februari 2016

Published on

Repressionen når nya höjder på Kinas sociala medier

Förra veckan skrev jag här på InBeijing om hur president Xi Jinping besökte Kinas tre största redaktioner för att kräva att landets medier ska fokusera på ”positiv rapportering” och värna om kommunistpartiets auktoritet.

Analytiker påpekade då att denna sorts presidentbesök är ytterst ovanligt och tyder på ökade krav på statlig media att följa de politiska direktiven från kommunistpartiets ledarskap, som i allt högre utsträckning utformas av Xi Jinping personligen.

Sedan Xi Jinping har tagit makten tillåts allt mindre kritik mot landets ledarskap, vilket också blev tydligt i samband med detta besök.

En av de få som vågade kritisera Xi Jinpings direktiv till landets medier var fastighetsmogulen Ren Zhiqiang, som inför sina 37 miljoner följare på mikrobloggen Sina Weibo påpekade att de berörda mediaföretagen finansieras av skattebetalarnas pengar och därmed bör tjäna allmänheten snarare än kommunistpartiets ledarskap.

Marknadsliberala Ren har gjort sig känd för att vara frispråkig på sin mikroblogg, där han tidigare kritiserat allt från ekonomisk ojämlikhet till korruption och ljusskygga fastighetsaffärer.

Men denna gång fick han svar på tal. Bara ett par dagar senare beskylldes Ren av en nyhetssida med nära band till myndigheterna i Peking för att sprida “anti-kommunistiska tankar” och vilja störta partiet till fördel för västerländsk konstitutionalism.

I hotfull ton varnades Ren för att beteenden som skapar kaos kommer ådra sig folkets ilska, och provocerande handlingar mötas av “folkligt motstånd”.

I ett klart bevis över hur intolerant kommunistpartiet nu blivit inför den minsta lilla kritik, rapporterade statliga CCTV under söndagen att Rens mikroblogg ska raderas.

Han beskylls för att ha postat olaglig information med negativ samhällspåverkan som följd:

The verified account of Ren Zhiqiang, a famous Chinese property mogul with over 37 million followers on Weibo, was taken down on Sunday, according to a statement published on the website of Cyberspace Administration of China (CAC), China’s top Internet watchdog.

In the statement, CAC spokesman Jiang Jun accused Ren that he “continuously publishes illegal information” and “caused negative social impacts” leading to his account closure. Jiang also said well-known figures like Ren should be “especially aware of how to utilize their influence properly.”

(…)

According to CAC, China has halted or blocked over 580 individual social media accounts since early February, including those of popular commentators, for rumormongering, misleading public and spreading other illegal information.

CCTV skriver även att en skådespelare, en tidningsredaktör och en föreståndare vid ett konstcenter är de senaste i raden att få sina mikrobloggar avstängda.

Vidare har CCTV sänt ännu ett framtvingat erkännande i veckan, denna gång från en advokat som givit rättslig hjälp till kristna vars kyrkor jämnats med marken.

Published on

Kina storsatsar på fotboll

Fotbollstränaren Sven-Göran Eriksson citerades i veckan av The Guardian säga att Kina mycket väl kan vinna fotbolls-VM inom de närmsta tio åren.

Uttalandet gjordes inför mötet mellan hans nuvarande lag Shanghai SIPG och Melbourne Victory i asiatiska Champions League. Svennis uttryckte då sin övertygelse om att han är på rätt plats vid rätt tillfälle, och menar att det riktigt går att känna hur fotbollen växer i Kina.

Han jämför känslan med sin tid i Italien på 1990-talet och England på 2000-talet, då ”varje spelare” ville komma till dessa ligor tack vare bra fotboll och höga löner. 2016 verkar det som att alla spelare istället vill komma till Kina av samma anledningar, menar Svennis.

Under den begränsade period som europeiska klubbar får köpa nya spelare under vinterhalvåret spenderade klubbarna i engelska Premier League mest pengar på övergångar; sammanlagt 253 miljoner euro. Klubbarna i Kinas högstaliga spenderade dock 331 miljoner euro under januari och februari, vilket var mest i hela världen.

Enligt Transfermarkt spenderade klubbarna i Kinas högstaliga mer pengar på övergångar denna vinter än alla klubbar i Italien, Tyskland, Frankrike och Spanien tillsammans. Faktum är att den kinesiska andraligan också slår samtliga europeiska förstaligor förutom den engelska.

Bland annat Alex Teixeira har lockats till Jiangsu Sunning i Kinas förstaliga som betalade 50 miljoner euro för brassen. Guangzhou Evergrande köpte loss den colombianske landslagsforwarden Jackson Martinez från Atletico Madrid för 42 miljoner euro.

De stora övergångssummorna har fått bland annat Arsenals tränare Arsene Wenger att uttrycka oro, eftersom ”Kina verkar ha finanserna att flytta en hel europeisk liga till Kina”.

Som så ofta i Kina så finns bakomliggande politiska motiv. För ett år sedan så inledde en reformkommitté där president Xi Jinping är ordförande – och som normalt sett sysslar med politik och ekonomi – så kallade ”fotbollsreformer med kinesiska förtecken”.

I dessa reformer ingår att antalet fotbollsakademier i Kinas ska tiodubblas och uppgå till 50 000 stycken år 2025. Fotboll ska också göras obligatoriskt i grundskolan.

Enligt The Economist har Xi Jinping sägs gillat fotboll sedan barnsben, och menar vidare att denna sport kan verka positivt för patriotism och medföra en känsla av kollektivism.

The Guardian kommenterar även vad gäller Xi Jinpings satsning:

The Chinese president, lionised by Communist party spin doctors as a die-hard football fan, has vowed to turn China into a footballing superpower as well as an economic one.

Construction work has begun on thousands of football academies since he took office in late 2012, as part of the president’s roadmap to transform his country’s on-field fortunes. Top European and South American clubs and coaches have been invited to help China revive its domestic game.

Signalpolitiken och utvecklingen har snappats upp av näringslivet. I oktober i fjol köpte riskkapitalbolaget China Medical Capital tv-rättigheterna till kinesiska förstaligan i fem år framöver för motsvarande 10 miljarder kronor, vilket var 25 gånger så mycket som statliga tv-bolag betalade för samma rättigheter år 2015.

Bolaget har redan sålt de två första åren med vinst, och köpte i december en 13 procent stor ägarandel i Manchester City, bara ett par veckor efter att bolagets ägare följt Xi Jinping på ett besök vid klubbens faciliteter.

Kinas rikaste man Wang Jianlin köpte nyligen 20 procent av Atletico Madrid, och hans företag Dalian Wanda har investerat miljontals dollar för att träna 180 kinesiska spelare i Spanien.

Vidare har ett stort antal tränare från Spanien och Brasilien även lockats till Kina. Dussintals tränare från Real Madrid har anställts av Guangzhou Evergrande Taobao för att träna de 3 000 ungdomar som finns vid lagets fotbollsakademi.

Monsterlöner betalas ut; Ezequiel Lavezzi uppges tjäna motsvarande tio miljoner kronor i månaden genom sitt nya kontrakt med en mittenklubb i Kinas förstaliga.

Därmed kan Kina komma att ersätta USA som destination för spelare som prioriterar pengar högre än prestige. Frågan är hur fort det kommer gå för landslaget att uppfylla Svennis profetia.

FIFA:s världsranking placerar i skrivande stund Kina på plats 93. Det är en position före Färöarna, men bakom såväl Botswana som Antigua & Barbuda.

Published on

Publicerat: Hongkongs akademiska frihet hotas

Under de senaste månaderna har jag, förutom att skrivit klart min bok, även arbetat med ett långt reportage för magasinet Universitetsläraren om hotet mot akademisk frihet i Hongkong.

Många av deltagarna i stadens demokratiprotester hösten 2014 var ungdomar och studenter. Därför har politikerna i Hongkong och Kina sedan dess gjort mycket för att försöka förtrycka de liberala värderingar som vid många av Hongkongs universitet, där teorier som yttrandefrihet och mänskliga rättigheter fortfarande undervisas på ett helt annat sätt än i fastlandskina.

Reportaget är uppdelat i två artiklar, varav den första och längsta har rubriken ”Akademisk frihet under press”. Ingressen ger en bra uppfattning om textens innehåll:

Hongkong har länge varit en fri och stabil hamn i en orolig region. Men efter att den gamla kronkolonin överlämnades till Kina 1997 har den ­kinesiska regimen snabbt ökat sitt inflytande över stadens institutioner. Universiteten tillhör de värst drabbade, och Hongkongs akademiska frihet befinner sig nu under stor press.

Denna långa artikel innehåller flera intervjuer och omfattande efterforskning av vad som skett vid Hongkongs universitet dels efter överamningen till Kina 1997, och dels efter demokratiprotesterna hösten 2014.

Bland annat uppmärksammas hur Hongkongs nuvarande regeringschef Leung Chun-ying flera gånger använt sin makt för att påverka de råd som styr stadens åtta universitet. Långsamt har han fört in rådsmedlemmar som står honom själv och regimen i Peking nära.

Vidare märks en trend vid stadens universitet som innebär en växande press dessas anställda att återge Kinas världsbild i forskning och annat arbete. Detta har redan påverkat det goda ryka som stadens lärosäten länge haft:

I september i fjol publicerade Times Higher Education också en artikel med rubriken ”Unsafe harbour? Academic Freedom in Hong Kong”. Där belystes hur media med nära band till Kina konstant attackerar välrenommerade akademiker i Hongkong på grund av ”pro-demokratisk hållning” eller ”politisk inkorrekthet”. Ett klart exempel är Johannes Chan, som i hundratals artiklar har fått bära hundhuvudet bland annat för de påstått dåliga forskningsresultaten vid hans fakultet. Professor Joseph Cheng Yu-shek vid City University of Hong Kong kallades för ”förrädare” efter sin medverkan i Occupy Central.

Hur märks då detta rent konkret vid stadens universitet? Enligt ”förrädaren” Cheng råder det de facto ”nästan perfekt” akademisk frihet i klassrummen och vad gäller publiceringar. Men samtidigt menar han att det finns en stor press, särskilt på yngre akademiker, att vara ”politiskt korrekta” på ett vis som spelar Kina i händerna.
– De som väljer denna [Kinas] linje belönas med bland annat utnämningar och höga poster vid universitet på det kinesiska fastlandet. Den som visar sig ”illojal” kan i stället mista kontakten till Kina i sin forskning, sade Joseph Cheng Yu-shek i fjol till lokal media.

Han menar att det finns en klar press ovanifrån att inta en pro-kinesisk hållning, och att detta på senare år även inverkat på befordringarna vid olika fakulteter. Samtidigt har flera forskare förvägrats material från statliga kinesiska arkiv eller till och med bannlysts från att resa till Kina.

Den andra kortare artikeln har rubriken ”Juridiska fakulteten central för Hongkongs framtid” och bygger på en intervju med en professor vid denna fakultet.

Han menar att fakulteten varit i ”stormens öga” eftersom den lär ut Hongkongs egentliga lag till sina studenter, snarare än tolkningar och åsikter från myndigheterna i Kina:

Fakulteten för juridik vid University of Hong Kong, HKU, spelar en stor roll för stadens framtid. Det menar Michael Davis, som varit professor där sedan 2011:
– Många av stadens lärosäten fokuserar på Kinas lagsystem, medan vi lär våra studenter att tolka Basic Law på ett vis som är värdigt ett rättssamhälle. Det oroar politikerna i Peking och har gjort Johannes Chan till måltavla för en bredare konflikt.

Basic Law är Hongkongs egen grundlag som trädde i kraft 1 juli 1997, då den gamla brittiska kronkolonin överlämnades till Kina. Lagen garanterar bland annat rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter, samt har demokrati och fria val som slutmål. Men enligt Davis är den skriven på ett vis som innebär att Peking kan göra egna tolkningar av texten.

Bland annat ska den valkommitté som utser stadens regeringschef enligt Basic Law ”återspegla samhället”, vilket den enligt Davis absolut inte gör. Med samma breda tolkningsutrymme menade många i det politiska etablissemanget att studenterna som lämnade universiteten för att demonstrera på stadens gator under Occupy Central underminerade hela rättssamhället, vilket enligt Davis inte heller var fallet.

De båda artiklarna må utgöra ett långt reportage. Men för den som är nyfiken på vad Kinas ökade inflytande egentligen innebär för Hongkongs tidigare så fria institutioner borde det vara intressant läsning.

Published on

Nya direktiv och förbud för media i Kina

Under fredagen besökte president Xi Jinping partitidningen Folkets dagblad, statliga tv-nätverket CCTV och Kinas officiella nyhetsbyrå Xinhua.

Besöken vid de tre redaktionerna avslutades med ett symposium under eftermiddagen där Xi talade om vikten av att följa kommunistpartiets ledarskap och fokusera på ”positiv rapportering”.

Nyhetsbyrån Xinhua rapporterar från symposiet:

All news media run by the Party must work to speak for the Party’s will and its propositions and protect the Party’s authority and unity, Xi said.

They should enhance their awareness to align their ideology, political thinking and deeds to those of the CPC Central Committee and help fashion the Party’s theories and policies into conscious action by the general public while providing spiritual enrichment to the people, he said.

Marxist journalistic education must be promoted among journalists, Xi added, to make them ”disseminators of the Party’s policies and propositions, recorders of the time, promoters of social advancement and watchers of equality and justice.”

According to Xi, the mission of the Party’s media work is to provide guidance for the public, serve the country’s overall interests, unite the general public, instill confidence and pool strength, tell right from wrong and connect China to the world.

(…)

Calling for innovative concepts, content and methods, Xi told media groups to make use of new media’s edge in publicity, amplify their voices on the international stage, tell stories about China well and build flagship media groups with strong global influence.

According to Xi, the journalism industry should accelerate its progress in fostering workers with firm political beliefs, outstanding professional skills, moral excellence and whom the Party and people can trust.

Bland annat The Guardian poängterar att presidentbesök av denna sort vid landets medier är något mycket ovanligt, och utgör ytterligare ett bevis på kommunistpartiets ökande kontrollbehov över nyhetsförmedlingen.

Vidare så är besöket också ett tecken på Xi Jinpings ambition att stärka sin maktposition inom partiet. En kinesisk politisk analytiker som The Guardian talar med menar att detta är en metod av Xi att cementera sitt personliga inflytande över nyheterna och att personkulten kring presidenten kan komma att öka inom statlig media.

En professor från Hongkong pekar på hur besöket ökar kravet på statlig media att följa de politiska direktiven från kommunistpartiets ledarskap, som i allt högre utsträckning utformas av Xi Jinping personligen.

The Guardian poängterar också den skylt som mötte Xi Jinping vid CCTV:s redaktion, med en text om att tv-nätverket är så lojalt att det ”heter [kommunist]partiet i efternamn” och välkomnar all inspektion:

Även David Bandurski på China Media Project pekar ut hur Xi Jinpings går mycket längre än sina föregångare Hu Jintao och Jiang Zemin för att sätta press på media och kontrollera dess innehåll.

Medan Hu Jintaos tillvägagångssätt präglades av ”strategi och urval”, så går Xi Jinping fram utan några som helst hämningar. China Media Project översätter även Folkets dagblads framsida från lördagen 20 februari, dagen efter Xi Jinpings besök:

The front-page piece in the February 20 edition of the People’s Daily is an in-depth treatment of Xi Jinping’s “important speech” on the role of media. Further details may come over the next few weeks. But for now, we can summarise the various media policies of the past three leadership generations in the following way:

The Party’s news and public opinion work must adhere to the principle of the Party character, cleaving fundamentally to the Party’s leadership of news and public opinion work. Media run by the Party and government are propaganda positions of the Party and the government, and they must reflect the Party (必须姓党) [lit., “be surnamed Party”]. All work of the Party’s news and public opinion media must reflect (体现) the will of the Party, mirror (反映) the views of the Party, preserve the authority of the Party, preserve the unity of the Party, and achieve love of the Party, protection of the Party and acting for the Party (爱党、护党、为党); they must all increase their consciousness of falling in line, maintaining a high level of uniformity (高度一致) with the Party in ideology, politics and action.

xi jinpingXi Jinping river ner applåder under sitt besök vid partitidningen Folkets dagblads redaktion.

För att ytterligare stärka sitt informationsmonopol presenterade Kinas myndigheter förra veckan även en ny lag som förbjuder all publicering online från utländska aktörer. Bland annat Quartz skriver om denna nya drakoniska regel:

In the latest sign that China’s long-touted “opening up” is reversing into a “closing down,” a Chinese ministry has issued new rules that ban any foreign-invested company from publishing anything online in China, effective next month.

The Ministry of Industry and Information Technology’s new rules (link in Chinese) could, if they were enforced as written, essentially shut down China as a market for foreign news outlets, publishers, gaming companies, information providers, and entertainment companies starting on March 10. Issued in conjunction with the State Administration of Press, Publication, Radio, Film and Television (SARFT), they set strict new guidelines for what can be published online, and how that publisher should conduct business in China.

Lagen har alltså potential att driva ut otaliga utländska företag från Kina; inte bara inom media utan även underhållningsindustrin. Det är dock oklart vad lagen innebära praktiken.

Att plötsligt hindra all utländsk publicering på Kinas internet vore väl helt omöjligt. Eller?

InBeijing kommer följa upp denna lag efter att den träder i kraft 10 mars.

Published on

Kinesiska missiler och helikoptrar på omstridd ö i Sydkinesiska havet

Har nu inte uppdaterat InBeijing på en dryg vecka, eftersom jag är på upploppet med min nya bok som ska vara klar vid månadens slut. Ett av kapitlen handlar om de territoriella konflikterna i Sydkinesiska havet, där spänningarna bara under februari tagits till en helt ny nivå.

Nu i veckan rapporterades nämligen att Kina har placerat två batterier med luftvärnsmissiler och ett radarsystem på Woody Island, som är en del av ögruppen Paracel vilken även Vietnam och Taiwan gör anspråk på. Missilerna har en räckvidd på 200 kilometer.

Samtidigt visade satellitbilder omfattande kinesisk byggnation på Duncan Island, ytterligare en mindre ö som tillhör Paracel. Kina gröper där ut havsbotten för att anlägga en hamn, och expanderar på samma gång öns storlek med cirka 50 procent för att där kunna bygga minst åtta landningszoner för helikoptrar.

Upptrappningarna kommer vid ögrupp där det redan råder stor oro. Vid slutet av januari seglade den amerikanska jagaren USS Curtis Wilbur innanför den drygt 20 kilometer stora radie av hav vid Paracel som Kina gör anspråk på med sina konstgjorda öar som argument.

Talesmän från Pentagon menade att USA genom denna handling vill värna om navigationsfriheten, samt utmana de överdrivna anspråk som ”vissa parter” gör vid ögruppen.

Kina svarade snabbt med att genomseglingen bröt mot kinesisk lag. Landets utrikesministerium menade att fartyget gett sig in på kinesiskt territorialvatten utan tillstånd, och varnade för liknande intrång i framtiden.

woodyWoody Island, komplett med kinesisk landningsbana och nu även luftvärnsmissiler!

I veckan avslutades även ett möte i Washington mellan USA och ASEAN:s tio medlemsländer, varav många ligger i territoriell konflikt med Kina i Sydkinesiska havet. Barack Obama avslutade mötet genom att säga att USA kommer fortsätta flyga, segla och operera på alla de platser där internationell lag tillåter, och man kommer även stödja andra länders rättigheter att så göra.

Obama sade också sig vilja se ett slut på nybygge och militarisering av omstridda områden i Sydkinesiska havet. Men tvärtom så visar missiler och helikopteranordningar på att Kina snarast trappar upp sin expansion i havet.

Vid en annan ögrupp i Sydkinesiska havet vid namn Spratly har Kina gått ännu hårdare fram och byggt minst 800 hektar nya öar under de senaste knappa två åren. Expansionen inkluderar djupvattenhamnar och minst tre ledningsbanor på 3 000 meter som kan hantera de flesta civila och militära flygplan.

I slutet av oktober skickade USA därför jagaren USS Lassen på ett uppdrag mindre än 20 kilometer från Spratly för att värna om navigationsfriheten där. Även då fördömde Kina handlingen i hårda ordalag.

Men trots att USA och även Australien flera gånger skickat såväl flygplan som båtar för att utmana Kinas territoriella krav i Sydkinesiska havet så fortsätter kineserna bygga konstgjorda öar för att utöka sin räckvidd.

Utvecklingen fick den amerikanska tankesmedjan Center for Strategic and International Studies att nyligen varna för att Sydkinesiska havet riskerar bli “en kinesisk sjö” till år 2030 om utvecklingen fortsätter på samma vis.

Kina gör i dag anspråk på hela 90 procent av Sydkinesiska havet genom en linje med nio streck. Det sydligaste av dessa streck ligger 150 mil från Kina, men bara tio mil utanför kusten till malaysiska Borneo.

Konflikten är invecklad och bygger på å ena sidan internationella lagar, å andra sidan Kinas påstådda historiska rättigheter till nästan hela havet.

För en förklaring av dessa lagar samt en historisk bakgrund till konflikten, läs inlägget ”Ett steg närmare krig i Sydkinesiska havet” som jag skrev i fjol.

Published on

Kina trappar upp ”patriotisk utbildning”, nu även i utlandet

Kinas utbildningsministerium började det nya året med uppmaningar om ökad ”patriotisk utbildning” i varje aspekt av landets utbildning via textböcker, hemläxor, museibesök och internet.

Detta enligt ett dokument som ministeriets partiorganisation godkände och spred bland tjänstemän inom utbildningssektorn redan i januari, men som offentliggjordes av statliga nyhetsbyrån Xinhua först denna vecka.

Enligt dokumentet ska den ”patriotiska andan” föras över genom ”alla ämnen, läroplaner och standarder i grundskolan och högre utbildning inom moral, språk, historia, geografi, sport, kultur och så vidare”.

Bland annat New York Times översätter några av dokumentets formuleringar:

The document demands that university and college students be instructed more thoroughly to “always follow the party” and be “clearly taught about the dangers of negativity about the history of the party, nation, revolution and reform and opening up, as well as of vilifying heroic figures.”

En ny aspekt av denna patriotiska utbildning, som New York Times menar visar hur president Xi Jinping går längre än sina föregångare, är uppmaningarna även gäller studenter och institutioner utanför Kina:

“Assemble the broad numbers of students abroad as a positive patriotic energy,” the document says. “Build a multidimensional contact network linking home and abroad — the motherland, embassies and consulates, overseas student groups, and the broad number of students abroad — so that they fully feel that the motherland cares.”

Målet med sådana initiativ kan bland annat innefatta att kinesiska tjänstemän får ett varmt välkomnande vilka länder de än besöker. Då Xi Jinping var på statsbesök i Storbritannien i fjol syntes hundratals kinesiska utbytesstudenter vifta med välkomstflaggor som distribuerats av Kinas ambassad i London, vilket givetvis ser bra ut inför omvärlden.

Än viktigare kan det innebära att kinesiska studenter även i utlandet börjar förmedla kommunistpartiets världsbild och historieskrivning, vilket flera gånger redan skett då lärare vid utländska universitet drabbats av hat och hot efter att ha undervisat utbytesstudenter från Kina i kommunistpartiets historiska snedsteg.

Ett par av nyckelpunkterna i dokumentet var just att ”guida studenter till att upprätta och bibehålla en korrekt åskådning av historien, nationen och kulturen” samt att ”konstant stärka deras känsla av tillhörighet med den kinesiska nationen”.

Enligt Kinas utbildningsministerium studerar cirka 1,7 miljoner kineser i utlandet, varav 300 000 i USA. Storbritannien, Kanada och Australien är andra vanliga destinationer för kinesiska studenter.

Published on

Därför går det inte lita på Kinas ekonomiska statistik

Nyligen offentliggjordes att Kinas ekonomiska tillväxt under 2015 landade på 6,9 procent, vilket var den lägsta siffran på 25 år.

Utvecklingen var dock helt i linje med myndigheternas målsättning på ”cirka 7 procent”, men samtidigt är det många som tvekar på hur väl den officiella statistiken egentligen stämmer.

Redan 2007 sade Kinas nuvarande premiärminister Li Keqiang att landets tillväxtsiffror är manipulerade och därmed inte bör tas på allvar. I detta uttalande, som senare läckte ut till allmänheten, menade Li att man istället bör se på faktorer som energiförbrukning, tågfrakt och bankernas utlåning för att uppskatta Kinas egentliga tillväxt.

I fjol sjönk Kinas energiframställning med 0,2 procent, vilket var den första nedgången sedan 1968 då kulturrevolutionen var i full gång. Dessutom minskade volymen av fraktat gods på landets järnvägar med 11,9 procent under 2015.

Ytterligare tvivel uppstod då det förra veckan meddelades att Wang Baoan, ordförande vid Kinas nationella statistikbyrå, befinner sig under utredning misstänkt för korruption. Som en del av Kinas pågående kampanj mot korruption har en särskild inspektionsgrupp undersökt den nationella statistikbyrån sedan oktober.

Misstankarna offentliggjordes bara en vecka efter att Wang försvarat tillförlitligheten i Kinas ekonomiska statistik. Han kallade siffrorna för ”genuina och trovärdiga” inför media, och försäkrade att statistikbyråns metodologi lever upp till global standard.

Dock åtnjöt statistikbyrån inte särskilt stor trovärdighet ens innan Wang Baoan började utredas för korruption. I en enkät utfärdad av Wall Street Journal i september i fjol, ansåg 96 procent av alla tillfrågade ekonomer att Kinas BNP-siffror inte reflekterade landets ekonomiska tillstånd på ett tjänligt vis.

Ekonomer från bland annat Capital Economics, Barclays Bank, Conference Board och Oxford Economics uppskattade nyligen att Kinas riktiga tillväxt ligger någonstans mellan 4 och 6 procent.

Förra veckan uppskattade även Xu Dianqing, ekonomiprofessor vid Beijing Normal University och University of Western Ontario, Kinas ekonomiska tillväxt under 2015 till mellan 4,3 och 5,2 procent.

Detta genom att skriva ner myndigheternas tillväxtsiffra på 6 procent för industriell produktion, vilken enligt Xu omöjligen kan stämma. Exempelvis noterar Wall Street Journal att Kinas produktion av nästan hälften av 60 viktiga industriprodukter som stål och järnmalm föll under årets första elva månader.

Xu menar också att Kinas industri- och byggsektor under 2015 steg med max 2 procent, men är samtidigt tveksam till om dessa viktiga segment växte över huvudtaget.

Genom att hålla fast vid de officiella siffrorna för tillväxt inom servicesektor (8,3 procent) och jordbruk (3,9 procent), kommer Xu fram till att tillväxten under 2015 omöjligen kan ha varit högre än 5,2 procent och kanske så låg som drygt 4 procent.

Och då ska sägas att även tillväxten för servicesektorn och jordbruket kan ifrågasättas, även om Xu inte har gjort så i sin uträkning.

Den kinesiska ekonomin har under de senaste årtiondena vuxit så snabbt att landets institutioner haft svårt att hänga med i utvecklingen. Detta i kombination med Kinas storlek och icke-transparens gör det svårt att få fram trovärdig statistik även om myndigheterna skulle vilja.

Till exempel har den officiella arbetslösheten legat på 4 procent under ett par årtionden, trots stora svängningar i den ekonomiska utvecklingen. Detta gör det problematiskt, eftersom arbetslöshet och löneutveckling är två viktiga faktorer för att uppskatta tillståndet för konsumtion och servicesektorn i mer utvecklade ekonomier.

Samtidigt rapporterade statlig media i december att lokala tjänstemän i Kinas tre nordöstra provinser fuskat med siffror rörande investeringar och tillväxt under flera års tid.

En kombination av lokala tjänstemän som fuskar med ekonomisk statistik för att bli befordrade, samt dåligt fungerande eller korrupta institutioner, gör alltså att Kinas ekonomiska statistik inte är att lita på.

Det enda som alla verkar vara överens om är att den egentliga tillväxten är lägre än de officiella siffrorna.