Det är ju populärt med listor så här års, och därför tänkte jag göra en egen. Nedan följer de tio populäraste inläggen på InBeijing under 2015 räknat i sidvisningar.
Året var händelserikt från ett Kina-perspektiv, med såväl mycket enskilda nyhetshändelser som pågående upptrappningar exempelvis i Sydkinesiska eller mot yttrande- och pressfrihet.
Roligt att se att lista innehåller en bra blandning av dessa händelser, och därmed utgör en hyfsad avbild av det gångna nyhetsåret i Kina:
1) Avhopparen Jang Jin-sung (17 feb)
Något överraskande kom ett boktips på första plats, nämligen ”Käre ledare” av den nordkoreanska avhopparen Jang Jin-sung. Han är den avhoppare som jobbat högst upp i den nordkoreanska administrationen och har därmed en hel del intressant att berätta om hur landet styrs. Särskilt mycket har Jang att berätta om propaganda och kulturliv i Nordkorea, eftersom han själv länge arbetade på den avdelning som har ansvar för att förfalska landets historia. Jang har till och med träffat Nordkoreas förre ledare Kim Jong-il två gånger, vilket är en upplevelse få förunnat. Förutom livet och administrationen i Nordkorea berättar Jang även om sin flykt till Kina och Sydkorea 2004. I boken avslöjas hur kinesisk polis och säkerhetsstyrkor samarbetar med sina kollegor i Nordkorea för att hitta och repatriera nordkoreanska flyktingar.
2) Jag är orolig (7 jan)
Ett inlägg jag skrev i förtvivlan efter en middag kom att bli årets andra mest lästa här på InBeijing. Det handlar om faktumet att allt fler utlänningar köper den bild som Kina vill ge av landets historia och samhällsutveckling. Under den nämnda middagen var det en vän i Peking som påpekade att kineser har bra koll på exempelvis kulturrevolutionen eftersom de läser om den i skolan – utan tanke på att läroböckerna är sanktionerade av Kinas propagandamyndighet. Detta skedde just efter att ett par svenska vänner hade uttryck sin uppfattning om att demokratiprotesterna i Hongkong anordnades av utländska aktörer som utnyttjade lokala studenter(!) Inlägget, som delades över 100 gånger, innehåller även märkliga citat från före detta personal på svenska ambassaden i Peking.
3) Sveriges ointresse av det riktigt viktiga (29 maj)
Ytterligare ett inlägg angående okunskapen om Kina i Sverige. Denna gång handlar det om hur medias bristande rapportering om landet leder till att Kina blir en svart fläck för många svenskar. Vid tiden för inlägget hade situationen trappats upp ordentligt i Sydkinesiska havet, med hotfull retorik och dramatiska flygningar över konstgjorda öar i bestridda områden. Men då världens två största länder drabbar samman i världens viktigaste farvatten så uppmärksammas det i svensk media blott med korta notiser från någon nyhetsbyrå. I artikeln tar jag också upp en rad exempel på viktiga händelser i Kina det senaste två åren som knappt fått något utrymme i svensk media. Inlägget är ett av årets mest delade på InBeijing, och uppmärksammades dessutom av många journalister på public service som menar att allt är i sin ordning och istället pekar på mina brister.
4) Kina intensifierar kontroll av internet och VPN-tjänster (26 jan)
Vid början av året tuffade Kina till kontrollen mot så kallade Virtual Private Network (VPN), alltså den mjukvara som gör det möjligt att besöka blockerade sidor som Facebook eller Twitter här i Kina, genom att en användares IP-nummer leds om till ett annat land. Flera chefer vid de företag som tillhandahåller dessa tjänster uttalade sig om att kinesiska myndigheter helt plötsligt verkade ha omöjliggjort användandet av mjukvarorna, och därmed spärrat av landets internetanvändare ytterligare från omvärlden. Varningsmeddelanden skickades också ut till användare. Detta följde på att Kina just hade blockerat Goggles mailtjänst Gmail, som vid mellandagarna inte gick att komma åt över huvudtaget i Kina, inte ens genom mjukvaror som Apple Mail eller Microsoft Outlook.
5) Kvinna huggen till döds med samurajsvärd i centrala Peking (13 aug)
Listans kanske mest tragiska inlägg, där en ensam dåre gick amok med ett samurajsvärd i Pekings nöjesdistrikt Sanlitun och högg ihjäl en kinesisk tjej som promenerade längs med gatan tillsammans med sin franska man. Till saken hör att de båda var nygifta och snart skulle flytta till Europa tillsammans. Dådet var med all sannolikhet rasistiskt motiverat, eftersom gärningsmannen först frågade mannen huruvida han var amerikan. Även fast svaret var ”nej” så gav han sig på de båda med sitt svärd. Fransmannen överlevde med lättare skador. Inlägget innehåller även en video över vansinnet.
6) Kinesisk vice-minister kräver att BBC censurerar hennes intervju (6 feb)
En minst sagt förvånansvärd video, där en reporter från BBC intervjuar Xu Lin som är föreståndare för Hanban, den myndighet som är ansvarig för etableringen av Kinas konfuciusinstitut. Det finns cirka 500 av dessa institut utspridda på världens alla kontinenter. Instituten ska lära ut kinesisk språk och kultur, men har på senare år fått allt mer kritik för att även förmedla partipropaganda. Föreståndaren gör under denna intervju föga för att bättra på bilden av instituten, då hon blir vansinnig på reportern över en obekväm fråga gällande en akademisk konferens där Hanban såg till att Taiwan inte fick nämnas i programbladet. Xu Lin menar att utlänningar inte har något med Taiwan att göra, och att journalister inte ska ställa besvärliga frågor. Vidare hölls det brittiska tv-teamet kvar i studion under en halvtimme och utsattes för press att klippa bort denna del av intervjun.
7) Otäck kortfilm om Kinas luftföroreningar (23 jan)
Luftföroreningar var ett av årets mest uppmärksammade företeelser i Kina, med otäcka smoglager över flera kinesiska städer. Redan vid början av året släpptes en kortfilm angående detta, som producerades av den kända kinesiska regissören Jia Zhangke i samarbete med Greenpeace. Filmen gjordes i samband med en ny rapport från Greenpeace som visade att 90 procent av 190 kinesiska städer överskred Kinas egna och generöst tilltagna nivåer för vad som anses vara godkänd luftkvalité. Den är filmad i Peking och den angränsande provinsen Hebei, som ensamt tillverkar mer stål än hela USA och konsumerade 313 miljoner ton kol under 2012. Inlägget innehåller förutom själva filmen även en intervju med Jia Zhangke, vars far själv nyligen dog i lungcancer som tros vara relaterad till luftföroreningarna.
8) Tyst i media då svensk publicist grips av Kinas myndigheter (11 nov)
En skandal som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. I oktober kidnappades den svenske förläggaren Gui Minhai av kinesiska myndigheter, som länge irriterat sig över de kritiska böcker som Gui publicerat om landets politiska system och ledare. Gui utvandrade till Sverige efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989, men flyttade vid början av 2000-talet till Hongkong för att starta förlagsverksamhet där. Efter flytten är Gui dock fortfarande svensk medborgare och har svenskt pass. Han pratar med sin dotter på svenska. Men detta verkade inte vara särskilt viktigt för svenska myndigheter, som ännu inte har tagit upp kidnappningen med Kina på några högre diplomatiska nivåer. Det är än i dag oklart var Gui Minhai befinner sig.
9) Kinas reaktion på terrordåden i Paris (16 nov)
Kinas reaktion på terrordåden i Paris i november var förvisso väntad, men icke desto mindre värd att uppmärksamma. Givetvis beklagade kinesiska myndigheter händelserna och erbjöd sina kondoleanser. Men samtidigt påpekade man att Kina har egna problem med terrorism i provinsen Xinjiang, och nu måste trappa upp aktiviteterna för att hantera denna situation. Kina passade även på att säga till omvärlden att inte ägna sig åt ”dubbelmoral” genom att ifrågasätta landets hantering av terrorism. Kort sagt använder kinesiska myndigheter alltså terrordåden i Paris som en ursäkt för att gå ännu hårdare fram mot den muslimska minoriteten uigur i provinsen Xinjiang. Men som flera personer påpekat så är det samtidigt även ”dubbelmoral” att Kina inte tillåter någon rapportering om vad sker i Xinjiang, medan media har fria händer att skildra dåden i Paris.
10) Nordkoreansk pojke utvisas till Kina – ny överklagan att vänta (13 jan)
En av den handfull artiklar jag skrev här på InBeijing om det nordkoreanske flyktingpojken Kim som tagit sig hela vägen till Sverige, bara för att nekas asyl av Migrationsverket. Utredarna där trodde inte på Kims berättelser, och menade att han sannolikt var kines. Bakom beslutet låg en hel del tvivelaktiga antaganden om politik, geografi och Kims modersmål. Sedermera startades ett upprop på internet som krävde en ny utredning av fallet, vilket också skedde, och ledde till att Kim fick rätten att stanna i Sverige. Proceduren visar ytterligare igen på en skrämmande okunskap om Kina inom svenska myndigheter.
