I veckan kom en rapport från FN-organet World Intellectual Property Organization, som visade att Kina under fjolåret lämnade in flest patent av alla länder i världen.
Hela 32,1 procent av världens 2,6 miljoner patentansökningar var i fjol kinesiska – betydligt mer än tvåan USA:s andel på 22,3 procent. Kina är det land som ökar sina patent i särklass snabbast, då man så sent som 2010 faktiskt låg något efter USA.
Denna explosion av patent syftar till att slå omvärlden med häpnad, och bland annat SvD Näringsliv har svalt betet med hull och hår. I en artikel med rubriken ”Kina är världens mest uppfinningsrika land” menar tidningen att en ”explosion av landets innovationstalang” ligger bakom ”det kinesiska patentundret”.
Det är sant att Kina har kommit långt vad gäller forskning och utveckling de senaste åren. Men samtidigt är många av patenten undermåliga eller av minimalt värde, eftersom den enskilt största anledningen till den kinesiska patentboomen är statliga kvoter och belöningssystem.
I och med den tolfte femårsplanen (2011-2015) bestämde Kinas byråkrater att landet till 2015 skulle frambringa två miljoner patent om året. De lokala patentbyråerna har därför sänkt kraven på nya patent, vilket uppmärksammas av bland annat The Economist:
Data from the UN’s World Intellectual Property Office suggest that some of the apparent spurt in Chinese innovation is illusory. Or at least, patents in China are probably less valuable than those in America or Europe.
Ett tecken på patentens dåliga kvalité är att de lokala kinesiska aktörerna står för en allt större del av landets patent, snarare än utländska aktörer eller stora multinationella bolag.
Vidare går endast fem procent av de kinesiska ansökningarna vidare till utländska patentkontor, jämfört med en dryg tredjedel i Japan och USA eller över hälften av patentskörden i Europa.
Om man tycker att ett patent är bra nog för att vara av kommersiellt värde så ansöker man rimligen om samma patent även utomlands. Men de kinesiska företagen nöjer sig alltså med att ansöka vid lokala byråer och sedan bli belönade av Kinas myndigheter enligt vad som lovas i den tolfte femårsplanen.
Jag skrev tidigare ett längre inlägg om detta i dag på Finanslivs blogg, där ni kan läsa mer detaljerat i ämnet:
En rad kritiker menar dock att många nya patent inte är kommersiellt gångbara, och att ansökningarna bara görs för att håva in statliga subventioner. Hur mäter man då kvalitén på nya patent?
En metod som används i branschen är att göra skillnad gör man skillnad på verktygspatent (utility patents) och nya uppfinningar (inventions). Det handlar alltså om patent av påbyggnadsform samt nya innovationer.
Det stora flertalet av Kinas nya patentansökningar har varit påbyggnadspatent som inte är särskilt användbara.
En vän på Tillväxtanalys här i Peking har också skrivit en rapport på fem sidor på samma ämne, komplett med diagram och bakgrundsfakta. Den finns att ladda ner som PDF här.
SvD Näringsliv verkar dock helt ha bortsett från de eventuella baksidorna med Kinas snabba ökning av patent, möjligen för att få en klickvänlig rubrik på sin hemsida. Och det är synd, för övriga svenska medier uppmärksammar knappt rapporten alls.
Så svenska mediekonsumenter får bara veta att Kina är ”världens mest uppfinningsrika land”, och kan inte någonstans läsa att det handlar om byråkratisk mål och kvantitet snarare än kvalitet.
