Demonstranterna nu borta från Hongkongs gator

Tidigare i veckan skrev jag här på InBeijing att polis och myndigheter lovade rensa upp Hongkongs gator från demonstranter under torsdagen.

Så skedde också i går, då fogdar och arbetare strax efter lunch började klippa sönder de barrikaderna som demonstranterna tidigare satt upp. Det fick ske helt utan motstånd från protestlägret:

Polisen höll sig bakom fogdarna, och använde sedan högtalare för att deklarera sin ambition att utrymma området och uppmanade demonstranterna att ge sig av. Efter ett tag gavs en sista chans att ge sig, och man var då tvungen att visa upp sitt id-kort som fotograferades av polisen:

Polisen rörde sig sedan in mot de som ännu inte hade lämnat området för att arrestera dem. Sammanlagt skedde 247 arresteringar, bland vilka det fanns såväl studenter som popstjärnor och politiker med demokratisk agenda:

Till skillnad från då protestlägret i Mongkok utrymdes så ägde inga våldsamheter rum under gårdagen. Flera av de som bars iväg lovade dock att sista ordet ännu inte var sagt:

På kvällen kunde gatorna i centrala Hongkong åter öppnas för trafik, efter att ha varit ockuperade i 75 dagar:

Därmed är alltså Occupy Central och Umbrella Revolution i Hongkong över i alla fall för tillfället. De ledande personerna bakom protesterna har nämligen svurit att motståndet ännu inte är över, och nya planer ska nu smidas för hur man kan sätta ytterligare press på myndigheterna.

För den som är intresserad av protesternas bakgrund och händelseutveckling har BBC sammanställt en utförlig tidslinje med början 28 september, och SCMP följde gårdagens upprensning noga. Här finns även 140 bilder som på ett förtjänstfullt vis sammanfattar demonstrationerna.

Under gårdagen publicerade dessutom magasinet Axess texten ”Jätten skakar världen” av mig, som handlar om Kinas allt tuffare utrikespolitiska hållning.

Texten kommer tidsmässigt mycket passande, eftersom den inleder med faktumet att ledarna i Peking hade en avgörande roll då Hongkongs myndigheter vägrade vika sig en tum för demonstranterna.

Det är inte lustigt med tanke på de senaste årens utveckling, där Kina blivit allt mer hårdfört politiskt i takt med sin ekonomiska tillväxt.

Jag önskar verkligen att det fanns fler magasin som Axess, som är intresserade av att ta in så här pass långa och fördjupande texter om Kina och Asien. Se utdrag från min artikel här nedan, eller läs hela texten via Axess hemsida:

En anledning är att Hongkongs mäktiga affärsmagnater har ingått en ohelig allians med kommunistpartiet, där politisk lojalitet byts mot ekonomiska fördelar. Bevis för denna allians kom då Xi Jinping i oktober kallade upp sjuttio av Hongkongs rikaste affärsmän till Peking för ett möte bakom slutna dörrar i Folkets stora hall. Kohandeln innefattade löften om fortsatt monopol för stadens affärselit inom viktiga områden, samt utökade möjligheter för dem på det kinesiska fastlandet.

(…)

Napoleon kallade redan på 1800-talet Kina för ”en sovande jätte” som kommer att skaka om världen den dag hon vaknar. Men då jätten vände sig utåt var hon till en början inställsam och vänlig. Deng Xiaoping i cowboyhatt under sitt besök i USA 1979 blev sinnebilden av ett ödmjukt Kina. Signalen var att det hopplöst eftersatta landet nu ville anpassa sig för att samarbeta med väst.

(…)

I ljuset av denna utveckling är det svårt att se Peking alls kompromissa i Hongkong. Dels på grund av realpolitik; minsta eftergift vore en signal till frihetsrörelser i Taiwan, Tibet och Xinjiang att fysiskt motstånd lönar sig. Dels på grund av det enkla faktumet att Kina nu är starkt eller rikt nog att bita ifrån och skrämma andra länder till tystnad. Jätten har slutligen växt sig stor nog att skaka om världen.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

2 Comments

    • Fan också. Där får man för att man helt riktat in sig på Asien under historieutbildningen. De kinesiska ministrarna sitter som ett smäck – men knappast de amerikanska :(

Kommentera