juli 2015

Published on

Ingen succé för kinesisk soft power

Jag har tidigare flera gånger här på InBeijing skrivit om de kinesiska ledarnas ambition att sprida kinesisk ”soft power”, det vill säga en slags mjuk maktutövning där som ska förbättra Kinas rykte globalt genom kulturell dragningskraft.

Brittisk musikindustri och amerikansk filmindustri är två exempel på lyckad soft power. Omvärlden har lockats av produkter från artister och regissörer som fått fritt handlingsutrymme att tolka olika strömningar och trender i samhället.

Men i Kina har myndigheterna en annan inställning till soft power – de tror att om man bara satsar tillräckligt mycket pengar så går det att göra kreativa industrier attraktiva även utan yttrandefrihet och artistisk frihet.

I Kina finns otroligt många talangfulla filmregissörer, författare och konstnärer. Tyvärr får dessa inte ta del av myndigheternas bidrag – eller för den delen Kinas växande marknad – om de inte lyder den kinesiska censurmyndighetens direktiv.

Följden har blivit att miljarder kronor har satsats på filmer, böcker, tv-serier, konst och musik med politiskt budskap. Den politiska prägeln leder till produkter som ofta inte röner någon popularitet i hemlandet, och än mindre uppskattas av utländsk publik.

Trots stora satsningar har Kina exempelvis aldrig vunnit någon Oscar, och landet är en stor nettoimportör av tv-serier trots att man samtidigt är världens största producent av detsamma. (Intresset verkar svagt bland utländska tv-kanaler att köpa in serier med politisk sensmoral eller där japanska soldater utmålas som djävlar för att sedan slaktas.)

Likaledes är intresset svagt för kinesiska tidningar, magasin och tv-kanaler som satsat enorma summor på att etablera sig i utlandet. Ännu mer pengar har investerats i de så kallade Konfucius-instituten, som nu har stängts ner i flera länder efter att Kinas myndigheter politiserat undervisningen där.

Soft power är svårt att mäta, men en PR-firma i London vid namn Portland har gjort ett försök. Resultatet publiceras i The Economist och Kina hamnar på sista plats av 30 länder, efter Grekland, Mexico och Tjeckien. (Sverige kommer på plats 9, efter Japan med före Danmark.)

Storbritannien toppar listan, vilket bland annat beror på fria och högt rankade universitet, frihet att resa runt i världen samt en musikindustri som placerar sig högt på topplistorna världen över. Andra faktorer som tagits in i mätningarna är innovation, politisk dynamik, attraktionskraft för utländska studenter samt tillgång till information och diskussion på internet.

Vad Kina har missat är att riktig soft power kommer från fristående Hollywood och EMI, snarare än från regeringarna i Washington och London.

Så länge Kinas kommunistparti själva försöker forma landets kultur genom morot (bidrag till de som blidkar partiet) och piska (fängelse för de som går emot partiet) kommer man helt enkelt inte kunna mäta sig med de produktioner som kommer från länder med ett mer fritt politisk och skapande klimat.

Och det är synd, eftersom Kina är ett oerhört intressant land med otaliga fascinerande historier som skulle kunna berättas om bara regimen tillät det.

Published on

Kinas användning av begreppet ”utländska fientliga aktörer”

Kinas börsindex befinner sig i fritt fall, och har tappat över en tredjedel i värde under den senaste månaden. Som jag skrev för Finansliv förra veckan så har ”utländska fientliga aktörer” fått skulden för detta på internet och i flera statliga medier.

Såväl amerikanska myndigheter som George Soros och Goldman Sachs sägs ligga bakom börsraset, trots att utlänningar endast har begränsad tillgång att alls köpa kinesiska aktier.

Med anledning av detta skriver forskaren och författaren Elizabeth Economy för Council on Foreign Relations om hur just detta uttryck (”hostile foreign forces” på engelska) under de senaste åren blivit en standardterm för allt som går fel i det kinesiska samhället:

The phrase “hostile foreign forces” has become a catch-all for Chinese officials, scholars, and media commentators who cannot acknowledge the reality of China’s current political and economic situation.

Hon ger sedan en rad exempel på missförhållanden som Kinas myndigheter den senaste tiden valt att skylla på utlänningar:

1) Kinas utbildningsminister sade kring årskiftet att landets studenter och yngre lärare är ”primära mål för fientliga styrkors infiltrering”, och passade samtidigt på att fördöma ”västerländska koncept” som mänskliga rättigheter, likhet inför lagen och ett starkt civilsamhälle.

2) Den statliga tankesmedjan Chinese Academy of Social Sciences anklagade nyligen ”fientliga krafter” från väst för att överdriva antalet döda under svältkatastrofen det stora språnget, som ett steg i ledet att underminera kommunistpartiets legitimitet.

3) Samma tankesmedja producerade tillsammans med Kinas militär en film vars budskap var att militärt samarbete mellan Kina och USA ger amerikanerna en möjlighet till infiltration, samtidigt som amerikanska stipendier till kinesiska studenter är en del av ”USA:s kulturella invasion”.

4) Då rapporter om politiskt våld i Xinjiang kom ut i västerländsk media under förra hösten berodde detta på ”utländska fientliga aktörer”.

5) Likaledes sades dessa utländska aktörer ligga bakom de stora demokratiprotesterna i Hongkong som också ägde rum förra hösten.

6) En chef vid Kinas statliga – och enda – fackförening anklagade nyligen samma utländska fientliga aktörer för att försöka ”underminera kinesiska arbetares solidaritet”.

7) Till och med då de första rösterna höjdes för att rena Kinas förorenade luft så menade myndigheterna att aktivisterna ”utnyttjades att utländska krafter” som ville Kina illa.

Elizabeth Economy menar vidare att detta är en retorik som visserligen tjänar de kinesiska ledarna väl kortsiktigt, men som kan komma att ge oönskade effekter i det långa loppet.

Hon påpekar exempelvis att allt färre utlänningar kommer till Kina, och att detta sannolikt hänger ihop med ett allt bistrare politiskt klimat.

Under fjolåret var det dubbelt så många utlänningar som lämnade Kina jämfört med antalet som anlände. Amerikaner är den största gruppen utlänningar bosatt i Kina; men i fjol var det 22 procent färre amerikaner som flyttade till Kina än året innan.

Tidigare i år skrev jag ett inlägg här på InBeijing – som delats hundratals gånger – om hur många utlänningar de facto går på den världsbild som Kinas myndigheter målmedvetet sprider.

Som exempel nämnde jag två svenska vänner i Hongkong, som under demonstrationerna där förra hösten talade om ”lättmanipulerade studenter” samt att Hongkong ”aldrig tidigare haft demokrati”. Vidare menade de att demonstranterna hade ”själviska krav” och med sina handlingar ”skadade Hongkongs image”.

En exakt återupprepning av kommunistpartiets retorik, alltså.

I samma inlägg skrev jag även om en annan svensk vän i Peking som menade att kineser vet mer om kulturrevolutionen än utlänningar, eftersom kineser redan från skolan har tillgång till utförlig kinesisk litteratur på ämnet som vi saknar.

Denna åsikt hade hans fru framfört – tanken på att allt skolmaterial först måste godkännas av Kinas censurmyndighet förekom inte min vän.

Då Kina högljutt skyller samhällets missförhållanden på utländska aktörer, är det givetvis särskilt bedrägligt om även utlänningarna själva köper detta.

Published on

Stort bråk om Xinjiang mellan Kina och Turkiet

Under helgen utfärdade Kinas utrikesministerium en varning till kinesiska turister i Turkiet, efter flera protester runtom i landet där demonstranterna bränt kinesiska flaggor på gatan och attackerat flera turister.

Förra veckan slog ilskna demonstranter sönder en kinesisk restaurang i Istanbul, och marscherade dessutom i hundratal mot Kinas konsulat för att skrika ut sin avsky mot hanteringen av uigurer i Kinas västra provins Xinjiang.

Den etniska minoriteten uigur har nära band till Turkiet, särskilt som de är muslimer och talar ett turkiskt språk. Demonstranterna kallade under helgen uigurerna för sina ”bröder” och rasade främst mot den kinesiska regeringens förtryck under den viktiga fastemånaden ramadan.

Restauranger som ägs av uigurer har förbjudits att stänga under dagtid sedan ramadan startade. Vidare har skolelever tvingats äta mat och dricka vatten, samtidigt som statligt anställda också förbjudits att fasta under dagtid enligt ramadans föreskrifter.

I matsalar vid myndigheter och statliga företag har personalen fört protokoll på vilka som äter eller inte äter lunch. Flera anställda har med hot om uppsägning tvingats skriva på garantier om att inte följa fastemånaden.

Då Turkiets myndigheter tidigare i veckan uttryckte oro för behandlingen av uigurerna under ramadan, svarade Kina att man inte på något vis inskränker religionsfriheten och uppmanade Turkiet att förklara uttalandet närmare.

Som en följd av förtrycket i Xinjiang har turkiska myndigheter bestämt sig för att ta emot uiguriska flyktingar, rapporterar bland annat Reuters:

Turkey vowed on Friday to keep its doors open to ethnic Uighur migrants fleeing persecution in China, a stance likely to exacerbate Ankara’s row with Beijing over its treatment of the largely Muslim, Turkic-language speaking minority.

U.S.-based Radio Free Asia reported that 173 Uighur women and children had arrived in Istanbul this week from Thailand, where they had been detained for more than a year by immigration authorities for illegal entry.

Turkish foreign ministry spokesman Tanju Bilgic declined to comment on the report, but said Ankara would continue to welcome its ”Uighur brothers”, citing ”cultural and historical bonds”.

”Turkey is keeping its doors open for Uighurs who have arrived or want to come to our doors,” he told a news conference.

Enligt en thailändsk advokat som representerat en uigurisk familj i Thailand, flydde 170 uigurer från Thailand till Turkiet med ”ett hemligt charterflyg” som turkarna arrangerade förra veckan.

Tidigare under ramadan skakades staden Kashgar i Xinjiang av våldsamheter med upp till 28 dödsoffer som följd, då en grupp knivmän attackerade en samling trafikpoliser.

Väpnad polis skyndade sedan till platsen och sköt minst 15 misstänkta gärningsmän till döds på fläcken.

Published on

Ny engelsk karta över Kinas nät av snabbtåg

En ny och utförlig engelsk karta över snabbtåg i Kina har börjat cirkulera på internet.

Bland annat Shanghaiist uppmärksammar kartan, samt faktumet att Kina vid årets början hade hela 16 000 kilometer snabbtåg, alltså sträckor med en hastighet på minst 200 kilometer i timmen.

Kartan är användbar för alla som planerar åka tåg i Kina, men ha i åtanke att nya sträckor adderas nästan varje månad.

Tidigare i veckan, den 1 juli, öppnade exempelvis en ny linje som kortar restiden mellan Shanghai och Huangshan från drygt tio till under fem timmar.

kina tågKlicka på bilden för att se kartan i full storlek.

Published on

Kina antar ny ”nationell säkerhetslag”

Veckans viktigaste nyhet vad gäller Kina är utan tvekan den ny nationella säkerhetslag som landets lagstiftande församling antog under gårdagen.

Lagen består främst av en rad svepande formuleringar. Den ger staten rätt att ta till ”alla nödvändiga åtgärder” för att försvara Kinas suveränitet och intressen, exempelvis genom att kontrollera internet ännu hårda för att ”hindra spridningen av olaglig eller skadlig information”.

Vidare uppmanar lagen att nationen ska vara mer vaken på hot från ”dåliga kulturella influenser”, ”onda grupperingar” samt ”kriminell verksamhet i religionens namn”.

De vaga beskrivningarna innebär givetvis att potentiella förövare kan sättas dit för allt mindre ”brott” som lättvindigt kan sorteras in i de ovanstående kategorierna. Detta har väckt kritik från bland annat Amnesty, som kallar lagen ”drakonisk”:

“The vague list of restrictions in the name of national security will make it impossible for people to know what behaviour is actually prohibited and will allow the authorities to prosecute anyone who essentially crosses their ever-moving line of ‘illegal activities’,” said Amnesty’s China researcher William Nee.

Enligt New York Times är detta en av tre nationella lagar som under Xi Jinping syftar till att öka kommunistpartiets kontroll och minska utländskt inflytande. De andra två innefattar statlig reglering av icke-statliga organisationer (NGO:s), samt en lag för att bekämpa terrorism.

Dessa två lagar väntas godkännas snart, men New York Times påpekar att veckans lag om nationell säkerhet är annorlunda:

While those two laws, currently in draft form, have specific details on controlling foreign groups, the national security law is a more abstract statement of principles, aimed at exhorting all Chinese citizens and agencies to be vigilant about threats to the party. Legal scholars and analysts in China say it will probably lead to the security apparatus amassing more power, and to courts employing a broad definition of national security violations.

Detta är bara ett av många steg i ledet som gör livet allt tuffare för kommunistpartiets meningsmotståndare under Xi Jinping.