september 2015

Published on

Kina tar över kontrollen vid Hongkongs universitet

Anledningen till ”Occupy Central” i Hongkong för precis ett år sedan var att demonstranterna ville protestera mot ökat kinesiskt inflytande, som de ansåg hotade stadens politiska, ekonomiska och akademiska frihet.

Efter att protesterna avslutats har Kina – i likhet med demonstranternas farhågor – på flera vis utökat sitt inflytande ytterligare. Den mest allvarliga incidenten mot Hongkongs akademiska frihet utspelade sig under gårdagen.

Då skedde nämligen en omröstning angående positionen ”vice-pro-chancellor” vid University of Hong Kong, stadens mest prestigefyllda universitet. (För övrigt också skolan där jag tog min journalistexamen.)

Johannes Chan, professor i juridik som undervisar vid universitetet, hade nominerats av flera aktörer som var ansvariga att fram en kandidat till posten. Han hade också närmast enhälligt stöd bland universitetets studentgrupper, där 7 821 av 9 298 röster stödde rekommendationen av Chan.

Icke desto mindre fälldes Chan under gårdagen av ett särskilt universitetsråd, vilket består av 21 ledamöter som har sista ordet i flera av skoland viktigaste beslut. Rådet röstade ner Chan med siffrorna 12 mot 8.

chanProfessor Chan kan inte stiga i graderna då han inte gillas av ett utomstående universitetsråd.

Anmärkningsvärt med detta råd är att endast åtta ledamöter tillhör universitet. Övriga tretton kommer från intressenter inom politik och näringsliv, varav stadens regeringschef på egen hand utser sex av ledamöterna.

Eftersom regeringschefen Leung Chun-ying är känd för sina nära band till Peking, så menar upprörda röster att rådet domineras av ledamöter som är lojala med den kinesiska regimen.

Anledningen till att Johannes chan röstades ner tros vara att han gjort sig känd som människorättsadvokat, som dessutom visade stöd för och spelade en mindre roll under ”Occupy Central” i fjol.

Teorin får stöd av jargongen i kinesisk statlig media, där Chan under dagen bland annat kallades för ”en ringledare under Occupy Central”. Utöver de väntade anklagelserna om inkompetens beskylldes han även för att vara inblandad i en ”skandal med svarta pengar”.

Nu University of Hong Kong hitta en ny man till posten som Chan skulle ha fått, och detta måste alltså vara någon som faller ledamöterna i universitetsrådet på läppen.

Stor frustration uttrycks i akademiska kretsar över att stadens mest prestigefyllda universitet nu inte ens kan utse sin egna administrativa personal utan inblandning från Kina. Chan själv uttrycker oro för Hongkongs akademiska frihet snarare än personligt missnöje:

Responding to the decision, Prof Chan thanked his supporters. “As I have said many times before, the issue of the appointment of the PVC is really not about me. It is about the threats to the autonomy, values and freedoms that have made HKU a world class, vibrant university, an institution that we love and are proud of.

“It is not about winning or losing. It is about challenges to our values and beliefs, our perseverance and our endurance. The appointment process has come to an end, but the decision of the Council shows that we still have a lot of work to do to preserve academic freedom and protect the autonomy of the University.”

En direkt konsekvens som beslutet kan få är att utländsk personal med särskild kompetens tvekar inför att arbeta vid en universitet där inflytande från en enpartistat växer sig allt större.

Många ställer sig nu frågan hur länge University of Hong Kong kan behålla sin status som ett av Asiens och världens bästa och mest dynamiska lärosäten.

RELATERAD LÄSNING PÅ KINAMEDIA:

”Harvards toppforskare fälls för hemligt samarbete med Kina” (dec 2021)
”Universitet i Hongkong river dansk staty om massakern vid Himmelska fridens torg” (dec 2021)

Published on

Kritik mot Xi Jinping efter tal om kvinnors rättigheter i FN

Xi Jinping har nu avslutat sitt veckolånga statsbesök i USA, men dessförinnan hann han med att leda ett särskilt möte vid FN gällande kvinnors rättigheter.

Under detta möte underströk Xi vikten av att ”fostra en positiv miljö för kvinnors utveckling globalt”. I detta syfte skänkte han drygt 90 miljoner kronor till ett FN-organ som fokuserar på att förbättra jämställdheten mellan könen.

Han sade vidare att Kina under de kommande fem åren planerar starta 100 hälsoprojekt, hjälpa till att etablera flera skolor och ta emot 30 000 kvinnor från utvecklingsländer för utbildning i Kina.

Xi målade också upp en positiv bild av kvinnans ställning i Kina, bland annat genom att återge Mao Zedongs kända citat ”kvinnorna håller uppe halva himlen”.

Enligt Xi har ”varje kinesisk kvinna möjligheterna att lyckas i livet genom att förverkliga sina drömmar”. Kina ska också ”göra mer” för att inför jämställdhet som en statlig policy och stödja kvinnors strävan inom såväl karriären som livet, sade presidenten.

Genom sin utveckling kommer kvinnor i Kina spela en stor roll i den globala kvinnorörelsen, och bidra stort till jämställdhet världen över, förutspådde presidenten.

Detta stämmer dock inte särskilt bra överens med verkligheten, vilket väckte stor irritation på många håll. Hillary Clinton, amerikansk presidentkandidat, gav uttryck för detta via Twitter:

Även Amnesty International kallade Xi Jinpings tal vid FN-mötet för ”hyckleri” i ett öppet brev, där man också fördömde de många gripanden av aktivister för kvinnors rättigheter som skett i Kina den senaste tiden.

De mest uppmärksammade arresteringarna skedde i mars i år, just innan den internationella kvinnodagen, då fem stycken feminister frihetsberövades och hölls i upp till över en månad.

Deras brott var att de under den internationella kvinnodagen planerat dela ut informationsblad om sexuella trakasserier i kollektivtrafiken.

De fem kvinnorna var sedan tidigare kända för olika kampanjer mot bland annat våld i hemmet och brister vad gäller offentliga toaletter för kvinnor. Förutom de fem så arresterades även en rad av deras supportrar, och husrannsakan gjordes hos en organisation som krävde att de fem skulle frisläppas.

Sveriges radios korrespondent Hanna Sahlberg intervjuade under förra veckan Wei Tingting, en av de fem aktivisterna, som talade öppet om förvåning över att arresteras samt faktumet att hon och de andra fortfarande sitter i husarrest eller är under sträng bevakning av myndigheterna:

Från kinesisk sida vill man dock inte veta av någon kritik mot förhållandena i det egna landet. Statliga tidningen Global Times var snabb ut med att slå tillbaka mot Hillary Clinton.

Men istället för att bemöta hennes argument eller den verkliga situation som gäller i Kina, valde tidningen att beskylla Hillary Clinton för att kopiera republikanernas presidentkandidat Donal Trump i ett försök att vinna röster:

Few people would have believed Trump could be a serious player in the presidential election until recently. His initial popularity was based on his big mouth. However, he has managed to top almost all the polls for much longer than expected, and shocked the entire US political arena.

It seems that Hillary, eager to keep a competitive edge in the game, has also resorted to these ignominious shenanigans. Despite her political acumen as former secretary of state and senator, she is using the language of Trump to cast herself in the role of a rabble-rouser.

(…)

If Hillary is doing what Trump does, she is degrading herself. The Chinese will probably not be vexed by her angry words, but considering her status as the most likely hopeful among all the candidates, what she said is frustrating.

Published on

Veckan då britterna sålde sig till Kina

Storbritanniens finansminister George Osborne har under veckan spenderat fem dagar i Kina, och presenterade samtidigt 53 nya avtal som ska öka det ekonomiska samarbete mellan de båda länderna.

Det mest uppmärksammade av dessa är att ett kinesiskt statligt företag ska bygga en ny kärnkraftreaktor vid Hinkey point, som ska kosta motsvarande 350 miljarder kronor.

Bygget kommer delvis finansieras av britterna, men ska utföras av kineserna som även kommer vara ansvariga för reaktorns drift. Såväl politiker som media i Storbritannien ifrågasätter nu hur pass klokt det är att låta Kina ansvara för en stor del av landets energiinfrastruktur.

Kina har tidigare bara exporterat kärnkraft till Pakistan och Rumänien, men får nu hjälp på traven av britterna att bygga sitt varumärke och fullfölja sin ambition om att bli en ledande exportnation av kärnkraft.

Bland de övriga avtalen märks att Kinas statliga banker nu ska tillåtas utfärda obligationer i yuan på plats i London, vilket är första gången detta sker utanför Kina. Detta efter att kinesiska banker särbehandlas på så vis att de inte behöver backa upp sin verksamhet med kapital på plats i London.

osborne ma kaiGeorge Osborne är nöjd med sin resa till Kina, här med Kinas vice premiärminister Ma Kai.

Vidare ska samarbetet mellan Storbritannien och Kina breddas inom allt från finansiella institutioner till turism och den akademiska världen.

Osbornes beteende i Kina har väckt stor kritik för att han endast varit ute efter ekonomiskt lukrativt samarbete och inte tagit upp några politiskt känsliga frågor – till och med kinesisk statlig media prisade i dag George Osborne för att han under sin vistelse i Kina inte pratat om mänskliga rättigheter.

Istället för obekväma samtalsämnen har Osborne varit upptagen med att fjäska för Kina. Under veckan har han uttryckt sin önskan om att Storbritannien ska bli ”Kinas främsta partner i väst” och att de båda länderna ska ”dela ett gyllene årtionde” tillsammans.

Han vill också att Storbritannien och Kina ska ”hålla ihop i vått och torrt”, och sade vidare att de båda ländernas ”kulturer har gjort mer för att forma omvärlden än nästan alla andra nationer”.

Det smickrande språket och de stundtals förnedrande omständigheterna i vissa av de ekonomiska avtalen har fått bland annat The Guardian att jämföra Osbornes agerande i Kina med prostitution, och dra likheter till Bambi som storögd och på hal is inte förstår farorna som den omgärdande skogen innehåller.

Storbritanniens inställsamma hållning till Kina, förklarar The Spectator, har sin grund i premiärminister David Camerons möte med Dalai Lama för tre år sedan. Efter detta möte hamnade britterna i den kinesiska frysboxen, och relationerna förbättrades först sedan Cameron offentligt lovat att han ”inte hade några planer på att träffa Dalai Lama igen”.

The Spectator ifrågasätter den moraliska aspekten med att britterna går emot sina traditionella demokratiska och liberala värderingar för ekonomisk vinning, och drar en relevant jämförelse med USA:

President Xi has been in Washington this week — a visit studded with awkward conversations about civil liberties and computer hacking. The Americans, it seems, still feel able to highlight national areas of concern. When Xi arrives on his state visit to Britain, he can expect the sort of non-stop flattery he receives at home. All he will have to do is write some cheques, bail out whichever of Osborne’s pet projects are in most trouble — and then marvel at just how cheaply the British can be bought.

Jag har i dag även skrivit ett längre inlägg på Finansliv om Osbornes resa i Kina, samt hur svenska ministrar snarare liknar Storbritannien än USA då det gäller att tala mänskliga rättigheter med Kina.

Published on

Gao Zhisheng ger sin första intervju på fem år

Gao Zhisheng var vid 2000-talets början en känd jurist, som utsågs till en av Kinas tio bästa advokater av statlig media.

Men efter att myndigheterna försökt tvinga honom att överge en rad politiskt känsliga rättsfall, så lämnade Gao kommunistpartiet 2005. Han började utan ersättning erbjuda laglig hjälp till medlemmar från Falun gong samt kristna kineser som förföljdes av myndigheterna.

Redan året därpå arresterades och torterades Gao, som ändå fortsatte göra vad han ansåg vara moraliskt riktigt. Han blev snart en av förgrundsfigurerna för kampen om mänskliga rättigheter i Kina, och nominerades 2008 till Nobels fredspris för sitt arbete.

Men Gao vann inte utmärkelsen – 2009 arresterades han istället och torterades återigen. Denna gång mer allvarligt; tortyren innefattade elchocker och tandpetare som kördes in i pungen.

Återigen släpptes Gao, och återigen talade han öppet med media om sin tortyr. Det ledde till en regelrätt kidnappning av honom 2010, och först sommaren 2011 berättade myndigheterna via statlig media att Gao dömts till tre års fängelse.

Att dessa tre år inte hade varit någon lätt tid kunde ses då Gao kom ut ur fängelset sommaren 2014. Den dagliga dieten bestående av lite sallad och en brödbit hade fått honom att tappa 20 kilo och flera tänder.

gaoGao Zhisheng – van vid misshandel och tortyr.

Dessutom hade majoriteten av fängelsetiden spenderats i ett trångt rum i total isolation utan någon mänsklig kontakt alls. Gaos internationella advokat Jared Gensher beskrev honom som “fullständigt förstörd”, oförmögen att visa känslor en föra en dialog. Gao kunde bara svara på frågor med några ord i taget och började ofta mumla för sig själv.

Sommaren 2014 placerades Gao i husarrest och fokuserade på att återhämta sig från år av fysisk och psykisk tortyr. Sedan dess har väldigt lite hörts om eller från honom, och myndigheterna var säkert övertygade om att de tystat en av Kinas mest inflytelserika människorättskämpar.

Men nu i dag publicerar Associated Press (AP) en exklusiv intervju med Gao, den första som han har kunnat ge på fem års tid. Intervjun genomfördes tidigare i år, men AP var tvungna att vänta me publiceringen tills dess att Gao färdigställt två böcker vars manuskript han nu skickat utomlands och därmed säkerställt publicering.

AP har också fått ta del av manuskripten och tillåts citera innehållet. I en av böckerna talar Gao bland annat om tortyren han tvingats utstå:

In his book he says he endured more torture, including with an electric baton to his face — a moment that he remembers as a near out-of-body experience when he heard his own voice.

”Undoubtedly, it was from me. I don’t know how to describe it,” Gao wrote. ”That sound was almost like a dog howling when its tail is forcibly stepped on by its master. Sometimes it sounded like what a puppy makes when it’s hung upside by its tail.”

Gao sade att alla år av fängelse och tortyr fått honom att ”bygga upp en mental barriär mot fysisk smärta”, vilket gjort att han kunnat överleva sina mest svåra stunder i fångenskap. Under den senare delen av tiden i fängelse utsattes han därför främst för psykisk tortyr.

Då han togs ut en kort stund vintern 2011 var det första gången på 21 månader som han kunde andas frisk luft. Anledningen till att han togs ut var flytten till ett fängelse i Xinjiang i västra Kina, där han under nästan tre års tid skulle hållas i ett åtta kvadratmeter stort rum utan fönster eller ventilation.

Under en period installerades högtalare i cellen som basunerades ut socialistisk propaganda i 68 veckor utan avbrott.

I en av böckerna kritiserar Gao vidare USA:s ledning för att ignorera grundläggande mänskliga rättigheter genom att röra sig allt närmare kommunistpartiet, utan krav på att repressionen mot aktivister i Kina ska upphöra. Vidare spår Gao att partiets styre kommer upphöra 2017.

Även fast Gao släppts ur fängelset har han bott med sin bror i en grotta i den fattiga provinsen Shaanxi. Han är dock inte en fri man, utan övervakas dagligen av säkerhetspolisen.

Dock har Gao möjlighet att dagligen prata med sin fru och sina två barn, som smugglades ut till USA av aktivister som stod Gao nära då förföljelserna mot honom ökade.

Även fast det finns möjlighet även för Gao att söka politisk asyl i USA så har han beslutat att inte återförena sig med familjen. I intervjun med AP säger Gao att det är hans ”uppdrag” att stanna i Kina.

Published on

Folkets dagblad filmar utlänningar som hyllar Xi Jinping

Under gårdagen landade Kinas president Xi Jinping i USA för att inleda sitt första amerikanska statsbesök.

Kinesisk media och censurmyndighet jobbar övertid för att filtrera bort eventuella negativa aspekter av mötet, och framställa Xi i bästa dager framför allt för den inhemska opinionen.

Som ett steg i detta led intervjuade Folkets dagblad i veckan flera utländska studenter i Peking, som på olika vis uttryckte sin uppskattning för Kinas president. Intervjuerna filmades och klipptes sedan ihop till en tre minuter lång video.

I videon syns ett tjugotal studenter från flera olika länder. En av dem hyllar Xi Jinpings utrikespolitik, och en annan önskar att det egna landets president var precis som Xi.

Vidare berättar någon av de intervjuade hur ”alla klasskamrater” gillar denne folkets ledare, och en amerikansk student i kostym uttrycker sin längtan efter att läsa Xi Jinpings bok ”The Governance of China”.

Mot slutet av videon säger en kvinnlig student att hon skulle vilja gifta sig med en man som Xi Jinping, och en manlig student menar att Xi är ”söt”.

Denna video visar med all tydlighet hur Kinas propagandamaskineri har tagit ett steg närmare den slags persondyrkan som förknippas med kulturrevolutionen. Ingen av Xi Jinpings föregångare – från Hu Jintao till Jiang Zemin eller ens Deng Xiaoping – förekom i några liknande videoinslag.

Se på videon en gång till, och föreställ er Stefan Löfven eller Barack Obama i Xi Jinpings ställe. Nej, det funkar inte. Formatet är förbehållet diktaturer och enpartistater.

Published on

Sånger som kinesiska skolbarn tvingas sjunga

Under årets gång har Kina drivit en kampanj för så kallade ”socialistiska kärnvärderingar”, som har intensifierats betydligt de senaste månaderna.

Runtom i kinesiska städer hänger nu banderoller där ord som ”frihet” och ”demokrati” kopplas samman med Kinas nuvarande statsskick och kommunistpartiets maktmonopol. Samma budskap kablas allt oftare ut via tv, i popsånger och på elektroniska anslagstavlor.

Wall Street Journal skriver i dag en artikel på från staden Harbin i norra Kina, och understryker att kampanjen fokuserar särskilt på landets skolor.

Ordförande vid stadens kontor för moralisk utbildning säger till tidningen att kampanjen är viktigast för kineser som är födda efter 1990, då dessa ”saknar en djup medvetenhet om landets och partiets historia”.

Vid en av stadens mellanstadieskolor lär sig barnen citera de så kallade socialistiska värderingarna utantill, och vice rektorn säger till Wall Street Journal: ”Det viktigaste är att värderingarna tar sig in i deras hjärnor”.

Tidningen publicerar också en kortare video där barnen tvingas – för det är knappast frivilligt – att sjunga en sång som glorifierar Kinas kommunistparti:

Att sången innehåller inslag av demokrati, frihet och rättssäkerhet tycker Wall Street Journal är märkligt, då Kina nyligen fick 6,5 poäng av av Freedom House angående mänskliga rättigheter på en ranking med en skala där 7,0 är sämsta resultatet.

Snarare än demokrati och frihet så handlar kampanjen om att göra västerländska värderingar mindre attraktiva och vitalisera partiideologin genom att försöka föra samman traditionella kinesiska värderingar med kommunistiska principer, menar Wall Street Journal.

Tidningens journalister behövde dock inte vänta tills de kom till klassrummet för att ta del av kampanjen. Den var synlig innan de ens fått tag på bagaget:

On arriving at the airport in the northeastern city of Harbin, the baggage claim area is decked out with electronic signs of scrolling red characters listing the “core socialist values.” The same marching motif of red characters is displayed above mobile phone shops and hotels, on buses and inside coffee shops. Scores of similarly themed banners line the highway.

Published on

Thailändsk polis: Uigurer bakom bombdåd i Thailand

För en dryg månad sedan inträffade ett bombdåd vid templet Erawan i Bangkok, som kostade minst 20 personer livet och skadade ytterligare ett hundratal.

I samband med detta skrev jag här på InBeijing ett inlägg med rubriken ”Bombdåd i Bangkok misstänks vara hämnd från Kina”, eftersom en del internationell media spekulerade i att aktörer från den etniska minoriteten uigur låg bakom dådet.

Uigur är en muslimsk minoritet med historiska band till Turkiet, som främst hittas i Kinas nordvästra provins Xinjiang. Motivet till bomben kunde vara thailändska myndigheters beslut att i somras utvisa över 100 uigurer till Kina, efter att dessa flytt till Thailand för att undkomma religiös och etnisk diskriminering.

I mitt förra inlägg citerade jag bland annat BBC, och konstaterade själv att bomben hade stora likheter med våldsattacker som utförts av uigurer i Kina på senare år. Nämligen att urskillningslöst döda ett stort antal personer med grundval av etnicitet (en majoritet av de som dog vid Erawan var kinesiska turister).

Själv blev jag kontaktad av en säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut som ville att jag skulle förklara mig närmare och kallade mina teori för ”långsökt”.

Myndigheter och polis i Thailand lade nämligen locket på vad gällde utredningen. Dock gick man förra veckan ut med en efterlysning av två kinesiska medborgare vid namn Yusufu Meerailee och Abudusataer Abudureheman, vilket är typiska namn för uigurer.

Nu i veckan släppte så den thailändska polisen slutligen uppgifter om förövarnas nationalitet och motiv. Bland annat New York Times rapporterar:

Nearly a month after the deadliest bombing in recent Thai history, Thailand’s national police chief made his most explicit comments on Tuesday about who carried out the attack here and why.

The perpetrators, he said, were linked to Uighur militants, radical members of an aggrieved ethnic minority in western China, who struck to avenge Thailand’s forced repatriation of Uighurs to China and Thailand’s dismantling of a human smuggling ring.

Varför är detta viktigt då? Jo, det är det första stora bombdådet som utförs av uigurer utanför Kina. Det betyder att framtida dåd inte kan uteslutas, särskilt som människosmugglingen från Xinjiang till Turkiet genom andra länder har blivit en väldigt lukrativ verksamhet i takt med att repressionen mot uigurer i Kina ökat.

Vidare skriver New York Times att den typ av bomb som användes är mer vanlig i Mellanöstern än i Kina, vilket tyder på att uigurerna kan ha fått hjälp av allierade radikala muslimer i regionen.

Om uiguriska grupper har nära band med exempelvis Islamska staten – vilket tidigare påtalats – innebär det större skäl till oro för Kinas myndigheter. Dels kan uiguriska extremister få träning i utlandet, men det är också möjligt att muslimska grupper i framtiden kan hjälpa uigurerna på plats i Kina.

Published on

Jag undersöker svensk klimatkompensation i Kina

Tidigare i år åkte jag till staden Tengchong på gränsen till Burma, för att skriva ett reportage för tidningen Sveriges natur. Det skulle handla om klimatkompensation och det svenska företaget Tricorona, som fick möjlighet att sälja stora mängder utsläppsrätter tack vare en rad ljusskygga vattenkraftsprojekt i Kina.

Min resa gick till Sujiahekou, som med sina fem miljoner kvadratmeter är den största dammen på den ekologiskt sköra floden Binglang. En av mina uppgifter var att hitta cirka 300 människor från minoritetsfolket Lisu som blev bortkörda från sin mark i samband med bygget.

Efter 50 kilometer på cykel (och sedan lika långt tillbaka igen) hittade jag den nya by som lisufolket anvisats till just innan deras mark förvandlades till ett byggprojekt. Det visar sig att de bara har fått en bråkdel av den ersättning som de utlovats för att flytta, samt att många är missnöjda med sin nya tillvaro.

Det finns emellertid inget de kan göra åt saken; som outbildade och fattiga medlemmar av ett minoritetsfolket har de föga möjligheter att ens starta och än mindre vinna ett rättsfall mot myndigheter och storföretag.

Nästa dag åkte jag bil flera hundra kilometer för att besöka själva dammen. Inför bygget lovade Tricorona och det lokala byggföretaget att ett vattenflöde skulle behållas för att möjliggöra fiskarnas fortplantning, samt att växtlighet som förstörs under projektet ska återplanteras.

Det visar sig se helt annorlunda ut. Det finns inget naturligt vattenflöde att tala om, och bergväggarna kring själva dammen är fortfarande kala. Vidare säger en kinesisk miljöaktivist jag intervjuar att den ekologiska kompensation som betalats för påverkan av fiskebeståndet med största sannolikhet tillfaller de lokala myndigheterna, snarare än drabbade fiskare och minoritetsfolk.

Miljöaktivisten beskriver det också som ”typiskt” att familjerna som tvingats flytta bara får ut en liten del av den utlovade ersättningen. I dag vill ingen ta ansvar för projektet eller dess konsekvenser, särskilt inte Tricorona, som i en intervju säger att de inte fått in några pengar för projektet och därför ”inte haft några incitament att slutföra det”.

Reportaget publicerades i nya numret av magasinet Sveriges natur, och finns även att läsa i sin helhet på Naturskyddsföreningens hemsida (eller som PDF här nedan).

Artikeln har redan delats hundratals gånger, och dessutom snappats upp av SvD Näringsliv.

Published on

Kina bygger en tredje landningsbana i Sydkinesiska havet

Bara någon vecka efter Kinas ”fredliga militärparad” visar satellitfoton att landet håller på att bygga en tredje landningsbana i Sydkinesiska havet.

Under gårdagen uppmärksammade Reuters att foton som tagits på uppdrag av en tankesmedja i Washington med största säkerhet visar hur en 3 000 meter långt landningsbana är under konstruktion på Mischief Reef, en av de sju konstgjorda öar som Kina har byggt vid en grupp atoller som kallas Spratly, just utanför kusten till Vietnam och Filippinerna.

Satellitfoton från juni månad visade att Kina nästan färdigställt ytterligare en 3 000 meter lång landningsbana vid Fiery Cross, ytterligare en konstgjord ö vid Spratly. Det var också här som ett amerikanskt spaningsplan i somras varnades upprepade gånger av kinesisk militär, trots att flygningen skedde över internationellt luftrum.

Trots uppmaningar från det internationella samfundet att upphöra med sin aggressiva utrikespolitik i Sydkinesiska så har Kinas militär alltså trappat upp byggnationen av faciliteter på vad som enligt alla gällande konventioner är internationellt vatten.

Men enligt Reuters har inte Kinas myndigheter mycket till över för dessa konventioner:

Asked about Mischief Reef on Monday, China’s Foreign Ministry spokesman Hong Lei repeated China’s claim to ”indisputable sovereignty” over the Spratly islands and its right to establish military facilities there.

Security experts say 3,000-meter airstrips would be long enough to accommodate most Chinese military aircraft, giving Beijing greater reach into the heart of maritime Southeast Asia, where it has competing claims with several countries.

(…)

A new airstrip at Mischief Reef would be particularly worrying for the Philippines, a rival claimant in the South China Sea. It would allow China to mount ”more or less constant” patrols over Reed Bank, where the Philippines has long explored for oil and gas, Poling said.

Three airstrips, once completed, would allow China to threaten all air traffic over the features it has reclaimed in the South China Sea, he said, adding that it would be especially worrying if China were to install advanced air defenses.

Denna oroande utveckling äger dessutom rum bara en vecka innan Xi Jinpings första statsbesök i USA, där Sydkinesiska havet lär ligga högt upp på agendan under samtalen med Barack Obama.

För den som vill läsa mer om konflikten i Sydkinesiska havet rekommenderar jag inlägget ”Ett steg närmare krig i Sydkinesiska havet” som jag skrev för Finansliv i maj i år.

Published on

Kinesiska turister bryter ut i nationalsång då plan från Thailand är försenat

En märklig rubrik på detta inlägg – men själva situationen är ganska märklig den också.

De senaste åren har kinesiska turister varit inblandade i flera skandaler som gett dem dåligt rykte. I december i fjol kastade kinesiska passagerare kokande vatten och nudlar på en flygvärdinna för att de inte fick sitta bredvid varandra på planet.

Efter de har flera incidenter rapporteras där resenärer från Kina öppnat nödutgångarna till flygplanen då de varit försenade – ibland av missnöje, och ibland för att få lite ”frisk luft”.

I Thailand, dit den kinesiska turismen ökat kraftigt, har mycket missnöje uttryckts med deras beteende, bland annat då en hord av turister från Kina välte en staket just intill en målning vid ett gammalt tempel.

Vidare har personalen vid templet Wat Rong Khun i Thailand infört separata badrum för kinesiska turister, sedan dessa lämnat toaletterna ”oanvändbara” för andra besökare. Bland annat hade de lämnat avföring på golvet, urin på väggarna utanför badrummet och bindor på väggarna inne i badrummet.

I ett annat badrum har kinesiska turister setts tvätta fötterna i handfatet, varpå en skylt sattes upp med förbud om detta. Inom en halvtimme efter att skylten satts upp så kunde samma turister ses tvätta fötterna i samma handfat igen.

Vidare har kinesiska turister i olika länder gjort sig ökända för att hög ljudvolym, nedskräpande och spottande. Kinas myndigheter upplever problemet så pass allvarligt att de nyligen gett ut en 64 sidor lång instruktionsmanual om ”civiliserad turism”. Turister som beter sig illa utomlands riskerar också förbjudas att lämna landet på nytt.

Också i Schweiz har man nyligen beslutat att ge kinesiska turister särskilda tågvagnar på en känd linje genom alperna, sedan de flera gånger blockerat korridorerna och spottat på golvet inne i vagnarna.

Men på flygplatsen i Bangkok kunde en ny sorts beteende ses under förra veckan. Då ett plan var försenat svarade dussintals ursinniga kinesiska turister med att börja skrika ut sjunga Kinas nationalsång inne i väntrummet.

En bisarr kombination av nationalism och icke-civiliserat beteende, som säkert delvis har sin grund i den nationalistiska propaganda som kinesiska medier och tv-kanaler öst ur sig den senaste tiden.

För inte var det väl en slump att incidenten ägde rum samma kväll som en enorm militärparad gick av stapeln i Peking för att visa upp landets allt mer avancerade militära utrustning?

Ejinsight beskriver händelseförloppet därefter närmare:

A Chinese woman booked on the flight said airline staff did bring food to the affected passengers and arranged hotel rooms for them, but some of the Chinese passengers did not want to leave.

They demanded an apology as well as compensation of 1,000 yuan (US$157.39) each, the Chengdu paper said.

The woman said they also shouted at other passengers of the flight for accepting the airline’s arrangements and called their tour group leader a “national traitor”.

An video clip posted online showed the emotional tourists singing the Chinese national anthem to show their discontent.

Finally, when it was time to board the flight, some Chinese tourists refused to embark and held hands, singing the national anthem while Thai police tried to drag them aboard.

Se en video över spektaklet här nedan:

[youku id=”XMTMyNzYzMjE5Ng”]

Published on

Låt inte Iran bli nästa Kina!

Som många av er vet bloggar jag även för Finansliv, där jag skriver något inlägg i veckan med fokus på ekonomi eller samhällsutveckling.

Ibland tipsar jag om några av dessa inlägg med särskilt nyhetsvärde här på InBeijing, vilket är precis vad jag tänkte göra nu igen. Skrev nämligen nyss klart ett inlägg med rubriken ”Kan företag eller myndigheter påverka Kina, Iran och Nordkorea?”, vilket är särskilt aktuellt av två anledningar.

Dels att Sveriges närings- och innovationsminister Mikael Damberg var på plats i Peking i dag för att skriva under ett avtal om ”hållbart företagande” med Kina. Vidare har ett avtal angående Irans kärnteknik nåtts under sommaren, och de handelssanktioner som finns mot landet kommer därmed gradvis att skrotas.

I Ekonomiekot lördag förra veckan diskuterades Iran som marknad med två inbjudna gäster, bland annat Cherif Sayed från Business Sweden som under programmet sade så här:

Vi öppnar dörrar och lämnar inte några länder utanför. Jag vill leva i en värld där man har kulturella utbyten, och mer öppna dörrar än slutna dörrar. För att handel är ju egentligen en av de starkaste verktyg och uppdrag vi har för att kunna ha intellektuella utbyten, kulturella utbyten, religiösa utbyten och som sagt näringslivsutbyten. Och det kommer förbättra situationen.

Detta är givetvis fina ord som väldigt få skulle ha invändningar mot. Men samtidigt stämmer de inte. Ett klart exempel på detta är Kina, som sedan 1978 förvandlats från en utblottad kommuniststat till världens andra största största ekonomi. Men samtidigt har landet under de senaste åren använt sin nyvunna ekonomiska makt för att bli allt mer repressivt:

I sin nya bok upprepar Paulson – nästan som ett pliktskyldigt mantra – sin tro på att ekonomiska reformer samtidigt leder till politiska reformer. Men hur ser facit ut? Tack vare handel och utländsk investeringar samt expertis har Kina blivit världens andra största ekonomi, som nu är mer integrerad med de globala marknaderna än någonsin tidigare. Samtidigt ser läget för mänskliga rättigheter sämre ut än på mycket länge, och de ideologiska tumskruvarna har dragits åt ordentligt under Xi Jinpings tre år vid makten. Detta visar att Paulson – liksom Chayed och Regnér – har fel. Handel leder inte nödvändigtvis till förbättringar och det går inte alltid att ändra på lagar eller regler i diktaturer.

Andra exempel på samma tendens är Saudiarabien och Nordkorea. Min poäng är att om man inte ställer rimliga krav eller kommer med saklig kritik, så kan ett utbrett ekonomiskt samarbete innebära att man berikar diktaturen i fråga och ger regimen större makt och bättre möjlighet att kontrollera sitt folk.

Därför är jag nyfiken på vilka detaljer som Mikael Dambergs nya avtal med Kina egentligen innehåller. För i ett pressmeddelande på regeringens hemsida talas det om att främja samarbetet inom bland annat mänskliga rättigheter och jämlikhet. Men läget för såväl människorättsadvokater som aktiviter och feminister har i Kina under det senaste året förvandlats till det värsta på länge. Problematiserades detta innan avtalet skrevs?

Som jag skriver i mitt inlägg på Finansliv, så tror jag det finns en inställning bland många företagsledare och tjänstemän som samarbetar med diktaturer att för med sig politiska förbättringar per automatik. Att denna föreställning särskilt gäller i Sverige bekräftas av professor Patrik Regnér, som också var gäst i Ekonomiekot lördag:

Patrik Regnér håller med och fyller i med ett påstående om ”en svensk tradition” med ”en etisk kompass” som vi jobbar efter. Han menar vidare att en viss anpassning till situationen i Iran måste ske, men att svenska aktörer långt ifrån behöver acceptera allt och istället kan vara med och förändra landets regler och lagar.

Existerar verkligen denna ”svenska tradition” eller en särskild svensk ”etisk kompass”? Knappast. Totalförsvarets forskningsinstitut försökte nyligen i hemlighet bygga en vapenfabrik tillsammans Saudiarabien. Teliasonera mutade under tiden diktaturer i Centralasien med flera miljarder kronor. Sedan flera år tillbaka bevakas Himmelska fridens torg i Kina av kameror från svenska säkerhetsföretaget Axis.

Allt detta har skett för att vinstintresset varit större än den moraliska aspekten. Business Sweden – den myndighet som ekots andra gäst företrädde – gjorde sig dessutom innan sin plötsliga namnbyte känt för att fuska och ljuga i sina årsredovisningar.

Vad är då kontentan av allt detta? Jo, att om man vill undvika att göra Iran till ett nytt Kina, så måste man komma med mer åtgärder än svepande formuleringar när det gäller mänskliga rättigheter. Ett ekonomiskt samarbete är nämligen ingen garanti för politiska reformer – även om profithungriga företag och myndigheter gärna vill tro så.

Published on

Min längsta artikel om Kinas oroande utveckling

De senaste två åren har jag ofta här på InBeijing och i flera andra publikationer uttryckt en oro över vart Kina är på väg under president Xi Jinping.

Sedan Xi fick makten har samhällsklimatet i Kina hårdnat betydligt, med en tuffare behandling mot snart sagt alla samhällsgrupper som ifrågasätter hans hårdhänta metoder och konservativa inrikespolitik.

Under de senaste månaderna har detta kulminerat i och med en allt mer offensiv utrikespolitik och intensifierad inhemsk propaganda inför förra veckans militärparad. Det bådar inte gott inför Xi Jinpings planerade statsbesök i USA senare denna månad.

Med anledning av detta har jag fått möjlighet att skriva en drygt 20 000 tecken lång artikel för magasinet Axess, där jag sammanfattar den senaste tidens utveckling i Kina. Artikeln – som kan läsas gratis via Axess hemsida – inleds med en historisk parallell:

Sommaren 2013 åkte Xi Jinping till en ranch i Kalifornien för att träffa Barack Obama under vad som kallades ”avslappnade former”. Det handlade inte om något statsbesök, utan ett inofficiellt möte där de båda presidenterna promenerade bredvid varandra utan slips i syfte att bättra på personkemin. Medier och analytiker världen över drog genast paralleller till Ronald Reagans möte med Michail Gorbatjov 1985, som utgjorde början på slutet till kalla kriget.

Men när nu Xi i september åker till Washington för ett riktigt statsbesök står det utom allt tvivel att parallellerna helt saknade verklighetsförankring. Sedan promenaderna under den kaliforniska solen har relationen Kina–USA nämligen kylts ned ordentligt, och genomgår nu sin svåraste period sedan åren efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

Även om Xi Jinping för en hård utrikespolitik så är det ingenting mot de övertramp som i tysthet sker inne i Kina. I artikeln beskriver jag den repressiva miljö som bland annat aktivister, advokater, journalister och akademiker upplever just nu:

Men om Kinas nya ledning visar upp en allt mer bestämd och auktoritär roll utåt är det ändå ingenting i jämförelse mot vad som sker inrikes, där förföljelsen de senaste åren kulminerat mot snart sagt alla grupperingar och individer som på något vis utmanar myndigheterna. I februari i år underströk Amnestys årliga rapport om mänskliga rättigheter att ”tillslag mot människorättsaktivism [i Kina] intensifierades under året”. Bland annat häktades minst 60 aktivister godtyckligt i samband med 25-årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg, och ytterligare 80 aktivister greps över hela Kina för att på olika vis ha uttryckt stöd för demokratidemonstrationerna i Hongkong. Många av dem sitter fortfarande frihetsberövade utan rättegång.

Allra värst torde dock situationen vara för etniska minoriteter:

Myndigheternas svar är alltid mera våld och förtryck. Då knivbeväpnade män dödade minst tre personer under årets ramadan störtade väpnad polis till platsen och sköt ihjäl femton misstänkta gärningsmän. Vid en attack mot en polisstation i Shache i fjol dog 96 personer, varav 59 misstänkta förövare. I staden frihetsberövar grupper av inspektörer kvinnor med slöja som inte tillåts gå hem innan de ändrar klädstil. Situationen ser inte mycket bättre ut i Tibet, där hundratals munkar de senaste åren bränt sig till döds som en hopplös protest mot religiös förföljelse. Upprepade gånger har familjemedlemmar som försökt släcka elden och vårda den brännskadade dömts till långa fängelsestraff för medhjälp.

Xi Jinping har gjort sig känd för sin omfattande och välbehövliga kampanj mot korruptionen, som jag också tar upp i artikeln. Försöker också ge ett historiskt perspektiv för att sätta problemet med korruption i Kina i en modern kontext:

På 25 år hade Kinas kommunistparti därmed gått från att vara en stängd revolutionär församling till ett etablissemang för privata affärsidkare, akademiker och andra intellektuella. Dessutom hade dess revolutionära medlemskärna – som en gång kommit till makten genom att lyncha kapitalister och jordägare – själva blivit landets största kapitalister och ägde förutom mark en stor del av de tidigare statliga tillgångarna. Bao Tong beskrev syrligt utvecklingen: ”I revolutionens namn tog partiet från individer och gav till det så kallade kollektivet, men i reformernas namn tog man sedan från kollektivet och gav till sina egna medlemmar.”

Den rekordsnabba tillväxten i kombination med närmast total brist på transparens utgjorde en optimal miljö för korruptionen att frodas i. Konsekvenserna märktes inte minst då Kinas parlament sammanträdde i mars i år. De tio rikaste individerna i Kinas lagstiftande församling var då enligt Hurun Report tillsammans goda för 184 miljarder dollar, vilket kan jämföras med 1,9 miljarder dollar för motsvarande tio medlemmar i den amerikanska kongressen.

”Den kinesiska drömmen” är artikelns rubrik, och genom en snabbare analys av detta uttryck försöker jag sia om vart Xi Jinping egentligen vill ta Kina.

Liksom var fallet med Mao Zedong, så står det klart att Xi inte tvekar över att offra den enskildes önskan och rättigheter i sin jakt på vad han själv anser vara en stark och blomstrande nation:

För att få en aning om vart Kina är på väg är Xi Jinpings slogan ”den kinesiska drömmen” central. Han myntade denna abstrakta fras i november 2012, och i juni i år gjorde den statliga nyhetsbyrån Xinhua ett försök att närmare beskriva dess innebörd. Drömmen kokas ner till definitionen ”ett blomstrande land, en återupplivad nation och ett lyckligt folk” som redan fått Kina att slå in på en ”renässans av sin forna glans”. För att få landet att blomstra och folket bli lyckligt innefattar Xis dröm två ekonomiska målsättningar: att fördubbla 2010 års BNP per capita samt att skapa ett ”relativt välmående” samhälle till år 2020.

(…)

Den kinesiska drömmens delmål om att återuppliva nationen är ännu mindre konkret. Enligt Xinhua gäller det här att ”bygga ett modernt socialistland som är blomstrande, starkt, demokratiskt, kulturellt framstående och harmoniskt till mitten av detta århundrade”. Nyhetsbyrån erbjuder dock ingen förklaring till vad som sker med etniska minoriteter, demokratiförespråkare, journalister, människorättsadvokater, bloggare eller mindre länder i Sydkinesiska havet som inte delar Xi Jinpings världsbild.

Detta är bara stycken ur hela artikeln, som alltså kan läsas via Axess hemsida.

Published on

Militärparaden i Peking genomförd

Under förmiddagen hölls en militärparad i Peking till minnet av Japans kapitulation i andra världskriget. Mer än 10 000 soldater deltog tillsammans med en rad nya stridsvagnar, stridsflygplan och flera kärnvapen.

Militärer från ytterligare 17 länder var inbjudna att delta i paraden. Följaktligen kunde trupper från bland annat Ryssland, Vitryssland och Kuba ses marschera på Himmelska fridens torg.

Jag skrev mer om paradens utformning och förberedelser här på InBeijing under förra veckan.

Militärparaden genomfördes utan problem och med perfekt precision. President Xi Jinping övervakade det hela från första parkett från Himmelska fridens port, tillsammans med övriga ledamöter från politbyråns ständiga utskott.

Under ett tal i samband med paraden så underströk han Kinas fredliga ambitioner och deklarerade att arméns storlek ska minskas med 300 000 man – samtidigt är det dock sannolikt att själva försvarsbudgeten kommer fortsätta öka snabbare än BNP.

Vid hans sida, som för att visa kommunistpartiets enhetlighet, fanns också tidigare presidenterna Jiang Zemin och Hu Jintao.

Även Li Peng – känd som ”slaktaren av Peking” för att ha beordrat massakern vid Himmelska fridens torg 1989 – fick en central plats i första raden av tjänstemän.

Det är svårt att bedöma vad gemene man i Kina känner inför paraden. I mitt grannskap har kinesiska flaggor hängts upp över dörrarna, samtidigt som folk gnäller på att butiker och affärsverksamheter har tvingats stänga ner för en parad som bara några få utvalda får se.

På Wechat, en av Kinas mest flitigt använda sociala medier, kunde jag i mitt flöde bland cirka 200 vänner se ett dussintal inlägg från folk som var stolta och beundrade paraden, samt en handfull sarkastiska inlägg om paradens överdrivna storlek eller kostnad.

De flesta brydde sig dock inte över huvudtaget, utan postade bilder på dem själva då de var ute och reste eller klättrade i bergen under den ledighet som infallit i samband med militärparaden.

Det finns många reflektioner att göra kring paraden. Se några urval från Twitter här nedan:

Published on

Kina arresterar 197 för ”ryktesspridning” relaterat till börsen och explosionen i Tianjin

Utvecklingen på börsen är en stor utmaning för Kinas ledning. Trots allehanda interventioner och räntesänkningar, samt stödköp på cirka 1 700 miljarder kronor de senaste två månaderna, så fortsätter nedgången på index i Shanghai denna vecka.

De senaste dagarna har Kinas myndigheter bytt taktik. Enligt en uppmärksammad artikel i Financial Times under gårdagen så ska man upphöra med stödköpen, och istället fokusera på att straffa individer som gjort marknaden instabil genom att ”sprida rykten”.

Detta började redan i början av förra veckan då elva personer anhölls för ”olagliga marknadsaktiviteter”. Bland de arresterade fanns åtta fondförvaltare, två statliga tjänstemän och en journalist vid namn Wang Xiaolu.

Wang ”erkände” under gårdagen i statlig tv att han orsakat panik på marknaden genom sin rapportering. Ett av felen som han gjorde var att ”hämta information på egen hand” snarare än att bara återpublicera information från myndigheterna.

Men Wang Xiaolus framtvingade erkännande på bästa sändningstid var inte det värsta som hände under gårdagen i Kina. Den statliga nyhetsbyrån Xinhua rapporterade samtidigt att hela 197 personer arresterats för att ha ”spridit rykten” relaterade till börskraschen samt den explosion i Tianjin som tidigare denna månad krävde minst 150 människors liv.

Xinhua återgav säkerhetsdepartementets uttalande under helgen som menade att dessa individer genom att ”sprida falsk information” hade ”skapat panik, vilselett allmänheten och orsakat störningar på aktiemarknaden eller i samhället”.

Vad gäller explosionen i Tianjin så har bland annat vanligare bloggare som misstänkt att dödssiffran är högre än vad myndigheterna uppgett arresterats.

De senaste veckorna har såväl feminister som advokater arresterats i tiotal runtom i Kina. På listan om vad som kan leda till arrest måste nu alltså självständig rapportering om börsen samt ifrågasättande av den officiella dödssiffran vid stora olyckor läggas till.