Under veckan öppningstalade Xi Jinping vid det Världsekonomiska forumet i Davos, vilket jag skrivit en längre text om för Finansliv.
I sitt tal ville Xi framhålla Kina som en lugn ö i ett stormande hav, jämfört med den politiska utvecklingen i USA och den oro som präglar Europa i och med Brexit och årets val i bland annat Holland och Frankrike där populistiska krafter tros röna stor framgång.
Vad gäller ekonomisk politik underströk Xi att ingen har något att vinna på ett handelskrig, i en klar referens till Trumps varningar under valkampanjen om höjda skatter på kinesiska varor.
”Att eftersträva protektionism är som att låsa in sig själv i ett mörkrum. Vind och regn stängs ute; men det gör även ljus och luft”, menade Xi i ett tal som framfördes i syfte att övertyga åhörarna om Kinas status som en ansvarsfull global aktör.
Xi fick också hjälp av Världsekonomiska forumets ordförande Klaus Schwab, som presenterade öppningstalet på följande vis: ”I en värld präglad av osäkerhet och instabilitet, sätter det internationella samfundet sitt hopp till att Kinas ledarskap ska fortsätta sitt mottagliga och ansvarsfulla ledarskap som förser oss alla med säkerhet och stabilitet”.
Med tanke på alla övergrepp som ägt rum under Xi Jinping, påpekades det i bland annat New York Times att frasen ”låsa in sig i ett mörkrum” lika gärna hade kunnat användas för att beskriva utvecklingen i Kinas under hans fem år vid makten.
Som tur är var även ett par svenska tidningar på hugget. Dagens Nyheter uppmärksammar talet på ledarplats, där man retoriskt frågar: ”Går det att sätta sin tillit till denna gangsterregim? Och hoppas att Kina ska stå på fredens och frihetens sida när USA och EU försvagas?”
Även Dagens Nyheter använder Xis retorik för att argumentera mot presidenten enligt följande:
Många är de människorättsadvokater som regimen stängt in i mörka rum under de senaste åren. Kina har blivit mer, inte alls mindre, repressivt sedan Xi blev president. Gardinen har dragits ner för såväl privata företag som fackliga aktivister och medier. Något ljus eller någon luft märks knappast i Peking.
(…)
Den svenska medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande instängd i ett mörkt rum på okänd ort, utan tillgång till advokat, utan rättegång och efter ett framtvingat erkännande i tv av ett gammalt trafikbrott. Behandlingen av honom är en lika uppenbar förbrytelse mot mänskliga rättigheter.
Också i Svenska Dagbladet ifrågasätts innehållet i Xi Jinpings tal i Davos, samt faktumet att inga möjligheter gavs att ställa frågor till presidenten.
Man går sedan ännu längre i sin beskrivning av utvecklingen i dagens Kina genom att jämföra den med såväl Hitlers Tyskland som Stalins Sovjetunionen:
Från Kina har sedan länge nått oss en unken pust av reminiscenser från nazismens och stalinismens praxis. Människor försvinner spårlöst i ”natt och dimma” (Nacht und Nebel), som det hette i tyskockuperade områden under andra världskriget. Och fångar dyker upp under statskontrollerade former och vittnar mot sig själva enligt påtvingade manus, som under 1930-talets ökända Moskvarättegångar. I bakgrunden anar man manipulation, tvång och psykisk press.
Texten är skriven av Torbjörn Lodén, professor i Kinas språk och kultur, samt Ove Bring, professor i internationell rätt. Liksom i Dagens Nyheter ligger visst fokus på faktumet att Kina nu har hållit en svensk medborgare incommunicado i 15 månader.
I artikeln visas tydligt hur detta bryter mot internationella lagar samt hur svenska myndigheter måste bli tydligare i sin kritik vad gäller främst Gui Minhai. Artikelns själva rubrik är ”Sverige bör höja tonen mot Kina efter kidnappning”:
Samtidigt som Gui försvann från Thailand försvann fyra av hans kolleger i bokförläggarbranschen från Hongkong. Dessa försvinnanden, liksom de kinesiska åtalen mot advokater som försvarar dissidenter, är något som EU:s medlemsstater samfällt borde agera mot i den kamp för mänskliga rättigheter som ständigt måste hållas levande. EU-parlamentet har nyligen i en resolution uppmanat Kina att frige fredliga regimkritiker och har särskilt pekat på Gui Minhais fall. Men denna opinionsyttring måste följas upp mer konkret genom EU:s utrikespolitik. Här bör Sverige spela en aktiv roll.
Vi välkomnar att Sverige återinfört posten som ambassadör för mänskliga rättigheter. Det innebär en ökad möjlighet till multilaterala initiativ. Samtidigt måste Sverige bilateralt agera mer kraftfullt i detta fall som berör en av våra medborgare. Kina har här tagit sig rätten att gripa en person med svenskt pass utanför sina egna gränser. Därefter förvägras den kidnappade personen en öppen rättegång. Vi betvivlar inte att tyst diplomati pågår från svensk sida, men mer än ett år har förflutit sedan gripandet och en mer kraftfull diplomati måste till.
Samtidigt som Sverige och andra länder önskar goda handelspolitiska relationer till Kina, och erkänner och välkomnar de sociala framsteg som uppnåtts för Kinas befolkning, kan vi inte ge upp de värderingar som kommit till uttryck i FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna. FN:s tillträdande generalsekreterare, António Guterres, har i detta sammanhang talat om ”a battle of values”. Vi får aldrig lämna det slagfältet, inte ens om det kostar något.
Och, på tal om frihandel så är Kina själv djupt protektionistiskt vilket jag skriver närmare om för Finansliv i min text med rubriken ”Låt er inte luras av Kina i Davos”:
Stora delar av landets ekonomi klassas som ”kärnområden” och är inte alls öppna för utländska investeringar. Det inkluderar banker, försäkringsbolag och finansiella institut som kreditvärderingsbolag och liknande.
Det inkluderar även transport, energi, olja och mineraler. Så medan Kinas myndigheter ofta anklagar regeringar i väst för ”protektionism” då kineserna inte får köpa energibolag eller oljetillgångar, så är västerländska aktörer helt utestängda från samma marknader i Kina.
När Världsekonomiska forumet i Davos just öppnat så deklarerade Kinas myndigheter att de kommer lätta på restriktionerna för utländska investeringar inom finanssektorn, även fast ingen tidsplan eller förslag på konkreta åtgärder lades fram.
Vidare sades att restriktioner på utländska investeringar i telekommunikation, utbildning, internet, kultur och transport ska enligt myndigheterna ”öppnas på ett välordnat vis” (Läs: mycket långsamt, om än alls). Utländska investerare är nämligen svårare för Kinas myndigheter att kontrollera och är därför även utestängda från lukrativa och snabbväxande sektorer.
Men dagsläget vågar få ifrågasätta Kinas allt mer maktfullkomliga president. Så var fallet även i Davos.
