Publicerat: Hongkongs akademiska frihet hotas

Under de senaste månaderna har jag, förutom att skrivit klart min bok, även arbetat med ett långt reportage för magasinet Universitetsläraren om hotet mot akademisk frihet i Hongkong.

Många av deltagarna i stadens demokratiprotester hösten 2014 var ungdomar och studenter. Därför har politikerna i Hongkong och Kina sedan dess gjort mycket för att försöka förtrycka de liberala värderingar som vid många av Hongkongs universitet, där teorier som yttrandefrihet och mänskliga rättigheter fortfarande undervisas på ett helt annat sätt än i fastlandskina.

Reportaget är uppdelat i två artiklar, varav den första och längsta har rubriken ”Akademisk frihet under press”. Ingressen ger en bra uppfattning om textens innehåll:

Hongkong har länge varit en fri och stabil hamn i en orolig region. Men efter att den gamla kronkolonin överlämnades till Kina 1997 har den ­kinesiska regimen snabbt ökat sitt inflytande över stadens institutioner. Universiteten tillhör de värst drabbade, och Hongkongs akademiska frihet befinner sig nu under stor press.

Denna långa artikel innehåller flera intervjuer och omfattande efterforskning av vad som skett vid Hongkongs universitet dels efter överamningen till Kina 1997, och dels efter demokratiprotesterna hösten 2014.

Bland annat uppmärksammas hur Hongkongs nuvarande regeringschef Leung Chun-ying flera gånger använt sin makt för att påverka de råd som styr stadens åtta universitet. Långsamt har han fört in rådsmedlemmar som står honom själv och regimen i Peking nära.

Vidare märks en trend vid stadens universitet som innebär en växande press dessas anställda att återge Kinas världsbild i forskning och annat arbete. Detta har redan påverkat det goda ryka som stadens lärosäten länge haft:

I september i fjol publicerade Times Higher Education också en artikel med rubriken ”Unsafe harbour? Academic Freedom in Hong Kong”. Där belystes hur media med nära band till Kina konstant attackerar välrenommerade akademiker i Hongkong på grund av ”pro-demokratisk hållning” eller ”politisk inkorrekthet”. Ett klart exempel är Johannes Chan, som i hundratals artiklar har fått bära hundhuvudet bland annat för de påstått dåliga forskningsresultaten vid hans fakultet. Professor Joseph Cheng Yu-shek vid City University of Hong Kong kallades för ”förrädare” efter sin medverkan i Occupy Central.

Hur märks då detta rent konkret vid stadens universitet? Enligt ”förrädaren” Cheng råder det de facto ”nästan perfekt” akademisk frihet i klassrummen och vad gäller publiceringar. Men samtidigt menar han att det finns en stor press, särskilt på yngre akademiker, att vara ”politiskt korrekta” på ett vis som spelar Kina i händerna.
– De som väljer denna [Kinas] linje belönas med bland annat utnämningar och höga poster vid universitet på det kinesiska fastlandet. Den som visar sig ”illojal” kan i stället mista kontakten till Kina i sin forskning, sade Joseph Cheng Yu-shek i fjol till lokal media.

Han menar att det finns en klar press ovanifrån att inta en pro-kinesisk hållning, och att detta på senare år även inverkat på befordringarna vid olika fakulteter. Samtidigt har flera forskare förvägrats material från statliga kinesiska arkiv eller till och med bannlysts från att resa till Kina.

Den andra kortare artikeln har rubriken ”Juridiska fakulteten central för Hongkongs framtid” och bygger på en intervju med en professor vid denna fakultet.

Han menar att fakulteten varit i ”stormens öga” eftersom den lär ut Hongkongs egentliga lag till sina studenter, snarare än tolkningar och åsikter från myndigheterna i Kina:

Fakulteten för juridik vid University of Hong Kong, HKU, spelar en stor roll för stadens framtid. Det menar Michael Davis, som varit professor där sedan 2011:
– Många av stadens lärosäten fokuserar på Kinas lagsystem, medan vi lär våra studenter att tolka Basic Law på ett vis som är värdigt ett rättssamhälle. Det oroar politikerna i Peking och har gjort Johannes Chan till måltavla för en bredare konflikt.

Basic Law är Hongkongs egen grundlag som trädde i kraft 1 juli 1997, då den gamla brittiska kronkolonin överlämnades till Kina. Lagen garanterar bland annat rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter, samt har demokrati och fria val som slutmål. Men enligt Davis är den skriven på ett vis som innebär att Peking kan göra egna tolkningar av texten.

Bland annat ska den valkommitté som utser stadens regeringschef enligt Basic Law ”återspegla samhället”, vilket den enligt Davis absolut inte gör. Med samma breda tolkningsutrymme menade många i det politiska etablissemanget att studenterna som lämnade universiteten för att demonstrera på stadens gator under Occupy Central underminerade hela rättssamhället, vilket enligt Davis inte heller var fallet.

De båda artiklarna må utgöra ett långt reportage. Men för den som är nyfiken på vad Kinas ökade inflytande egentligen innebär för Hongkongs tidigare så fria institutioner borde det vara intressant läsning.