Min nya bok ”Mitt Peking” börjar säljas 9 mars i såväl handeln som på internet. Detta tänker jag fira med att ge InBeijings läsare tio stycken utdrag ur boken; komplett med text och adress plus ett par extra bilder.
Boken innehåller cirka 200 tips på sevärdheter, shopping, mat, dryck och mycket annat som hjälper Pekingresenären på traven i denna fantastiska stad. Det går även vinna ett exemplar av boken genom att gilla den på Facebook (dragning 15 mars).
Nedanstående utdrag är det tredje av tio, och handlar om gatan Liulichang med en historia på nästan 800 år. Här gjordes takplattorna till Kublai Khans tempel, och senare blev gatan centrum för kejsarkinas högkultur. I dag finns här hundratals butiker som säljer en salig blandning av falska och äkta antikviteter och allehanda artefakter.
Ingång till en butik som säljer klippt papper och olika målningar.
Liulichang (琉璃厂)
Namnet betyder ”glasplattefabrik”, eftersom man här gjorde färgade glasplattor till de tempel som fördes upp redan under Kublai Khans tidevarv. Liulichang är därmed en av cirka 400 gator i Peking med en dokumenterad historia från 1200-talet. Under Ming- och Qingdynastin byggdes fabriken ut, och fortsatte tillverka glasplattor och takpannor till Pekings allt fler tempel, palats och tjänstemannabostäder.
Läge djupt inne i Dazhalan gjorde samtidigt Liulichang till en samlingsplats för konstnärer och akademiker, som längs med gatan ägnade sig åt att måla, sammanställa böcker eller skriva dikter och kalligrafi. Under perioden ”High Qing” (1661-1799) – vilken ofta ses som höjdpunkten för den kinesiska civilisationen – växte gatan fram som själva centrum för rikets finkultur.
När kejsardömet föll började många artefakter som smugglades ut ur Förbjudna staden säljas här, och vid kommunisternas maktövertagande 1949 fanns på denna gata cirka 170 privatägda butiker innehållandes alla tänkbara konstföremål. Exportförbud infördes snart på värdefulla konstverk och böcker, vilket innebar slutet för privatbutikerna som nu tvångsförstatligades eller fick sina varor beslagtagna av myndigheterna.
Liulichang blev en självklar måltavla under Kulturrevolutionen, då gatan stängdes helt och dussintals månghundraåriga byggnader revs ner. Först efter Mao Zedongs död kunde gatan öppna igen, vilket skedde 1982, då många gamla handlare återvände till byggnader som restaurerats för att se ut som under Qingdynastin.
Butikerna utgörs i dag av en salig blandning mellan statliga och privata ägare, som säljer allt från böcker till målningar, kalligrafi och vaser. Den östra delen av gatan erbjuder större variation än den västra, där främst kinesiska böcker och dyrare målningar säljs. Liksom säkert var fallet under Qingdynastin, så gäller det även i dag att här pruta hänsynslöst.
Liulichang (琉璃厂)
Tunnelbana: Qianmen (linje 2)
Pappersmålningar är populära vid Liulichang, och lätta att frakta hem då de rullas in i en hård tub.
Här finns såväl målningar som penslar och färger för den som har egna konstnärsaspirationer.
Vaser, krukor, statyer..
