Nobelpristagaren Mo Yan i ny skandal

Med anledning av att nobelmiddagen närmar sig är det värt att uppmärksamma den kritik som Mo Yan, 2012 års nobelpristagare i litteratur, ådrog sig förra veckan under en nationell kongress för konst och litteratur i Kina.

Liksom Dagens Nyheter skriver så var utnämningen av Mo Yan som pristagare kontroversiell, med tanke på hans nära band till kommunistpartiet och sin allmänna tystnad vad gäller situationen för press- och yttrandefrihet i Kina. Bland annat kallade Konstnären Ai Weiwei utnämningen för “en skymf mot mänskligheten”.

Sedan Mo Yan fått Nobelpriset har han tvärtemot flera gånger uttalat sig positivt om den kulturella utvecklingen i Kina; något som nådde sin kulmen vid förra veckans konferens.

President Xi Jinping gav personligen öppningstalet vid samma konferens, där han passade på att uppmana deltagarna att “tjäna folket” med positiva verk i syfte att återuppväcka Kina.

När det sedan blev Mo Yans tur att tala visste hans hyllningar till presidenten inga gränser, skriver Dagens Nyheter:

– När jag läser Xis tal (vid konferensen) så är det också precis vad jag vill säga från mitt hjärtas djup. Han hjälper oss att yttra vad vi vill. Han säger exakt vad vi vill säga.

Författaren fortsatte med att beskriva Xi Jinping, Kinas mäktigaste ledare sedan Mao Zedong, så här:

”Han är verkligen en enastående person, som läser allt han kommer över. En person som har väldigt fin smak för konsten, en mästare. Han är som en i branschen. Ordförande Xi är vår läsare men han är också vår vän och en vägledare för våra tankar.”

Dagens Nyheter påpekar mycket riktigt – vilket jag skrivit om upprepade gånger här på InBeijing – att samhällsklimatet hårdnat betydligt under Xi Jinpings fyra år vid makten. Akademiker, författare, journalister och advokater har gripits i hundratal samtidigt som partiets grepp över media och internet är starkare än på mycket länge. Framtvingade “erkännanden” på statlig tv har blivit vardagsmat.

Just därför har Mo Yans hyllningar till Xi Jinping skapat diskussioner vid universitet, redaktioner och på nätet i Kina. Efter sitt Nobelpris är Mo Yan en känd och älskad författare i Kina, vars uttalanden nu bidrar till propagandan kring Xi Jinping.

Dagens Nyheter talar med en journalist i Kina, som beskrev talet som “en chock”. Han menar att Mo Yan i och med sitt Nobelpris har såväl pengar som berömmelse nog att vara självständig, och säger vidare att denna slags oreserverade hyllningstal sällan hålls alls av författare utan snarare av tjänstemän inom myndigheterna eller militären.

Redan 2012 då Mo Yan vann Nobelpriset skrev jag om detta på InBeijing, i ett inlägg med rubriken “Angående Mo Yan och Nobelpriset“:

Annat är det med Mo Yan, som är medlem i Kinas kommunistparti, och vice ordförande i statliga Chinese Writers’ Association. I en intervju med Time 2010 beskrev han censur som något positivt.

”Det finns vissa riktlinjer för att skriva i varje land”, sade han då till Time, och menade att detta gör författaryrket mer utmanande och estetiskt.

(…)

Shanghaiist påpekar att Mo Yans foglighet inför kommunistpartiet ofta drar till sig kritik från kinesiska demokratikämpar och dissidentförfattare:

An especially sore point among dissidents was Mo’s involvement in a book released to mark the 70th-anniversary of Mao Zedong’s notorious “Speech at Yan’an Forum on Art and Literature”. Mo was one of a 100 writers and artists who hand-copied paragraphs from the speech, which said that writers who failed to integrate their work into the Communist revolution would be punished.

Ett annat lågvattensmärke nåddes då China Writers’ Association valde att hålla helt tyst om Liu Xiaobos nobelpris eller faktumet att denne satt och fortfarande sitter i fängelse på mycket tveksamma grunder.

2012 skrev jag även en lång artikel om Mo Yan och Nobelpriset för tidningen DIK-Forum som kan läsas här.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 800 andra artiklar? Överväg då att prenumerera på InBeijing Premium, eller att stödja sidan via Patreon eller Swish (073-0705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera