Otäck kortfilm om Kinas luftföroreningar

Jia Zhangke, en av Kinas bästa regissörer, har nyligen gjort en kortfilm för Greenpeace som skildrar hur Kinas luftföroreningar påverkar allmänheten.

Filmen är surrealistiskt gjord, utan tal, och visar hur livet flyter på ”som vanligt” trots grå himmel och smog.

Den är filmad i Peking och den angränsande provinsen Hebei, som producerar mer stål än hela USA och i fjol konsumerade 313 ton kol.

Med denna uppdelning visar Jia hur fattiga familjer i Hebei och rika familjer i Peking båda drabbas av föroreningarna – det finns ingen utväg.

En ny rapport från Greenpeace visar att 90 procent av 190 städer under fjolåret överskred Kinas eget (och relativt mycket höga) gränsvärde för de farliga luftpartiklar som kallas PM 2,5.

Jia har också en egen besvärlig relation till ämnet. Han växte upp i provinsen Shanxi mitt i Kinas kolbälte, och hans far dog för en tid sedan i lungcancer.

I övrigt är Jia också känd för sin senaste film ”A Touch of Sin” som 2013 vann pris för ”Best Screenplay” vid internationella filmfestivalen i Cannes.

Den kinesiska censurmyndigheten ansåg dock att filmens innehåll var för känslig och den tillåts än i dag inte att visas i Kina.

Nedan kan ni se kortfilmen samt en intervju med Jia angående produktionen. Jag rekommenderar dock att ni ser filmen i större version, eftersom den är filmad och upplagd i HD.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

2 Comments

  1. Min kompis jag hade kontakt med i Beijing skämtade bort sin situation och skrev till mig något i stil med ”one day I am going to turn into a mutant out of a comic book.” i sammanhanget av föroreningarna i staden.

    Men vad tusan ska befolkningen göra åt saken. Folk har nog att stå i som det är med sina vardagsjobb och alldagliga liv.

    Ett land stort som en kontinent med en befolkning på över en miljard människor som alla ska ha billig energi. Sedan för att inte nämna driva alla Kinas storstäder och dess infrastruktur som äter energi i drivor. Metropolis, o Metropolis – denna stora dröm som uppfyllts i dussintals och nu kväver folket till döds.

    Och sen för att inte tala om fabrikerna och dess utsläpp i Kinas vatten, floder och sjöar. Provinser där vattnen är helt röda, gröna och gula, fullt med elände och död som grötats samman i förruttnelse. Satans mobilfabriker där folk andas in gifterna och får all strålning inträngd i sig genom huden för att dö i någon horribel sjukdom när de nått medelåldern. Apple fabrikerna där folk tagit livet av sig på grund av de fruktansvärda arbetsförhållandena.

    Men, vi vet detta. Vi har vetat detta. Varför annars har företag flyttat sin verksamhet till Kina – för att utgifterna är låga, och profiten är hög. Där har vi det igen – tillväxt!

    Vi har läst nyheterna, sett bilderna och dokumentärerna.

    中国制造
    $$$$$$$

    Jag är ju ingen expert på energiområdet. Men så som det ser ut nu med dräneringen av ändliga naturtillgångar som börjar ta slut, och med den omfattande föroreningen som förekommer när man drastiskt ökar sin befolkningsmängd och bygger ut enorma storstäder överallt, så tror jag personligen att drömmen om hypermodernisering och hypertillväxt är en växande bubbla som kommer bli abrupt sprucken. Hur kommer vi materialister att hantera en sådan kris när våra drömmar om en materialistisk utopi går upp i rök efter att bubblan som omringat oss spricker och vi i full fart faller ner till marken och slår våra huvuden i betongen. Jag hoppas de där ”bakåttänkande”, ”primitiva sattygen” inte dömer oss allt för hårt när detta händer.

    Det är svårt, för jag gillar delvis storstäder och alla dessa moderna mekanismer av dess infrastruktur. Men det här kommer bara inte att hålla.

    Vi kan bara ta eget ansvar och förbereda oss för att livet kommer bli mindre bekvämt i framtiden.

    För övrigt ett sammanträffande att du nämnde Jia Zhangke nu, för jag har precis börjat komma in i hans filmalster. Jag ska börja med ’A Touch of Sin’ och leta mig neråt i filmografin.

    Jag har alltid relaterat till länder genom film och musik och litteratur. Intresset för Kina kom genom filmerna, och senare musiken. Jag gillar min Pentatoniska Skala och dess varianter på fiolen. ’Harvest Fishermen’s Song’ får mig att gråta varje gång. Jag gillar min Wu Man och Liu Fang på pipa, och ’A Chinese Home’ med Kronos Quartet.

    Wu Mans ’Discovering a Musical Heartland’ dokumentär och Zhang Yimous ’Story of Qiu Ju’ film som båda kan ses under samma natt. På landsbygden är där folkmusiken och den andliga delen av Kinas kultur fortfarande lever, trots de svåra omständigheterna. Men jag gillar sångerna och musiken därifrån.

    Jag skickade den korta Silk Road dokumentären ’The Road to Beijing’ till min kompis i Beijing via e-mejl, för att YouTube var blockerat där. Trots alla problem, så verkar Beijing fortfarande väldigt intressant.

    Kina har fullt med begåvade artister. Språket… Jag gillar de flesta dialekterna och varianterna i de olika provinserna i denna enorma kontinent. Så många intryck, så mycket att ta till sig. Inte konstigt att Secret Chiefs 3 låten ’Kulturvultur’ med sin självironiserande titel anspelar på Kinesisk tonalitet och har en MC som snackar Mandarin. Vi moderna gamar kan äta av kulturen som Kina lämnat efter sig tills vi stupar. Det räcker och blir över, på kultursidan.

    Detta gör ju såklart den nuvarande situationen med all förödelse i landet bara ännu mer sorglig.

    Jag antar att du som nu har dessa möjligheter i din omgivning får passa på och ta vara på varje möjlighet till fortsatt utforskning och nya äventyr. ”Utvecklingen” ser mörk ut, men vi kan bara försöka och göra så gott vi kan.

    Jag föreställer mig dig som en Svensk Tony Leung i ’2046’ som i underkläder sitter i ett rum och skriver artiklar för diverse tidningar. Skriva, skriva skriva. Ett jobb som kräver mycket tid.

    Jag önskar dig fortsatt Lycka Till!

    Mvh,

    • Hej och tack för din uppsatslika kommentar :)

      Hoppet står väl till att medelklassen ska bli allt mer kritiska mot miljöutvecklingen i takt med att de blir medvetna om dess skadliga effekter. Men samtidigt är Kina ett särfall – rädslan att kritisera myndigheterna är långt större än i någon annan ekonomisk stormakt. Gemene man är helt enkelt för feg, vilket det finns gott om historiska orsaker att vara.

      Förresten har du rätt – jag jobbar gärna i underkläder eller i alla fall morgonrock nu på vintern :)

Kommentera