2015- sida 2

Publicerat: Kina väcker hopp inför klimatmötet i Paris

Med en månad kvar till klimatmötet i Paris är väl förutsättningarna knappast optimala, med larmrapporter om att ett ordentligt bindande avtal måste till om vi ska nå det omtalade tvågradersmålet.

Då Kinas president Xi Jinping talade med sin amerikanska kollega Barack Obama om detta i fjol så kunde de endast få till en ”överenskommelse” om att sänka sina respektive utsläpp med förhållandevis små mängder.

Kina och USA står tillsammans för nästan hälften av hela världens koldioxidutsläpp – och Kina för dubbelt så mycket som USA – så de båda länderna är absolut nödvändiga att ha med om ett globalt klimatavtal ska göra någon skillnad över huvudtaget.

Det var också Kina och USA som var två av de största bromsklossarna för att få till ett bindande avtal vid klimatmötet i Köpenhamn 2009.

I veckans nummer av Fokus skriver jag om hur Kina nu plötsligt verkat ha ändra inställning, och vara beredda till större uppoffringar än tidigare:

Den nya kinesiska miljömedvetenheten syntes tydligt när det i slutet av september i år var Xi Jinpings tur att åka på statsbesök till USA. Inför FN:s generalförsamling utlovade Xi klimatfinansiering på 25 miljarder kronor till utvecklingsländerna.

Än viktigare var att Xi gav löfte om att lansera ett nationellt system för utsläppshandel senast 2017, ett system som ska kontrollera och minska utsläppen genom gränsnivåer i varje provins. Ett pilotprojekt har redan sjösatts i sju av landets provinser, och varit så framgångsrikt att Xi denna gång med säkerhet vågade säga att Kina kommer minska sina utsläpp senast 2030.

Financial Times skrev efter Xi Jinpings besök i USA att Kina ”tar på sig ledartröjan” i frågan om klimatförändringar, och att landet förtjänar beröm för sina miljöåtaganden.

En anledning till detta, som jag också skriver i Fokus, är att kineserna själva börjat lida oerhört av sina utsläpp:

I augusti i år visade Berkley Earth, en NGO som forskar om klimatförändringar, att 1,6 miljoner kineser dör varje år på grund av luftföroreningar. Det är över 4 000 om dagen, eller närmare en femtedel av alla dödsfall i hela Kina.

Ny forskning visar också en stor ökning av missbildade barn i områden intill kolkraftverk, samt att Kinas luftföroreningar kostar från 5 upp till 13 procent av landets BNP. Situationen skapar därmed missnöje hos såväl befolkningen som politikerna.

Kinas nya inställning har redan satt press på andra utvecklingsländer. Bara två dagar efter Xi Jinpings framträdande i FN:s generalförsamling lovade Brasiliens president Dilma Rousseff att landet ska minska sina utsläpp med 37 procent under det närmaste årtiondet, och återställa 12 miljoner hektar regnskog till år 2030.

Bara hoppas att Kinas myndigheter, denna gång, är beredda att stå för sina ord.

Dokumentär om fängslade Ilham Tohti

Ekonomiprofessorn Ilham Tohti är en av otaliga individer som råkat illa ut för att ha ifrågasatt regeringens politik sedan Xi Jinping tog makten i Kina.

Tohti tillhör den muslimska etniska minoriteten i Kinas oroliga nordvästra provins Xinjiang, där en spiral av dussintals våldsdåd orsakat hundratals dödsoffer de segaste två åren.

Under en föreläsning vid Peking University ifrågasatte Tohti den hårdhänta politik som Kinas regering för i provinsen. Det skulle han inte gjort – det satt nämligen övervakningskameror i salen, som sedan användes i bevisföringen mot Tohti då han i september i fjol dömdes till livstids fängelse för extremism.

Ilham Tohti är ett nästan helt okänt namn i Sverige, men samtidigt ett av de viktigaste fallen att uppmärksamma då det gäller ökad repression mot regimens meningsmotståndare i Kina.

Dels för att Tohti inte har utfört några våldsamheter, utan blott på ett universitet väckt frågor om myndigheternas förda politik.

Men framför allt för att dussintals kinesiska professorer har delat Tohtis öde sedan Xi Jinping blev president i mars 2013, vilket visar på hur Kinas lärosäten allt mer faller under kommunistpartiets kontroll.

Nu har en ny halvtimmeslång dokumentär baserad på intervjuer med Tohti dykt upp på internet. Lär er mer om hans person och öde genom att se videon här nedan eller via Youtube:

Brittisk advokat konfronterar kinesiska demonstranter i London

Nu i veckan avslutade Xi Jinping sitt fyra dagar långa statsbesök i Storbritannien, som rönt mycket uppmärksamhet i media världen över.

En stor del av uppmärksamheten har handlat om den brittiska regeringens välvilliga inställning till Kina; såväl premiärminister David Cameron som finansminister George Osborne har talat om början på ”ett gyllene årtionde” i relationen med Kina.

De båda har flera gånger sagt att Storbritannien vill bli ”Kinas främsta partner i väst”, och bland annat låtit Kina investera i en kärnkraftanläggning vid Hinkey Point.

Vad den brittiska regeringen däremot inte har gjort är att tala om bristen på mänskliga rättigheter i Kina, som har förvärrats betydligt under Xi Jinping. Tvärtom har denna fråga medvetet åsidosatts i jakten på kinesiska investeringar och lukrativa handelsavtal.

Till och med brittisk media har uttryckt avsky för detta odelade fjäsk inför en av världens mest repressiva regimer, och ifrågasatt det kloka i att Cameron och Osborne överger demokratiska värderingar i utbyte mot potentiell ekonomisk vinning.

Även brittiska invånare har irriterat sig på detta, särskilt som otaliga kinesiska demonstranter viftade med välkomstflaggor som hyllade kommunistpartiet och Xi Jinping då presidenten åkte genom London (materialet visade sig senare ha distribuerats av den kinesiska ambassaden).

En 29 år gammal advokat vid namn Paul Powlesland var modig att stanna sin cykel och konfrontera några av dessa demonstranter, vilka främst verkade bestå av kinesiska studenter och turister.

Det hela filmades, och i videon nedan kan ni se hur Powlesland på ett sakligt och artigt vis bland annat frågar demonstranterna om de tycker att yttrandefrihet är något som bör gälla även i Tibet.

Då en av demonstranterna tar upp frågan om Skottland, så svarar Powlesland att han stödjer skotsk självständighet och att skottar som engagerar sig i frågan inte blir arresterade. Han påpekar också att en folkomröstning ägde rum i Skottland, och frågade varför man inte tillåter något sådant i Tibet.

En upprörd kvinna frågar då varför Powlesland ställer dessa frågor, varpå den unga advokaten säger att han bryr sig om demokrati och mänskliga rättigheter för hela världens invånare, och att det är något som finns i Storbritannien men inte i Kina.

Tyvärr är filmen av undermålig kvalité och delar av dialogen är inte hörbar. Men Powlesland säger till The Guardian att demonstranterna ändå snabbt fick slut på argument och intresse av att debattera med honom:

Powlesland told the Guardian his questions appeared to flummox the students. “They didn’t really know how to answer them. They haven’t really got an answer, as far as I can see,” he said.

Då Powlesland säger att en stor del av brittiska folket är ”uppriktigt äcklade” av Cameron och Osbornes fjäsk får han dessutom medhåll av britter på gatan.

Han säger sedan att Xi Jinping är en av de värsta förbrytarna mot mänskliga rättigheter i världen, samt hur surrealistiskt det är att se plakat i London som hyllar Kinas repressiva kommunistparti:

Över en halv miljon människor har sett videoklippet, och Powlesland säger till The Guardian att han fått mail och meddelanden från människor över hela världen som tackar honom för att ha stått upp för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Han berättar också att han inte visste att händelsen filmades, men att en person på platsen frågade honom om tillstånd att lägga upp filmen på Facebook varpå Powlesland gav sitt godkännande.

Händelsen har rönt uppmärksamhet ända till Taiwan och Hongkong, där media kontaktat Powlesland. Dock har det, föga överraskande, varit helt tyst om detta i kinesisk media.

För den som vill läsa mer om Storbritanniens fjäsk för Kinas regim, skrev jag en längre artikel om detta för Finansliv just innan Xi Jinpings besök inleddes.

Robert Mugabe tilldelas Kinas fredspris

Då Liu Xiaobo fick Nobels fredspris 2010 var reaktionerna starka från Kinas sida. En av de konkreta åtgärderna var att samma år instifta ett eget fredspris vid namn Konfucius fredspris.

Grundaren Tan Changliu förklarade då hur syftet med priset var att ”belysa världsfreden från ett österländskt perspektiv”.

Detta gjordes i år genom att belöna Zimbabwes diktator Robert Mugabe med priset, skriver bland annat Shanghaiist:

At an award ceremony held at a hotel in Beijing last month, which Mugabe did not attend, members of the Confucius Peace Prize committee lauded the Zimbabwean dictator for ”working tirelessly to build the political and economic stability of his country, bringing peace to the people of Zimbabwe, strongly supporting pan-Africanism and African independence, and making unparalleled contributions for the renaissance of African civilisation.”

”Since he became chairman of the African Union in February 2015, 91-year-old Mugabe has been travelling the world over, actively promoting peace on the African continent, breathing new life for the ideals of peace and mankind in the 21st century,” added the committee members in an official statement.

Den 91 år gamla Mugabe har styrt sitt land med järnhand sedan tidigt 1980-tal och bland annat gjort sig känd för massakrer, homofobi och rasism.

I och med utnämningen sällar sig Mugabe till en namnkunnig skara av pristagare som bland annat inkluderar Vladimir Putin och Fidel Castro.

Sveriges radio, Kinas president och ironi

Egentligen hade jag inte tid att skriva något inlägg här på InBeijing i dag. Men efter snabbt besök på Sveriges radios hemsida kunde jag ändå inte låta bli.

Där uppmärksammar Studio ett – Sveriges radios ledande fördjupande nyhetsprogram – hur ”Kinas premiärminister Xi Jing Ping” är på besök i Storbritannien.

Det finns dock två problem med detta; han heter Xi Jinping och är inte Kinas premiärminister utan dess president.

Felstavningar kan alla göra, men jag finner det ändå lite märkligt att man så nonchalant inte kan uppbringa den minimala ansträngning som krävs för att få antingen namn eller ämbete rätt på ledaren för världens största land.

Ännu mer kul blir det givetvis att påpeka detta mot bakgrund av mitt inlägg ”Sverige ointresse av det riktigt viktiga” som i somras fick tusentals läsare och hundratals delningar i sociala medier.

Där argumenterade jag för hur okunniga och ointresserade svensk media är vad gäller Kina, och hur det även leder till stora kunskapsluckor hos svenskar om världens största land (på bekostnad av en överrapportering från USA och arabvärlden).

Inlägget renderade också många kommentarer från journalister som menade att så inte var fallet; svensk media rapporterar visst mycket om Kina och att jag inte upplevde det så eller misslyckades med att sälja artiklar berodde på mina egna tillkortakommanden.

En av kommentarerna kom från Margita Boström, som menade att jag behövde lyfta blicken från mig själv för att inse att intresset för Kina i svensk media de facto är stort.

Och vart jobbar förresten Margita Boström? Jo, hon är utrikesreporter på Sveriges radio :)

xijinpingSveriges radio missar namn och titel på Kinas president. Landets premiärminister heter ju, som vi alla vet, Li Keqiang.

Kinas kulturministerium hånas på sin egen mikroblogg

”Hej alla internetanvändare, kulturministeriet har nu startat ett officiellt Weibo-konto! I framtiden kommer vi publicera kulturpolitik och information här. Vi ser fram emot allas stöd och uppmärksamhet!”

Så löd den första posten från Kinas kulturministerium på inhemska mikrobloggen Sina Weibo, där ministeriet öppnade ett konto tidigare denna vecka.

Men istället för stöd så blev det uppmärksamhet i en annan form, nämligen skarp kritik från otaliga kinesiska bloggare.

Enligt Wall Street Journal postades över 100 000 kommentarer till kulturministeriets konto inom loppet av en dag, varav ”de flesta var negativa eller rent av fientliga”:

“You manage what we read, what we watch on TV, what movies we see, what we do online, when we drive our cars, what we say, but you don’t manage the quality of our food or housing, our health, or our children’s ability to attend school,” read one comment that attracted more than 23,000 likes. “Everything you should manage, you don’t and what you shouldn’t manage, you do!”

En kommentar rörde också faktumet att president Xi Jinping hade talat om tv-serien House of Cards under sitt besök i USA förra månaden – men att han har förbjudit samma serie att visas på tv i Kina.

Censorer beskylldes under torsdagen för att ha tagit bort tusentals negativa kommentarer på kulturministeriets kontot, men ”verkade i stora drag ha givit upp” senare samma kväll.

Wall Street Journal menar att kritiken ”reflekterar en utbredd frustration över ökad censur och kontroll över kulturen” under president Xi Jinping, vilket exempelvis inkluderar att flera utländska tv-serier och tecknade figurer förbjudits.

För några år sedan råkade myndigheternas officiella konton ofta ut för omfattande kritik på Sina Weibo, men på senare år har det blivit ovanligare eftersom myndigheterna ökat sin kontroll även över själva mikrobloggen.

Video: Nordkoreas kommunistparti firar 70 år med storslagen militärparad

Förra månaden höll Kina en militärparad av sällsynt omfattning i Peking, för att fira 70-årsdagen av japanernas kapitulation under andra världskriget. I dag var det Nordkoreas tur, då landets diktator Kim Jong-un översåg en liknande parad i Pyongyang, på 70-årsdagen av det nordkoreanska arbetarpartiets grundande.

En betydande skillnad mellan de båda paraderna var den internationella närvaron; inga utländska trupper marscherade i Nordkoreas militärparad och det fanns heller inte många närvarande statsöverhuvuden eller andra höga utländska tjänstemän på plats.

Kina utgör undantaget, då Liu Yunshan intog hedersplatsen på podiet bredvid Kim Jong-un. Liu sitter i den kinesiska politbyråns ständiga utskott, och är därmed en av landets sju mäktigaste politiker. Hans har särkilt ansvar för ideologi och propaganda i Kina.

Liu ska ha haft med sig ett brev till Kim från Kinas president Xi Jinping, med lyckönskningar och ett budskap om närmare samarbete mellan de två länderna. Har ser själv dock inte särskilt lycklig ut – närmast obekväm – på en kort video från paraden via Kinas officiella nyhetsbyrå Xinhua:

Nordkorea kände förmodligen en viss press att landets militärparad skulle matcha eller överträffa den som Kina höll förra månaden, och på förhand spekulerades det därför i huruvida Kim Jong-un skulle ta vara på tillfället genom att skjuta iväg några missiler eller genomföra ytterligare ett kärnvapentest. Detta verkar ännu inte ha skett.

I samband med jubileet har det skrivits en hel del om Nordkorea i media världen över – undantaget Sverige, så klart – och framför allt vill jag rekommendera The Guardians specialserie ”North Korea at 70” med lite längre, analyserande artiklar:

Tourism or propaganda: how ethical is your North Korean holiday?
How the China model could help North Korea – and save Kim Jong-un
How should the world engage with North Korea?
Ping pong, beach trips and intermittent Wi-Fi: life in privileged Pyongyang
Forget nuclear tests, look at our football: North Korea dreams of World Cup glory
How do I get … to North Korea
Costly and complicated – why many Koreans can’t face reunification

Om någon mot förmodan skulle vilja se hela den cirka två timmar långa paraden, så finns den att ta del av via Russia Today:

USA ska skicka krigsfartyg för att utmana Kina i Sydkinesiska havet

Bara någon vecka efter Xi Jinpings statsbesök i USA, kommer uppgifter om att amerikanska flottan förbereder skicka krigsfartyg till Sydkinesiska havet för att utmana Kinas territoriella krav där.

Enligt militära tjänstemän kommer dessa fartyg att ta sig innanför den 20 kilometer stora radien av farvatten vid minst en av Kinas konstgjorda öar vid Spratly, som kineserna menar gör vattnet till kinesiskt territorium.

En militär tjänsteman säger till Navy Times att detta kan ske ”inom några dagar”, och att man bara väntar på godkännande från Obamas administration. Även Financial Times talar med en hög amerikansk tjänsteman som bedömer att denna manöver kommer påbörjas ”under de kommande två veckorna”.

Internationella bestämmelser ger rätt till en särskild ekonomisk zon 20 kilometer från ett lands territorium, förutsatt att detta territorium utgör ett naturligt hem åt delar av landets befolkning.

Kina bygger sedan en tid tillbaka konstgjorda öar vid bland annat Spratly, som är en grupp med obebodda atoller mellan Vietnam och Filippinerna, och menar att den ekonomiska zonen bör gälla även där.

karta sydkinesiskaSpratly utmärkt på en karta över Sydkinesiska havet, tillsammans med Kinas territoriella anspråk.

Tidigare i år skrev jag om hur en amerikansk pilot blev varnad av kinesisk militär då han flög vid Spratly, trots att det enligt alla gällande konventioner rör sig om internationellt luftrum.

I mitten av september – någon vecka efter den stor militärparaden i Peking – visade dessutom amerikanska satellitfoton hur Kina är i färd med att bygga en tredje landningsbana i Sydkinesiska havet, stor nog att användas av militära flygplan.

USA ser allvarligt på detta, dels eftersom man vill stå upp för sina allierade i området, men även för att USA:s ekonomi bygger mycket på handel och navigationsfrihet på haven.

Inför FN:s generalförsamling sade Barack Obama den 28 september mycket riktigt att USA ”har ett intresse av att uppehålla de grundläggande principerna för navigationsfrihet och fri handel”. Det var vid samma tillfälle som Xi Jinping också befann sig vid och talade inför samma generalförsamling.

Under en presskonferens med Xi Jinping dagarna innan, sade Obama att han under de bådas möte ”uttryckte stor oro över uppbringande av land, byggnation och militarisering över omtvistade områden”, samt att USA kommer ”fortsätta segla, flyga och vara verksamma vart helst internationell lag tillåter”.

Nu i veckan har också admiral Scott Swift, befälhavare för USA:s Stilla havs-flotta, uttryckt missnöje med hur ”vissa nationer” beter sig på ett vis som bryter mot internationell lag. Uttalandet skedde vid en sjöfartskonferens i Australien, och bar klara indikationer till Kina:

”It’s my sense that some nations view freedom of the seas as up for grabs, as something that can be taken down and redefined by domestic law or by reinterpreting international law,” Swift said, according to a report by Reuters. ”Some nations continue to impose superfluous warnings and restrictions on freedom of the seas in their exclusive economic zones and claim territorial water rights that are inconsistent with (the United Nations Convention on the Law of the Sea). This trend is particularly egregious in contested waters.”

Amerikanska krigsfartyg som seglar mot Kinas konstgjorda öar i Sydkinesiska havet bara veckor efter att Xi Jinping lämnat sitt statsbesök i USA, vore ett säkert kvitto på att mötet mellan Xi och Obama inte gick särskilt bra.

Men skulle USA nu ställa in denna planerade manöver skulle det istället ses som ett svaghetstecken.

Från kinesiskt håll har man uppfattat signalerna, och möter dem enligt South China Morning Post med tuff retorik:

Mainland military experts said the People’s Liberation Army Navy would issue warnings and there would not be collisions if foreign military vessels went within the limits. But the PLA was capable of expelling any intruders, they said.

(…)

Li Jie, a Beijing-based naval expert, said the navy would send warships to intercept the US vessels if they ignored the warnings.

Another source close to the PLA said Beijing had several more ”cost-effective” solutions to such a confrontation.

”We could scramble drones to expel the vessels, or simply order the Second Artillery Corps to fire from distance,” he said.

Tennisspelare hostar och spyr under China Open

Under veckan har tennisturneringen China Open pågått i Peking, samtidigt som luftföroreningarna nådde nivåer som är skadliga för hälsan till och med enligt kinesisk standard.

Under gårdagen utfärdade kinesiska myndigheter en gul smogvarning för norra Kina, och avrådde befolkningen i Peking från utomhusaktiviteter då sikten i huvudstaden var reducerad till under en kilometer.

Enligt mätstationen vid den amerikanska ambassaden i Peking var genomsnittet på luftkvalitén i Peking under gårdagen ”hazardous”, vilket är den sista kategorin innan mätaren går utanför skalan.

Förhållandena tog ut sin rätt på många av deltagarna i China Open. Fransmannen Jo-Wilfried Tsonga fick tas av planen mitt under matchen för en hälsokontroll sedan han känt sig yr.

Tsonga förlorade sedan matchen mot sin motståndare som låg på 64:e plats i världsrankingen – den lägst rankade spelaren som slagit Tsonga i år.

Ännu värre var det slovaken Martin Klizan, som sade sig ”hosta okontrollerbart” efter varje poäng under sin match, och började kräkas då matchen väl var avslutad.

På grund av den obehagliga upplevelsen skrev Klizan på Facebook att organisatörerna borde prioritera deltagarnas hälsa framför allt annat, och att han i framtiden kommer stryka China Open från sin kalender för resten av karriären. Av okänd anledning raderade Klizan senare sitt inlägg från Facebook.

Luftföroreningarna och deltagarnas reaktioner kommer i ett särskilt känsligt skede, eftersom Peking nyligen vann värdskapet för vinter-OS 2022. Myndigheterna har tidigare lovat att göra vad som krävs för frisk luft under olympiaden.

Ingen kommentar angående tennisturneringen och luftföroreningarna har kommit från myndigheternas sida. Statliga nyhetsbyrån Xinhua postade dock under gårdagen en bild på Twitter som visar smoggens omfattning:

Nordkoreansk flyktingpojke får stanna i Sverige

Några av de populäraste och mest delade artiklarna jag skrivit här på InBeijing under det senaste året rörde en flyktingpojke kallad Kim, som länge levt som ett gatubarn i Nordkorea.

Kim hade sedan lyckats fly från Nordkorea till Sverige via Ryssland och Finland. Men väl på plats i Sverige bedömde Migrationsverket att han var kines. Beslutet kom efter en minst sagt bristfällig utredning.

Migrationsverkets handläggare hade bland annat inte lyckats lokalisera flera orter som Kim uppgett i förhören, eftersom som stavat de koreanska ortsnamnen fel. Vidare gjordes ett språktest av det ljusskygga företaget Sprakab, som gick emot sin egen lingvistiker då det hävdade att koreanska inte var Kims modersmål.

Vid utvisning till Kina hade Kim med största säkerhet skickats vidare till Nordkorea och fångläger eller dödsstraff. Men efter en utredning från Sveriges radio och högljudda protester från många håll – inklusive en namninsamling som samlade över 80 000 underskrifter – beslutade sig Migrationsdomstolen för att i mars i år bevilja en ny prövning i pojkens ärende.

Och under förra veckan kom det nya beslutet – Kim har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige!

Kim, som redan varit i Sverige i cirka två år men ständigt hotats av utvisning, befann sig på lektion vid sin restaurangutbildning då TT nådde honom för en kommentar. Enligt nyhetsbyrån var han överlycklig och kunde inte sluta skratta.

N.-Korean-RefugeesBilden föreställer en kinesisk vakt utanför Sydkoreas ambassad i Peking som försöker hindra nordkoreanska flyktingar att ta sig in för att söka asyl. Lyckas han stoppa dem så skickas de tillbaka till en osäker framtid i Nordkorea.

Själv har jag med anledning av detta kontaktat Kims advokat Arido Degavro, samt även Greg Scarlatoiu, som är vd vid Committee for Human Rights in North Korea baserad i Washington.

Degavro kallades till en muntlig utredning utredning hos Migrationsverket 5 juni 2015, där han fick veta att Migrationsverket – på grund av bristerna i den tidigare utredningen – inte längre ifrågasatte Kims nationalitet som nordkorean.

I sitt nya beslut påpekar Migrationsverket enligt Degavro att ärendet blivit uppmärksammat medialt runtom i världen, inklusive i Sydkorea, och att Kim därför riskerar förföljelse om han skulle skickas tillbaka till Nordkorea. Mediauppbådet och namninsamlingen gav alltså önskat resultat.

Fokus i den nya utredningen låg istället på Kims anknytning till Sverige, och huruvida det fanns möjlighet för honom att istället bosätta sig i Sydkorea. Men då han redan stannat i Sverige så pass länge och till och med påbörjat en utbildning här, så fick han alltså svenskt permanent uppehållstillstånd.

Så vitt Degavro vet så har ingen från Migrationsverket eller Sprakab ställts till svars för den felaktiga utredning som höll på att få Kim utvisad till Nordkorea.

Scarlatoiu gav mig svar på fallet utifrån ett globalt perspektiv. Han säger att det finns ungefär 28 000 nordkoreanska flyktingar i Sydkorea, och drygt 5 000 i andra länder världen över, främst i Asien. I väst är antalet fortfarande litet – även i USA finns enligt Scarlatoiu färre än 190 flyktingar från Nordkorea.

Han säger vidare att Kims fall kommer få betydelse för den nordkoreanska flyktingfrågan ur ett globalt perspektiv, eftersom de vet att det finns möjlighet till förhör och en rättvis undersökning i Europa.

Detta är ett privilegium som inte ges i alla länder; Scarlatoiu nämner exempelvis att Laos arresterade och utvisade nio nordkoreanska flyktingbarn 2013.

På frågan om Kinas roll i den nordkoreanska flyktingfrågan, är Scarlatoiu fortfarande förfärad över att Kina ser dessa som ”ekonomiska flyktingar” snarare än politiska flyktingar, och därmed regelbundet skickar dem tillbaka till Nordkorea där de sedan straffas för sin flykt.

Detta, menar Scarlatoiu, är ett uppenbart brott mot FN:s flyktingkonvention.

Stort tack till alla er läsare som såg till att artiklarna om Kim på InBeijing delades hundratals gånger, och särskilt tack till er som även skrev på den namninsamling som jag länkade till!

Kina tar en allt större roll i FN

Kina har tidigare spelat en marginell roll i FN jämfört med andra länder i säkerhetsrådet. Men under sitt statsbesök till USA visade Xi Jinpings att han är redo att öppna plånboken för att få ett större inflytande i organisationen.

Trenden har pågått ett tag; 2010 bistod Kina endast med 67 miljoner dollar eller 3 procent av FN:s inkomster. Men i år bidrar man med 140 miljoner dollar, vilket utgör 5 procent och är en lika stor andel som Storbritannien och Frankrike.

Kina spås redan 2018 bli FN:s tredje största bidragsgivare.

En liknande utveckling pågår vad gäller FN:s fredsbevarande styrkor. Länge sågs dessa av Kina som ett sätt att blanda sig i andra länders inre angelägenheter, vilket gick stick i stäv mot kommunistpartiets ideologi.

Men tidigare i år skickade Kina ut sina första egna fredsbevarande trupper i form av en infanteribataljon till Sydsudan – där Kina även råkar vara den största utländska investeraren i landets rika oljefält.

kina sudanKinesisk FN-trupp i Sydsudan.

Under årets gång har Kina utökat antalet militärer och poliser under blå FN-flagg världen över till 3 000. Och då Xi Jinping talade inför FN:s generalförsamling i slutet av september lovade han att öka detta antal till 8 000 trupper som ska utgöra en permanent fredsstyrka.

Vidare lovade Xi att Kina de kommande åren ska utbilda 5 000 soldater från andra länder till samma fredsstyrka.

Särskilt stort var Kinas intresse för Afrika. Man ska även bistå med 100 miljoner dollar till afrikanska unionen för upprättandet av en insatsstyrka, och dessutom skicka en egen fredsbevarande helikopterbataljon till kontinenten.

Förutom själva styrkorna lovade Xi Jinping vid sitt besök i FN även att bidra med en miljard dollar till en särskild ”freds- och utvecklingsfond”.

Vidare ska Kina även förse världens fattiga nationer med tre miljarder dollar för att ta itu med klimathotet, samt två miljarder dollar till ytterligare en särskild utvecklingsfond som ska hjälpa samma fattiga länder att investera i bland annat utbildning och sjukvård.

Detta, skriver The Economist, är den största hängivenhet som Kina någonsin visat i FN, och tillika också en metod för att med hjälp av plånboken öka sitt globala inflytande:

China has long seen itself as a leader of the world’s poor. The $6 billion-plus it is stumping up for UN climate and development programmes is by far the largest amount it has pumped into development abroad. By channelling much of it through the UN, it is using the international system to bolster its claim to global leadership.

Samtidigt sker detta i en tid då många västerländska nationer på grund av ekonomiska svårigheter skär ner sina bidrag till FN, och allt fler länder i Sydkinesiska havet sätter sitt hopp till FN vad gäller en lösning på territoriella konflikter med Kina.

Förresten, vad gäller Xi Jinpings resa till USA så skrev jag förra veckan en längre inlägg om detta för Finansliv, med rubriken ”Money talks då Kinas president besöker USA”.

Minst 10 döda i 18 explosioner i södra Kina

Under veckan har arton explosioner ägt rum i provinsen Guangxi i södra Kina. De har skett efter paketleveranser med vanliga budfirmor, då paketen sedan har visat sig innehålla hemgjorda bomber.

Minst tio personer har dött i explosionerna och över 50 har skadats. Flest explosioner ägde rum under onsdagen, då minst tretton paketbomber utlöstes.

Bland måltavlorna under onsdagen fanns bland annat ett fängelse, ett myndighetskontor, ett varuhus, ett sjukhus och en tågstation.

Bilder som postats på internet visar stor förödelse i ett varuhus, samt ett hyreshus i flera våningar som kollapsat.

Dessa bilder hindrades dock från att cirkulera på nätet, och landets medier förbjöds också rapportera om händelsen enligt följande myndighetsdirektiv nedan:

direktiv

På så vis blir det alltså svårare att undvika olyckorna, eftersom många invånare inte har fått reda på vad de ska akta sig för.

Kinesisk polis var dock snabb med att förneka misstankar om terrordåd från religiösa grupper, utan sade istället att det handlade om en ensam bombman.

Rykten uppstod under onsdagen om att en 33-årig man med efternamnet Wei hade gripits misstänkt för dåden. Under fredagen bekräftades det dock att Wei själv hade dött vid en av explosionerna.

Enligt polis hade Wei orsakat explosionerna efter ”konflikter med grannar och några myndighetsbyråer”.

Det är högst sannolikt att Wei har velat ”ta hämnd på samhället” med hjälp av bomberna, något som tidigare skett i Kina, där det till skillnad från USA är svårt att få tag på vapen, men lätt att tillverka egna sprängmedel.

Kina tar över kontrollen vid Hongkongs universitet

Anledningen till ”Occupy Central” i Hongkong för precis ett år sedan var att demonstranterna ville protestera mot ökat kinesiskt inflytande, som de ansåg hotade stadens politiska, ekonomiska och akademiska frihet.

Efter att protesterna avslutats har Kina – i likhet med demonstranternas farhågor – på flera vis utökat sitt inflytande ytterligare. Den mest allvarliga incidenten mot Hongkongs akademiska frihet utspelade sig under gårdagen.

skedde nämligen en omröstning angående positionen ”vice-pro-chancellor” vid University of Hong Kong, stadens mest prestigefyllda universitet. (För övrigt också skolan där jag tog min journalistexamen.)

Johannes Chan, professor i juridik som undervisar vid universitetet, hade nominerats av flera aktörer som var ansvariga att fram en kandidat till posten. Han hade också närmast enhälligt stöd bland universitetets studentgrupper, där 7 821 av 9 298 röster stödde rekommendationen av Chan.

Icke desto mindre fälldes Chan under gårdagen av ett särskilt universitetsråd, vilket består av 21 ledamöter som har sista ordet i flera av skoland viktigaste beslut. Rådet röstade ner Chan med siffrorna 12 mot 8.

chanProfessor Chan kan inte stiga i graderna då han inte gillas av ett utomstående universitetsråd.

Anmärkningsvärt med detta råd är att endast åtta ledamöter tillhör universitet. Övriga tretton kommer från intressenter inom politik och näringsliv, varav stadens regeringschef på egen hand utser sex av ledamöterna.

Eftersom regeringschefen Leung Chun-ying är känd för sina nära band till Peking, så menar upprörda röster att rådet domineras av ledamöter som är lojala med den kinesiska regimen.

Anledningen till att Johannes chan röstades ner tros vara att han gjort sig känd som människorättsadvokat, som dessutom visade stöd för och spelade en mindre roll under ”Occupy Central” i fjol.

Teorin får stöd av jargongen i kinesisk statlig media, där Chan under dagen bland annat kallades för ”en ringledare under Occupy Central”. Utöver de väntade anklagelserna om inkompetens beskylldes han även för att vara inblandad i en ”skandal med svarta pengar”.

Nu University of Hong Kong hitta en ny man till posten som Chan skulle ha fått, och detta måste alltså vara någon som faller ledamöterna i universitetsrådet på läppen.

Stor frustration uttrycks i akademiska kretsar över att stadens mest prestigefyllda universitet nu inte ens kan utse sin egna administrativa personal utan inblandning från Kina. Chan själv uttrycker oro för Hongkongs akademiska frihet snarare än personligt missnöje:

Responding to the decision, Prof Chan thanked his supporters. “As I have said many times before, the issue of the appointment of the PVC is really not about me. It is about the threats to the autonomy, values and freedoms that have made HKU a world class, vibrant university, an institution that we love and are proud of.

“It is not about winning or losing. It is about challenges to our values and beliefs, our perseverance and our endurance. The appointment process has come to an end, but the decision of the Council shows that we still have a lot of work to do to preserve academic freedom and protect the autonomy of the University.”

En direkt konsekvens som beslutet kan få är att utländsk personal med särskild kompetens tvekar inför att arbeta vid en universitet där inflytande från en enpartistat växer sig allt större.

Många ställer sig nu frågan hur länge University of Hong Kong kan behålla sin status som ett av Asiens och världens bästa och mest dynamiska lärosäten.

RELATERAD LÄSNING PÅ KINAMEDIA:

Harvards toppforskare fälls för hemligt samarbete med Kina” (dec 2021)
Universitet i Hongkong river dansk staty om massakern vid Himmelska fridens torg” (dec 2021)

Kritik mot Xi Jinping efter tal om kvinnors rättigheter i FN

Xi Jinping har nu avslutat sitt veckolånga statsbesök i USA, men dessförinnan hann han med att leda ett särskilt möte vid FN gällande kvinnors rättigheter.

Under detta möte underströk Xi vikten av att ”fostra en positiv miljö för kvinnors utveckling globalt”. I detta syfte skänkte han drygt 90 miljoner kronor till ett FN-organ som fokuserar på att förbättra jämställdheten mellan könen.

Han sade vidare att Kina under de kommande fem åren planerar starta 100 hälsoprojekt, hjälpa till att etablera flera skolor och ta emot 30 000 kvinnor från utvecklingsländer för utbildning i Kina.

Xi målade också upp en positiv bild av kvinnans ställning i Kina, bland annat genom att återge Mao Zedongs kända citat ”kvinnorna håller uppe halva himlen”.

Enligt Xi har ”varje kinesisk kvinna möjligheterna att lyckas i livet genom att förverkliga sina drömmar”. Kina ska också ”göra mer” för att inför jämställdhet som en statlig policy och stödja kvinnors strävan inom såväl karriären som livet, sade presidenten.

Genom sin utveckling kommer kvinnor i Kina spela en stor roll i den globala kvinnorörelsen, och bidra stort till jämställdhet världen över, förutspådde presidenten.

Detta stämmer dock inte särskilt bra överens med verkligheten, vilket väckte stor irritation på många håll. Hillary Clinton, amerikansk presidentkandidat, gav uttryck för detta via Twitter:

Även Amnesty International kallade Xi Jinpings tal vid FN-mötet för ”hyckleri” i ett öppet brev, där man också fördömde de många gripanden av aktivister för kvinnors rättigheter som skett i Kina den senaste tiden.

De mest uppmärksammade arresteringarna skedde i mars i år, just innan den internationella kvinnodagen, då fem stycken feminister frihetsberövades och hölls i upp till över en månad.

Deras brott var att de under den internationella kvinnodagen planerat dela ut informationsblad om sexuella trakasserier i kollektivtrafiken.

De fem kvinnorna var sedan tidigare kända för olika kampanjer mot bland annat våld i hemmet och brister vad gäller offentliga toaletter för kvinnor. Förutom de fem så arresterades även en rad av deras supportrar, och husrannsakan gjordes hos en organisation som krävde att de fem skulle frisläppas.

Sveriges radios korrespondent Hanna Sahlberg intervjuade under förra veckan Wei Tingting, en av de fem aktivisterna, som talade öppet om förvåning över att arresteras samt faktumet att hon och de andra fortfarande sitter i husarrest eller är under sträng bevakning av myndigheterna:

Från kinesisk sida vill man dock inte veta av någon kritik mot förhållandena i det egna landet. Statliga tidningen Global Times var snabb ut med att slå tillbaka mot Hillary Clinton.

Men istället för att bemöta hennes argument eller den verkliga situation som gäller i Kina, valde tidningen att beskylla Hillary Clinton för att kopiera republikanernas presidentkandidat Donal Trump i ett försök att vinna röster:

Few people would have believed Trump could be a serious player in the presidential election until recently. His initial popularity was based on his big mouth. However, he has managed to top almost all the polls for much longer than expected, and shocked the entire US political arena.

It seems that Hillary, eager to keep a competitive edge in the game, has also resorted to these ignominious shenanigans. Despite her political acumen as former secretary of state and senator, she is using the language of Trump to cast herself in the role of a rabble-rouser.

(…)

If Hillary is doing what Trump does, she is degrading herself. The Chinese will probably not be vexed by her angry words, but considering her status as the most likely hopeful among all the candidates, what she said is frustrating.

Veckan då britterna sålde sig till Kina

Storbritanniens finansminister George Osborne har under veckan spenderat fem dagar i Kina, och presenterade samtidigt 53 nya avtal som ska öka det ekonomiska samarbete mellan de båda länderna.

Det mest uppmärksammade av dessa är att ett kinesiskt statligt företag ska bygga en ny kärnkraftreaktor vid Hinkey point, som ska kosta motsvarande 350 miljarder kronor.

Bygget kommer delvis finansieras av britterna, men ska utföras av kineserna som även kommer vara ansvariga för reaktorns drift. Såväl politiker som media i Storbritannien ifrågasätter nu hur pass klokt det är att låta Kina ansvara för en stor del av landets energiinfrastruktur.

Kina har tidigare bara exporterat kärnkraft till Pakistan och Rumänien, men får nu hjälp på traven av britterna att bygga sitt varumärke och fullfölja sin ambition om att bli en ledande exportnation av kärnkraft.

Bland de övriga avtalen märks att Kinas statliga banker nu ska tillåtas utfärda obligationer i yuan på plats i London, vilket är första gången detta sker utanför Kina. Detta efter att kinesiska banker särbehandlas på så vis att de inte behöver backa upp sin verksamhet med kapital på plats i London.

osborne ma kaiGeorge Osborne är nöjd med sin resa till Kina, här med Kinas vice premiärminister Ma Kai.

Vidare ska samarbetet mellan Storbritannien och Kina breddas inom allt från finansiella institutioner till turism och den akademiska världen.

Osbornes beteende i Kina har väckt stor kritik för att han endast varit ute efter ekonomiskt lukrativt samarbete och inte tagit upp några politiskt känsliga frågor – till och med kinesisk statlig media prisade i dag George Osborne för att han under sin vistelse i Kina inte pratat om mänskliga rättigheter.

Istället för obekväma samtalsämnen har Osborne varit upptagen med att fjäska för Kina. Under veckan har han uttryckt sin önskan om att Storbritannien ska bli ”Kinas främsta partner i väst” och att de båda länderna ska ”dela ett gyllene årtionde” tillsammans.

Han vill också att Storbritannien och Kina ska ”hålla ihop i vått och torrt”, och sade vidare att de båda ländernas ”kulturer har gjort mer för att forma omvärlden än nästan alla andra nationer”.

Det smickrande språket och de stundtals förnedrande omständigheterna i vissa av de ekonomiska avtalen har fått bland annat The Guardian att jämföra Osbornes agerande i Kina med prostitution, och dra likheter till Bambi som storögd och på hal is inte förstår farorna som den omgärdande skogen innehåller.

Storbritanniens inställsamma hållning till Kina, förklarar The Spectator, har sin grund i premiärminister David Camerons möte med Dalai Lama för tre år sedan. Efter detta möte hamnade britterna i den kinesiska frysboxen, och relationerna förbättrades först sedan Cameron offentligt lovat att han ”inte hade några planer på att träffa Dalai Lama igen”.

The Spectator ifrågasätter den moraliska aspekten med att britterna går emot sina traditionella demokratiska och liberala värderingar för ekonomisk vinning, och drar en relevant jämförelse med USA:

President Xi has been in Washington this week — a visit studded with awkward conversations about civil liberties and computer hacking. The Americans, it seems, still feel able to highlight national areas of concern. When Xi arrives on his state visit to Britain, he can expect the sort of non-stop flattery he receives at home. All he will have to do is write some cheques, bail out whichever of Osborne’s pet projects are in most trouble — and then marvel at just how cheaply the British can be bought.

Jag har i dag även skrivit ett längre inlägg på Finansliv om Osbornes resa i Kina, samt hur svenska ministrar snarare liknar Storbritannien än USA då det gäller att tala mänskliga rättigheter med Kina.

Gao Zhisheng ger sin första intervju på fem år

Gao Zhisheng var vid 2000-talets början en känd jurist, som utsågs till en av Kinas tio bästa advokater av statlig media.

Men efter att myndigheterna försökt tvinga honom att överge en rad politiskt känsliga rättsfall, så lämnade Gao kommunistpartiet 2005. Han började utan ersättning erbjuda laglig hjälp till medlemmar från Falun gong samt kristna kineser som förföljdes av myndigheterna.

Redan året därpå arresterades och torterades Gao, som ändå fortsatte göra vad han ansåg vara moraliskt riktigt. Han blev snart en av förgrundsfigurerna för kampen om mänskliga rättigheter i Kina, och nominerades 2008 till Nobels fredspris för sitt arbete.

Men Gao vann inte utmärkelsen – 2009 arresterades han istället och torterades återigen. Denna gång mer allvarligt; tortyren innefattade elchocker och tandpetare som kördes in i pungen.

Återigen släpptes Gao, och återigen talade han öppet med media om sin tortyr. Det ledde till en regelrätt kidnappning av honom 2010, och först sommaren 2011 berättade myndigheterna via statlig media att Gao dömts till tre års fängelse.

Att dessa tre år inte hade varit någon lätt tid kunde ses då Gao kom ut ur fängelset sommaren 2014. Den dagliga dieten bestående av lite sallad och en brödbit hade fått honom att tappa 20 kilo och flera tänder.

gaoGao Zhisheng – van vid misshandel och tortyr.

Dessutom hade majoriteten av fängelsetiden spenderats i ett trångt rum i total isolation utan någon mänsklig kontakt alls. Gaos internationella advokat Jared Gensher beskrev honom som “fullständigt förstörd”, oförmögen att visa känslor en föra en dialog. Gao kunde bara svara på frågor med några ord i taget och började ofta mumla för sig själv.

Sommaren 2014 placerades Gao i husarrest och fokuserade på att återhämta sig från år av fysisk och psykisk tortyr. Sedan dess har väldigt lite hörts om eller från honom, och myndigheterna var säkert övertygade om att de tystat en av Kinas mest inflytelserika människorättskämpar.

Men nu i dag publicerar Associated Press (AP) en exklusiv intervju med Gao, den första som han har kunnat ge på fem års tid. Intervjun genomfördes tidigare i år, men AP var tvungna att vänta me publiceringen tills dess att Gao färdigställt två böcker vars manuskript han nu skickat utomlands och därmed säkerställt publicering.

AP har också fått ta del av manuskripten och tillåts citera innehållet. I en av böckerna talar Gao bland annat om tortyren han tvingats utstå:

In his book he says he endured more torture, including with an electric baton to his face — a moment that he remembers as a near out-of-body experience when he heard his own voice.

”Undoubtedly, it was from me. I don’t know how to describe it,” Gao wrote. ”That sound was almost like a dog howling when its tail is forcibly stepped on by its master. Sometimes it sounded like what a puppy makes when it’s hung upside by its tail.”

Gao sade att alla år av fängelse och tortyr fått honom att ”bygga upp en mental barriär mot fysisk smärta”, vilket gjort att han kunnat överleva sina mest svåra stunder i fångenskap. Under den senare delen av tiden i fängelse utsattes han därför främst för psykisk tortyr.

Då han togs ut en kort stund vintern 2011 var det första gången på 21 månader som han kunde andas frisk luft. Anledningen till att han togs ut var flytten till ett fängelse i Xinjiang i västra Kina, där han under nästan tre års tid skulle hållas i ett åtta kvadratmeter stort rum utan fönster eller ventilation.

Under en period installerades högtalare i cellen som basunerades ut socialistisk propaganda i 68 veckor utan avbrott.

I en av böckerna kritiserar Gao vidare USA:s ledning för att ignorera grundläggande mänskliga rättigheter genom att röra sig allt närmare kommunistpartiet, utan krav på att repressionen mot aktivister i Kina ska upphöra. Vidare spår Gao att partiets styre kommer upphöra 2017.

Även fast Gao släppts ur fängelset har han bott med sin bror i en grotta i den fattiga provinsen Shaanxi. Han är dock inte en fri man, utan övervakas dagligen av säkerhetspolisen.

Dock har Gao möjlighet att dagligen prata med sin fru och sina två barn, som smugglades ut till USA av aktivister som stod Gao nära då förföljelserna mot honom ökade.

Även fast det finns möjlighet även för Gao att söka politisk asyl i USA så har han beslutat att inte återförena sig med familjen. I intervjun med AP säger Gao att det är hans ”uppdrag” att stanna i Kina.

Folkets dagblad filmar utlänningar som hyllar Xi Jinping

Under gårdagen landade Kinas president Xi Jinping i USA för att inleda sitt första amerikanska statsbesök.

Kinesisk media och censurmyndighet jobbar övertid för att filtrera bort eventuella negativa aspekter av mötet, och framställa Xi i bästa dager framför allt för den inhemska opinionen.

Som ett steg i detta led intervjuade Folkets dagblad i veckan flera utländska studenter i Peking, som på olika vis uttryckte sin uppskattning för Kinas president. Intervjuerna filmades och klipptes sedan ihop till en tre minuter lång video.

I videon syns ett tjugotal studenter från flera olika länder. En av dem hyllar Xi Jinpings utrikespolitik, och en annan önskar att det egna landets president var precis som Xi.

Vidare berättar någon av de intervjuade hur ”alla klasskamrater” gillar denne folkets ledare, och en amerikansk student i kostym uttrycker sin längtan efter att läsa Xi Jinpings bok ”The Governance of China”.

Mot slutet av videon säger en kvinnlig student att hon skulle vilja gifta sig med en man som Xi Jinping, och en manlig student menar att Xi är ”söt”.

Denna video visar med all tydlighet hur Kinas propagandamaskineri har tagit ett steg närmare den slags persondyrkan som förknippas med kulturrevolutionen. Ingen av Xi Jinpings föregångare – från Hu Jintao till Jiang Zemin eller ens Deng Xiaoping – förekom i några liknande videoinslag.

Se på videon en gång till, och föreställ er Stefan Löfven eller Barack Obama i Xi Jinpings ställe. Nej, det funkar inte. Formatet är förbehållet diktaturer och enpartistater.

Sånger som kinesiska skolbarn tvingas sjunga

Under årets gång har Kina drivit en kampanj för så kallade ”socialistiska kärnvärderingar”, som har intensifierats betydligt de senaste månaderna.

Runtom i kinesiska städer hänger nu banderoller där ord som ”frihet” och ”demokrati” kopplas samman med Kinas nuvarande statsskick och kommunistpartiets maktmonopol. Samma budskap kablas allt oftare ut via tv, i popsånger och på elektroniska anslagstavlor.

Wall Street Journal skriver i dag en artikel på från staden Harbin i norra Kina, och understryker att kampanjen fokuserar särskilt på landets skolor.

Ordförande vid stadens kontor för moralisk utbildning säger till tidningen att kampanjen är viktigast för kineser som är födda efter 1990, då dessa ”saknar en djup medvetenhet om landets och partiets historia”.

Vid en av stadens mellanstadieskolor lär sig barnen citera de så kallade socialistiska värderingarna utantill, och vice rektorn säger till Wall Street Journal: ”Det viktigaste är att värderingarna tar sig in i deras hjärnor”.

Tidningen publicerar också en kortare video där barnen tvingas – för det är knappast frivilligt – att sjunga en sång som glorifierar Kinas kommunistparti:

Att sången innehåller inslag av demokrati, frihet och rättssäkerhet tycker Wall Street Journal är märkligt, då Kina nyligen fick 6,5 poäng av av Freedom House angående mänskliga rättigheter på en ranking med en skala där 7,0 är sämsta resultatet.

Snarare än demokrati och frihet så handlar kampanjen om att göra västerländska värderingar mindre attraktiva och vitalisera partiideologin genom att försöka föra samman traditionella kinesiska värderingar med kommunistiska principer, menar Wall Street Journal.

Tidningens journalister behövde dock inte vänta tills de kom till klassrummet för att ta del av kampanjen. Den var synlig innan de ens fått tag på bagaget:

On arriving at the airport in the northeastern city of Harbin, the baggage claim area is decked out with electronic signs of scrolling red characters listing the “core socialist values.” The same marching motif of red characters is displayed above mobile phone shops and hotels, on buses and inside coffee shops. Scores of similarly themed banners line the highway.

Thailändsk polis: Uigurer bakom bombdåd i Thailand

För en dryg månad sedan inträffade ett bombdåd vid templet Erawan i Bangkok, som kostade minst 20 personer livet och skadade ytterligare ett hundratal.

I samband med detta skrev jag här på InBeijing ett inlägg med rubriken ”Bombdåd i Bangkok misstänks vara hämnd från Kina”, eftersom en del internationell media spekulerade i att aktörer från den etniska minoriteten uigur låg bakom dådet.

Uigur är en muslimsk minoritet med historiska band till Turkiet, som främst hittas i Kinas nordvästra provins Xinjiang. Motivet till bomben kunde vara thailändska myndigheters beslut att i somras utvisa över 100 uigurer till Kina, efter att dessa flytt till Thailand för att undkomma religiös och etnisk diskriminering.

I mitt förra inlägg citerade jag bland annat BBC, och konstaterade själv att bomben hade stora likheter med våldsattacker som utförts av uigurer i Kina på senare år. Nämligen att urskillningslöst döda ett stort antal personer med grundval av etnicitet (en majoritet av de som dog vid Erawan var kinesiska turister).

Själv blev jag kontaktad av en säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut som ville att jag skulle förklara mig närmare och kallade mina teori för ”långsökt”.

Myndigheter och polis i Thailand lade nämligen locket på vad gällde utredningen. Dock gick man förra veckan ut med en efterlysning av två kinesiska medborgare vid namn Yusufu Meerailee och Abudusataer Abudureheman, vilket är typiska namn för uigurer.

Nu i veckan släppte så den thailändska polisen slutligen uppgifter om förövarnas nationalitet och motiv. Bland annat New York Times rapporterar:

Nearly a month after the deadliest bombing in recent Thai history, Thailand’s national police chief made his most explicit comments on Tuesday about who carried out the attack here and why.

The perpetrators, he said, were linked to Uighur militants, radical members of an aggrieved ethnic minority in western China, who struck to avenge Thailand’s forced repatriation of Uighurs to China and Thailand’s dismantling of a human smuggling ring.

Varför är detta viktigt då? Jo, det är det första stora bombdådet som utförs av uigurer utanför Kina. Det betyder att framtida dåd inte kan uteslutas, särskilt som människosmugglingen från Xinjiang till Turkiet genom andra länder har blivit en väldigt lukrativ verksamhet i takt med att repressionen mot uigurer i Kina ökat.

Vidare skriver New York Times att den typ av bomb som användes är mer vanlig i Mellanöstern än i Kina, vilket tyder på att uigurerna kan ha fått hjälp av allierade radikala muslimer i regionen.

Om uiguriska grupper har nära band med exempelvis Islamska staten – vilket tidigare påtalats – innebär det större skäl till oro för Kinas myndigheter. Dels kan uiguriska extremister få träning i utlandet, men det är också möjligt att muslimska grupper i framtiden kan hjälpa uigurerna på plats i Kina.

Jag undersöker svensk klimatkompensation i Kina

Tidigare i år åkte jag till staden Tengchong på gränsen till Burma, för att skriva ett reportage för tidningen Sveriges natur. Det skulle handla om klimatkompensation och det svenska företaget Tricorona, som fick möjlighet att sälja stora mängder utsläppsrätter tack vare en rad ljusskygga vattenkraftsprojekt i Kina.

Min resa gick till Sujiahekou, som med sina fem miljoner kvadratmeter är den största dammen på den ekologiskt sköra floden Binglang. En av mina uppgifter var att hitta cirka 300 människor från minoritetsfolket Lisu som blev bortkörda från sin mark i samband med bygget.

Efter 50 kilometer på cykel (och sedan lika långt tillbaka igen) hittade jag den nya by som lisufolket anvisats till just innan deras mark förvandlades till ett byggprojekt. Det visar sig att de bara har fått en bråkdel av den ersättning som de utlovats för att flytta, samt att många är missnöjda med sin nya tillvaro.

Det finns emellertid inget de kan göra åt saken; som outbildade och fattiga medlemmar av ett minoritetsfolket har de föga möjligheter att ens starta och än mindre vinna ett rättsfall mot myndigheter och storföretag.

Nästa dag åkte jag bil flera hundra kilometer för att besöka själva dammen. Inför bygget lovade Tricorona och det lokala byggföretaget att ett vattenflöde skulle behållas för att möjliggöra fiskarnas fortplantning, samt att växtlighet som förstörs under projektet ska återplanteras.

Det visar sig se helt annorlunda ut. Det finns inget naturligt vattenflöde att tala om, och bergväggarna kring själva dammen är fortfarande kala. Vidare säger en kinesisk miljöaktivist jag intervjuar att den ekologiska kompensation som betalats för påverkan av fiskebeståndet med största sannolikhet tillfaller de lokala myndigheterna, snarare än drabbade fiskare och minoritetsfolk.

Miljöaktivisten beskriver det också som ”typiskt” att familjerna som tvingats flytta bara får ut en liten del av den utlovade ersättningen. I dag vill ingen ta ansvar för projektet eller dess konsekvenser, särskilt inte Tricorona, som i en intervju säger att de inte fått in några pengar för projektet och därför ”inte haft några incitament att slutföra det”.

Reportaget publicerades i nya numret av magasinet Sveriges natur, och finns även att läsa i sin helhet på Naturskyddsföreningens hemsida (eller som PDF här nedan).

Artikeln har redan delats hundratals gånger, och dessutom snappats upp av SvD Näringsliv.

1 2 3 4 7