Storbritanniens finansminister George Osborne har under veckan spenderat fem dagar i Kina, och presenterade samtidigt 53 nya avtal som ska öka det ekonomiska samarbete mellan de båda länderna.
Det mest uppmärksammade av dessa är att ett kinesiskt statligt företag ska bygga en ny kärnkraftreaktor vid Hinkey point, som ska kosta motsvarande 350 miljarder kronor.
Bygget kommer delvis finansieras av britterna, men ska utföras av kineserna som även kommer vara ansvariga för reaktorns drift. Såväl politiker som media i Storbritannien ifrågasätter nu hur pass klokt det är att låta Kina ansvara för en stor del av landets energiinfrastruktur.
Kina har tidigare bara exporterat kärnkraft till Pakistan och Rumänien, men får nu hjälp på traven av britterna att bygga sitt varumärke och fullfölja sin ambition om att bli en ledande exportnation av kärnkraft.
Bland de övriga avtalen märks att Kinas statliga banker nu ska tillåtas utfärda obligationer i yuan på plats i London, vilket är första gången detta sker utanför Kina. Detta efter att kinesiska banker särbehandlas på så vis att de inte behöver backa upp sin verksamhet med kapital på plats i London.
George Osborne är nöjd med sin resa till Kina, här med Kinas vice premiärminister Ma Kai.
Vidare ska samarbetet mellan Storbritannien och Kina breddas inom allt från finansiella institutioner till turism och den akademiska världen.
Osbornes beteende i Kina har väckt stor kritik för att han endast varit ute efter ekonomiskt lukrativt samarbete och inte tagit upp några politiskt känsliga frågor – till och med kinesisk statlig media prisade i dag George Osborne för att han under sin vistelse i Kina inte pratat om mänskliga rättigheter.
Istället för obekväma samtalsämnen har Osborne varit upptagen med att fjäska för Kina. Under veckan har han uttryckt sin önskan om att Storbritannien ska bli ”Kinas främsta partner i väst” och att de båda länderna ska ”dela ett gyllene årtionde” tillsammans.
Han vill också att Storbritannien och Kina ska ”hålla ihop i vått och torrt”, och sade vidare att de båda ländernas ”kulturer har gjort mer för att forma omvärlden än nästan alla andra nationer”.
Det smickrande språket och de stundtals förnedrande omständigheterna i vissa av de ekonomiska avtalen har fått bland annat The Guardian att jämföra Osbornes agerande i Kina med prostitution, och dra likheter till Bambi som storögd och på hal is inte förstår farorna som den omgärdande skogen innehåller.
Storbritanniens inställsamma hållning till Kina, förklarar The Spectator, har sin grund i premiärminister David Camerons möte med Dalai Lama för tre år sedan. Efter detta möte hamnade britterna i den kinesiska frysboxen, och relationerna förbättrades först sedan Cameron offentligt lovat att han ”inte hade några planer på att träffa Dalai Lama igen”.
The Spectator ifrågasätter den moraliska aspekten med att britterna går emot sina traditionella demokratiska och liberala värderingar för ekonomisk vinning, och drar en relevant jämförelse med USA:
President Xi has been in Washington this week — a visit studded with awkward conversations about civil liberties and computer hacking. The Americans, it seems, still feel able to highlight national areas of concern. When Xi arrives on his state visit to Britain, he can expect the sort of non-stop flattery he receives at home. All he will have to do is write some cheques, bail out whichever of Osborne’s pet projects are in most trouble — and then marvel at just how cheaply the British can be bought.
Jag har i dag även skrivit ett längre inlägg på Finansliv om Osbornes resa i Kina, samt hur svenska ministrar snarare liknar Storbritannien än USA då det gäller att tala mänskliga rättigheter med Kina.
