I senaste numret av Allt om Historia finns en historisk feature av mig om änkekejsarinnan Cixi, som de facto styrde Kina under Qingdynastins sista epok. Då hon gick ur tiden 1908 tog det bara ett par år innan Kinas sista dynasti föll.
Hennes eftermäle är omtvistat av historiker; var Cixi en bakåtsträvande konservativ kejsarinnan eller en reformist som bidrog till att modernisera Kina? Läs min artikel här nedan, eller i större version via Scribd, för att skaffa dig en egen uppfattning.
Torsdag 3 september ska en militärparad med över 10 000 soldater hållas i centrala Peking för att uppmärksamma 70-årsdagen av Japans kapitulation i andra världskriget.
Militärparader var främst populära under Mao Zedongs styre; de senaste 57 åren har bara tre sådana parader hållits i Peking och alla har ägt rum på jämna årsdagar av folkrepubliken Kinas grundande 1 oktober 1949.
Faktum är att nästa veckas militärparad är den första som inte infaller på årsdagen 1 oktober, och därmed också den första som uppmärksammar Kinas seger mot Japan i andra världskriget.
President Xi Jinping offentliggjorde paraden i juni månad, efter en tid av oroligheter relaterade till territoriella konflikter i Sydkinesiska havet. Förutom att fira minnet av segern i andra världskriget så fyller paraden givetvis ytterligare en funktion – att visa upp den kinesiska arméns växande styrka och allt mer avancerade vapensystem.
Föregående helg genomfördes en repetition av paraden, varpå bland annat AP uppmärksammade vapenarsenalens omfattning:
More than 10,000 Chinese military personnel with more than 500 vehicles and some 200 aircraft took part in the rehearsal, the official Xinhua News Agency reported.
The Chinese military plans to show seven types of long-, intermediate- and short-range missiles at the parade, Xinhua said. It cited a military official as saying 84 percent of armaments to be displayed have not been shown in public previously
Förutom kinesiska trupper ska även cirka 1 000 soldater från ytterligare 17 länder delta i paraden. Bland dessa återfinns trupp från bland annat Ryssland, Vitryssland, Kyrgyzstan, Mongoliet och Kuba.
Vidare har även 30 statsöverhuvuden accepterat inbjudan som publik. Givetvis ska Rysslands president Vladimir Putin besöka parade, men även presidenterna i Sydkorea och Vietnam – som båda har besvärliga relationer med Kina – kommer finnas på plats. Enligt statliga Folkets dagblad har 51 länder bjudits in och bara två tackat nej, nämligen Japan och Filippinerna.
Repetition inför militärparaden på torsdag, som blott är den fjärde att hållas i centrala Peking sedan 1959.
Den nationalistiska framtoningen av militärparaden innebär att arrangemanget är förknippat med stor prestige för såväl Kinas armé som president Xi Jinping själv. Givet den senaste tidens oroligheter i områden som Xinjiang och Tibet så finns även en viss hotbild mot paraden.
Förberedelserna är därför – milt uttryckt – omfattande och bland annat har följande åtgärder vidtagits för att garantera en perfekt parad:
1) En landsomfattande helgdag har införts 3-4 september, då majoriteten av landets invånare är lediga från jobbet samtidigt som varuhus och andra marknader stängs helt i Peking. Också skolorna kommer öppna en vecka senare än vanligt efter sommarlovet.
2) I området kring Himmelska fridens torg var gång- och biltrafik förbjuden under repetitionen 22-23 augusti, och kommer förbjudas återigen då paraden väl hålls.
3) Sedan en tid tillbaka har flygande drönare förbjudits, och under morgonen för paraden tvingas Pekings internationella flygplats att hålla helt stängt under tre timmar.
4) För att garantera ren luft under paraden har mer än 12 000 fabriker i Peking och ytterligare 4 000 fabriker i grannprovinsen Hebei tvingats stoppa eller minska produktionen tillfälligt. Dessutom har hälften av Pekings bilar belagts med körförbud mellan 20 augusti och 3 september.
5) Under perioden 1-5 september tvingas landets tv-kanaler upphöra med sändningar av underhållningsprogram, reality-tv och pratshower. Programtablån ska istället fokusera på program som uppmärksammar Kinas roll i Japans kapitulation.
6) Många av Pekings parker kommer stänga 3 september, samtidigt som Förbjudna staden tvingas stänga helt 22 augusti till 3 september.
Vidare har givetvis polisnärvaron trappats upp betydligt på huvudstadens gator, och då jag cyklat runt här de senaste dagarna har många poliser och militärer stått posterade vid viktiga vägkorsningar eller byggnader med tung beväpning.
Har man dessutom oturen att bo i närheten av Himmelska fridens torg med omnejd så innebär paraden och dess repetition i det närmaste undantagstillstånd. DPA:s korrespondent har talat med invånare i området:
”Don’t invite guests, stay inside, don’t take photos and don’t open the windows otherwise you could be mistaken for terrorists,” the staff of a housing complex’s administration told tenants in the Sanlitun entertainment district.
”There were people standing outside looking up at our apartments with walkie-talkies to make sure we complied,” said one tenant who requested anonymity, although it was unclear what the punishments would be for breaking the rules.
The restrictions were in place for parade rehearsals on the weekend, he said, when columns of tanks thundered down central Beijing, and will be in force again from 5 am to 5 pm next Wednesday and Thursday.
I dag har Kinas börsindex fallit fritt under en handelsdag som redan dubbats till Kinas ”svarta måndag”.
Landets största index i Shanghai har rasat med 8,5 procent vilket är den största nedgången under en handelsdag sedan oktober 2007. Också det något mindre indexet i Shanghai drabbades av en nedgång på 7,7 procent.
Kinas ekonomiska inflytande är numera så stort att stora rörelser på dess börser får gehör i omvärlden. Under dagen föll även Nikkei i Tokyo med 5,9 procent och Hang Seng i Hongkong med 5,2 procent. Även i Sydkorea, Taiwan och Australien var siffrorna idel röda.
På grund av oron kring utvecklingen i Kina var det ytterst skakigt även då marknaderna i Europa öppnade. I Stockholm förr OMX30 med 4,5 procent vilket ändå var mindre än nedgångarna i Oslo och Helsingfors.
På de tunga indexen i London och Frankfurt raderades en bra bit över 1 000 miljarder kronor i marknadsvärde under dagens gång, och även i USA öppnade börserna nedåt.
Jag skriver inte särskilt ofta om ekonomi här på InBeijing eftersom jag även bloggar för Finansliv. Nu avslutade jag just ett långt inlägg på Finansliv om mekanismerna bakom Kinas börsras, och tänkte dela med mig av de viktigaste orsakerna här.
I mitt senaste inlägg på Finansliv skriver jag om hur Kinas nya president Xi Jinping vill byta skepnad på landets ekonomi, vilket bland annat har inneburit en stor överföring av kapital från fastighetsmarknaden till landets börser:
Förutom att fungera som tillväxtmotor har Kinas fastighetsmarknad tidigare också utgjort en trygg hamn för landets investerare. En värdeökning på fastighetsmarknaden med omkring 15-20 procent per år – driven av urbanisering och snabba investeringar – fick många att placera sina pengar här snarare än på börsen.
Men då frågetecken kring årsskiftet började uppstå om bomarknaden så flyttade många över sina pengar till börsen istället – särskilt som myndigheter och inhemsk media gav starka signaler om att stödja tanken på en börsuppgång.
Varningstecknen började hopa sig under våren, och då jag 29 april skrev inlägget ”Läget med den kinesiska börsbubblan” så hade Shanghais index stigit med 88 procent på ett halvår och ökat sitt värde från 3 000 till 4 500 punkter bara sedan februari.
Men trots en ur ekonomisk synpunkt omotiverad ökning av börsvärdet och en rad bisarra värderingar på de listade företagen så fortsatte uppgången, innan den ofrånkomliga justeringen skedde under sommaren:
Den 12 juni nådde index i Shanghai en topp på över 5 000 punkter, vilket innebar en värdeökning med över 150 procent på bara ett år. Men sedan – pang boom – började nergången. I inlägget ”Kinesiska börsen faller med över en fjärdedel” (4 juli) berättar jag om hur Shanghais index har tappat över en fjärdedel av sitt värde sedan mitten av juni vilket innebar en utradering av över 3 000 miljarder kronor i marknadsvärde.
Efter nedgången i början av juli tog Kinas myndigheter till krafttag för att vända den dåliga trenden. Bland annat stoppade man handeln i flera tusen företag och förbjöd stora innehavare att sälja sin aktier. De radikala regleringarna fick inledningsvis en viss effekt, men snart infann sig oron återigen:
Men denna tillfälliga uppgång var alltså ett resultat av extrema åtgärder från Kinas myndigheter och statliga regulatorer, och de underliggande tvivlen om marknaden försvann knappast vilket jag skrev om i inlägget ”Kinas börsfall beror på misstro” (28 juli).
Då hade en ny störtdykning just ägt rum i Shanghai, vars index 27 juli rasade med över 8 procent vilket var den sämsta noteringen under en dag sedan 2007. Dagen efter kom en marginal återhämtning efter att Kinas centralbank under tisdagsmorgonen pumpat in över 70 miljarder kronor i landets banksystem, och samtidigt garanterade sin intention att uppehålla bankernas likviditetsnivåer.
På så vis hade Kinas myndigheter nu målat in sig i ett hörn – ju mer åtgärder man tilltar, desto mer nervösa blir spararna för att marknaden inte bygger på någon säker grund. Men om man undviker att ta till några åtgärder, så tror inte spararna att marknaden kommer fortsätta gå upp.
Inte blev det hela bättre av att Kina devalverade sin valuta i mitten av augusti för att få fart på sin slumrande exportsektor – vilket i sin tur väcker frågetecken om huruvida landets ekonomiska tillväxt egentligen är så hög som myndigheterna rapporterar.
Kort sagt står Kinas börser inför en mycket osäker framtid, eftersom de stigit snabbt utan någon riktigt vettig anledning. Myndigheterna har å sin sida redan använt de flesta verktyg de har i lådan, och nu kommer även nya farhågor om att landets tillväxt hackar efter det officiella målet för 2015.
Klara orosmoln i Kina alltså. Läs min längre och mer detaljerade text om detta via Finanslivs hemsida.
Under gårdagens bombdåd vid ett hindutempel i Bangkok miste minst 18 personer livet och över 120 skadades. Ingen har hittills tagit på sig dådet och det står ännu inte klart vad motivet var.
Spekulationerna är således i full gång, men i svensk media har man helt missat en förklaringsmodell som figurerar i tidningar i såväl Thailand som Kina.
Som jag skrev här på InBeijing förra månaden, så utvisade thailändska myndigheter fler än 100 uigurer till Kina, varifrån de flytt religiös och politisk förföljelse. Uigur är en muslimsk etnisk minoritet som främst bor i Kinas oroliga nordvästra provins Xinjiang.
Hur hänger då detta ihop med dådet i Thailand? Jo, explosionen skedde vid ett tempel som är särskilt populärt bland kinesiska turister och minst tre kineser miste livet där under gårdagen.
Misstankarna om att detta skulle vara en hämndattack av individer eller grupper som motsätter sig dessa utvisningar började i thailändska tidningar och spred sig sedan till Kina. Även internationella medier har nu anammat detta som en möjlig anledning till bombdådet – se följande kommentar från Jonathan Marcus, BBC:s korrespondent för diplomati och försvarspolitik:
The shrine is popular with Chinese tourists and this raises at least the possibility of a connection to the Uighurs – a Turkic-speaking Muslim minority in the far west of China. They complain of cultural and religious persecution at the hands of the Beijing authorities.
Last month more than 100 Uighurs were deported from Thailand to China – a move that prompted widespread condemnation. But while there are violent elements in the Uighur movement, an attack on this scale outside China would be unusual to say the least.
Marcus noterar även att den muslimska minoritet som i södra Thailand slåss mot myndigheterna aldrig har utfört våldsdåd i Bangkok av denna skala, och att dess aktivitet på senare tid stannat av. Dådet har snarare mer likheter med de som utförts av militanta uigurer i Xinjiang på senare tid.
Efter att Thailand utvisade uigurerna till Kina i augusti, utfärdade Kinas myndigheter en varning till kinesiska turister i Turkiet, där demonstranter brände kinesiska flaggor och attackerade kinarestauranger.
Om det stämmer att dådet utförts som hämnd för utvisningarna, så får kinesiska turister i framtiden även passa sig då de åker till Thailand.
Förra veckan kom rapporter om att Nordkoreas vice premiärminister Choe Yong-gon avrättats på order av landets diktator Kim Jong-un. Anledning: Choe ifrågasatte Kims skogsbrukspolitik.
Detta enligt uppgifter från den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap, som också påpekar att närmare 70 tjänstemän avrättats sedan Kim tog makten i Nordkorea för drygt tre år sedan.
Mycket tyder på att utrensningarna har intensifierats under 2015; bara under årets första fyra månader har Kim beordrat avrättningen av 15 tjänstemän. Bland annat avrättades landets försvarsminister tidigare i år med luftvärnsartilleri för att ha ”varit illojal” mot sin ledare.
Choe Yong-gon har tidigare representerat Nordkorea i handelsförhandlingar med Sydkorea, och utsågs i juni i fjol till en av Nordkoreas sju vice premiärministrar. Enligt BBC var hans befordran ett tecken på att myndigheterna i Pyongyang ville ha ett fortsatt nära samarbete med Seoul.
Den officiella anledningen till Choes avrättning sades vara att han inte åstadkommit några framgångar i sitt arbete. Men nu tros han dödsdom alltså ha berott på något så bagatellartat som meningsskiljaktigheter vad gäller skogsbruk.
Skog- och jordbruk har dock snabbt blivit en viktigare fråga i Nordkorea, som enligt egen utsago nu upplever sin värsta på över ett århundrade. En tredjedel av landets risfält sägs ha torkat sönder de senaste månaderna.
I takt med att Nordkoreas skogsbestånd minskar, upplever landet allt oftare svårigheter med torka, översvämningar eller jordskred på grund av de allt färre träden som håller marken på plats.
Nordkoreas skogsbestånd minskade med 17 procent från 1970-talet till slutet av 1990-talet. Detta för att importen av olja och gödsel minskade drastiskt då Sovjetunionen föll samman. Landet blev då mer beroende av träd som bränsle, och tvingades samtidigt frigöra större ytor för att odla mat.
Minskningen av skogsbeståndet har fortsatt sedan sekelskiftet; enligt Världsbanken var endast 44,95 procent av Nordkoreas yta täckt av träd 2012, jämfört med 57,58 procent år 2000.
Anledningen till detta är att landets utblottade invånare frenetiskt letar i jorden efter minsta material som kan användas till mat eller bränsle.
För att motverka denna illavarslande trend lanserade Kim Jong-un nyligen en kampanj för trädplantering. Kampanjen har emellertid dragit till sig kritik på två punkter.
Till att börja med ifrågasätts kampanjens effektivitet. Men dessutom har kampanjen gett upphov till en maktkamp, eftersom den innebär myndigheter och tjänstemän relaterade till skog och jordbruk fått mer makt på bekostnad av andra departement.
Det är missnöje med denna maktöverföring som kan ha kostat Choe Yong-gon livet.
Natten mot torsdag exploderade ett varulager med kemiska produkter i megastaden Tianjin, cirka 150 kilometer sydost om Peking.
Jag skrev närmare om detta samt postade en handfull videos här på InBeijing tidigare i veckan. Dödssiffran har i dag stigit till 85, samtidigt som den exakta orsaken till explosionen är fortfarande oklar.
Orsaken kan också komma att för all framtid bli oklar. Journalister som inte är från kinesisk statlig media hindras nämligen från att rapportera i området. Motivet torde vara att Kinas myndigheter själva vill ”bestämma” dödssiffran, samt att det inte ska läcka ut några känsliga uppgifter om det nu skulle vara så att slarv från tjänstemannahåll föranledde olyckan.
Denna procedur är praxis vid stora olyckor i Kina, noterar Los Angeles Times:
After such large-scale disasters, the Chinese authorities tend to follow a familiar pattern: They keep reporters away, delete criticism on social media sites and flood state-run media with praise for the government’s relief efforts. But it is becoming harder to suppress bad news.
In 2011, a high-speed train crash that killed 39 people near the eastern city of Wenzhou turned into a public relations debacle when official propaganda directives were leaked online. They urged journalists to refrain from investigative reporting and only do “stories that are extremely moving,” such as volunteers donating blood.
In June, when nearly 400 people were killed when a cruise ship capsized on the Yangtze river, authorities warned relatives of the deceased not to speak with foreign media.
“I can’t rule out that even among Chinese journalists there are people who want to smear the government,” the city of Nanjing’s deputy police chief, Hu Shining, told them, according to the Reuters news agency.
Även denna gång har kritik eller bilder tagits bort från kinesiska sociala medier, och ”nyhetsrapporteringen” kring explosionen har i inhemsk media främst handlat om vilka utmärkta insatser de politiska ledarna gör för att stödja räddningsarbetet.
Att det inte blir tal om någon självständig mediarapportering i Tianjin ses redan av att journalister från såväl USA som Europa och Taiwan. Foreign Correspondents’ Club of China ger några exempel:
3. A Taiwanese reporter said authorities confiscated his camera’s memory card and demanded that he kneel and beg for it back.
The journalist from Taiwan’s Eastern Multimedia Group came very close to the explosion site and started taking pictures at noon Thursday. Suddenly more than 10 policemen in uniform surrounded and questioned him, and tried to take him to the police station. Eventually this reporter was released after presenting his Taiwan ID. But a policeman removed the memory card of the reporter’s camera. The reporter demanded it back, to which the police replied “not unless you kneel down in front of me.” The reporter did not indicate he received the card back or receive an apology. The incident caused substantial anger among the Taiwanese press corps. (Ma Xiaoguang, the spokesman of China’s state council office for Taiwan affairs said in response that the policeman must have been “very stressed” at the time. He also commented that this policeman should not be taken as representative of all policemen or the mainland government and said he hoped the Taiwan press “will not respond to it radically.”)
I exemplet nedan visas också hur statliga kinesiska medier tillåts rapportera – men inte självständiga eller utländska reportrar – eftersom Kina vill kontrollera informationen:
4. A video journalist for a European media outlet was harassed outside a hospital.
From the journalist: Myself and our photographer went to shoot outside the hospital (I think it was the same one the CNN got roughed up at). As we approached, still outside, i pointed my camera towards triage tents, guys who dressed like soldiers but said they were doctors asked me nicely not to film them. As I turned my camera towards the building itself, an angry woman with a radio ran up to us and told us we cant shoot. We asked why, she said ’because this is China!’ we asked who she was, she said she was a Chinese. So we said as journalists we can shoot outside freely, before we could keep walking, a young cop came over. He said we cant film, no one can film. Meanwhile there are at least 4 local video crews interviewing people in plain sight a dozen meters away. Right in front of the entrance. One of the crews was from Hong Kong. but all looked Chinese. We asked the woman, she said foreigners can’t shoot here. We asked the cop, he said no one can shoot here.
The cop said he’d get the others to stop shooting, and made a lame attempt to get them to stop, then told us to point out who’s filming to him and he would stop them. Of course we didn’t. Once crew was interviewing people right next to us. We asked the cop why he let them shoot and he said they were filming ’for fun’.
The woman with the radio never identified herself. She was in civilian clothing. She kept saying this is China, go away. She radioed in to someone to explain there were foreigners trying to shoot. Another woman started screaming at onlookers to help her stop these foreigners from filming, because we dont know their motivation etc etc. At this point the.young cop tried to calm her down. We aren’t pressing forward and aren’t retreating. We are non confrontational and relaxed. Eventually, the young cop calls a senior cop, who turns up and says no one an shoot. He denies Chinese crews (who are less than 10m away) are shooting. He requests our passports and checks them but doesn’t radio colleagues or take photos. When we say he has seen we are legitimate and we know the law, which says we can shoot outside, he gets angry and starts shouting that if we don’t leave, he will take us to the police station to check our credentials. We say he just checked our credentials, and he gets more angry. Eventually a guy in civilian clothes pulled him away. They gave us an ultimatum — go to the hotel media center now or go to the police station. We decided to go away so as not to waste hours at the police station. Meanwhile, local crews continued to shoot outside and inside the building.
En video cirkulerar också på internet, där CNN:s reporter Will Riley blir överfallen av flera personer utanför ett sjukhus som beordrar honom att sluta filma och radera innehållet på kameran:
Att nu även vanligt folk motsätter sig medias lagliga rätt att rapportera från olycksplatser är i alla fall delvis en konsekvens av Kinas historieförfalskning och tuffare retorik mot utlänningar sedan Xi Jinping tog makten för drygt två år sedan.
Det kan också antas att samma retorik spelade betydelse för det vansinnesdåd där en ung kines under torsdagen anföll en fransman och hans fru med svärd på öppen gata i ett av Pekings mest populära shoppingdistrikt.
Utvecklingen är oroande. Ju mer Kinas myndigheter försöker kontrollera media, desto mindre tror landets invånare på rapporterna där och vänder sig istället till sociala medier där ryktena flödar.
Samtidigt verkar den del av befolkningen som sväljer Xi Jinpings propaganda bli allt mer fientlig mot utlänningar och även inhemska journalister som inte rapporterar olycksfall som detta på ett ”positivt” vis.
Under dagen har obehagliga bilder och videos på en kvinna som huggits ihjäl med samurajsvärd i centrala Peking cirkulerat på sociala medier.
Eftersom landets censurmyndighet beslutat sig för att mörka händelsen så rapporteras den inte i inhemsk media, samtidigt som bilder och information på internet regelbundet plockas bort. Det är därför svårt att skilja mellan fakta och rykten, men detta verkar vara förutsättningarna för vad som skett:
* Kvinnan som höggs ihjäl är kines och har just gift sig med en fransk man.
* Förövaren ska innan dådet ha frågat om mannen var amerikan, varpå fransmannen svarade nej. Förövaren högg sedan de båda med svärdet.
* Efter dådet försökte fransmannen rädda sin fru, medan förövaren stod en bit bort och viftade med svärdet.
* Polis kom snart till platsen och arresterade mannen. Kvinnan förklarade senare död.
* Dådet kan mycket väl vara rasistiskt motiverat, då det rör sig om en utländsk kille med kinesisk fru.
Se en video här nedan, samt en samling bilder via denna länk (varning för känsliga tittare):
Natten till i dag uppstod en våldsam explosion i staden Tianjin med femton miljoner invånare, cirka 150 kilometer sydost om Peking. Hittills rapporteras 44 personer vara döda och flera hundra skadade.
Detaljerna kring explosionen är oklar, men den ska ha uppstått i ett lager vid hamnen där kemiska produkter förvarades. Explosionen föregicks av en brand, och dussintals brandmän fanns på plats då den skedde.
Minst tolv brandmän finns bland de döda, och ytterligare dussintals har ännu inte återfunnits, varför det finns risk att dödssiffran kommer stiga ytterligare.
Videos och bilder som cirkulerar på internet och i kinesiska tidningar visar hur explosionen blåste ut fönsterrutor flera kilometer bort, och hur en radie på över tre kilometer från dess centrum är helt jämnad med marken. Förskräckta vittnen drar jämförelser mellan det svampformade rökmolnet och ”en atombomb” eller ”domedagen”.
Ta en titt på dessa videos nedan för att förstå omfattningen av explosionen (läsare via mail klicka här):
Natten till gårdagen gick Kinas kulturministerium ut med meddelande som är ett tydligt exempel på den kulturpolitik landet har fört sedan Xi Jinping kom till makten.
En lista på 120 låtar som anses ”hota stabiliteten i samhället” är nu förbjudna med motiveringen att de innehåller spår av våld, pornografi eller andra budskap som är ”skadlig för den allmänna moralen”.
Kinesiska internetsidor beordras nu ta bort dessa låtar, liksom karaokebarer som riskerar ”allvarliga straff” om sångerna inte är borta från deras urval inom 15 dagar.
I samband med förbudet sade vice ordförande för marknadsavdelningen vid kulturministeriet att reglering av medier online, inklusive svartlistning, utgör en ny norm.
Bland de förbjudna låtarna finns ett par stycken från en taiwanesisk popstjärna som sjunger om fjärtar och gravida kvinnor.
Låtarna 1-17 på den nya förbudslistan kommer från rapgruppen Yinsan’er (阴三儿) som hör hemma i Peking, och vars bandmedlemmar jag varit hemma hos och träffat flera gånger.
Yinsan’ers låtar innehåller knappt vare sig våld eller pornografi, men är däremot väldigt kritiska mot Kinas moderna samhällsutveckling, då de sjunger friskt om klassskillnader, korruption och hjärntvätt inom utbildningssystemet.
Yinsan’er tvingades sluta producera musik för ett par år sedan eftersom deras konserter och framträdanden ofta stoppades av polis. Sångaren har nu startat ett nytt band som heter Purple Soul (龙胆紫) och som snart släpper sin andra skiva.
Dock är även Purple Souls framtid i fara. För cirka sex veckor sedan stormade polisen lägenheten till en av bandmedlemmarna och arresterade honom. Han väntas få sitta 3-5 år i fängelse för drogrelaterade förseelser, men det är ingen vild gissning att arresteringen också hänger ihop med Kinas nya konservativa kulturpolitik.
Hela listan på de förbjudna låtarna finns tillgänglig via nyhetsbyrån Xinhua. Nedan kan ni lyssna på en av de låtarna som just blivit förbjudna samt se en video av bandet Purple Soul. Killen som arresterats syns längst till vänster i bild 10 sekunder in i videon.
För en dryg vecka sedan tilldelades Peking vinter-OS 2022 efter att ha besegrat Kazakstans huvudstad Almaty med 44 röster mot 40 i den slutgiltiga omröstningen.
Ledamöterna hade bara att välja mellan två diktaturer sedan en rad demokratier hoppat av ansökningsprocessen på grund av rädsla för höga kostnader.
I tur och ordning skrotade Graubaunden (Schweiz), Stockholm, Krakow (Polen) samt Oslo sina bud av ekonomiska skäl. I Krakow hölls till och med en folkomröstning där 70 procent motsatte sig att arrangera olympiaden på grund av en allt för hög prislapp.
Ribban sattes ju nämligen av ryska Sochi som spenderade cirka 500 miljarder kronor på sitt vinter-OS 2014, vilket var den dyraste olympiaden hittills.
Tidigare i veckan skrev jag inlägget ”Olympiska spelen – nu bara för diktaturer”, med anledning av att det nu främst bara auktoritära stater som kan spendera de väldiga summor som krävs för att arrangera en olympiad (eftersom hänsyn inte tas till den allmänna opinionen).
I det långa inlägget utvecklar jag varför Peking inte borde ha fått arrangera vinter-OS 2022. En av anledningarna är att Peking (i motsats mot Almaty) knappt har något snöfall och dessutom inga dugliga faciliteter:
Bland annat skidåkning, backhoppning, alpina grenar och bob kommer hållas i områden som Yanqing eller städer som Zhangjiakou som ligger cirka 150 kilometer bort från huvudstaden. Det innebär stora kostnader för planerade tåglinjer som ska ta deltagare och åskådare till faciliteter som knappast kommer utnyttjas fullt ut efter spelens slut.
(…)
Ännu mer problematiskt är dock snöbristen från miljösynpunkt, eftersom norra Kina hör till ett av de områdena i världen med mest allvarlig vattenbrist. Trots detta kommer hundratals miljoner kronor att satsas på att leda vatten från jordbrukssamhällen i närheten till de olympiska faciliteterna, där modern och dyr utrustning ska köpas in för att förse backarna och spåren med konstsnö.
Vidare finns också en viktig aspekt vad gäller mänskliga rättigheter. Då Peking arrangerade sommar-OS 2008 uttrycktes förhoppningar om att spelen skulle leda till en förbättrad situation för mänskliga rättigheter i landet.
Nu blev det istället motsatt effekt – efter att olympiaden avslutades förvärrades förföljelsen av aktivister, och i dag är situationen för mänskliga rättigheter i Kina värre än på länge.
Med anledning av detta skrev ett dussintal av Kinas ledande aktivister just innan omröstningen ett öppet brev där de motsatte sig att Kinas myndigheter återigen ska få äran att arrangera spelen:
“As we write this letter, the Chinese government is carrying out an unparalleled attack on civil society,” it said, pointing to the recent wave of detentions against lawyers.
Handing Beijing the 2022 Games would “endorse a government that blatantly violates human rights” and be “a contradiction of the Olympics’ goal of ‘promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity”.
Övriga anledningar till att Peking inte bör arrangera spelen 2022 innefattar korruption, luftföroreningar, höga kostnader och förstörelse av historiska kulturarv. Läs hela min argumentation via Finanslivs hemsida.
Till helgen deklarerade Nordkoreas myndigheter att man planerar ställa tillbaka sin officiella tid med 30 minuter från och med 15 augusti i år. Det innebär vidare att landet skapar en alldeles egen tidszon; GMT +8,5 timmar.
Datumet är noga utvalt, eftersom det i augusti var 70 år sedan andra världskriget nådde sitt slut i och med Japans kapitulation, en händelse som också betydde slutet på japanernas ockupation av den koreanska halvön som pågått sedan 1910.
Koreahalvöns nuvarande tidszon är nio timmar före GMT och bestämdes av Japan under ockupationen. Att ”beröva Korea från dess egen standardiserade tid”, menar nu Nordkoreas myndigheter, var ett av japanernas ”oförlåtliga brott”.
Genom att ställa tillbaka klockan en halvtimme vill man därmed göra en markering mot vad man kallar ”den japanska imperialismen”.
Bland annat New York Times uppmärksammar händelsen, och menar att syftet är att stärka den nya ledaren Kim Jong-uns status:
“With the new time zone, Kim Jong-un is reasserting his code words of self-reliance and national dignity to his people,” Mr. Chang said. “Whatever difficulties and inconveniences the new time zone may cause are nothing to his government, compared with its propaganda value at home.”
(…)
The North’s move appears to be aimed at bolstering the leadership of young leader Kim Jong Un with anti-Japan, nationalistic sentiments, said Yang Moo-jin, a professor at the University of North Korean Studies in Seoul.
Vilka störningar kommer då denna tidsförvridning egentligen att få? De omedelbara effekterna väntas inte bli särskilt stora, och knappt märkas utanför den gemensamma industriparken Kaesong.
De långsiktiga effekterna kan dock bli värre – ytterligare integration av halvön försvåras nu rent praktiskt, samtidigt som förändringen rent mentalt går tvärtemot den homogenitet som ligger till grund för en eventuell senare återförening.
Sydkoreas president Park Geun-hye beklagade i dag också Nordkoreas initiativ, särskilt som det kom helt utan förvarning eller dialog med sydsidan. Han menade vidare att beslutet går stick i stäv med försöken att öka samarbetet och utbytet mellan de båda länderna.
För att göra saken värre så blev två sydkoreanska soldater i dag stympade vid gränsen mellan länderna, efter att ha trampar på landminor i ett patrullområde som tros vara utlagda av nordkoreanska soldater.
Sydkorea lovar att nordsidan ska få betala ”ett högt militärt pris” för detta, och kommer dessutom att återuppta propagandasändningar över gränsen för första gången på elva år.