mars 2015

Publicerat: Kritik mot Konfuciusinstitut i Sverige

I det aktuella numret av Universitetsläraren finns ett fyra sidor långt reportage av mig om de så kallade Konfuciusinstituten, vilka är institutioner som vid nästan 500 universitet världen över främst lär ut kinesiska.

Instituten har dock fått kritik för att hota den akademiska friheten, eftersom de finansieras av den kinesiska staten och också har som uppgift att ”sprida kinesisk kultur”. Vid dess seminarier är dock känsliga ämnen som Tibet eller massakern vid Himmelska fridens torg bannlysta.

Xu Lin, föreståndaren för den organisation som ansvarar för konfuciusinstituten, skyr heller inga medel för att forcera myndigheternas politik:

I fjol drog hon till sig frän negativ uppmärksamhet internationellt vid två tillfällen. Under en akademisk konferens i Portugal i somras upprördes Xu av att en stiftelse som sponsrade konferensen beskrevs som ”taiwanesisk” i programbladet. Enligt Kinas regering är Taiwan nämligen inte ett land utan en kinesisk utbrytarprovins. Xu beordrade genast sitt kinesiska följe att samla in programmen och ta dem till en lägenhet i närheten för korrigering.

(…)

När hon senare träffade en grupp utländska akademiker i Shanghai som särskilt frågade om incidenten med de utrivna sidorna, förnekade Xu Lin rakt av att hon haft något med detta att göra. Händelsen kom också upp i en intervju med BBC, där hon inför en rullande kamera krävde att reportern skulle klippa bort frågan. Det brittiska tv-teamet hölls sedan kvar i studion i över en timme under fortsatta påtryckningar.

Det hela har lett till motstånd bland lärare och akademiker i Kanada och USA, där flera institut har stängts ner. Vid slutet av fjolåret meddelade även Stockholms universitet att man stänger sitt Konfuciusinstitut, som 2005 var det första att etableras utanför Asien.

I reportaget intervjuar jag rektor Astrid Söderbergh Widding, som berättar att Kina föreslog ett nytt avtal där Stockholms universitet har mindre makt över institutet än tidigare:

Hanban ville nu att ledamöter, föreståndare och stadgar skulle bestämmas av Konfuciusinstitutets styrelse, som Stockholms universitet i sin tur skulle utse tillsammans med Hanban snarare än på egen hand, som tidigare.

– Vidare skulle institutet ha blivit ekonomiskt självständigt, och därmed även kunnat ta ut studieavgifter. Allt detta är oförenligt med svensk lagstiftning och det regelverk som styr högre utbildning, säger Astrid Söderbergh Widding.

Jag intervjuar även professor Torbjörn Lodén, som tidigare var föreståndare för Konfuciusinstitutet vid Stockholms universitet, och vill se fler liknande institut etableras i Sverige.

Ni kan läsa hela reportaget här nedan, eller i större version via Scribd.

Texten finns också på Universitetslärarens webbsida.

Publicerat: Xiaomi redo för världen

I förra numret av Digital Teknik finns en artikel av mig om den kinesiska mobiltillverkaren Xiaomi, vars försäljningssiffror stigit från 300 000 smartphones år 2011 till över 61 miljoner i fjol. Under 2015 siktar Xiaomi på att sälja 100 miljoner smarta telefoner.

Xiaomi är ett unikt företag på många vis, som har seglat upp som en utmanare till Apple genom att erbjuda bra prestanda till väldigt låga priser. Detta på grund av besparingar vad gäller bland annat marknadsföring och försäljningskedjan:

Xiaomi har motbevisat den tidigare tesen om att det inte går att göra någon större vinst på smarttelefoner i prisklassen medel eller billig. Snabbväxaren har lyckats genom sparåtgärder som att endast lägga 3 procent av intäkterna på marknadsföring, vilken sköts främst via internet och sociala medier snarare än dyr affisch- eller tv-reklam.

Vidare sker nästan all försäljning online via företagets egen hemsida. I fjol såldes där över en miljon enheter av modellen Mi 4 inom loppet av 24 timmar. I sitt mejl sa Lei Jun vidare att utlandsexpansion är ett viktigt steg i ledet för att nå målsättningen att sälja över 100 miljoner telefoner under 2015.

Xiaomi har de senaste året ökat sin närvaro i utomlands, och fokuserar särskilt på Indien, vars framtida marknad tros likna Kina på många vis och därmed passar företagets produkter bra. Xiaomis expansion är också exempel på en trend där kinesiska tillverkare av smartphones tar över en allt större dl av den globala marknaden:

Under 2014 såldes 1,16 miljarder smarta telefoner världen över, vilket var en ökning med 25,9 procent från året innan. Samsung har fortfarande en dryg fjärdedel av den globala marknaden, följt av Apple på 16,4 procent. Men den allra största tillväxten stod kinesiska företag för, som i fjol utgjorde 40 procent av försäljningen. Sex av världens tio största tillverkare är nu kinesiska.

Artikeln kan läsas här nedan eller i större version via Scribd.

Den finns också uppdelad i två delar på Digital Tekniks hemsida: ”Utmanaren är redo för världen” samt ”Kinesiska tillverkare växer mest”.

Publicerat: Luften är inte fri

Stefan Löfven landade i förmiddags lokal tid i Peking och började dagen med ett besök på den svenska ambassaden.

Jag har tidigare här skrivit utförligt om Löfvens svåra balansgång inför denna resa, gällande prat om mänskliga rättigheter kontra att slå vakt om svensk handel och affärsintressen.

Väl på ambassaden fick han i dag återigen frågan av flera journalister huruvida Kina är en diktatur, och svarade återigen att han inte vill ”sätta etiketter” på olika länder.

Givetvis vet även Löfven att Kina är en diktatur. Det ses inte bara genom avsaknaden av opposition och fria val, utan också genom informationskontroll.

Med anledning av statsbesöket skrev jag en artikel för veckans nummer av Fokus, som ger ett exempel på just denna kontroll.

Det handlar om dokumentärfilmen ”Under the Dome”, där den kinesiska journalisten Chai Jing tar upp anledningarna till och farorna med Kinas ökända luftföroreningar.

På bara ett par dagar sågs filmen av över 200 miljoner kineser, och blev ett hett samtalsämne på sociala medier. Myndigheterna gick från att berömma dokumentären, till att förbjuda diskussion om den och slutligen ta bort hela filmen från Kinas intranät internet.

Läs artikeln här nedan, i större version via Scribd eller gratis på Fokus hemsida.

Publicerat: Taiwans ökade misstro mot Kina

I det aktuella numret av magasinet Axess finns en artikel av mig angående Taiwans komplicerade relation till Kina.

Befolkningens missnöje mot den nuvarande regeringens närmanden till Kina kunde ses i mellanårsvalet som jag skrev om här på InBeijing i december.

Det sittande partiet Kuomintang lyckades blott vinna 6 av 22 platser, jämfört med 15 platser i samma val fyra år tidigare. Det Kina-kritiska partiet Democratic Progressive Party tog istället storslam, och mycket tyder på att de kommer vinna också presidentvalet om två år.

Detta följer på Taiwans så kallade ”solrosrörelse” som startade för ett år sedan – protester som påminner om Occupy Central i Hongkong men som var ännu mer extrema i sin natur. De taiwanesiska demonstranterna ockuperade såväl kongress- som regeringsbyggnad och höll dessa i tre veckor innan polisen lyckades köra bort dem med våld.

Att Taiwan har en ännu tuffare inställning till Kinas inflytande syns också tydligt i de opinionsundersökningar som jag citerar i artikeln för Axess:

Två gånger om året genomför Chinese University of Hong Kong en undersökning om invånarnas upplevda identitet. I oktober ifjol klassificerade sig 8,9 procent av de svarande som ”kines”, vilket är den lägsta siffran någonsin och kan jämföras med 32,1 procent vid överlämningen till Kina 1997. Vidare ansåg sig 26,8 procent vara ”hongkonges”, vilket är den högsta andelen sedan 1998. En majoritet ser sig fortfarande som en mix mellan de två kategorierna.

Även National Chengchi University företar sig varje sommar en liknande undersökning. Ifjol såg sig 60,4 procent av de svarande som ”taiwanes”. Det är den högsta andelen någonsin, och kan jämföras med under 50 procent då Ma Ying-jeou blev president 2008. Bara 32,7 procent ansåg sig vara ”taiwanes och kines”, den lägsta noteringen någonsin.

Alla som är det minsta intresserade av Kina bör lära sig grunderna i relationen till Taiwan. Det kommer bli en av de viktigaste kinesiska utrikespolitiska frågorna under de kommande åren, och är tillika det största hindret för bättre relationer mellan Kina och USA.

Min artikel ger en bra grund, och kan läsas gratis via Axess hemsida.

Reuters senaste nyhetssidan att blockeras i Kina

Under dagen har det kommit uppgifter om att nyhetsorganisationen Thomson Reuters webbsida är blockerad i Kina. Under torsdagen rapporterades problem med att nå sidan i Kina, och nu under fredag förmiddag är den alltså helt blockerad.

Detta följer en oroväckande trend i Kina där bland annat New York Times, Bloomberg och Wall Street Journal fått sina webbsidor blockerade under de senaste åren.

Bloomberg blockerades i Kina sommaren 2012 efter en utförlig rapport om korruption och tillgångar i den kommande presidenten Xi Jinpings familj och närmsta bekantskapskrets.

Samma höst upphörde även New York Times webbsida att fungera i Kina efter en liknande utredning om landets tidigare premiärminister Wen Jiabao.

Men vad som ligger bakom censuren av Reuters är ännu inte klart. Ingen liknande skandalös artikel har publicerats, och Cyberspace Administration of China – landets internetregulator – har ännu inte kommenterat ärendet.

Reuters taleskvinna säger samtidigt:

Reuters is committed to practicing fair and accurate journalism worldwide. We recognise the great importance of news about China to all our customers, and we hope that our sites will be restored in China soon.

InBeijing kommer följa utvecklingen och även rapportera om ytterligare blockering av utländska nyhetssidor.

Inför Stefan Löfvens Kinabesök

Statsminister Stefan Löfven åker till Kina 27-28 mars för att delta vid Boao Forum på den tropiska ön Hainan längst i söder.

Det går givetvis inte att bortse från regerings senaste utrikespolitiska rabalder inför denna resa. Det började som bekant med att Sveriges nya regering erkände staten Palestina, vilket fick Israel att rasa och kalla hem sin ambassadör.

Vi blev sedan varse om att otack är världens lön, då Arabförbundet inklusive Palestina fördömde utrikesminister Margot Wallströms uttalanden om bristande mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

Därefter var det dags också för Saudiarabiens ambassadör att åka hem, följt av ambassadören för Förenade arabemiraten.

Resultaten av regeringens nya, feministiska utrikespolitik har hittills alltså knappast varit någon succé. Det ska nu bli spännande att se hur statsministern hanterar Kina, ett land som han – och det redan uppretade svenska näringslivet – anser vara mycket viktigt för industri och handel.

För exakt en månad sedan skrev jag här på InBeijing om hur Löfven i kinesisk tv talade varmt om möjligheterna att öka samarbetet Sverige-Kina inom områden som miljö och grön energi. Han kostade också på sig en nyhetshälsning på kinesiska.

Men samtidigt finns också en viss press på att ta upp känsliga frågor även med Kina. En del av pressen har regeringen skapat åt sig själva, då Margot Wallström i riksdagens utrikespolitiska debatt 11 februari sade att hon ville se en ”uppriktig dialog om mänskliga rättigheter med Kina”.

Under Boao Forum kommer Stefan Löfven att möta såväl president Xi Jinping som premiärminister Li Keqiang. En ”uppriktig dialog” får man inte till stånd genom att undvika känslig frågor då man träffar ett lands högste ledare.

Med anledning av dessa viktiga möten skriver Aftonbladets Lena Melin:

Det ställer i sin tur krav på Stefan Löfven att lämna över en lista på samvetsfångar som Sverige anser att regimen ska släppa fria.

Det gjorde Fredrik Reinfeldt när han var där 2008. I direkta samtal med president Hu Jintao lämnades en lista med 13 namn över samtidigt som Sverige krävde att människorättsaktivisten Hu Jia skulle få återförenas med sin familj.

Under Göran Perssons besök 1996 lämnades en lista med ett tiotal namn direkt till kinesiska UD.

Stefan Löfven måste också lämna över en namnlista. Kravet har ökat efter konflikten med Saudiarabien, man kan inte blunda för brott mot mänskliga rättigheter i ett land men kritisera dem i andra.

Samtidigt påpekar Melin att detta är en ”svår diplomatisk uppgift”, som måste hanteras utan att de ”kinesiska värdarna tappar ansiktet”. Det ligger inte i någons intresse att påbörja ett diplomatiskt bråk också med Kina.

Men samtidigt skulle alternativet – att låta bli att tala om mänskliga rättigheter i Kina med dess ledare – innebära en inkonsekvens som kan rubba förtroendet för regeringen. Dels för att man säger sig vilja stå för en viss utrikespolitik, och dels för att man redan kritiserat Saudiarabien.

Men framför allt därför att det nu är särskilt viktigt att statuera exempel mot Kina, som under de drygt två senaste åren gått åt helt fel håll vad gäller mänskliga rättigheter och dessutom oroar sin grannländer i Sydkinesiska havet på ett vis som inte är helt olikt Valadimir Putins Ryssland.

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Jingshanparken

Min nya bok ”Mitt Peking” har nu börjat säljas i handeln och på internet. I dag ger jag er läsare ett sista utdrag ur boken, och ni har fortfarande en dag kvar att vara med i utlottningen av ett signerat exemplar genom att gilla den på Facebook (dragning alltså i morgon, 15 mars).

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Dagens utdrag är från en tusen år gammal park vars kulle fortfarande utgör den högsta punkten i centrala Peking, och likaledes den bästa utsikten över Förbjudna staden.

jingshan-1 copyUtsikt norrut från Jingshanparkens högsta kulle, mot Trumtornet. I bakgrunden syns byggnader vid den olympiska parken.

Jingshanparken (景山公园)

Denna park har funnits i nästan 1 000 år och är belägen precis norr om Förbjudna staden. Men det var först i början av 1400-talet som kejsaren Yongle byggde den 45 meter höga kulle i parkens mitt som i dag är Jingshans stora behållning. Kullen erbjuder Pekings kanske bästa utsikt över Förbjudna stadens mäktigt böljande gula tak.

Kullen i sig byggdes av den jord som blev över då vallgravar drogs runt Förbjudna staden, och var tänkt att skydda palatset från den ”negativa energi” som enligt feng shui kommer från norr. Som ett bevis på den nyetablerade Ming- dynastins makt, begravdes samtidigt Kublai khans gamla tron under Jingshans väldiga kullar. Detta till trots tvingades den sista Mingkejsaren att hänga sig här i parkens trädgårdar 1644, då två invasionsstyrkor närmade sig huvudstaden från olika håll.

1928 öppnades Jingshan för första gången – tillsammans med Förbjudna staden – för allmänheten. Under Kulturrevolutionen stängdes den dock för att användas som privat ridmark för Mao Zedongs giriga hustru Jiang Qing. I dag välkomnar Jingshan återigen allmänheten och Yongles höga kulle är ett måste under klara dagar, då man härifrån kan se långt åt alla väderstreck. Liksom vid Pekings museum är inträdet till stadens parker i regel subventionerat. Det kostar motsvarande två kronor att besöka Jingshan.

Jingshanparken (景山公园)
Norr om Förbjudna staden (故宫北边)

forbjudna-staden-2 copyFörbjudna staden sedd från toppen av Jingshanparken.

jingshan-2 copyTempel i förgrunden, affärsdistriktet i bakgrunden.

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Panjiayuan antikmarknad

Min nya bok ”Mitt Peking” har nu börjat säljas i handeln och på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det sjunde av tio, och handlar om världens största antikmarknad som ligger i södra Peking och är utmärkt för att shoppa allt från dyra originalfotografier till billiga presenter.

panjiayuan-5 copyDiverse äkta eller oäkta artefakter till salu från en filt på marken vid Panjiayuuan antikmarknad.

Panjiayuan antikmarknad (潘家园旧货市场)

Världens största antikmarknad med över 3 000 butiker och försäljare på fem hektar. En stor del antikviteter runtom i Kina hittar hit innan de köps upp av inhemska samlare eller utländska butiker. Förutom smycken och möbler finns vaser, tyger, fotografier, böcker och allt som går att tänka sig – till och med buddistiska statyer som är många gånger större än en människa.

Det går att hitta riktigt billiga och fina prydnadssaker utan egentligt antikvärde vid de stånd som säljer sina varor direkt på marken utan att ha hyrt någon butikslokal. I de småbutiker som finns runtom på området säljs produkter av högre kvalitet och pris. Det är ett måste att åka hit på helgen, då marknaden öppnar redan 04:30 i stället för 08:30 som på vardagarna.

Under helger är dessutom den östra delen av marknaden öppen, där det säljs mest gods i priskategorin ”mellan”. I de trånga korridorerna av denna östra del, som delvis är täckt av tak, går det även att hitta målningar och stenar som är lätta att ta med hem. Det här är tveklöst det bästa stället i hela Peking att handla presenter på.

Denna jättemarknad etablerades först i början på 2000-talet men drar redan en bra bit över 50 000 besökare om hel- gerna. På grund av den uppmärksamhet som marknaden fått finns det mängder av försäljare även på gatorna utanför själva marknaden, och de säljer sina varor ännu billigare. Glöm inte att pruta!

Panjiayuan antikmarknad (潘家园旧货市场)
Väster om Panjiayuan Bridge (潘家园桥西侧)
Tunnelbana: Panjiayuan (linje 10)

panjiayuan-7 copyAffischer med Mao Zedong och allehanda kommunistiska motiv.

panjiayuan-2 copyFotobutik där jag sist själv köpte två originalprints från 1930-talet för en dryg femhundring styck.

panjiayuan-1 copyFörsäljare tar en vilostund mellan sina statyer av varierande motiv och storlek.

Migrationsverkets utvisning av nordkoreansk pojke överklagas

Jag har tidigare här på InBeijing skrivit flera gånger om Migrationsverkets beslut att i fjol utvisa en nordkoreansk pojke till Kina, där pojken med största sannolikhet kommer skickas vidare till ett hårt straff Nordkorea.

Migrationsverket trodde inte på flyktingpojkens historia och handläggaren avgjorde att han var kines snarare än nordkorean, bland annat på grundval av ljusskygga språktester och bristande kunskaper om nordkoreansk geografi.

Kritikstormen mot beslutet växte – fallet uppmärksammandes i internationell media och i Sverige startade en namninsamling som 80 000 personer skrev under. Migrationsverket vägrade dock emellertid att ändra sitt beslut.

Nu i veckan kom så det glädjande beskedet att Migrationsdomstolen upphävt Migrationsverkets beslut och beviljat en ny prövning av pojkens rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Det betyder alltså att utvisningen är stoppad och att ett nytt beslut kommer tas framöver, då den nya utredningen färdigställts. Pojkens advokat säger till Sveriges radio:

Det är oerhört glädjande att Migrationsdomstolen verkligen beaktat den nya bevisning som har tillkommit. Och att de delar vår uppfattning om de brister som funnit i Migrationsverkets hantering av ärendet.

Migrationsdomstolen kritiserar Migrationsverket för att ha behandlat nya och viktiga uppgifter allt för lättvindigt, och att man krävt pojken på identitetshandlingar trots att sådana inte ges ut till omyndiga nordkoreaner.

En ny utredning kommer sannolikt ta ett par månader, och jag kommer givetvis följa händelseutvecklingen här på InBeijing.

Arresteringar i Xian efter protester mot Kinas luftföroreningar

För några dagar sedan skrev jag om hur dokumentären ”Under the Dome” – som kritiserar Kinas luftföroreningar – raderades från kinesiska videodelningssajter av landets censurmyndighet. Filmen går nu inte att se på Kinas internet utan att ta sig runt landets effektiva brandvägg.

Men innan filmen togs bort sågs den av över 200 miljoner kineser, varav i alla fall några verkar ha tagit stort intryck av innehållet. I mångmiljonstaden Xian gav sig nämligen en mindre grupp invånare ut på gatan med munskydd och plakat angående myndigheternas ansvar att förbättra Kinas luft.

Den lilla demonstrationen ägde rum just efter att premiärminister Li Keqiang vid nationella folkkongressen kallat Kinas smog för ”en tragedi”, och lovat att myndigheterna ska göra allt för att lösa problemet. Också president Xi Jinping sade att man ”utan undantag” ska straffa aktörer som förstör miljön eller det ekologiska systemet ”med järnhand”.

Ironiskt nog är de enda som straffas med järnhand just nu de som protesterar för en bättre luft. Två av deltagarna vid demonstrationen i Xian arresterades nämligen snart av stadens polis.

Arresteringarna visar givetvis att Kinas myndigheter fortfarande inte accepterar någon kritik från allmänheten – men också hur rädda de är för det stora genomslag som ”Under the Dome” hann få i det breda folklagret under den knappa vecka som filmen var tillgänglig.

Utdrag ur ”Mitt Peking”: China Bar

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det sjätte av tio, och handlar om den bar i Peking som i alla fall enligt mina egna erfarenheter har stadens bästa utsikt.

cctv-headquarters-1 copyKvällsutsikt över CCTV:s välkända huvudkontor.

China Bar

Baren Atmosphere tvärs över gatan är visserligen dussinet våningar högre, men Pekings bästa utsikt finns utan tvivel här på Park Hyatts hotellbar China Bar. På uppklädda Atmosphere blir man nämligen hastigt förvisad till sitt privata bord som endast har utsikt genom det egna fönstret. Här på det mer avslappnade China Bar finns inte lika tydliga avgränsningar. Stolar och soffor är placerade längre från fönsterglaset vilket resulterar i nästintill panoramaliknande utsiktsförhållanden.

Även badrummen har utsikt, och det är dessutom inga problem att gå runt i baren utan att beträda någon annans revir. På den imponerande vinlistan finns över 400 alternativ, varav några kostar tiotusentals kronor. Men uppfriskande nog visar personalen – i motsats till på Atmosphere – inte minsta tillstymmelse till besvikelse om du bara beställer en kaffe eller juice. China Bar öppnar klockan 17 och stänger efter midnatt.

Mitt råd för den som vill beundra utsikten är att åka hit en vardag innan middag och invänta mörkrets inbrott då en skog av skyskrapor sakta tänds. På så vis kan du både se långt på dagen och uppleva neoneffekten på kvällen. Dessutom kan det vara svårt att få bra platser här efter middagstid. På eftermiddagen är det ofta så tomt att man till och med kan få sitta i sofforna, där det lite senare krävs att man spenderar ett minimibelopp.

Och välj för allt i världen en dag då luftföroreningarna är någorlunda uthärdliga. En gång åkte jag upp hit när smoggen låg tät, och kunde inte ens se bilarna på gatan nedanför. För den som vill slå på stort så ligger restaurangen China Grill på våningen ovanför. Den drivs också av Park Hyatt och serverar allt från saftiga stekar till färsk sushi. Utsikten är förstås lika imponerande som vid China Bar.

China Bar
Jianguomenwai dajie 2, Park Hyatt våning 65 (建国门外大街2号 柏悦酒店65楼)
Tunnelbana: Guomao (linje 1 och 10)

china-bar-1 copyEtt av de breda fönstren vid China Bar.

china-bar-2 copyUtsikt västerut från China Bar, längs med en av stadens längsta och tyngst trafikerade gator.

pekings-skyskrapor-1 copyUrban betongdjungel så långt ögat når.

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Sake Manzo

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det femte av tio, och handlar om en av stadens absolut bästa japanska restauranger.

happi-sake-1 copySakeflaskor på kylning vid Happi Sake, som nyligen öppnats av Sake Manzos ägare.

Sake Manzo (慢走日本烧灼餐厅)

Denna japanska restaurang har funnits i över tio år, men tvingades 2011 flytta till nya lokaler. I och med flytten passade man på att utöka såväl restaurangens storlek som menyn och blev på köpet ett av de bästa alternativen till en genuin och prisvärd japansk matupplevelse i Peking.

Varje dag flygs lax, tonfisk och svärdfisk in från Japan. I köket görs egen tofu varje morgon. Den grillade ålen är en annan bästsäljare som antingen serveras inbakad i en rulle av ris eller som en måltid på toppen av en skål ris och grönsaker.

Vidare har Sake Manzo i enighet med sitt namn ett av Pekings bästa utbud av sake, som säljs antingen i hela flaskor eller mindre tillbringare. Ägaren Taka Yamamoto – som ofta finns på plats för att prata med kunderna – är nämligen något så ovanligt som en sake-sommelier, som varit domare vid internationella drinktävlingar i London.

De nya lokalerna är också designade av den japanska arkitekten Hironori Matsubara i syfte att ta japansk sakekultur till Kina. I restaurangens huvuddel finns en rejäl izakaya (variant av bardisk) där gästerna kan sitta och beskåda hur kockarna skär upp fisk. Förutom de vanliga borden finns också ett tiotal privatrum, som har plats för mellan två och upp till ett drygt dussin gäster. De är alla omsorgsfullt inredda i japansk mi- nimalistisk stil, med sakeflaskorna som en del av interiören i varje rum.

Ägarens extrema noggrannhet med såväl mat som inredning gör det absolut värt att leta reda på Sake Manzo, som ligger lite undangömt i ett ruffigt bostadsområde. Yamamoto har nyligen också öppnat Pekings första sakebar, som heter Happi Sake och ligger på Tuanjiehu beilu 2 i närheten. Förutom otaliga sorters sake serveras där också japansk barmat av samma kvalitet som vid Sake Mango.

Sake Manzo (慢走日本烧灼餐厅)
Tuanjiehu beisitiao (团结湖北四条)
Tunnelbana: Tuanjiehu (linje 10)

sake-manzo-1 copyÄgare Yamamoto stoltserar med en riktigt fin flaska sake!

sake-manzo-6 copyFörrätter på menyn vid Sake Manzo.

happi-sake-6 copyYakitori av biff, kyckling och fläsk vid Happi Sake.

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Mai Bar

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det fjärde av tio, och handlar om en av mina favoritbarer som ligger bara några hundra meter från gatan där jag själv bor.

mai-bar-3 copyDrink på Mai Bar av olika sorters alkohol, bland annat en stänk av absint.

Mai Bar (麦吧)

En lika populär som mysig drinkbar, trendigt inredd i en av Pekings gamla hutonger. Ägaren Jeff Li är en kines som tidigare jobbade på en av stadens finaste och dyraste cocktailbarer i nöjesdistriktet Sanlitun. Han tog sedan sedan steget och öppnade en egen bar, med liknande drinkar till billigare priser. Det dröjde inte länge förrän utmärkelserna började ramla in i de lokala nöjesmagasinens omröstningar, där Jeff snart överglänste sin gamla arbetsgivare med råge.

De gäster som sitter och väntar vid de levande ljusen i den smala passage som utgör barens innergård, kan säkert irriteras av att det ibland kan ta 10 minuter att få drinkarna. Men de gäster som tagit plats vid bardisken blir säkerligen minst lika imponerade av den omsorg som omger bartendern då innehållet i en mixer hälls över en perfekt rundformad isbit och sedan dekoreras med en bit färskt frukt eller ett mintblad.

Barens höga kvalité i kombination med dess ringa storlek kan göra det svårt att alls få en sittplats om kvällarna fram emot veckoslutet. Ett bra alternativ för turisten är att ta sig hit en måndag, då det är tre-för-två på alla drinkar. De innovativa skapelserna innefattar bland annat en mix mellan gin och kinesiska örter, samt en sour whisky smaksatt med frukten från hagtorn. Om den omfattande drinklistan blir för mycket, kan du be de kunniga och (oftast) engelskspråkiga bartendrarna att göra en drink efter din smak.

Eftersom baren ligger i mitten av en lång hutonggata dit taxichaufförer inte gärna kör, kan den vara svår att hitta till vilket ju också är en del av charmen. Lyckligtvis pryds ingången av en namnskylt och ett par röda kinesiska lampor.

Mai Bar (麦吧)
40 Beiluoguxiang (北锣鼓巷40号)

mai-bar-4 copyMai Bars avlånga innergård som är en behaglig med ofta trång plats att hänga på under sommarhalvåret.

mai-bar-6 copyIngången till Mai Bar är väldigt anonym. Håll utkik efter skylten!

mai-bar-5 copyBartender i färd med att hälla upp ännu en omsorgsfull drinkskapelse.

Kinas censurmyndighet plockar bort film som kritiserar luftföroreningar

Tidigare i veckan skrev jag här på InBeijing, och ännu mer utförligt på Finansliv, om dokumentärfilmen ”Under the Dome” som släpptes viralt i Kina i söndags. Filmen handlade om bakgrunden till och hälsofarorna med Kinas ökända luftföroreningar, och sågs av över 200 miljoner kineser på bara ett par dagar.

Filmen skapade vidare en väldig debatt, eftersom det tydligt framgick att det korrupta politiska systemet är i vägen för de åtgärder som skulle kunna förbättra landets luft. Penningstinna tjänstemän intervjuades, och kritiserades sedan av hundratals miljoner internetanvändare.

Många såg filmen som en möjlighet att föra upp denna viktiga fråga på dagordningen, och genom en konstruktiv diskussion lösa delar av detta problem ju drabbar nästan hela landets befolkning.

I dag, för någon timme sedan, kom myndigheternas svar: Censuren har just plockat bort filmen från samtliga kinesiska videodelningssajter, och all media förbjöds tala om eller referera till filmen eller dess upphovskvinna Chai Jing.

Chai Jing spenderade ett års tid och drygt en miljon kronor för att producera ”Under the Dome”, sedan hennes dotter föddes med en tumör som var tvungen att opereras bort omedelbart efter förlossningen. Tumören hängde sannolikt ihop med de luftföroreningar som Chai Jing vistades i under sin graviditet, då hon for mellan Peking och sin om möjligt ännu mer förorenade hemprovins Shanxi.

Att filmen nu helt sonika plockas bort torde vara en oerhörd käftsmäll till alla som hade minsta hopp att Kinas myndigheter kan tolerera i alla fall lite kritik för att komma till rätta med problem som drabbar landet – och hela världen i form av global uppvärmning.

Det ska bli spännande att se om svensk media skriver något om detta!

Intervju med svensk diplomat i Pyongyang

Sveriges radio P3 intervjuade tidigare i veckan August Borg, som är andre ambassadsekreterare vid Sveriges ambassad i Pyongyang.

Ambassaden är en av Sveriges minsta; förutom Borg är ambassadören den enda svensken där.

Intervjun äger rum i ett program som heter Verkligheten, och fokuserar mycket på Borgs vardag snarare än ambassadens verksamhet.

Det resulterar i en intressant inblick hur det är att leva som utlänning i världens mest slutna diktatur. Borg berättar att han bor i en ”diplomatbubbla” och inte har lärt känna en enda nordkorean. Detta för att vanliga medborgare inte har tillstånd att sätta foten i hans kvarter.

Det finns heller inte många andra diplomater att umgås med; under julafton satt Borg själv i sin mörka lägenhet då ambassadören var borta och hans föräldrar inte tilläts resa in i landet.

Lägenheten är mörk för att elektriciteten inte är av bästa kvalité. I den mån det över huvudtaget finns el, är den av så låg styrka att det inte går att använda dator eller tv i hemmet. Oftast finns heller inget rinnande vatten och Borg får ofta finna sig i att duscha på kontoret.

Hör hela intervjun här nedan, eller via Sveriges radio utan musikavbrott.

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Liulichang

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det tredje av tio, och handlar om gatan Liulichang med en historia på nästan 800 år. Här gjordes takplattorna till Kublai Khans tempel, och senare blev gatan centrum för kejsarkinas högkultur. I dag finns här hundratals butiker som säljer en salig blandning av falska och äkta antikviteter och allehanda artefakter.

liulichang-2 copyIngång till en butik som säljer klippt papper och olika målningar.

Liulichang (琉璃厂)

Namnet betyder ”glasplattefabrik”, eftersom man här gjorde färgade glasplattor till de tempel som fördes upp redan under Kublai Khans tidevarv. Liulichang är därmed en av cirka 400 gator i Peking med en dokumenterad historia från 1200-talet. Under Ming- och Qingdynastin byggdes fabriken ut, och fortsatte tillverka glasplattor och takpannor till Pekings allt fler tempel, palats och tjänstemannabostäder.

Läge djupt inne i Dazhalan gjorde samtidigt Liulichang till en samlingsplats för konstnärer och akademiker, som längs med gatan ägnade sig åt att måla, sammanställa böcker eller skriva dikter och kalligrafi. Under perioden ”High Qing” (1661-1799) – vilken ofta ses som höjdpunkten för den kinesiska civilisationen – växte gatan fram som själva centrum för rikets finkultur.

När kejsardömet föll började många artefakter som smugglades ut ur Förbjudna staden säljas här, och vid kommunisternas maktövertagande 1949 fanns på denna gata cirka 170 privatägda butiker innehållandes alla tänkbara konstföremål. Exportförbud infördes snart på värdefulla konstverk och böcker, vilket innebar slutet för privatbutikerna som nu tvångsförstatligades eller fick sina varor beslagtagna av myndigheterna.

Liulichang blev en självklar måltavla under Kulturrevolutionen, då gatan stängdes helt och dussintals månghundraåriga byggnader revs ner. Först efter Mao Zedongs död kunde gatan öppna igen, vilket skedde 1982, då många gamla handlare återvände till byggnader som restaurerats för att se ut som under Qingdynastin.

Butikerna utgörs i dag av en salig blandning mellan statliga och privata ägare, som säljer allt från böcker till målningar, kalligrafi och vaser. Den östra delen av gatan erbjuder större variation än den västra, där främst kinesiska böcker och dyrare målningar säljs. Liksom säkert var fallet under Qingdynastin, så gäller det även i dag att här pruta hänsynslöst.

Liulichang (琉璃厂)
Tunnelbana: Qianmen (linje 2)

liulichang-6 copyPappersmålningar är populära vid Liulichang, och lätta att frakta hem då de rullas in i en hård tub.

liulichang-7 copyHär finns såväl målningar som penslar och färger för den som har egna konstnärsaspirationer.

liulichang-9 copyVaser, krukor, statyer..

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Shijia Hutong Museum

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det andra av tio, och handlar om ett nytt museum där historien om Pekings hutonger berättas. Eftersom museet är privat snarare än statligt så finns mindre budget för marknadsföring. De gånger jag varit där har det nästan varit folktomt, trots att utställningen är helt suverän.

shijia-hutongmuseum-1 copyByggmodell över dagens Shijia hutong.

Shijia Hutong Museum (史家胡同博物馆)

Detta nyöppnade hutongmuseum är Pekings första med syfte att berätta historien och kulturen kring hutongerna, det vill säga huvudstadens traditionella bostadsform. Museet ligger något undangömt på en typisk hutonggata just öster om Förbjudna staden, och har samlat in en stor uppsättning foton, dokument och information om de tidigare invånarna här – författare, diplomater och militärers livsöden blottläggs med imponerande precision.

Museet innefattar även en stor byggmodell över själva gatan och dess omgivningar. Genom filmer, fakta och modeller får vi också veta mer om hur hutongerna blev till, och den rivningsvåg som inneburit att mindre än fem procent av Pekings invånare i dag bor i dessa innergårdar. För en inblick i vardagen har man även dekorerat rum enligt hur en typisk Pekingfamiljs vardagsrum såg ut exempelvis 1950 och 1970.

I ett särskilt rum kan man lyssna på ljud som förknippas med hutongerna; allt från syrsorna i träden en sommarnatt eller försäljare som väcker gatorna till liv en tidig vintermorgon. Detta museum öppnades 2014 genom ett samarbete mellan lokala myndigheter och privata investerare; ett tecken på att även politikerna börjar inse det kulturella värdet av Pekings urgamla hutonger.

Museet är fräscht, gratis och med bra engelsk skyltning. Min absoluta favorit tillsammans med Pekings stadsplaneringsmuseum.

Shijia hutong 24 (史家胡同24号)
Tunnelbana: Dengshikou (linje 5)

shijia-hutongmuseum-2 copyEtt typiskt vardagsrum vid Pekings hutonger på 1970-talet.

shijia-hutongmuseum-3 copySkylt vid museets ingång. Till skillnad från många andra museum i Peking finns här bra skyltning och förklaringar på engelska.

150 miljoner visningar på två dagar för film om Kinas föroreningar

En drygt 100 minuter lång dokumentärfilm om Kinas luftföroreningar har spritt sig som en löpeld på internet och de senaste dagarna orsakat en våldsam debatt.

Journalisten Chai Jing släppte sin film ”Under the Dome” i helgen, och nu under tisdagen har den redan setts av över 150 miljoner kineser. Över 300 miljoner kommentarer finns angående filmen på mikrobloggen Sina Weibo, och förmodligen cirkulerar ännu fler ändå på den populära chattappen Wechat.

Chai Jing jobbade tidigare som journalist på det statliga tv-nätverket CCTV, och gjorde sig ett namn i kinesiska hushåll bland annat genom rapportering om sjukdomen Sars vars utbrott myndigheterna mörkade.

Hon sade emellertid upp sig från CCTV efter att hon blivit mamma i fjol. Hon ville ägna mer tid att ta hand om sin dotter som föddes med en tumör.

Tumören hängde sannolikt ihop med att Chai Jing spenderat sin tid som gravid i Pekings förorenade luft. Detta frustrerade henne så pass att hon också använde sin lediga tid för att spela in denna dokumentärfilm som på ett sakligt vis utreder Kinas ständiga luftproblem.

Efter att under gårdagen ha sett filmen blev jag som journalist mycket imponerad. Med tanke på hur kort tid Chai Jing spenderat med filmen så är det en fantastisk slutprodukt som förklarar inte bara farorna med den dåliga luften, utan också de bakomliggande mekanismerna.

Hon kommer fram till att Kina i själva verket har den miljöteknik som krävs för att minska föroreningarna, men att implementeringen av dessa ständigt får stryka på foten för korrupta tjänstemän och profithungriga statliga företag.

Flera av dessa intervjuas också och deras ignorans är – minst sagt – häpnadsväckande. Svaren de ger på frågorna är inte av denna värld, och det är egentligen vansinnigt vilka rötägg det är som sitter på många nyckelposter i världens andra största ekonomi.

Till en början välkomnades filmen av kinesiska myndigheter; Folkets dagblad lade upp den på sin hemsida och intervjuade Chai Jing. Landets nyutnämnda miljöminister berömde Chai Jings arbete och kunskap.

Men filmen blev sedan till ett monster för stort att kontrollera, och natten till i dag utfärdades ett förbud för landets statliga medier att länka till eller ens diskutera Chai Jing och hennes film.

Nu under tisdagskvällen går det fortfarande att se filmen på kinesiska videodelningssajter; den är inte totalblockerad på samma vis som känsligt material som exempelvis handlar om Falun gong eller utmanar kommunistpartiets maktmonopol.

Men det ska bli väldigt intressant att se vad som händer med debatten kring denna film, eftersom Chai Jing så öppet kritiserar det kinesiska systemet i allmänhet och två mäktiga statliga oljebolag i synnerhet.

Under morgondagen kommer jag skriva ett längre inlägg om Chai Jing, miljö och systemkritik på min blogg hos tidningen Finansliv.

Tills dess kan ni se hela ”Under the dome” här nedan via Youtube, men ännu inte med engelsk text längre än cirka 10 minuter. Något att bita i för alla er läsare som pluggar kinesiska!

Publicerat: Stor, större, Xi Jinping

I dag börjar nationella folkkongressens årliga sammanträde i Peking. Det är årets största politiska möte i Kina; ett väldigt spektakel där ett par tusen ledamöter ska diskutera det gångna årets utveckling och förbereda kommande års arbete.

Nationella folkkongressen är dock relativt tandlös och kallas ofta för ”rubber stamp parliament” i utländsk media. Stor del av tiden går nämligen åt till att godkänna och stämpla beslut som redan tagits högre upp i partihierarkin.

I veckans Fokus skriver jag just om hur man måste se till inofficiella källor, medierapporter och rena spekulationer för att förstå vart Kina är på väg – snarare än att lyssna på den propaganda retorik som presenteras vid stora möten som dessa:

I premiärminister Li Keqiangs flera timmar långa och självsmickrande arbetsrapport på nästa veckas toppmöte finns ingen plats för ett standardiserat rättshaveri, en intensifierad maktkamp, en ökad ideologisk styrning, ett stärkt informationsmonopol eller en intensifierad förföljelse av dissidenter.

Artikeln är 9 000 tecken lång och handlar om den väg som Kina tagit under de drygt två år som Xi Jinping haft makten. Korruptionen har bekämpats hårt, men samtidigt sker stora inskränkningar i mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och akademisk frihet. En stor anledning är givetvis förra höstens demokratidemonstrationer i Hongkong.

Texten kan läsas i sin helhet på Fokus. Gör gärna det, och dela texten på Twitter och Facebook för att på så vis öka intresse för en bredare rapportering om Kina i svensk media!

Utdrag ur ”Mitt Peking”: Huguosi

Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.

Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).

Nedanstående utdrag är det första av tio, och handlar om en snackshop dit nästan inga turister eller utlänningar går. Ett spännande, lokalt alternativ ”off the beaten track”.

luguosi-2 copyMan synbart upphetsad av Huguosis ångkokta degknyten.

Huguosi (护国寺小吃)

Snackshop med en historia på över 300 år. Sålde till en början främst muslimska snacks, men integrerades snart i det lokala köket och utvecklade med tiden ett unikt utbud av över 100 olika snacks och smårätter.

Stället har en lokal prägel och det är främst “äkta” Pekingbor som äter här; alltså personer som växt upp och bott i Peking i hela sitt liv. De gånger jag går hit med vänner från Peking får jag alltid höra att “det smakar som min barndom”. Menyn innehåller visa tveksamheter, som strimlad komagsäck (爆肚) och douzhi (豆汁) – en slags sojamjölk gjord på mungbönor som smakart surt och luktar härsket ägg.

Men bland alla bakverk kan man också hitta några riktiga godbitar, som dessutom är mycket nyttigare än de söta bakelser och kakor vi är vana vid i väst. Prova de gula kakorna av ärtmjöl (豌豆黄), de snacks som den ökända änkekejsarinnan Cixi tyckte allra mest om. Andra populära bakverk är de som gjorts på sojabönor och grönt te.

Huguosi har visserligen ingen engelsk meny, men snacken ligger snyggt uppradade vid kassan vilket gör att man kan peka på de som ser mest inbjudande ut. Det går även bra att peka på andra gästers mat om man vill beställa någon som inte är synligt vid disken.

Autenticiteten och de nästan löjligt låga priserna gör att det nästan alltid är trångt och livligt på Huguosi, och vill man ha en sittplats under lunchtid gäller det att ha vassa armbågar.

Di’anmen waidajie 180 (地安门外大街180号)

luguosi-5 copySkål med ”miancha”, som är min favoriträtt vid Huguosi.

luguosi-3 copyFullsatt som vanligt.

luguosi-1 copyUtsidan av Huguosi just vid Shichahai. Runtom i Peking finns ett par dussin branscher.