februari 2015

Published on

Bokrecension: Pekingsyndromet

Pekingsyndromet (2014), av Ola Wong

En rad utländska korrespondenter har av olika anledningar lämnat Kina det senaste året. I Ola Wongs fall handlar det hälsoproblem. Såväl han som flickvännen led så pass av Pekings luftföroreningar att de packade väskorna.

”Hur blev det så här?”, frågar sig Wong då han i molnet av smog också upprörs av Kinas epidemiska korruption samt kulturella och moraliska utarmning. För att svara på frågeställningen sammanfattar han Kinas moderna politiska historia samt tio års journalistiska erfarenhet i nya boken Pekingsyndromet.

Upplägget är lika vanligt som effektivt; historiska fakta och ofattbara statistiska uppgifter blandas med intervjuer varpå en rad slutsatser dras. Samma metod har använts av flera före detta Kinakorrespondenter, bland annat Evan Osnos (Age of Ambition) och Louisa Lim (The People’s Republic of Amnesia).

Wong är en av få svenska journalister som kan göra en bok likt denna. Lång erfarenhet från Kina tillsammans med språkkunskaper och släktband har gett Wong tillgång till platser och intervjuer som är få andra svenskar förunnat.

Detta märks också i boken, som skildrar människoöden från Kinas alla hörn och samhällets alla skikt. Wongs kompromisslösa prosa gör med sitt rappa tempo dessutom Pekingsyndromet till en läsupplevelse där brutala fakta blandas med en stor dos svart humor.

Men då jag läser om en middag där Wong måste supa med en lokal tjänsteman för att få intervjua en professor så stannar jag plötsligt upp. Jag känner igen texten; den har tidigare publicerats i Svenska dagbladet.

Samma sak gäller för kapitlet om en hårt pluggande student i Shandong, en regional finanskris i Henan och ett besök i en förorenad stad vid namn Shengfang för att nämna några exempel. Allt har tidigare publicerats i svenska tidningar.

ola wong pekingsyndromet

Förvisso är det logiskt – ja till och med önskvärt – att en journalist skriver om sina mest fascinerande möten även i sin bok. Men det hade känts betydligt fräschare om mer energi lagts på att skriva om upplevelserna för att sätta dem i ny kontext.

I kapitlet med professorn är över tre sidor text i stort sett helt identisk med en av Wongs tidigare kolumner i Svenska dagbladet. En lång intervju i smutsiga Shengfang återges ordagrant från ett gammalt reportage i Sydsvenskan, och även delar av kapitlets fortsättningen har kopierats rätt av.

Då Wong beskriver politikern Bo Xilais väg till makten och ledarskapets våldsamma arv från kulturrevolutionen, används exakta formuleringar och stycken som han tidigare publicerat i såväl Svenska dagbladet som Fokus.

Detta får mig att fundera över huruvida jag läser en ny bok eller en gammal krönikesamling. Det får mig också att känna att Wong hade så bråttom med att färdigställa boken att klippa och klistra blev en framträdande arbetsmetod.

Vidare tar Pekingsyndromet ibland formen av en biografi med många personliga inslag. Visst kan Wongs fysiska reaktioner från Pekings smog vara intressanta att följa – även om de inte på något vis är representativa för hur denna smog påverkar gemene man. Det är dock inte lika intressant med mail från hans flickvän som återges i sin helhet – på danska!

Men bokens huvudtes är däremot högintressant. Pekingsyndromet är en ordlek av Stockholmssyndromet, med anspelning på att Kinas ledare (och i viss mån även dess befolkning) ursäktar och försvarar det system som förtrycker dem alla. Många av det moderna Kinas problem spåras till vansinniga politiska kampanjer och allehanda våldsamma utrensningar som ägde rum under Mao Zedongs tid.

Denna nattsvarta skildring har fått andra recensenter att kritisera Wong för en otillräcklig förklaringsmodell eller för att måla upp Kinas ledarskap som en ”slags fjärrhypnostiserad släkt”.

Här vill jag dock försvara Wong, då jag själv till stora delar håller med om det fruktansvärda avtryck som kommunistpartiet satt i dagens Kina. Författare som den prisbelönta Frank Dikötter – eller för den delen Johan Lagerkvist vars nya bok jag tidigare recenserat här på InBeijing – ger en precis lika ärlig och negativ bild av detta fenomen.

Det finns ingen anledning att likt katten kring het gröt inte angripa dessa punkter. Wongs angrepp är träffsäkra och stundtals provocerande. Detta gäller även de välbehövliga kängor som ges till det svenska etablissemanget angående allt från tågtrafik till en naiv inställning om att rädda världens miljö utan att involvera Kina.

Pekingsyndromet hade säkerligen kunnat bli ett snäpp vassare om mer tid lagts på att redigera innehåll och disposition. Ändå borde boken vara obligatorisk läsning för alla svenskar som är nyfikna på Kina bortom de grova generaliseringar och den ogripbara statistik som annars präglar svensk medias rapportering från världens största land.

OMDÖME: KÖP

InBeijing bedömer böcker enligt en skala med tre olika omdömen. De verk som är intressanta och inspirerar på ett vis som litteratur bör göra får betyget ”KÖP”.

Fascinerande böcker som sticker ut något alldeles extra får omdömet ”MÄSTERLIG”, medan alster som utmärker sig särskilt negativ får nöja sig med etiketten ”UNDVIK”.

Vänligen maila tips på böcker med koppling till Kina eller Asien som du tycker bör recenseras här. Längden på InBeijings recensioner kommer alltid ligga på mellan 3 000 och 5 000 tecken, oavsett vilken längd eller kvalité boken i fråga håller.

Tidigare recensioner:

The Last Days of Old Beijing, av Michael Meyer (MÄSTERLIG)
China’s Second Continent, av Howard French (MÄSTERLIG)
Tiananmen Redux, av Johan Lagerkvist (KÖP)
The Search for a Vanishing Beijing, av M.A. Aldrich (UNDVIK)

Published on

Nattsvart Kina i Amnestys nya rapport om mänskliga rättigheter

I dag släppte Amnesty International sin årliga rapport om mänskliga rättigheter världen över. I Kinas fall är det mörk bild som målas upp, med ökat förtryck och minskade rättigheter inom de flesta områdena. Rapporten om Kina börjar på detta vis:

I Kina inskränker myndigheterna fortsatt yttrandefriheten. Aktivister och människorättsförsvarare riskerar att utsättas för såväl trakasserier som godtyckliga frihetsberövanden. Tortyr och annan misshandel förblir vanligt förekommande och möjligheten till en rättvis prövning befinner sig för många utom räckhåll. Etniska minoriteter, inklusive tibetaner, uigurer och mongoler utsätts för diskriminering och ett större antal tillslag. Ett rekordstort antal arbetare gick under året ut i strejk och begärde både bättre löner och arbetsförhållanden.

Det ges flera exempel på tortyr, exempelvis fyra jurister som häktades efter att ha undersökt ett rättsutbildningscentrum i norra Kina. En av juristerna spändes fast i en stol och slogs med olika föremål i huvudet tills han svimmade. Sedan fick han en huva över huvudet, handfängslades och hängdes upp i handlederna varpå poliserna fortsatte misshandeln.

Vidare befäste Kina sin position som tillverkare och exportör av polisutrustning samt föremål som elchocksbatonger, fotbojor och tårgas. Därmed bidrar man även till tortyr i andra länder som exempelvis Nordkorea.

Godtyckliga frihetsberövanden inom Kina – ofta följt av fängelse efter ljusskygga rättegångar – var enligt Amnesty också ett växande problem i Kina under fjolåret:

Tillslag mot människorättsaktivism intensifierades under året. Människor som förknippades med ett löst nätverk av aktivister som kallades “New Citizens’ Movement” dömdes till mellan två och sex och ett halvt års fängelse. Nätverket organiserade kampanjer för lika utbildningsrättigheter för migrantarbetares barn, avskaffandet av hushållsregistreringssystemet, för en större transparens inom det politiska systemet samt mot korruption. Mer än 60 aktivister häktades i juni godtyckligt eller sattes i olaglig husarrest inför 25årsminnet av demonstrationerna på Himmelska Fridens Torg i Peking 1989. Åtminstone tio av dem befann sig skrivande stund i häkten och inväntade rättegångar, bland dem den framstående människorättsjuristen Pu Zhiqiang. I september och oktober greps mer än 80 aktivister över hela Kina för sin inblandning i demonstrationerna för demokrati i Hongkong. I slutet på 2014 satt fortfarande 31 av dem fängslade.

Jag har tidigare här på InBeijing skrivit om New Citizen’s Movement, vars enda ”brott” var att i enighet med Kinas konstitution föreslå ändringar om hur landet styrs i praktiken.

Pu ZhiqiangJuristen Pu Zhiqiang väntar just nu på rättegång för att ha förespråkat utbildning för fattiga migrantarbetares barn samt ökad transparens vad gäller politik och korruption.

En annan klar försämring under fjolåret rör yttrande- och informationsfriheten. President Xi Jinping har gått till stora längder för att kontrollera internet, media och kultursektorn. För den som går emot de nya hårda direktiven väntar fängelse för långt mindre förseelser än tidigare:

Det kinesiska ledarskapet utökade sina ansträngningar att systematiskt begränsa informationsfriheten. I slutet av 2013 upprättade kommunistpartiet en grupp med syfte att “samordna säkerheten på internet”. En av gruppens medlemmar beskrev dock senare uppgiften som en kamp mot “ideologisk penetrering” från “utländska fientliga krafter”. I juni utgav advokatsamfundet ett förslag till föreskrifter menade att förbjuda jurister att diskutera pågående fall eller att skriva öppna brev, eller från att kritisera rättssystemet, regeringens förda politik eller kommunistpartiet. I juni förbjöd även Kinas statsadministration för press, publikationer, radio, film och tv journalister att skriva om frågor eller områden som låg utanför det som de vanligtvis täckte i sin nyhetsrapportering. De förbjöds även att publicera artiklar som innehöll någon form av kritik utan att innehållet först hade godkänts av deras arbetslag. Myndigheterna fortsatte att använda straffrätten för att kuva yttrandefriheten, till exempel genom att fängsla aktivister vars inlägg på internet hade lästs fler än 5 000 gånger eller återpublicerats mer än 500 gånger.

Vidare fastslår Amnesty att förföljelse och diskriminering mot religion intensifierades under fjolåret. Detta gäller såväl buddism i Tibet som islam i Xinjiang och kristendom över hela Kina. Några exempel enligt nedan:

Den 29 maj hölls en av många massdomar sedan kampanjens start. 55 personer, som alla tros vara uigurer, dömdes inför 7 000 åskådare på en stor sportarena för bland annat terrorism.

Den 28 juli rapporterade statsmedier att 37 människor hade mördats av en knivbeväpnad mobb som stormat myndighetsbyggnader och att polisen hade skjutit och dödat 59 medlemmar ur mobben. Grupper av uigurer hävdade att antalet dödade var mycket större än så och att, tvärtemot vad som tidigare sagts, det var polisen som hade öppnat eld mot hundratals människor som demonstrerat mot de restriktioner som införts för muslimer under Ramadan. Uigurer utsattes för diskriminering på arbetsmarknaden, inom utbildning och boende, de utsattes för inskränkningar av religionsfriheten, såväl som politisk marginalisering.

(…)

I augusti uppgavs att tibetanska demonstranter beskjöts av polis och säkerhetsstyrkor i staden Kardze i provinsen Sichuan, då en folkmassa samlats för att protestera mot att en byledare hade fängslats. Minst fyra personer dog och en av de demonstranter som häktades begick självmord i häktet.

Under 2014 satte sju personer eld på sig själva i tibetanbefolkade områden i protest mot myndigheternas repressiva politik. Åtminstone två av dem dog av de skador de ådrog sig. Antalet självbränningar sedan mars 2011 ökade till 131. Myndigheterna riktade in sig på några av självbrännarnas släktingar eller vänner och hävdade att de varit medhjälpare till dessa händelser.

Ännu mer iögonfallande blir tillståndet för Kinas mänskliga rättigheter då man läser slutet av Amnestys rapport. Där finns en särskild avdelning för betydande framsteg som märktes under fjolårets gång.

I regionen ”Asien och Stillahavsregionen” listas en rad förbättringar i länder som Indien, Vietnam, Filippinerna, Kambodja, Malaysia och Sri Lanka. Dock fanns det inte ett enda framsteg i Kina som ansågs stort nog för att hamna på denna punktlista.

Rapporten kan laddas ner här på en rad olika språk, bland annat svenska.

Published on

Publicerat: Svensk miljöteknik i Kina

Under gårdagen skrev jag här på InBeijing om statsminister Stefan Löfvens önskan och ambition att samarbeta närmare med Kina vad gäller miljöteknik. I det aktuella numret av Veckans Affärer finns en artikel av mig om förutsättningarna för detta samarbete.

Där uppmärksammar jag hur många tusen miljarder kronor Kina de facto har satsat på miljön de senaste åren, samt att dussintals svenska företag redan finns på plats då satsningarna innebär affärsmöjligheter även för dem.

Sverige har ett bra rykte vad gäller miljöteknik. Kineserna är intresserade av vår teknik och därför pågår också samarbeten med flera kinesiska banker vad gäller förmånlig finansiering av svensk-kinesiska miljöprojekt.

I artikeln intervjuar jag också svenska aktörer som menar att det är viktigt att jobba närmare kineserna om man vill sälja sina produkter här. Det går helt enkelt inte att bara kopiera exempelvis Hammarby sjöstad rakt av och föra upp i Kina – lösningarna måste istället utformas efter kinesiska förhållanden.

Läs artikeln här enda eller i större version via Scribd.

Published on

Gott nytt år för relationen Sverige-Kina?

I går firades det kinesiska nyåret och i dag är första dagen i ”getens år”, efter att vi alltså lämnade ”hästens år” då klockan sist slog midnatt.

Getens år kan möjligen betyda ett utökat samarbete mellan Sverige och Kina på flera områden – i alla fall sänder statsminister Stefan Löfven signaler som visar på detta.

I en intervju för en knapp vecka sedan talade Löfven med det statliga tv-nätverket CCTV varmt om möjligheterna till djupare samarbete inom miljö och grön energi:

Under gårdagen utmärkte sig Löfven också som en av få statschefer som i ett särskilt uttalande önskade det kinesiska folket gott nytt år. Han klämde även i med den kinesiska frasen ”xinnian kuaile” (新年快乐) vilket alltså är en nyhetshälsning på mandarin – se en video över detta här.

Givetvis vore det välkommet med en närmare samarbete med Kina, särskilt vad gäller miljöteknik, eftersom världens väl och ve bokstavligen hänger på Kinas förmåga att kunna minska sina utsläpp. Jag håller själv på att skriva ett par artiklar om detta för svenska magasin, och kan tills dess rekommendera denna artikel på SvD Brännpunkt för några kloka riktlinjer om hur detta samarbete bör gå till rent praktiskt.

Värt att notera med de två ovanstående inslagen är att Stefan Löfven i båda fallen poängterar Sveriges historiska relationer med Kina. Statsministern framhåller att vi i år firar 65 år av goda diplomatiska kontakter med Folkrepubliken Kina, eftersom Sverige var ett av de första länderna att internationellt erkänna Mao Zedongs nya kommunistiska stat.

Vidare talar Löfven båda gångerna om att Sverige och Kina har haft ett nyttigt handelsutbyte ända sedan 1600-talet. Att måla med en så bred pensel och spela på historiska relationer ser i alla fall jag som ett tecken på att den nya regeringen vill samarbeta närmare med Kina inom flera områden än bara miljön.

stefan lofven kinaKlicka på bilden för att se en video med Stefan Löfvens kinesiska nyhetshälsning.

Och det är givetvis inget fel med det – global handel och internationellt samarbete är företeelser som bör främjas. Men just då det gäller Kina så finns det naturligtvis en jättelik elefant i rummet; demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är alltid en svår balansgång mellan att handla med en diktatur och ställa krav på dess inre förhållanden, vilket inte minst visats av allt rabalder angående Saudiarabien den senaste tiden.

Som bekant har många länder – även i väst – upprepade gånger svikit sina egna ideal i jakten på handelsavtal med den ekonomiska stormakten. Ett tydligt exempel är Storbritanniens premiärminister David Cameron som i det närmaste helt upphört att tala om mänskliga rättigheter med Kina i utbyte mot lukrativa kontrakt.

Detta sticker i ögonen på många, tydligen också vår nya utrikesminister Margot Wallström som förra veckan i riksdagens utrikespolitiska debatt sade att hennes nya regeringen kommer ta initiativ till en dialog med Kina om mänskliga rättigheter:

Snacka går ju som bekant – och i sammanhanget bör även nämnas att den borgerliga regeringen har ett uselt track record vad gäller denna slags dialog med Kina. Vi bör inte glömma bort hur Centerpartiets ledare Annie Lööf i Sveriges radios lördagsintervju i själva verket ifrågasatte om Kina bör klassas som en diktatur.

Jag finner denna sorts hyckleri högst intressant och kommer därför här på InBeijing noga följa huruvida den nya regeringen faktiskt lever upp till sina högtflygande löften om att tala mänskliga rättigheter med Kina. Särskilt med tanke på att situationen i Kina försämrats betydligt de senaste två åren.

Som sagt så ser jag i sig inget fel med bilateral handel och tekniskt samarbete – eller för den delen en varm nyårshälsning.

Men samtidigt är i alla fall min personliga uppfattning att sådana relationer också innebär ett visst ansvar vad gäller att inte legitimera förtryck, samt förstå vad motparten egentligen använder dessa ekonomiska vinningar till.

Published on

Avhopparen Jang Jin-sung

På senare tid har jag läst allt mer böcker och artiklar om Nordkorea, och boken ”Käre Ledare” står ut som den i särklass mest intressanta litteraturen på ämnet.

Boken är skriven av den nordkoreanska avhopparen Jang Jin-sung. Han skiljer sig från tusentals andra avhoppare genom att han tillhörde Pyongyangs politiska elit och träffade landets diktator Kim Jong-il vid två tillfällen.

Redan innan Jang fyllde 30 blev han nämligen diktatorns favoritpoet efter att ha skrivit en unik dikt om sin store ledare som citerades i tidningar landet över. Han anförtroddes uppdraget efter flera års arbete i propagandamaskineriet, där han var en av åtta författare vars uppgift var att skriva positiva texts om Nordkorea under sydkoreanska pseudonymer.

Tack vare sitt arbete fick Jang tillgång till utländsk litteratur och sydkoreanska tidningar. Detta visade sig ödesmättat då en nära vän råkade tappa bort en bok som Jang lånat ut till honom. De båda männen beslutar sig för att genast fly landet snarare än att möta den arkebusering som väntade.

jang-jin-sungJang Jin-sung har upplevt det nordkoreanska systemet från insidan

Jag ska nästa månad recensera boken för en svensk tidskrift, och kommer därför inte berätta mer detaljerat om händelseförloppet här. Men vad som gör ”Käre Ledare” intressant är Jangs kunskap om den Nordkoreanska maktstrukturen. Han beskriver ingående hur de olika departementen fungerar, mekanismerna bakom det diplomatiska spelet, maktkampen inom partiet och så givetvis sina möten med diktatorn Kim Jong-il.

Vidare finns också dystra skildringar från vardagslivet i Nordkorea; svältkatastrof och summariska avrättningar i Jangs hemstad samt mödrar som försöker sälja sina barn för bara några kronor.

Då Jang 2004 tog sig över floden Tumen som gränsar till Kina jagades han i över en månad av kinesisk säkerhetstjänst som samarbetar med Nordkoreas regim för att hitta och skicka tillbaka avhoppare. Aktuell läsning med tanke på den nordkoreanska flyktingpojke som svenska Migrationsverket nu vill utvisa till Kina.

Efter att Jang nått Seoul jobbade han under några år för Sydkoreas underrättelsetjänst, men slutade sedan för att kunna ägna sig åt att skriva och hålla föreläsningar världen över. ”Käre Ledare” släpptes i fjol och kom ut på svenska i januari i år.

Vidare har Jang bland annat grundat nyhetssajten New Focus International som innehåller mycket värdefull information för den som är nyfiken på Nordkorea.

Han förekommer också ofta i utländsk media. Jang bestrider uppfattningen att Nordkorea håller på att öppna upp sig, och tror samtidigt att regimens fall är nära förestående. Läs några av hans intressanta synpunkter här:

Top defector predicts North Korean regime’s implosion (Deutsche Welle)
Jang Jin-sung: ’If anyone thinks North Korea is opening up, they are mistaken’ (The Guardian)

Published on

Kina hyllar sitt censurerade internet med bombastisk sång

Liksom flera kinesiska internetanvändare tappade jag andan då jag i dagarna för första gången såg låten ”Internet Superpower” (网络强国) framföras av en jättelik statligt sponsrad orkester.

Låten upphöjer ”renheten av Kinas unikt välskötta internet” – alltså det internet som är bland världens hårdast censurerade för att hålla borta kritik mot myndigheterna.

Sångens bombastiska marschtoner påminner om Kulturrevolutionen. Det gör även texten som bland annat innehåller passager om att Kinas internet är ”en stråle av okorrupt sol” som ”sammanför livskraften från alla skapelser”. Det sjungs vidare att Kinas fantastiska internet ”skapar en gryning i öst”.

Eventuellt kommer videon från en repetition inför den nyårsgala som vid varje kinesiskt nyår ses av över en halv miljard människor, och vanligtvis innehåller mängder av mer eller mindre undangömda politiska budskap.

Den påkostade produktionen med en touch av Nordkorea är helt i linje med vad vi kan vänta oss från Kinas kultursektor så länge staten har monopol på den. Monopolet säkras genom att satsa stora summor pengar på propaganda samtidigt som man hotar straffa dem som inte rättar in sig i ledet.

Det handlar alltså om stenhårda tumskruvar genom klassisk ”morot och piska”, vilket icke desto mindre fick svenska ambassadens tidigare kulturråd Eva Ekeroth att förundras över hur ”Kulturlivet i Kina går på högvarv”.

Produktioner som ”Internet Superpower” sker alltså samtidigt som talangfulla regissörer likt guldbjörnsvinnaren Zhang Yimou rutinmässigt censureras, och författare likt nobelpristagaren Gao Xingjian landsförvisas. Snacka om högvarv.

”Internet Superpower” har fått ett ljummet mottagande på Kinas sociala medier. Ett stående skämt bland sarkastiska mikrobloggare är att ändra titeln ”网络强国” till ”网络墙国”, vilket ungefär betyder ”landet med väggar kring internet”.

Nedan kan ni se videon med engelsk text, finns också tillgänglig via Youtube:

Published on

Kina på plats 176 av 180 gällande pressfrihet

I dag släppte Reportrar utan gränser sin ranking gällande global pressfrihet för 2015. Av 180 länder kom Kina på plats 176 – bakom länder som Iran, Sudan och Somalia.

Kina är också det land i världen där flest journalister sitter i fängelse; 44 av de 221 reportrar som satt bakom galler vid årsskiftet gjorde så i Kina enligt Committee to Protect Journalists.

Nya presidenten Xi Jinping har sedan slutet av 2012 tuffat till kontrollen av såväl media som internet. Bland annat har Gmail blockerats helt, och alla Kinas journalister tvingas ta obligatoriska lektioner i marxistiskt tänkande.

Noterbart är också att Hongkong har sjunkit på listan över pressfrihet, från plats 61 i fjol till plats nummer 70 i år. Det beror bland annat på fastlandskinas ökade inflytande över Hongkongs mediasektor och förföljelser av journalister som rapporterade under Occupy Central.

Taiwan ligger något bättre till på 51:a plats.

För den som vill läsa mer detaljerat om mediaklimatet i Kina har jag tidigare här på InBeijing uppmärksammat en specialrapport i ämnet från Committee to Protect Journalists.

Avslutar nedan med en lista över de tio bästa respektive sämsta placerade i årets ranking från Reportrar utan gränser:

1. Finland
2. Norge
3. Danmark
4. Holland
5. Sverige
6. Nya Zeeland
7. Österrike
8. Kanada
9. Jamaica
10. Estland

(…)

170. Djibouti
171. Laos
172. Somalia
173. Iran
174. Sudan
175. Vietnam
176. Kina
177. Syrien
178. Turkmenistan
179. Nordkorea
180. Eritrea

Published on

Nordkoreanske flyktingpojkens utvisning tillfälligt stoppad

Jag har tidigare här på InBeijing följt fallet med den nordkoreanske pojken Kim, som flytt till Sverige från Nordkorea men som Migrationsverket vill utvisa till Kina. Därifrån skulle han med största sannolikhet repatrieras till Nordkorea där fångläger eller värre väntar.

Migrationsverkets utredning av Kims fall har varit fyllt med tveksamheter som ljusskygga språktester och utredare som stavat fel på nordkoreanska ortsnamn. För den som vill läsa mer om detaljerna har jag tidigare skrivit:

Senaste pressmeddelandet om nordkoreanske flyktingpojken (23 jan)
Nordkoreanske flyktingpojken – global nyhet och namninsamling (18 jan)
Nordkoreansk pojke utvisas till Kina – ny överklagan att vänta (13 jan)
Kina-expert berättar om nordkoreanske pojken som riskerar utvisning (6 nov 2014)
Mer om den nordkoreanska pojken som Migrationsverket tänkt utvisa till Kina (6 nov 2014)
Lätt att få asyl i Sverige – men inte om du flyr från Nordkorea (5 nov 2014)

En namninsamling startades för Kim i mitten av januari och nu verkar den ha gett resultat. I ett mail från sidan där insamlingen hålls meddelas nämligen i dag att Kims utvisning tillfälligt stoppas, med följande information:

Efter att jurister, experter och nära 20 000 skiftare protesterat kunde de inte längre blunda för den usla språkbedömningen som riskerade att få en 17-årig pojke utvisad.

Men det är bara ett tillfälligt stopp – än är inte fighten över. Vi behöver därför bli ännu fler som står upp för Kim.

Också Sveriges Radio uppmärksammar detta i en kort notis där man skriver:

Migrationsverket har tidigare beslutat att utvisa pojken till Kina, eftersom han inte kunde bevisa att han var nordkorean.

Domstolen skriver nu bland annat att språkanalysen som gjorts behöver utredas ytterligare.

Det finns alltså hopp för Kim att slippa skickas tillbaka till världens mest brutala regim. För att hjälpa till på traven, skriv under och sprid namninsamlingen nu!

Published on

Video om e-cigaretter och heroin

Tänkte börja veckan med att rekommendera några intressanta videos. Nu i helgen var min vän och granne Jonah Kessel, videojournalist för New York Times, med i Sinica Podcast och talade om sitt arbete.

Den senaste tiden har han bland annat filmat en video om e-cigaretter. Cirka 90 procent av världens e-cigg produceras i ett litet område i staden Shenzhen, och industrin är inte reglerad eller kontrollerad på något vis.

Jonah uppmärksammar att produktionen görs på ett vis att ämnen som zink och tenn ofta hamnar i cigaretterna – alltså knappast särskilt nyttigt att inhalera ens jämfört med vanlig tobak.

Ytterligare en video handlar om heroin i Burma, en industri som ökar fort och vars pengar föder flera inbördeskrig i landets norra delar.

Efter att militärjuntan förlorat delar av sin makt har det blivit lättare för separatister att tjäna pengar från dessa odlingar. Myndigheterna saknar nu kontroll i områden av landets norra delar som gränsar till Kina, och därmed leder den ökade produktionen också till ökat kinesiska missbruk.

Ni kan se videorna här nedan, och även läsa de medföljande artiklarna i New York Times angående e-cigaretter och heroinhandel. Fler videos kan se via Jonah Kessels konto på Vimeo.

Missa heller inte avsnittet i Sinica Podcast med Jonah Kessel, där det talas en hel del om framtiden för fotografi- och videojournalistik. Intressant för alla som arbetar med ”visuell journalistik”.

Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.

Published on

Kinesisk vice-minister kräver att BBC censurerar hennes intervju

Tidigare i dag skrev jag här ett inlägg om det allt bistrare ideologiska klimatet vid Kinas högskolor. Här kommer en video på samma tema.

Håller nämligen just nu på att skriva ett reportage för ett svenskt magasin om Konfuciusinstituten. Dessa institut har etablerats på nästan 500 universitet världen över, med målet att främja kinesiskt språk och kultur.

En kritikstorm har gjort att flera universitet världen över de senaste åren sagt upp sitt samarbete med dessa institut, då de ansetts hota den akademiska friheten genom förbud att diskutera känsliga ämnen, samt politiska krav på de anställda lärarna.

I Sverige fanns fyra Konfuciusinstitut, som vid årskiftet blev tre i och med Stockholms universitets beslut att säga upp samarbetet med den kinesiska motparten.

Detta har jag skrivit om tidigare här på InBeijing. Nu vill jag visa er en video jag hittade under mina efterforskningar till reportaget.

Det är Xu Lin, tjänsteman på vice-ministernivå och ordförande för Konfuciusinstituten som intervjuas av BBC.

Ungefär fem minuter in i intervjun tar reportern upp en incident som förra året utspelade sig i Portugal, där Xu Lin samlade in och censurerade programbladen vid en konferens som kinesiska myndigheterna var med och sponsrade.

Anledningen till detta var att en svag del av programbladet hintade att Taiwan inte tillhörde Kina, genom att beskriva en stiftelse som taiwanesisk snarare än kinesisk. För den som är intresserad har Dagen Nyheter skrivit mer ingående om det exemplet.

Då Xu Lin känner sig oroad börjar hon med upphetsat tonfall kräva att BBC ska klippa bort den delen av intervjun som rör skandalen i Portugal.

Vidare menar hon att utlänningar inte har något att göra med Taiwan, och att journalister inte borde ställa så besvärliga frågor.

Denna korta intervju gör kanske mer för att beskriva den kinesiska kultur som kommunistpartiet förespråkar än alla de 500 Konfuciusinstituten tillsammans.

Published on

Kina bannlyser ”västerländska värderingar” från sina högskolor

Den senaste tiden har sett en oroande händelseutveckling angående akademisk frihet i Kina. I slutet av december citerade statlig media president Xi Jinpings uppmaningar om en mer omfattande ”ideologisk guidning” vid landets högskolor.

Han menade att studierna av marxism måste få mer utrymme, och sade att myndigheterna måste förbättra kommunistpartiets ”ledarskap och guidning” vid universiteten genom att ”stärka och förbättra det ideologiska och politiska arbetet”. Vidare beordrade presidenten universiteten att ”kultivera och praktisera socialistiska kärnvärderingar i utbildningen”.

Presidentens ord ekade förra veckan i det inflytelserika partimagasinet Qiushi Journal, som anklagade flera professorer för att ”sprida västerländska värderingar” vid landets universitet.

Detta genom en artikel skriven av partitjänstemannen Xu Lan, som bland annat kritiserade professor He Weifang och konstnären Chen Danqin vid Peking University, som vid flera tillfällen uttalat sig kritiskt om den kinesiska samhällsutvecklingen via sina mikrobloggar.

Xu Lan menar att ”det vore en katastrof” ifall inte en standard utarbetades som hindrade högskolelärare att ”sprida västerländska värderingar” vi plattformar på internet eller på annat vis ”förtala vår kommunistiska ideologi”.

kina studenterMarxism, socialism och ideologiska studier står på schemat för miljontals kinesiska högskolestudenter

På detta följde ett uttalande av Kinas utbildningsminister i veckan som nu vill förbjuda alla läroböcker som främjar västerländska värderingar. Statliga nyhetsbyrån Xinhua citerade ministern säga: ”Låt aldrig de läroböcker som upplyfter västerländska värderingar få någon plats i våra klassrum”.

Också de böcker som ”förtalar Kinas kommunistparti” eller ”smutskastar socialismen” ska enligt den kinesiska utbildningsministern bort från landets alla skolor.

Det finns flera bekymmer med dessa uttalande, varav ett är själva tolkningen. The Guardian påpekar att företeelser flerpartisystem eller fristående domstolar ofta i Kina godtyckligt definieras som ”västerländska” trots att de finns över hela världen. Samtidigt är marxism och socialism också västerländska påfund, men det verkar vare sig bekymra president eller partiideologer.

En annan paradox är att landets högsta ledare och rikaste män har för vana att skicka sina egna barn att studera utomlands. Xi Jinpings egen dotter har exempelvis en examen från Harvard University.

Sonen till ultra-maoisten Bo Xilai, tidigare borgmästare i megastaden Chongqing, skickades till Storbritannien redan som 12-åring för att plugga vid Harrow School med en årsavgift på 350 000 kronor. Han gick sedan vidare till Oxford University och Harvard University.

Ytterligare ett motsatsförhållande är faktumet att Kinas högskolor i stor utsträckning försöker öka sin undervisningskvalité genom att locka tillbaka kinesiska akademiker som doktorerat utomlands. Statliga Global Times menade dock i en åsiktsartikel i dag att detta inte är något problem:

Now, a new generation of the returned is playing an active role in universities and colleges. They chose to come back to serve their country because they share the common aspiration of making their homeland better.

Because their vision is broader, those who have lived abroad are more likely to acknowledge China’s rapid progress and high efficiency. They are also more likely to be able to analyze China’s problems based on facts. When these ambitious returnees come home, most of them become firm patriots.

Kommunistpartiet räknar alltså med att hemvändande akademiker är ”hängivna patrioter” från den dag de återvänder till Kina. Detta är dock inte alltid fallet, då flera har nekat välbetalda positioner vid kinesiska toppuniverisitet på grund av begränsningar i den akademiska friheten.

Dessa begränsningar har blivit allt större sedan Xi Jinping tog makten 2012, skriver bland annat The Guardian. Bland annat installerade en provins övervakningskameror i klassrummen vid samtliga högskolor förra månaden, för att kunna bevaka allt som sägs under lektionerna.

Det var just sådana kameror som bidrog till att ekonomiprofessor Ilham Tohti dömdes till livstids fängelse för ”separatism” i september i fjol. Tohtis öde delas av dussintals kinesiska professorer som de senaste dryga två åren fängslats eller avskedats för att ha sagt något som inte faller partiets ideologer på läppen.

Man tycker att denna utveckling borde leda till en viss självransakan, eller åtminstone en defensiv ställning, inom det kinesiska utrikesministeriet då utbildningsfrågor diskuteras med utländska diplomater eller journalister.

Men tvärtom anklagade utrikesministeriets talesman i veckan Norge för att inskränka på den akademiska friheten genom att utvisa en kinesisk akademiker misstänkt för spionage.

Enligt talesmannen ”skadar händelsen Norges akademiska rykte”, och han uppmanar skarpt Norge att värna om den utvisade kinesens rättigheter och akademiska frihet.

Published on

Kinesisk frihetskämpe får Olof Palmepriset – skänker bort hela prissumman

Då Rosa Taikon tildelades Olof Palmepriset 2013 skrevs spaltmeter i svensk media. Det är förvisso förståeligt i och med att Taikon är svensk, men det är samtidigt inget försvar för den relativa tystnad som råder i svensk media gällande årets pristagare Xu Youyu.

Detta särskilt då Xu Youyu för en kamp som är långt mer farligare – och själv är mycket mer utsatt – än Rosa Taikon. Förra året greps Xu och hölls utan åtal i en månad efter att tillsammans med en handfull vänner hållit ett mindre seminarium i en privat bostad angående massakern vid Himmelska fridens torg.

Ämnet står Xu nära hjärtat och han var tillika en av de oppositionella som tog mod till sig att skriva på manifestet Charta 08 som yrkar på politiska reformer i Kina. Manifestet sågs som så hotande att en av dess upphovsmän, nobelprisvinnaren Liu Xiaobo, straffades med elva års fängelse.

Olof Palmes minnesfond klargjorde i ett pressmeddelande att Xu får priset just för arbetet för demokrati och yttrandefrihet: ”Xu Youyus argumentation för frihet, social rättvisa och mänskliga rättigheter är en kamp han för i Kina men vars betydelse är universell.”

I Svenska dagbladet återger vännen Torbjörn Lodén – professor i Kinas språk och kultur – några av Xus synpunkter:

Xu påminner ofta om att befolkningen på Kinas landsbygd alltjämt är ett slags andra rangens medborgare trots att landet i nu snart 70 år styrts av ett politiskt parti som påstått sig företräda bönderna. I de beslutande församlingarna representerar en person från landsbygden fyra gånger så många som de som representerar städerna. Skolorna på landet är i allmänhet betydligt sämre än i städerna. Sjukvården är eftersatt. Det sociala skyddsnätet är mycket sämre än i städerna etcetera.

Inskränkningarna i yttrandefriheten ser Xu som ett hinder för Kinas fortsatta modernisering och utveckling. Så länge det inte finns oberoende medier och människor inte har rätt att fritt uttala sin mening, menar han att det är omöjligt att komma till rätta med stora samhällsproblem som korruption, rättsskandaler och förgiftade livsmedel. Därför ser han ett verkligt självständigt och oberoende rättsväsen som en nödvändig förutsättning för att Kina ska kunna bli ett gott samhälle. Lagen måste stå över politiken, men Xu Youyu har vid åtskilliga tillfällen påpekat att den kinesiska partistaten inte sällan sätter sig över de lagar man själv stiftat.

Xu är också en erkänd akademiker som pluggat filosofi vid Oxford University och arbetat i Kinas statliga samhällsvetenskapliga akademi. Han innehade även den av riksdagen inrättade Olof Palmes gästprofessur vid Stockholms universitet 2001-2002.

Prissumman från Olof Palmes minnesfond är 75 000 dollar, alltså drygt 600 000 kronor. Xu har nu skänkt bort hela summan till en organisation vid namn ”Tiananmen Mothers” som består av mammor, pappor och andra familjemedlemmar till ungdomar som dödades av militär under massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

Denna organisation har förföljts dubbelt i Kina; först har deras familjemedlemmar dödats och sedan har de drabbats av husarrest, fängelse eller värre i sina försök till upprättelse.

Istället för en ursäkt har de anhöriga fått sina liv förstörda, bland annat genom att utestängas från Kinas arbetsmarknad. Därför lever de flesta av offrens efterlevande under knappas ekonomiska förhållanden, varför Xus gåva är extra välkommen, vilket också framgår i mödrarnas officiella tackbrev.

Givetvis är det enklare för svenska journalister att skriva om Rosa Taikon än om Xu Youyu. Kunskaperna om förhållandena i Kina är vid svenska redaktioner minst sagt liten, och om demokratikämpar som Xu vet man snart sagt ingenting.

Men samtidigt säger Xu att han ser priset som ”ett viktigt erkännande av demokratirörelsen” i Kina. Att en svensk minnesfond bidrar till detta borde vara en jättenyhet samt en anledning till att uppmärksamma de tuffa förhållanden som denna rörelse står inför.

Published on

Läs och hör om Kinas ofattbara kampanj mot korruption

I gårdagens upplaga av Studio ett i Sveriges radio P1 sändes ett 13 minuter långt inslag angående Kinas omfattande anti-korruptionskampanj.

Där diskuterar korrespondent David Carlqvist, korruptionsexpert Louise Brown och journalist Ola Wong om mekanismerna bakom och den tänkbara utgången av denna kampanj.

Det konstateras att 360 000 politiker och tjänstemän naglats dit för korruption på drygt två år, varav många haft så höga ämbeten att de tidigare setts som orörbara.

Vidare debatteras om det egentliga syftet bakom kampanjen; är det ett ärligt försök att rensa upp bland korruptionen, eller snarare en kampanj från president Xi Jinping att konsolidera sin egen makt?

Lyssna på inslaget här nedan, eller via Sveriges radios hemsida:

Kinas korruption är ett ämne jag själv följt noga och ofta skrivit om på InBeijing.

Läs här nedan om allt från Kinas äckligt rika parlament till politikern vars främsta målsättning var att ligga med 1 000 kvinnor:

Li Peng – nästa offer för kampanjen mot korruption i Kina? (6 jan 2015)
Zhou Yongkang slutligen arresterad och utesluten ur kommunistpartiet (6 dec 2014)
Publicerat: Kinas president stärker sin makt med utrensningar och personkult (8 okt 2014)
”Kinas mäktigaste man” häktad, tillsammans med familj och bundsförvanter (16 apr 2014)
Kina-rapportering sliter isär Bloomberg och framtvingar debatt (28 mars 2014)
Tusentals kinesiska tjänstemän säljer av sina lägenheter (24 jan 2013)
Kinas tredje plenum – stora reformer eller inte? (16 nov 2013)
Rättegången mot Bo Xilai tar sin början (21 aug 2013)
Kinas parlament ”rikast i världen” med 83 dollarmiljardärer (15 mars 2013)
Publicerat: ”Kinesiska politiker och deras älskarinnor” (6 mars 2013)
Specialrapport: Korruption och maktfördelning i Kina (27 dec 2012)
Kinas utmaningar del 3: Korruptionen (7 dec 2012)
NY Times avslöjar premiärminister som korrupt, blockas på Kinas internet (26 okt 2012)
Kinas nästa presidentfamilj avslöjad som korrumperad (29 juni 2012)
Tio års fängelse för vice ordförande i Kinas fotbollsförbund (20 feb 2012)
Kinesisk politiker planerade ha sex med 1 000 kvinnor (9 sep 2011)
Älskarinnor allt vanligare i ett rikare Kina (11 aug 2011)
Korrupta politiker för ut 800 miljarder ur Kina (19 juni 2011)

Published on

Publicerat: Konfucius återkomst

I nya numret av Modern Filosofi finns en sju sidor lång feature av mig om konfucianismens historia och återkomst i det moderna Kina.

Denna filosofi kallas ofta för ”Kinas statsreligion”, och har i över 2 000 år influerat det kinesiska samhället på flera nivåer. Konfucius läror anammades också av flera grannländer och var en stor anledning till det kulturella inflytande som fick grannstater att betala tribut till Kinas kejsare.

Men efter kejsardömets fall 1911 ansattes konfucianismens läror hårt. Först av krigsherrar, sedan av nationalister och slutligen också av kommunister. Förföljelsen blev som värst under kulturrevolutionen, då Konfucius familjegrav i östra Kina grävdes upp och liken av hans släktingar hängdes upp i träden för allmän beskådning.

De senaste årtiondena har konfucianismen dock återuppstått i Kina, vilket beror på flera anledningar. Bland annat insåg kommunistpartiet efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989 att en förenande nationell ideologi behövdes för att ena det splittrade och oroliga landet.

Läs mer om denna utveckling här nedan, eller i större version via Scribd.