig”, eller kanske bara berätta händelseförloppet med egna ord, innan någon av er läsare kanske hör det någon annanstans. Kanske kan någon av er även lära sig en läxa; jag har i alla fall lärt mig en läxa, och kommer vara extremt noggrann med skiljelinjen jobb, allvar och skoj framöver. Synd bara att läxan skulle kosta mig drömjobbet.

Allt jag gjort de senaste 7-8 åren har nämligen syftat till att få just ett sådant här jobb. Utbildning, språkstudier, förskjutning av vänner och familj, långa skrivarsessioner in på såväl nätter som helger..

Nu är det väl bara ladda om, kavla upp armarna och fortsätta producera i ytterligare en handfull år, innan en liknande möjlighet dyker upp att få rapportera från Kina ”på riktigt”.